Septuagesima, 3 årg. Matteus 19:27-30 Stora sammanhanget: Matteus evangelium

Septuagesima, 3 årg. Matteus 19:27-30 Stora sammanhanget: Matteus evangelium Författaren: Okänd. Jude-kristen med all sannolikhet. Upptagen av judeo-kristna funderingar om Jesus förhållande till de judiska Skrifterna och sin egen krets förhållande till synagogan (även om bytningen med den är oåterkallelig) och fr. a. till Israel. Författaren, förmodligen han, är väl bekant med judisk tolkningstradition av de judiska Skrifterna När var det skrivet: Efter Markus och efter Jerusalems förstörelse förmodligen förre I Petrusbrev. Det skulle placera evangeliet någonstans mellan sista kvartalen 70 talet och första kvarten av 80-talet (?) Var skrevs det: Med all sannolikhet i en stor Syrisk stad där det dominerande språk var grekiska (koiné). Gissningsvis Antiokia? Genre: Historiserade förkunnelse (typ) Målgrupp: En judisk-kristen grupp i diasporan (förskingringen) med grekiska som huvudspråk (helleniserade judar) och en stark judisk förankring. Särdrag: Relativ god grekiska. Förankrad i de hebreiska Skrifterna i dess grekiska översättning Septuagintan och med en programmatisk användning av Skrifterna för tolkningen och förkunnelsen av Jesus som Guds Son, en central titel för Matteus som används av de troende i evangeliet (utom om det är en hädelse av en demon). Evangeliet uppmanar ofta till handling; läsaren uppmanas till uthållighet, trohet och modig tro, till rättfärdighet. Detta ord och dess motsvarighet rättfärdig används oftare i detta evangelium än i de övriga tillsammans och det är en Lagens rättfärdighet efter den tolkning av Lagen evangelisten tillskriver Jesus! Evangeliet verkar ha som syfte att bekräfta kontinuiteten mellan den gamla Israel och den kristna kyrkan (ett ord som används endast i Matteus bland evangelierna) för en judeo-kristen krets. Evangeliet undviker uttryck om en ny lag (Joh.) eller en ny lära (Mk.). Tanken om kontinuiteten förs fram genom att berätta det som ett slags kommentar av de judiska Skrifterna/Lagen som fullbordade i Jesus. Betecknande är dess ständiga upprepning om att detta hände så att orden skulle fullbordas som det står skrivet För detta evangelium är den kristna kyrkan inte något nytt utan den står i en obruten följd med Israels särskilda karaktär. Dock har brytningen med synagogan redan skett och det oåterkalleligt. Lärjungaskapet är viktigt för Matteus på ett helt annat sätt än de andra evangelierna och den handlar om att vara rättfärdig med en annan och högre rättfärdighet än man finner tidigare i Israel. Det gäller att göra Guds vilja som finns i Lagen tolkad av Jesus. I den meningen är Matteus evangeliet mycket mer konservativ i sin inställning till Lagen än de övriga. Kyrkan är den sanna arvtagaren av Moses och den mosaiska Lagen. Jesus har ingen ny lära men en sann tolkning av den gamla! Kyrkan, i detta evangelium, har bl.a. uppgiften att hålla disciplin bland de troende. Petrus presenteras som prototypen för en kristen ledare. Man kanske kan placera evangeliet i en petrinsk judisk kristen tradition till skillnad från en jakobinsk.. Det är i

detta evangelium vi finner ordet om att Jesus har kommit till Israel (och inte till hedningarna!). När evangeliet bryter sina gränser gör det av egen kraft och inte på grund av Jesus avsikt före uppståndelsen. Detta universalistiska drag finns som en antydan i Jesus släkttavla (Rut och Rahab, stjärntydarna från öster, den romerska centurion och en del liknelser bl.a.). Om man skulle jämföra me Paulus man skulle kanske kunna säga att båda har gemensamt att hedningarna är ympade i det judiska trädet och skillnaden är attityden till Lagen som sådant Palus mer avståndstagande och Matteus mycket mer bejakande. I det här sista meningen skulle man kunna anta att kretsen kring Matteus evangeliet skulle förmodligen vara Paulus motståndare i frågan om förhållandet till Lagen. En spännig som skapas när både inkluderas i vår Nya Testamentet! Observera att i Matteus evangelium är huvudsakligen fariseerna som är motståndarna inte judarna som i Johannes evangelium (även om det förekommer en och annan utsaga mot judarna). Fariseernas sätt att tolka Lagen erkänns