14. av Jan Sondell Bakgrund Fran och med 1973 har sa gott som samtliga gamla sma tattingar, som fangas vid Kvismaren for ringmarkning, aven undersokts med avseende pa ruggning. Ganska snart uppkom fragan om hur bra faglar fcunde flyga under intensiv ruggning. De nat som anvands vid stationen ar uppdelade i 3 eller vanligast 4 yader, avgransade av horisontella tradar. Under dessa skall fageln hallas kvar i en ficka efter det den flugit pa natet. Alldeles gratis erhalls saledes en information can pa vilfcen hojd over marken fageln flugit nar den kolliderat med natet. Genom att notera i vilken vad fageln plockats ut borde det alltsa vara mojligt att fa en uppfattning om hur bra olika arter och individer fljger vid olika alder och tid pa aret. Den hojd fageln flugit pa i fangstogonblicteet a'r alltsa "fangsthojden". Studiens genomforande Infor faltsasongen 1975 beslota, att de personer som plockade faglarna ur naten skulle utrustas med en speciell anteckningsblankett. Den hade 11 olika arter sma tattingar fortryckta. Si fort de Ibsgjorde en individ av dessa arter noterades i vilken vad den hamnat. Syftet var dels att finna samband mellan'fangsthojd och ruggningsstatus, dels att jamfora fangsthojden i medeltal for unga och gamla individer av samma eller narbeslaktade arter. Vidare skulle eventuella hojdvariationer under perioden belysas. Material Under aren 1975 och 1976 insami ades fangsthojdsdata for 11 arter sma tattingar. Sammanlagt gjordes anteckningar f5r 3 667 faglar. Talrikast foretradda var savsangare (1 539)? savsparv (879) och lovsangare (408). Ovriga arter var tornsangare (221), tradgardssangare (192), svarthatta (123)» rodhake (187) och taltrast, koltrast, bjbrktrast samt rodvingetrast med tillhopa 138 ex. Som namnts ar noteringarna gjorda i direkt anslutning.till faglarnas Ibsgorande. Bndast aldersbestamda individer ar medtagna. Faltsasongen omspanner perioden fran manadsskiftet juni - juli till mitten - slutet av September.
15. Re sultat I figur 1 redovisas medelfangsthbjden uttryekt i procent av nathojden for 7 av de undersokta fagelarteraa. Dartill har de 4 arterna trastar slagits samman till ett varde. (Vad 1 representerar i medeltal 12,5 % av nathbjden och vad 3 62,5 % om natet ar 4-v4digt.) Av figuren framgar att gamla faglar av savaparv, tradgardssangare och Ibvsangare vittjas relativt hogt i naten. Ifagot lagre i medeltal har de fiesta ovriga arter aterfunnits. Gamla rbdhakar har fangats mycket lagt i jamfbrelse med de ovriga. Medelvardet baseras dock bara pa 11 individer. Ungfaglarna upptrader i figuren 5-9 procent lagre an fbraldrafaglarna for de fiesta arter. Undantag utgor ro'dhaken (+23 f) och svarthattan (+1 PROCENT AV NATHOaDEN too T 80«- 60+ w 4O + o o o 8 o o oo ADULT OJUV Figur 1. Fangsthojd i medeltal for olika sma tattingar uttryckt i procent av nathojden. For de tre bast /'ftpresentfirade arberna har i figur 2 ett forsbk gjorts att uppdela materialet i tre tidsperioder. I period 3 (efter 16 augusti) erholls dock myeket fa gamla faglar. Antalet var endast IS, 1 respektive 13 for i ordning: savsparv, savsangare oeh 15vsangare. Tendensen att yngre faglar p4traffas lagre i n&tetx an gamla ar dock stabil i hela det uppdelade materialet. Jamfb"rs sedan de b&da &ren erhslls en del skillnader som aatyder en viss heterdgenitet. DarfSr hpy det ej ansetts meningsfullt att gora redovisningesi mer ingaende,
