RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR ÅR

RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR ÅR 1959 TILL RIKSDAGENS BANKUTSKOTT H ELSIN GFORS 1960

RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR ÅR 1959 TILL RIKSDAGENS BANKUTSKOTT H ELSIN GFORS 1960

INNEHÅLL Sid. Finlands Banks verksamhet... 3 Den ekonom iska utvecklingen under 1959.. 3 Ponningm arknaden och Finlands Banks penn ingp olitik... 4 U tvecklingen av bankens balans i sammandrag... 6 Valutakurserna och bankens förhållande till u t la n d e t... 7 Förhållandet till staten... 9 Den direkta utlåningen och förhållandet till egna kunder... 9 Förhållandet till penninginstituten... 10 S edelstocken... 11 Sedelutgivningsrätten oeli dess användning 11 B okslutet... 11 A v bank fullm äktige handlagda ä r e n d e n... 14 R evisionen... 14 Granskningen a v lånerörelsen och valutahandeln... 14 Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren... 14 Fonder underställda bankfullm äktiges övervakning... 14 H elsingfors 1960. Statsr&dcts tryckeri Sid. Sänkning av Finlands Banks räntesatser.. 14 Fram ställning till statsrådet angående avbetalningsköp... 15 R eparationer och ändringar av huvudkontorets gam la byggnad... IB U ppförande av fastigh et och inrättande av befattningar för Rovaniem i avdelningskontor... 16 Teckning av nya aktier i M ortgage Bank o f Finland O y... 16 Tillåtelse fö r M ortgage Bank o f Finland Oy att upptaga lån... 17 K orrespondentbankerna... 17 In dextillägg till befattningshavarnas löner och p e n s io n e r... 17 B eviljade pensioner, fam iljepensioner och understöd samt b eviljad begravningshjälp 18 D irektionen... 18 K ontrollanterna vid avdelningskontoren... 18 B ankfullm äktige... 19 R evisorerna... 19 Den ekonomiska utvecklingen under 1959 Finlands Banks verksamhet Förväntningarna rörande den framtida konjunkturutvecklingen voro ännu rätt försiktiga vid ingången av 1959, trots att ett uppsving redan var skönjbart på vissa områden. Under våren blev förtroendet för återhämtningen väsentligt starkare. Stegringen i efterfrågan på Finlands exportvaror ledde till att i synnerhet sågvaruavsättningen ökades, men även till att pappers- och cellulosaexporten växte småningom samtidigt som prisnedgången avstannade. Att inkomstbildningen förstärktes påverkade hemmamarknadsindustrin genom en ökning av konsumtionsefterfrågan och en därav orsakad lagertillväxt inom handeln. Ökningen i byggnadsmaterialproduktionen var åter ett tecken på att husbyggnadsverksamheten intensifierats, vilket icke endast gällde bostadshus utan i ännu högre grad industri- och affärsbyggnader. I den del av investeringsvaruindustrin, som tillverkar maskiner och transportmedel, var utvecklingen däremot rätt svag, vilket framför allt berodde på att sysselsättningen avtog i skeppsbyggnads- och verkstadsindustrin, emedan förhandlingarna rörande handelsavtalet med Sovjetunionen drogo ut på tiden. Under sommaren och hösten intensifierades den ekonomiska aktiviteten ytterligare och man kunde redan tala om en rätt tydlig uppgångskonjunktur. Exportpriserna förbättrades småningom, även om de årliga genomsnittspriserna på de flesta huvudartiklar förblevo lägre än året förut. Totalt växte exportvolymen med 15 %, men exportvärdet endast med 8 % i jämförelse med år 1958. Å andra sidan ökades även importen alltmera mot slutet av året. Importvolymen för hela året blev därför 20 % större än år 1958. Då emellertid också importpriserna voro lägre än under föregående år utgjorde stegringen i importvärdet 14 %. Till följd av den starka importökningen utvisade handelsbalansen enligt förhandsuppgifter ett överskott om endast 0.5 miljarder mark. Tack vare frakterna och övriga s.k. osynliga poster blev hela betalningsbalansens överskott dock ungefär 10 miljarder. Under årets senare hälft påverkades utvecklingen utom av de redan nämnda faktorerna även av stegringen i investeringsverksamheten. De omfattande investeringar som träförädlingsindustrin hade inlett föregående år förutsatte i detta skede byggnadsverksamhet och gåvo även arbete åt den inhemska verkstadsindustrin. Även inom övriga grenar av såväl export- som hemmamarknadsindustrin påbörjades investeringar, som syftade till kapacitetsökning, eller inleddes byggnadsarbeten på helt nya produktionsanläggningar. De mest omfattande utvidgningarna finansierades med hjälp av exportavgiftsmedel och utländska lån samt med obligationslån emitterade av hypoteksinrättningar och bolag. Industriproduktionen växte särskilt kraftigt under årets sista månader och under det fjärde kvartalet var volymen redan 12 % större än ett år tidigare. För hela året utgjorde stegringen i industriproduktionen 7 %. Av samma storleksordning var produktionstillväxten även inom samfärdseln, handeln, husbyggnadsverksamheten och anläggningsverksamheten. Lantbrukets produktionsvolym steg däremot med endast 2 %, och inom skogshushållningen var stegringen ej mer än 1 %, beroende på att aktiviteten var synnerligen låg under årets första månader. Volymen av hela nettonationalprodukten blev 2 2049/60/25,72

4 5 5 % större än år 1958, men då prisnivån hade stigit något ökades dess värde med 6 %. Den kraftiga produktionsstegringen ledde icke omedelbart till en nedgång i antalet registrerade arbetslösa. Under årets förra hälft kom förbättringen i sysselsättningen till synes bl. a. i att användningen av förkortade arbetsveckor avtog. Samtidigt steg emellertid antalet personer anmälda till arbetslöshetsregistren. Enligt registren var arbetslösheten störst i medlet av mars, då 17 200 personer voro helt utan arbete. Motsvarande siffra hade året förut varit 10 400. Totalantalet registrerade arbetslösa var vid samma tidpunkt 99 700 mot 77 700 år 1958. Ökningen var praktiskt taget helt och hållet en följd av att den för skogsarbeten erforderliga arbetarmängden hade reducerats med ungefär 20 000 personer i jämförelse med föregående år, huvudsakligen beroende på att trävaruanskaffningarna minskats. Inom kort sjönk dock även antalet registrerade arbetslösa tack vare tillväxten i den ekonomiska aktiviteten. Vändpunkten inträffade den första veckan i juni, varefter arbetslöshetssiffrorna voro lägre än år 1958. Så var fallet även under höstsäsongen. Antalet registrerade arbetslösa steg dock rätt högt, trots den allmänna konjunkturuppgången och den synnerligen starka expansionen på sådana ur sysselsättningssynpunkt viktiga områden som skogsarbetena och byggnadsverksamheten. Registren omfattade vid årets utgång 54 900 personer mot 82 000 ett år tidigare. Byrån för arbetsmarknadsundersökningar vid ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena har i utredningar om de inregistrerades tidigare arbetsgivare belyst orsakerna till att registren ännu upptogo så pass många personer. I slutet av november voro enligt beräkningarna 43 % av de registrerade sådana personer, som entledigats från statens eller kommunernas arbeten. Detta tyder utan tvivel på att en rätt betydande del av de statliga och kommunala arbeten, vilka kunna betraktas såsom normala, för närvarande budgettekniskt sett finansieras med hjälp av arbetslöshetsanslag. Arbetsmarknadsbyråns utredningar avspegla även förändringarna i de registrerade arbetslösas fördelning på näringsgrenar under tiden november 1958 november 1959. Det totala antalet arbetslösa sjönk under denna period med 34 %, inom industrin och hantverket samt handeln minskades arbetslösheten med långt över hälften, inom övriga näringar och samfärdseln med nästan jämnt hälften samt inom husbyggnadsverksamheten närapå lika mycket. Arbetslösheten i nämnda näringar, vilka direkt kunna väntas bli påverkade av stegringen i aktiviteten, reducerades alltså väsentligt och utgjorde vid utgången av november en tredjedel av antalet registrerade arbetslösa, dvs. endast c. 16 000 personer. För skogshushållningen och flottningen var motsvarande nedgång en dryg tredjedel, en direkt följd av att avverkningarna ökats. Inom lantbruket däremot sjönk arbetslösheten med endast en femtedel och inom anlägg- ningsverksamheten med en åttondedel. Då emellertid arbetarna tillhörande gruppen skogshushållning och flottning samt anläggningsverksamhet till största delen utgöras av personer som ursprungligen ha varit verksamma inom lantbruket, kan man draga slutsatsen, att majoriteten av de arbetslösa är småbrukare och medlemmar av deras familjer, eller familjemedlemmar tillhörande sådana större hemman, vilka vintertid ej kunna erbjuda produktiv sysselsättning i nödig utsträckning. Det är uppenbart att en strukturell arbetslöshet av detta slag icke av sig själv nämnvärt sjunker under en uppgångsperiod. Icke heller kan den avskaffas genom penningpolitiska medel, som endast generellt påverka efterfrågan på varor och tjänster. Såvida man aktivt strävar till att reducera en dylik arbetslöshet, måste de åtgärder som vidtagas uppenbarligen gälla just de regioner samt yrkes- och näringsgrenar, där arbetslöshet huvudsakligen förekommer, och syfta till att öka arbetskraftens rörlighet. Penningmarknaden och Finlands Banks penningpolitik För att främja det ekonomiska uppsvinget och förbättra förutsättningarna särskilt för en intensivare investeringsverksamhet, strävade Finlands Bank under årets förra hälft att sänka räntefoten. Till följd av prisnivåns stabilisering behövde penninginrättningarna med undantag av vissa sparbanker från årets början ej mera debitera indextillägg på lån. Finlands Bank företog en motsvarande sänkning av kreditkostnaderna genom att för sina privata kunder ändra den i praktiken tillämpade diskonträntan från 7 y2 8 %.till 7 7 1/ 2 % från och med den 7 januari. Nedre gränsen för de officiella diskonträntorna bibehölls emellertid vid 6 % och övre gränsen vid 8 %. Vid årets början tillämpade penninginrättningarna en utlåningsränta om högst 7 J/2 % I sparbankerna och andelskassorna var den vanligaste räntan 7 14 /o. På uppmaning av Finlands Bank sänkte även affärsbankerna i januari sin högsta utlåningsränta till 7 *4 % För att stimulera den produktiva verksamheten borde enligt Finlands Banks uppfattning en allmän sänkning av utlåningsräntorna fås till stånd i samtliga penninginrättningar. Bankfullmäktige beslöto därför den 27 februari, att rediskonteringsräntan på penninginrättningarnas växlar, vilken hade utgjort 7 1/4 %, från och med ingången av mars enligt direktionens prövning skulle utgöra 6 % 7 14 %. Samtidigt sänkte bankfullmäktige den nedre gränsen för de officiella diskonträntorna till 6 % och den övre till 7 V2 % likaså från början av mars (se s. 15). En allmän räntesänkning genomfördes alltså den 1 april, varvid penninginrättningarnas högsta utlåningsränta sjönk från 7 V2 % till 7 %. Samma dag sänkte direktionen den ränta, som Finlands Bank i praktiken tillämpar vid växeldiskontering, till 6 % 7 % samt rediskonteringsräntan från 7 14 % till 6 % %. För rediskontering godkändes därefter endast sådana växlar, på vilka penninginrättningarna hade debiterat högst 6 % %. Bestämmelserna rörande tilläggsräntan vid rediskontering bibehöllos oförändrade men behövde icke tillämpas då bankernas likviditet förbättrades. I detta sammanhang kan konstateras, att penninginrättningarna från början av april sänkte den gängse räntan på bostadsbyggnadslån från 7 14 % till 7 %, vilket innebar att maximiräntan på de lån som avses i lagen om skattelättnader för bostadsproduktion blev 6 1/2 %. I praktiken ha flera penninginrättningar debiterat endast 6 14 % i ränta på dylika lån. Allmänhetens depositionsverksamhet, som redan året förut hade blivit avsevärt livligare, intensifierades ytterligare under redogörelseåret. Sänkningarna av inlåningsräntoma hösten 1958 och våren 1959 synas ej ha haft någon som helst negativ verkan på depositionstillväxten. En viktig orsak härvid var att penningvärdet stabiliserades, varigenom depositionerna som sparform blevo mera uppskattade. Icke ens prisstegringen på hösten tycktes ha hämmat ökningen i penningsparandet. Totalt steg penninginrättningarnas inlåning från allmänheten med 87.3 miljarder mark. Året förut hade motsvarande ökning utgjort 49.6 miljarder. Samtidigt som inlåningen växte ökades oekså penninginrättningarnas utlåning. Under tiden januari augusti var den totala utlåningsökningen 36.5 miljarder mark mot 20.7 miljarder ett år tidigare. På samma gång förbättrades affärsbankernas likviditet avsevärt. Redan från och med medlet av februari hade bankerna i allmänhet om man bortser från de vid månadsskiftena förekommande svängningarna ett nettotillgodohavande i Finlands Bank. Den totala likviditeten förbättrades successivt ända till augusti. Därefter försvagades den emellertid, beroende på att utlåningstillväxten under tiden september december var hela 41.4 miljarder mark mot 16.9 miljarder under motsvarande månader år 1958. Under hösten fästes Finlands Banks uppmärksamhet främst vid att affärsbankernas likviditet sjönk ehuru inlåningen på checkräkningarna ökades väsentligt, vilket hade förutsatt en större likviditet. I september växte denna inlåning med 2.5 miljarder mark mot att året förut ha gått ned med 1.7 miljarder. Utvecklingen gick i samma riktning även senare så att checkräkningsökningen under september december utgjorde 8.3 miljarder mot endast 1.1 miljarder året förut. Å andra sidan synas affärsbankerna i sin kreditgivning speciellt ha gynnat konsumtionsändamål, vilket framgår av att handelskrediterna och finansieringen av avbetalningsköp ökades. Finlands Bank ansåg det vara utomordentligt betydelsefullt att affärsbankerna skulle förbättra sin likviditet så att de under en fortgående uppgångsperiod stadigt och jämnt kunde öka sin kreditgivning, oberoende av en eventuell retardering av inlåningsökningen och särskilt variationerna på checkräkning. Med tanke också på senare uppkommande finansieringsbehov för redan inledda investeringsarbeten uppmanade Finlands Banks direktion i oktober affärsbankerna att förbättra sin likviditet bl. a. genom

