Sörby Landeryds socken Linköpings kommun

RIKSINTRESSEN: KE 30 Sörby Landeryds socken Linköpings kommun Kulturmiljöenheten 2003

Värdetext för riksintresse KE 30 Sörby enligt Riksantikvarieämbetets beslut 1997-08-18: Motivering: Bymiljö med bevarad bebyggelse och äldre tomtindelning. Uttryck för riksintresset: Bymiljö med tomtindelning motsvarande den i en uppmätning från 1691. I byn finns bostadshus av tvillingstugumodell i två våningar från 1700-talets senare del samt ekonomibyggnader från 1800- och 1900-talen. I området ingår även: Ett flertal järnåldersgravfält. Foto Länsstyrelsen, om inget annat anges. Bilder på framsidan: Sadelmakargården. Utdrag ur storskifteskartan för Sörby, år 1775-76. Lantmäteriet i Linköping. Flygfoto, Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet. 1991. 2

Förord När ett område klassas som riksintresse innebär det att kulturmiljön i området har ett värde av betydelse för såväl länet, som hela landet. I Sverige finns ca 1700 riksintressanta kulturmiljöområden. Ett 90-tal av dessa ligger i Östergötland. Riksintressena ska representera hela landets historia, från stenålder till nutid. De ska åskådliggöra hur vi genom århundraden utnyttjat naturens resurser, olika tiders näringsliv och sociala villkor, byggnadsskick samt estetiska ideal. Riksintressebegreppet lagreglerades genom införandet av naturresurslagen (NRL) år 1987. Idag skyddas riksintressena av Miljöbalken. I 1 kap 1 fastslås att lagen ska tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas. Vidare i 3 kap 6 att områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Länsstyrelsen har ansvar att föra ut statens anspråk för kulturmiljövården och kommunerna ska redovisa dessa områden i sin översikts-plan, samt ange hur riksintresset ska tillgodoses i samhällsplaneringen. Alla har ett ansvar för kulturmiljön. I Kulturminneslagen 1 kap 1 står Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Riksintressen finns för flera sektorer, bl a naturvård och friluftsliv. Syftet med denna rapport har varit att klargöra vad som konstituerar riksintresset, klarlägga riksintressets gränser samt uppmärksamma förändringar vilka kan medföra skada för kulturmiljön i riksintresset. Rapporten vänder sig till såväl länets kommuner, som hembygdsintresserade eller kulturturister. Projektet har en referensgrupp, där flera av Länsstyrelsens sektorer är representerade. Arbetet och sammanställningen av rapporten har utförts av Annika Hallinder och Annika Toll på Länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Bengt Häger Länsantikvarie 3

Innehållsförteckning Riksintresse KE 30 - Sörby 5 Landskapet i Sörby 6 Fornlämningsmiljön 7 Arkeologiska undersökningar 7 En egenartad ägostruktur 9 Byn med tvillingstugorna 9 Byns gårdar 11 Byns torp 14 Riksintresse för naturvården 15 Riksintressets gränser 16 Hur bevaras den riksintressanta kulturmiljön? 17 Lagar som säkerställer riksintresset 18 Vårdplan 19 Litteratur och övriga källor 20 Bilagor: Fornlämningar i området. Uppgifter i fornminnesregistret 22 4

KE 30 - Sörby Sörby by har en väl bevarad bebyggelse och en tomtindelning som går tillbaka till 1600-talet. Byns fem gårdar, som tillhör Sturefors, ligger oregelbundet utmed bygatan och har bevarat ett ålderdomligt bymönster. Boningshusen är i huvudsak rödfärgade tvillingstugor i två våningar, byggda under 1700-talets senare del. Flertalet av byns ekonomibyggnader härrör från 1800-talets slut eller 1900-talets början. Byn är belägen på en höjd med utsikt över sjön Ärlången. Med sina rödfärgade byggnader ger byn ett monumentalt intryck. År 1691 företogs en uppmätning av byn, troligen i samband med att den övergick i Sturefors ägor. Kartan visar i stort sett samma tomtindelning som idag. I området finns ett flertal gravfält och stensträngar, en fornborg samt rester av en hålväg. Fornlämningsmiljön visar att bygden var bebodd redan under äldre järnålder. Vy över Sörby, mot norr. Foto Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet. 1991. 5

