höst-öst En 24 dagar lång bussresa runt Svarta havet för äventyrslystna orienterare Tänk dig att springa orientering i Turkiet, ständigt iakttagen av beväpnad militär. Eller att springa med karta och kompass i Iran, där tighta kläder är förbjudna och slöja ett måste för alla kvinnor. Under en fascinerande orienteringsresa runt Svarta havet blev detta verklighet. Här är historien om ett stort gäng äventyrslystna orienterare som följde med pionjären P-O Bengtsson under den kanske mest händelserika Höst-Öst-resan någonsin. Den gula Höst-Öst-bussen gick totalt 1 200 mil under den 24 dagar långa orienteringsresan runt Svarta havet. Här befinner den sig i Armenien. På andra sidan den turkiska gränsen tronar berget Ararat, där Noaks ark lär ha strandat, ovan molnen. Foto: Rasmus Westergren 20 Skogssport nr 10 2007 21
Har orienterat i 89 länder Svarta havet Den 40:e Höst-Öst-resan startade i Sverige 19 oktober och hade sin första tävling i Tjeckien. Sista tävlingen, den 26:e av 30 planerade, genomfördes i Polen 12 november. Det finns en massa orienterare i världen, men de flesta känner inte till orienteringssporten. Så det gäller att åka ut i världen och hitta dem. Han har utövat orientering i jordens alla hörn. 89 länder har det under årens lopp blivit med karta och kompass. Ja, man får nog kalla det för något slags världsrekord. Men för 74-årige P-O Bengtsson är inte antalet länder i sig det viktiga, det primära är istället att utveckla orienteringssporten till något större än vad den är i dag. Och på det viset få fler individer att upptäcka det härliga i att jaga kontroller, var på jorden man än råkar befinna sig. Det finns en massa orienterare i världen, men de flesta känner inte till orienteringssporten. Så det gäller att åka ut i världen och hitta dem, säger P-O Bengtsson, som började orientera 1949 i KFUM Kristianstad, men som nu sedan många år tillhör Pan-Kristianstad. Inställd resa starten för 5-dagars Från 1960-talet och framåt har han energiskt arrangerat olika slags tävlingsresor för orienterare. De började med att han 1961 var med och höll i trådarna i en resa som gick till Danmark, Västtyskland, Liechtenstein och Schweiz, och sedan dess har det mer eller mindre bara rullat på. 1965 gick det mindre bra med förberedelserna, så då ställdes resan in eftersom organisationsstaben inte lyckades ordna logi i Schweiz. Då startade istället P-O Bengtsson och Sivar Nordström 5-dagars (senare O-Ringen), som sedan dess utvecklats succéartat. 1966 hörde tre ungrare av sig och ville komma till 5-dagars, men de framförde att de tyvärr inte hade råd. Så vi kom överrens om att de fick komma gratis till Sverige om vi fick komma till Ungern lite senare, berättar P-O Bengtsson. Mycket riktigt kom senare på hösten en inbjudan till en ungersk tävling som hette Sjunde novemberpokalen dit några landslagslöpare åkte. Därefter ökade de internationella orienteringskontakterna genom P-O Bengtsson lavinartat. 1968 blev det utbyte med en tjeckoslovakisk förening, vilket resulterade i att 15 landslagslöpare åkte ner för att träna och tävla i Tjeckoslovakien och Ungern. P-O Bengtsson tillhörde sporadiskt landslaget åren 1961 till 1971 och var mån om att få träna i kontinental terräng. Vi tyckte de här resorna var så trevliga, så 1970 åkte vi ner till Tjeckoslovakien och Ungern igen, och året efter åkte vi dessutom runt i Rumänien, Bulgarien och Jugoslavien. Resorna började kallas Höst-Öst och blev för många höstens stora begivenhet. 40:e Höst-Öst-resan I år var det dags för den numera klassiska resan att arrangeras för 40:e gången. Och i och med att det var jubileum förväntade sig många en speciell resa. Två norrmän, Frode Konst och Jarl Magnus Berge, kom med idén om en bussresa runt Svarta havet, med start och mål i Sverige. Jag kan erkänna att jag var väldigt skeptisk till förslaget, jag trodde faktiskt inte att folk skulle åka med. Själv är jag ganska otålig och vill inte sitta en massa tid i gränstullar. För att övertyga P-O Bengtsson om att arrangera resan gjordes en namninsamling, vilken fick 74-åringen på andra tankar. Och när det sedan var bestämt att resan skulle bli av åkte P-O Bengtsson tillsammans med Frode Konst och bussföraren Ingemar Carlund i slutet av mars i år iväg på en två veckor lång föreberedelseresa med syfte att bestämma vilka områden i exempelvis Armenien, Iran, Azerbajdzjan och Georgien som skulle karteras. Och dessutom se om den galna idén om att åka runt Svarta havet verkligen kunde genomföras. Och visst gick det till slut. Med en hel del tur i oturen. P-O Bengtsson har ordnat orienteringsresor sedan början av 1960-talet. Den mest kända resan, Höst- Öst, firade i år sitt 40-årsjubileum. Överskottet från hans reseföretag WWOP går till utvecklingen av orienteringen i världen. Foto (samtliga bilder i reportaget): Rasmus Westergren Fredagen den 19 oktober 2007 blir det så dags för avfärd för den tre och en halv veckor långa resan. 