Behandlingskapacitet för organiskt avfall i Sverige. RVF rapport 2006:10 ISSN 1103-4092

Behandlingskapacitet för organiskt avfall i Sverige RVF rapport 2006:10 ISSN 1103-4092

RVF Utveckling 2006:10 ISSN 1103-4092 RVF Service AB Tryck: Printing Malmö AB 2006 Upplaga: 1000 ex

Förord RVF har i två tidigare studier (2000:13 och 2002:02) analyserat kapaciteten för att ta hand om brännbart och övrigt organiskt avfall. Därefter har Sverige infört deponiförbud dels för brännbart avfall (2002), dels för allt organiskt avfall (2005). Föreliggande rapport utgör en uppdatering av kartläggningsarbetet samt en analys för den framtida utvecklingen. Arbetet har genomförts av Johan Sundberg, Profu i Göteborg AB. Malmö september 2006 Håkan Rylander Ordf. RVFs Utvecklingskommitté Weine Wiqvist VD RVF

Behandlingskapacitet för organiskt avfall i Sverige 2006-09-04 Innehåll Sammanfattning 1. Inledning 2. Avfallsmängder 2.1 Framtida avfallsmängder 2.2 Materialåtervinning 2.3 Import 3. Behandlingskapacitet 3.1 Avfallsförbränning 3.2 Biologisk behandling 4. Jämförelse av behandlingskapacitet och avfallsmängder 4.1 Grundscenariot 4.2 Känslighetsanalys 4.3 Jämförelse med tidigare studier 1

Sammanfattning I denna utredning ges en beskrivning över tillgången och efterfrågan på behandlingskapacitet för organiskt avfall i Sverige. Utredningen presenterar befintlig och planerad kapacitet för avfallsförbränning och biologisk behandling och jämför den totala kapaciteten med de mängder organiskt avfall som uppkommer och de mängder som materialåtervinns. Vi har under flera år haft en kraftig kapacitetsbrist för behandlingen av organiskt avfall och det har varit en viktig fråga för alla som arbetar med avfallsplanering inom kommunerna, hos avfalls- och energiföretagen och hos våra myndigheter att få fakta och klarhet i denna problemställning. Profu har tidigare genomfört kapacitetsbedömningar på uppdrag av både RVF och Naturvårdsverket. I denna utredning ges en uppdatering av kartläggningsarbetet samt en scenarioanalys för den framtida utvecklingen. Problemet med kapacitetsbrist har mer eller mindre alltid funnits i Sverige. Bristen har uppkommit på grund av att man inte har förutsett och planerat för en situation med ökande avfallsmängderna samtidigt som det har funnits ett behov av att ersätta uttjänt avfallsbehandling på grund av nya miljökrav eller ålder. Problemet med kapacitetsbrist fick dock en helt annan dignitet när Sverige år 2002 införde deponiförbud för brännbart avfall och senare även för allt organiskt avfall år 2005. Förutom att avfallet fortsatte att öka skulle man nu samtidigt sluta använda den vanligaste formen för behandling av organiskt avfall, nämligen deponering. Resultat blev att vi i Sverige fick en stor kapacitetsbrist för behandlingen av det organiska avfallet vilket i sin tur medförde att man var, och fortfarande är, tvungna att deponera (eller mellanlagra) delar av detta avfall trots rådande deponiförbud. Dessa dispenser till deponering ges av våra länsstyrelser och är nödvändiga för att vi överhuvudtaget ska klara situationen. I den kartläggning som genomfördes år 2003 (se kapitel 1) bedömdes bristen i Sverige vara ca 1,8 Mton för år 2002. Det saknades då ungefär lika mycket kapacitet som det fanns tillgängligt i de totalt 24 st avfallspannor som var i drift. Behovet av att få fram ny kapacitet snabbt var stort. Idag kan vi konstatera att den stora omställning som krävdes för att lösa problemet till stor del har genomförts av våra kommunala och privata avfallsföretag. På bara ett fåtal år har mycket stora belopp investerats i ny kapacitet, framförallt förbränning men även biologisk behandling. Idag har vi en total behandlingskapacitet på ca 4,8 Mton/år (förbränning 4,1 Mton/år, biologisk behandling 0,7Mton/år). Detta är jämfört med år 2000 en fördubbling av kapaciteten. Vi kan också konstatera att det finns långtgående planer på totalt ytterligare 1,5 Mton/år som troligen blir tillgängligt runt år 2010. Om dessa planer realiseras kommer vi att få 35 st avfallsförbränningsanläggningar i Sverige år 2010. Man bör notera att vi i vårt resonemang här inte har tagit med industripannor för specifikt industriavfall eller enklare pannor som idag eldar returträflis. I denna kapacitetsstudie kan vi konstatera att svensk avfallshantering på kort tid har åstadkommit omfattande förändringar och att vi idag nästan har klarat av målet att bli av med dispensdeponeringen. Ur miljö och resurssynpunkt är detta ett viktigt steg. Miljöbelastning på grund av deponeringen av organiskt avfall har, vid sidan om det farliga avfallet, varit en av de viktigaste miljöfrågorna för svensk avfallshantering. I följande figur (figur 4 från utredningen) illustreras den totala kapacitetsökningen fram till år 2006 samt den planerade ökningen fram till år 2011. 2

7,0 [Mton/år] 6,0 5,0 Biologisk behandling 4,0 3,0 Förbränning 2,0 1,0 0,0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Figur 4 från utredningen. Utvecklingen för behandlingskapacitet för organiskt avfall fram till 2006 och prognos fram till år 2011. Som nämnts innan är problemet med kapacitetsbrist på grund av deponiförbuden snart löst. Inom ett par år hamnar vi i en situation med ungefärlig jämvikt mellan utbud och efterfrågan på kapacitet. Vi kan få en marginell brist eller till och med ett överskott men i ett mer övergripande perspektiv visar denna utredning att utbudet rätt väl matchar efterfrågan. I figuren nedan (figur 12 från utredningen) visas resultatet för grundscenariot. Från figuren kan vi se att vi har haft, och fortfarande har en brist på kapacitet (det gula området). Om ett par år försvinner denna brist och vi får istället en extra kapacitet (blått område). Det dimensionerande kapacitetsbehov som vi har räknat med (den svarta linjen) är större delen av det organiska avfall som uppkommer vid en högkonjunktur och som återstår efter materialåtervinning. Vi bör inte räkna med de avfallsmängder som uppkommer under ett medelår eftersom man även måste lösa avfallshanteringen under en högkonjunktur (vi har dock antagit att en mindre mängd kan lagras över konjunkturcyklerna). Tidigare kunde man alltid deponera det brännbara avfallet om kapaciteten tillfälligt inte räckte till, som tex vid högkonjunktur. Detta är numera inte tillåtet på grund av deponiförbuden. 7,0 6,0 [Mton/år] Extra kapacitet om alla dagens planer på ny kapacitet byggs. 5,0 Kapacitetsbrist 4,0 3,0 2,0 1,0 Behandlingskapacitet alla planer Behandlingskapacitet beslutade planer Kapacitetsbehov (dimensionerande) Kapacitetsbrist Extra kapacitet 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Figur 12 från utredningen. Jämförelse mellan tillgång och efterfrågan på behandlingskapacitet Grundscenariot. 3