Landskapet Sörby by är beläget på en höjd i landskapet. Landskapet omkring byn är småbrutet med uppodlade dalgångar och moränhöjder, som en gång i tiden varit hag- och ängsmark. Idag är dessa höjder till stora delar planterade med gran eller tall. Söder om byn sträcker sig ett flackt område ned mot sjön Ärlången. Här har marken odlats och strandängarna använts för bete. I områdets sydöstra del finns ett större område med ekhagmarker. Fornlämningarna i Sörby visar att kulturlandskapet fått sin prägel av en agrar bosättning allt sedan äldre järnålder. Merparten av fornlämningarna finns på höjderna i området och består framför allt av stensträngssystem och gravfält både från äldre och yngre järnålder. Sörby by etablerades förmodligen redan under yngre järnåldern. Ortnamn med slutleden -by anses allmänt härröra från denna tid och avsåg då enstaka gårdar. Förleden i ortnamnet syftar på byns läge. Från denna tid och fram till storskiftet, som ägde rum år 1775 i Sörby, bör odlingslandskapet ha varit i stort sett oförändrat. I och med storskiftet samlades ägorna i mer sammanhållna och därmed mera lättbrukade enheter. På en karta över byn från år 1691 ligger, då liksom nu, byns fem gårdar väster och öster om byvägen. Dessutom förekom enstaka torpbebyggelse i byns västra och östra utkanter. Vägen genom byn, från Linköping mot Frösslunda, grenade sig öster om Nergården och en södergående väg gick ner mot sjön. Av kartan framgår att vägarna var inhägnade med trägärdesgårdar. Byns odlingar låg samlade från bebyggelsen ner mot sjön Ärlången. Vid storskiftet åren 1775-1776 hade bykärnan kvar sin gamla struktur. Den uppodlade marken hade utvidgats något mot söder och norr. Övrig terräng beskrevs som stenbundne backar, sandgropar och en Rud Damm". Dammen var även brunn och finns än i dag, vassbeväxt, nordost om vägkorsningen. Dessutom omnämns "Foglekullen Berg- och stenbunden Backe med några ekar och enebuskar bewäxt. Det odlingslandskap vi ser idag i Sörby skapades under 1800-talet. Då ökade arealen åkermark på bekostnad av ängsmarken. Vallodlingen tog fart och så småningom under 1900-talet växte många hagar igen. 6

Fornlämningsmiljön Inom riksintresseområdet finns 27 fornlämningar registrerade. Det är mestadels rester efter den äldre järnålderns hägnadssystem, s k stensträngar, och gravfält eller mera ensamliggande stensättningar. Vidare finns en fornborg och en hålväg registrerad i fornlämningsregistret. De gravfält som ligger norr om Sörby by (RAÄ 83 och 89) har tillkommit under äldre järnålder (ca 500 f Kr- 500 e Kr). Gravarna är till antalet 22 och av typen runda och kvadratiska stensättningar. De hör tidsmässigt samman med de stensträngssystem som finns över hela riksintresseområdet. Gravfältet söder om Sörby by (RAÄ 2) har, åtminstone delvis, anlagts under yngre järnålder (ca 500-1050 e Kr) och man får förmoda att detta gravfält har ett samband med det byläge vi ser idag. Gravfältet innehåller två högar och 33 runda stensättningar. I områdets allra nordligaste del finns en fornborg (RAÄ 88). Fornborgar dateras i allmänhet till järnålderns period folkvandringstid (ca 400-550 e Kr) men kan ha en vidare datering (under järnåldern). Östergötland är med sina ca 300 fornborgar ett rikt landskap vad gäller fornborgar. Fornborgarna är vanligtvis anlagda på berg där bergsbranterna har kompletterats med stenmurar, så även vid Sörby. Fornborgen (RAÄ 88) är förstärkt med dubbla stenvallar. Fornborgen har antagligen fungerat som en tillflyktsplats för människor och boskap under ofredstider. I Nils Månsson Mandelgrens samling (Folklivsarkivet, Lunds universitet) finns tecknade översikter av gravar i Sadelmakarhagen och Östergårds hage, liksom en ritning över Stora Kummelen vid Sörby Mellangårdshage. Arkeologiska undersökningar Det har inte företagits några större undersökningar av fornlämningar i området. Däremot har man vid ett par tillfällen påträffat brandgravar i samband med gruseller sandtagning. Sommaren år 1886 undersökte Oscar Montelius ett sandtag vid Sörby Mellangård. Han påträffade då hartstätning till ett träkärl, två lerkärl, spelbricka av ben samt brända ben. 7

