Hästen VAD ÄR EN HÄST? Hästen är till naturen en kringströvande gräsätare med fl ykt som bästa försvar. I vilt tillstånd lever de tillsammans i fl ockar, där den inbördes rangordningen skapar en nödvändig trygghet. Hästen har varit i människans tjänst i över fyra tusen år. Den har burit kungar och erövrare, deltagit i stora fältslag och under lång tid var den det mest effektiva transportmedlet. Numera används hästen nästan uteslutande för sport och nöje. Ur Ridsporten Vill: För att ridsportens trovärdighet inte ska gå förlorad krävs att vi värnar om våra hästar med kunskap och omsorg i allt vi gör. Vi måste förvalta och vårda dem på bästa sätt. RIDSPORTEN VILL Hästar fi nns över hela världen, stora som små. Exteriören varierar från ras till ras och har dels stor betydelse för hållbarheten, dels för vad respektive häst är mest lämplig att användas till. Men även hästar som ser till synes olika ut, är i grund och botten väldigt lika. Hästarna har till stor del kvar de instinkter som krävs för att överleva i frihet, dess sinnen är väl utvecklade för ett liv i fl yktberedskap och kommunicerar gör de med hela kroppen. Oavsett hur de ser ut och var i världen de lever. Hästens behov vårt ansvar Det är mycket som påverkar hur hästen mår. Behovet att tillhöra en fl ock, daglig utevistelse, motion och det faktum att hästen är skapt för att äta ofta är sådant som vi människor har till uppgift att respektera och tillgodose i tamhästens vardag. Kunskap om hur du tar hand om en häst på bästa sätt är minst lika viktigt som att lära dig sitta rätt i sadeln. Hur du hanterar hästen från marken är många gånger en fi ngervisning om hur skicklig du är på att rida eller köra. Vilken häst passar dig? Rätt häst till rätt ryttare. En oerfaren ryttare på en äldre säker häst, en erfaren ryttare på yngre och oerfaren häst. Det är en bra grundregel att utgå ifrån. Innan du köper en egen häst eller blir fodervärd måste du själv vara utbildad. Följsamhet och balans får du genom många timmar i sadeln och teknik lär du dig av ridinstruktören eller tränaren. För att utbilda en ung häst utan risk, måste ryttaren ha ridit i många år och ha en bred hästkunskap. Det är viktigt att du har en ridlärare/ tränare som du kan be om hjälp när du behöver. Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 1(9)
INDELNING AV HÄSTAR Utvecklingen till vår tids häst började för omkring 50 miljoner år sedan. Den urhäst som vandrade på jorden då var inte högre än en räv, cirka 30 centimeter. Den hade fyra tår på frambenen och tre tår på bakbenen. Därefter utvecklades hästen till den häst som vi känner idag och som ingår i familjen Equus, precis som zebror, åsnor och halvåsnor gör. För omkring 10 000 år sedan fanns det vildhästar i både Europa och norra Asien. Alla vildhästar hörde från början till samma art. De var små, manen var upprättstående och de var blackfärgade. Den enda ras som överlevt fram till våra dagar är den Przewalskiska hästen i östra Asien. Redan under antiken fanns det olika hästtyper. Stora och små, ädla och robusta. Hästen delas in i tre huvudgrupper, kallblod, varmblod och ponnyer, som i sin tur delas in i olika raser. Det fi nns mellan tvåoch trehundra kända raser i världen. Alla med olika temperament och användningsområden. Hästar är ett varmblodigt djur och det har med kroppstemperaturen att göra. Skillnaden mellan varmblodiga och kallblodiga hästar har med temperament och typ att göra, inte med kroppstemperaturen. Kallblod Kallblodiga hästar har en grov kroppsbyggnad. De är lugna och har tjockt tagel i man, pannlugg och svans. Kallblod har även kraftigt skyddshår runt hovarna. Den nordsvenska hästen är jämte gotlandsrusset (ponnyras) Sveriges enda inhemska hästras. Nordsvensken är en medelstor kallblodsras med sträng avelskontroll för att behålla rasens karaktär. Den norska fjordhästen är också en känd kallblodsras. Varmblod