Uppsala 2014-11-25 Bilaga 2 MKB 2015 Användning av VectoBac G med spridning från helikopter för bekämpning av stickmygglarver i översvämningsområden vid nedre Daläven Jan O. Lundström & Martina Schäfer Biologisk Myggkontroll 1
Sammanfattning Omfattning totalt och inom Natura 2000: Bekämpning av översvämningsmyggor kan behövas inom sju kommuner vid nedre Dalälven inom ett ramområde på totalt 9 320 ha, men den maximala enskilda insatsen beräknas till 5 000 ha. Den mängd VectoBac G som behöver användas varierar kraftigt mellan områden och år beroende på antal översvämningar och översvämningarnas omfattning. Det kan bli aktuellt med upp till fyra insatser per säsong och område och totalt upp till 170 000 kg VectoBac G kan behövas under 2015. De aktuella ramområdena inkluderar totalt 3 388 ha inom 14 Natura 2000-områden och det maximala förväntade årsbehovet av Vectobac G beräknas till 90 000 kg inom dessa områden. Motiv för myggkontroll: Översvämningsvåtmarker drabbas återkommande men oregelbundet av kraftiga översvämningar under växtsäsongen och såväl omfattning som intervall varierar mellan områden. Dessa översvämningar skapar förutsättningar för översvämningsmyggor, främst Aedes sticticus, som sprider sig mycket långt från våtmarkernas larvmiljöer. Våra årliga mygginventeringar sedan år 2000 visar att mängden översvämningsmyggor överstiger 1 000 per fällnatt vid flera tillfällen per år på ett stort antal fällplatser längs nedre Dalälven. Fångsterna domineras av översvämningsmyggan Aedes sticticus och mängden stickmyggor i de berörda områdena överstiger vad de flesta någonsin upplevt. Återkommande enorma mängder av de mycket aggressiva översvämningsmyggorna är extremt påfrestande för såväl boende som besökare och har negativa effekter på samhällsekonomin. 2 Bekämpningsmedel och metod: Översvämningsmyggornas larver bekämpas med VectoBac G (reg nr 4889). Den aktiva beståndsdelen i detta biologiska bekämpningsmedel är proteinkristaller producerade av bakterien Bacillus thuringiensis israelensis (Bti) som förekommer naturligt i våtmarker och även vid Dalälven. VectoBac G är torkad och finfördelad kultur av Bti, som med majsolja fästs vid pellets av majskolvens vedartade kärna. Granulatets form och densitet gör att de passerar vegetationen och når vattensamlingar med stickmygglarver. Vectobac G sprids från helikopter över svårtillgängliga översvämningsområden, samt för hand i mindre vattensamlingar. Bekämpning behövs efter varje mer omfattande kläckning av stickmygglarver dvs. när mängden larver överstiger 4 per liter i stora vattensamlingar och 50 per liter i små vattensamlingar och diken. Doseringen ligger på 15 ± 2 kg/ha (13 17 kg/ha) Vectobac G vilket uppnås genom noggrann kalibrering av spridarutrustning före varje bekämpningsinsats samt GIS- och GPS- baserade lösningar för hög precision under spridningen. Låg risk för direkta negativa miljökonsekvenser: Bti är direkt toxiskt enbart för insekter av underordningen myggor (Nematocera) och stickmygglarver (Culicidae) är extremt känsliga. Övriga insekter, samt maskar, mollusker, kräftdjur, groddjur, fiskar, fåglar och däggdjur är inte känsliga för Bti. WHO har godkänt Bti för bekämpning av stickmygglarver i behållare med dricksvatten. Vid dosering för bekämpning av stickmygglarver är risken mycket låg för påverkan på andra myggor. Endast en underfamilj inom familjen fjädermyggor (Chironomidae) löper låg risk att drabbas negativt, men dock först vid mer än 10-faldig överdosering. I det årliga programmet för uppföljning/egenkontroll, som startade 2002, har inga negativa effekter på fjädermyggor observerats och våra teknologiska lösningar för spridning av Vectobac G garanterar rätt dosering avsedd för bekämpning av enbart stickmygglarver. Obetydlig risk för indirekta negativa miljökonsekvenser: Våra studier visar att bekämpning av stickmygglarver i de temporärt översvämmade områdena gav en mångdubbling av mängden protozoer (föda för stickmygglarver). Bekämpningen gav även en ökning av dykarskalbaggar (döda och sjuka stickmygglarver kan vara lätta byten), men ingen övrig risk har identifierats för den akvatiska miljön. Minskad mängd vuxna översvämningsmyggor kan möjligen minska mängden föda något för spindlar, rovlevande insekter, fåglar och fladdermöss. Dock finns inga fakta som styrker att terrestra rovdjur är beroende av översvämningsmyggor som föda. Låg risk för att helikopter stör häckande fåglar: Spridning med helikopter medför endast en låg risk för störning av häckande storfåglar. Såväl information från ornitologer som använder helikopter för att närstudera ägg och ungar av rovfåglar, som egna observationer i samband med bekämpningsuppdrag, indikerar att
häckande storfåglar inte störs av helikopter nära eller mycket nära bo med ägg eller ungar. Enligt tillstånd för tidigare år har vi använt en buffertzon på 300 m runt aktiva bon av havsörn och 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse och ingen störning har noterats. Ingen risk för ackumulering i organismer och låg risk för ackumulering i miljön: Varken bakterien Bti eller det kristallina pretoxinet eller sporerna kan ackumuleras i organismer. I miljön har det kristallina pretoxinet en mycket kort halveringstid i solljus och ca 4 månaders halveringstid i sediment. Den korta halveringstiden hindrar ackumulering mellan år. Sporerna har förmåga att finnas kvar över längre tid i miljön, men det är oklart hur länge och om en sådan ackumulering kan medföra någon miljöeffekt. Obetydlig risk för gödningseffekter av komponenter i bekämpningsmedlet: Miljöanalysavdelningen, vid SLU, utvärderade de möjliga gödningseffekterna från spridning av Vectobac G och bedömer att det inte medför någon betydande närings-ämnesbelastning i relation till övrig naturlig och antropogen näringstillförsel till våtmarkerna. Gödning av kvarvarande mygglarvslik efter bekämpning bedöms vara en helt ogrundad spekulation. Obetydlig påverkan av bekämpningen på miljön i Natura 2000-områden: Biologisk bekämpning med Vectobac G innebär inget hot för någon av de utpekade naturtyperna eller arterna i aktuella Natura 2000-områden. Bekämpningen kan enbart innebära en obetydlig grad av belastning på ekosystemet, och i så fall enbart en lokal