53 orienterare samlas i Sydsverige för avfärd i två stora bussar mot Tyskland där fler individer senare kom att ansluta. Sammanlagt deltog 139 personer, mestadels svenskar, men även norrmän, finnar, ett par tyskar och en dansk, någon gång under resan. Redan på lördagen, i tjeckiska Usti Nad Labem, är det dags för den första av 30 inplanerade tävlingar. Färden fortsätter sedan genom Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, och kommer fyra dagar från starten i Sverige ner till Istanbul i Turkiet där Istanbul 5-dagars avgörs. Och det är just i Turkiet som ännu fler Höst-Öst-resenärer ansluter, för att kunna hänga med till de för många outforskade orienteringsländerna öster om Turkiet. Sportident och vattenkran Sista dagen av Istanbul 5-dagars, kryddad med världsrankingstatus, bjuder på långdistansorientering i bitvis ganska snårig, men ändå väldigt fin, rejält kuperad terräng. Tävlingen avgörs med Sportident som stämplingsmetod och skiljer egentligen inte nämnvärt arrangörsmässigt från en godtyckligt vald tävling i Sverige. Den enda olikheten är att vissa faciliteter är av enklare karaktär. Toaletten är förvisso inne i ett litet betonghus, men i varje bås finns kort och gott bara ett hål i marken. Och någon dusch efter genom- Namn: P-O (Per-Olof) Bengtsson. Ålder: 74 år. Klubb: Pan-Kristianstad. Familj: Sambo med Ulla Engelby, två barn och två barnbarn. Bor: I Kristianstad. Yrke: Pensionerad major. Driver företaget World Wide Orienteering Promotion som 1994 startades tillsammans med Jörgen Mårtensson. Sedan 2000 är P-O Bengtsson ensam ägare. Intressen: Är väldigt sportintresserad, läser mycket och tittar på en hel del filmer. Gillar: Att titta på orientering som åskådare, för mig är det en bra publiksport. Ogillar: När visumbeslut hindrar idrottslig kommunikation. Har utövat orientering i följande 89 länder (första gången i respektive land inom parentes): Afrika: Kenya, Tanzania (1992), Sydafrika, Swaziland (1993), Marocko (2001). Amerika: Argentina (1973), Brasilien (1978), USA, Kanada (1982), Kuba (1987), Paraguay, Chile, Mexiko (1991), Ecuador (1995), Uruguay (1997), Venezuela (1998), Colombia, Costa Rica (1999), Grönland (2002). Asien: Filippinerna, Singapore (1977), Indien, Thailand (1981), Hongkong, Taiwan, Japan (1982), Israel (1983), Kina, Korea (1986), Malaysia (1987), Indonesien (1992), Macao (1997), Kazakstan (1999), Georgien, Armenien, Iran, Azerbajdzjan (2007). Europa: Sverige (1949), Norge (1951), Danmark (1959), Finland (1960), Tjeckoslovakien, Schweiz, Tyskland (1961), Österrike, Frankrike, Belgien (1966), DDR, Ungern (1968), Rumänien (1970), Storbritannien, Bulgarien (1971), Spanien, Luxemburg (1973), Polen (1975), Jugoslavien (1977), Italien (1978), Irland (1979), Sovjetunionen (1981), Portugal (1983), Nederländerna (1984), Grekland (1987), Island (1988), Liechtenstein, San Marino (1990), Andorra (1991), Estland, Ryssland, Lettland, Slovenien (1992), Litauen (1993), Tjeckien, Slovakien, Kroatien (1994), Ukraina (1996), Vitryssland (1998), Moldavien (1999), Turkiet, Makedonien (2000), Gibraltar (2001), Albanien (2002), Serbien-Montenegro, Bosnien-Hercegovina (2003). Oceanien: Australien, Nya Zeeland (1975), Tahiti (1978), Fiji (1984), Tonga (1993), Nya Kaledonien (2005). Istanbul 5-dagars skiljer sig inte nämnvärt från en svensk tävling förutom att exempelvis duschen är av enklare karaktär. 22 Skogssport nr 10 2007 23