Varmblodiga hästar har en ädlare kroppsbyggnad än kallblodshästen. De har även ett livligare temperament än kallbloden. Det är hästar som används inom bland annat rid, trav- och galoppsporten. Till varmblodiga hästar räknas fullblod och halvblod. Vet du förresten att araben bara har fem ländkotor istället för sex, vilket alla andra hästraser normalt har. Det gör att araben får en kort och stark rygg. Det engelska fullblodet är kapplöpningshästen framför andra. Den härstammar ursprungligen från fl era orientaliska hästar som infördes till England under 1600- och 1700-talet. Till varmblodsraserna hör även angloaraben som är en korsning mellan engelskt- och arabiskt fullblod. Till gruppen halvblodshästar räknas de raser som ursprungligen har uppstått genom en korsning mellan fullblod och icke fullblod. Det svenska halvblodet är egentligen inte en ras utan en korsning mellan fl era olika raser. Vår svenska halvblodhäst är mångsidig och lämpar sig både som ridskole- och tävlingshäst. I Norden fi nns endast två ursprungliga raser bevarade, det är islandshästen och den norska nordlandshästen. Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 2(9)
Ponnyer Ponnyer kallas alla hästar som är under 148 cm i mankhöjd. Ponnyn delas upp i fyra olika kategorier beroende på mankhöjd. - A-ponny upp till 107 centimeter - B-ponny 107,1-130 centimeter - C-ponny 130,1-140 centimeter - D-ponny 140,1-148 centimeter Gotlandsrusset är den enda ursprungliga svenska ponnyrasen. Andra vanliga ponnyraser är shetlandsponny, welsh, connemara, new forest och svensk ridponny. EXTERIÖREN Exteriören, hur hästen är byggd, har stor betydelse för vilket arbete hästen passar för och hur hållbar den är. Exakt hur en häst ska se ut varierar från ras till ras, beroende på vad den är tänkt att användas till. Men oavsett vilket, ska det vara en hållbar häst. Att den står rätt och riktigt på sina ben, är en bra början. Öra Mankam Nosrygg Manke Länd Flank Kors Svansrot Mule Ganasch Struprand Bog Bringa Skank Underarm Framknä Buk Kastanj Ljumske Skap Bakknä Has Framskena Bakskena Kota Karled Hov Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 3(9)
Benställning Normal benställning innebär att om du drar ett streck genom benet uppifrån och ner ska strecket komma precis i mitten av benet. Då har hästen korrekta, raka ben. På samma sätt ska benen vara raka sett bakifrån. Felaktiga benställningar ökar risken för felbelastningar och skador. Exempel på felaktiga benställningar är: marktrång, tåtrång, tåvid, hjulbent och kohasig. Normal benställning Normal benställning Marktrång Tåtrång Tåvid Hjulbent Kohasig Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 4(9)
Gångarter Hästens grundgångarter är skritt (fyrtaktig), trav (tvåtaktig) och galopp (tretaktig). Skritt är den långsammaste gångarten, trav är lite snabbare och galoppen är snabbast. Islandshästen är en av de raser i världen som dessutom har två extra gångarter; tölt och passgång. Hur högt upp på hästen räknas hästens fot? På frambenen är det från framknäet och nedåt. På bakbenen är det från hasleden och nedåt. På framsidan av foten har du sträcksenor och på baksidan fi nns böjsenor. Visste du att hästens steg delas in i fyra moment? Det börjar med nedsättning av hoven, sen kommer den så kallade genomtrampningen, då belastas kot- och hovleder. Därefter avlastas traktområdet i hoven och slutligen lyfts hoven upp i luften och steget avslutas med ett svävningsmoment. Hästens hovar Hästens framhovar är större än dess bakhovar. Det beror på att 60 procent av hästens kroppsvikt ligger på frambenen. Räkna därför med att framskorna är ett nummer större än bakskorna. För att hoven ska utvecklas på rätt sätt måste hoven hållas i rörelse och därför behöver i synnerhet föl och unghästar vara ute och röra sig i hagen så mycket som möjligt. Hovarna är utsatta för stor belastning när