effekt. Doseringen spelar en viktig roll och riskanalys visar att först vid en fyrtiodubbling av dosen kan ekologisk effekt förväntas i närmiljön. Rätt dosering avsedd för bekämpning av stickmygg är därför avgörande och vi använder oss av en välutvecklad teknologisk lösning. Metoder för att mäta och minska miljöpåverkan. Uppföljningsprogram för insekter och årliga inventeringar av storfåglar har avrapporterats. Egenkontrollprogrammet fokuseras nu på direkta effekter på de mest känsliga icke-mål organismerna (fjädermyggor) samt mål-organismerna översvämningsmygg och inkluderar även vattenkemiska analyser. Egenkontroll genomförs i samförstånd med alla berörda operativa tillsynsmyndigheter. Hög geografisk precision vid spridning samt väl avvägd dos används för att minimera risken för oönskade miljöeffekter. Alternativa metoder saknas: Det finns i nuläget inga andra alternativa bekämpningsmetoder med tillräcklig effekt mot översvämningsmyggan Aedes sticticus. En studie av hur slåtter (och eventuellt bete) påverkar stickmygglarver visar att mängderna minskas med 70 % under våren och med 45 %, under sommaren. Men 45 70 % är långt under den mycket kraftiga minskningen av antalet larver som krävs för tillräcklig reduktion av problemet med de blodsugande honorna av denna art. För detta krävs att minst 95 % av alla myggproducerande ytor inom 5 km från det område som skall skyddas inkluderas i en bekämpning som ger 95 100 % minskning av antalet översvämningsmygglarver. En så kraftig reduktion av antalet larver inom så stora kringområden är inte möjligt med alternativa metoder som bygger på slåtter och bete. Sedan många år diskuteras omreglering av Dalälven för att minska översvämningarna och därmed myggproduktionen. Dock förväntas inga ändrade vattenföringar under 2015 och därmed finns fortfarande behov att bekämpa översvämningsmygg med Vectobac G. Gasoldrivna myggfällor fångar stora mängder vuxna mygg, men har inte tillräcklig effekt mot Aedes sticticus och andra långtflygande översvämningsmyggor. En alternativ metod som hittills inte har beaktats är Sterile Insect Technique (SIT). SIT bygger på att honor av stickmyggor bara parar sig en gång och använder sperman för att fertilisera alla ägg under resten av livet. Honor som parar sig med sterila hannar producera ingen levande avkomma. Ett internationellt forskarteam, samordnade av IAEA, har kommit långt i utvecklingen av SIT mot några arter av stickmyggor och nu finns potential att även utveckla denna extremt effektiva och miljövänliga bekämpningsmetod mot översvämningsmyggan Aedes sticticus i Sverige. Innan bekämpning med SIT kan bli möjlig i Sverige krävs dock 10 år av forskning och utveckling. 3
Innehållsförteckning 1. Beskrivning av områdets översvämningsvåtmarker... 6 1.1 Omfattning av översvämnings-områden som ingår i ansökan... 6 1.2 Produktiva områden vid Avesta... 7 1.3 Produktiva områden vid Bännbäck, Leknäs och Tyttbo... 8 1.4 Produktiva områden vid Möklinta och Hallaren... 8 1.5 Produktiva områden vid Färnebofjärden... 9 1.6 Produktiva områden vid Huddunge... 9 1.7 Produktiva områden vid Hedesundafjärden, Brokfjärd, Bredforsen, Söderfors och Mehedeby10 1.8 Översvämningsområdenas fåglar... 10 1.9 Översvämningsområdenas insekter... 12 2. Natura 2000-områden som berörs av planerad mygg-bekämpningen... 14 2.1 Färnebofjärden syd (SE0210368, Uppsala län), Färnebofjärden (SE0630190, Gävleborgs län), Färnebofjärden nordväst (SE0620234, Dalarnas län)... 14 2.2 Hedesunda (SE0630186, Gävleborgs län)... 15 2.3 Bredforsen (SE0630187, Gävleborgs län)... 16 2.4 Övre Hedesundafjärden (SE0630189, Gävleborgs län)... 16 2.5 Ista (SE0630191, Gävleborgs län)... 17 2.6 Gysinge (SE0630192, Gävleborgs län)... 18 2.7 Båtfors (SE0210008, Uppsala län)... 19 2.8 Hedesundafjärden (SE0210366, Uppsala län) och Pellesberget (SE0210367, Uppsala län)... 20 2.9 Östa (SE0210369, Uppsala län)... 21 2.10 Hallaren (SE0250171, Uppsala län och Västmanlands län)... 21 2.11 Kungsgårdsholmarna (SE0620160, Dalarnas län)... 21 2.12 Angränsande Natura 2000-områden... 22 3. Motivering för kontroll av översvämningsmyggor... 23 3.1 Översvämningsmyggor och skogs-myggor... 23 3.2 Ett graderingssystem för mygg-problem i Sverige... 24 3.3 Återkommande stora mängder av översvämningsmyggor under sommaren... 24 3.4 Befolkningens livssituation under mygginvasion... 29 3.5 Översvämningsmyggornas effekter på samhällsekonomin... 31 4. Val av bekämpningsmedel och metod... 32 4.1 Bekämpningsmetoder... 32 4.2 Stickmyggarter som skall bekämpas... 32 4.3 Bti är ett myggspecifikt biologiskt bekämpningsmedel... 33 4.4 Områdets tillgänglighet och val av spridningsmetod... 34 5. Spridning av Vectobac G över våtmarker från helikopter... 34 4
5.1 Lokalisering och omfattning... 34 5.2 Tidsintervall och bedömning av behov... 34 5.3 Maximalt behov av det biologiska bekämpningsmedlet Vectobac G... 35 5.4 Utförande av bekämpning... 35 6. Bedömning av stickmygg-bekämpningens miljökon-sekvenser... 36 6.1 Direkta toxiska effekter av Bti på icke-mål organismer... 36 6.2 Ackumulering av Bti i organismer och i miljön... 38 6.3 Gödningseffekter av komponenter i bekämpningsmedlet och av kvarvarande mygglarvslik... 40 6.4 Indirekta effekter av minskad mängd stickmyggor... 40 6.5 Häckande fåglar och risk för helikopterstörning... 42 6.6 Störningsrisk för fem arter storfåglar... 44 6.7 Kumulativa miljöeffekter... 48 6.8 Uppgifter som krävs för att påvisa negativa miljöeffekter... 48 6.9 Bekämpningens påverkan på miljön i Natura 2000-områden och i hela nedre Dalälven... 49 6.10 Kvantifierad bedömning av bekämpningens ekologiska effekter... 50 6.11 Behov av kompensatoriska åtgärder... 52 7. Åtgärder för att förebygga och följa upp miljöpåverkan... 53 7.1 Förebyggande åtgärder... 53 7.2 Rapportering av uppföljningsprogram insekter... 54 7.3 Rapportering av uppföljnings-program häckande storfåglar... 55 7.4 Rapportering av biotest för påvisning av Bti i sediment... 57 7.5 Rapportering av utredning om övergödningsrisk med VectoBac G... 58 8. Alternativa bekämpnings-metoder inklusive noll-alternativet... 58 8.1 Bekämpning genom miljö-förändring... 58 8.2 Kemisk bekämpning... 60 8.3 Mekanisk bekämpning... 61 8.4 Sterile Insect Technique en ny potentell bekämpningsmetod... 61 8.5 Personligt skydd... 62 8.6 Nollalternativet... 63 9. Refererad litteratur... 63 5
