Mögel på trä och träbaserade material. Pernilla Johansson SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut

Mögel på trä och träbaserade material Pernilla Johansson SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut 2010

Mögel på trä och träbaserade material Pernilla Johansson Avgränsningar Syftet med detta dokument, som framtagits som ett samarbetsprojekt mellan de båda forskningsprogrammen Framtidens Trähus och WoodBuild, är att ge en bild av rådande kunskaper kring mögelväxt på byggnadsmaterial, med speciellt fokus på trä och träbaserade material. Med begreppet mögel avses i denna text mikrosvampar. Bakterier och röta berörs endast i en begränsad omfattning. Ingen fullständig lista över litteratur inom ämnet redovisas, utan istället ett urval av sådant som kan belysa frågeställningen som diskuteras. Definitioner Levande organismer kan delas in i olika riken beroende på vissa gemensamma egenskaper. Antalet riken och vilka organismer som skall ingå där är inte något konstant. Förändringar görs efterhand som nya forskningsresultat framkommer och många ändringar har gjorts sedan Linné först lade fram sin indelning av de levande organismerna i två riken. Svampar räknas som ett eget rike. Det är en bred grupp och olika arter varierar från enkla, encelliga organismer till komplexa, flercelliga organismer. Mögel utgörs av svampar men det finns ingen biologisk grupp med detta namn. Man kan säga att det är en benämning för många olika arter av svampar som växer på, och ibland i, material och som livnär sig på lättlösliga organiska ämnen. Några arter är pigmenterade och orsakar därför missfärgning på ytorna där de växer. En del kan växa ner i veden och orsaka så kallad blånad. Inte heller sådana blånadssvampar utgör en biologisk grupp. De pigmenterade svamparna kan gemensamt benämnas missfärgande svampar. Mikrosvampar kan användas som ett samlingsnamn för mögelsvampar och blånadssvampar. Dessa producerar sporer i små strukturer som oftast inte kan ses enbart med ögat, till skillnad från makrosvampar som bildar stora fruktkroppar. Dessa benämningar är också beskrivningar snarare än vetenskapliga termer. Var gränsen går mellan grupperna kan ibland vara svårt att säga. Till mögel i byggnader räknas ibland även bakterier. Detta är mikroorganismer som tillhör ett annat rike än svamparna och har följaktligen flera egenskaper som skiljer dem från dessa. Den elaka lukt som kan uppstå i fuktskadade byggnader, så kallad mögellukt, produceras ofta från en grupp bakterier som kallas aktinomyceter. I fortsättningen av denna text används ordet mögel och mikrosvampar synonymt. Med tillväxt menas ökning av biomassa med tiden och är alltså ett aktivt förlopp, medan påväxt avser förhållandet under en viss tidpunkt. Svampars biologi Liksom övriga levande organismer är svampar beroende av organiskt kol för sin uppbyggnad och tillväxt. De kan inte producera detta själva, utan bryter ned dött organiskt material. I naturen är de en viktig del av kolets kretslopp. Även vatten är livsnödvändigt för svampar som för andra levande organismer. Om det inte finns tillräckligt med tillgängligt vatten kommer inte svampen att kunna växa, även om alla andra förutsättningar för tillväxt finns.

En typisk egenskap för svampar är att de kan bilda hyfer, rörliknande strukturer, som tillväxer i spetsen. Där sker även en förgrening som till slut ger upphov till ett mycel. Från hyferna bildas strukturer där sporer, förökningsenheter, produceras. Dessa strukturer bildas på olika sätt och ser olika ut för olika arter. I Figur 1 visas en bild av livscykeln för Penicillium spp. Denna kan användas som en generell illustration för mögelsvampars livscykel. Eftersom mögelsvampar är vanligt förekommande i naturen kommer det att finnas sporer och delar av hyfer överallt i luften runtomkring oss. Det går därför inte att skydda material mot sporer och det finns i den meningen inte något helt rent byggnadsmaterial. Men förekomst av enbart sporer utgör ingen skada, det är först när de gror och växer till som det som vi kallar för skada uppkommer. Figur 1 Livscykel hos en typisk mögelsvamp. Sporer i luften sedimenterar på en materialyta (A). Vid rätt förutsättningar gror sporerna och en groddslang och senare hyf växer till (B). Denna fortsätter att växa i toppen och att grena sig till ett mycel (C). Från en del hyfer bildas strukturer där sporer produceras (C). Dessa sporer frigörs till luften. Fuktens inverkan på mögelpåväxt på trä Tillgång till vatten är alltså avgörande för om mögelsvampar skall kunna växa på ett material. Olika arter har olika behov av mängden vatten. Svamparna kan delas in i olika grupper baserat på den lägsta nivån som behövs för att de skall kunna leva, och gäller för konstanta, gynnsamma förhållanden. Fuktkraven varierar också med temperaturen. Det finns en optimal temperatur där fuktkravet kommer att vara som lägst. Vid andra temperaturer kommer kraven på tillgänglig fukt att bli högre, Figur 2. Låg temperatur kan påverka hur snabbt ett material får en påväxt, men är i sig inte något skydd. Påväxt av mögel och missfärgande svampar har konstaterats även vid låga plusgrader (Land, Held, Jurgens et al. 2005).