År 1927 utförde också Bengt Cnattingius en mindre undersökning av en skadad brandgrav i ett sandtag vid Sörby Mellangård. Då påträffades ett brandlager med en oval sten i mitten och därunder en urna. Fynden utgjordes av brända ben och kol. Den omkullfallna stenen uppställdes 3,5 meter söder om den ursprungliga platsen. Överstelöjtnant N D Edlund gjorde på 1920-talet uppteckningar och uppmätningar av stensträngssystemen i Östergötland. Samlingen finns numera på ATA och vad gäller Sörby har Edlund antecknat: Å höjderna i Sörby finner man ett system, vari även ingå stenvallar, dubbla strängar, husgrunder, portvärn, gamla ridvägar och gravar. Systemet fortsätter om ock svagare markerat genom höjderna so och nv Åhagen. Stenvallarna är desamma som stensträngs-systemen (RAÄ 82, 162, 245). och gravfältet (RAÄ 83). 8

En egenartad ägostruktur Sörby by karaktäriseras av speciella ägandeförhållanden. Byn tillhörde en gång Askeby kloster och år 1349 bortbytte klostret sina ägor i Sörby till Harald Laurensson. Byn förblev sedan i privat ägo fram till år 1408, då byn återfördes till Askeby kloster som själaavgift för Halsten Ingevaldsson. Byn Sörby bestod länge av 3 ¼ frälse- och ¼ skattehemman och under kommande århundraden skedde en ständig köp- och byteshandel med byns hemman. Hemmanen 4 och 5 i Sörby ägdes under 1560-talet av Jöran Eriksson Gyllenstierna. De kom sedan genom arv att ingå under godset Bjärka-Säby. På 1690-talet nyttjades de för militiens behov och 1703 kom de i Sturefors landbogods ägo. En del av Sörby donerades tillsammans med Slattefors och Lund år 1627 såsom krono till Erik Slatte och först år 1825 överfördes dessa ägor till Sturefors. Sörby by bestod då av fyra frälsehemman samt på ¼-dels mantal frälse utjord och kronoskattetomt. Byn har sedan dess förblivit i Sturefors säteris ägo. Byn med tvillingstugorna Den vackert belägna byn med sin längs bygatan koncentrerade gårdsbebyggelse har genom åren i stort sett bibehållit sin karaktär. Byn uppmättes år 1691 och denna äldsta karta över byn uppvisar anmärkningsvärt nog i stort sett samma tomtindelning som i dag. Gårdstomterna låg redan då tätt samlade söder om bygatan, med undantag av en tomt norr därom. Mellangården. 9

Åren 1775-1776 förrättades storskifte i byn, på uppdrag av greve Nils Bielke på Sturefors. Kart-beskrivningen omtalar byns karaktäristiska gårdsnamn, nämligen Nergården, Millangården, Sadelmakaregården, Nygrannegården och Östergården. Utsnitt ur Sörby storskifteskarta åren 1775-76. Gårdarna ligger än idag i dessa lägen. Den äldsta kartan över Sörby, från år 1691, visar samma tomtindelning. Tomt nr 1 är Nygrannegården, nr 4 - Sadelmakaregården, nr 6 - Millangården, nr 9 Nergården och nr 11 Östergården. Böndernas bostäder utformades förr efter fasta mönster. Det var timrade enkeleller parstugor. Nygrannegårdens äldsta bostadshus var byns enda parstuga. Den var troligen uppförd vid 1600-talets slut eller något senare. Huset flyttades vid 1960-talets slut till Sturefors slottspark. Byggnaden utgörs av en timrad låg 10