I utredningen har vi studerat flera andra möjliga scenarier för den framtida utvecklingen. I dessa scenarier studerar vi hur kapacitetsbehovet påverkas av (1) en mer ambitiös och omfattande materialåtervinning (2) en högre respektive lägre tillväxt i samhället (3) en högre respektive lägre import av brännbart avfall från andra länder. De antaganden som görs för dessa randvillkor påverkar naturligtvis utfallet och är väsentliga för scenarioanalysens slutsatser. Det antagande som vi bedömer har störst betydelse för utfallet är bedömningen om samhällets ekonomiska tillväxt. Det finns en stark korrelation mellan tillväxt och avfallsgenerering vilket beskrivs närmare i utredningen. Scenarioanalysen visar bland annat att om vi får en låg tillväxt och om vi dessutom antar att importen av brännbart avfall inte kommer att tillåtas så kommer vi inom ett år att få ett märkbart kapacitetsöverskott. Detta kapacitetsöverskott kommer att bestå under ett stort antal år framöver även om de anläggningar som idag planeras inte byggs. Detta utfall är inte särskilt troligt och speglar den ena ytterligheten i scenarioanalysen. Framförallt finns det idag mycket som talar för en ökad import snarare än ett importstopp. Om vi istället får en fortsatt hög tillväxt så kommer inte befintlig och planerad kapacitet att räcka till för det svenska avfallet. Importen av avfallsbränslen kommer följaktligen att upphöra. Detta utfall är inte heller troligt men ändå fullt möjligt. Sammanfattningsvis kan man från scenarioanalysen konstatera att det är troligt att vi inom ett par år hamnar i en situation med ungefärlig jämvikt mellan utbud och efterfrågan på kapacitet (utfallet enligt grundscenariot). Men möjligheten finns, enligt scenarioanalysen, att vi istället får en brist eller eventuellt ett kapacitetsöverskott. Import Hur stor mängd avfallsbränslen som importeras påverkar direkt den nationella jämvikten mellan utbud och efterfrågan. I ett historiskt perspektiv har kapacitetsfrågan hanterats nationellt utan att man har behövt ta hänsyn till handeln över gränserna. Under senare år har dock importen av brännbart avfall ökat till Sverige, framförallt gäller detta för brännbart avfall från Norge. Importen är idag blygsam och prognosen för år 2006 visar på mängder runt 150 kton vilket ska jämföras mot en total förbränd mängd på ca 4 100 kton. Det är inte rimligt att importen är större eftersom vi i såfall skulle behöva öka mängden som deponeras med dispens. Det finns idag mycket som talar för att denna trend med handel med brännbart avfall över gränserna kommer att fortsätta och dessutom öka. Handel med bränslen möjliggör att svenska anläggningar kan utnyttjas fullt ut om vi hamnar i en situation med mer förbränningskapacitet än vad som krävs för det svenska avfallet. Att importera avfall är attraktivt ur ett energiperspektiv eftersom vi i Sverige har goda förutsättningar för att utnyttja detta bränsle. Vi gör detta i stor omfattning redan idag då det gäller returträflis. I utredningen har vi studerat konsekvenserna av både ökad och minskad import. Om importen, mot förmodan, helt skulle upphöra är det troligt att vi under ett antal år får ett kapacitetsöverskott. Inom EU diskuteras idag att man på ett enklare sätt ska kunna handla med avfallsbränslen om dessa utnyttjas för energiåtervinning. Ett förslag till detta finns framtaget till det nya ramdirektivet där man definierar kraven för energiåtervinning. Flera länder diskuterar dessutom frågan nationellt för att se hur man kan underlätta denna handel, tex i Danmark för handel med verksamhetsavfall. Om handeln med avfallsbränslen ökar kommer frågan om den svenska kapacitetsbristen/överskottet att få en mer underordnad betydelse i den svenska avfallsplaneringen. Extra kapacitet eller överkapacitet? Om utvecklingen framöver visar att vi bygger ut mer kapacitet än vad som årligen efterfrågas för att behandla det svenska organiska avfallet så uppkommer en extra ledig kapacitet, det vill säga vi hamnar i det blå området i föregående figur. Denna extra kapacitet är inte detsamma som en oplanerad överkapacitet. Delar av den kan visa sig bli en oplanerad överkapacitet om den extra kapaciteten blir större än planerat. Men den övriga extra kapaciteten är istället avsiktlig och finns inplanerad i utbyggnaden av ny kapacitet. Den extra kapacitet som vi diskuterar här berör i första hand avfallspannorna men motsvarande kan finnas även för de biologiska behandlingsanläggningarna. Vi har efter diskussioner 4

med flera pannägare konstaterat att man avsiktligen väljer att bygga extra kapacitet grund av tre anledningar: 1. Man vill ha reservkapacitet för större oplanerade driftstörningar/driftstopp. 2. Man investerar i extra kapacitet för framtida behov. 3. Man investerar i kapacitet för planerad ökad import. Avfallslagring En faktor som gör analysen ytterligare lite knepigare är de antaganden man gör om den mängd brännbart avfall som ligger i lager. De senaste åren, och framförallt det sista året, har behovet av att lagra avfall ökat kraftigt. Det har alltid förekommit en viss säsongslagring för att säkerställa ett jämnt flöde in till förbränningsanläggningarna. Men den lagring som skett under senare år har till stor del orsakats av den nationella kapacitetsbristen. 15 st anläggningsägare anger att totalt ca 260 kton brännbart avfall har lagts på lager pga av kraftigt ökade avfallsmängder. Dvs avfall som lagrats utöver normal säsongslagring. Övriga 16 st anläggningsägare har svarat att man inte har några extra lager utöver normalt lagrad mängd. Man kan även notera att det finns ytterligare lagrat avfallsbränsle vid övriga avfallsbolag vilket inte har kartlagts i denna studie. Detta lager ökar kapacitetsbristen under ett antal år innan ny ledig kapacitet finns tillgänglig för dessa mängder. Lagereffekten kan även noteras i den tidigare figuren. Utan lagereffekten hade den svarta linjen för kapacitetsbehovet varit en rät linje. Dispenser För att hantera dagens kapacitetsbrist ger länsstyrelserna dispens för att deponera organiskt avfall. Den totala dispensdeponerade mängden bör överensstämma med den kapacitetsbrist som har beräknats i utredningen. Resultaten visar att dessa mängder rätt väl överensstämmer med varandra. 5