hästen rör sig. För att hoven ska kunna dämpa stöten vid isättning och dessutom klara en stor belastning, gäller det att hoven är elastisk. När hoven belastas utvidgas den i trakterna och går tillbaka igen när belastningen upphör. Den här rörelsen kallas för hovmekanismen. Den är också viktig för blodcirkulationen i hoven. En hov växer ungefär 1 centimeter i månaden. En hovslagare bör verka och eventuellt sko hästen var 6-8 vecka. Hästen kan skos på alla fyra hovarna eller bara framhovarna. Anledningen till att hästens skos är för att skydda hoven mot slitage. Genom att sko hästen kan man även brodda, vilket ger ett halkskydd. Vissa specialskor kan även fungera som sjukbeslag. hovbrosk hovben stråle elastiska putan Hov i genomskärning som visar hovmekanismen. Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 5(9)
Hästens tänder Hästens mjölktandsuppsättning utgörs av 24 tänder. Det permanenta bettet utgörs av 36-42 tänder, varav 12 framtänder och 24 kindtänder samt eventuella vargtänder och betar. Tandväxlingen börjar vid cirka 2,5 års ålder och håller på till att hästen är 4,5-5 år. Betarna kan komma fram även efter detta, vanligen fram till 7-8 års ålder. Omkring 50 procent av alla hästar får vargtänder. Dessa bryter oftast fram under hästens första levnadsår. Emaljen i tanden är det som ger skärpan i bettet, vilket gör att hästen kan tugga på ett korrekt sätt. Vartefter tänderna slits när hästen äter så förskjuts nytt tandmaterial fram eftersom hästen har en så kallas fördröjd rotutveckling. Tänderna slits i allt långsammare takt ju äldre hästen blir och när det totala emaljkapitalet är förbrukat så kan hästen inte längre tillgodogöra sig födan. Hästens liv går då mot sitt slut. Överkäken hos hingst kindtänder vargtand hingsttand hörntand mitteltand tångtand Hästen är en utpräglad gräsätare och är skapt för att äta cirka 14-16 timmar per dygn. För att bibehålla en god munhälsa (och därmed även stor påverkan av övriga hälsan) är det av stor vikt att ge hästen rikligt med grovfoder. Till gamla hästar kan kraftfodret med fördel ges uppblött så att hästen bättre kan tillgodogöra sig fodret. Hästens mun är känslig och det bör man ta hänsyn till när man väljer bett och nosgrimma. Det är naturligtvis av största vikt att även den som håller i tygeln eller tömmen är medveten om hur känsligt organ det är man kommunicerar med. Hästens färger och tecken Hästens hårbeklädnad består av: Täckhår som är den egentliga hårbeklädnaden på hästens kropp Skyddshår pannlugg, man, svans och hovskägg Känselhår sitter omkring ögon och näsöppning Ullhår fi nns hos föl och på äldre hästar i kallt klimat. Hästens färger är uppdelade i hela, blandade och brokiga färger. Hela färger Blandade färger Brokiga färger täckhår av enhetlig färg, exempelvis vit, svart, fux, brun och gul. färgade och vita hår som blandas, exempelvis skimmel och stickelhårig. Skimlar kan vara konstanta eller avblekbara. För varje hårfällning blir den avblekbara skimmeln ljusare och ljusare för att till sist bli helt vit. Hos den konstanta skimmeln så förblir den grå färgen så gott som oförändrad genom åren. fl era färger i stora, från varandra tydligt avgränsade fält. Exempelvis skäck och tigrerad. Albino kallas djur som saknar pigment i hår, hud och ögon. Albinon har en ljuskänslig hud och röda ögon. Man vet ännu inte om det fi nns hästar som är albino men däremot fi nns det hos andra djurslag. Albinon förväxlas ibland med annan färg vilket inte är korrekt då dessa hästar har pigment i ögonen. Eftersom albino i vetenskaplig mening inte är en korrekt benämning, så kommer det så småningom att ändras. Vilken benämning denna färg ska ha är dock ännu inte bestämt. Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 6(9)
