Anmf,rkningsvflrda fynd av smifjflrilar (Microlepidoptera) i

Anmf,rkningsvflrda fynd av smifjflrilar (Microlepidoptera) i Sverige 1997 INGVAR SVENSSON Svensson, I.: Anmiirkningsviirda fynd av smifjiirilar (Microlepidoptera) i sverige 1997. [Remarkable records of Microlepidoptera in sweden during 1997.). Ent. Tidskr. l l9 (l):47-59. Lund, Sweden 1998. ISSN 0013-886x. The series of annual compilations of remarkable records of Microlepidoptera is continued for the 25th year. collecting was somewhat disappointing, probably mostly owing to a late and rent blv cies tally introduced), Phyllonorycter pastorella (Zeller), coleophora spiraeella Rebel, reared from cases found in the autumn 1996, and Epermeniafalciformis (Haworth), collected already in 1988. Some Tortricidae species, published new to Sweden recently (Witzgall et al. 1996), are not accepted, being unsatisfactorily verified. Totally 1664 species of Microlepidoptera are now known from Sweden. I. Svensson, Vivedalsviigen 10, Osterslov, S-29t 94 Kristianstad, Sweden. Inledning Detta iir den 25:e rapporten om anmdrkningsvhrda smifiirilfynd i Sverige. Liksom f6rut behandlas i ett s?irskilt avsnitt sadana arter som dr nya frir landet eller pi annat satt sdrskilt intressanta. Aven om immigrationen av smifjiirilar varit ringa, bibehills en sdrskild rubrik f<ir denna. Fdrutom vetenskapliga namn anvdnds hrir iiven svenska namn enligt Svensson & Palmqvist (1990). Berdttelserna om de olika arterna grundas pi insamlarnas egna uppgifter. I ett foljande avsnitt frirtecknas nya landskapsfynd, inklusive sidana frin de fciregiende avsnitten. Insamlare anges hdr genom fcirkortningar enligt ZOO- TAX. Insamlingsir anges endast f6r fynd fiire 1997.En fcirteckning civer insamlare friljer diirefter. Rapporten bygger pi senaste upplagan av fiiirilkatalogen (Svensson et al. 1994), med samma systematik och nomenklatur samt nigra fi ncidvdndiga dndringar. Katalogens numrering pi ar- terna anvdnds i avsnittet om nya landskapsfynd. Auktorsnamnen uteldmnas hdr. Vintern blev kanske inte siirskilt hird, men kdldperioder gjorde att hasseln blommade ovanligt sent, fcirst in i mars, och att blommorna frcis si att n<itterna uteblev fcir andra 6ret i fdljd. Viiderutvecklingen stagnerade dzirefter och omkring frirsta maj ansig meteorologer att vflren var ndra en minad fdrsenad. Fcirst in i juli syntes fcirseningen i stort sett ha inhdmtats. Si fdljde ovantat en extremt varm och torr augusti i hela landet, med ofta civer 20' ocksi pi ndtterna, vilken qock direkt fdljdes av svalare vrider. Mitt i september hade hcisten fortskridit sriderut i Norrland helt normalt och frostniitter upptriitt pi sydsvenska hdglandet. I slutet av oktober kom en ovanligt tidig vinterkndpp med itskilliga kbldgrader och sn<i <iver i stort sett hela landet. Fdrhoppningsvis kommer inte alltfcir svira efterverkningar kommande sdsong. Detta kan dock befaras, eftersom 41

Ingvar Svensson tillgingen pi fjiirilar allmdnt bedcims som ringa under i stort sett hela den gflngna sommaren och di i synnerhet framflt augusti. Pi htisten var det med fi undantag sv6rt att hitta bladminerare. Endast en art insamlades ny ftjr landet under c t e r p a s t o re lla (Zeller), medan Fret, P hy ll o no ry en annan kldcktes frin larver insamlade hcisten innary C o I e o p h o r a s p i ra e e l/a Rebel. Ytterligare en art, E p e rme ni a falc ifu rmis (Haworth), ins amlad redan 1988, har framkommit nzir detta skrivs. Till detta kommer Opogona omoscopa (Meyrick) som tills vidare fir anses som en infcird ej bofast art. Totalt uppgflr nu antalet kiinda smifjiirilarter i Sverige till 1664. Den lilla trogna skaran rapport<irer har krympt ytterligare. Detta eir kanske skenbart genom att utbytet blivit magert si att intet har funnits att meddela. Aven om forutszittningarna inte ser si lovande ut med tanke pfl viidret och alltjiimt fortgflende forsdmring av naturen, hoppas vi pfl ett bettre 61 1998. Som vanligt bcir rapporter kimnas till mig omedelbart efter trettondagen frir att hinna publiceras f<ire htigsiisongen. Alla medhj iilpare tackas hj iirtligt fdr insatserna. Immigration I jiimfrirelse med de tvi foregiende 6.ren visade sig mycket feirre immigranter i Sverige under 1997, Stminstone betrriffande antalet individer. Kilmalen, Plutella rylostella (Linnaeus) fanns naturligtvis, om zin inte massvis, och fl6g frfln vflren fram