Skärtorsdagen Markusserien Markus 14:12-26 Stora sammanhanget: Markus evangelium

Skärtorsdagen Markusserien Markus 14:12-26 Stora sammanhanget: Markus evangelium Författaren: Okänd men en mycket tidig tradition har bundit evangeliet till Markus, en judisk kristen följeslagare till Petrus. Han hade kännedom om arameiska och grekiskan. Tillsammans med det hypotetiska dokumentet Quelle (Källan) innehåller detta evangeliet de äldsta traditionerna om Jesus och är en av de viktigaste källorna i forskningen kring den historiske Jesus. När var det skrivet: Mellan tiden då Menahem och Symon framträdde som profeter vid det judiska kriget med Rom (åren 66 resp. 68-69) och Jerusalems tempels förstörelse år 70 (eller möjligen direkt efter år 70) Var skrevs det: Rom eller i någon av de östra provinserna, i det vi idag kallar Palestina, Syrien, Libanon. Argument finns för båda. Genre: Med Adela Yarbro Collins (Mark, Hermeneia/Fortress 2007) kan man säga att detta är en eskatologisk (om det yttersta tiderna) historiografisk (använder sig av formen historia ) monografi (en skrift intresserad i ett sammanhållet tema/ämne) med starka drag av urmyt/ur-berättelse. Ordet evangelium används först i kristet sammanhang av Paulus för att beteckna innehållet i sin förkunnelse om Guds handling genom Jesus liv, förkunnelse, död och uppståndelse för återställningen av människans ur-förhållande till Gud, som förkunnats av profeterna. Alltså evangelium i det sammanhang är ett talat budskap som väcker befriande hoppingivande tro med en missionerande målsättning. Andra evangelier är av mycket annorlunda litterär struktur och form än de erkända som kanoniska t.ex. Sanningens Evangeliet och Tomas Evangeliet. Målgrupp: Grekisk talande kristna i behov av översättningar av arameiska termer (arameiskan var modersmålet för de flesta judar i området vi känner som Palestina, Syrien och Libanon) Särdrag: Skrivet för att läsas /höras. Kännetecknas av ett snabbt och ivrigt tempo: omedelbart (sedan) gjorde Jesus de inte ens fick tid att äta (6:31b) Struktur Forskarna R.T. Fance (The Gospel of Mark, 1981) och Morna Hooker (The gospel According to St. Mark, 2002) lägger fram var sina arbetshypoteser över strukturindelning för evangelierna. Jag finner de användbara för mina behov. Se nedan: France: Titel 1:1 Prolog 1:2-13 Galiléen; den Messianska Hemligheten 1:14-8:21

Vägen till Jerusalem: Den Messianska Hemligheten avslöjad 8:22-10:52 Jerusalem 11:1-16:8 Hooker: Prolog 1:1-1-13 Auktoritet verksamt 1:14-3:6 Sanningen gömt och uppenbarad 3:7-6:6a Hårda hjärtan och brist på tro 6:6b-8:26 Korsets väg 8:27-10:52 Kungen kommer till Jerusalem 11:1-13:37 Lidandets berättelse 14:1-15:47 Epilogen 16:1-8 (16: 9-20) På något sätt måste man ta hänsyn till berättelserna om de blinda som får sin sikt tillbaka (8:22-30 och 10:46-52) som inramande därmed framhävande det avsnitt de inramar. I Adela Yarbro Collins kommentar (Mark, 2007) används en annan struktur indelning men man kan skönja mycket gemensamt med dem ovan. Avsnittets sammanhang i berättelsen: Markus 14: 12-72 Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades Struktur: Introduktion/förberedelsen Allt var som han hade sagt 14: 12-16 Måltiden: Detta är min kropp detta är mitt blod, förbundets, som utgjuts för många 14: 17-25 På Olivberget: Människosonen skall överlämnas i syndares händer 14: 26-52 Hos översteprästen: Jag är 14: 53-65 Avslutning/ Jag känner inte honom 14: 66-72 Avsnitt: Markus 14:12-26 Texten: 12 Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: "Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?" 13 Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: "Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, 14 och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? 15 Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss." 16 Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. 17 På kvällen kom han dit med de tolv. 18 Medan de låg till bords och åt sade Jesus: "Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig." 19 Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Det är väl inte jag?" 20 Han svarade: "Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. 21 Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född." 22 Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." 23 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24 Han sade: "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.