rödfärgad parstuga och ligger i parkens norra del. Rumsindelningen var märklig med ett mittkök och ett utrymme mellan köket och parstugan. Ibland sammanbyggdes två enkelstugor till tvillingstugor eller tveböle. Två hopbyggda enkelstugor var då till plan och utseende varandras spegelbilder och disponerades av var sin familj. Under 1700-talets andra hälft och på 1800-talet påbyggdes stugorna i regel med en våning. I Sörbys tvillingstugor disponerade varje brukare ett rum och kök. Varje gård i Sörby var nämligen indelad i två brukningsenheter och gårdens två arrendatorer disponerade sålunda varsin husdel. Bebyggelsestrukturen och den ålderdomliga stugtypen har således gynnats av byns speciella ägandeförhållanden. Genomgående är bebyggelsestrukturen mycket enhetlig i Sörby. Byn ger ett genuint och enhetligt intryck. Manbyggnaderna i byn uppfördes under 1700-talets senare del samt 1800-talets början. Byns ekonomibyggnader tillkom vid 1800- talets slut och 1900-talets början. Bebyggelsen är genomgående träbyggnader som har försetts med panel och rödfärgats. Nästan samtliga tak är täckta med tegel. Byborna har genom årens lopp i stort sett varit arrendatorer vid Sturefors gård. I arrendekontrakten ingick även dagsverksskyldighet. Det var inte ovanligt, att kontrakten gick i arv och så sent som på 1950-talet karaktäriserades Sörby som byn där alla är släkt. Markens brukare bor numera ej längre i byn. Fråga om byggnadsminnesförklaring av Sörby by väcktes av Landeryds hembygdsförening 1989. Byns gårdar Nergården Anmärkningsvärt nog utgjordes nästan samtliga jordbruksfastigheters manbyggnader i Sörby av timrade tvillingstugor. Nergården bildar i dag en enhetlig gårdsgrupp bestående av en manbyggnad och fyra ekonomibyggnader. Bostadshuset uppfördes i timmer på 1700-talet. Byggnaden har en våning med vindsvåning och fasaden består av rödfärgad stående locklistpanel. Byggnaden har sexdelade fönster med vita foder och takteglet är enkupigt. Bostadshuset ombyggdes 1938 och entrésidan försågs då med en frontespis. De två entréerna har senare förenats med en gemensam veranda. Manbyggnaden flankeras av två uthusflyglar med fasader i stående röd locklist och tegeltak. Söder om 11

gårdsgruppen ligger en ekonomibyggnad i resvirke och sydost om vägkorsningen uppfördes gårdens ladugård år 1900 av resvirke och timmer. Samtliga byggnader är rödfärgade. Nergården, mot söder. Mellangården Mellangården utgöres av en manbyggnad med fyra ekonomibyggnader. Bostadshuset uppfördes 1755 och utgöres av en välbevarad timmerbyggnad i två våningar med två separata ingångar och verandor. Fasaden består av stående lockpanel, som rödfärgats, samt sexdelade fönster med vita foder och tak med enkupigt tegel. Sydväst om manbyggnaden ligger en vedbod samt två ekonomibyggnader. Samtliga byggnader är timrade och försedda med röd stående locklistpanel. Närmast bostadshuset ligger ett nybyggt garage. Sadelmakaregården Sadelmakaregården utgöres av en manbyggnad och tre ekonomibyggnader. Huvudbyggnaden är en tvillingstuga i två våningar från 1700-talets slut. Byggnaden står numera obebodd och underhållet är eftersatt. De två separata verandorna behöver rustas. Fasaden består av rödfärgad stående lockpanel. Byggnaden har sexdelade fönster med vitmålade foder. Det östra uthuset är gårdens äldsta ekonomibyggnad. Det är byggt i timmer, som rödfärgats. De två övriga ekonomibyggnaderna är av modernare karaktär och av resvirke. Båda är rödfärgade med stående locklistpaneler och de har senare byggts om till garage. 12