till kdldkniippen i oktober. Nattflymottet, Nomophila noctuella (Denis & Schiffermiiller) visade sig endast enstaka. Exempelvis tog Per-Eric Betzholz ett exemplar i Beijershamn, Ol 6.X och Clas Kiillander och Gdran Sjoberg fick varsitt exemplar i Grinduga vid Giivle, Ga 18.VIII-6.IX. Kanske 6r det efterdyningar till fjoliret, som gjort att tre annars ovanliga invandrare visat sig ocksi detta ir. Si fiillfingades tvi exemplar av immigrantgriismottet, Euchromius oc e lle a (Haworth) av Gdran Palmqvist i Stora Vika, S<j 27.XLII-2.IX och 3-l6.IX, itta exemplar i Trosa, Sd 3-4.IX av Jesper Lind och ett nordligare exemplar i Grinduga, Ge 18.VIII-6.IX av Clas Kiillander och Griran Sjdberg. Mats Lindeborg rapporterar ett sydligt exemplar frin Norra Ent. Tidskr. I 19 (1998) Mtickleby, Ot Zt.tX. Aven vandrardngsmottet, Udea ferrugalis (Hiibner) har upptrzitt pfl flera lokaler, i stdrst antal i Clas Kiillanders och Nils Ryrholms ljusfiillor i sydristra SkAne: Ostra Hoby, Spraggehusen ett exemplar vardera 2.IX- 12.X och 13.X-12.XII, Lciderup, Jiirahusen ett exemplar 9-31.VI[, sju exemplar 2.IX-12.X och Ldderup, Strandbaden tvi exemplar 2.lX- 12.X, men ocksi i Smiland, ddrmats Lindeborg fitt ett exemplar i Kalmar 4.IX. Samma datum tog han avenitt exemplar i Runsbtick pa Oland. deir vidare Per-Eric Betzholtz fick arten i Beijershamn 30.Vm, vilket eir tidigaste belagda datum. Tillsammans med Markus Franz6n ljusfingade han slutligen det sjiitte exemplaret i Sverige av vitt sydmott, Palpita unionalis (Hibner) pi Sandhammaren, Sk l.ix. Ocksfl andra smifjiirilar har visat sig pfl lokaler dzir de inte riktigt hdr hemma, exempelvis skogsgrdsmottet, Crambus silvella (Hiibner), som normalt flyger pfl starrkdrr. Nils Ryrholm fick sex exemplar i Jiirahusen 21.Y\ diir han inte sett arten varken fcirr eller senare. Avenledes visade sig cirka 40 exemplar av betesmarkgrasmottet (C. pascuella) (Linnaeus) i Strandbaden 2l.VII, enda kviillen, dzir han samlade varje kviill 20.V[-2.VIII. I bida fallen kan djuren ha kommit frin niirbeldgna fasta fiirekomster, men de kan ocksi ha flugit in frdln kontinenten. Ovriga intressantare arter Infurcitinea marianii (Rebel), minlavmalen, endast kdnd frin tre sydsvenska landskap, iir en gitlik art, som oftast visar sig htigst enstaka. Senast jag berzittade om arten hade fjiirilen rtikpustats ut frin ihflliga vitpilar (Svensson 1996). Nu har Ole Karsholt (in litt.) beriittat att han kliickt en liten serie fr6n svampangripna hasselgrenar. Svampen, som bildade ett gulvitt dverdrag pfl grenarna, iir tills vidare obestiimd. Eftersom {zirilen oftast tagits i ndrheten av hasselbuskar passar detta bra, men andra svampangripna vedvdxter kan mdjligen ocksi komma ifriga. Triaxome ra fulvimitrella (Sod.), rcidhuvade svampmalen, hck Erik Tham flera exemplar av pi feromonpreparat avsett fdr glasvingen Synanthedon polaris YIl.97 i Mittidalen, Mitt6- kliippen och Ljungdalen, Hdrjedalen. 48

Ent. Tidskr. I l9 (1998) Smdfjiirilar i Sverige 1997 Fig. l. lnkalft)r hdltrtidsvampmal, Triaxomasia caprimulgelln (Sx.): en gammal ihdlig lcinn, Acer platanoi^des, vid Slottet i Srilvesborg, Blekinge. Firirilen insamlades pd dagen med hjiilp av pannlampa 16 och l8.vii.77. Locality of Triaxomasia capimulgella, an old, hollow maple, Acer platanoides, at Scilvesborg, westem Blekinge. The moth was collected during day-time using head-lamp. Triaxomasia caprimulgella (Stt.), hiltriidsvampmalen, har varit pfl tapeten flera ginger i denna serie (senast Svensson 1996). Denna ging kan beriittas att fjiirilen hittat till en ensam ihilig l6nn (Fig. l) i en riicka gamla rriid vid Slortet i Sdlvesborg. Bert Pettersson fann inuti hflligheten tre exemplar 16.VII.97. Tvfl dagar senare insamlade Christer Bergendorff ytterligare tre exemplar bland minga i samma triid. FjZirilarna togs med hjiilp av pannlampa i skymningen. Medfcird rrikpust behdvde inte anvdndas. Frirmodligen lever arten ocksi i mindre hiligheter, som kan vara oitkomliga fdr inspektion, och undgir deirigenom upptiickt. Man har annars svirt att tiinka sig att den i liingden kan hilla sig kvar pi si begrdnsade lokaler. Man bcir givetvis iindi undvika att avverka gamla ihiliga trzid och giirna se till att nya uppstir. Pi denna lokal saknas som vdl iir iinnu gatubelysning. Opogona omoscopa (Meyr.). Arten kliicktes frin larv pi mossa insamlad av Bert Gustafsson 14.X.97 i samma vrixthus i Bergianska tr?idgirden i nordkanten av Stockholm diir han tog O. saccari enligt ftiregiende 6rs rapport. Kliickningen bevakades inte, utan fjiirilen hittades senare dcid. 1996 antr2iffades arten i Danmark och avbildas i fiirg av Buhl et al. (1997). Den liknar ytligt utebomalen, Monopis weaverella. Larven 2ir polyfag. Som svenskt namn f6resl6s vdxthusmal. Phyllonorycter pastorella (2.). Den 24.Y11.97 bescikte Jan-Olov Bjdrklund sj6n Fjiituren i Sollentuna, Uppland fcir att ta ett dopp denna varma sommardag. Efter stranden vdxer en hel del jolster (Salix pentandra), och av ren vana tog han en snabb titt pi de blanka bladen 49