25 Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike." 26 När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. 12 Καὶ τῇ πρώτῃ ἡμέρᾳ τῶν ἀζύμων, ὅτε τὸ πάσχα ἔθυον, λέγουσιν αὐτῷ οἱ μαθηταὶ αὐτοῦ, Ποῦ θέλεις ἀπελθόντες ἑτοιμάσωμεν ἵνα φάγῃς τὸ πάσχα; 13 καὶ ἀποστέλλει δύο τῶν μαθητῶν αὐτοῦ καὶ λέγει αὐτοῖς, Ὑπάγετε εἰς τὴν πόλιν, καὶ ἀπαντήσει ὑμῖν ἄνθρωπος κεράμιον ὕδατος βαστάζων: ἀκολουθήσατε αὐτῷ, 14 καὶ ὅπου ἐὰν εἰσέλθῃ εἴπατε τῷ οἰκοδεσπότῃ ὅτι Ὁ διδάσκαλος λέγει, Ποῦ ἐστιν τὸ κατάλυμά μου ὅπου τὸ πάσχα μετὰ τῶν μαθητῶν μου φάγω; 15 καὶ αὐτὸς ὑμῖν δείξει ἀνάγαιον μέγα ἐστρωμένον ἕτοιμον: καὶ ἐκεῖ ἑτοιμάσατε ἡμῖν. 16 καὶ ἐξῆλθον οἱ μαθηταὶ καὶ ἦλθον εἰς τὴν πόλιν καὶ εὗρον καθὼς εἶπεν αὐτοῖς, καὶ ἡτοίμασαν τὸ πάσχα. 17 Καὶ ὀψίας γενομένης ἔρχεται μετὰ τῶν δώδεκα. 18 καὶ ἀνακειμένων αὐτῶν καὶ ἐσθιόντων ὁ Ἰησοῦς εἶπεν, Ἀμὴν λέγω ὑμῖν ὅτι εἷς ἐξ ὑμῶν παραδώσει με, ὁ ἐσθίων μετ' ἐμοῦ. 19 ἤρξαντο λυπεῖσθαι καὶ λέγειν αὐτῷ εἷς κατὰ εἷς, Μήτι ἐγώ; 20 ὁ δὲ εἶπεν αὐτοῖς, Εἷς τῶν δώδεκα, ὁ ἐμβαπτόμενος μετ' ἐμοῦ εἰς τὸ τρύβλιον. 21 ὅτι ὁ μὲν υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου ὑπάγει καθὼς γέγραπται περὶ αὐτοῦ, οὐαὶ δὲ τῷ ἀνθρώπῳ ἐκείνῳ δι' οὗ ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου παραδίδοται: καλὸν αὐτῷ εἰ οὐκ ἐγεννήθη ὁ ἄνθρωπος ἐκεῖνος. 22 Καὶ ἐσθιόντων αὐτῶν λαβὼν ἄρτον εὐλογήσας ἔκλασεν καὶ ἔδωκεν αὐτοῖς καὶ εἶπεν, Λάβετε, τοῦτό ἐστιν τὸ σῶμά μου. 23 καὶ λαβὼν ποτήριον εὐχαριστήσας ἔδωκεν αὐτοῖς, καὶ ἔπιον ἐξ αὐτοῦ πάντες. 24 καὶ εἶπεν αὐτοῖς, Τοῦτό ἐστιν τὸ αἷμά μου τῆς διαθήκης τὸ ἐκχυννόμενον ὑπὲρ πολλῶν: 25 ἀμὴν λέγω ὑμῖν ὅτι οὐκέτι οὐ μὴ πίω ἐκ τοῦ γενήματος τῆς ἀμπέλου ἕως τῆς ἡμέρας ἐκείνης ὅταν αὐτὸ πίνω καινὸν ἐν τῇ βασιλείᾳ τοῦ θεοῦ. 26 Καὶ ὑμνήσαντες ἐξῆλθον εἰς τὸ Ὄρος τῶν Ἐλαιῶν. Struktur: Introduktion: 14:12-16 (jfr. m. 11: 1-7) Måltidstunden: 14: 16-25 Förutsägelse om vem som skulle överlämna Jesus 14: 16-21 (Jfr. m. LXX Psalt. 40:10 και γαρ ο ανθρωπος της ειρηνης μου εφ' ον ηλπισα ο εσθιων αρτους μου εμεγαλυνεν επ' εμε πτερνισμον/ bokstavligen: för också min freds man, den på vilken jag trodde, den som äter mitt bröd, gjorde nedtrampningen mot mig större ) Omtolkningen av brödets och vinets symboliska värde 14: 22-24 Placeringen av måltiden i ett eskatologiskt sammanhang 14: 25 Avslutning: 14:26 Centrala begrepp: det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades/ τῶν ἀζύμων, ὅτε τὸ πάσχα ἔθυον: Episoden tar karaktär av påskmåltid och laddar med dess symbolik Jesu identifiering av brödet och vinet med sin kropp och sitt blod. På kvällen kom han dit med de tolv/ Καὶ ὀψίας γενομένης ἔρχεται μετὰ τῶν δώδεκα: Författaren antyder att de tolv har stannat med Jesus medan andra i den större lärjungakretsen redan var på stället och gjorde i ordning för måltiden. de låg till bords/ καὶ ἀνακειμένων αὐτῶν: alltså inte en måltid i hast, utan en måltid av mer formell karaktär vilket redan har påpekats påskmåltiden. han som äter med mig han som doppar i skålen tillsammans med mig/ ὁ ἐσθίων μετ' ἐμοῦ ὁ ἐμβαπτόμενος μετ' ἐμοῦ εἰς τὸ τρύβλιον (jfr. m.m. Psalt 41:9, LXX 40:9) Med all sannolikhet en förstärkning av att det är en av de tolv, en av den