som korrekt men inte deras sätt att agera enligt Lagen. (Fariseerna var den ryktningen inom judendomen som överlevde Jerusalems förstörelse år 70.) Det verkar som om för Matteus de kristna ska betraktas som överlägsna arvtagare till samma judendom som fariseerna gjorde anspråk på att vara och som en del av den. Precis som hos profeternas samtida mottas inte Guds uppenbarelse av huvuddelen av folket (ochde ledande) i Israel utan av en rest, en rättfärdig rest, trogen Lagen i dess rätta tolkning. Församlingen betraktas som en trogen rest och inte i en ny Israel. Till denna trogna resten läggs andra som anammar Lagen och dess rättfärdighet som är ett villkor för samhörigheten. Matteus evangeliet skall ses som en i princip inomjudisk debatt inlägg, ej som ett antisemitiskt dokument! Det ligger i samma tradition som profeternas kritik av deras samtida judendom. För evangeliet att vara kristen ÄR att vara jude, sann jude och de jude-kristna har en särställning! Där med är det också sagt att fariseisk judendom som beskrivet av detta evangelium ska betraktas som ett varnande exempel. Även de kristna kan hamna i fariseernas miss! Evangeliet visar också ett särskilt intresse för de sista tiderna. Det tekniska ordet för företeelsen parousia eller återkomst finns också endast i detta bland evangelierna. Intresset är mindre centrerat i detaljerna eller förklaringar om händelsen än det är centrerad i att uppmuntra de troende och kyrkan till rätt handling inför företeelsen. Struktur: Här följer en kiastiskt struktur enligt en kombination av Bacons och D. H Allisons olika hypoteser. Underliggande finns Markus evangeliet som ger en understruktur som är lite annorlunda. Markus strukturen delas i två huvudsakliga avsnitt med en prolog och en epilog som tillägg. Första avsnitt från 4:17 till 16:20 och andra från 16:20 till 28:15. Matteus redigering av Markus stoftet finner man huvudsakligen i det första avsnittet. Prolog 1-2 Bok I A1 berättelse 3-4 Introduktion: Jesus som huvud person B1 tal 5-7 Jesus krav på Israel Bok II C1 berättelse 8-9 Jesus gärningar inom och för israel D1 tal 10 Tjänsten genom andras ord och gärningar Bok III E1 berättelse 11-12 Israels avståndstagande F tal 13 Himmelriket verkar bland oss Bok IV (13:53?) E2 berättelse 14-17 den nya Israel, kyrkan D2 tal 18 Instruktioner för kyrkan Bok V C2 berättelse 19-23 Lidandets inledning, början på slutet B2 tal 24-25 framtiden: domen och frälsningen

Avslutning A2 berättelse A1 berättelse B1 tal 26-28:15 Avslutning: lidandet, död och uppståndelse 28:16-17 Den uppståndne visar sej 28:18-20 Uppdraget Alla försök att finna gränserna mellan avsnitten har sina kritiker med bra argument. Ingen hittills har lyckats få en övertygande struktur som man kan acceptera som evangeliets författares avsikt. Avsnittets sammanhang i berättelsen: Struktur: Att förvärva himmelriket: Lagen och dess avsikt Introduktion 19: 1-2 Fariséer prövar Jesus om äktenskapet: 19: 3-12 Fariséernas fråga och Jesus svar 19: 3-9 Lärjungarnas rektion och Jesus svar 19: 10-12 Lagens lydnad och lydnad mot dess avsikt: 19: 13-20: 16 En rik man: 19: 13-26 Lärjungarna: 19: 27-29 De sista skall bli först: 19: 30-20:16 Introduktion: 19: 30 Liknelsen 20: 1-15 Avslutning 20: 16 Avsnitt: Matteus 19:27-30 Texten: 27 Då sade Petrus: "Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?" 28 Jesus svarade: "Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30 Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist. 27 Τότε ἀποκριθεὶς ὁ Πέτρος εἶπεν αὐτῷ, Ἰδοὺ ἡμεῖς ἀφήκαμεν πάντα καὶ ἠκολουθήσαμέν σοι: τί ἄρα ἔσται ἡμῖν; 28 ὁ δὲ Ἰησοῦς εἶπεν αὐτοῖς, Ἀμὴν λέγω ὑμῖν ὅτι ὑμεῖς οἱ ἀκολουθήσαντές μοι, ἐν τῇ παλιγγενεσίᾳ, ὅταν καθίσῃ ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου ἐπὶ θρόνου δόξης αὐτοῦ, καθήσεσθε καὶ ὑμεῖς ἐπὶ δώδεκα θρόνους κρίνοντες τὰς δώδεκα φυλὰς τοῦ Ἰσραήλ. 29 καὶ πᾶς ὅστις ἀφῆκεν οἰκίας ἢ ἀδελφοὺς ἢ ἀδελφὰς ἢ πατέρα ἢ μητέρα ἢ τέκνα ἢ ἀγροὺς ἕνεκεν τοῦ ὀνόματός μου ἑκατονταπλασίονα λήμψεται καὶ ζωὴν αἰώνιον κληρονομήσει. 30 Πολλοὶ δὲ ἔσονται πρῶτοι ἔσχατοι καὶ ἔσχατοι πρῶτοι. Struktur: Enligt min analys ovan utgör Evangeliebokens avsnitt ett utdrag som inkluderar a. delar av ett sammanhang om tolkning av lagen och dess avsikt/konsekvenser samt b. inledning till en liknelse om hur himmelriket inte ges i portioner eller p.g.a. prestation. Inledande och motiverande fråga: 19: 27 Jesus svar: 19: 28