1. Beskrivning av områdets översvämningsvåtmarker 1.1 Omfattning av översvämningsområden som ingår i ansökan Översvämningsvåtmarker förekommer i flacka områden vid sjöar och vattendrag av varierande storlek. Områden med återkommande översvämningar varierar vad gäller vegetation. De områden som översvämmas ofta domineras av gräs och örter medan områden som översvämmas mer sällan har en ökad andel buskar och träd. Med hjälp av en högupplöst digital höjdmodell (DTM) över berörda områden (Schäfer & Lundström 2006), data över flöden och vattennivåer i de olika fjärdarna och sjöarna, samt besök på plats för bedömning och inmätning med DGPS, har vi kartlagt de områden som brukar översvämmas och som är produktiva för översvämningsmyggor. Som ett komplement har vi dessutom delat ut kartor till ett antal personer med god kännedom om aktuella områden och bett om kommentarer. Under 2013 har vi undersökt orsaken till att besvärande mängder av översvämningsmygg kunde förekomma inom delar av Sandvikens kommun, nära Färnebofjärden, även efter bekämpning av larver inom närliggande översvämningsområden (Schäfer & Lundström 2014). Resultaten visar att larvbekämpning riktad mot Aedes sticticus behöver en areell täckning av larvmiljöer på minst 95 % (med en CDC-fälla som utgångspunkt och en radie av 5 km) för att kunna garantera en tillräckligt bra reduktion i mängden flygande översvämningsmygg (helst mindre än 1 000 per CDC-fälla och natt). Resultaten tillämpades i en utvidning av ramområden vid Bärrek och på öarna vid Ista på totalt 294 ha, samt en utvidning av ramområdet vid Bännbäck på 18 ha. I ansökan för 2015 minskas den totala storleken på ramområdet från 9 558 ha till 9 320 ha. De borttagna delområdena är belägna vid Bramsöfjärden, översvämmas sällan, och inget bekämpningsbehov har påvisats under åren 2002 till 2014. Inga av dessa borttagna delområden ingår i skyddade områden. Vissa delområden har tillkommit enligt modellering av tidigare översvämningar i den nya höjdmodellen och i andra delområden genomfördes en utjämning av ramytornas kanter, vilket resulterar i en liten ökning (71 ha) av sökta ramområden inom Natura 2000 områden. Tabell 1. Omfattning av planerade ramområden för stickmyggbekämpning per län och kommun under 2015. Län Kommun Kommunvis fördelning ytor (ha) Länsvis fördelning ytor (ha) Dalarna Avesta 652 652 Västmanland Sala 1 027 1 027 Gävleborg Sandviken 3 001 Gävleborg Gävle 995 3 996 Uppsala Heby 2 983 Uppsala Tierp 640 Uppsala Älvkarleby 22 3 645 Totalt 9 320 Totalt 9 320 6
Planerade ramområden för biologisk myggbekämpning under 2015, inkluderar delområden inom sju kommuner i fyra län (Tabell 1). De sträcker sig i huvudsak längs nedre Dalälven men inkluderar även områden i närliggande vattensystem som inte påverkas av själva Dalälven. Den totala storleken på ramområdet är 9 320 ha, men inte vid något tillfälle kommer hela denna yta att beröras samtidigt. Den i grova drag beräknade största insatsen vid ett och samma tillfälle kan handla om upp till 5 000 ha. Inom vilken del av ramområdet som en enskild bekämpning utförs beror av var den grunda och mygglarvsproduktiva delen av varje översvämning är lokaliserad. 1.2 Produktiva områden vid Avesta Larver av översvämningsmyggor produceras i periodvis översvämmade låglänta våtmarksområden vid Sonnboviken, Jädersholmar, Kungsgårdholmarna och Vanan inom Avesta kommun (Dalarnas län). Kartläggning av översvämningsvåtmarker som potentiellt är mycket produktiva för översvämningsmyggor visar att 583 ha behöver inkluderas i ansökan (Figur 1). Figur 1. Planerade ramområden för myggbekämpning vid Jädersholmar, Sonnboviken, Kungsgårdholmarna och Vanan under 2015. 7
1.3 Produktiva områden vid Bännbäck, Leknäs och Tyttbo Larver av översvämningsmyggor produceras i periodvis översvämmade låglänta våtmarksområden vid Bännbäck och Vivastbo (Sala kommun, Västmanlands län), samt vid Leknäs och Tyttbo (Avesta kommun, Dalarnas län). Kartläggning av översvämningsvåtmarker som potentiellt är mycket produktiva för översvämningsmyggor visar att 351 ha behöver inkluderas i ansökan (Figur 2), fördelat på 282 ha vid Bännbäck och Vivastbo, 24 ha vid Leknäs samt 45 ha vid Tyttbo. 1.4 Produktiva områden vid Möklinta och Hallaren Larver av översvämningsmyggor produceras i periodvis översvämmade låglänta våtmarksområden vid Möklinta och Hallaren (Sala kommun, Västmanlands län och Heby kommun, Uppsala län). Översvämningar i dessa områden är inte beroende av Dalälven utan sker i samband med lokala regn. Kartläggning av översvämningsvåtmarker som potentiellt är mycket produktiva för översvämningsmyggor förbättrades efter tillgång till en ny digital höjdmodell baserad på laserscanning under 2011 samt faktiska översvämningsdata 2012 och visar att 975 ha behöver inkluderas i ansökan (Figur 3). Figur 2. Planerade ramområden för myggbekämpning vid Bännbäck, Vivastbo, Leknäs och Tyttbo under 2015. 8
1.5 Produktiva områden vid Färnebofjärden Kartläggning av de översvämningsvåtmarker runt Färnebofjärden (Sandviken och Gävle kommun, Gävleborgs län; Heby kommun, Uppsala län) som potentiellt är högproduktiva för översvämningsmyggor visar att totalt 5 709 ha behöver inkluderas i ansökan. Aktuella områden i den norra delen av Färnebofjärden inkluderar 3 827 ha runt Bärrek, Fågle, Ista, Österfärnebo, Gysinge, Kerstinbo och Sälja (Figur 4). Aktuella områden i den södra delen av Färnebofjärden omfattar 1 882 ha och ligger kring Tärnsjö, Norr Ekedal, Ingbo, Östa, samt Hällnäset stugby (Figur 5). 1.6 Produktiva områden vid Huddunge Huddunge (Heby kommun, Uppsala län) ligger ca 10 km söder om Dalälven. I närområdet finns två våtmarksområden som vid översvämningar producerar stora mängder översvämningsmyggor. Hallsjön (96 ha) och Karbosjön (136 ha) ligger 2 km respektive 6 km nordost om centralorten Huddunge by (Figur 6). Tillrinning sker via Vreataån som rinner genom Hallsjön och Karbosjön. Dessutom ingår ett litet område (0,4 ha) vid Röjslen som dock enbart ska bekämpas per hand. Figur 3. Planerade ramområden för myggbekämpning i periodvis översvämmade våtmarker vid Möklinta och Hallaren under 2015. 9