6 7 att öka tillgodohavandena i utländsk valuta. För att de växlingar, som förekomma också i den långfristiga depositionsrörelsen, ieke i sin tur skulle orsaka svårigheter när behovet av byggnadskrediter i framtiden stiger, uppmanade direktionen i november också sparbankerna att ge akt på likviditeten. Då affärsbankernas likviditet icke förbättrades i nämnvärd grad under årets sista månader, beslöt Finlands Bank i december inskränka affärsbankernas och Andelskassornas Central A b :s rätt till rediskontering utan tilläggsränta. Från och med början av maj 1958 hade denna rätt gällt upp till 60 % av penninginrättningens egna medel, men från ingången av år 1960 sänktes proportionen till 30 %. Samtidigt som Finlands Bank syftade till att förbättra likviditeten och därigenom trygga tillgången på kortfristiga och medellånga banklån, strävade banken att anskaffa även långfristiga lån för produktiva investeringar. Behovet av nya inhemska obligationsemissioner var icke stort, emedan försäljningen av de obligationer som hypoteksinrättningarna utgivit under de sista månaderna av 1958 ännu pågick. På bankens initiativ försökte man därför närmast anskaffa utländska krediter. De förhandlingar som året förut hade förts med Internationella Återuppbyggnadsbanken resulterade i att Finlands Banks dotterbolag Mortgage Bank of Finland Oy i mars beviljades ett lån om 37 milj. dollar för finansiering av träförädlingsindustrins utbyggnadsarbeten. I augusti erhöll Mortgage Bank ett lån om 50 milj. D-mark av det västtyska bankinstitutet Kreditanstalt fiir Wiederaufbau för investeringar i gruvdrift (se s. 17). Vidare kunde Industri-Hypoteksbanken i Finland på initiativ av Finlands Bank i maj upptaga ett lån i Export-Import Bank of Washington, stort 5 milj. dollar. Lånet, vilket var avsett för skeppsbyggnadsverksamhet, erhölls ur de medel som hade influtit i Finlands Bank som likvid i mark för lantbruksprodukter från Förenta Staterna. I finskt mynt motsvarade nämnda lån sammanlagt ungefär 17.3 miljarder. Vid årets slut ingick staten dessutom ett avtal med Sovjetunionen om en omfattande varukredit, vars maximibelopp utgör 500 milj. rubel (c. 40 miljarder mark). Lånet är avsett for anskaffningar av färdiga industrianläggningar, maskiner och apparater från Sovjetunionen. Närmare överenskommelse beträffande kreditens användning skall fattas inom fem år. Bland bankens övriga penningpolitiska åtgärder kan nämnas de terminsaffärer, som banken från och med ingången av redogörelseåret inledde med rediskonterande penninginstitut; transaktionerna gällde obligationer i statens kassaobligationslån av 1958, lydande på 3 000 milj. mark. Ändamålet med dessa operationer var att förenkla och underlätta utjämningen av de variationer, som speciellt vid månadsskiftena förekomma i penninginstitutens kassabehov. Bankerna utnyttjade, även denna möjlighet att skaffa temporär kassaförstärkning på ett billigare sätt än genom växelrediskontering. Då stora arbetslöshetsutgifter betungade staten och ökade dess lånebehov, utgavs på Finlands Banks förslag i medlet av juni 1959 ett nytt kassaobligationslån om 3 000 milj. mark. Även dessa obligationer beslöt banken göra till föremål för terminshandel med de rediskonterande penninginrättningarna. Såsom villkor för terminshandeln fastslogs, att av penninginrättning sålda kassaobligationer endast under sammanlagt 120 dagar i året finge befinna sig i Finlands Banks ägo. I praktiken blev dock försäljningsbehovet betydligt mindre. När penningtillgången under årets lopp blev allt rikligare, träffade Finlands Bank en överenskommelse med affärsbankerna om att de sistnämnda helt eller delvis skulle övertaga långivningen till Finlands Banks egna kreditkunder. Finlands Bank erbjöd även de banker, vilka saknade kortfristiga placeringsobjekt, en möjlighet att placera sina likvida medel. Utvecklingen av bankens balans i sammandrag Den penningpolitiska betydelsen av förändringarna i bankens balans' under redogörelseåret belyses av följande sammanställning, vilken för de viktigaste balansposterna eller -grupperna visar huruvida förskjutningarna ha ökat ( + ) eller minskat (' ) sedelstocken och penninginrättningarnas likviditet i förhållande till Finlands Bank. mrd mk Ökning i guld- och valutareserven + 15.6 Minskning i exportförskotten... 3.9 Amortering av guldlånet... + 3.2 Ökning av krediten för säkerhetsupplag... + 2.4 Ökning i IM F- & IB R D -växeln----- + 1. 3 Exportavgiftslånen... + 3.3 Minskning i statens checkräkning.. + 0. 7 Användning av lånet från Export- Import B a n k... + 2.1 Minskning i inhemska växlar i mark 4.9 ökning i inhemska obligationer... + 1. 7 Minskning i inhemska växlar i utländskt mynt... 1-1 Minskning i värderegleringsräkningar... + 2.7 Ökning i egna medel... 0.4 Övriga poster, nettoförändring.... 2.0 Summa + 20.7 Minskning i rediskonterade växlar + 14.0 Ökning i bankernas checkräkningar + 2.4 Ökning i utelöpande sed la r... + 4.3 Summa + 20.7 Den väsentligaste av de faktorer som ökade penningtillgången var tillväxten i guld- och valutareserven, vilken enligt sammanställningen steg med 15.6 miljarder mark. Detta tal ger emellertid icke någon fullständig bild av valutatransaktionernas expansiva verkan. Man bör för det första beakta, att de med bilaterala fordringar jämförbara förskott som före år 1958 beviljades för export till Sovjetunionen minskades med 3.9 miljarder. Å andra sidan reducerades valutareserven med sammanlagt 6.9 miljarder till följd av att 1954 års guldlån från Sovjetunionen återbetalades, krediten för säkerhetsupplag ökades och Finlands medlemsandel i Internationella Valutafonden höjdes. Beaktar man samtliga ovannämnda poster framgår det, att summan av valutatransaktionerna ökade tillgången på centralbankspengar med inalles 18.6 miljarder mark. Bland övriga faktorer som ökade penningutbudet kan nämnas främst användningen av exportavgiftslånen och 1958 års lån från Export-Import Bank samt placeringarna i inhemska