Ingvar Svensson Fig. 2. Phyllonorycter pastorella (2.), ft;reslagen det svenska namnet glansvideguldmal, antriiffades ny fdr landet pd ett flertal lokaler i Uppland och Scidermanland. Nrirmast kind frdn Finland. Phyllonorycter paslorella, found new to Sweden in u ppland and Sodermanland. frir att om mdjligt hnna nigra guldmalminor. Han hade fitt fiirska tips frin Finland att minan ay pastorella skulle letas frfln slutet av juli till bcirjan av augusti, till skillnad friln P. connexel- /a, som man finner pi samma triid pi hcisten. Han hade gliidjen att ganska omgiende finna flera stora ovala undersidiga minor med ett kraftigt liingsveck. Vid kontroll under mikloskop kunde konstateras att puppan 169 l6s i minan utan kokong, vilket skall vara artspecifikt fdr pastorella. Redan efter ett par dagar kliicktes de f<irsta exemplaren av denna fdr Sverige nya art. Ent. Tidskr. 119 (1998) Den har dock varit vzintad, d6 den pi senare Ar brett ut sig vdsterut i Finland. Jan-Olov och flera andra samlare kunde sedan hitta minor pi minga stdllen frin Griistj i Uppland ner till Gil<i, Sridermanland. Minor med okliickta puppor fanns fortfarande l7 augusti. Arten eir fdrmodligen tdmligen nyinvandrad och pi spridning. Den bcir redan gi att uppteicka i fler landskap. Tidigare har den varit uppgiven frin Dalsland men strukits, di intet beltiggsexemplar kunnat spiras (Svensson et al. 1987). Fjarilen, som leitt forvdxlas med t.ex. otydligt tecknade exemplar av P. sagitella och P.apparella ph asp avbildas pi Fig. 2, mer. genitalierna iir sirpr[glade (Fig. 3-8). I likhet med i Finland kan det svenska namnet glansvide guldmal ar,v dndas. D e p re s s aria ne mole lla Svens., gotlandssiifferotplattmalen, har iintligen belagts frin sin andra lokal i viirlden. Vid ljusfingst ndra jeirnviigen vid Svinnti sydveist om Hargshamn i Uppland 30.VII.97 fick Ingemar Frycklund en hane pi lakanet som efter genitalpreparering otvetydigt kunde bestiimmas till denna art. Fjiirilen avviker frin gotlandsdjur genom mtjrkare bruna i steillet fdr gria framvingar, vilket m<ijligen kan bero pfl att den varit nerfryst fdre preparering. Pi lokalen vdxer sdfferot (Seseli libanothis), som tidigare konstaterats som ndringsvdxt fcir larven. D epre s s aria albipunc t ella (D&S), vitpunkterade plattmalen, ses szillan men har en mdrkviirdigt spridd utbredning. Pi en forut kiind lokal pa nordligaste Oland, Hiilludden i B<jda, fick Peter Koch-Schmidt 29.Y1 vid skraphivning efter Fig. 3-5. Hangenitalier av Phyllonorycter. - 3. P. pastorella (2.). - 4. P sagitella (Bierk.). - 5. P. apparella (H-S). - Pilar markerar viktigare detaljskillnader. Male genitalia of Phyllonorycter. 50

Ent.Tidskr. ll9(1998) Smdfjtirilar i Sverige 1997 'i{=e}_l1 --'l-'- --:;- a l..-=':.)i>: I i Fig. 6-8. Hongenitalier av Phyllonorycter. - 6. P pastorella (2.). - T.P,sagitella (Bjerk.). - 8. P apparella (H-S). - kingden pd sista bukpldten tir olika mellan arterna. Female genitalia of Phyllonorycter. smflfjiirilar en plattmalsaktig mcirkgrdn larv som giorde honom missttinksam. Han skrapade diirfcir lite extra i umbellatbestfindet och hck tvi till. Viixten bestiimdes inte niirmare men var troligen hirkdrvel (C h a e ro p hy I lum t e mul um). Fj Zirilarna kliicktes senare inomhus. Sivitt bekant har arten aldrig fiirut kliickts i Sverige, men den uppges leva i bladrcir pi flera flockblomstriga vdxter st6ende skuggigt. Coleophora spiraeella Rebel. Medan jag sysslade med inventering av smifjarilar ftir ldnsstyrelsen i Ostergdtlands liin, initierad av entomologen Kjell Antonsson, sttitte jag 7.1X.96 pi en ensam spireabuske liings en skogsviig i Landeryd scider om Linkiiping. Av gammal vana kastade jag ett extra Oga pi detta friimmande inslag i