1.7 Produktiva områden vid Hedesundafjärden, Brokfjärd, Bredforsen, Söderfors och Mehedeby Larver av översvämningsmyggor produceras i periodvis översvämmade låglänta våtmarksområden vid Ålbo, Hedesunda, Ön, Hadeholm, Sevallbo och Dalkarlsbo, Kågbo och Bredforsen (Gävle kommun, Gävleborgs län), vid Söderfors och Mehedeby (Tierps kommun, Uppsala län), samt vid Marma (Älvkarlebys kommun, Uppsala län) Kartläggning av översvämningsvåtmarker som potentiellt är mycket produktiva för översvämningsmyggor visar att områden inom totalt 1 469 ha behöver inkluderas i ansökan (Figur 7), fördelat på 648 ha vid Hedesundafjärden och Brokfjärd, 249 ha vid Bredforsen och Söderfors, samt 572 ha i Båtforsområdet vid Mehedeby. Tidigare inkluderade områden vid Bramsöfjärden och Fäbodfjärden togs bort från ansökan för 2015 då dessa områden sällan översvämmas och inte har producerat översvämningsmyggor under åren 2002 till 2014. 1.8 Översvämningsområdenas fåglar Planerade ramområden för bekämpning av översvämningsmyggornas larver har årligen under 2005-2014 inventerats för de fem arterna storfåglar (havsörn, fiskgjuse, storlom, sångsvan och trana) som anses känsliga för störning av helikopter. Figur 4. Planerade ramområden för myggbekämpning i norra delen av Färnebofjärden samt Sälja under 2015. 10
Generellt sett var antalet häckande par av dessa fåglar lågt (Engström & Petersson 2009). Havsörn förekom bara med 1 häckande par inom potentiella bekämpningsområden. Fiskgjuse hade också bara 1 häckande par inom potentiella bekämpningsområden samt 2 häckningar utanför i angränsande områden. Sångsvan häckade med 2-4 par per år och totalt hittades 13 par mellan 2005 och 2008. Trana förekom med 0-6 par per år och totalt 12 par mellan 2005 och 2008. Storlom inventerades komplett tre av fyra år och sammanlagt påträffades 4-9 par per år. Var paren häckade lokaliserades inte men inget tyder på att de häckade i de inventerade ytorna, då habitaten är olämpliga, utan troligen på små öar i närheten. Inom de aktuella ramområdena för myggbekämpning 2012 förekom ett aktivt havsörnbo, vilket inte var kvar under inventeringen 2013. Boet hade fallit till marken, efter att en av de bärande grenarna knäckts (Engström 2013). Under 2014 påträffades två aktiva fiskgjusebon och två aktiva havsörnbon i eller i närheten av bekämpningsområden (Engström 2014). Resultaten visar att antalet störningskänsliga och ovanliga fågelarter var fåtaliga i de översvämningsvåtmarker som producerar översvämningsmygg och som pekats ut som potentiella myggbekämpningsområden. Låg förekomst av häckande fåglar kan bero på periodvis förekommande översvämningar som gör områdena direkt olämpliga för markhäckande arter, med risk för ägg och ungar att dränkas vid högvatten. På motsvarande sätt kan arter som häckar Figur 5. Planerade ramområden för myggbekämpning i södra delen av Färnebofjärden under 2015. 11
på blöt mark påverkas då vattnet drar sig tillbaka och bona blir stående på torra land. Som exempel kan nämnas påbörjad häckning av ett sångsvanpar och två tranpar vid en kraftig vårflod som senare avbröts efter att vattnet dragit sig tillbaka och bona fått landförbindelse. Den genomförda inventeringen av fåglar pekar på generellt begränsade fågelvärden i områden utpekade som potentiella myggbekämpningsområden (Engström & Petterson 2009). Annan dokumentation (Holmstedt 2006) visar dock på mycket höga fågelvärden i angränsade områden utmed nedre Dalälven, och då framförallt skogslevande arter. 1.9 Översvämningsområdenas insekter Insektfaunan i kortvarigt översvämmade områden kring Färnebofjärden studeras fortlöpande sedan 2002 genom insamling med hjälp av kläckningsfällor, vattenhåv och aktivitetsfällor. Insamlade insekter från åren 2002 till och med 2007 har sorterats till ordning och underordning, och familjerna fjädermyggor och dykarskalbaggar har identifierats till art (Lundström et al. 2010a, 2010b, Persson Vinnersten et al. 2009, 2010). Insekter av 14 taxonomiska ordningar kunde påvisats i området, och de dominerande ordningarna var Diptera (tvåvingar) med 74 %, Hymenoptera (steklar) med 18 %, och Coleoptera (skalbaggar) med 4 %, (Persson Vinnersten et al. 2010). Insektproduktionen varierade kraftigt mellan åren med hög produktion under torra och mellantorra år (t ex 32 153 insamlade insekter år 2004) och lägsta antalet fångade insekter under blöta år (t ex 8 650 insamlade insekter år 2002). Inom ordningen Diptera utgjorde underordningen Nematocera (myggor) Figur 6. Planerade ramområden för myggbekämpning vid Huddunge under 2015. 12
en betydande andel (53 %) av alla insamlade insekter och totalt förekom 18 familjer i materialet från kläckfällorna. De sex vanligast förekommande myggfamiljerna var Sciaridae (sorgmyggor), Chironomidae (fjädermyggor), Cecidomyidae (gallmyggor), Ceratopogonidae (svidknott), Mycetophilidae (svampmyggor) och Culicidae (stickmyggor). Familjen fjädermyggor innehåller de våtmarksinsekter som är närmast stickmyggorna i känslighet för det biologiska bekämpningsmedel Bti som skall användas mot översvämningsmyggornas larver. Faunan av fjädermyggor är mycket artrik i områdets temporära våtmarker med totalt 135 arter (Lundström et al. 2010b). Produktionen av fjädermyggor från dessa temporärt översvämmade våtmarker var dock betydligt lägre än från närliggande permanenta vattenmiljöer, samt lägre än från våtmarker i andra områden (Lundström et al. 2010a). Enligt den information vi har finns ingen art inom familjen fjädermyggor upptagen i listor över speciellt skyddsvärda organismer, varken inom Sverige eller inom Europeiska unionen (Gärdenfors 2005, SNV 2007). Det kan nämnas att vi hittade en för vetenskapen ny art av fjädermygga, Tavastia yggdrasilia, i materialet från Färnebofjärden (Brodin et al. 2008). Figur 7. Planerade ramområden för myggbekämpning vid Hedesundafjärden, Brokfjärd, Bredforsen, Söderfors och Mehedeby under 2015. 13