Figur 2 Gruppering av mögelsvampar baserat på begränsande fuktkrav för växt. Extremt torktoleranta (A), måttligt torktoleranta (B) samt extremt fuktälskande (C) Efter Clarke, Johnstone et al. (1996). Under perioder med varierande fukt- och temperaturförhållanden kan förutsättningarna för svamparnas tillväxt förändras. Hur länge de gynnsamma förhållandena varar är avgörande för om mögelpåväxt skall uppkomma på ett material. Detta gäller för såväl konstanta som varierande förhållanden (Pasanen, Kasanen et al. 2000; Adan 1994; Viitanen 1997). Tillväxten för svampar sker i olika faser (Figur 3). Även under gynnsamma förhållanden finns det ofta en latensperiod innan växten kommer igång. Detta får konsekvenser för hur snabbt en uppfuktning, till exempel en vattenskada i en byggnad eller regn på oskyddat material under byggtiden, måste avbrytas innan mögelsvampar börjar växa på byggnadsmaterialen. Avbryts vattentillförseln tillräckligt snabbt kan påväxt på materialet undvikas (Chang, Foarde et al. 1995). Om en påväxt har hunnit etablera sig kan det i framtiden få betydelse i varierande omfattning beroende på hur snabbt materialet torkats ut. En långsam uttorkning kan leda till att svampen successivt anpassar sig till torrare förhållanden. Den kan då fortsätta växa till om förhållandena återigen blir gynnsamma, då vid lägre fuktnivåer. En snabb uttorkning leder istället till att svampen dör (Pasanen et al 2000). Även efter lång tid av torka kan en etablerad påväxt börja växa till. (Rautiala, Pasanen et al. (2000)) kunde inte hitta några skillnader i grobarhet mellan prover av träbaserat material från en pågående fuktskada och från områden där det var ett år sedan en fuktskada inträffat, och där det vid provtagningstillfället var torrt. Det ges dock ingen uppgift om fuktnivåer under året från det att fuktskadan inträffat, och därför inte om det funnits gynnsamma perioder för tillväxt. I ett försök studerades tillväxten av mögel på träprover vid 90-95% (Johansson (2003)). Både prover med tidigare etablerad påväxt och rena prover ingick i försöket. Proverna med gammal påväxt fick tidigare ny tillväxt jämfört med de rena proverna. Dessa prover hade förvarats i ett torrt, för mögelpåväxt ogynnsamt klimat, under ett år innan försöket startade. Även Hallenberg och Gilert (1988) visade att träprover med angrepp som etablerats under virkets lagringstid fick ökad grad av påväxt. Hur lång tid ett material kan exponeras i ett gynnsamt klimat innan påväxt uppkommer varierar med vilket material det är, eftersom olika material är olika känsliga för påväxt. Generellt kan man säga att material med mycket lättillgänglig näring för svampen är mer känsligt än sådant där kolkällorna är begränsade.