skogen och s6g fliickminor i bladen. Niirmare granskning avsldjade ett antal siickar pi undersidan. De var iinnu ofullgingna och examinationsforsdk efter Hering (1957) misslyckades. Trots fdrmodat ogynnsamma tivervintringsbetingelser utomhus fcir larverna kliicktes en filirll 17.1Y.97 efter intagning nigon vecka innan. Det blev en typisk spiraeella hane, ndstan hela fi iirilen gliinsande svartaktig, endast antennerna ljusringade mot spetsen, vingbredd I I mm (Fig. 9). Mest liknar den C. albitarselld, som dock har ljusa baktarser och antenner ljusringade frin ba- sen och med vit spets. Genitaliema avbildas av Toll (1952) och synes mycket olika andra arter. Siicken dr en tviklaffig rcirsiick, inte treklaffig som Hering skriver, och kan knappast fcirvdxlas, eftersom inga andra sdckmalar iir klinda frfln Spiraea. Under fortsatt inventeringsarbete i Osterg6tland 1997 letade jag upp viirdbusken och I Fig. 9. Coleophora spiraeella Rebel, foreslagen det svenska namnet spireasiickmal, funnen ny fdr Sverige och Nordeuropa pd tre lokaler i Asrcrgotland. Colcophora spiraeella, found new to Sweden and northern Europe in dsrcrgotland. 5l

Ingvar Svensson Ent. Tidskr. 119 (1998) Fig. 10. Iokal fr;r spireasiickmal, Coleophora spiraeella Rebel i Adelsnris slottspark i Ostergt)tland: buskage av to rp spire a, Spiraea xrosalba. lncality of Coleophora spiraeella at Adelsncis in Ostergdtland: copse of Spiraea xrosalba. fann till min gliidje nya sackar 5.IX.97, dessutom redan fullbildade och i nigra fall fastsatta i grenvinklar fcir rivervintring - alltsa hade de kvarldmnade seckarna klarat vintern. Nu giillde att ta reda pi var busken hade kommit ifrin. Parken vid Sturefors slott nigra km bort kunde misstdnkas, men duir syntes inga spireabuskar. Det fanns det ddremot som heickar ldngs gatorna i Sturefors samhdlle ytterligare nigra km liingre bort, dessutom riverallt fcirsedda med sackar om dn sparsamt. F<irvildade spireabuskar i Adelsniis slottspark 30 km stiderut visade sig ocksi angripna (Fig. l0). Hittills har jag funnit sdckar pfl kvastspirea, torpspirea och blekspirea (Spiraea chamaedryfolia, xrosalba och xrubella), som alla pi hell i vaxmatt och bladform liknar sndbiir (Sympho ricarpos rivularis), som emellertid har motsatta blad och pfl hdsten de viilkdnda vita smdllbdren. Niirmast drr spiraeella kiind frin scidra Polen, ljeckien och Osterrike men miirkligt nog inte frin Tyskland. Det blir spiinnande att erfara hur stor utbredning arten ffltt i Sverige. fiiirilen kan liimpligen ges det svenska namnet spireastickmal. Coleophora brevipalpella Wck., stor klintslickmal, dr en stor ldtt igenkiinnlig mal, som jag fann fdrsta gflngen i Sverige vid Ljugarn pi Gotland 15.VII.47. Senare har den antriiffats flerstddes pi <in. Fcir Bohusldn fdreligger en uppgift genom Malte Carlsson i brev l.iy.74 att arten tagits av Karl Erik Lidberg, dock utan ndrmare lokalangivelse eller datum. Nu f<ireligger ytterligare fynd pi fastlandet, denna ging frfln cistra Uppland, dzir Ingemar Frycklund tog arten pi lampa pi tvi lokaler i Osthammars kommun, dels vid Stenalma l7.vii, dels vid Iddn 23.Y1I.97. Hdr kan misstdnkas en relativt sentida spridning frin fcirekomsten pfl Aland och i 52

Ent. Tidskr. I l9 (1998) Smdfiiirilar i Sverige 1997 Fig. 1 l. lnkal fiir liirkbarkvecklare, Cydia grunertbna (Rtz.): ett isolerat, starkt gallrat, planterat liirkbestdnd, Larix, i Blekinge. FjiirilenJkig i slqmningen 22.VL97. Locality of Cydia grunertiana, a cultivated stand of Larix on Ryssberget in westem Blekinge. scidra Finland. Siilgbrokmalen skall numera ha det latinska namnet Chrysoclista lathamella (Fletcher), som iir en 2ildre synonym till C. razowskii Riedl (Karsholt 1997). Det betyder i sin tur att pilbrokmalen fitt nytt namn, C. splendida Karsholt 1997. Pilbrokmalen, splendida, dr en stirrre art, vingbredd 14-17 mm, och de tvfl gulr6da fliickarna i framvingarna som iir helt skilda hos den art som nu skall heta lathamell4, iir fcirenade genom ett smalt strak till e// sammanhiingande fiilt. Det exemplar som senast anmiilts frin Uppland (Svensson 1992) har visat sig felbestiimt. Aldre uppgifter frin Sm, Og och Up som avser splendidahar inte kunnat kontrolleras men bibehills i civerensstdmmelse med de principer som till6mpats i liknande fall. Enda siikert bestiimda exemplaret har enligt etiketten insamlats av B. Palm i Sk. Magnarp