1. Inledning Både på grund av nationella beslut och EU-beslut är drivkrafterna idag mycket starka i Sverige för att minska deponeringen (se figur 1). Speciellt de båda deponiförbuden och den ökande deponiskatten har inneburit att många kommuner och avfallsföretag tvingats etablera alternativ till deponering. Det viktigaste alternativet har tveklöst varit förbränning som expanderat kraftigt under de inledande åren under 2000-talet. Deponiförbuden har inneburit en kraftig förändring av vår avfallsbehandling och det finns ett behov av att få fakta och klarhet i hur man agerar för att leva upp till förbuden i kommunerna, hos avfallsoch energiföretagen och hos våra myndigheter. Vi är nu inne i ett skede där denna expansion mattas av, men fortfarande finns expansionsplaner som innebär att den totala behandlingskapaciteten (för hushållsavfall och annat avfall) fördubblas till år 2009 jämfört med år 2000. Man bör observera att den expansion av alternativ behandling till deponering, och då främst förbränning, drivs framåt av flera olika omvärldsfaktorer. De viktigaste illustreras i figur 1 (högra delen) 1999 EG-direktivet för deponering antas 2000 Deponiskatt (~250 SEK/ton) 2001 Förordning om deponering av avfall 2002 Deponiförbud för utsorterat brännbart 2003 2005 Deponiskatt (~ 370 SEK/ton) Deponiförbud för organiskt avfall 2006 Deponiskatt (~ 440 SEK/ton) 2008 Samtliga deponier ska ha uppfylla deponeringsdirektivets krav Tematiska studien Ramdirektivet för avfall Deponiförbud organiskt avfall Styrmedel för biologisk behandling Dispensdeponering Deponeringsdirektivet Deponiskatt Standardisering av returbränslen Avfallssystemet Avfallsförbränningsskatt Handel med utsläppsrätter Elcertifikat Omläggning av energioch miljöskatter Kraftvärmebeskattning Energisystemet Grön skatteväxling Avfallsförbränningsdirektivet Avfallsförbränning Figur 1. Den vänstra tabellen visar de direkta styrmedel som införts i Sverige för att minska deponeringen. Den högra figuren illustrerar mer övergripande de förändringar i regelverket som har lett till dagens expansion av avfallsförbränning. I denna rapport beskrivs tillgång och efterfrågan på behandlingskapacitet för brännbart organiskt avfall och övrigt organiskt avfall. Skillnaden mellan denna tillgång och efterfrågan ger en resulterande brist eller överskott på behandlingskapacitet vilket är huvudresultatet från utredningen (grundscenariot). Bristen och överskottet beskrivs i arbetet med hjälp av en scenarioanalys för den framtida utvecklingen för att så långt som möjligt ringa in det troliga framtida utfallet. I detta arbete har dagens och framtida planerad behandlingskapacitet kartlagts, både förbränningskapacitet och biologisk behandlingskapacitet. Summan av dessa ger oss tillgången på kapacitet. Efterfrågan utgörs av de organiska avfallsmängder som uppkommer i samhället. Dagens och morgondagens mängder har kartlagts och uppskattats vilket resulterar i en dimensionerande avfallsmängd för utvecklingen fram till ca 2012. Osäkerheter i mängduppskattningarna har studerats i en scenarioanalys. 6

Arbetet är en uppdatering av de tidigare kapacitetsstudier men ger även en del ny information om uppkomsten och behandlingen av organsikt avfall. De tidigare utredningar som genomförts, och som hänvisas till i denna rapport är: Utredning 1: Kapacitet för att ta om hand om brännbart och organiskt avfall, september 2000, RVF-rapport 00:13 Utredning 2: Kapacitet för att ta om hand om brännbart och organiskt avfall, november 2001, RVF-rapport 02:02. Utredning 3: Kapacitet för att behandla brännbart och organiskt avfall, juni 2003, Naturvårdsverket Arbetet har genomförts under våren 2006 av Profu på beställning av RVF. En redovisning av resultaten gavs även vid RVF:s årsmöte i Jönköping den 1 juni 2006. 7

2. Avfallsmängder Det avfall som avses studeras i denna utredning utgörs av hushållsavfall, industriavfall, industrislam samt papper-trä-plast-blandninger. Den sistnämnda kategorin har tagits med då dess ursprung är just industriavfall. Park- och trädgårdsavfall har exkluderats ur denna studie. Detta på grund av att detta avfall idag till största del behandlas i komposteringsanläggningar varav ett stort antal ej har någon tillståndsgiven begränsning avseende mängden som får behandlas. Därmed har även komposteringsanläggningar som enbart tar emot detta avfall exkluderats. Uppkomsten och behandlingen av gummidäck samt biomal (krossat och malt animaliskt avfall till förbränning) finns inte heller med i denna studie. Mängden insamlade däck uppgår i Sverige till omkring 70 000 ton per år och cirka hälften av detta förbränns i värmeverk eller cementanläggningar. Mängden Biomal som uppkommer varje år har uppskattats till 130 000 ton, varav en stor andel förväntas förbrännas i Karlskogas kraftvärmeverk. Ytterligare någon kapacitet beräknas dock krävas i södra Sverige. Eventuellt kan då en mindre kapacitet av de avfallspannor som ingår i studien komma att användas. Även RT-flis har exkluderats ur studien, detta avfall förväntas i första hand förbrännas i särskilda samförbränningsanläggningar (år 2006 uppger de anläggningar som delvis förbränner hushållsavfall att man totalt förbränner knappt 50 000 ton RT-flis). Det avfallsslag som studeras är sammanfattningsvis det avfalls som hanteras av kommunala och privata avfallsbolag. Större delen av det branschspecifika industriavfallet ingår inte i studien: - Hushållsavfall och därmed jämförligt - Ej branschspecifikt industriavfall - Branschspecifikt industriavfall - Bygg och rivningsavfall Vi har inte tagit med: - Park och trädgårdsavfall - Slam För beräkningen av mängden uppkommet avfall är utgångspunkten den senaste statistiken för behandlade mängder, vilken gäller för år 2004. Behandlingen som studerats utgörs av förbränning, biologisk behandling samt deponering. Till detta kommer lagrat avfall som lagts upp under de senaste åren. I tabell 1 redovisas avfallsmängderna som behandlats år 2004. Som nämnts ovan har den största delen av uppgifterna ovan hämtats från officiell statistik. Vissa av posterna kräver dock en ytterligare beskrivning. Till att börja med bör det observeras att tilldelade dispenser för övrigt organiskt avfall som första gången delades ut år 2005 finns med i summeringen. För att detta skall gälla krävs ett antagande om att detta avfall deponerades redan år 2004, med pga att detta avfall då inte ingick i deponiförbudet kunde detta deponeras utan dispenser. Vidare finns ett antagande om att en viss mängd av det avfall som idag deponeras utan dispens innehåller upp till 10 vol% organiskt material. Detta är ett troligt antagande då det enligt deponiförbudet är tillåtet att deponera sådant avfall. Här har antagits att 50 % av hushållsavfallet och 40 % av det övriga avfallet som deponeras utan dispens innehåller 10 vol% organiskt material. Det organiska och det icke organiska avfallet har antagits ha samma densitet och därmed är 10 vol% lika med 10 vikt%. 8