obligationer. Reducerande på pen ningutbudet verkade framför allt att de inhemska växlarna i mark minskades, delvis emedan vissa kunder överfördes till andra kreditinrättningar, och att de inhemska växlarna i utländskt mynt reducerades genom amorteringen av utländska lån som banken förmedlat. De expansiva faktorernas sammanlagda verkan var 20.7 miljarder mark större än verkan av de faktorer, som stramade till penningmarknaden. A v tillväxten i penningutbudet föll 4.3 miljarder på en ökning i sedelstocken, vilket var ett tecken på att behovet av kontanta medel vuxit i och med stegringen i den ekonomiska aktiviteten. Penninginrättningarna å sin sida minskade rediskonterna och ökade checkräkningarna i Finlands Bank med sammanlagt 16.4 miljarder. I det följande gives en mer detaljerad analys av bankens verksamhet med ledning av balansjämförelser. Valutakurserna och bankens förhållande till utlandet Följande sammanställning belyser de av banken noterade officiella valutakurserna vid årets slut och vid utgången av föregående år. För de flesta valutor noterades begränsat föränderliga kurser. De valutor, för vilka fast kurs noterades vid slutet av året, ha betecknats med stjärna. 31. 12. 58 mk 31. 12. 59 mk 1 $ 320: 40 320: 20 1 Can $ 332: 50 336: 30 1 897: 50 896: 100 Skr 6 1 9 7 : 6 1 8 5 : 100 N kr 4 487: 4 484: Köpenham n.... 100 D kr 4 642: 4 643: 100 B fr 643: 640: 50 Am sterdam.... 100 H fl 8 478: 8 495: Ziirich... 100 S fr 7 440: 7 420: Frankfurt a. M. 100 DM 7 670: 7 678: *P aris... 100 F fr 64: 98 64: 98 Prag, clearing.. 100 KS 4 463: 4 458: 100 E sc 1 1 1 8 : 50 1 1 2 0 : W ien... 100 S 1 234: 1 234: *M oskva, clearing 100 Rbl 8 035: - 8 025: 100 L it 51: 30 51: 60 I slutet av året förnyades för 1960 multilateralavtalet mellan Finland och dess västeuropeiska handelspartners. Även Frankrike

8 9 anslöt sig därvid till avtalet, varför valutornas yttre konvertibilitet från och med ingången av 1960 gäller också den nya franska francen, för vilken Finlands Bank numera noterar begränsat föränderlig kurs. Tillväxten i valutareserven gjorde det möjligt för banken att lätta på inskränkningarna för s. k. osynliga betalningstransaktioner. Så t. ex. höjdes den utan särskild ansökan beviljade mängden resevaluta till det dubbla under senare hälften av mars. Banken mildrade även restriktionerna för kapitalöverföringar till utlandet. Bland annat slöts på hösten ett avtal med staten om ett särskilt valutamarklån om 1 miljard mark, i vilket utlänningar tillätos placera sina i Finland spärrade medel. Räntor och amorteringar på lånet erläggas i konvertibla valutor. I slutet av året gavs en lag om valutareglering (441/59) samt en lag om valutahandel (538/59), vilka båda trädde i kraft vid ingången av 1960. Utvecklingen av de utländska kontona i bankens balans belyses av följande sammanställning. Under redogörelseåret växte summan av guld och konvertibla valutor med 19.1 miljarder mark. Däremot minskades de bundna valutorna med ett nettobelopp om 3.6 miljarder mark. Vid årets utgång representerade guldet och de konvertibla valutorna 82 % av hela reserven. Året förut hade motsvarande siffra varit 71 %. Statens konton milj. mk Förhållandet till staten Kontoförhållandena mellan banken och staten framgå av följande sammanställning. Guld... Utländska valutor... Utländska växlar... Utländska obligationer... Sovjetunionens gamla exportförskott A k tiv a... Utländska valutakonton... Utländska markkonton.... Långfristig utländsk s k u ld... P assiva... N ett otillgodohavande i utlandet.... Bankens tillgodohavanden i utländsk valuta växte under året med 14 903 milj. mark, samtidigt som de utländska valutaskulderna minskades, ehuru endast med 62 miljoner. Då även guldkassan steg med 604 milj. mark, var nettoökningen i bankens hela guld- och valutareserv 15 569 milj. mark. Vid årets utgång utgjorde reserven 70 949 miljoner. Följande tablå visar sammansättningen av guld- och valutareserven vid slutet av åren 1958 och 1959. Utländska konton milj. mk 31. 12. 58 31. 12. 59 Förändring 7 850 8 454 + 604 49 708 64 611 + 14 903 871 366 505 2 213 3 263 +.1050 9 535 5 620 3 915 70177 82 314 + 12137 2178 2116 _ 62 4 643 4 780 + 137 11370 11060 310 18191 17 956 235 51 986 64 358 + 12 372 För- 31. 12. B8 31. 12. 59 ändring mrd mk mrd mk mrd mk Guld... 7.8 8.4 +0.6 Konvertibla valutor... 31.2 49.7 +18.5 Icke-konvertibla OEECvalutor... 7.7 4.7 3.0 Östvalutor... 8.2. 4.4 3.8 Övriga v a lu to r... 0.5 3.7 + 3.2 Guld- och valutareserven 55.4 70.9 +15.5 IMF- & IBRD-växel Kredit för säkerhets Statens nettoskuld 31. 12. 58 31. 12. 59 Förändring 6 875 6 875 2158 3 451 + 1293 4 335 6 786 + 2 451 13 368 17112 + 3 744 7146 6 418 728 6 288 3 029 3 259 3 214 3 214 16 648 9 447 7 201-3 280 7 665 + 10 945 Då utgifterna för arbetslösheten i hög grad betungade statshushållningen kommo banken oeh staten på våren överens om att den del av konsolideringslånet som skulle förfalla till betalning under redogörelseåret skulle amorteras först åren 1961 och 1962. Konsolideringslånet förblev således oförändrat. Den statsväxel, som utgör täckning för en del av Finlands medlemsandelar i Internationella Valutafonden (IM F) och Internationella Återuppbyggnadsbanken (IBRD ) och som i balansen är bokförd bland övriga fordringar, höjdes under året med 1581 milj. mark till följd av att medlemsandelen i Valutafonden steg. Då Återuppbyggnadsbanken å andra sidan utnyttjade Finlands medlemsandel i sin utlåningsverksamhet, steg växeln endast med ett nettobelopp av 1293 miljoner. Övriga fordringar omfatta vidare den kredit för säkerhetsupplag, som banken året förut beviljat staten. Härav använde staten under redogörelseåret 3 451 milj. mark. Vid årets slut förföll första raten, 1 miljard mark, av denna kredit till betalning, varför det utelöpande kreditbeloppet under året växte med 2 451 miljoner. I passiva minskades statens checkräkning med 728 milj. mark. Sedan överenskommelse träffats med Sovjetunionen om återbetalning av 1954 års guldlån motsvarande 3 214 milj. mark, erlade Finlands Bank i slutet av maj denna summa till staten, vilken återbetalade lånet till Sovjetunionen. Lånet hade i balansen bokförts bland långfristiga inhemska skulder. Från statens exportavgiftskonto, som hör till samma kontogrupp, lyftes under året i exportavgiftslagen förutsatta lån till ett värde av 3 312 milj. mark. Då å andra sidan på kontot ännu inflöt 53 miljoner i exportavgifter, vilka hade bort betalas året förut, sjönk kontot med 3 259 milj. mark dvs. till 3 029 miljoner. Den direkta utlåningen och förhållandet tiu egna kunder Följande tablå belyser bankens förhållande till privata kunder.