I8.VII.1943. Mdjligen kan dock exemplaret vara feletiketterat av honom, si som kan misstdnkas f6r flera andra arter, se exempelvis not till afi 295 i katalogen (Svensson et al. 1994). Vi bcir leta pi gamla pilstammar fci,r att fi siikra beliiggsexemplar. Arten iir annars utbredd i mellersta och syddstra Europa. Anarsia lineatella 2., kdrsbiirsbuskpalpmalen, har omtalats hiirom6ret (Svensson 1992) som en siillan sedd art. M<ijligheten att locka arten med hjiilp av ink<ipta konstgiorda feromonpreparat har utnyttjats av Lars Imby, som fick flera lo-tals exemplar 14 och I9.VIL97 pi en feromonknapp placerad vid lampan pi balkongen i Hiisselby, Up, dzir arten kommit tidigare 5r. Diiremot lyckades det inte alls f6r Magnus Wedelin. Fast han fick en fjiiril pi lampa i sin triidgird i Arkiv, Sk, redan I0.VII, kom inte nflgot mer exemplar till lampan de fiiljande dagarna och inte heller till feromonpreparatet, inte ens 53

Ingvar Svensson Ent. Tidskr. ll9 (1998) Fig. 12-14. Hangenitalier av Epermenia. - 12. E.falcifurmis Hw. - 13-14. E. illigerella (Hb.). - Skillnaderfinns framfdr allt i uncus och aedeagus, se pilmarkeringar. Male genitalia of Epermenia. n ir han anbringade feromonknappen vid lampan. Acleris arcticana (Gn.), arktiska vflrvecklaren, har Markus Frar,zdn fingat i samband med snciskoterikning 10.IV.96 vid Stora Sjtifallet, Lu. Fjiirilen fl6g i solsken pi eftermiddagen, fast det var nflgon minusgrad och snd pi marken. Cy dia grune rtiana (Rtz.), ltirkbarkvecklaren, kliicktes ny fcir landet frfln en frtiplantage i Skine 1993 (Svensson 1994), men deirefter har inga kliickningsfrirscik lyckats, dven om arten finns kvar att dcima av exkrementspir efter larven, fast efterhand fitaligare. Nu har emellertid Bert Pettersson skymningshivat en fjdril som fltig i ett isolerat liirkbestflnd (Fig. I l) pa Ryssberget, 81,22.YI.97. Detta tyder pfl att arten kan ha en vidstrdcktare utbredning men dr svflr att beliigga. Cydia indivisa (Dan.), C. intexta (Kuzn.), Endothenia carbonana (Dbl.) (- ustulana (Hw.)), Epiblema fuchsiana (R6ssl.), Eucosma agnotana (sic, riitt stavning agnatana R<issl.), E. scorzonerana (Ben.) och E. urbana (Kennel) har publicerats som nya fdr Sverige av Witzgall et al. (1996). Redan urvalet av arter verkar nigot slarvigt, eftersom indivisa och scorzonerana sedan liinge iir kiinda frin landet och den senare t.o.m. iir beskriven hiirifrin. Nigra av arterna har sin utbredning 1000-tals km frin Sverige och kan inte ens ventas som immigranter. Angivna flygtider 6r i n6got fall helt omdjliga, exempelvis for scorzonerana. Uppgifterna grundar sig pi feromonfflngade exemplar, som i stor utstriickning miste bestiimmas pi genitalierna. Dessa dr emellertid letta att fdrvdxla med hiirifrfln kiinda arter och jag har inte beretts mdjlighet att gora kontrollbestdmning. F<irvrixling av material frfln olika ldnder iir ocksi tankbar - fiillmaterial exempelvis frin Turkiet och Indien ingick i undersrikningen. Pfl grund av alla osiikra faktorer kan inga av arterna accepteras som nya fdr Sverige. Cataplectica farreni Ws., bjdrnlokeskiirmmalen, har omtalats i denna serie flera ginger. Tidigare har antagits att den dr helt bunden till bjdrnloka. Nu har emellertid Peter Koch- Schmidt funnit fjilrilar mycket frekvent i Tveta, Ot t+.vn.gz i blommor av vild palsternacka (Pastinaca sativa), ddr de sitter si llinge solen stir pi. Epermenia falcformis Hw. flterupprdttades hdromiret som en frhn E. illigerella (Hb.) skild art (Scholz 1996) och anmdldes efterhand frin grannleinderna Danmark och Finland. Mina fcirscik att hitta den nyupprdttade artenbland illigerella misslyckades och f6rorsakade i stiillet tvivel pi artberrittigandet. Det visade sig nzimligen vid genitalpreparering av misstdnkta hanar, att om man lade uncus rakt ut blev den trubbigt spadformig, vilket enligt Scholz skulle karaktisera illigerella, men om man lade den it sidan, liknade den till fcirviixling hans bild av falcifurmis. Jag misstiinkte diirfdr liinge att artskillnaden mer var en friga om preparationstekniken. Problemet l<iste sig emellertid, ndr Gciran Palmqvist gjorde genitalpreparat pi en hane, som han 54