Tabell 1. Behandlad mängd organiskt som uppkommet i Sverige avfall år 2004 Hushållsavfall Behandlad mängd 2004 (kton) Förbränning 1 944 Biologisk behandling 169 Dispensdeponerat avfall 169 Dispenser för övrigt organiskt avfall 2005 20 Deponerat avfall innehållande 10 vol% organiskt 10 avfall Otillåten deponering av organiskt avfall (max) 18 Delsumma 2 331 Övrigt avfall Förbränning 1 051 Biologisk behandling 239 Dispensdeponerat avfall 142 Dispenser för övrigt organiskt avfall 2005 219 Deponerat avfall innehållande 10 vol% organiskt 64 avfall Otillåten deponering av organiskt avfall (max) 154 Delsumma 1 870 Hushålls- och övrigt avfall Lagrat avfall 87 Summa 4 287 Lagring Under de senaste åren har vi haft högkonjunktur i Sverige vilket lett till att extra stora mängder organiskt avfall har uppkommit. Samtidigt har vi haft en bristsituation som hade varit tydlig även utan högkonjunktur. Avfall har dispensdeponerats som en följd av detta men det har också uppstått ett lager med avfall som kommer att behöva förbrännas i framtiden. Det finns alltid ett lager med brännbart avfall men för tillfället är detta lager avsevärt mycket större än vad anläggningsägarna önskar. Intervjuer har gjorts med anläggningsägarna i detta projekt och en sammanfattning av deras svar visar att: 15 st anläggningsägare anger att totalt ca 260 kton brännbart avfall har lagts på lager pga av kraftigt ökade avfallsmängder. Dvs avfall som lagrats utöver normal säsongslagring. 16 st anläggningsägare har svarat att man inte har några extra lager utöver normalt. Det finns även ytterligare lagrat avfallsbränsle vid övriga avfallsbolag (dessa har inte fångats upp i denna utredning). I analysen för kapacitetsläget har detta lager tagits med som ytterligare avfall som kommer att ta behandlingskapacitet i anspråk. Grundantagandet i utredningen är att detta avfall ska förbrännas inom 5 år. Mängden avfall i dagens lager på 260 kton (utöver planerade lager) har antagits uppkomma under de senaste tre åren och därmed beräknas uppkomsten år 2004 till 87 kton. Konsekvenserna av dagens överlagring diskuteras vidare det avslutande kapitlet med scenarioanalysen Avslutningsvis har det vid flera tillfällen framkommit att avfall innehållande en större andel än 10 vol% organiskt material fortfarande deponeras vid olika anläggningar i landet. Den- 9

na mängd är mycket svår att uppskatta. En maximal mängd organiskt avfall som deponeras på detta sätt har vi grovt skattat till 10 vikt% av det deponerade avfallet (utöver det deponerade avfall som redan finns redovisat i andra poster). Jämförelse av uppkommen och behandlad mängd avfall Mängden uppkommet hushållsavfall i Sverige år 2004 har studerats av RVF. Undersökningen har utförts genom enkätutskick till samtliga kommuner. Resultatet visar att mängden uppkommet säck- och kärlavfall i Sverige uppgick till 2 033 kton och mängden grovavfall till 860 kton. Profu har jämfört 34 kommuners officiella statistik med RVFs undersökning och resultatet visar att RVFs värden i de flesta fall är något lägre. Speciellt gäller detta för Stockholm där kommunen uppger att säck- och kärlavfallet är 106 kton mer än vad som anges i RVFs statistik och att mängden grovavfall i Stockholms län är 88 kton högre. För övriga studerade kommuner är mängden säck- och kärlavfallet i snitt 11 % högre i kommunernas officiella statistik. Skillnaden här beror i flera fall på att flera kommuner i RVFs statistik inte har redovisat mängden källsorterat matavfall. Med utgångspunkt från jämförelsen ovan har RVFs kommunstatistik för säck- och kärlavfall ökats med en faktor 1,05 (5 % antas vara en försiktig uppskattning), dessutom har skillnaden för Stockholms kommun lagts till säck- och kärlavfallet (106 kton) medan skillnaden för Stockholms län lagts till grovavfallet (86 kton). Justeringarna ger att mängden uppkommet säck- och kärlavfall i Sverige år 2004 uppgick till 2 135 kton och mängden grovavfall till 948 kton. Studier över statistik för grovavfallet i tre kommuner visar att detta avfall till ca 30 % utgörs av organiskt material (exkl. RT-flis). Därmed beräknas uppkomsten av organiskt hushållsavfall år 2004 till 2 419 kton. I tabell 1, där behandlat avfall år 2004 redovisas, har den totala mängden organiskt hushållsavfall beräknats till 2 331 kton plus en delmängd av det lagrade avfallet. Jämförelsen av mängden uppkommet organiskt hushållsavfall och den behandlade mängden visar på relativt god överensstämmelse vilket stärker de antaganden som gjorts för beräkningen av den behandlade mängden hushållsavfall. För det övriga avfallet saknas statistik för den uppkomna mängden avfall varför en liknande jämförelse för detta avfall inte kunnat utföras. 2.1 Framtida avfallsmängder Då den behandlade avfallsmängden som beräknats ovan avser år 2004 krävs en uppskattning av hur denna mängd utvecklats fram till idag. Dessutom krävs uppskattningar om den framtida avfallsmängden för att kunna prognostisera balansen mellan den uppkomna mängden avfall och behandlingskapaciteten. I figur 2 nedan presenteras statistik över hur mängden hushållsavfall har utvecklats mellan åren 1992 och 2004. Av figuren framgår att den totala mängden hushållsavfall i snitt ökat med 2,3 % per år medan avfallsmängden som återstår efter materialåtervinning (MÅV) endast ökat med 0,3 % per år. Därmed kan man konstatera att de senaste årens ökade materialåtervinning tagit hand om merparten av hushållens ökande avfallsmängder. I figuren är mängden hushållsavfall som återstår efter MÅV år 2004 något högre än vad som redovisats i tabell 1. Detta beror på att avfallsmängden i figuren nedan innefattar park- och trädgårdsavfall samt avfall till hemkompostering. Motsvarande statistik för avfall utöver hushållsavfall finns ej att tillgå och därför har heller ingen motsvarande figur för detta avfall kunnat presenteras. 10