Figur 3 Modeller av mikrobiell tillväxt under idealiserade förhållanden. a) Produktion av mycelmassa i ett flytande medium med tillräcklig men begränsad näringstillförsel b) koloniutbredning på ett fast medium. Bilden hämtad ur Cooke and Whipps (1993). Konsekvenser av mögelpåväxt på byggnadsmaterial Vilka konsekvenser en mögelpåväxt på byggnadsmaterial får beror på var, och i vilken omfattning, den förekommer. På synliga delar av en konstruktion, till exempel utanpå fasader, på underlagstak i carportar, på vindskivor och på fönsterkarmar, utgörs problemet främst av missfärgande svampar som ger en estetisk försämring. När det växer inne i en konstruktion finns risk för negativ inverkan på innemiljön. Det är då inte bara den missfärgande påväxten som är av betydelse utan även sådan som är omöjlig att se med ögat. Det kan finnas omfattande påväxt på ett material som ser helt opåverkat ut. På virke och träbaserade produkter använder mikrosvampar bland annat lättlösliga sockerarter som kolkälla. Det är socker som inte har någon strukturell funktion i cellerna, och därför bryter inte dessa svampar ned veden. Det gör däremot rötsvampar. Gränsfall finns dock där även svampar som kan räknas in i mögelbegreppet kan orsaka viss nedbrytning. Blånadssvampar kan underlätta för rötsvampars etablering. I veden finns extraktivämnen som utgör ett visst skydd mot rötsvampar. Det finns blånadssvampar som kan bryta ned extraktivämnen och på så sätt ta bort detta skydd. Detta har visats i en studie av (Croan 2000). Southern Yellow Pine (Pinus spp.) är ett träslag som vitrötesvampar har svårt att kolonisera. I studien kunde träflisor som först inokulerats med blånadssvamp angripas av rötsvamp till skillnad från träflisor som var obehandlade. Man kunde också konstatera att halterna extraktivämnen sjunkit i de prover där blånadssvamparna etablerat sig. Trä som substrat för mikrobiell påväxt Trä består till största delen av cellulosa (40-50% av torrvikten), hemicellulosa (25-40%) samt lignin (20-35%). Samtliga dessa ämnen är svåra att bryta ner, framför allt ligninet. Ved innehåller också flera andra ämnen som i det levande trädet är nödvändiga för ett flertal olika funktioner. Även efter att trädet fällts finns dessa ämnen kvar och då stockarna processas till virke kommer dessa ämnen att exponeras. Det är dessa ämnen som mikrosvamparna utnyttjar som näring eftersom de till största delen består av socker och stärkelse (Deacon 2005; Schmidt 2006).

Trä är inget homogent material. Virke från olika delar av trädet varierar med avseende på andel kärnved, årsringsbredd, näringsinnehåll mm. Dessutom hanteras virke olika under processtiden och variationer finns i tidpunkt för avverkning, lagringsplats, torkningsmetod mm. Det finns mer eller mindre vetenskapligt underbyggda uppfattningar om hur dessa olika egenskaper och behandlingar påverkar virkets egenskaper när det gäller att stå emot mögelpåväxt. Mycket av den forskning som gjorts kring samband mellan svampväxt och olika egenskaper hos virket har gjorts för rötsvampar. Det är inte självklart att samma slutsatser kan dras för ytligt växande mögelsvamp eller för blånad (Thörnqvist 1987). Nedan belyses några olika egenskaper och behandlingar som påverkar mögelpåväxt på trä. Trädets tillväxthastighet Bredden på årsringarna är en parameter som ibland sägs påverka förutsättningarna för mögelväxt. Årsringsbredden har ett direkt samband med tillväxthastigheten hos trädet, vilken i sin tur är beroende av bl a bonitet, klimat och gallringsstyrka (Thörnqvist 1987). Ibland menar man att långsamvuxet virke med täta årsringar har större förmåga att stå emot påväxt av mögelsvampar och rötsvampar. I en studie av Hallenberg och Gilert (1986) kunde man dock inte se några skillnader i mögelbeständighet mellan virke med olika årsringsbredd. När det gäller rötsvampsangrepp kan tillväxthastigheten hos trädet ha betydelse. Till exempel kunde (Edman, Möller et al. 2006) se att nedbrytningshastigheten av döda stockar av gran i skog var störst i snabbväxande virke. Vilka de bakomliggande orsakerna var kunde man dock inte fastställa. Torkningsmetod Vid torkning av virke kommer de i vatten lösta sockerarter som mögelsvampar utnyttjar att omfördelas inom varje bräda. Halterna kommer att öka på ytan. Terziev (1996) visade att virke som snabbtorkats vid 80 C fick en högre påväxt av missfärgande svampar än virke som torkats långsammare vid provning i laboratorium. Detta kopplades till mängden sockerarter på träytan. Även andra senare studier där man studerat virke som torkats enligt olika metoder har kunnat visa samma tendens med mer påväxt av missfärgande svampar på virke som torkats artificiellt vid hög temperatur (Nilsson and Samuelson 2006, Johansson et al; under publicering). I de senare studierna har man förutom den missfärgande påväxten även studerat total mögelväxt och då kunnat konstatera att denna inte skiljer sig mellan de olika metoderna. Gammalt virke jämfört med nytt En annan vanlig uppfattning är att äldre virke har bättre motståndskraft mot mögel än nytt. I en studie (Johansson 2003) jämfördes återvunnet virke från gamla byggnader med nytt. Resultaten visade att ytor av gammalt virke lättare angrips av mikroorganismer än nya och att det därför inte okritiskt går att jämställa återvunnet virke med nytt byggnadsvirke. Studier av klimatets inverkan på mögelpåväxt på trä och träbaserade produkter Som nämnts ovan är olika material olika känsliga för mögelpåväxt vid samma klimat. Trä och träbaserade produkter är generellt relativt känsliga, bland annat beroende på att det där finns relativt mycket lättillgänglig näring. I detta avsnitt redovisas några studier kring hur mögel tillväxer på trä och träbaserade produkter.