10 11 Allmänhetens konton milj. mk 31. 12. 58 31. 12. 59 Förändring Växlar i mark...... 8 823 3 888 4 935 Checkräkningar...... 440 267 173 Växlar i utländskt m y n t...... 12 644 11535 1109 Övriga fordringar...... 1212 998 214 Aktiva...... 23119 16 688 6431 Sedelstocken Beloppet av utelöpande sedlar växte med 4 360 milj. mark emedan behovet av kontanta medel ökades då den ekonomiska aktiviteten steg. Vid årets utgång uppgick sedelstocken till 69 435 miljoner. Veckomedeltalet var 61 745 milj. mark mot 57 437 miljoner året förut. Sedelutgivningsrätten och dess användning Sedelutgivningsrätten och dess användning samt sedelutgivningsreserven framgå av följande tablå. Övriga checkräkningar...... 293 233 60 övriga kortfristiga sk u ld er...... 232 159 73 Passiva...... 525 392 133 Nettoutlåning till företag...... 22 594 16 296 6 298 I och med att penningtillgången steg väsentligt under året, sökte Finlands Bank gradvis befria sig från den direkta kreditgivningen till privata kunder. Under redogörelseåret överfördes därför flere kunder helt och hållet till affärsbankerna, som också åtogo sig att sköta om en del av långivningen till de återstående kunderna. Då dessas likviditet var god utnyttjade de endast en. del av den kredit banken beviljat, varför de diskonterade inhemska växlarna i mark reducerades med 4 935 milj. mark och checkkrediterna med 173 miljoner. Vid utgången av året steg beloppet av växlar i mark endast till 3 888 milj. mark och beloppet av checkräkningskredit till 267 miljoner. Växlarna i utländskt mynt, vilka utgöra täckning för de utländska lån som banken har förmedlat till finska företag, reducerades genom låneavkortningar med 1109 milj. mark. Om man därtill beaktar vissa andra krediter samt å andra sidan skulderna i passiva, finner man, att bankens hela nettoutlåning till företagen under året minskades med 6 298 milj. mark. De av Finlands Bank tillämpade räntorna och förändringarna i dem ha behandlats i det föregående på s. 5. Förhållandet till penninginstituten Utvecklingen av kontoförhållandena mellan Finlands Bank och penninginrättningarna framgår av följande sammanställning. Sede lut giv ningsb ala ns en milj. mk Sedelutgivningsrätt 31. 12. 58 31. 12. 59 Förändring Ordinarie täckning... Supplementär täckning... S edelutgivning Utelöpande sedlar... Kortfristiga skulder... Innestående på checkkredit Sedelutgivningsreserv... 60 642 47 049 76 694 27 016 + 16 052 20 033 Summa 107 691 103 710 3 981 65 075 18 046 814 23 756 69 435 17 814 929 15 532 + 4 360 232 + 115 8 224 Summa 107 691 103 710 3 981 Aktiva: Rediskonterade v ä x la r... Passiva: Bankernas checkräkningar.. Bankernas nettoskuld... i.ill -»i t il Rediskonterna minskades enligt sammanställningen med 13 989 milj. mark. Deras veckomedeltal, som år 1958 hade utgjort 11.0 miljarder mark, var under redogörelseåret 1.8 miljarder. Faktum var, att bankerna under största delen av året hade ett nettotillgodohavande i Finlands Bank. Under årets sista veckor växte rediskonterna emellertid säsongenligt, så att bankerna åter stodo i skuld till Finlands Bank. Bankernas konton milj. mk 31. 12. 58 31. 12. 59 Förändring... 18 707 4 718 13 989 1474 3 856 + 2 382... 17 233 862 16 371 I det föregående har icke beaktats Mortgage Bank of Finland O y:s konto, som i balansen är bokfört bland övriga kortfristiga skulder. Vid årets början stod kontot på 2 080 milj. mark innefattande den olyfta delen av det lån Export-Import Bank året förut hade beviljat Mortgage Bank. Krediten utnyttjades i sin helhet under året och den sista december var saldot endast 252 milj. mark. Den ordinarie sedeltäckningen ökades med 16 052 milj. mark till följd av tillväxten i valutareserven. Däremot sjönk den som supplementär täckning gällande utlåningen med 20 033 miljoner. Den totala sedelutgivningsrätten reducerades därför med 3 981 milj. mark. Bankens sedelutgivning, vartill enligt reglementet utom de utelöpande sedlarna även räknas bankens avista förbindelser ävensom beviljad men olyft cheekkredit, ökades med 4243 milj. mark. Sedelutgivningsreserven reducerades alltså med 8 224 milj. mark och var vid årets utgång 15 532 miljoner. Det maximibelopp, varmed sedelutgivningen får överskrida den ordinarie täckningen under förutsättning att banken äger 3 2049/00/25,72 supplementär täckning motsvarande det överskjutande beloppet, hade medels en förordning av den 16 november 1956 höjts till 58 000 milj. mark för åren 1957 1959. Från och med ingången av 1960 är det nämnda maximibeloppet åter 50 000 miljoner. Medels en förordning av den 8 november 1957 befriades banken från skyldigheten att under åren 1958 1960 inlösa sina sedlar med guld. Bokslutet Som komplettering till ovanstående redogörelse för bankens ställning återges i det följande bankens förmögenhetsbalans i dess helhet.