Sadelmakargården. Nygrannegården Nygrannegården utgörs av en manbyggnad samt tre ekonomibyggnader. På tomten låg tidigare en manbyggnad i form av en envånings tvillingstuga, vilken flyttades till Sturefors vid 1960-talets slut. Det nuvarande bostadshuset är av egnahemstyp från 1900 och det ombyggdes 1943. Huset är uppförd i resvirke i en våning med vindsvåning. Fasaden är täckt med röd stående locklist. Till gården hör två ekonomibyggnader, båda rödfärgade, en med locklistpanel och den andra i skiftesverk. Dessutom finns ett uthus av yngre datum. Östergården Östergården (Smedgården) utgörs av en enhetlig gårdsgrupp bestående av manbyggnad och fem uthusbyggnader. Troligen är denna gård något yngre än de fyra övriga. Tomten är markerad på 1691 års karta, men bebyggdes troligen något senare. Manbyggnaden är av tvillingstugemodell i två våningar från 1800-talets början. De två entréerna har förenats med en modern gemensam veranda. Fasaden är klädd med rödfärgad stående locklistpanel. Fönstren är sexdelade med vitmålade foder. Taket är täckt med enkupigt taktegel. De två uthusbyggnaderna utgör gårdens flygelbyggnader. De är av ålderdomlig karaktär, rödfärgade, timrade och delvis försedda med lockpanel. Taket på den södra byggnaden är dock delvis raserad mot söder. Till ekonomibyggnaderna 13

hör även en timrad källare, ett stall av skiftesverk från 1928 samt en större ladugårdsbyggnad. Byns torp Redan på 1600-talet utgjordes bybebyggelsen även av ett par torp. De låg nordväst och sydost om bykärnan. Under 1800-talet utökades torpbebyggelsen och ett 20-tal torp uppfördes i huvudsak i byns nordvästra del. Inom riksintresseområdets norra del finns lämningar efter torpet Sofielund och ett område med röjningsrösen, som förmodligen hör ihop med torpinnehavarnas odlarmöda. Torpet kallades även Klangtorpet efter dess siste innehavare Johan Peter Klang. Byggnaden revs ca 1910. Inom byn fanns även två soldattorp, ett fiskaretorp i Sundsbro, backstugor och arrendetorp. I dag återstår två torp i själva bykärnan. Den ena utgöres av torpet Tomten (Tomtstugan) och ligger strax söder om Nedergården. Byggnaden utgöres av en låg timrad enkelstuga i en våning med fyrdelade fönster samt enkupigt tak. Fasaden är klädd med rödfärgad locklistpanel. Byggnaden uthyres numera som sommartorp. Strax väster om Nygrannegården ligger torpet Smedjan. Det utgöres av en liten timrad enkelstuga i en våning. Fönstren är sexdelade och fasaden är täckt med röd stående locklist. Byggnaden är försedd med snickeriveranda. Torpet fungerade som bostad åt byns smed fram till 1930-talet. Troligen har även byns grindvakt bott i huset eftersom en annan benämning på torpet är Grindstugan. Under krigsåren på 1940-talet inrättades en telefonstation i byggnaden. Byns yngre grindstuga ligger efter byavägen mot sjön och Sundsbro. Den utgöres av en korsbyggnad i en våning med vindsvåning och uppfördes vid 1900-talets början. Huset har en panel av rödfärgad stående locklist och sexdelade fönster. Landeryds hembygdsförening inventerade under 1980-talet torp och torparminnen i Landeryds socken. Torpgrunder uppskyltades och resultatet redovisades i bokform år 1990 - Plöja, Smatten, Väla och de andra torpen i Landeryd. 14

Riksintresse för naturvården Större delen av kulturmiljövårdens riksintresse är också riksintresse för naturvården, nämligen riksintresse KE 46 Eklandskapet. Svart linje visar riksintresse för kulturmiljövården, skrafferad yta är riksintresse för naturvården NE 46 - Eklandskapet. Lantmäteriet, 2000 Ur GSD-Geografiska Sverigedata, Dnr: L2000/2620 E 15

Riksintressets gränser Föreliggande arbete har också inneburit en revidering av riksintressets gränser. Gränserna för Sörby föreslås i detta arbete i stort följa de tidigare fastlagda, men med några förändringar. Norra delen av riksintresset har utökats för att innefatta fornborgen, fornl 88, och stensträngssystemet fornl 162. Dessa, liksom några ensamliggande kvadratiska stensättningar (fornl 98, 249) hör fornlämningsmässigt samman med riksintressets övriga fornlämningar. Även en av byns torpgrunder kommer då att ingå i riksintresset, nämligen lämningarna efter Sofielund (fornl 161). Sörby riksintresse gränsar i sjön Ärlångern mot riksintresse KE 29 Sturefors och KE 28 Kinda kanal. Grå streckad linje visar äldre gränsdragning, där den skiljer sig från reviderad linje. Lantmäteriet, 2000 Ur GSD-Geografiska Sverigedata, Dnr: L2000/2620 E 16