Ent.Tidskr. ll9(1998) Smdfitirilar i Sverige 1997 Y Fig. l5-19. Hongenitalier av Epermenia. - 15-17. E. illigerella (Hb.) (16. ostium, 17. signum). - 18-19. E. falcifurmis Hw. ( 18. ostium, i,9. signum). - Pilar markerar ostium och signum i Fig. 15. Female genitalia of Dpermenia. skraphivat pfl strandiingen pa Sveriges dstligaste punkt i Haparanda, Nb 7.VII.88, varvid han lagt uncus rakt ut. Den blev di inte alls spadformig utan smal och lingspetsad. Aven aedeagus visade skillnader, fdrhillandevis bredare och kortare med nigot annorlunda cornutus (Fig. l2- l4). Aven i hongenitalierna synes visa skillnader. I brist pi material kan hiir endast illigerella avbildas i sin helhet (Fig. l5). Scholz har sdnt mig detaljbilder av ostium och signum som belyser detta (Fig. 16-19). I sammanhanget kan ndmnas att hanen av illigerella, men inte honan, visar egendomliga tviirveckade "fdrstdrknings- Iister" pi sidorna av de tvi fdrsta bakkroppssegmenten (Fie. 20-21). Enligt Gaedike (1966) iir dessa utm?irkande frir Epermeniini och utgdres av fickor som innehiller linga urstjiilpbara harpenslar (ej avbildade hiir), som fdrmodligen iir doftorgan. Fcir att kunna se detta fdrutsatts att hela bakkroppen sparas vid prepareringen. Utviindigt synes fjfilarna kunna skiljas pi attfalcifurmis (Fig. 22) har kontrastrikare framvingar med det sneda mittbandet m6rkkantat pi insidan men i stdllet saknar den lilla svarta diskpunkten 55

Ingvar Svensson Ent. Tidskr. I l9 (1998) * I - @ fr Fig. 20-21. Genitalpreparat av hane av Dpermenia illigerella (Hb.) med sidofickor i de fdrsta tvd segmenten av bakkroppen, fdrmodade doftorgan. - Fig 20. negativ bild frdn genitalpreparat direkt i fdrstoringsapparat. Preparation of the male genitalia of Epermenia illigerella, showing side pockets of the nvo first segments of abdomen, supposed to be olfactory organs. 22 Fig. 22-23. Epennenia-arter - 22.E. falcifurmis Hw., fr)reslagen det svenska namnet rridgul striittemal, antriiffades ny fiir landet vid Haparanda i Norrbotten 7.V1L88. - 23. E, illigerella (Hb.). - De bdda mycket lika arterna skiljes frirutom i genitalierna och pd viirdviixten biist pd det sneda mittbandet, som iir indt mcirkkantat hos den ftirra, och den ofiast niirvarande lilla svarta punkten innanfdr mittbandet hos den senare. Epermenia species. - E. falcifurmis was collected already in 7.V11.88 but was not until now recogniled as a separate Swedish species. innanfrir som oftast finns hos illigerella (Fig. 23). Viirdviixten b<ir ocksi vara ett gott kiinnetecken, di den fdrra lever pe stretta (Angelica sylvestris) och den senare pfl kirskil (Aegopodiumpodagraria). Den nya arten kan liimpligen fi det svenska namnet rridgul strcittemal. Oidaematophorus rogenholeri, brunbinkefjiidermott. Det kan finnas anledning att ta upp denna flera ginger fdrut omnamnda art. Pi den begrtinsade lokal i Fundsdalen, Hr, som hade 56

Ent. Tidskr. I 19 (1998) upptdckts tvi 6r tidigare (Svensson 1996) tog Mats Lindeborg och Per-Eric Betzholz 20 exemplar med pannlampa nattetid 26.Y11.97 efter flera misslyckade fdrs6k dagtid. De stora fjzidermotten var liitta att se och de fcirekom samtliga i ndrheten av vdrdviixten ddr de flcig spontant. Pi tre strategiskt placerade kvicksilverlampor kom bara nigra enstaka exemplar. Agriphila poliel- /us, smalt greismott, kom talrikt till min lampa i Ostersl0v pi 50-talet men har inte visat sig pi irtionden, si jag hade mina misstankar att den kunde ha fdrsvunnit frin landet. Emellertid fick Bert Pettersson och Krister Tingstedt ett 50-tal exemplar 22.YLII.91pi 4lampor pi Bj0rkenabben, sydviist om Hiillevik, Bl. och Magnus Wedelin fick ett exemplar pfl sin lampa i trtidgarden i Arlijv, Sk 27.VIII.97. Fjiirilen har f6rmodligen funnits kvar lokalt i landet hela tiden men kan antagas ha fitt pispiidning sciderifrin under viirmeperioden i augusti. Epascestria pustulalis, oxtungegallmott. Mats Lindeborg fick flera exemplar l3.vii.97 i ett grustag i Virstad, vdster om Htigsby, Sm, diir det var gott om viirdvdxten. Tidigare rapporter frin landskapet kan avse fcirflugna exemplar, men detta bcir vara en verklig lokal fdr arten. Nya landskapsfynd 2. Micropterix mansuetella. Vg (RJES). 24. Stigmella lapponica. Ga (zucs). 79. S. ruficapitella. Ga (KJCS, RYRS)' 81. S. samiatella. GS (JOJS). 88.Trifurcula subnitidella. Dr (PGAS, WMAS). 124. Nemophora minimella. Sm (UISS). 135. Phylloporia bisrrigella. GS (JOJS). 205. N i mapo gon ni gralbella. 6 g (SVNS). 207. Archinemapogon yildizae. Bl (PEBS), Vr (PENS). 2ll. Triaxomasia caprimulgella. Bl (BEFS, PEBS). 224. Niditinea piercella. Vr (PENS). 232. Tinea semifulvella. 