12 13 31.12. 58 31. 12. 59 Aktiva mili. mk Guld... 7 850 8 454 Utländska valutor... 49 708 64 611 Utländska växlar... 871 366 Utländska obligationer... 2 213 3 263 Ordinarie sedeltäckning.. 60 642 76 694 Diskonterade inhemska växlar I utländskt mynt... 12 644 11 535 I mark... 8 823 3 888 Red iskon terade växlar... 18 707 4 718 Statens konsolideringslån 6 875 6 875 Supplementär sedeltäckning 47 049 27 016 31. 12. 58 milj. 31. 12. 51) mk Passiv a Utelöpande sedlar... 65075 69 435 Utländska valutakonton.. 2 178 2 116 Utländska markkonton... 4 643 4 780 Statens checkräkning... 7 146 6 418 Bankernas checkräkningar. 1474 3 856 Övriga checkräkningar... 293 233 Övriga kortfristiga skulder 2 312 411 Kortfristiga sk u ld er... 18 046 17 814 Utländska långfristiga skul- 11370 11 060 Inhemska långfristiga skulder... 9 502 3 029 Långfristiga sk u ld er... 20 872 14 089 Bankens totala inkomster voro under redogörelseåret ungefär lika stora som år 1958. Räntorna på de inhemska lånen minskades visserligen väsentligt jämfört med året förut, dvs. med 587 milj. mark, vilket var en följd dels av räntesänkningen och dels av minskningen i bankens utlåning, men inkomsterna av kontokuranter i utlandet ökades ungefär lika mycket emedan valutareserven växte och räntefoten i utlandet steg. Bankens totala kostnader voro under redogörelseåret 1 206 milj. mark eller 352 miljoner högre än under föregående år. Ökningen var till största delen orsakad av att avskrivningarna växte till följd av byggnadsarbetena vid bankens huvud- och filialkontor. Bankens vinst var 1 247 149 716 mark. Av nettovinsten har enligt bankens reglemente hälften eller 623 574 858 mark överförts till reservfonden. Den andra hälften har förts till kontot för odisponerade vinstmedel, och om dess användning besluter riksdagen. Bankfullmäktige föreslå, att detla belopp, 623 574 858 mark, överlåtes till staten. Inhemska obligationer... 909 2 620 Checkräkningar... 440 267 Skiljemynt... 438 654 Övriga fordringar... 17 240 14 555 Övriga tillgångar... 19 027 18096 Summa 126 718 121 806 Värdereglering sr ökningar. 8170 5 482 Grundfond... 10 000 10 000 Reservfond... 2 924 3 739 Resultaträkning... 1631 1247 Eget kapital... 14 555 14 986 Summa 126 718 121 806 Bankens synliga egna medel exklusive räkenskapsårets vinst utgjorde således enligt bokslutet 13 739 milj. mark. I jämförelse med året förut hade beloppet vuxit med 815 milj. mark, eller med den del av 1958 års vinst, som hade överförts till reservfonden. Därutöver har banken avsevärda förmögenhetsposter, vilka icke komma till synes i bankens förmögenhetsbalans. Till dem höra den Intäkter Räntor på inhemsk u tlå n in g... Räntor på kontokuranter i utlandet. Räntor på obligationer... Provisioner... Agiovinster... Övriga intäkter K ostnader Summa Löner och arvoden... Pensioner och understöd... Familjepensioner... Bankfullmäktiges arvoden och kostnader... Kontrollanternas vid filialkontoren arvoden Andelar i barnbidrag och folkpensioner... Sedeltillverkning Avskrivningar Övriga kostnader Räkenskapsårets vinst gamla fastigheten för huvudkontoret samt den delvis redan färdigställda nya byggnaden, fastigheterna för filialkontoren och några andra fastigheter som banken behöver ävensom aktier, i främsta rummet aktiemajoriteten i Tervakoski Oy. Finlands Banks resultaträkning och dess utveckling framgå av följande tablå. 1958 mk 1 150 854 114 484 366 397 316 764 914 162 914 952 284 971 077 85 470 226 2 485 341 680 402 080 644 35 696 100 10 868 235 1 648 039 805 000 18 857 777 165 244 800 122 323 514 97 006 569 1 630 811 002 1959 mk 564 061 800 1 038 809 072 334 445 304 148 963 311 254 968 108 111 648 780 2 452 896 375 411 826 251 36 503 650 11 483 505 1470 775 869 100 19 402 031 197 172 700 426 037 527 100 981 120 1 247 149 716 Summa 2 485 341 680 2 452 896 375

16 17 Uppförande av fastighet och inrättande av befattningar för Rovaniemi avdelningskontor Iledan den 4 maj 1949 hade bankfullmäktige beslutat om inrättande av ett avdelningskontor i Rovaniemi och samtidigt bcfullmäktigat direktionen att låta planera och bygga en fastighet. Sommaren 1958 hade direktionen bland landets arkitekter utlyst en tävlan om planritningarna för den blivande fastigheten på tomterna, som hade inköpts i februari samma år. Nybyggnaden skulle rymma kontorslokaliteter för Finlands Bank, Postsparbanken och posten samt bostäder för en del av Finlands Banks personal ävensom ett hotell med 36 resanderum och en restaurang för omkring 250 gäster samt nödigt lagerutrymme m. m. Förrän tävlingen utlystes hade banken kommit överens med Postsparbanken och posten om vilka arealer som skulle reserveras för dem i det nya huset samt gjort ett preliminärt avtal med Yhtyneet Ravintolat Oy, enligt vilket bolaget förband sig, att mot överenskommet vederlag hyra hotell- och restauranglokaliteterna jämte övrigt erforderligt utrymme på 10 år efter det byggnaden blivit färdig och att därtill själv bekosta från normalt byggnadssätt avvikande inrednings- och ytbchandlingsarbeten o. dyl., ävensom maskiner, möbler och övrig inredning. Första pris i tävlingen fick arkitekt Aarne Ehojoki, med vilken direktionen gjorde kontrakt om fortsatt planering på basen av tävlingsförslaget. Enligt arkitektens nämnda förslag skall Finlands Banks, Postsparbankens och postens kontor inrymmas i en envåningsbyggnad vid Valtakatu och bostäderna för bankens personal i en trevåningsbyggnad vid Korkalonkatu. Mitt på tomterna uppföres en byggnad i fyra våningar, vilket är det enligt byggnadsordningen högsta tillåtna. I denna byggnad inrymmas hotellet och restaurangen: i I våningen hotellets aula och kontor samt barservering, i II och III våningen hotellrummen och i IV våningen restaurangen jämte köksdepartementet. Källarvåningen under hela tomtområdet skall enligt planen upptagas av Finlands Banks matsal jämte kök, garage, restaurangens källare, uppvärmningscentralen samt lagerrum och annat erforderligt utrymme. I enlighet med denna generella plan uppgjorde arkitekten huvudritningarna, som äro daterade den 13 februari 1959. Byggnadernas volym blir c. 24 000 m3. För reglering av gränsen mellan Finlands Banks och Ab Nordiska Föreningsbankens tomter undertecknades den 31 januari 1959 ett bytesbrev, enligt vilket dessa banker utan monetärt vederlag från någondera sidan sinsemellan bytte ut ungefär lika stora trekantiga områden, så att gränsen mellan deras tomter kom att löpa vinkelrätt mot Valtakatu. I en skrivelse av den 21 februari anhöll direktionen om bankfullmäktiges beslut att fastigheten för Rovaniemi avdelningskontor måtte få byggas enligt ovan beskrivna plan efter arkitekt Aarne Ehojokis huvudritningar och att markbytet mellan Finlands Bank och Ab Nordiska Föreningsbanken måtte godkännas. Bankfullmäktige behandlade ärendet vid sitt möte den 27 februari och biföllo direktionens anhållan. I en skrivelse av den 13 november hemställde direktionen hos bankfullmäktige om att för Rovaniemi kontor måtte inrättas befattningar av samma slag och hörande till samma grundlönekatcgorier som motsvarande befattningar i bankens övriga medelstora kontor. Nybyggnaden skall bli färdig till sommaren 1960 och befattningarna skulle besättas så snart kontorets verksamhet det kräver. Vid möte den 18 november beslöto bankfullmäktige att räknat från den 1 januari 1960 i Rovaniemi avdelningskontor grunda befattningar för en kontorsföreståndare, en bokhållare, en kassörska, ett kontoivsbiträde, två kassabiträden och en vaktmästare. Teckning av nya aktier i Mortgage Bank of Finland Oy I början av 1959 beslöt styrelsen för Mortgage Bank of Finland Oy föreslå för bolagsstämman att bolagets aktiekapital skulle höjas från 200 till 300 milj. mark, så att de egna medlen skulle räcka till att täcka summan av lyfta och innestående utländska lånemedel till årets slut. Emedan alla nya aktier skulle tecknas av Finlands Bank och det ankommer på bankfullmäktige att besluta om placeringen av bankens medel i aktier, anhöll direktionen i en skrivelse av den 27 februari om att bankfullmäktige måtte berättiga direktionen att för Finlands Banks räkning teckna samtliga Mortgage Banks nya aktier till det sammanlagda nominella värdet av 100 milj. mark. Bankfullmäktige biföllo denna begäran samma dag. Den 5 mars fattade Mortgage Banks bolagsstämma beslutet om förhöjning av aktiekapitalet. Tillåtelse för Mortgage Bank of Finland Oy att upptaga lån Med anledning av bankfullmäktiges beslut av den 23 november 1955, enligt vilket för Mortgage Bank of Finland Oy bör inhämtas bankfullmäktiges medgivande för upptagande av obligations- o. a. lån, anhöll Finlands Banks direktion i sin skrivelse av den 27 februari att Mortgage Bank mot statsgaranti måtte få låna 37 milj. USA-dollar av Internationella Återuppbyggnadsbanken för finansiering av nyanskaffningar till träförädlingsindustrin; låneräntan skulle vara högst 6 % och lånetiden minst 15 år, därav de tre första åren utan amorteringsplikt. Bankfullmäktige gåvo sitt bifall samma dag. Den 15 maj meddelade Finlands Banks direktion i en skrivelse, att Mortgage Bank hade upptagit tre utländska lån om sammanlagt c. 66 milj. USA-dollar, motsvarande ungefär 21130 milj. mark. Då Mortgage Banks förbindelser enligt dess bolagsordning ej få överstiga det 20-faldiga beloppet av dess egna medel, och dessa belöpte sig till sammanlagt 613 milj. mark (aktiekapital plus reservfond 313 miljoner och debenturer 300 miljoner), skulle de egna medlen vara otillräckliga när de utländska lånen lyfts i sin helhet. På denna grund och emedan banken enligt både den utländska långivarens och bankinspektionens tolkning av lagen och bolagsordningens bestämmelser om täckning för lån, omedelbart då låneavtalen trätt i kraft måste införskaffa vederbörande organs tillstånd att öka de egna medlen så att de motsvara summan av utländska lån, om än ökningen de facto kan verkställas allteftersom lånen lyftas, anhöll direktionen om att Mortgage Bank måtte få utfärda nya debenturskuldsedlar av det slag, som 14 i lagen om hypoteksbanker förutsätter, till ett värde av inalles 600 milj. mark. Därefter skulle Mortgage Banks fullmakter förslå för en ökning av de egna medlen till ett belopp motsvarande de dittills beviljade utländska lånen, varförutom täckningen skulle medgiva upptagande av ännu något nytt lån om högst c. 3 130 milj. mark. Den 20 maj gåvo bankfullmäktigc tillstånd att upptagå debenturlånet. I en skrivelse av den 24 augusti anhöll Finlands Banks direktion att bankfullmäktige måtte berättiga Mortgage Bank att upptaga ett lån i bankinstitutet Kreditanstalt fiir Wiederaufbau, Frankfurt am Main, stort 50 milj. D-mark, vilket belopp i sin helhet skulle lånas vidare till Outokumpu Oy för utvinnande av bl. a. svavclkis ur en malmfyndighet i Pyhäjärvi U. 1. socken, och för uppförande av därför nödiga anläggningar. Räntan på detta lån skulle vara 6 % % och lånetiden 15 år; återbetalningen skulle ske under 1965 1975 med jämnstora amorteringar. Bankfullmäktige gåvo sitt bifall den 26 augusti. Korrespondentbankerna Vid sitt möte den 27 februari beslöto bankfullmäktige på direktionens framställning om antagande av följande utländska bankinstitut som korrespondentbanker för Finlands Bank: J. Henry Schröder Banking Corporation, New York, Brinckmann, Wirtz & Co, Hamburg, The Royal Bank of Canada, Montreal, Banque Beige et Internationale en Egypte S. A. E., Alexandria, Banco de Bilbao, Madrid, och Bank dlia Vneshnei Torgovli SSSR, Moskva. Samtidigt beslöto bankfullmäktige på förslag av direktionen, att följande utländska bankinstitut, med vilka Finlands Bank på senare tider haft blott få eller inga bankförbindelser, skulle avlägsnas från förteckningen över korrespondentbanker: The Hanover Bank, New York, N. M. Rothschild & Sons och The First National City Bank of New York, London, Andresens Bank A /S, Oslo, Privatbanken i Kjabenhavn, Köpenhamn, Rotterdamsche Bank N. V., Amsterdam, Rotterdamsche Bank N. V., Rotterdam, samt Banque de ltjnion Parisienne och Banque Franqaise du Commerce Extérieur, Paris. Indextillägg till befattningshavarnas löner och pensioner I överensstämmelse med den av riksdagen den 12 maj godkända lagen om erläggande

18 av vissa betalningar för år 1959, beslöto bankfullmäktige den 20 maj på framställning av direktionen, att de grundlöner och -arvoden samt de ålders- och dyrortstillägg, som Finlands Bank betalar åt sina befattningshavare, ävensom de pensioner oeh understöd, som erläggas åt bankens och sedeltryckeriets förutvarande personal, år 1959 skulle, räknat från den 1 april, utbetalas förhöjda med 7 %, dock så att den i mark räknade förhöjningen av den egentliga avlöningen blir minst 1 500 mark per månad. Denna förhöjning inkluderar den indexkompensation om 4 % som erlagts sedan den 1 april 1958. Vidare berättigade bankfullmäktige direktionen att, såvida statsrådet utfärdar ett motsvarande beslut, efter 1959 justera avlöningar, pensioner och understöd i Finlands Bank i överensstämmelse med direktiven i statsrådets motsvarande justeringsbeslut. Beviljade pensioner, familj cpensioner och understöd samt beviljad begravningshjälp Bankfullmäktige beviljade under det gångna året fem pensioner enligt pensionsstadgan, tre familjepensioner enligt familjepensionsstadgan, sju understöd och i ett fall begravningshjälp. Pensionerna stego sammanlagt till 1 252 800 mark, familjepensionerna till 786 300 mark och understöden till 983 700 mark om året. Begravningshjälpen utgjorde 549 000 mark. Direktionen Den 13 januari utnämnde och förordnade republikens president direktionsledamoten, politices licentiaten Ahti Karjalainen till handels- och industriminister samt minister för handläggning av ärenden hörande till ministeriets för utrikesärendena verksamhetsområde. Till följd härav beviljade bankfullmäktige bankdirektör Karjalainen tjänstledighet för den tid han var minister och fastslog att de uppgifter, som enligt direktionens arbetsfördelning ålågo bankdirektör Karjalainen, skulle för den tid han var tjänstledig fördelas mellan direktionens ordförande och övriga ledamöter såsom bankfullmäktige bestämde. Kontrollanterna vid avdelningskontoren Som kontrollanter vid bankens avdelningskontor och som deras suppleanter fungera enligt bankfullmäktiges beslut följande personer under år 1960: Kontoret i Björneborg: kontrollanter filosofiedoktorn Frans Vihtori Härmä och direktören Y rjö Edvard Nurmi samt suppleanter borgmästaren Väinö Wilhelm Halita och stadssekreteraren, vicehäradshövdingen Olavi Einar Koivisto; Kontoret i Joensuu: kontrollanter verkställande direktören Aleksanteri Vornanen oeh häradsskrivaren, vicehäradshövdingen Mauno Moilanen samt suppleanter köpmannen Aulis Erkki Tahvo Aho och rektorn, filosof iemagistem Aulis Olavi Waldemar Koivusalo ; Kontoret i Jyväskylä: kontrollanter polismästaren, vicehäradshövdingen Eino Ilmari Karpio och biträdande stadsdirektören, diplomingenjören Veikko Johannes Tolamo samt suppleanter justitierådmannen Aaro Tapio Häkkinen och direktören, agronomie- och forstkandidaten Veikko Verner Varesmaa; Kontoret i Kotka: kontrollanter kommunalrådet Veikko Aleksander Cajander och stadssekreteraren, vicehäradshövdingen Kustaa Ilmari Laaksonen samt suppleanter fabrikschefen, diplomingenjören Mauno Sopanen och justitierådmannen Heikki Pajari; Kontoret i Kuopio: kontrollanter borgmästaren Alvar Hjalmar Mikael Hurtta och byråchefen Vilho Ruotsalainen samt suppleanter hovrättsrådet Toimi Tulikoura och agronomen Lauri Arvid Pekkarinen; Kontoret i Lahti: kontrollanter direktören Väinö Leonard Tuompo och borgmästaren Aulis Evald A r jama samt suppleanter direktören Esko Bruno Kunnas och justitierådmannen Timo Johannes Tuori; Kontoret i S :t Michel: kontrollanter politierådmannen Otto Kinnunen och verkställande direktören Lauri Ensio Auvinen samt suppleanter hovrättsassessorn Jaakko Armas Kinnunen och landskamrcraren, vicehäradshövdingen Veikko Armas Jäntti; Kontoret i Tammerfors: kontrollanter kommerserådet Alpo Pesonen och justitieborgmästaren Aarne Erkki Palomäki samt suppleanter konsuln, verkställande direktören, ingenjören Lauri Veikko Virkkunen och stadssekreteraren, vicehäradshövdingen Reino Markus Lindroos; Kontoret i Tavastehus: kontrollanter verkställande direktören Kaarlo August Noro och vicehäradshövdingen Y rjö Jokiranta samt suppleanter verkställande direktören, ckonomierådet Aleksi Tandefelt och direktören, diplomekonomen Anders Gustaf Kuusterä; Kontoret i Uleåborg: kontrollanter justitieborgmästaren Jyrki Jalo Unto Tuominen och tullförvaltaren, juriskandidaten Torsten W ilhelm Öberg samt suppleanter kontorsföreståndaren Mauno Ensio Niemistö och rektorn, ekonomiemagistem Simo Jaakko Peltonen; Kontoret i Vasa: kontrollanter borgmästaren Axel Elias Laxen och länsrådet Alfred Leskinen samt suppleanter chefen för omsättningsskattebyrån, juriskandidaten Åke Johannes Helanko och fabrikschefen Ralf- Erik Klockars; samt Kontoret i Åbo: kontrollanter direktören Henrik Aarne Laaksonen och verkställande direktören Väinö Johannes Jylhä samt suppleanter verkställande direktören, lantbruksrådet Frans Einari Karvetti och länsrådet Y rjö Hemminki Aliharmi. Bankfullmäktige Såsom bankfullmäktige fungerade under år 1959 följande av riksdagens elektorer för nämnda åliggande valda personer: Eskola, Kustaa Oskari, lantbrukare, Tanner, Väinö Alfred, jurisdoktor h. c., Helsingfors den 16 mars 19G0. Aaltonen, Aimo Anselm, timmerman, Wiherheimo, Toivo Antero, filosofiemagister, Peltonen, Onni Evert, lokomotivförare, Korsimo, Arvo Ilmari, kansliråd, kommunikationsminister, Murto, Y rjö Aleksanteri, funktionär, Söderhjelm, Jollan Otto, juris utriusque doktor, Uoti, Olli Johannes, politices kandidat. De tre förstnämnda utgjorde de ordinarie bankfullmäktige. Som ordförande fungerade under hela året ledamoten av bankfullmäktige Eskola och som viceordförande ledamoten av bankfullmäktige Tanner. Revisorerna Till bankens revisorer för granskning av 1959 års räkenskaper utsågo elektorerna följande personer: Laine, Lauri, lantbrukstckniker, suppleant Wainio, W eijo Werner, politices doktor; Tuurna, Otto Arno, stadsdirektör, suppleant Kivimäki, Erkki Antero, ekonom; Janhunen, Matti, chefredaktör, suppleant Siltanen, Sylvi Cecilia, bokförerska; Kokkola, Veikko Johan, stadskamrerare, suppleant Öhman, Carl Arne, jurislicentiat; samt Sinkkonen, Yrjö, lantbrukare, suppleant Kulo, Kustaa Tnidvig, vårdchef. KUSTI ESKOLA Väinö Tanner Aimo Aaltonen T. A. Wiherheimo Onni Peltonen Arvo Korsimo Yrjö Murto J. O. Söderhjelm Olli J. Uoti Pertti Tammivuori 19