Hur bevaras den riksintressanta kulturmiljön? Sörby by utgörs av en genuin och mycket välbevarad bebyggelseklunga längs byvägen. Bebyggelsen är uppförd under framför allt 1700- och 1800-talen och är av stort kulturhistoriskt värde. Byns gårdar, med sina rödfärgade tvillingstugor och ekonomibyggnader, är organiserade i en tomtindelning som, enligt äldre kartmaterial, fanns redan år 1691. Byn är således ett mycket pedagogiskt exempel på en oskiftad by. Ovanstående innebär att byn med sin bebyggelse är mycket känslig för förändringar, framför allt vad gäller byggnadernas exteriör och ev förtätning av bebyggelsen. Alla förändringar av bebyggelsen i området ska föregås av kontakt med Länsstyrelsen eller Östergötlands länsmuseum. Fråga är väckt om byggnadsminne för Sörby (1989). Flera byggnader i byn, framför allt ekonomibyggnader, är i stort behov av restaurering. Ekonomibyggnaderna härrör från 1800-talets slut och 1900-talets början och är av stort miljöskapande och pedagogiskt värde. Tillsammans med mangårdsbyggnaderna är stall, ladugårdar, uthus, dass med flera byggnader viktiga för förståelsen av riksintresset. Oxstallet på Östergården är i stort behov av restaurering. Det är vidare av stort värde att riksintressets karaktär av ålderdomlig by med omgivande öppna inägor och betesmark/skog på utmarken bevaras. Den öppna karaktären av jordbruksbygd bibehålls endast om de åkrar som finns idag brukas och de gamla hagmarkerna hålls öppna genom betesdrift. Idag är några 17

av hagmarkerna norr om byn planterade med barrskog, vilket är olyckligt för förståelsen av byns kulturhistoriska sammanhang. I skogsmarken finns dessutom fornlämningar vilket måste beaktas vid framtida avverkningar. Alla fornlämningar är skyddade enligt kulturminneslagen. Även smärre förändringar i landskapet kan medföra att viktiga kulturhistoriska lämningar försvinner. Om t ex stenmurar, äldre brukningsvägar, alleér, odlingsrösen och åkerholmar bryts upp, kommer en viktig del av det kulturhistoriska arvet och mångfalden i området att vara borta. Lagar som säkerställer riksintresset I Miljöbalken 1 kap 1 fastslås att lagen ska tillämpas så att värdefulla naturoch kulturmiljöer skyddas och vårdas. Vidare i 3 kap 6 att områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Miljöbalken rymmer också ett skydd för s k biotoper alleér, odlingsrösen, stenmurar, åkerholmar, källor och våtmarker i jordbruksmark samt pilevallar. Arbetsföretag som kan skada skyddsvärda biotoper får inte utföras. Kulturminneslagen (kap 1) slår fast att Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete skall se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas. Kulturminneslagen (kap 2) skyddar alla fornlämningar och det är förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt skada en fast fornlämning. Detta innebär att vid alla markingrepp, som ligger nära en fast fornlämning, kräver Länsstyrelsens tillstånd. Länsstyrelsen beslutar om en arkeologisk utredning eller förundersökning är nödvändig för att fastställa om fornlämning kommer att beröras eller ej. Om en tidigare okänd fornlämning påträffas under arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas och Länsstyrelsen kontaktas. På Östergötlands länsmuseum och Länsstyrelsen i Linköping kan man få hjälp med utdrag ur fornminnesregistret och kopior på ekonomiska kartan, där registrets fornlämningar markerats. Observera att den tryckta ekonomiska kartan inte är fullständig vad gäller antalet fornlämningar. 18