6e (FAZS). 233c. Opogona omoscopa. Sverige (GNBS). 245. Caloptilia semifascia. Bl (PEBS). 249. Calybites phasianipennella.y r (PENS). 256. Parornix anglicella. 6g (SVNS). 296. Phyllonorycter quinqueguttella. Bo Smdfiririlar i Sverige 1997 (RJES). 314a. P. pastorella. Sd (PGAS), Up (BJOS, FYKS m.fl.). 320. Roeslerstammia erxlebella. Og (SVNS). 364. Argyresthia semifusca. Og (SVNS). 388. Paraswammerdamia nebulella. Vr (PENS, svns). 412. Ypsolophafalcella. Vr (PENS, SVNS). 418. Y. sylvella. Ge (KJCS 94, SJNS 94). 430. Ochsenheimeria mediopectinellus. Og (svns). 449. Gly phipte rix b e rg stae s s e re lla. Gd (zucs). 452. Simioicopis strigulana. Ot (BAnS). 455. Luquetia lobella. Og (FAZS). 461. Depressaria pastinacella.yr (PENS 96). 464. D. badiella. An (AEPS, ATTS). 465. D. nemolella Up..(FYKS). 467. D. douglasella. Og (SVNS). 469. D. emeritella. Go (KJCS, RYRS). 474. D. depressana. Bl (PEBS),0g (SVNSI. 477. l,evipalpus hepatariella. Ge (KJCS). 480. Agonopterix quadripuncta. Gd (KJCS). 491. A. conterminella. Na (CHAS). 509. Pseudatemelia elsae. Gd (KJCS). 519. Schiffermuelleria similella. Vs (OLBS). 523. Crassa tinctella. Og (SVNS). 559. Elachista atricomella. Ha (SVNS 96). 571. E. subnigrella. Og (SVNS), Ge (KJCS, RYRS). 578. E.humilis. Me (SVNS). 600. E. trapeziella. Me (SVNS). 616a. Coleophora spiraeella. 69 (SVNS). 634. C. peri. Sm (KSMS 87). 637. C. idaeella. Up (RYRS 92). 648. C. orbitella. Hs (RYRS 90), Hr (RYRS 92). 651. C. potentillae. Sm @ABS), So (LISS). 670. C. bernoulliella. Vr (PENS). 678. C. brevipalpella. Up (FYKS). 693. C. caespititiella. Og (SVNS). 696. C. otidipennella. To (LTSS). 714. C. adelogrammella.up (BJOS, FYKS). '724. C. expressella. Sm (LTSS). 729. C. hackmani. Up (RYRS 83). 745. Chrysoclista linneella. Bl (PEBS). 791. Scythris picaepennis. Bo (JOJS). 794. S. laminella. Ga (KJCS). 797. Oegoconia deauratellc. Vr (PENS). 808. I s ophr ic ti s striate lla.yr (BSAS 95, PENS). 817. Paltodora cytisella. GA (KJCS, SJNS). 57

Ingvar Svensson 829. Monochroa palustrella. Ga (KJCS). 831. M. suffusella. Bo (RJES). 834. M. niphognatha. Go strykes (felbestiimd, KAOD). 836. Chrysoesthia sexguttella. 0g (mina, svns). 856. Teleiodes notatella. Og (SVNS). 871. Bryotropha umbrosella. Vr (PENS). 877. B. desertella.69 (SVNS). 880. B. galbanella.6g (SVNS). 884. Chionodes fumatella. Bo (RJES), Vs (PEBS). 885. C. ignorantella. Sm (KSMS). 910. Gelechia cuneatella. Vr (PENS). 922. Scrobipalpula psilelta. 6g (SVNS). 924. Scrobipalpa acuminatella. Og (mina, svns). 935. Caryocolum huebneri. Ot (SVNS 96, urss). 936. C. cassella. To (PEBS). 945. C. pullatella. Vr (PENS). 955. C. fischerella. Sii (PGAS). 966. Aproaerema anthyllidel/a. Vr (PENS). 971. Syncopacma wormiella. Up (BJOS). 987. Hypatima rhomboidella. Hr (ELHS, KJCS, RYRS). 990. Dichomeris juniperella. Vr GSAS, PENS). lo2l. Syndemis histrionana. NA (CHAS). 1022. Ptycholomoides aerifurana. Ot (fsfus). 1028. Clepsis rurinana. Me (SVNS). 1056. Eana osseana. Ga (KJCS, RYRS). lo7o. Acleis sparsana. GA (KCS, RYRS). 1080. A. schalleriana. Ot IKSUS;. 1086. A. arcticana. Lu (FAZS 96). lo5. Phalonidia gilvicomana. GS (JOJS). l3l. Aethes beatricella. Vg (JOJS). l4o. Cochylis flaviciliana. Vr (SVNS). 145. C. posterana. Vg (FHDS). 1160. Olethreutes lediana. Hr (SVNS). 1162. O. siderana. GS (JOJS). 1177. O. palustrana. Ga (KJCS, RYRS). 1188. Hedya pruniana. Vr (PENS). 1199. Apotomis infida. Ne (CHAS). 1224. Inbesia absci sana. 69 (SVNSy. 1227. Bactra lacteana. Ne (CHAS). 1238. Ancylis upupana. Vr (PENS). 1268. Epinotia nemorivaga. Vr (PENS). 1274. E. cruciana. GS (JOJS). 1275. E. mercuriana. Dr (OLBS). Ent. Tidskr. I l9 (1998) 1276. E. gimmerthaliana. Gd (zucs). 1302. Epiblema incarnatana. Vr GSAS). l3lo. E. graphana. Sm (LTSS). 1315. Pelochrista infidana. Bo (RJES). 1317. Eucosma hohenwartiana. Gd, (zucs). 1341. Rhyacionia duplana. Bl (PEBS). 1344. Retinia resinella. Vr (PENS). 1374. Cydia grunertiana. Bl (PEBS). 1382. C. nigricana. Nb (PEBS). 1385. C. coniferana. Vs (OLBS). l4l0. Dichrorampha petiverella. GS (JOJS). 1413. D. plumbagana. Ga (KJCS). 1421. D.simpliciana. Vr (PENS). 1456. Epermenia illigerella. Nb strykes (PGAS 88). 1456a. E. falcifurmis. Nb (PGAS 88). 1468. Buckleria paludum. Ot GASS). 1498. Leioptilus lienigianus. Sm (KSMS). 1551. Assara terebrella. Me (SVNS). 1555. Nyctegretis lineana. Og (SVNS). 1574. Orthopygia glaucinalis. Me (SVNS). 