inre cirkel som delar bägare/skålen. Med tanke på att alla ställer den retoriska frågan Inte är det jag? och att alla dricker av vinet (v. 23b) kan man inte tolka dessa ord som särskiljande en bland dessa tolv! Tanken är att en av de älskade, en som Jesus litade på, kommer att trampa på honom (Psalt. 41) och överlämna honom. Författaren ger intrycket om att Jesus antingen inte viste vilken av dessa tolv skulle förråda honom eller ville inte direkt peka ut honom. Saken är att förrädaren inkluderas i måltidens gemenskap! Läsaren redan vet vem det är (v. 10) och förräderiets dramatik kommer att förstärkas vid episoden i Getsemane (vv. 43-45). Intressant i sammanhanget är att författaren låter Jesus ha full kontroll över hur man ska hitta platsen där de ska fira måltiden liksom faktum om att han kommer att överlämnas men ger intrycket att inte låta honom veta vilken av lärjungarna förråder honom om nu vägran att identifiera honom i texten har som avsikt att tolkas som okunskap. tog han ett bröd/ λαβὼν ἄρτον när han tog brödet se parallellformuleringen över vinet nedan. läste tackbönen/ εὐλογήσας: bokstavligen: välsignade men i sammanhanget används som parallell till bönen som Jesus använde vid utdelande av vinet, εὐχαριστήσας vilket bär betydelsen tackade. "Ta detta, det är min kropp."/ Λάβετε, τοῦτό ἐστιν τὸ σῶμά μου: den enda imperativ form som används av författaren i det här sammanhanget är ta. Befallningen att äta och att göra det till åminnelse av Jesus (Lk. 22:19; I Kor. 11: 24) saknas hos Markus liksom befallningen att dricka. Markus framställer episoden som något mycket ursprunglig. En händelse som saknar konnotationer av något som upprepas i kultiskt/liturgiskt sammanhang. Ordet kropp/ σῶμ inkluderar andra nyanser än vi är vana med: det kan även inkludera hela personligheten (se. Hooker, The Gospel According to Mark s. 541) tog en bägare, tackade/ λαβὼν ποτήριον εὐχαριστήσας: bokstavligen: under dess/medan/ när han tog bägaren tackade han I senare rabbinisk judendom framträder fyra olika bägare som elementa i pesach-måltidens liturgi i familjekretsen. I detta sammanhang är det omöjligt att identifiera vilken av dessa fyra om nu Jesus använder just den liturgin. Det är mycket möjligt att liturgin var mycket mer flytande under Jesus levnadsåren och att han använder sig av en mycket enkel sådan. Klart är att författaren inte är intresserad i andra elementa som ingick i liturgin än dessa som vi får del av. Själva påskalammet fattas, vilket hade gett en utmärkt tillfälle att identifiera Jesus med den men så sker det inte! Detta är mitt blod/ Τοῦτό ἐστιν τὸ αἷμά μου: Identifieringen av vinet med Jesus blod kommer efter dess alla närvarande har druckit av den. Inte heller här finns det en befallning att dricka. Att dricka blod för en jude var och är vidrigt! (III Mos. 7: 26; 17:10-14 V Mos. 15: 23) förbundsblodet som blir utgjutet för många/ τῆς διαθήκης τὸ ἐκχυννόμενον ὑπὲρ πολλῶν: ospecificerad många öppnar för inkludering av de som inte är med i den omedelbara sammanhanget i berättelsen. Om tolkning av förbundsblodet se nedan. det nya vinet i Guds rike/ πίνω καινὸν ἐν τῇ βασιλείᾳ τοῦ θεοῦ: knyter an till de sista tiderna och den himmelska måltiden. (Jfr. m. Jes.25: 6-8) denna sista kommentar över skeendets betydelse knyter de närmastkommande händelserna, passionen och döden med den framtid dessa öppnar, uppståndelsen som början på den himmelska gästabud med det nya vinet, Guds rikes fullbordan i en sista tidernas framtid. När de hade sjungit lovsången/ ὑμνήσαντες: man avslutade påskmåltiden med hymn/ lovsång.