Avslutande sammanfattning: 19:29 Vers 19: 30 inleder kommande liknelseavsnitt (19:30-20: 16) som belyser hela avsnittet 19: 1-29 Centrala begrepp: världens återfödelse/ ἐν τῇ παλιγγενεσίᾳ: egentligen i återfödelsen utan subjekt. Subjektet världen finns inte i någon manuskript variant! Människosonen/ ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου: en titel i evangelierna som egentligen betyder en man i stil med svenskans man. Till saken hör att frasen är mycket ovanlig i den grekiska litteraturen vi har liksom i den arameiska. Människan Jesus lyfts fram i titeln i kontrast med titeln Guds Son. Därmed har titeln även ett universalistiskt drag: Jesus i det att han representerar eller bär i sig det mänskliga som delas av alla människor. Titeln äger även återklang av profetens Daniels himmelska mannen, Dan. 7:13, även om dess användning i evangelierna inte är bara grundad i Daniel texten. Titeln används inte som förklaring om vem Jesus är (inte i predikat ställning) men är ofta subjektet i Jesus verksamhet (inklusive återkomsten). I evangelisternas användning av frasen som en titel för Jesus fann fäderna som definierade kristen kristologin material för uppfattningen om Jesus dubbla natur. härlighetens tron/ θρόνου δόξης αὐτοῦ Guds tron symbol för Guds universella häravälde. skall ni sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar/ καθήσεσθε καὶ ὑμεῖς ἐπὶ δώδεκα θρόνους κρίνοντες τὰς δώδεκα φυλὰς τοῦ Ἰσραήλ: Som den nya Israel äger kyrkan domen över Israel men det i förhållande till tron på Jesus och dess mottagande av Människosonnen. Kom ihåg att Jesus, lärjungarna och Jesu ursprungliga efterföljare var judar de med! Jfr. m. 25: 31-32a, När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom där grunden för domen är vad ni har/inte har gjort mot en av dessa mina minsta och domen är universell! Var och en som för mitt namns skull/ πᾶς ὅστις ἕνεκεν τοῦ ὀνόματός μου Petrus fråga syftar på apostlarna men Jesus svar riktas till den kristen i Matteuskretsens kyrka. och ärva evigt liv/ ζωὴν αἰώνιον κληρονομήσει En till påminnelse om att även om kristendomen lägger stor vikt över etiken så handlar den framför allt om livdöd-uppståndelse. Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist/πολλοὶ δὲ ἔσονται πρῶτοι ἔσχατοι καὶ ἔσχατοι πρῶτοι frasen återkommer i 20:16. Genre: Vad sägs, vad görs, vad sägs inte vad görs inte? Evangelisten har inget intresse i det här sammanhanget om detaljerna kring domen utan i det faktum att lärjungens helhjärtade mottagande av honom, Människosonnen, är grunden för domen över Israel, vilkas officiella representanter inte tog emot honom. Det är lärjungens mottagande och Israels utstötning som dömer Israel och ställer Jesu efterföljare på dessa domartroner. Mottagande binds till lämna allt och den sjufaldiga listan som motsvarar allt i vers 29: hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar. Även om en del manuskript lägger till hustru är äktenskapsbanden inte blodsband vilket verkar vara en

poäng i listan. Hus kan man förstå i vid biblisk mening som familjekollektivet och åkrarna var familj egendom ärvda genom blodsband. Jfr. m. Matt 12:48! Slutrepliken om de som blir först och sist kopplar ingen särskild grupp till varken vinnarna eller förlorarna. Det finns en öppenhet i utsagans inledning: Många / Πολλοὶ δὲ Luz tanke 1 om dess funktion verkar övertygande i mina ögon. Öppenheten funktion har förmodligen sin förklaring i den kommande avsnitt om hur vingårdsarbetare som jobbat olika länge får samma lön. Utsagans många få sin förklaring och fungerar även som övergång till nästkommande avsnitt som slutar: 20: 16 Så (på det sättet, på det viset min anmärkning) skall de sista bli först och de första sist / Οὕτως ἔσονται οἱ ἔσχατοι πρῶτοι καὶ οἱ πρῶτοι ἔσχατοι.. Hela avsnittet 19:16-20:16 andas spänningen som alltid har funnits inom kristen tro mellan Jesus efterfölj och personlig förmögenhet, mellan kärlek och rikedom, mellan Gud och