Ett sätt att jämföra hur olika material kan stå emot påväxt av mögel är att tillföra en känd mängd sporer till materialet, placera det i ett känt klimat och sedan studera hur tillväxten sker. I en ofta citerad studie följdes tillväxten av mögeltillväxt på gran och furu på detta sätt hos tre parallellprover vid olika relativ fuktighet och klimat (Viitanen and Ritschkoff 1991). Det kunde inte konstateras några angrepp vid 75 % RF, inte ens efter ett års exponering. Vid 80 % RF fanns angrepp, men tillväxthastigheten var långsam och angreppen inte särskilt omfattande. Det är möjligt att de varit större om provningen varat längre än de 12 veckor som nu var fallet. En högre temperatur innebar att fuktnivån där påväxt uppkom blev lägre. Dessutom var tillväxthastigheten snabbare vid högre temperatur. Till exempel var omfattningen av mögelangrepp vid +10 C och RH 96 %, nästan samma som vid +30 C och RH 87 %. Proverna angreps fortast vid +40 C. Vid +50 C kunde inga angrepp konstateras, trots att den relativa fuktigheten var gynnsam (100 %). Nielsen, Holm et al. (2004) provade hur byggmaterial angreps av mögel i tre klimat: 70, 80 och 90 % RF (25 C) och kunde efter 7 mån i 70 % RF inte konstatera någon mikrobiell tillväxt på träprover. Däremot fanns det en massiv påväxt vid 80 % RF. (Hallenberg och Gilert 1988) placerade prover från olika brädgårdar i olika klimat. De sporer som fanns naturligt på virket kunde då gro och växa till. Vid 75 % RF vid rumstemperatur kunde de konstatera att flera av proverna hade påväxt av mögel. Utifrån dessa resultat kan man dra slutsatsen att den kritiska nivån för de känsligaste typerna av virke kan ligga runt 75 % RF vid rumstemperatur. Behandlingar av virke för att minska risken för påväxt Genom olika typer a behandling av virket kan förutsättningarna för mögelväxt förändras. Virke har traditionellt skyddats mot rötsvampar genom impregnering med träskyddsmedel. Det är inte givet att träskyddsmedel som fungerat bra mot rötsvampar också gör det mot mögel och missfärgande svampar. För att förhindra angrepp av mögel- och blånadssvampar på nysågat virke under lagring och transport var doppning i blånadsskyddsmedel relativt vanligt i sågverksindustrin under perioden ca 1960-1990. Exempel på aktiva ämnen som förekom i dessa preparat var klorerade fenoler, benomyl, tiabendazol och kaprylsyra. De klorerade fenolerna var mycket effektiva men förbjöds 1978. I och med att i stort sett allt sågat virke sedan dess torkas i virkestork, har behovet av blånadsskyddsbehandling av nysågat virke upphört, men behandling av träskivor förkommer i begränsad utsträckning. (Nussbaum 1992) studerade behandling av konstruktionsvirke med en vattenburen vaxemulsion som ett medel för att minska fuktupptagning, då virket utsätts för regn och snö under lagring på byggarbetsplats samt vid hantering under själva inbyggnadsfasen. Försök med vaxbehandlade reglar av furu och gran exponerade utomhus visade att vattenupptagningen minskade med 40-60 %. Effekten var i stort sett konstant under de 8-10 veckor försöket pågick. Angrepp av blånad och mögelsvampar förekom i betydligt mindre omfattning på de vaxbehandlade reglarna jämfört med de obehandlade. Utveckling pågår för att ta fram mer miljövänliga alternativ till de traditionellt använda antimögelmedlen. Man har som exempel kunnat konstatera att essentiella oljor från växter kan ha en inhiberande effekt för mögelpåväxt (Yang and Clausen 2007). I en annan studie undersöktes