Genre: Bultmans kategorisering som troslegend med apologetiska avsikter kan tillämpas på hela avsnittet. Vad sägs, vad görs, vad sägs inte, vad görs inte? Det ligger väldigt nära till hand att göra en blandning av alla olika referenser till Jesus ord vid det som kom att bli den sista måltiden han tog med sina lärjungar och göra en tolkning inte av Markus evangelium utan av kristna nattvardsgudstjänsternas instiftelseorden. Bara namnet instiftelseorden förråder ett förförståelse av dessa ords innebörd. Utan att behöva förringa det sammanhanget är det en bra idé att ge Markus författare en chans och tolka författarens återgivning av orden i verkets sammanhang. detta innebär att vi också utgår ifrån att författaren vill sätta denna måltid i ett pesach-måltidens sammanhang (till skillnad från Johannesevangelium). I detta sammanhang vill jag klargöra att jag inte är omedveten om debatten kring dateringsvårigheter och identifieringen av måltiden som en pesach-måltid. För mina ändamål är det oväsentlig om Jesus sista måltid var en regelrätt pesach-måltid eller en gemenskapens måltid som den firades av olika religiösa grupper inom sen antikens judendom. Det viktiga i mitt sammanhang är att författaren karakteriserar måltiden som en pesach-måltid och låter det karaktär flöda över på det som sägs och görs under måltiden som förtydligande den händelseutveckling direkt efter den. Evangelisten placerar de kommande händelserna i samband med påskalammets slakt, II Mos. 12. Hela den inledande berättelsen om hur lärjungarna finner platsen för att fira påskalammets måltid präglas av en litterär markering om hur just denna gång handlar firandet om ett mycket speciellt tillfälle. Observera att vinet inte nämns som element i pesach-måltiden i II Mos. men nämns i mishna pesahim. Måltidsstunden inkluderar andra än de tolv, en större krets av lärjungar, då det särskild påpekas att det är en av de tolv som kommer att överlämna honom. Det är tydligen två av dessa tillhöriga den större kretsen som gör i ordning för måltiden. Förrädaren nämns inte vid namn i det här sammanhanget. För denna evangelist annulleras inte ansvarsfrågan om överlämnande av att det som sker fullbordar det som står skrivet om honom. Förrädaren bär ansvar för sina handlingar. Man kan notera att medan vinet kvalificeras av att det är förbundets blod och utgjutet för många (Τοῦτό ἐστιν τὸ αἷμά μου τῆς διαθήκης τὸ ἐκχυννόμενον ὑπὲρ πολλῶν; detta är mitt blod, förbundets, som blir utgjuten för många), saknar brödet någon sådan kvalificering. Brödet identifieras med Jesus kropp (τοῦτό ἐστιν τὸ σῶμά μου; detta är min kropp) och inte betecknas som kött/. Överhuvudtaget är vinet starkare laddade då den dricks av alla och utgjuts för många. Orden verkar inkluderande av andra som inte finns i sällskapet. Läsaren bör komma ihåg att diskussionerna om karaktären av Jesus identifiering med brödet och vinet med sin kropp och blod är främmande för evangelisten. För författaren det viktiga är själva identifieringen och vart denna identifiering leder till i frågan om lärjungens (och många ) delaktighet i det som sker och kommer att ske i den sekvens av episoder som skildras. Evangelistens tankeförbindelses spektrum har Skrifterna som fokus, påskmåltiden och förbundsbekräftelsen, efter de antydningar författaren ger i texten: påskalammets slakt och förbundsblodet.