Totalt hittades 61 arter skalbaggar av familjen Dytiscidae (dykarskalbaggar) i områdets temporära våtmarker (Persson Vinnersten et al. 2009). Ingen av dessa arter är specifikt fridlyst enligt artdirektivet inom EU nätverket Natura 2000 och ingen av arterna finns upptagen i rödlistan över hotade arter i landet (Gärdenfors 2005, SNV 2007). Natura 2000-arten Bred paljettdykare (Graphoderus bilineatus) förekommer vid Färnebofjärden och vi har hittat fyra exemplar bland de 6 000 dykarskalbaggar som fångats i detta område under åren 2002 2006 (Persson Vinnersten et al. 2009). Samtliga exemplar fångades på relativt djupt vatten, vilket rimmar väl med artens miljökrav, och det finns ingen indikation på att larver av stickmyggor utgör någon väsentlig del av födan (Forsberg et al. 2006). Mot bakgrund av den breda paljettdykarens preferens för vattendjup överstigande en meter och att översvämningsmyggornas larver föredrar vatten grundare än tre decimeter så möts nog dessa grupper ytterst sällan. Avsaknad av Bred paljettdykare i våra fångster från Östaområdet samt dess preferens för djupa vatten betyder att denna art inte påverkas av planerad verksamhet med spridning av VectoBac G mot stickmygglarver. 2. Natura 2000-områden som berörs av planerad myggbekämpning Informationen om Natura 2000-områden utgår från Naturvårdsverkets hemsida, kartverktyget skyddad natur (http://www.naturvardsverket.se/sa-marmiljon/oppna-data/kartverktyget-skyddadnatur/) med kompletterande information från bevarandeplanen för respektive område, hämtade från respektive länsstyrelse. För mer information om de planerade ramområdena inom Natura 2000-områden hänvisas till bilaga 1 i ansökan. 2.1 Färnebofjärden syd (SE0210368, Uppsala län), Färnebofjärden (SE0630190, Gävleborgs län), Färnebofjärden nordväst (SE0620234, Dalarnas län) Natura 2000-områdena Färnebofjärden syd, Färnebofjärden och Färnebofjärden nordväst om totalt 10 465 ha är SCIområden och SPA-områden och motiveras med utgångspunkt i habitatdirektivet och i artdirektivet (Länsstyrelsen Uppsala 2005-12-21). Områdena är nationalpark till 100 %. Bevarandesyftet med området är att det skall bidra till att upprätthålla eller återställa gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå för de i området förtecknade naturtyperna och arterna. Av särskild vikt är förekomsten av svämskogar, hårklomossa, cinnoberbagge, fiskgjuse, hackspettarter m.fl. Skydd enligt habitatdirektivet baseras på förekomst av följande 11 habitat; dystrofa sjöar och småvatten (3160), större naturliga vattendrag (3210), nordliga översvämningsängar (6450), öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (7140), västlig taiga (9010), näringsrik granskog (9050), åsbarrskogar (9060), lövsumpskogar (9080), skogbevuxen myr (91D0), svämlövskog (91E0) och svämädellövskog (91F0). Inget av bevarandemålen för något av de 11 habitaten påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt art- och habitatdirektivet baseras på förekomst av lo (1361), utter (1355), asp (1130), stensimpa (1163), cinnoberbagge (1086), hårklomossa (1383), platt spretmossa (1984) och grön sköldmossa (1386). Bevarandemålen för populationer av lo, utter, asp, stensimpa, cinnoberbagge, hårklomossa, platt spretmossa och av grön sköldmossa kan inte påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt fågeldirektivet baseras på 14
förekomst av bivråk (A072), fiskgjuse (A094), fisktärna (A193), gråspett (A234), grönbena (A166), järpe (A104), mindre flugsnappare (A320), orre (A409), pärluggla (A223), slaguggla (A220), sparvuggla (A217), spillkråka (A236), storlom (A002), tjäder (A108), trana (A127), tretåig hackspett (A241), törnskata (A338), vitryggig hackspett (A239), sångsvan (A038) och havsörn (A075). Varken populationer av bivråk, fisktärna, gråspett, grönbena, järpe, mindre flugsnappare, orre, pärluggla, slaguggla, sparvuggla, spillkråka, storlom, tjäder, trana, tretåig hackspett, törnskata, vitryggig hackspett eller av sångsvan kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Inte heller populationer av havsörn eller av fiskgjuse påverkas av den planerade bekämpningen. Men under tidigare år har en buffertzon på 300 m runt aktiva bon av havsörn och 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse använts som garant mot störning och detta har hittills fungerat väl. Hotbild. Avsaknaden av en naturlig vattenregim i älven nämns som det största hotet mot flera av de utpekade naturtyperna och arterna. Minskat utbud av insekter i landskapet genom habitatförändringar i form av torrläggning av våtmarker, mer rationellt jord- och skogsbruk, spridning av bekämpningsmedel m.m. är ett hot mot törnskata, bivråk och järpe som alla är beroende av en god förekomst av insekter för sin överlevnad. Dock ingår inte stickmyggor som födoresurs för dessa arter. En välanpassad dosering av bekämpningsmedlet Vectobac G garanterar att inga andra insekter än stickmyggor påverkas av bekämpningen. Biologisk bekämpning av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter bedöms inte negativt påverka utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-områdena Färnebofjärden, Färnebofjärden syd samt Färnebofjärden nordväst (se också kap 6). Inte heller bekämpning med Vectobac G som utförs i direkt anslutning till dessa Natura 2000- områden, eller bekämpning med Vectobac 15 G som utförs i andra områden inom Nedre Dalälven, bedöms ha någon inverkan på utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-områdena Färnebofjärden, Färnebofjärden syd samt Färnebofjärden nordväst. 2.2 Hedesunda (SE0630186, Gävleborgs län) Natura 2000-området Hedesunda är ett SPA-område om 245,8 ha och motiveras med utgångspunkt i artdirektivet (Länsstyrelsen Gävleborg 2006-12-15c). Bevarandesyftet med området är att bevara det rika fågellivet och upprätthålla gynnsam bevarandestatus för de fågelarter som rapporterats för området. Den delen av området som ligger vid Bredforsen är skyddad som naturreservat, de mindre områdena vid Landa omfattas av biotopskydd och naturvårdsavtal. Skydd enligt fågeldirektivet baseras på förekomst av storlom (A002), sångsvan (A038), havsörn (A075), fiskgjuse (A094), järpe (A104), tjäder (A108), fisktärna (A193), silvertärna (A194), sparvuggla (A217), gråspett (A234), spillkråka (A236), vitryggig hackspett (A239), tretåig hackspett (A241) och orre (A409). Varken populationer av storlom, sångsvan, järpe, tjäder, fisktärna, silvertärna, sparvuggla, gråspett, spillkråka, vitryggig hackspett, tretåig hackspett eller av orre kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Inte heller populationer av havsörn eller av fiskgjuse påverkas av den planerade bekämpningen. Men under tidigare år har en buffertzon på 300 m runt aktiva bon av havsörn och 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse använts som garant mot störning och detta har hittills fungerat väl. Hotbild. Som ett av de allvarligaste hoten mot fåglar i skogslandskapet nämns de förändringar som sker på landskapsnivå, t ex fragmentering som leder till att effekterna av olika negativa processer på beståndsnivå förstärks. Också kvalitén på skogen i form av lövandelen, mängden gamla träd, samt