Prisutdelning i Istanbul 5-dagars, en tävling som genomfördes för fjärde året i rad och vuxit till imponerande 584 deltagare. fört lopp har inte funnits med på organisationsstabens lista. Istället hänvisas deltagarna till en vattenkran, där de i alla fall kan skölja av ansiktet. Å andra sidan finns, till i alla fall de flestas glädje, en anlitad diskjockey som spelar så kallad dunkadunka-musik. Allt för att den yngre generationen ska känna trevnad på tävlingscentrumet. 584 deltagare Tävlingsledaren Alex Kalenderoglu, som också är medlem i Turkiska Orienteringsförbundet, är mer än nöjd efter de fem genomförda dagarna. Inte mindre än 584 individer deltog på Istanbul 5-dagars, som genomfördes för fjärde året i rad. Vi var på O-Ringen 2004 och hade väldigt kul. Så vi tänkte att vi borde kunna starta en liknande tävling här i Istanbul. Så redan i november, bara några månader efter O-Ringen, hade vi vår första orienteringstävling, berättar Alex Kalenderoglu. Vanligtvis brukar tävlingen genomföras den första helgen i november, men blev i år tidigarelagd en vecka på grund av det turkiska valet. Det är svårt att organisera tävlingar här, orientering är ju en så liten sport i De flesta tror att vi håller på och dansar. Turkiet. Och dessutom har vi bara 1 000 aktiva löpare, säger han. Men orienteringsutvecklingen i Turkiet har gått fantastiskt fort. För fem år sedan fanns det bara några enstaka personer som utövade orientering, och nu är antalet betydligt större. Men det finns ett litet bekymmer. Ordet orientering heter på turkiska oryantiring och uttalas snarlikt orientalisk dans. Så de flesta tror att vi håller på och dansar, ler Kalenderoglu lite snett. Imponerad av turkarna Vid målet sitter en av Höst-Öst-resenärerna och pustar ut efter att ha sprungit runt den elva kilometer långa banan i H 21 Elit. Det är Pan-Kristianstadlöparen Jonas Nyberg, som småpratar med Turhan Öztürk och Süleyman Özbek, tillhörande det turkiska flygvapnet. Trion hade sällskap ett bra tag under banan. De hade väldigt bra koll på orienteringen. Så jag är väldigt imponerad av mina nya vänner, säger Jonas Nyberg glatt, samtidigt som han förklarar hur han sprang på långsträckan. När prisutdelningen är över är det dags för Höst-Öst-resenärerna att ta plats i någon av de två bussarna. Antingen den gula bussen, den med två våningar, och även av de yngre kallad den lugna bussen eftersom det äldre gardet håller till där, eller den blå bussen, den med det yngre gänget. Bussarna rullar därefter i laglydig hastighet de 42 härliga milen mot huvudstaden Ankara. Klockan passerar 05.00 den 28 oktober. Längre sömn än så här blir det inte. Men det beror inte på att det är extremt tidig avfärd till tävlingen, utan på att en böneutropares vrålande röst dundrar in genom vartenda hotellfönster och ner till de stackars trötta orienterarnas öron. Tävling före frukost Dagens första tävling, en asfaltsbetonad sprint vid en borg, avgörs före frukost. Ungdomar, som undrar varför ett hundratal västerlänningar springer runt som yrväder i stadens gränder, samlas vid kontrollerna och vinkar glatt in de snabbfotade deltagarna. Kontrollerna utgörs på den här tävlingen av en upptejpad pappersbit som ska föreställa en kontroll, och vid varje kontroll gäller det att få med sig en liten klisterlapp som bekräftelse på att man faktiskt varit där. Efter sprinten blir det snabbdusch med tillhörande snabbfrukost, allt för att en medeldistanstävling ska kunna avgöras innan den långa resan österut mot Niksar. Trötta Höst-Öst-löpare springer i den kraftigt kuperade terrängen, och många går mer än de springer. Sedan väntar den 50 mil långa resan mot Niksar dit de två bussarna anländer klockan ett på natten. Vitt bröd och vatten Frukosten serveras vid halv sju på morgonen, så för de flesta blev det fem ljuvliga timmar i sköna sängar. Hungriga orienterare spatserar nerför trappan med god grötfrukost, fiberberikade mackor och juice i åtanken. Men någon realitet blir det inte av förhoppningarna. Och det är väl det som är lite av charmen med Höst- Öst, som några uttrycker det. Man vet inte riktigt hur man ska bo, vad det blir för mat, eller vilken terräng man ska springa orientering i. Därför kvarstår den goda Morgonpass i Ankara. Lars Strid, Tumba-Mälarhöjden, visar sin orienteringskarta för några nyfikna barn. stämningen bland Höst-Öst-resenärerna när frukosten den här gången består av vitt bröd, några ägg och vatten. Och ingenting mer. Poliseskort på nationaldagen Ut till tävlingen trängs de båda bussarna med andra tutande fordon vid en marknad på Turkiets nationaldag. Det krävs till slut poliseskort för att få bussarna ut ur staden. I sakta tempo kör bussarna förbi promenerande barn som är på väg till skolan. Barnen tittar märkligt på bussarna, särskilt noga på den som har två våningar. De ler och vinkar mot