Enligt kulturminneslagen (kap 3) kan en byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde förklaras som byggnadsminne. Då fråga väckts eller tagits upp om att en byggnad skall förklaras som byggnadsminne, får Länsstyrelsen i avvaktan på ärendets slutgiltiga prövning meddela förbud mot åtgärder som kan minska eller förstöra byggnadens kulturhistoriska värde. Fråga är väckt om byggnadsminne för Sörby by (1989-01-25). Vad gäller nybebyggelse eller ombyggnad av befintlig bebyggelse anger Planoch bygglagen (kap 3) att nya byggnader ska placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller kulturlandskapsbilden och till natureller kulturvärdena på platsen. Byggnader ska ha en yttre form och färg som är lämplig för byggnaderna som sådana och ge en god helhetsverkan. Vidare sägs att tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens särdrag och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Enligt plan- och bygglagen (kap 1 och 4) ska varje kommun ha en aktuell översiktsplan. I översiktsplanen ska anges hur kommunen avser att tillgodose riksintressena. Särskilda områdesbestämmelser kan användas för att skydda kulturmiljön inom riksintresset. För rådgivning i byggnadsärenden kan man, förutom till Linköpings kommuns bygglovkontor, vända sig till Östergötlands länsmuseum i Linköping. Vårdplaner Inga vårdplaner finns upprättade inom riksintresset. 19

Litteratur och övriga källor Almquist, J.A. Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden. Stockholm 1946 Ridderstad A. Östergötlands beskrivning. Östergötland II:2, Stockholm 1918. Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Östergötland, del 1. Plöja, Smatten, Väla och de andra torpen i Landeryd. Landeryds hembygdsförenings skrifter 1. England 1990. Wilhelm Tham. Beskrivning över Linköpings län (1854-55). Linköping 1994. Inventeringar Landeryds socken. Byggnadsinventering utförd 1950 av Karl-Gustav Petersson. (Östergötlands länsmuseums arkiv) Följande byggnader uppmättes; Mellangårdens manbyggnad och Sadelmakaregårdens manbyggnad Kulturhistorisk byggnadsinventering inom Linköpings kommun till stöd för energisparplaneringen i befintlig bebyggelse, sept. 1981. ÖLM, Johan Högqvist Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister. Landeryds sn. Ek. kartblad 08539, 08549 Övriga källor Diverse handlingar, foton, inventeringar mm. I Östergötlands länsmuseums arkiv Antikvariskt Topografiskt Arkiv (ATA) - Riksantikvarieämbetet, Stockholm: Anteckningar O Montelius 1886 Nils David Edlunds samling (1867-1930) Brevväxling mellan B Cnattingius och Riksantikvarien Nils Månsson Mandelgrens samling, Folklivsarkivet, Lunds universitet 20

Akter i Lantmäteriet, Linköping: Landeryds sn: Akt 2. Sörby. Arealafmätning. År 1691. Akt 12. Geometrisch Description öfwer Sörby i Landeryds socken och Bankekinds härad. År 1700. Akt 25. Concept Charta öfwer Sörby Byes Åker Gärden och Åker Lyckor uti Öster Gjötland.Afmätte till Storskifte, åren 1775 och 1776 21

Bilaga 1 Fornlämningar i området. Uppgifter i fornminnesregistret. Landeryd sn. Ekonomiska kartan blad 08539, 08549 1. Stensättningar, 2 runda 2. Gravfält med 2 högar och 33 runda stensättningar 3. Stensättningar, 2 runda 6. Stensättning, rund + stensträngssystem 79. Hög 80. Hög (?) 81. Resta stenar, 2 82. Stensättning, stensträngar, hålväg samt en stensättningsliknande bildning 83. Gravfält med 10 runda och 3 kvadratiska stensättningar 88. Fornborg och stensättning 89. Gravfält med 9 runda stensättningar 90. Rest sten 91. Röjningsrösen 97. Kilometerstolpe 98. Stensättningar, 1 kvadratisk + 1 rund 133. Sörby by 161. Lämningar efter torpet Sofielund 162. Stensträngssystem 241. Stensättningsliknande lämning 243. Stensträng 244. Stensträngssystem 245. Stensträngssystem 246. Stensträng(?) 247. Stensträngssystem 248. Stensättning, rund 249. Stensättningar, 2 kvadratiska 250. Stensträngssystem Bankekind sn. Ekonomiska kartan blad 08539. 337. = Landeryds sn nr 6. Se ovan. 22