döda eller döende träd har en avgörande betydelse för skogsfåglarnas förekomst och överlevnad. Biologisk bekämpning av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter bedöms inte negativt påverka utpekade arters gynsamma bevarandestatus i i Natura 2000-området Hedesunda (se också kap 6). Inte heller bekämpning med Vectobac G som utförs i direkt anslutning till Natura 2000-området, eller bekämpning med Vectobac G som utförs i andra områden inom Nedre Dalälven, bedöms ha någon inverkan på utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-området Hedesunda. 2.3 Bredforsen (SE0630187, Gävleborgs län) Natura 2000-området Bredforsen är ett SCIområde om totalt 222 ha och motiveras med utgångspunkt i habitatdirektivet (Länsstyrelsen Gävleborg 2006-12-15a). Bevarandesyftet med området är att bevara de lövrika skogarna, de värdefulla våtmarkerna och älvängarna samt de arter som är knutna till dessa miljöer. Området är till 100 % naturreservat. Skydd enligt habitatdirektivet baseras på förekomst av följande 11 habitat; naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (3210), artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen (6270), fuktäng med blåtåtel och starr (6410), högörtsamhälle (6430), nordliga översvämningsängar (6450), öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (7140), västlig taiga (9010), trädklädd betesmark (9070), lövsumpskog (9080), skogsbevuxen myr (91D0) och svämädellövskog (91F0). Inget av bevarandemålen för något av de 11 habitaten kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt art- och habitatdirektivet baseras på förekomst av asp (1130), stensimpa (1163), aspbarkgnagare (1928) och ävjepilört (1966). Bevarandemålen för populationer av asp, stensimpa, aspbarkgnagare och av ävjepilört kan inte påverkas 16 av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Hotbild. Som hot mot områdets utpekade naturtyper nämns t ex markavvattning eller skyddsdikning i eller utanför området som påverkar markhydrologin, igenväxning, och utebliven hävd. Biologisk bekämpning av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter bedöms inte negativt påverka utpekade naturtyper gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-området Bredforsen (se också kap 6). Inte heller bekämpning med Vectobac G som utförs i direkt anslutning till Natura 2000-området, eller bekämpning med Vectobac G som utförs i andra områden inom Nedre Dalälven, bedöms ha någon inverkan på utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-området Bredforsen. 2.4 Övre Hedesundafjärden (SE0630189, Gävleborgs län) Natura 2000-området Övre Hedesundafjärden är ett SCI-område och SPA-område om totalt 599 ha och motiveras med utgångspunkt i habitatdirektivet och i artdirektivet (Länsstyrelsen Gävleborg 2006-12-15e). Bevarandesyftet med området är att bevara en del av den helhet som utgörs av Dalälven, och specifikt ett område med värdefulla lövrika skogar, våtmarker och älvängar samt de arter som har dessa biotoper som livsmiljö. Området är ett område av riksintresse men är inte skyddat i övrigt. Skydd enligt habitatdirektivet baseras på förekomst av följande 10 habitat; naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (3210), fuktängar med blåtåtel eller starr (6410), högörtängar (6430), nordliga översvämningsängar (6450), högmosse (7110), öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (7140), västlig taiga (9010), lövsumpskogar av fennoskandisk typ (9080), svämlövskog (91E0) och svämädellövskog (91F0). Inget av bevarandemålen för något av de 10 habitaten kan påverkas av den planerade
bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt art- och habitatdirektivet baseras på förekomst av asp (1130). Bevarandemålen för populationen av asp kan inte påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt fågeldirektivet baseras på förekomst av storlom (A002), sångsvan (A038), bivråk (A072), havsörn (A075), blå kärrhök (A082), fiskgjuse (A094), trana (A127), fisktärna (A193), sparvuggla (A217), slaguggla (A220), spillkråka (A236) och mindre flugsnappare (A320). Varken populationer av storlom, sångsvan, bivråk, blå kärrhök, trana, fisktärna, sparvuggla, slaguggla, spillkråka eller av mindre flugsnappare kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Inte heller populationer av havsörn eller av fiskgjuse påverkas av den planerade bekämpningen. Men under tidigare år har en buffertzon på 300 m runt aktiva bon av havsörn och 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse använts som garant mot störning och detta har hittills fungerat väl. Hotbild. Som hot mot utpekade naturtyper nämns t ex onaturliga vattenståndsfluktuationer beroende på reglering, avledning eller andra hinder, utebliven eller olämplig skötsel, och markavvattning, skyddsdikning eller gödsling i eller utanför området som kan påverka hydrologin/ hydrokemin på ett negativt sätt. Som hot mot de utpekade arterna nämns t ex störningar under häckningstiden för ett flertal fågelarter. Vi använder en buffertzon på 300 m runt aktiva bon av havsörn och 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse som garant mot störning. Biologisk bekämpning av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter bedöms inte negativt påverka utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-området Övre Hedesunda-fjärden (se också kap 6). Inte heller bekämpning med Vectobac G som utförs i direkt anslutning till Natura 2000-området, eller bekämpning med Vectobac G som utförs i andra områden inom Nedre Dalälven, bedöms ha någon inverkan på utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000- området Övre Hedesunda. 