bussen. Höst-Öst-resenärerna vinkar tillbaka till barnens stora förtjusning. Dagens tävling är på 1 500 meters höjd och det krävs kraftansträngning av fordonen för att komma upp till startplatsen, som är i närheten av en militäranläggning. Det första som orienterarna till sin förskräckelse ser när de stiger ur bussarna är beväpnad turkisk militär. Stadigt i solskenet står de sedan vid tävlingsplatsen i Camici Yalasi utanför Niksar under flera timmar och övervakar den stora folksamlingen. Jonas Nyberg, i mitten, är imponerad av sina nya turkiska vänner Turhan Öztürk, till vänster, och Süleyman Özbek, som klarade av långa banan på ett imponerande sätt. Diana Sarmiala, 30 år, Tumba-Mälarhöjden: Det verkade vara en cool resa med lite udda länder att åka till. Jag har tänkt flera gånger att åka med, men nu blev det äntligen av. Iran var häftigast att besöka eftersom det var så annorlunda. Kjell Einarsson, 43 år, OK Skogshjortarna: Det har blivit en vana för mig att åka med. Sedan vet man ju inte hur länge P-O håller i trådarna. Höjdpunkten var att jag fick fyra nya orienteringsländer, så nu är jag uppe i 60 stycken. Rejäl kupering väntar under dagens andra orienteringspass i Ankara och många Höst-Östdeltagare går mer än de springer. 24 Skogssport nr 10 2007 25
Äntligen framme i Igdir, efter att bussen gått sönder och deltagarna fått resa vidare med lokala transporter. Klockan är kvart över tio på morgonen, vilket innebär nytt Höst-Öst-rekord i att komma fram sent. Annika Björk är en van Höst-Öst-resenär. Här blickar hon ut över Turkiets huvudstad Ankara under ett av dagens träningspass. Terrängen består av rejält snabblöpt tallskog, och på elitbanans 9,8 kilometer segrar Henrik Eliasson på fina 57 minuter och 30 sekunder. Lycka över idolkort Humöret bland resenärerna innan den långa resan mot Igdir i östra Turkiet stiger när några turkiska ungdomar samlas utanför hotellet och nyfiket ställer frågor till folkhopen. Ett par lyckligt lottade turkar får idolkort på norska landslagslöpare, och de tackar innerligt för korten som de glatt visar upp för sina avundsjuka kamrater. Bussfärden mot Igdir kom att bli en färd att minnas, i högsta grad för dem som hade äran att sitta i den gula dub- Två flickor från den turkiska staden Niksar visar stolta upp dagens kap varsin idolbild på norske landslagslöparen Öystein Kvaal Österbö. 26 beldäckaren. Drygt tio mil från Niksar stannar bussen ofrivilligt. En fläktrem är sönder vilket resulterar i ett kortare stopp. Bussen fortsätter i tio minuter till innan det blir ytterligare ett nödtvunget stopp den här gången på flera timmar. Det börjar skymma, och sent jobbande turkar i en gammal verkstad bjuder några av bussresenärerna på te. Efter flera timmar lyckas bussen med en sista ansträngning ta sig ytterligare några minuter framåt till en dal där några ljuslyktor skymtar. Kan det bli räddningen? Turligt nog lyckas bussen rulla fram till något som för stunden kan klassificeras som en gyllene oas. Härifrån går skytteltrafik, mitt i natten, till Igdir. Den gula bussen har gjort sitt och går inte att laga förrän nästa morgon. HöstÖst-resenärerna överger bussen och hoppar med all packning in i andra bussar mot Igdir. Rekord i att komma fram sent Efter en skakig bussfärd kommer gänget fram klockan kvart över tio till hotell Alkis, där det var meningen att hela besättningen skulle bo. Kvart över tio på morgonen innebar i alla fall nytt HöstÖst-rekord i att komma fram sent. För några år sedan var vi framme kvart i åtta på morgonen efter att en buss hade blivit stoppad i sex timmar i gränsen mellan Vitryssland och Ukraina. Vi tog lite frukost på morgonen och sprang sedan direkt en tävling, minns P-O. Jakob Svensson, 30 år, Pan-Kristianstad För att man får åka till spännande delar av världen man inte får vägarna förbi annars. Sedan åker jag hit för att testa vad det är för terräng här. Iran var riktigt roligt, responsen bland folket var enorm. Erik Pettersson, 20 år, Visborgs OK Det var egentligen William Lind som drog med mig på resan. Men det är viktigt att få nya terrängtyper och få nya livserfarenheter. Jag gillade terrängen i Kutaisi bäst, den var tekniskt svår och så fanns det roliga vägval. Skogssport Väl framme vid busstationen i Igdir fortsätter problemen. För de löpare som vill åka till Azerbajdzjan alla resenärer valde inte att betala extra för detta visum beställs minibussar till gränsen. Dessa kom dock aldrig. Istället åker ett tiotal personer iväg med några taxibilar. En av bilarna kör i ilande maffiafart och noterar 172 kilometer i timmen på de guppande vägarna, som Noakberget Ararat vid sidan ständigt blickar på. Efter några timmar i gränsen till Azerbajdzjan sammanstrålar de tolv Höst-Östresenärerna med 28 andra, som fått vila på hotell Alkis under natten och kommit in något tidigare till Azerbajdzjan. Från gränsen körs resenärerna i tre minibussar i riktning mot tävlingsplatsen. En guide, som anslöt vid gränsen, uppmanar gänget att faktiskt inte springa inne i Nakchivan, vilket var planerat. Jag kan få problem med myndigheterna, förklarar han ängsligt. Så istället för parkorientering vid Nakchivans Stadium körs minibussarna till en restaurang. Några av resenärerna trotsar guidens uppmaning och småspringer en av sprintbanorna i mörkret. Därefter bär det av mot resans stora begivenhet Iran. Turistbussar är en inte alltför vanlig syn i Dowlatabad, en iransk by nära gränsen till Turkiet och Azerbajdzjan. Horder av nyfikna barn tar chansen att springa bredvid och kolla in besökarna. DOWLATABAD SPRINT IRAN 31 oktober Mot Iran i nyinhyrd buss Likt en morgon i Turkiet vaknar samtliga resenärer stadigt till tonerna av en hetlevrad böneutropare, vars röst ekar bastant i högtalarna. Efter en tidig frukost, vid sextiden, konstateras det att den nu lagade gula bussen ännu inte hunnit fram till hotellet i iranska Jolfa. Därför blir det vila fram till klockan elva, då en nyinhyrd buss anländer. När bussen närmar sig tävlingsplatsen i Dowlatabad i Iran möts resenärerna av ett myller av barn, ungdomar och nr 10 2007 även intresserade vuxna. Och när den blå bussen anländer minuterna efter springer barnen jublande jämte det inte alltför vanliga fordonet i Dowlatabad. Nyfikna invånare kommer snabbt fram till de västerländska gästerna och ställer frågor. Och bjuder samtidigt in dem till deras hem och för att visa stadens fina moské. Men Höst-Öst-resenärerna var, i alla fall till en början, upptagna med att springa orientering i ett nytt land. Två kilometer lång sprint i och omkring staden stod på schemat. Björn Frisk, åländsk Pargaslöpare som bor i München, tyckte det var riktigt spännande att springa i den lilla staden. På väg till tvåan blev jag hejdad av några ungdomar som ville att jag skulle posera framför deras mobilkamera, och det gjorde jag naturligtvis, skrattar Björn Frisk, som strax därefter bjöds på nästa spännande händelse. 27
Det gick faktiskt bra att springa med slöja. Men det var väldigt varmt och klumpigt att springa i långärmat. ZIKATAR ARMENIEN 2 november Jag kom in i en återvändsgränd, och när jag skulle springa tillbaka stod en iransk kvinna där och pekade på sin trädgård. Så jag sprang ut genom den istället och sedan ut på framsidan genom en dörr. Jag bara skrattade och vinkade. Det var nog min bästa orienteringsupplevelse, säger Frisk. Säkerhetspolisen övervakar Lokalinvånarna, som hellre kallar sig för turkar och azerbajdzjaner än iranier, ropar how are you till orienterarna. Och många bjuder även på äpplen under pågående lopp som övervakas av säkerhetspolisen. Även OK Skogsfalkens Sofia Forsgren var mäkta imponerad över orienteringen i Iran. Eftersom hon är kvinna tvingades hon att täcka hår, hals och nacke med en slöja. Och för både män och kvinnor gällde förbud mot att springa i alltför åtsittande kläder som exempelvis tights. Det gick faktiskt bra att springa med slöja. Men det var väldigt varmt och klumpigt att springa i långärmat. Sedan tycker jag att man blir lite mer uttittad här än i Sverige. Det var ju folk på gatorna som iakttog och hejade hela tiden, säger hon. Kartan ritad från internet Efter avslutad tävling överräcker en av deltagarna, Sven Lundbäck, femtio överblivna orienteringskartor till engelskläraren vid den lokala skolan. Och det var faktiskt kartor som hade ritats av någon som inte ens varit i Iran. Den speciella kartan framställdes av norrmannen Björn Nyfikna barn från Iran studerar orienteringskartan som ritats med hjälp av internet sedan kartritarna fått avslag från myndigheterna. Jodå, det gick bra för Skogsfalkens SM-vinnare Sofia Forsgren att orientera i Iran. Trots att påbudet om heltäckande klädsel den här gången innebar långärmad tröja och slöja. Här framför moskén tillsammans med en kvinna från gränsstaden Dowlatabad. Ekeberg, norsk JVM-löpare