5000 4500 4000 [kton] (2,3) 3500 3000 (0,3) 2500 2000 1500 1000 (Genomsnittlig årsökning i % år 1992-2004) 500 Uppkommen mängd Mängd efter MÅV 0 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Figur 2. Uppkommen mängd hushållsavfall i Sverige mellan åren 1992 och 2004. För år 1996 saknas statistik på avfallsmängd efter materialåtervinning (Mängd efter MÅV) Källa: RVF. Profu har under flera års tid studerat avfallsutvecklingen och utfört prognoser för utvecklingen av denna. Dessa studier har visat att den uppkomna mängden hushållsavfall har en stark historisk koppling till hushållens konsumtion. För att prognostisera mängden hushållsavfall har därför en koppling gjorts till prognoser för hushållens konsumtion. Den senaste prognosen som sträcker sig tillräckligt långt fram i tiden återfinns i regerings långtidsutredning, vilken prognostiserat hushållens konsumtion utifrån tre möjliga scenarier fram till år 2015. Vid användandet av denna prognos visar beräkningarna följande tre möjliga utvecklingar för den totala mängden uppkommet hushållsavfall: Bastillväxt: +2,6 % per år Låg tillväxt +1,4 % per år Hög tillväxt +3,7 % per år Man bör notera att det även finns diskussioner om preventiva åtgärder för att minska de totala avfallsmängderna. I ett längre perspektiv är åtgärder för avfallsprevention troligen nödvändiga för att klara av att sänka vår totala miljöbelastning. Men i det tidsperspektiv som vi använder i denna utredning har vi bedömt att sådana åtgärder inte kommer att nämnvärt påverka de uppkomna mängderna. 2.2 Materialåtervinning En angelägen fråga att ta med i utredningen är att studera hur stora mängder organiskt avfall som kan komma att materialåtervinnas i framtiden. En ökad materialåtervinning leder direkt till att mindre behandlingskapacitet i form av förbränning och biologisk behandling behöver byggas ut. Vi har i denna utredning valt att utnyttja en scenarioanalys med tre utvecklingar. Principerna för dessa har arbetats fram av Profu i studier över västsvensk avfallshantering på 11

uppdrag av Kretsloppsnämnden i Göteborg och Renova. I huvuddrag innebär dessa ett fall med ungefär dagens återvinning (grundfall), ett fall där man eftersträvar att kraftigt öka kvantiteten av återvunna material med samma inriktning på materialslag som använts i Sverige (återvinningsmål 1) och slutligen ett fall där man i större utsträckning satsar på att öka kvalitén i återvinningen genom att öka kraven på den återvinning som ger stor miljönytta och vice versa sänka kraven på den återvinning som inte anses som kostnadseffektiv ur miljösynpunkt. (återvinningsmål 2). Mer precist har följande antaganden gjorts. Hushållsavfall: Tre olika återvinningsscenarier har studerats med följande antaganden: Grundfall: Materialåtervinningen (MÅV) stiger mot återvinningsmålen i producentansvaret. När målen uppnåtts ökar inte andelen avfall som återvinns (totala mängden fortsätter dock att öka i takt med att totala avfallsmängden ökar). Fram till 2015 når alla material utom plast sina mål. Återvinningsmål 1 (Här förväntas samhället i första hand satsa på kvantitet i MÅV): Här tillåts MÅV stiga över sina mål. Dock avstannar ökningen när man når 90 % återvinning. Även plast, papper, metall och glas utanför producentansvaret börjar återvinnas. Återvinningsmål 2 (här förändras inriktningen av MÅV till att fokuseras på kvalitet): Återvinningen ligger kvar på dagens nivå för alla material förutom plast och kartong. Plaståtervinningen minskar successivt till 50% av dagens nivå och kartong hålls kvar på dagens mängder, dvs andel kommer att minska i takt med att avfallsmängderna ökar. Återvinningen av metall ökar. (Scenariot grundar sig i forskarnas syn på miljöbelastning och de återvinningsscenarier som har studerats i utredningar av Profu på uppdrag av Kretsloppsnämnden i Göteborg och Renova). Övrigt avfall: För övrigt avfall (verksamhetsavfall) har vi antagit samma materialåtervinning som idag. Andelen hålls konstant men totalmängden ökar i samma takt som avfallsökningen på grund av tillväxten i samhället (0, 2 och 3 % vid låg-, bas-, och högtillväxt scenariot) Sammanställning av påverkan från tillväxt och materialåtervinning Sammantaget kan man beskriva avfallsökningstakten (för det avfall som återstår efter materialåtervinning) som en procentsats för de nio olika kombinationer som är möjliga för de tre antaganden om tillväxt respektive materialåtervinning. Dessa procentsatser återfinns i tabell 2. Tabell 2. Beräknad resulterande årlig ökningstakt i procent för de olika antaganden som görs för tillväxt respektive materialåtervinning (2004-2013). Ekonomisk utveckling Låg tillväxt Bastillväxt Hög tillväxt Grundfall 1,4 % 2,5 % 3,7 % Återvinningsmål 1 0,9 % 2,1 % 3,2 % Återvinningsmål 2 1,5 % 2,7 % 3,9 % Profu har på samma sätt för industriavfallet utfört prognoser för framtida avfallsmängder. Även om statistiken här är mer bristfällig kan man, framförallt i flera andra europeiska länder, se en koppling mellan industriavfallsökningen och landets förändrade BNP. Regeringens långtidsutredning har på samma sätt som för hushållens konsumtion prognostiserat Sveriges BNP-tillväxt. Genom att koppla industriavfallet till denna prognos ges en ökning av avfallsmängden med 0, 2 respektive 3 % per år fram till år 2015. Denna prognos antas gälla för allt övrigt avfall utöver hushållsavfallet. 12

2.2 Import Import av olika typer av avfall till Sverige för energiutvinning har skett under en relativt lång tid. År 1999 importerades enligt Naturvårdsverket cirka 200 000 ton avfall (listat som gult eller rött avfall) varav omkring 25 % gick till avfallspannor medan resterande del utnyttjades i vanliga fastbränslepannor. Den största delen av detta utgjordes dock av olika typer av utsorterat träavfall. På senare år har dock importen av hushålls- och industriavfall till avfallspannor i Sverige ökat (se figur 3) och år 2006 uppger 10 anläggningsägare att en delmängd av det avfall som förbränns har importerats. Majoriteten allt detta avfall kommer från Norge, enbart en anläggning uppger att en mindre del avfall importerats från Holland. 200 [kton] 150 100 50 0 2004 2005 2006 Figur 3. Import av hushålls- och industriavfall till Svenska avfallspannor (exkl. papper-träplast-blandningar och RT-flis). Importen kan mycket tydligt påverka kapacitetsbalansen. Om förutsättningarna för import (och export) förbättras ytterligare kommer sannolikt importen till Sverige på kort sikt att öka. Det är inte rimligt att importen är större än den vi har idag eftersom vi i så fall skulle behöva öka mängden som deponeras med dispens. Men det finns idag mycket som talar för att denna trend med handel med brännbart avfall över gränserna kommer att fortsätta och dessutom öka. Handel med bränslen möjliggör att svenska anläggningar kan utnyttjas fullt ut om vi hamnar i en situation med mer förbränningskapacitet än vad som krävs för det svenska avfallet. Att importera avfall är attraktivt ur ett energiperspektiv eftersom som vi i Sverige har goda förutsättningar för att utnyttja detta bränsle. Vi gör detta i stor omfattning redan idag då det gäller returträflis. I utredningen har vi studerat konsekvenserna av att (1) importen fortsätter att öka i samma takt som innan, dvs med ca 50 kton/år och (2) vi bibehåller samma importerade mängder i framtiden som vi har idag och (3) importen upphör helt. Om importen, mot förmodan, helt skulle upphöra är det troligt att vi under ett antal året får ett kapacitetsöverskott. Inom EU diskuteras idag att man på ett enklare sätt ska kunna handla med avfallsbränslen om dessa utnyttjas för energiåtervinning. Ett förslag till detta finns framtaget till det nya ramdirektivet där man definierar kraven för energiåtervinning. Flera länder diskuterar dessutom fråga nationellt för att se hur man kan underlätta denna handel, tex i Danmark för handel med verksamhetsavfall. Om handeln med avfallsbränslen ökar kommer även frågan om den svenska kapacitetsbristen/överskottet att få en mer underordnad betydelse i den svenska avfallsplaneringen. 13