2.5 Ista (SE0630191, Gävleborgs län) Natura 2000-området Ista om totalt 728 ha är både SCI-område och SPA-område och motiveras med utgångspunkt i habitatdirektivet och i artdirektivet (Länsstyrelsen Gävleborg 2006-12-15d). Bevarandesyftet med området är att uppnå en gynnsam bevarandestatus för ett antal naturtyper knutna till älvens återkommande översvämningar och till den tidigare hävd som förekommit i området, samt att uppnå en gynnsam bevarandestatus för tallskogen på rullstensåsen och vattendraget i området. Området är till 100 % naturreservat. Skydd enligt habitatdirektivet baseras på förekomst av följande fem habitat; naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (3210), nordliga översvämningsängar (6450), öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (7140), åsbarrskog (9060) och svämlövskog (91E0). Inget av bevarandemålen för något av de fem habitaten kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt art- och habitatdirektivet baseras på förekomst av asp (1130) och hårklomossa (1383). Bevarandemålen för populationer av asp och av hårklomossa kan inte påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt fågeldirektivet baseras på förekomst av sångsvan (A038), fiskgjuse (A094), trana (A127), sparvuggla (A217) och spillkråka (A236). Varken populationer av sångsvan, trana, sparvuggla eller av spillkråka kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Inte heller populationen av fiskgjuse påverkas av 17
den planerade bekämpningen. Men under tidigare år har en buffertzon på 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse använts som garant mot störning och detta har hittills fungerat väl. Hotbild. Som hot mot de utpekade naturtyper nämns t ex onaturliga vattenståndsfluktuationer beroende på reglering, avledning eller andra hinder, utebliven eller olämplig skötsel, och markavvattning, skyddsdikning eller gödsling i eller utanför området som kan påverka hydrologin/hydrokemin på ett negativt sätt. Som hot mot de utpekade arterna nämns t ex störningar under häckningstiden för ett flertal fågelarter. Om någon häckning av fiskgjuse skulle upptäckas i området så används en buffertzon på 200 m runt aktiva bon som garant mot störning. Biologisk bekämpning av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter bedöms inte negativt påverka utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-området Ista (se också kap 6). Inte heller bekämpning med Vectobac G som utförs i direkt anslutning till Natura 2000-området, eller bekämpning med Vectobac G som utförs i andra områden inom Nedre Dalälven, bedöms ha någon inverkan på utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000- området Ista. 2.6 Gysinge (SE0630192, Gävleborgs län) Natura 2000-området Gysinge om totalt 473 ha är ett SCI-område och SPA-område och motiveras med utgångspunkt i habitatdirektivet och i artdirektivet (Länsstyrelsen Gävleborg 2006-12-15b). Bevarandesyftet med området är att bevara ett värdefullt vattendrag, de tidvis översvämmade älvängarna, de ädellövrika strandskogarna samt de arter som är knutna till denna typ av miljöer. Området är naturreservat till 97 % och samrådsområde till 3 %. Skydd enligt habitatdirektivet baseras på förekomst av följande 10 habitat; naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (3210), fuktängar med blåtåtel eller starr 18 (6410), trädklädd betesmark (9070), svämlövskog (91E0), lövsumpskog (9080), svämädellövskog (91F0), högörtängar (6430), nordliga översvämningsängar (6450), västlig taiga (9010) och näringsrik granskog (9050). Inget av bevarandemålen för något av de 10 habitaten kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt art- och habitatdirektivet baseras på förekomst av cinnoberbagge (1086), hårklomossa (1383), stensimpa (1163) och asp (1130). Bevarandemålen för populationer av cinnoberbagge, hårklomossa, stensimpa och av asp kan inte påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt fågeldirektivet baseras på förekomst av sångsvan (A038), bivråk (A072), havsörn (A075), blå kärrhök (A082), fiskgjuse (A094), fisktärna (A193), sparvuggla (A217), slaguggla (A220), gråspett (A234), spillkråka (A236), vitryggig hackspett (A239), mindre flugsnappare (A320), tjäder (A108), orre (A409) och trana (A127). Varken populationer av sångsvan, bivråk, blå kärrhök, fisktärna, sparvuggla, slaguggla, gråspett, spillkråka, vitryggig hackspett, mindre flugsnappare, tjäder, orre eller av trana kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Inte heller populationer av havsörn eller av fiskgjuse påverkas av den planerade bekämpningen. Men under tidigare år har en buffertzon på 300 m runt aktiva bon av havsörn och 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse använts som garant mot störning och detta har hittills fungerat väl. Hotbild. Som hot mot de utpekade naturtyperna nämns t ex onaturliga vattenståndsfluktuationer beroende på reglering, avledning eller andra hinder; markavvattning eller skyddsdikning i intilliggande skogar; uteblivna översvämningar eller förändrad vattenkemi; och igenväxning. Som hot mot de utpekade arterna nämns t ex störningar under
häckningstiden. Vi använder en buffertzon på 300 m runt aktiva bon av havsörn och 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse som garant mot störning. Biologisk bekämpning av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter bedöms inte negativt påverka utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-området Gysinge (se också kap 6). Inte heller bekämpning med Vectobac G som utförs i direkt anslutning till Natura 2000-området, eller bekämpning med Vectobac G som utförs i andra områden inom Nedre Dalälven, bedöms ha någon inverkan på utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-området Gysinge. 