Tecken på huvudet: 1. Vita hår i pannan (vhip). 2. Stjärn (stj) 3. Skjuten stjärn 4. Ringstjärn 5. Strimbläs (strbls) 6. Oregelbunden stjärn 7. Snopp 8. Bruten bläs (brut bls) 9. Genomgående bläs (gmbls) 10. Lykta 11. Nosbläs 1 2 3 4 5 6 Benämningar på huvudets tecken och dess förkortningar 7 8 9 10 11 1 2 3 4 5 6 Tecken på benen 1. Vit kronrand 2. Vit krona 3. Vit kota 4. Vit halvstrumpa 5. Vit helstrumpa 6. Vit ball HÅLLA VÄRMEN Tillsammans med huden fungerar hästens hårrem som värmeisolator. När det blir kyligt så reser sig hårstråna upp och det bildas som en luftkudde mellan stråna och det isolerar mot kyla. När det regnar så lägger sig hårstråna istället ner och hindrar på så sätt vattnet att nå huden. Fodret har också en stor betydelse för hästens förmåga att hålla värmen. Är det kallt ute behöver hästen mer grovfoder (hö/hösilage) för att kunna hålla värmen. Kallt väder = mer grovfoder. Hästen hanterar även värme bra. Genom att svettas gör den sig av med överskottsvärme. En häst kan svettas upp till 15 liter under en timmes arbete. Svett består av vatten och elektrolyter, därför måste du ge hästar i träning extra tillskott av salt (salt innehåller elektrolyterna natrium och klorid). En saltsten i boxen räcker för de fl esta hästar i normal träning. Dessutom måste hästen ha fri tillgång på vatten. Oavsett om den svettas eller inte. Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 7(9)
FYSIOLOGI OCH ANATOMI För att kunna ta hand om och träna hästen på bästa sätt bör du känna till hur hästens kropp ser ut och hur den fungerar på insidan. Anatomi är läran om kroppens byggnad och fysiologi är läran om hur kroppen fungerar. Nackbandet Bogbladets triangulära muskel Kruppans muskulatur Skankens inre böjmuskel Skankens yttre böjmuskel Stora korsmuskeln Breda ryggmuskeln Tuggmuskulatur Bogens framåtförande muskel Raka bukmuskeln Halsens muskulatur Kruppans muskulatur Bogens muskulatur Bringans muskulatur Lårets muskulatur Skankens muskulatur Ytliga böjsenan Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 8(9)
En vilande häst andas ungefär 8 till 16 gånger i minuten. Pulsen hör ihop med hjärtat och hur det pumpar. Varje gång hjärtat slår känns pulsen som ett litet slag. Du kan känna hästens puls genom att hålla två fi ngrar på ett blodkärl under käken vid ganaschen på hästens huvud eller vid hästens kotled. Hästens hjärta slår ungefär 28-40 slag per minut när den vilar. Arbetar den blir pulsen snabbare och max ligger den på omkring 180-240 slag per minut. En frisk häst har en kroppstemperatur på 37,2 38,2 grader, den kan variera mellan olika individer eller om det är ett sto eller en hingst. Tempen tas i ändtarmen på hästen. 2 1 1. Hästens bröstomfång 2. Hästens mankhöjd 3. Bålens längd 3 Hästen har 7 halskotor. Första halskotan kallas för Atlaskotan. Hästen har 18 ryggkotor, där den 16:e ryggkotan står rakt upp. Ländkotorna är normalt 6 till antalet, förutom hos araben som har 5. Det sammanfattande ordet för de delar av kroppen som används när hästen rör sig är rörelseapparaten. Dit räknas skelettet, lederna, musklerna och delar av nervsystemet. Hästens skelett består av 205 ben och kan delas upp i två stora delar. Den ena delen är kroppen den andra delen består av extremiteterna (benen). 18 ryggkotor 6 ländkotor atlaskotan 7 halskotor Jämvikt och balans Hästen kropp är långsträckt och spolformad. Det är mycket viktigt för hästens rörelser att kroppen är i jämvikt och balans. Det betyder att när hästen rör sig ska de båda kroppshalvorna pendla lika mycket på var sin sida om kroppen. När hästen har en bra balans rör den sina ben (extremiteter) lika regelbundet i alla tre gångarter. När hästen står alldeles stilla och har fördelat sin kroppsvikt jämt på alla fyra benen, ligger omkring 60 procent av kroppsvikten på hästens framben. Hästens tyngdpunkt ligger då mitt i hästen, ungefär på samma ställe där du har din underskänkel placerad när du sitter i sadeln. Texten är hämtad från www.ridsport.se/hastkunskap 9(9)