mammon! Texten riktas till alla kristna och inte till en elit bland de troende. Om kyrkans ambivalens i mötet med denna text vittnar å ena sidan kyrkans ekonomiska makt sida vid sidan om mängd av hagiografiskt material som talar om helgonens radikala tolkning av denna text. Alltifrån Antonius eremiten till Franciscus av Assis och fler sedan dess har de så kallade helgon inte strävat efter ett helgonskapets exklusiva societas, tillhörighet i överklassen i en himmelsk klass samhälle (en vidrig tanke för de flesta av dem), utan strävat efter att följa Jesus helhjärtade, något, som från deras perspektiv, alla människor borde. Mottagande av Människosonnen har konsekvenser menar evangelisten ( lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar ). Observera att avsnittet inkluderar mötet med den rike mannen som inte kunde följa Jesus helhjärtat vilket är ett prov på att han inte heller kunde uppfylla den Lag som han menade sig alltid hade hållit (19: 20b)! Observera att inbjudan att sälja allt, ge det åt de fattiga och följa Jesus (befrielsen från rikedomar, solidaritet med de fattiga/fattigdom och Jesu lydnad/efterföljelse) i den inledande delen av avsnittet (19: 21) är riktad till den rike mannen som en fullbordan av Guds Lag och är därmed giltig för alla kristna, ja, egentligen för alla människor! Samtalet om mannens ställning gentemot sin hustru som leder till det som blir det medeltida tredje consiliumn evangelicum (evangeliska rådet) om kyskhet är kvalificerad i det att den riktas till den som kan(ὁ δυνάμενος) ta till sig detta nämligen consilium om att göra sig könslös 2. Grundläggande för rätt förståelse av dessa är Matteusevangeliets förståelse av Guds rike/himmelriket och Evigt Liv. Kärlek till nästa, Lagen i ett nötskal enligt evangelisten, är inget som den älskande gör för att möjliggöra för honom/henne att få inträddes biljett till en exklusiv skara som lämnar de älskade utanför! Kärleken till nästa (alla) sker inte heller i ett tomrum utan i de möten som livets väg erbjuder. 1. Ulrich Luz, Matthew 8-20, Hermeneia, Fortress Press, Minneapolis,2001 2. Matt 19:12 12 Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta."/εἰσὶν γὰρ εὐνοῦχοι οἵτινες ἐκ κοιλίας μητρὸς ἐγεννήθησαν οὕτως, καὶ εἰσὶν εὐνοῦχοι οἵτινες εὐνουχίσθησαν ὑπὸ τῶν ἀνθρώπων, καὶ εἰσὶν εὐνοῦχοι οἵτινες εὐνούχισαν ἑαυτοὺς διὰ τὴν βασιλείαν τῶν οὐρανῶν. ὁ δυνάμενος χωρεῖν χωρείτω.

Var finns den träffande repliken (engelskan: punchline): 29 Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30 Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist. Aktörer/ Roller: Jesus Stora folkskaror En man Lärjungarna Setting: Någonstans i Judéen på andra sidan Jordan (19: 1) Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken) Lärjungarna Vem säger vad om vem? Jesus säger: Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist. Vilka är vinnarna/förlorare? De som helhjärtat tar emot Människosonen är vinnare. Mot vilka är udden riktade? Mot alla som inte tar konsekvenser av mötet med Människosonen, särskild Israels tolv stammar! Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik): Kretsen kring Matteus. Vilka tilltalas nu? (faktiska publik): Alla som läser eller hör evangeliet idag. Kanske mer direkt de som identifierar sig som en del av den kristna Kyrkan (allmänt). Relation till söndagens tema: Nåd och tjänst Nåden möter vi i det att Jesus, Människosonen, är verksam bland oss i den tradition som är hans levande ord när detta blir människa i våra handlingar. Dess relations till tjänst belyses av kallelsen till en förbehållslös efterföljd av honom i tro och de kärlekshandlingarna tron alstrar. Av frukten känner man trädet! Förskjutningen i Jesus svar från det direkta tilltalet också ni som har följt mig till det mer allmänna Var och en som för mitt namns skull öppnar för vår möjlighet att identifiera oss, alla kristna, med de tilltalade i den implicerade anvisning om att kärlekens följder, Jesus efterföljd, tvingar oss till att lämna hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar. Detta innebär inte mindre kärlek till allt detta utan att denna kärlek breds ut till att omfatta alla, från det exklusiva till det inklusiva.