biopolymerer som normalt används som skydd på frukt (Bohlin and Laurila 2007). Till en viss del kunde man se att några av de provade biopolymererna kunde skydda mot påväxt, men underlaget var för litet för att dra några slutsatser. Båda dessa studier ligger på forskningsnivå, och mer forskning behövs för att vidare kunna utvärdera och senare utveckla metoder för att skydda virke. Ett annat tänkbart sätt att ändra förutsättningarna för tillväxt av mögelsvampar är att förändra ytan på virket. Genom att ändra strukturen så att den blir mer slät, som man gör genom att hyvla en sågad yta, kommer mikromiljöerna för svamparna att försämras. (Terziev 1996) observerade att prover som hyvlades efter torkning (2 mm) fick mindre påväxt av missfärgande svampar. Detta förklaras av att de skikt där näringsämnen koncentrerats tagits bort. Försök har också visat mindre omfattning av mögel på nysågade ytor jämfört med tidigare exponerade ytor (Johansson 2003) (Viitanen och Bjurman 1995). Hur länge denna effekt varade studerades dock inte i något av försöken. (Nussbaum och Bjurman 1991) studerade möjligheterna till mögel- och blånadsskydd genom förändring av träytans ph. I laboratorieförsök med furusplint gav natriumtetraborat godtagbar skyddande effekt av torkat trä vid provning två månader efter behandling. Efter 9 månader hade dock effekten upphört. Behandling med kalciumhydroxid gav sämre resultat, och sammanfattningsvis indikerade resultaten att enbart en höjning av träytans ph inte är tillräcklig för att effektivt hämma blånads- och mögelangrepp. Under de senaste årtiondena har problemen med mögel på målat trä utomhus ökat, och teorier finns om att det är såväl färgens egenskaper som förändrat klimat eller kvalitet på virket som orsakar denna ökning. Orsaken är sannolikt en kombination av dessa faktorer. Att olika färger möglar olika mycket har visats i flera studier, t ex (Gobakken och Westin 2008; Folksam 2007). Vilka egenskaper hos virket som kan påverka etableringen av missfärgande svampar på målade ytor har studerats av bland annat (Van den Bulcke et al. 2007). De såg i laboratorieförsök att svampar i större utsträckning växte på ytbehandlade prover av björk och furu än på de tropiska träslagen afzelia och movingui. De menar att det finns tre tänkbara orsaker till detta: 1. toxiska komponenter finns i de tropiska träslagen, alternativt saknas näringsämnen, 2. ytbehandling av stabila träslag resulterar i en yta utan sprickor eller fissurer vilket försvårar växt och näringstillförsel från virket 3. mycket näringsämnen i björk och fur. De såg även att tjockleken på färgskiktet påverkade omfattningen av påväxten så att denna var mindre framträdande på tjockare än på tunnare lager. Man föreslår att detta kan bero på att påväxten inte så mycket beror på näringsämnen i färgen som på diffusion av vatten och näringsämnen från underliggande substrat. Även (Gobakken och Westin 2008) har undersökt påväxt av mikrosvampar på färg på olika virkestyper samt på modifierat respektive impregnerat virke. Färg på kärnved av lärk och av furu samt furu impregnerad med kopparorganiska träskyddsmedel hade minst påväxt efter 3,5 års provning utomhus. Av det virke som modifierats hade prover av furfurylerad furu minst påväxt och medan acetylerad furu hade mest.