3. Behandlingskapacitet För att beskriva kapaciteten för behandling av avfall krävs först en beskrivning av vilka typer av avfall som avses. I kapitlet Avfallsmängder har beskrivits att det studerade avfallet utgörs av hushållsavfall, industriavfall samt papper-trä-plast-blandningar. Därmed utesluts avfallsslag som gödsel och RT-flis och följaktligen ingår inte dessa anläggningar i kapacitetssammanställningen. I nedanstående figur sammanfattas den totala kapaciteten i Sverige idag och hur den har vuxit från 2002 till 2006. Dessutom visas summan av alla planer på ny kapacitet som har kartlagts i denna utredning. Dessa planer sträcker sig fram till 2011. Man kan direkt konstatera att förbränning är den helt dominerande behandlingsformen idag och i framtiden. Även om biologisk behandling är mindre så är utbyggnadstakten hög och fram till 2011 sker nästan en fördubbling. 7,0 [Mton/år] 6,0 5,0 Biologisk behandling 4,0 3,0 Förbränning 2,0 1,0 0,0 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Figur 4. Utvecklingen för behandlingskapacitet för organiskt avfall fram till 2006 och prognos fram till år 2011. 3.1 Avfallsförbränning Utbyggnaden av ny avfallsförbränning har varit kraftig och de planer som finns för ny kapacitet visar att denna kraftiga expansion kommer att fortsätta ytterligare några år. Att kartlägga alla dessa planer är ett viktigt moment i denna utredning eftersom att förändringar i dessa planer starkt kan påverka balansen mellan utbud och efterfrågan. I den kartläggning som genomförts i denna utredning kan vi konstatera att många av tidigare planer idag är i drift. Några är under uppbyggnad och några har kommit långt i sin planering. Sammantaget är den osäkerhet som tidigare funnits kring utbyggnadsplanerna mycket mindre. Hur stor den årliga ökning är och hur långt man har hunnit i utbyggnadsplanerna visas i figur 6 samt i tabell 3. Från tabell 3 kan vi se att av den totala planerade ökningen på 1,3 Mton är idag 0,5 Mton byggstartade, 0,2 Mton planer som har miljötillstånd medan resterande 0,6 Mton är planer som ännu ej sökt/erhållit något tillstånd. Utbyggnaden sker relativt jämnt utspritt i Sverige i förhållande till var kapaciteten efterfrågas vilket åskådliggörs i figur 5. Regionala studier har visat att bristen på kapacitet är något större i norra och södra delarna av Sverige. 14

Figur 5. Befintliga och planerade nya avfallspannor i Sverige (våren 2006). [Mton] 5,5 5,0 4,5 4,0 Planer utan miljötillstånd Planer med miljötillstånd Påbörjade byggarbeten Befintlig kapacitet 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Figur 6. Befintliga och planerade nya avfallspannor i Sverige enligt kartläggning våren 2006. 15

Kapaciteten för förbränning av hushållsavfall, industriavfall och papper-trä-plastblandningar vid början av 2006 i Sverige var 4,1 Mton. Kapaciteten var fördelad på 36 olika anläggningar (plus ett antal mindre förbrännare av papper-trä-plast). Under 2006 förväntas två nya anläggningar tas i drift (Jönköping och Sundsvall) medan en anläggning (Linköping) pga ombyggnation minskar sin kapacitet med ca 30 000 ton. Fram till slutet av år 2009 beräknas kapaciteten öka till 5,4 Mton genom utbyggnad av befintliga anläggningar samt drifttagande av 7 helt nya anläggningar. Tabell 3 redovisar alla befintliga och planerade anläggningar. Tabell 3. Befintliga och planerade anläggningar för förbränning av hushålls- och industriavfall samt papper-trä-plast-blandningar. Kommun Vid början av Vid slutet av 2006 (ton/år) 2009 (ton/år) Status Befintliga anläggningar Avesta 50 000 50 000 Boden 50 000 50 000 Bollnäs 47 500 70 000 Borlänge 35 000 80 000 Borås 90 000 90 000 Eksjö 55 000 55 000 Finspång 30 000 30 000 Göteborg 430 000 520 000 Halmstad 162 000 162 000 Hässleholm 36 000 36 000 Karlskoga 43 000 43 000 Karlstad 50 000 50 000 Kiruna 60 000 60 000 Kumla 170 000 170 000 Köping 25 000 25 000 Lidköping 100 000 100 000 Linköping 366 000 330 000 Ljungby 55 000 55 000 Malmö 390 000 535 000 Mora 17 000 0 Norrköping 200 000 200 000 Stockholm 700 000 900 000 Sundsvall 50 000 230 000 Umeå 160 000 160 000 Uppsala 375 000 375 000 Västervik 46 000 46 000 Nya anläggningar Helsingborg 0 120 000 Jönköping 0 165 000 Karlskrona 0 70 000 Skövde 0 50 000 Uddevalla 0 80 000 Åmotfors 0 51 000 Anl. som förbränner papperträ-plast-blandningar Södertälje 100 000 175 000 Högdalen 170 000 170 000 Ängelholm 0 35 000 Övriga 42 000 42 000 Summa 4 104 500 5 380 000 Planer utan miljötillstånd Planer med miljötillstånd Byggstartade planer Utöver de planerade anläggningar som redovisats ovan finns ytterligare ett antal planer på att bygga avfallsförbränningsanläggningar, bl.a. i Gävle och på Gotland. Dessa anses i dagsläget alltför osäkra för att det skall finnas med i den sammanställning som redovisats ovan. 16

De planer som finns idag medför att den totala kapaciteten ökar med 1,3 Mton (se tex tabell 3). Detta är en ökning från förra kartläggningen på nästan 0,3 Mton/år. De förändringarna som har skett är dock kraftigare än vad denna siffra indikerar. Under perioden har det tillkommit helt nya utbyggnadsplaner som tillsammans ger en kapacitet på 0,74 Mton/år. Under samma period har planer motsvarande 0,45 Mton/år lagts ner. Nettoeffekten av detta är en ökning på knappt 0,3 Mton/år. Vilka planer som har lagts ner och vilka som har tillkommit återfinns i figur 7. 800 [kton/år] 700 600 500 400 300 200 100 0 Karlskoga Västervik Katrineholm Kalmar Markaryd Umeå Gävle Nedlagda eller vilande utbyggnadsplaner från kapacitetsutredning år 2004 Ängelholm Bollnäs Borlänge Åmotfors Malmö Kumla Helsingborg Stockholm Nya planer enligt årets utredning som inte fanns med i tidigare. Figur 7. Förändringar i utbyggnadsplaner sedan föregående kartläggning år 2004. Vänster stapel visar utbyggnadsplaner i utredningen från 2004 som idag inte är aktuella längre. Höger stapel visar nya utbyggnadsplaner som inte fanns med i 2004 års utredning. Kapacitet i fjärrvärmesystemen När vi diskuterar utbyggnaden av avfallspannor och behovet av mer kapacitet är det även viktigt att bedöma möjligheten att få avsättning för värmen i våra fjärrvärmesystem och det marknadsmässiga behovet av mer avfallsvärme. Avfallspannorna är investeringstunga anläggningar som behöver gå som baslast i fjärrvärmesystemen för att få en rimlig ekonomi. Avfallsförbränning konkurrerar framförallt med annan baslast men även till viss del med annan mellanlast. Enligt bedömningar av Profu är inte fjärrvärmesystemen en begränsande faktor för den expansion som beskrivs i denna utredning. Planerna på nya avfallspannor finns hos energibolagen och har oftast uppkommit för att det finns ett behov av att ersätta befintlig baslast och/eller öka baslastproduktionen. Det finns även plats för ytterligare avfallsvärme både som baslast och som mellanlast men hur mycket är egentligen enbart en ekonomisk fråga. Om avfallsvärmen även ska köras i mellanlast (dvs med kortare driftstid) ökar totalkostnaden vilket gör det svårare att räkna hem investeringen. Under de senaste 15 åren har värmeproduktionen till fjärrvärme förändrats kraftigt. Från att ha varit nästan helt beroende av olja i början av 80-talet har vi idag fått fjärrvärmesystem med flertalet olika bränslen och uppvärmningstekniker. I figur 8 visas denna förändring tillsammans med en prognos för år 2015. Man kan konstatera att biobränslen och avfallsbränslen tillsammans kommer att vara dominerande för baslastproduktionen. Man bör även notera att fjärrvärme sakta med säkert ökar med några få procent varje år vilket även ökar efterfrågan på ny kapacitet. 17

Man kan även tänka sig att industrin i större omfattning utnyttjar avfall som bränsle. I Sverige finns en stor potential inom massa och pappersindustrin. Dessa eldar idag flertalet avfallsklassade bränslen huvudsakligen från de egna processerna. Men det finns även idag pappersbruk som tar emot annat avfall tex hushållsavfall. Övrigt 5% Spillvärme 3% Avfall 5% Kol 3% 1981 Värmeleverans 27 TWh Olja 84% Källa: Svensk Fjärrvärme Naturgas 6 % Avfall 24 % (17 TWh) Naturgas 6% El 3% Värmepump 14% RT-flis 2% Övrigt 3% Kol 2% Olja 7% 2001 Värmeleverans 46 TWh Källa: Svensk Fjärrvärme Hetvatten 9% Avfall 11% Spillvärme 7 % El 2 % Spillvärme 9% Biogas 1% Olja 2 % Kol 4 % Trädbränsle 28% Tallbeckolja 3% Torv 5% Värme och elleverans ca 69 TWh. (54 TWh värme, 15 TWh el) Källa: Elforsk 2005, Kraft-värme i framtiden (Profu) 2015 Biobränsle 55 % Figur 8. Tillförda bränslen i svenska fjärrvärmesystem 1981, 2001 och prognos för 2015. Man bör notera att de tre pajdiagrammen inte är direkt jämförbara. Diagrammen för år 1981 och 2001 visar bränsletillförseln för enbart värmeproduktion i Sveriges fjärrvärmesystem medan diagrammet för år 2015 visar bränsletillförseln för värme- och elproduktion i anläggningar som levererar värme till Sveriges fjärrvärmesystem. År 2001 producerades 5 TWh el och år 2015 antas 15 TWh el produceras. 3.2 Biologisk behandling I detta projekt har kartlagts rötnings- och komposteringsanläggningar som helt eller delvis behandlar hushålls- eller industriavfall. Därmed utesluts flertalet rötningsanläggningar vid reningsverk samt komposteringsanläggningar som enbart behandlar park- och trädgårdsavfall. För att kunna utföra en rättvis jämförelse av uppkomna avfallsmängder och behandlingskapacitet har även det avfall som behandlas i anläggningarna ovan exkluderats ur studien. Rötningsanläggningar I Sverige finns idag 20 rötningsanläggningar som tar emot hushålls- och industriavfall. Av dessa är 4 stycken belägna vid reningsverk och därmed främst avsedda för avloppsslam. Behandlingskapaciteten (inklusive hushålls- och industriavfall) vid dagens rötningsanläggningar presenteras i tabell 4 nedan. Andelen av den totala kapaciteten som kan tas i anspråk för att behandla hushålls- och industriavfall har antagits samma som motsvarande andel av behandlade mängder år 2005. 18

Tabell 4. Behandlingskapacitet vid dagens rötningsanläggningar som tar emot delvis hushålls- eller industriavfall. Kapaciteten för respektive anläggning skall ses som ungefärliga värden. Kommun Kapacitet (ton/år) Boden 1 3 000 Borås 28 000 Eslöv 1,2 10 000 3 Falköping 6 000 Helsingborg 28 000 Huddinge 4 000 Kalmar 14 000 Kil 3 000 Kristianstad 64 000 Laholm 24 000 Linköping 51 000 Norrköping 1 5 000 Nyköping 1 000 Skövde 13 000 Trollhättan 1, 2 29 000 Uppsala 25 000 Vetlanda 2 000 Vänersborg 22 000 Västerås 18 000 Älmhult 6 000 Summa 356 000 1 Samrötning vid avloppsreningsverk 2 Industrislam (låg TS) 3 Enligt tillstånd får man ta emot 70 000 m 3 industrislam. Den verkliga behandlade mängden ligger idag dock på ca 10 000 m 3 På flera platser i landet planeras för uppförande av nya rötningsanläggningar. För flera av dessa planerar man dock att röta material som gödsel och vallgrödor (bl.a. Svedala och Norrköping) vilket inte ingår i denna studie. Antalet anläggningar där man planerar behandla hushålls- eller industriavfall uppgår till 13 stycken och dessa redovisas i tabell 5 nedan. Den exakta andelen av den totala kapaciteten som kommer att utnyttjas för avfall som ingår i studien är svår att uppskatta och därför ska värden för de olika anläggningarna ses som ungefärliga. Bedömningen är dock att den summerade kapaciteten bör vara en god uppskattning av den totala tillkommande kapaciteten. 19

