Kommittédirektiv Konsekvenser av en kärnkraftavveckling Dir 1979:56 Dir 1979:56 Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-07. I Statsrådet Tham anför. För att förbereda 1978 års energipolitiska beslut tillsattes en särskild energikommission (I 1976:05) den 22 december 1976. Senare flyttades tidpunkten för det energipolitiska beslutet fram till våren 1979. Enligt direktiven var energikommissionens huvuduppgifter att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kunde tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till omkring år 1990. I sitt huvudbetänkande (SOU 1978:17) Energi redovisar energikommissionen utgångspunkter för energipolitiken, beräkningar och bedömningar av några alternativa huvudinriktningar av energipolitiken för tiden fram till år 1990 samt en översiktlig bedömning avseende tiden fram till omkring år 2000.1 betänkandet redovisas också överväganden och förslag till åtgärder som statsmakterna bör vidta. I slutbetänkandet (SOU 1978:49) Energi Hälso- Miljö- och Säkerhetsrisker redovisar kommissionen - utöver vad som tagits upp i huvudbetänkandet - utredningsresultat samt kommissionens bedömningar och ställningstaganden beträffande hälsorisker, risker för stora olyckor och sabotage samt risker med avfallshantering. Kommissionens överväganden bygger i väsentliga delar på material som har tagits fram inom fem expertgrupper rörande säkerhet och miljö, energitillförsel, energihushållning, styrmedel samt forskning och utveckling. Kommissionen har utvalt fyra energialternativ för närmare studier. Vad beträffar inriktningen på kärnkraftområdet gäller följande i kommissionens alternativ. -A, kärnkraften avvecklas till omkring år 1985 - B, energipolitiken inriktas mot att avveckla kärnkraften under en tioårsperiod, meci år 1990 som riktpunkt
-C, viss fortsatt kärnkraftutbyggnad accepteras under 1980-talet men låsningar för tiden därefter undviks - D, kärnkraftutbyggnad accepteras under 1980-talet i något större omfattning än i C och en mer markerad inriktning på fortsatt kärnkraftutnyttjande förutsätts ske, bl. a. i form av utveckling av och satsning på en inhemsk kärnbränslecykel. Enligt energikommissionen har det i utredningsarbetet visats att det under vissa angivna förutsättningar skulle vara tekniskt möjligt att ersätta kärnkraften med annan energi om avvecklingen sker under en tioårsperiod. De ekonomiska konsekvenserna av en avveckling skulle emellertid bli betydande. Enligt de kalkyler som redovisats i huvudbetänkandet uppgår under perioden till år 2000 de totala merkostnaderna vid en avveckling av kärnkraften enligt alternativ B till ca 100 miljarder kr. jämfört med ett fortsatt utnyttjande av kärnkraft enligt alternativ C, förutsatt att den totala energianvändningen är densamma i de båda alternativen. Energikommissionens betänkanden har remissbehandlats. Kommissionens arbete får överlag stort erkännande av remissinstanserna. De framlagda förslagen får också i allmänhet stöd. Merparten av remissinstanserna ställer sig således bakom kommissionens grundläggande värderingar, överväganden och förslag. Regeringens proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken lades fram i mars 1979. Till grund för propositionen låg bl. a. energikommissionens båda betänkanden. Enligt propositionen bör kärnkraftprogrammet begränsas till tolv reaktorer och någon utbyggnad därutöver bör inte komma i fråga. Detta innebär att de kärnkraftblock som f. n. är färdigställda eller under byggnad skall användas förutsatt att den s. k. villkorslagens (1977:140) krav kan uppfyllas. Bidraget från kärnkraft år 1990 enligt energipropositionen motsvarar ca 12 milj. ton olja per arom elproduktionen alternativt skulle ske i oljeeldade kondenskraftverk. Efter det haveri som inträffade i det amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island i mars 1979 råder politisk enighet om att beslut beträffande de delar av energipropositionen som berör kärnkraften bör anstå till våren 1980. Riksdagsbeslutet bör enligt riksdagsmajoriteten föregås av en rådgivande folkomröstning om kärnkraftens roll i den svenska energiförsörjningen. I avvaktan härpå bör, såsom framgår av regeringens proposition 1978/79:218 om lag om förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m., inga nya kärnkraftreaktorer tas i drift. Vid överläggningar mellan de fem riksdagspartierna har det framkommit att ett alternativ i folkomröstningen bör vara att kärnkraften avvecklas t ider en tioårsperiod. Alternativet har beskrivits på följande sätt:
Ett alternativ i folkomröstningen bör vara att en plan för avveckling av all kärnkraft inom högst tio år och en hushållningsplan tor minskat oljeberoende skall genomföras på grundval av fortsatt och intensifierad energibesparing och kraftigt ökad satsning på förnybara energikällor. Alternativet innebär vidare att omedelbart stopp genomförs för fortsatt utbyggnad och idrifttagning av kärnkraftverk och att ingen uranbrytning skall tillåtas i vårt land. För de reaktorer som kommer att vara i drift under viss tid skall skärpta säkerhetskrav gälla. Om pågående eller kommande säkerhetsanalyser så kräver, skall självfallet en omedelbar avstängning ske av samtliga kärnkraftreaktorer. I alternativet ingår också att arbetet mot kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras och att export av reaktorer och reaktorteknologi upphör samt att sysselsättningen ökas genom alternativ energiproduktion, ökat nyttjande av inhemska råvaror och effektivare energihushållning i produktionen. En kommitté (11979:07) har tidigare tillkallats för utredning om reaktorsäkerhet mot bakgrund av bl. a. det tidigare nämnda haveriet i kärnkraftverket Three Mile Island. Kommitténs uppgift är att dels överväga om det finns skäl att väsentligt omvärdera kärnkraftens risker, dels utreda vilka åtgärder som bör vidtagas för att stärka säkerheten vid de svenska kärnkraftverken. Jag finner mot denna bakgrund att en särskild kommitté bör tillkallas för att belysa konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften. För kommitténs arbete bör följande riktlinjer gälla. Utgångspunkten för avvecklingsalternativet är att kärnkraften skall avvecklas inom en tioårsperiod räknat från år 1980. Avvecklingsalternativet bör relateras till ett referensalternativ som baseras på de riktlinjer för energipolitiken som anges i regeringens proposition 1978/79:115. Kommittén bör så långt möjligt utnyttja det underlagsmaterial och de beräkningsprinciper som energikommissionen har använt. Kommittén bör dock vara oförhindrad att göra egna bedömningar avförutsättningari de fall där energikommissionens antaganden inte bedöms vara tillämpliga. Konsekvenserna bör redovisas för perioden fram till år 2000. En utgångspunkt för arbetet bör vara en strävan att så långt som möjligt minska Sveriges beroende av olja. Utöver deförändringari energitillförseln som motiveras av den minskade kärnkraftproduktionen bör kärnkraftavvecklingen inte föranleda någon principiellt ändrad inriktning beträffande energitillförseln. Det innebär exempelvis att den långsiktiga inriktningen mot en ökad andel uthålliga, helst inhemska ochförnybara,energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan bör vara densamma oberoende av om kärnkraften skall avvecklas snabbt eller om någon förtida avveckling inte antas äga rum. Om kommittén finner det rimligt att räkna med en snabbare introduktion avförnybaraenergikällor än
vad som bedömdes möjligt i energipropositionen bör detta särskilt anges. Regeringen har uppdragit åt delegationen (11975:02) för energiforskning att sammanställa och redovisa aktuelia bedömningar av förutsättningarna for att utnyttja förnybara energikällor i landet under de närmaste årtiondena. För att ge underlag för en bedömning av möjligheterna att snabbt införa kol i det svenska energisystemet har regeringen vidare gett delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja i uppdrag att belysa denna fråga. Båda dessa uppdrag skall redovisas senast den 20 september 1979. Kommittén bör utgå från att sådana energihushållningsåtgärder vidtas att de nivåer för den totala energianvändningen som anges i energipropositionen inte överskrids. En avveckling av kärnkraften torde dock nödvändiggöra att elandelen i den totala energianvändningen måste minskas. Avvecklingen bör så långt möjligt genomföras så att långvariga elransoneringar eller andra långtgående ingrepp i elanvändningen kan undvikas. Kommittén bör ange vilka restriktioner eller andra åtgärder som kan bli nödvändiga för att begränsa elanvändningens ökningstakt. Kommittén bör redovisa en konkret plan för kärnkraftavvecklingen innehållande ungefarliga tidpunkter när de sex befintliga reaktorerna kan tas ur drift samt ange hur elproduktionen ska byggas ut för att möjliggöra avvecklingen. Det är angeläget att kommittén så långt som möjligt konkret anger vilka typer av kraftverk som kan komma i fråga, samt lokalisering och bränsle för dessa. Kommittén bör vidare ange i vilken mån färdigbyggda men inte utnyttjade kärnkraftanläggningar kan nyttjas för andra ändamål och om kärnkraftlägena kan utnyttjas för andra typer av kraftverk. Kommittén bör också, utan hinder av de beslut som redan har fattats rörande vattenkraftutbyggnad, ange om och i vilken utsträckning ytterligare vattenkraftutbyggnad bör komma i fråga. Tillståndsbehandlingen för nya kraftverk förutsätts ske enligt gällande lagstiftning. Översiktliga energibalanser bör redovisas för åren 1985, 1990 och 2000 varvid bränsleimporten liksom användningen av inhemska energikällor bör redovisas. I avvecklingsalternativet kan elbalanser behöva studeras för varje år under 1980-talet. En särskild bedömning bör göras av möjligheterna att på världsmarknaden anskaffa de extra kvantiteter olja som behövs till följd av kärnkraftavvecklingen. Kommittén bör göra en bedömning av förändringen i försörjningstryggheten vid kärnkraftavvecklingen samt översiktligt redovisa belastningen på miljön i form av utsläpp, deponering av restprodukter m. m. De beslut i olika avseenden som erfordras för att genomföra kärnkraftavvecklingen bör också anges liksom tidpunkterna för dessa beslut.
Kommittén bör vidare bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna av avvecklingen. En utgångspunkt för de ekonomiska bedömningarna kan vara den senaste långtidsutredningen (SOL) 1978:78) och dess framtidsperspektiv. Kommittén bör belysa de direkta konsekvenserna för landets bytesbalans samt konsekvenserna för näringslivels utveckling och internationella konkurrenskraft. Även de regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenserna bör belysas bl. a. med utgångspunkt från länsplaneringen både i fråga om direkta och indirekta effekter. Kommittén bör så långt som möjligt söka bedöma konsekvenserna för industrin, särskilt den energiintensiva industrin, samt belysa konsekvenserna av ökade energipriser. För att kunna göra detta måste den sannolika utvecklingen av eltarifferna vid en kärnkraftavveckling bedömas. Kommittén bör vidare söka ge en bild av de samlade samhällsekonomiska kostnaderna för avvecklingen. Bl. a. bör konsekvenserna vad gäller investeringsbehov och tillgängligt utrymme för privat och offentlig konsumtion diskuteras. Även de statsfinansiella effekterna och effekterna för kapitalmarknaden bör belysas i detta sammanhang. En utgångspunkt för bedömningen av de statsfinansiella effekterna kan, vad gäller den första hälften av 1980-talet. vara den långtidsbudget som har framlagts i prop. 1978/79:150. I ett särskilt avsnitt bör kommittén belysa följderna för de kommuner som har kärnkraftverk samt för berörda kraftföretag och deras anställda. Kommittén bör utarbeta ett åtgärdsprogram i syfte att i görligaste mån minska de omställningsproblem som uppstår. Detta arbete bör ske i nära kontakt med bl. a. berörda kommuner, länsstyrelser, företag och fackliga organisationer. Kommittén bör bilda en allsidigt sammansatt arbetsgrupp för att behandla dessa frågor. Regeringen har tidigare bemyndigat mig att tillkalla en särskild förhandlare i de diskussioner som ska föras med Asea AB om nytt konsortialavtal för AB Asea-Atom. Frågan om Asea-Atoms framtid i händelse av en kärnkraftavveckling bör därför inte tas upp av kommittén. Kommittén bör avge en rapport med en översiktlig och så långt möjligt fullständig redovisning av uppdraget senast den 15 november 1979. Frågan om följderna för de kommuner som har kärnkraftverk kan dock redovisas senare. Kommittén är oförhindrad att fortsätta sitt arbete efter denna tidpunkt med inriktning på fördjupning av analysen. Kommittén bör fästa stor vikt vid att presentera resultatet av arbetet på ett lättillgängligt sätt. Jag avser att senare tillkalla en parlamentariskt sammansatt grupp med, uppgift att följa kommitténs arbete. Kommittén bör lämna denna grupp fortlöpande information om kommitténs arbete samt inhämta gruppens synpunkter på vilka problem som särskilt bör bli föremål för kommitténs analys. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar mig att tillkalla en kommitté med högst 13 ledamöter med uppdrag att redovisa konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften i Sverige, att utse en av ledamöterna att vara ordförande i kommittén, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde i kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag. Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans framställan. (I ndustridepartementet)
DEPARTEMENTENS OFFSETCENTRAL STOCKHOLM 1979