1580. Acentria ephemerella. Me (PEBS). 1590. Chilo phragmitella. Me (SVNS). 1598. Crambus heringiella. Na (CHAS). 1607. Agriphila selasella.69 (FAZS, SVNS). 1609. A. poliellus. Bl (PEBS, TKRS). 16ll. A. geniculea. Go (KJCS, RYRS). 1629. Platytes alpinella. Vr (PENS). 1639. Eudonia pallida.vr (BSAS). 1647. Evergestis aenealis. Og (FAZS), Hr (KJCS, RYRS). 1668. Loxostege sticticalis. Bo (RJES). 1673. Sitochroa palealis.vr @SAS). 1677. Ostrinia palustralis. Gd (KJCS). 1681. Phlyctaenia perlucidalis. Hr (KJCS, RYRS). 1682. P. coronata. Hr (ELHS, zucs, RYRS). 1696. Udea olivalis. Og (FAZS, LEJS). 1704. Pleuroptya ruralis. As GFAS), Nb (EFAS), To (EFAS). Insamlare AEPS= Peder Andr6n, AITS= Ulla-Britt Andr6n, BEFS= Christer Bergendorff, BJOS= Jan- Olov Bjdrklund,- BZZS= Per-Eric Betzholtz, gabs= Bengt A. Bengtsson, CHAS= Hans Carlsson. EFAS= Stefan Ekoth, ELHS= Claes Eliasson, FAZS= Markus Franz6n. FHDS= Nils 58

Ent. Tidskr. ll9 (1998) Forshed, FYKS= Ingemar Frycklund, GNBS= Bert Gustafsson, IMBS= Lars Imby, JOJS= Jan A. Jonasson, KAOD= Ole Karsholt, KJCS= Clas Kiillander, KSMS= Peter Koch-Schmidt, LEJS= Jon Lennstrdm, LJRS= Jesper Lind' LTSS= Mats Lindeborg, OLBS= Bo-Olsson. PEBS= Bert Pettersson, PENS= Carl Ake Pettersson, PGAS= Gtiran Palmqvist, RJES= Jens Rydell, RYRS= Nils Ryrholm, SJNS= Gciran Sj6berg, SVNS= Ingvar Svensson, THMS= Erik Tham, TKRS= Krister Tingstedt, WMAS= Magnus Wedelin. Litteratur Buhl, O., Falck, P., Karsholt, O., Larsen, K' & Vilhelmsen, F. 1997. Fund af smisommerfugle fra Danmark i 1996. - Ent. Meddr. 65:149-158. Gaedike, R. 1966. Die Genitalien der europhischen Epermeniidae. - Beitr. Ent. 16:633-692. Hering, E. M. 1957. Bestimmungstabellen der Blattminen von Europa, Band I-III. 'S-Gravenhage (Uitgeverij Dr. W Junk). Karsholt, O. 1997. The genus Chrysoclista Stainton, 1854 in Europe (Lepidoptera, Agonoxenidae). - Ent. Meddr. 65:29-33. Scholz, A. 1996. Zur IdentitAt von Epermenia falciformi s (Haw orth, I 828) (Lepidoptera: Epermeniidae). - Nora lepid. l8(3/4):289-296. Smdfiririlar i Sverige 1997 Svensson, I. 1992. Anmiirkningsviirda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1991. - Ent. Tidskr. I 13:36-41. Svensson, l. 1994. Anm2irkningsviirda fynd av smifjfilar (Microlepidoptera) i Sverige 1993. - Ent. Tidskr. I 15(l-2):45-52. Svensson, L 1996. Anmiirkningsviirda fynd av smifjiirilar (Microlepidoptera) i Sverige 1995. - Ent. Tidskr. I 17(l-2):49-57. Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1987. Catalogus lepidopterorum sueciae. Stockholm (Entomologiska fdreningen & Naturhistoriska riksmuseet). Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus lepidopterorum sueciae. Stockholm (Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska f<ireningen).. Svensson, I. & Palmqvist, G. 1990. Ftirteckning Over svenska fi filsnamn. Stockholm (Entomologiska f<ireningen). Toll, S. 1952. RodzinaEapistidaePolski. - Dokumenta Physiographica Poloniae 32. Witzgall, P., Chambon, J.-P., Bengtsson, M., Unelius, C. R., Appelgren, M., Makranczy, G., Muraleedharan, N., Reed, D. W., Hellrigl, K., Buser, H.-R., Hallberg, E., Bergstrcim, G., T6th, M., L<ifstedt, C. & L0fqvist, J. 1996. Sex pheromones and attractants in the Eucosmini and Grapholitini (Lepidoptera, Tortricidae). - Chemoecology 1 :13-23. Europas nattflyn Vol 3 Books, Danmark. Med denna tredje volym iir triologin civer Europas Noctuinae fullbordad. De tidigare volymerna har recencerats i ET 1991, hiifte 3 och 1994' h?ifte 4. Denna volym innehflller fotograferade genitalieavbildningar till de arter som behandlats tidigare. Sammanlagt presenteras genitaliema till 267 arter. Fyra av dessa arter iir nya fcir vetenskapen. Dessutom innehiller boken fem nybeskrivna underarter, och tvi nya sliikten upprattas. Utgeende frin de tidigare volymerna tas ocksi sliikten a MesoSona, Actinotia och Cloantha med dven om de numera enligt Fibiger skall placeras i underfamiljen lpimorphinae. Enligt ;'The Lepidoptera of Europe" (1996) har dock dessa sliikten inordnats i underfamiljen Hadeninae. Inledningsvis beskrivs preparationstekniken friimst hur den s.k. vdndpreparatmetoden fungerar, dvs di vesikan vdnds ut. Just denna karaktiir har visat sig vara vtirdefull i diskussionen om "nyckel-lis" mekanismen mellan hanens viinda vesica och karaktiirer i hongenitalien. Det dr ingen civerdrift att pisti att bland de i minga 59