Tabell 5. Planerade rötningsanläggningar som skall behandla delvis hushålls- eller industriavfall. Kapaciteten för respektive anläggning skall ses som ungefärliga värden. Kommun Driftstart Kapacitet (ton/år) Bengtsfors 1 2006 7 000 Bjuv 2006 47 000 Eskilstuna 2006 30 000 Falkenberg 2007-2008 10 000 Göteborg? 3 20 000 Helsingborg 2 2007 30 000 Hudiksvall 2008 3 000 Härnösand? 3 3 000 Jönköping 2006 30 000 Malmö 2009 10 000 Mörrum 2010 30 000 Skellefteå 2006 15 000 Växjö 2006 5 000 Ystad? 3 7 000 Summa 247 000 1 Samrötning vid avloppsreningsverk 2 Utökning av befintlig kapacitet 3 Anläggningen antas tas i drift år 2010 Kompostering I Sverige finns ett stort antal mindre och större komposteringsanläggningar (>100 stycken). Detta projekt har dock avgränsats till att enbart omfatta anläggningar som delvis behandlar hushålls- eller industriavfall och därmed exkluderas ett stort antal anläggningar som enbart tar emot och behandlar park- och trädgårdsavfall. Antalet anläggningar som därmed ingår här uppgår då till 23 stycken, vilka presenteras i tabell 6. Även dessa anläggningar tar emot en viss andel park- och trädgårdsavfall för att använda som strukturmaterial. Dessa mängder har dock exkluderats från den behandlingskapacitet som här redovisas. Även behandling av gödsel och övrigt avfall har exkluderats ur behandlingskapaciteten för de olika anläggningarna. Den exakta kapaciteten för just det avfall som inkluderas i studien är något svår att uppskatta och därför skall siffrorna för varje anläggning ses som ungefärliga. Tabell 6. Befintliga komposteringsanläggningar i Sverige år 2006. Kapaciteten för respektive anläggning skall ses som ungefärliga värden Kommun Kapacitet (ton/år) Alingsås 1 5 000 Borlänge 10 000 Borås 1 8 000 Bro 1 25 000 Eslöv 13 000 Fagersta 1 000 Göteborg 10 000 Helsingborg 10 000 Huddinge 15 000 Karlskrona 1 5 000 20

Klippan 1 5 000 Kungsbacka 3 000 Ludvika 18 000 Luleå 23 000 Mörrum 13 000 Sala 4 000 Södertälje 10 000 Täby 2 000 Uppsala 7 000 Västerås 7 000 Älvsbyn 1 1 000 Örebro 7 000 Östersund 4 000 Summa 206 000 1 För dessa anläggningar har antagits att 50 % av den totala kapaciteten kan utnyttjas för mat- och livsmedelsavfall. Resterande del är trädgårdsavfall Totalt har tre planerade anläggningar för behandling av hushålls- och/eller industriavfall bedömts tillräckligt säkra för att ingå i denna kapacitetsutredning. De tre anläggningarna som redovisas i tabell 7 nedan beräknas tillföra en kapacitet på cirka 16 000 ton fram till år 2008. Precis som för befintliga komposteringsanläggningar är det svårt att exakt avgöra hur stor del av den totala kapaciteten som kommer att utgöras av avfall som ingår i studien och de kapacitetssiffror som anges skall därför ses som ungefärliga. Tabell 7. Planerade komposteringsanläggningar i Sverige. Kapaciteten för respektive anläggning skall ses som ungefärliga värden Kommun Driftstart Kapacitet (ton/år) Filipstad 2006 1 000 Gävle 2008 10 000 Hässleholm 2006 5 000 Summa 16 000 Flera kommuner har under de senaste åren tagit fram planer på att uppföra komposteringsanläggningar. Det är dock svårt att uppskatta vilka av dessa planer som är tillräckligt säkra för att tas med i utredningen eller om de alls kommer att ta emot något av det avfall som ingår i studien. Det är därför inte otänkbart att kapaciteten för kompostering kommer att bli något högre än vad som anges i tabell 7. Några kommuner med planer som kan nämnas här är Gotland, Karlstad, Motala och Sundsvall. Sammantaget beräknas den biologiska behandlingskapaciteten öka från dagens kapacitet på 562 000 ton upp till 825 000 ton år 2010 (förutsatt att alla planerade anläggningar verkligen byggs). Denna utveckling samt fördelningen mellan rötning och kompostering visas i figur 9. År 2005 utgjorde kapaciteten för rötning ca 2/3 av den totala kapaciteten för biologisk behandling. Då planer finns för ett större antal nya rötningsanläggningar förväntas denna andel öka till 3/4 fram till år 2010. 21

0,9 0,8 [Mton/år] 0,7 0,6 Kompostering Kompostering 0,5 0,4 0,3 Rötning Rötning 0,2 0,1 0,0 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Figur 9. Planerad utbyggnad av kapaciteten för rötning och kompostering av hushållsoch industriavfall. (Flera av planerna är inte beslutade och kan komma att förändras varefter planeringsarbetet utvecklas). 22

4. Jämförelse av behandlingskapacitet och avfallsmängder Utredningens huvudresultat visar att vi inom ett par år troligen hamnar i en situation med ungefärlig jämvikt mellan utbud och efterfrågan på kapacitet. Vi kan istället få en brist eller till och med ett överskott i framtiden men huvudslutsatsen är ändå att vi närmar oss en jämvikt. Slutsatsen bygger på en uppsättning antaganden om framtiden och vi kan i scenarioanalysen, där dessa antaganden varieras, se resultat som ger både stor kapacitetsbrist eller stort kapacitetsöverskott. De antaganden som studeras mer ingående är den framtida ekonomiska tillväxten, materialåtervinningen och importen av brännbart avfall. I detta kapitel jämförs utbudet av kapacitet (se kapitel 3) med efterfrågan av kapacitet, dvs mängden organiskt avfall som behöver behandlas (se kapitel 2). Resultatet från jämförelsen visar oss om det finns en kapacitetsbrist eller om det tvärtom kommer att uppstå ett överskott på kapacitet. I figur 10 illustreras det totala utbudet av kapacitet som även beskrevs tidigare i kapitel 3. I figuren återfinns två linjer. Den heldragna röda linjen visar den totala kapaciteten av både förbränning och biologisk behandling. Utvecklingen fram till 2006 visar kapacitet som verkligen har tillkommit medan utveckling fram till 2013 utgörs av planerad ny kapacitet. Som tidigare har diskuterats i rapporten så bör man skilja på beslutade och ännu inte beslutade planer på ny kapacitet. Den beslutade kapaciteten är något som i princip inte kan ändras dvs en kapacitet som är oberoende av hur omvärlden förändras. I denna utredning har de pannor som idag är under byggnation och de biologiska anläggningar som kommer att vara färdiga inom ett år placerats i denna kategori. Det är en snäv definition på vad som är beslutat för det finns ytterligare några anläggningar som har beslutats av kommunledningen och/eller avfallsföretaget men som ännu inte kommit in i byggfasen. Dessa har vi alltså inte lagt i kategorin beslutade anläggningar. Alla planer som inte placerats i kategorin beslutade planer är fortfarande mer eller mindre osäkra och beroende av det prognoser och bedömningar som görs om omvärldens utveckling och då i hög grad av kapacitetsläget som specialstuderas i denna utredning. Av denna anledning visas två linjer i diagrammet. Efter år 2007 visas en linje för den totala kapaciteten inklusive alla planer (röd linje) och en linje för befintlig plus beslutad ny kapacitet (orangelinje). I scenarioanalysen finns några utfall som visar på ett lågt behov av kapacitet. Om dessa scenarier blir verklighet kan man förmoda att delar av de planer som ännu inte är beslutade kommer att läggas ner eller minskas. 23