2.7 Båtfors (SE0210008, Uppsala län) Natura 2000-området Båtfors om 1 567 ha är ett SCI-område och SPA-område och motiveras med utgångspunkt i habitatdirektivet och i artdirektivet (Länsstyrelsen Uppsala mars 2009). Bevarandesyftet med området är att bevara de ingående naturtyperna och arterna så att en gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå inom EU kan uppnås. Området är till 100 % naturreservat. Skydd enligt habitatdirektivet baseras på förekomst av följande 11 habitat (delvis ej regeringsanmälda); naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (3210), högörtängar (6430), nordliga översvämningsängar (6450), öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (7140), västlig taiga (9010), näringsrik granskog (9050), trädklädd betesmark (9070), lövsumpskog (9080), skogsbevuxen myr (91D0), svämlövskog (91E0) och svämädellövskog (91F0). Inget av bevarandemålen för något av de 11 habitaten kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt art- och habitatdirektivet baseras på förekomst av cinnoberbagge (1086), lodjur (1361), barkkvastmossa (1381), hårklomossa (1383), grön 19 sköldmossa (1386), aspbarkgnagare (1928) och platt spretmossa (1984). Bevarandemålen för populationer av cinnoberbagge, lodjur, barkkvastmossa, hårklomossa, grön sköldmossa, aspbarkgnagare och av platt spretmossa kan inte påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt fågeldirektivet baseras på förekomst av fiskgjuse (A094), sparvuggla (A217), slaguggla (A220), pärluggla (A223), gråspett (A234), spillkråka (A236), vitryggig hackspett (A239) och tretåig hackspett (A241). Varken populationer av sparvuggla, slaguggla, pärluggla, gråspett, spillkråka, vitryggig hackspett och av tretåig hackspett kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Inte heller populationen av fiskgjuse påverkas av den planerade bekämpningen. Men under tidigare år har en buffertzon på 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse använts som garant mot störning och detta har hittills fungerat väl. Hotbild. Som hot mot utpekade naturtyper och arter nämns t ex vattenreglering; dikning, dikesrensning eller andra markavvattningsföretag som kan påverka hydrologin i området negativt; upphörd hävd och ogynnsam igenväxning av tidigare öppna marker; utsläpp eller spridning av olja, kemikalier, bekämpningsmedel o dyl; eller flygning på låg höjd eller annan störning vid boplatser. Spridning av bekämpningsmedlet Vectobac G påverkar enbart populationen av målorganismen Aedes sticticus och andra arter av översvämningsmyggor. Störning vid boplatser pga helikopterflygning undviks genom en buffertzon på 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse. Biologisk bekämpning av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter bedöms inte negativt påverka utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-området Båtfors (se också kap 6). Inte heller bekämpning med Vectobac G som utförs i direkt anslutning till Natura 2000-området,
eller bekämpning med Vectobac G som utförs i andra områden inom Nedre Dalälven, bedöms ha någon inverkan på utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-området Båtfors. 2.8 Hedesundafjärden (SE0210366, Uppsala län) och Pellesberget (SE0210367, Uppsala län) Natura 2000-området Hedesundafjärden är ett SPA-område om totalt 1 297 ha och motiveras med utgångspunkt i artdirektivet. Natura 2000-området Pellesberget är ett SCI-område om totalt 931 ha och motiveras med utgångspunkt i habitatdirektivet. Dessa Natura 2000-områden är till stora delar överlappande och inkluderar tillsammans en yta på 1 338 ha (Länsstyrelsen Uppsala 2005-12-16). Bevarandesyftet med områdena är att de ska bidra till att bibehålla eller återställa gynsam bevarandestatus på biogeografisk nivå för de i områdena förtecknade naturtyperna och arterna. Natura 2000- området Pellesberget är skyddat som naturreservat, medan Natura 2000-området Hedesundafjärden dessutom omfattar delar utanför naturreservatet. Skydd enligt habitatdirektivet baseras på förekomst av följande nio habitat; naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ (3210), översvämningsängar (6450), västlig taiga (9010), näringsrik granskog (9050), högmosse (7110), öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (7140), lövsumpskogar (9080), skogsbevuxen myr (91D0) och alluvial lövskog som tidvis är översvämmad (91E0). Inget av bevarandemålen för något av de nio habitaten kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt art- och habitatdirektivet baseras på förekomst av stensimpa (1163). Bevarandemålen för populationen av stensimpa kan inte påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Skydd enligt fågeldirektivet baseras på förekomst av storlom (A002), sångsvan (A038), bivråk (A072), havsörn (A075), fiskgjuse (A094), järpe (A104), trana (A127), ljungpipare (A140), grönbena (A166), fisktärna (A193), sparvuggla (A217), slaguggla (A220), pärluggla (A223), spillkråka (A236), vitryggig hackspett (A239) och orre (A409). Varken populationer av storlom, sångsvan, bivråk, järpe, trana, ljungpipare, grönbena, fisktärna, sparvuggla, slaguggla, pärluggla, spillkråka, vitryggig hackspett eller av orre kan påverkas av den planerade bekämpningen av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter. Inte heller populationer av havsörn eller av fiskgjuse påverkas av den planerade bekämpningen. Men under tidigare år har en buffertzon på 300 m runt aktiva bon av havsörn och 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse använts som garant mot störning och detta har hittills fungerat väl. Hotbild. Som det största hotet mot de flesta av områdets utpekade naturtyper och arter nämns avsaknad av en naturlig vattenregim i Dalälven, samt igenväxning av älvängarna. Som hot mot de utpekade arterna nämns t ex störning vid boplatser. Störning vid boplatser pga helikopterflygning undviks genom en buffertzon på 300 m runt aktiva bon av havsörn och på 200 m runt aktiva bon av fiskgjuse. Minskat utbud av insekter i landskapet genom habitatförändringar i form av torrläggning av våtmarker, mer rationellt jord- och skogsbruk, spridning av bekämpningsmedel m.m. nämns som ett hot mot törnskata, bivråk och järpe som alla är beroende av en god förekomst av insekter för sin överlevnad. Dock ingår inte stickmyggor som födoresurs för dessa arter. En välanpassad dosering av bekämpningsmedlet Vectobac G garanterar att inga andra insekter än stickmyggor påverkas av bekämpningen. Biologisk bekämpning av stickmygglarver med VectoBac G spridd från helikopter bedöms inte negativt påverka utpekade naturtyper och arters gynsamma bevarandestatus i Natura 2000-områden Hedesundafjärden och Pellesberget (se också kap 6). Inte heller 20