PROCENT AV NXTH&JDEN 70-50+ v _ :.. SAVSPARV *- LOVSANOARE SAVSANGARE ADULT JUV t-^ i i> -4 i i i I ^ 2 3 1 2 3 1 2 3 PERIOD Figur 2* Fangsthbjdens variation med tiden pa sasongen for savsparv, Savsangare ocii lovsangare. 1 = manadsskiftet juni/juli - 15 juli, 2 = 16 juli - 15 augusti och 3 = 16 augusti till mitten av September. Diskussion Vid fangsten erhalls som nanmts gratis en hd^dbestamning tack vare natets uppdelning i vader. Pragan ar dock hur vardefull denna information ar. Hatet ar c 2 m hogt. I skog utgor det ett hinder pa bare c 10 % av tradhojden. I oppen grasiaark med strbdda videbuskar tacier naten i medeltal knappt halva buskvegetationens hojd. Aven om fangstuaten i Kvismaren i regel sitter i relativt oppen terraug tacker de appskattningsvis bara i medeltal c 30 % av avstandet fran marken till vaxtlighetens ovre delar. Detta bor hallas i minnet vid bedomning av redovisade siffror, Dartill kan materialet dolja skillnader i fangstfreinrens, nstplacering och vader mellan olika lokaler, ar och tidsperioder under a- ret. Ofta fangas merparten av individantalet for en art pa en lofcal med en viss vegetationstyp. Jamfors denna art med andra, som fbrekoamer pa flera fangstplatser (totalt 4-5 st), kan hojdskilinaden bli vilseledande. Materialet ar heller inte stort nog att bearbeta per lofeal. Med beaktande av ovanstaende reservationer skall har n^gra slutsatser dras fran studien. Fangstbb jden for de gamla faglama representerar i period 1 och atminstone ftirsta delen av period 2 deras upptradande i hackningsreviret. Tydligt ar att sarsparven och lovsangaren vistas t^iigeo hogt i vegetationen i oamfsrelse med savsangare och tomsangare, som ocksa 4- terfinns pa samma lokaler. ^radgardssangare och svarthatta forekommer i samma ±yp av bosk- eller onderregetation. HSr T^aptradex ao$llgen den senare i en lagre "nisch". Aven trastarna foredrar eaall^t figui* \n
17. ganska marknara niva. Rbdhaken har i huvudsak fangats i hogre skog, men har and& upptratt extremt l>. (En reflection: nar rekordhoga ringmarkningssiffror vissa dagar uppnas vid vara kustfagelstationer svarar sa gott som alltid rddhaken for merparten av antalet. Fangs-fceffektiviteten pa denna jordbundna art ar troligen mycket hog, nar den tvingas avbryta stracket p& en mindre lamplig lokal.) Jamfors ungfaglarna med de gamla, s& ar skillnaderna i fangsthojd mindre. Alia arterna aterfinns i medeltal ungefar mitt i naten. Ungarna upptrader kanske mindre specialiserat an de gamla. Hagon saker tendens till mera marknara vistelse i bb'rjan av sommaren kan inte utlasas i figur 2. Annars kunde man mo^ligen vanta sig detta av nyutflugna ungfaglar. Troligen ar ftirfclaringen att ocks& nagra dagar gamla ungar har kapacitet att vistas 2 m over marken. Den har beskrivna tekniken att enkelt studera vissa faglars upptradande i terrangen kan synas tilltalande. Problemet ar dock att nathb'jden maste tacka stb'rre delen av det frekventerade Itiftrvaiaiaet om ett representativt material skall kunna insamlas. Detta medfbr vittjningsproblem och forutsattningen var inte uppfylld vid Kviamaren. Sambandet mellan ruggningsstatus och flygformaga, som gav uppslaget till denna studie, kommer att tas upp i annat sammanhaiig.