Nedan följer en synops av orden som de framkommer i de olika skildringarna i Nya testamentet. Var finns den träffande repliken? Aktörer/ Roller Lärjungarna: förbereder för Jesus Jesus: mästaren En man med en vattenkruka: lyfter fram tillfällets särskilda karaktär, män bar inte vattenkrukor för hushållets behov, det var kvinnornas uppgift och gjordes oftast på morgonen. En husägare: bekräftar och förstärker det speciella med detta tillfälle. Han har redan gjort allt i ordning för högtiden och känner igen mästare genom titeln! Det tolv: särskild innercirkel kring Jesus Många: ospecificerad, inkluderande av andra i olika tider och platser än den aktuella Setting: Ett stort rum på övervåningen av ett (privat?) hus på första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades. Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken) Lärjungarna Vilka är vinnarna/förlorare? Dessa många för vilka förbundsblodet utgjuts är vinnare. Den mannen som förrådde Jesus är definitiv förlorare. Mot vilka är udden riktade? Om man tar på alvar det särskilda påpekandet om att en av de tolv skulle förråda Jesus kan man ana en udd riktad åt den kristen som tror sig vara säker i sin tro Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik) Kretsen kring Markus evangeliet d.v.s. kristna. Vilka tilltalas nu? (faktiska publik) Alla som hör eller läser evangeliet. Relation till dagens tema: Det nya förbundet Vinet som identifieras med blodet är tecken på ett förbund. Intressant i sammanhanget är förbundets karaktär; tvåsidig som mellan Israel och Gud (II Mos. 24 ff.) eller ensidig som mellan Noa och Gud (I Mos. 6; 9)/ Abraham och Gud (I Mos. 17)? Med tanke på att Jesus, i detta evangelium agerar villkorslöst i sina möten med andra människor man skulle kunna tänka sig att författaren menar att förbundet som blodet är ett tecken av är ensidig och villkorslös. Ett parallell till hur blodet bekräftar förbundet är både blodet som stänks i dörrposterna vid den första pesach/ ח ס פ (II Mos. 12:1 ff.), vilket har direkt anknytning till texten ( på första dagen av det osyrade brödets högtid, när påskalammet slaktades ) som blodet som stänks när Israel bekräftar det dubbelsidiga villkorliga förbundet som slöts mellan Israel och Gud (II Mos. 24: 4-8).

Synopsis av Nya testamentets texter över Nattvardens Instiftelseord Varje författare har en egen färg som även markerar det som är gemensamt med andra författare. Man kan lägga märke att Paulus skildring i I Korithierbrevet 11 har mycket material gemensamt med Lukas. Det behöver inte innebära beroende av varandra utan kan också betyda att de hade en gemensam källa. Kanske liturgiska texter som båda författare exponerades till. Lukas är den enda av evangelierna där Jesus inte tar brödet själv utan där det räcks åt honom, vilket skiljer det från Paulus. Markus 22 Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." 23 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24 Han sade: "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. 25 Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike." 26 När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Matteus 26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: "Tag och ät, detta är min kropp." 27 Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: "Drick av den alla. 28 Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29 Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike." 30 När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Lukas 17 Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: "Ta detta och dela det mellan er. 18 Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit." 19 Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig." 20 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. Paulus 23 Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig." 25 Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig."