KRISTIANOPELS KYRKA
År 1600 befallde den danske kungen Kristian IV att Avaskär skulle upphöra som stad då det visat sig vara svårt att försvara staden mot de svenska anfallen. En ny starkare befäst stad skulle anläggas söder om Avaskär på halvön Korsaskär. Avaskär låg ca 500 m norr om nuvarande Kristianopel. Dess kyrka uppfördes förmodligen redan vid sekelskftet 1200. Den saknar idag alla spår ovan jord. Avaskärs gamla vackert belägna kyrkogård minner om gamla tider och är ännu i bruk. En utvidgning av densamma stod klar sommaren 1978. Kapellet på Avaskär byggdes 1934 och renoverades 1958 samt tillbyggdes 1986. En ängel, donerad av Gun Särne skärtorsdagskvällen 2000, pryder altarväggen. Avaskärs kapell och klocstpel InteriörAvaskärs kapell Så blev Kristianopel till 1603 och ungefär samtidigt började dess första kyrka uppföras. Den låg i stadens sydvästa del, ca 350 m söder om nuvarande kyrkan. Dess historia blev inte lång. I samband med att den svenske kronprinsen Gustav Adolf intog staden 1611 brändes och förstördes allt. Även den vackra helgedomen blev till grunden raserad. Käringkullen lär dölja resterna av denna kyrkan. Flygfoto över Kristianopels kyrka söder ifrån
1618 tog Kristian IV initiativ till nytt kyrkbygge, församlingens nuvarande kyrka. Inte fullt färdig invigdes den 1624 och fick namnet Heliga Trefaldighets kyrka. Den är något mindre än den första kyrkan. Den är byggd i vacker nordisk renässansstil med trappgavelstorn som reser sig högt över den norra korsarmen. Unikt för kyrkan är de sneda gavlarna i öster och väster. Kyrkan är byggd med altaret mot öster men gavlarna följde gatornas riktning. Kyrkan var från början indelad i tre avdelningar, åtskilda från varandra genom skrank, som stod kvar till början av 1800-talet. Skranket vid predikstolsgången, ditsatt 1807, är ett minne av det gamla korskranket från 1647. På 1600-talet fanns tre läktare i kyrkan av vilka endast båtsmansläktaren nu finns kvar. Altarskranket uppsattes 1661 Kristianopels kyrka från sydväst Interiör Kristianopels kyrka Korväggen tillkom 1838 och träden på densamma är målade av Johan Eneberg, en känd bygdemästare. Trädet till höger bär Blekinge vapen och det till vänster Oscar I:s krönta namnchiffer. Kyrkans nuvarande innertak blev pålagt 1792. Bjälkarna försågs 1874 med ett underlag av bräder, som borttogs vid restaureringen 1952-53. Vid kyrkrenoveringen 1810 insattes bl.a. nya bänkar. Kyrkogården kring kyrkan inhägnades 1651-54. Kyrkan genomgick en omfattande renovering 1999, varvid den även försågs med toalett och skötbord för dopbarn. De flesta föremål av skönhet och värde, som samlades i kyrkan under Kristianopels storhetstid, som sammanföll med dess tid som stad 1603-1679, är nu försvunna. Av kyrkans ursprungliga 14 par rundbågiga fönster finns i dag 12 par kvar.
I kyrkans gångar finns många gravvårdar från olika tider. Två av dessa är från medeltiden och har troligen en gång legat på Avaskärs kyrkogård. Vilhelm von Gerdtens gravsten Kyrkans första präst H Jacop Rafns gravsten Altaret är av gråsten och dess vackra prydnad utgöres av en i trä skulpterad och arkitektoniskt indelad uppsats. Altarets tillkomstår är 1624. Det målade träkrucifixet på altaret är skänkt av Magnus Smitt 1776. Tre par altarljusstakar finns. Det större paret är 46 cm höga och bär årtalen 1612 och 1625, då de skänktes av Andreas Marckwardt från Stralsund. Det minsta paret är 22 cm höga och är från 1700-talet. Mellanparet skänktes 1955 av Kristianopels numera nedlagda Sjukvårdsförening liksom de båda altarvaserna. Altarduksuppsättningen med knypplad spets av Anita Titus från Kalmar är skänkt av kyrkliga syföreningen år 2005. Altaret Kristianopels kyrka De båda mattorna vid ingången, komponerade av Kungl. Byggnadsstyrelsen och vävda av Klara Andersson, Viadukten, skänktes av nämnda Sjukvårdsförening vid kyrkans återinvigning den 16 maj 1954. På södra korväggen hänger det s.k. Granatenlodska vapnet, som tillhört Anders Granatenlod, major och kommendant i Kristianopel 1661-71.
Framför detta vapen står kyrkans dopfunt, en gåva av landshövdingen i Kristianopel, Henrik Gyldenstierne, 1633. Den är av grön marmor och öländsk kalksten. På dopfatet av tenn, som renoverades 1954, står inskriften Her Nels Sterm Olof Manson. Heiens 16 + 51. Nels Sterm (Nils Stirm) var kyrkoherde i Kristianopel 1644-54. På väggen vid dopfunten finns en trädgren i järnsmide gjord av Gustav Sjöström. Det är en sk dopgren där man hänger en dopduva för varje barn som döps under året. Tidigare fanns på väggen lampetter av driven mässing från 1700-talet. De stals sommaren 1981 och har ersatts av ett par nya gjorda av Arne Andersson, Karlskrona. Till höger om dopfunten hänger en oljemålning av två flickor, Lisa död 4 månader gammal 1750 och Anna, Lisas syster, född två år senare och död vid 16 månaders ålder. På södra väggen av kyrkans främre kvarter finns en ljusplåt av driven mässing från 1600-talet för ett ljus. Två ljusplåtar från 1700-talet finns placerade på norra och södra väggarna av västra halvan av kyrkans långskepp. Dopfunt i grön marmor Kungabänken av Erik Krabbe Vid norra korväggen står den s.k. kungastolen av ek, skulpterad och målad. Erik Krabbe, landshövding i Kristianopel 1635-42, lät bygga stolen på Kristian IV:s uppdrag 1635. Den var avsedd för konungen och landshövdingen. Stolen renoverades 1892 genom kyrkoherde Möllers försorg. Vid sidan om korfönstret intill kungastolen hänger porträtt av H Jacob Rafn, kyrkans första präst 1620-1638. Framför porträttet ligger Rafns gravsten i korgolvet. På norra korväggen hänger Gustav Vilhelm von Gerdtens begravningsvapen. von Gerdten föddes i Narva 1675 och dog i Karlskrona 1754 och blev kommendör och amiral. Framför vapnet i korgolvet ligger hans gravsten. Trappbarriären till predikstolen återger två målningar, förmodligen från 1600-talet, Justitia (Rätten) och Caritas (Kärleken)
Predikstolen är av ek från 1621 och möjligen utförd av samme mästare som gjort altaruppsättningen. I predikstolens nischer står träskulpturer av de fyra evangelisterna jämte deras symboler. Längst till vänster står en Maria-bild av senare ursprung. Den åttakantiga baldakinen från 1787 krönes av den fornkyrkliga Kristussymbolen, pelikanen, som föder sina ungar med sitt eget blod. På predikstolen finns en Karl XII:s bibel från 1707, en ljusstake av driven mässing från 1760 samt en rikt ornerad, vridbar ljusarm av malm från 1628. Pelikanen som hänger i predikstolens baldarkin Predikstol från 1624 Av kyrkans ljuskronor är den närmast huvudingången äldst. Den är av malm från 1500-talet och har möjligen hängt i Avaskärs kyrka. Den är kyrkans äldsta inventarium. Mellankronan är från 1700-talets slut och skänktes 1834 till kyrkan av majorskan Fåhraeus på Fågelmara Gård. Den består av böhmisk bergskristall. Ljuskronan närmast altaret skänktes 1671 av Kristianopels siste borgmästare Daniel Leppin och hans hustru Maren. De båda ljuskronorna i kyrkans korsarmar är av malm och skänktes av Kristianopels Sjukvårdsförening 1955. Längst bak i kyrkan finns en ljusglob i smide, skänkt av Helge Carlssons i Brömsebro, dödsbo. Kristallkron av Kyrkans äldsta ljuskrona från 1500-talet
År 1647 omnämnes ett orgelverk i kyrkan. Detta fördes 1681 till den nyanlagda Karlskrona Stadskyrka, Hedvig Eleonora, genom kunglig resolution. Först 1897 fick kyrkan en ny orgel, byggd av firman Elfström i Ljungby. Den renoverades 1951. Den 16 december 1979 invigdes en ny kyrkoorgel byggd av orgelfirman Olof Hammarberg, V. Frölunda. Dispositionen är upprättad av orgelbyggare Nils Hammarberg. Stämmornas antal är 18. Fasadbild på kyrkans nyvarande kyrkorgel Kyrkan äger en del kyrksilver och textilier av såväl äldre som senare datum. Kyrkskeppet i södra korsarmens portal, format av Karl Olausson, Torhamn, uppsattes 1963. Votivskeppet vid norra ingången överlämnade fru Ruth Carlsson-Yngve och sonen Egon Carlsson, Vetlanda, som gåva till församlingen 1979 i samband med makens, Malte Carlsson, gravsättning på Kristianopels kyrkogård. Skeppet, som är en kopia av linjeskeppet Gustav III, är alltigenom ett handarbete utfört av makarna Malte och Ruth Carlsson. Kyrkskeppet Polstjärnan av Karl Olausson Torhamn Votivskepp av Roth, Yngve Egon Karlsson
På långskeppets västra vägg hänger två tuschteckningar, Fader Vår och Herrens Välsignelse. Dessa skänktes av fru Saga Åkesson 1979. De är gjorda av f. kantorn i Kristianopel Nils Petter Svensson i slutet av 1800-talet. Över dopfunten hänger på väggen en gåva av Kristianopels kyrkliga nuvarande Syförening. På den finns bl.a. ett urkristet fiskmotiv - det nytestamentliga ordet för Fisk blir utskrivet i klartext: Jesus Kristus, Guds Son, Frälsaren. Kristi Himmelsfärds Dag 2001 skänkte Kyrkliga Syföreningen i Kristianopel genom ordföranden Astrid Gordon och kassören Inger Andersson en Kormatta och en Dopfuntsmatta med motiven Röd Höst. De hade inköpts som original speciellt komponerade av konstnärinnan Gertie Lundberg och vävts i rölakan på Vävaregården i Eringsboda. Mattorna pryder nu Kyrkans kor. Kyrkan har numera elektrisk ringning. Den mindre av klockorna är av äldre ursprung. År 1726 blev den omgjuten och utökad med 85 kg. C:a 140 år senare företogs en ny omgjutning, som givit klockan dess nuvarande form. På dess ena sida står denna tänkvärda inskription: Jag samlar Eder Till Guds hus, Och neder uti jordens grus. När sista klangen av mitt ljud, Då du ställs fram för Herren Gud, Försumme ej en nådens dag, Då döms du med Guds vredes lag.» Pris: 10:- Framtagen av Leif Gustafsson och Eine Andersson.