Rötsvampar Rötsvampar har högre fuktkrav än mögelsvampar, och tiden för att ett angrepp skall uppkomma är generellt längre. Om det finns ett rötangrepp i en byggnad, kan man därför dra slutsatsen att det funnits en fuktskada som pågått under en relativt lång tid, medan mögel kan växa redan efter en kort uppfuktning eller exponering mot hög relativ fuktighet. De vanligaste formerna av röta är brunröta och vitröta och orsakas av rötsvampar. Förutom att de bryter ner de delar i cellen som står för strukturen i veden skiljer sig rötsvampar från mögelsvampar på flera sätt. Deras livscykel är mer komplicerad, fruktkroppar och ibland även mycelet är makroskopiska, de kräver högre fuktnivåer för att tillväxa. Man skiljer på vitröta och brunröta beroende på vilka delar av veden som bryts ner. Vid brunröta är det cellulosa och hemicellulosa som bryts ner, vid vitröta bryts även ligninet ner. Den vanligaste formen av röta hos barrved är brunröta. I svenska byggnadskonstruktioner används i huvudsak barrträslag och följaktligen är brunröta den vanligaste formen av röta. Angrepp av brunröta som gått långt kännetecknas av att virket blir brunt och spricker upp i fyrkantiga delar. Innan ett angrepp gått så långt har veden mjuknat, och man kan sticka ett spetsigt föremål (t ex spetsen på en kniv) en bit in i veden. Svampen kan sträcka sig långt bortom detta område och ofta ser man inte mycelet. Då rötangreppen orsakas av äkta hussvamp (Serpula lacrymans) krävs ofta mer omfattande saneringar än om de orsakas av andra rötsvampar. Det är därför viktigt att konstatera om det är denna svamp som är orsaken till angrepp innan åtgärder genomförs. En tredje form av röta, soft rot, orsakas av mikrosvampar och ger inga visuella angrepp, åtminstone inte till en början (Levy 1965). Denna typ av röta har observerats i till exempel ledningsstolpar och fönster, och troligen orsakar soft rot-svampar fler rötskador på trä ovan mark än vad man tidigare trott (Råberg et al. 2007). Risk för mögel under byggtiden Under byggtiden kan byggnadsvirke utsättas för fuktsituationer som är gynnsamma för mögeltillväxt. Det kan till exempel ske genom att det regnar på oskyddat virke på lagringsplatser eller på konstruktioner under uppbyggnad utan tillräckligt väderskydd. Det är inte lätt att skilja ut vilket material som är skadat eller inte, eftersom påväxt av mikrosvampar oftast inte är visuell. I en studie (Johansson 2003) kunde det konstateras av 94 prover med påväxt av mögel var denna bara synlig i 17 fall. Under alla hanteringsled är det lika viktigt att skydda materialen mot fukt. Prefabricering av hus minskar risken för omfattande angrepp i byggnaden, eftersom en stor del av tillverkningen sker skyddat. Färdiga element som lagras utomhus skyddas med plast. Om skyddet skadas, t ex genom blåst, eller inte är heltäckande kan emellertid regn och fukt komma in i det färdiga elementet. Det är också viktigt att virket som skall användas vid produktionen skyddas under lagring så att inte skadat material byggs in i nya konstruktioner.

Slutsatser Det är viktigt att skydda byggnadsmaterial från fukt för att undvika påväxt av mögel. Extra viktigt är detta för trä och träbaserade material eftersom de naturligt har egenskaper som gynnar tillväxt. Hur fuktigt det kan vara och hur länge är inte helt klarlagt, även om det finns några studier där man studerat den relativa fuktighetens påverkan på mögeltillväxt. En uppfuktning av materialet kommer leda till snabbare växt, men hur snabbt det måste torkas ut för att påväxt inte skall uppkomma är inte känt. Är klimatet gynnsamt under en längre tid kommer skillnader mellan olika material eller behandlingar att jämnas ut. Referenser Adan, O. C. G. (1994). On the fungal defacement of interior finishers, Eindhoven University of Technology. Bohlin, M. and K. Laurila (2007). Biopolymers as protection during transport of construction materials, Högskolan i Borås/Ingenjörshögskolan (IH) Chang, J. C. S., K. K. Foarde, et al. (1995). "Growth Evaluation of Fungi (Penicillium and Aspergillus spp) On Ceiling Tiles" Atmospheric Environment 29(17): 2331-2337. Clarke, J. A., C. M. Johnstone, et al. (1996). "Development of a technique for the prediction/alleviation of conditions leading to mould growth in houses", University of Strathclyde, Energy System Research Unit, Dept. of Bioscience and Biotechnology: 39. Cooke, R. C. and J. M. Whipps (1993). Ecophysiology of Fungi, Blackwell Scientific Publications. Croan, S. C. (2000). "Evaluation of White-Rot Fungal Growth on Southern Yellow Pine Wood Chips Pretreated with Blue-Stain Fungi". 31st Annual Meeting of The International Research Group on Wood Preservation. Kona, Hawaii, USA, IRG/WP 00-10349. Deacon, J. (2005). Fungal Biology, Blackwell Edman, M., R. Möller, et al. (2006). "Effects of enhanced tree growth rate on the decay capacities of three saprotrophic wood-fungi." Forest Ecology and Management 232(1-3): 12-18. Folksam (2007). Folksams färgtest 2007 - resultat efter två år, Folksam. Gobakken, L. R. and M. Westin (2008) "Surface mould growth on five modified wood substrates coated with three different coating systems when exposed outdoors." International Biodeterioration & Biodegradation, Volume 62(4) Hallenberg, N. and E. Gilert (1986). "Mögelpåväxt på trä. Fuktkammarförsök med byggnadsvirke", SP arbetsrapport 1986:01B Hallenberg, N. and E. Gilert (1988). "Betingelser för mögelpåväxt på trä". Klimatkammarstudier. SP rapport 1988:57. Held, B. W., J. A. Jurgens, et al. (2005). "Environmental factors influencing microbial growth inside the historic expedition huts of Ross Island, Antarctica." International Biodeterioration & Biodegradation, Volume 55(1): 45-53.