i år, som gjorde en karta i programmet OCAD utifrån en flygbild från Google Maps på internet. Först var det tänkt att Erik Sundberg, Stora Tuna, och ukrainaren Pavel Ivanov, som på uppdrag av P-O Bengtsson ett par månader innan Höst-Öst var i Azerbajdzjan, Iran, Armenien och Georgien för att konstruera kartor, skulle rita en karta i trakten. Men rädsla för att hamna i fängelse hindrade dem. Första planen var att rita en skogskarta i Jolfa. Så en morgon sprang vi runt i den staden och hittade också ett bra område. Men när vi försökte fråga om tillstånd fick vi nej, så då vågade vi inte rita. Och hamnar man i fängelse i Iran är det inte säkert att man kommer ut, säger Erik Sundberg. Därefter åkte han och Pavel Ivanov över till Georgien, och också till Armenien, där Jan-Olov Andersson var med i kartritargänget. Totalt gjorde de åtta karteringar tillsammans. Diesel för 16 öre litern Tillbaka vid hotellet i iranska Jolfa blir det ett kärt återseende. Där står den gula bussen lagad och körklar. Innan gränspassagen mot Armenien återstår bara att tanka de båda bussarna. I Iran, världens näst största oljeland, kostar fyra liter bensin, eller otroliga 80 liter diesel, bara en dollar. Men för två stora turistbussar blir det inte inhemska priser. De första 100 litrarna tankas för 16 öre litern, därefter blir det en timmes förhandling om det fortsatta priset. Och till iraniernas glädje betalas därefter hela 4,50 per liter. Efter närmare sex timmar i gränsen mellan Iran och Armenien påbörjas en 44 mil lång bussfärd mot Armeniens huvudstad Yerevan. En resa som hade kunnat gå till på ett relativt behagligt sätt. Nu Leif Strömqvist från Snättringe arbetar stora delar av året i Armenien och har länge drömt om en orienteringskarta i Yerevan. Nu när drömmen blivit verklighet intervjuas han i en av de tre TV-kanaler som hittat till tävlingen. blir det inte riktigt så. Rejält försenade och vid tretiden på natten, får den stora gula bussen problem igen. Det första bergspasset på 2 500 meters höjd tog ut de sista krafterna i den nylagade bussen. Halv fem på morgonen är felet åtgärdat. Stämningen i de båda bussarna är dock på topp, trots att ingen ännu har gått och lagt sig. Och sällan har det nog skrattats så mycket som det gjordes i de armeniska bergen den tidiga torsdagsmorgonen. Klockan halv tre på eftermiddagen dagen efter anländer bussen till hotellet. Nytt Höst-Öst-rekord i att komma fram sent igen. Första tävlingen blir inställd och istället körs resenärerna ut till den andra, mitt i den armeniska huvudstadens rusningstrafik. Det är så pass mycket bilar på vägarna att fyra orädda orienterare får hoppa ur ena bussen och agera trafikpoliser till busschaufförens tacksamhet. Tre TV-kanaler bevakar Tävlingen avverkas som en sprinttävling i Victory Park dit tre TV-kanaler och en lokaltidning hittat för att bevaka den för många totalt okända sporten. Haghinar Melkom Melkomian är en av de nyfikna reportrarna. Jag har aldrig hört talas om oriente- Göran Månsson, 46 år, OK Dacke För att den här resan är extra speciell, med ovanliga länder runt Svarta havet. 24-timmarsresan mellan Iran och Armenien var en höjdpunkt. Sedan satt jag också i egenskap av busschaufför i ingenmansland mellan Turkiet och Azerbajdzjan, vilket var ganska kul efteråt. Skala: 1:10 000 Karin Persson, 19 år, Hagaby GoIF Jag hade tänkt på att åka på en längre resa efter studenten. Och när den här resan dök upp blev jag glad för att man får besöka så många olika länder där man både få springa orientering och få kultur. Iran var roligast, det var så kul att träffa lokalbefolkningen där. ekvidistans: 5 m ring innan, så jag ställer en massa frågor om varför ni springer omkring här, och hur mycket ni tränar. Men jag tycker det låter väldigt intressant och vill faktiskt börja orientera själv, säger hon. Leif Strömqvist springer orientering för Snättringe SK, men bor och arbetar stora delar av året som skogskonsult i Armenien. Det var han som föreslog att en karta över parken skulle ritas. Jag brukar faktiskt själv jogga runt här, dock utan karta, och har längre drömt om att få springa orientering här. Han är glad över att de tre första armeniska orienteringskartorna nu äntligen har kunnat ritas. Gudrun Wadman, 47 år, Göteborg-Majorna OK För att det är mitt livs chans att åka runt Svarta havet på en organiserad resa. För min del är inte orienteringen det primära, men det är kul att springa ändå. Det är ju helt annorlunda terräng jämfört med hemma. Den kuperade medeldistansen utanför Ankara var väldigt häftig. 28 Skogssport nr 10 2007 29
ogaskura valley georgien 3 november P-O Bengtsson tillsammans med presidenten i Georgiens nybildade orienteringsförbund, Bondo Khvedelidze (till höger). Hans far Akaki Khvedelidze, bredvid, är vicepresident. Till vänster Gocha Lomidze från den lokala orienteringsklubben i Tblisi, som har sju medlemmar. Per Forsgren är ordförande i legendarföreningen i Höst-Öst. Här under sprinttävlingen i Armeniens huvudstad Yerevan. Jag vill vara med och lära befolkningen här hur man ska bete sig i skogarna. Så nu har chefen för statsskogarna i Armenien fått en fyrsidig folder på armeniska om Skogsäventyret. Och den ska nu anpassas till skogsförhållandena i Armenien. Jarl Magnus Berge, till vardags i norska IL Tyrving, stämplar under tävlingen i Armenien. Det är ju en galen idé som ni genomför, att åka buss runt Svarta havet och bara springa orientering. Dagen efter sprintträningen i Victory Park avgörs en rejält kuperad medeldistans på 1 250 meters höjd, vid ett från Sovjettiden nyinvigt utbildningscentrum för skogsbruk. Tanken är att den här kartan ska kunna användas för västerlänningar som kan komma hit på träningsläger. Här finns den bästa skogsterrängen jag vet om, menar Strömquist. I det soliga vädret springer deltagarna på fyra banor, och sitter efter målgång och avnjuter armenisk mat i form av buffé. Vid tävlingscentrumet står också tre damer och säljer tavlor. De blickar lite finurligt på orienterarna som kommer pustandes från den sista kontrollen. Vi är ofta här uppe, och vi brukar Orientering verkar kul, tycker tre tavelförsäljande armeniskor, som dock anser att idén att resa runt Svarta havet för att orientera är helt galen. rita av vår fina natur, säger Arus Pashikyan. Så vad tycker du om orientering? Innan vi kom hit visste vi ingenting om orientering. Men nu har vi sett hur ni gör, så det vore kul att börja tävla. Men det är ju en galen idé som ni genomför, att åka i en buss runt Svarta havet och bara springa orientering. Det här är en stor dag i den armeniska orienteringens historia. Azsea Aghababyan, borgmästaren i Koghb, en stad inte långt ifrån tävlingsplatsen, finns också på plats och njuter av besöket. Den här tillställningen är väldigt viktig för vidare kontakt. Hoppas att vi kommer att träffas i framtiden, säger han under ett tal till Höst-Öst-resenärerna. P-O Bengtsson hälsar därefter alla armenier hjärtligt välkomna att orientera i Sverige och dess grannländer. Georgien perfekt för VM-sprint Nästa intressanta orienteringsland blir Georgien. I Vakis Park genomförs en kombination av sprint och medeldistans, i ett område som flertalet deltagare tycker lämpar sig perfekt för ett världsmästerskap i sprint. Georgien, som för två år sedan blev medlem i Internationella Orienteringsförbundet, styrs av 26-årige presidenten Bondo Khvedelidze med sin far Akaki Khvedelidze som vicepresident. Vi har stora finansiella problem här med orienteringen. Vi har några få sponsorer, men det är svårt att köpa skor, tävlingskläder och att åka till tävlingar, säger Bondo Khvedelidze. I år var han med vid VM i Ukraina för att knyta orienteringskontakter med styrande från andra länder. Men råd att skicka några löpare hade Georgiens Orienteringsförbund inte. Nästa år hoppas jag i alla fall att vi kan skicka några löpare till O-Ringen Academy. Potential att växa George Chanishvili är pressansvarig på Idrottsdepartementet i Georgien och har som uppgift att sprida sporter i exempelvis TV och på internet. Han gillar vad han får se om orientering och vet hur sporten ska kunna växa i Georgien. Det måste organiseras fler tävlingar här i trakterna. Vi har som kultur i att springa i bergen och gå på turer i skogen, så bland dem kan säkert sporten utvecklas, menar han. Dagen efter är åtta armeniska orienterare med och springer en tävling i en snårig terräng i Ogaskura Valley utanför Kutaisi. En av dem är 32-årige Valeri Pakhuridze, som mellan 1998 och 2003 studerade i Finland och då kom i kontakt med orientering. När jag kom tillbaka till Georgien startade jag och några kompisar orienteringsklubben här i Kutaisi. Nu har vi fem träningar i veckan, men många familjer har svårt att supporta deras barn med skor och kompasser. Till orienteringsklubbens glädje lämnar därför Patrik Gunnarsson, Västerås Skala: 1:10 000 Raimo Salminen, 66 år, Växjö OK Det var för äventyret. Att orientera i främmande länder är ju det stora, och så får man hela den sociala gemenskapen på köpet. I år är jag med på hela resan, jag tycker inte att det fanns anledning att inte vara det. Orienteringsmässigt var det roligast i Iran, sedan var naturen i Armenien väldigt fascinerande. ekvidistans: 5 m Annika Björk, 31 år, Helsingin Suunistajat När jag för nästan två år sedan hörde om den här resan bestämde jag mig direkt. Det är ju inte så ofta man åker till Iran och Georgien annars. Långdistansen i Niksar var fantastiskt fin, men upplevelsemässigt var Iran bäst. Det var ju ganska speciellt att springa med sjal och långärmat. 30 Skogssport nr 10 2007 31
Ett organisaerat kaos, med P-O Bengtsson som skicklig improvisatör i centrum, kännetecknar Höst- Öst-resorna. Men hur länge han orkar hålla på vågar den 74-årige entreprenören inte svara på. SOK, över ett par kassar med orienteringskläder som han samlat in i sin klubb. Storm på Svarta havet Efter tre dagar i Georgien var det dags för en del av Höst-Öst-resenärerna att flyga hem till Norden. Övriga fortsatte med båt över Svarta havet till Ryssland och vidare in i Ukraina, Moldavien, Polen och slutligen hem till Sverige efter tre och en halv vecka på orienteringsäventyr. Båten över till Ryssland blev oturligt nog försenad ett dygn på grund av storm. Vid ankomsten väntade resenärerna ytterligare nio timmar på att båten skulle få kajplats, och när bussarna skulle köra ut fick orienterarna dessutom väntar i timmar på att någon skulle hämta de tusentals apelsiner som någon hade paketerat runt bussarna. Men det goda humöret bland Höst-Öst-resenärerna bestod. Och P-O Bengtsson kunde inte annat än beklaga förseningarna, som dock berodde på yttre omständigheter. Jag har nog ändå varit lite för optimistisk med tiderna, men resenärerna verkar ju tåliga, ler P-O Bengtsson, just hemkommen efter att ha organiserat den 40:e Höst-Öst-resan. Hur många fler resor det blir vet han inte. Nästa år är det planerat att vi efter Smålandskavlen åker ner till Ungern, Tjeckien, Venedig i Italien, Polen, Tyskland och kanske Bosnien och Montenegro. Efter det får vi se hur länge jag orkar hålla på att organisera. Han räknar snabbt ut att han tillbringat ett och ett halvt år på Höst-Öst. Blir han då aldrig trött? Alltför tidsoptimistisk Det är alltid kul att förbereda, men när man märker att man varit alltför tidsoptimistisk känns det inte alltid så bra. Men som sagt, folk är ganska glada ändå. Sista halvåret före resan jobbade han drygt heltid med att planera de 24 dagarna och de 30 tävlingarna. Men det är kul att jobba. Jag försöker hela tiden hitta likasinnade människor ute i världen som vill springa orientering. Och ofta när jag berättar om orientering blir folk överlyckliga. Så det är helt klart att den här sporten behöver mycket mer uppmärksamhet, säger P-O Bengtsson. Rasmus Westergren Hillevi Syväterä, 64 år, Riihimäen Suunistajat För att jag vill orientera i många olika och intressanta länder. Georgien var det intressantaste landet att springa i även om där fanns mycket snår. Detta är Höst-Öst En årlig resa till länder i östra Europa, med huvudsyftet att låta svenska elitorienterare få erfarenhet av att springa orientering i kontinental terräng. Men även motionärer får vara med på resan. Första resan arrangerades 1966. Därefter har Höst-Öst genomförts varje år sedan 1969. Arrangör är P-O Bengtsson genom aktiebolaget WWOP (World Wide Orienteering Promotion). Överskottet av WWOP:s verksamhet går till att främja orienteringssporten världen över genom att bland annat sponsra kartritning i nya orienteringsländer och att ge orienterare från fattiga länder möjlighet att delta på tävlingar. Cirka 15 miljoner kronor har hittills delats ut. Resorna sker med buss med start och mål i Sverige. Man utnyttjar antingen befintliga tävlingar eller så får lokala arrangörer hedersuppdraget att anordna enklare tävlingar för enbart Höst-Öst-resenärerna. Den som deltagit i minst tre resor under sammanlagt minst fem hela veckor kan bli invald i Höst-Öst-legendarernas förening som styrs av presidenten Per Forsgren. På årets 3,5 veckor långa jubileumsresa deltog 139 personer, varav 52 var debutanter. Knappt 30 tävlingar genomfördes i 14 länder. På resan avverkades 1 200 mil i buss. 32 Skogssport