Johansson, P. (2003). "Mögel på nytt och begagnat byggnadsvirke". SP Rapport 2003:17. Borås, SP Energiteknik. Land, C. J. B., G. Zoltan, A-C Albertsson. "Surface Discoloring and Blue Staining by Cold-tolerant Filamentous Fungi on Outdoor Softwood in Sweden." Material und Organismen 20(2): 133-156. Levy J. 1965 The soft rot fungi: their mode of action and significance in the degradation of wood. Adv. Bot. Res. 2. 323-57. Path_anat, General article Review article, Fungi Nielsen, K. F., G. Holm, et al. (2004). "Mould Growth on Building Materials under Low Water Activities. Influence of Humidity and Temperature on Fungal Growth and Secondary Metabolism." International Biodeterioration & Biodegradation, Volume 54: 325-336. Nilsson, I. and I. Samuelson (2006). "Missfärgande mikroorganismer på råspont" SP Rapport 2006:43, SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut. Nussbaum, R., J Bjurman (1991). Mögel- och blånadsskydd genom förändring av träytans ph. Trätek Rapport I 9102002 Nussbaum, R. (1992). Vaxbehandling som regnskydd för konstruktionsvirke - Fältförsök.Trätek Rapport I 92078050 Pasanen, A.-L., J.-P. Kasanen, et al. (2000). "Fungal growth and survival in building materials under fluctuating moisture and temperature conditions." International Biodeterioration & Biodegradation, Volume 46: 117-127. Rautiala, S., A.-L. Pasanen, et al. (2000). Moisture conditions and fungi in wood and wood based material samples collected from damp buildings. Proceedings of Healthy Buildings 2000, Espoo. Finland. Råberg, U., N. Terziev, et al. (2009) "Early soft rot colonization of Scots sapwood pine in aboveground exposure." International Biodeterioration & Biodegradation, Volume 63(2) Schmidt, O. (2006). "Wood and Tree Fungi: Biology, Damage, Protection and Use". Springer. Terziev, N. (1996). "Low-Molegular Weight Sugars and Nitorgenous Compounds in Scots Pine". Acta Universitatis Agriculturae Suecuae, Silvestria 6. Uppsala, SLU: 7-32. Thörnqvist, T. (1987). "Vedegenskaper och mikrobiella angrepp i och på byggnadsvirke." Litteraturstudie. Stockholm, Byggforskningsrådet: 113. Van den Bulcke, J., J. Van Acker, et al. (2007). "Laboratory testing and computer simulation of blue stain growth on and in wood coatings." International Biodeterioration & Biodegradation, Volume 59(2): 137-147. Viitanen, H. and J. Bjurman (1995). "Mould growth on wood under fluctuating humidity conditions." Material und Organismen 29(1): 27-46.

Viitanen, H. and A.-C. Ritschkoff (1991). "Mould growth in pine and spruce sapwood in relation to air humidity and temperature". Uppsala, Sweedish University of Agrucultural Sciences, Department of Forest Products: 40p+app 9p. Yang, V. W. and C. A. Clausen (2007). "Antifungal effect of essential oils on southern yellow pine." International Biodeterioration & Biodegradation, Volume 59(4): 302-306.