SKÖNBERGA KYRKA Skönberga socken Söderköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2006 SKÖNBERGA KYRKA Skönberga socken Söderköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

SKÖNBERGA KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift. Delrapport mars 2006. Innehåll INLEDNING... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 SKÖNBERGA KYRKA Socknen... 5 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 6 Kyrkobyggnaden... 6 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 7 Kyrkogården... 12 Kyrkobyggnaden... 12 HÄNDELSELISTA... 12 Förkortningar... 13 BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 16 KÄLLOR... 16 Övriga inventeringar... 16 Kartor... 17 2

INLEDNING Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko-/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår 3

från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Jessica Åkeson vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet 4

SKÖNBERGA KYRKA Söderköping Skönberga prästgård 3:1, Skönberga socken, Söderköpings kommun, Hammarkinds härad, Linköpings stift, Östergötlands län och landskap. Skönberga kyrka är tidigmedeltida till sitt ursprung. Den äldsta delen utgörs av det rektangulära långhuset medan kor, korsarm och sakristia tillkom under medeltidens senare del. Den är byggd av gråsten och tegel och har vitputsade fasader med brant tegeltäckt sadeltak. På vinden finns bevarat romanskt måleri från byggnadstiden med en mycket ovanlig bildframställning influerad av bysantinsk konst. Till kyrkans ålderdomliga inslag hör också den romanska takstolen med ornerad mittbjälke och en medeltida järnsmidesdörr. Under 1800-talets senare hälft förstorades fönstren, långhuset förlängdes i väster genom att vapenhuset integrerades och en ny inredning i nygotisk stil tillkom. Miljön som är klassad som riksintresse är tät och innehållsrik med tre generationers prästgårdar, klockstapel, rester av en tidstypisk parkanläggning från 1840-talet samt ett järnåldersgravfält. Utsnitt ur ekonomiska kartan blad 086 66, Söderköping, 1980. Socknen Skönberga är en medeltida socken, även kallad Skinberga, som finns omnämnd i en originalhandling från 1293. Socknen är belägen i ett sprickdalslandskap och angränsar i norr till Storån som under tidig medeltid var en viktig farled in till handelsstaden Söderköping. Idag ligger Skönberga i södra Söderköpings utkant och E22:an löper genom socknen från norr till söder. Trakten är rik på fornlämningar och rymmer ett flertal gravfält, det största är Ljungagravfältet som har brukats från yngsta bronsålder till vikingatid. I kyrkans närhet ligger Husby, som under tidig medeltid utgjorde en kungsgård tillhörande godskomplexet Uppsala öd, dvs en jordegendom tillhörande den gamla kungaätten i Uppsala. Fram till 1600-talet fanns Hammarkinds härads tingsplats i Skönberga. Till de större gårdarna hör Bolltorp, Braberg, Fullerstad, Liljestad, Skälboö och Viggeby. Med anledning av närheten till Söderköping har endast ett fåtal industrier funnits, bl a ett pappersbruk i Bolltorp som var ett av landets första och fick privilegier 1716 med tillverkning fram till mitten av 1800-talet. 5

Jordbruket har emellertid varit huvudnäringen. 1640 lades församlingen som annex till Söderköping Kyrkomiljön Skönberga kyrka är högt belägen på en åssträckning omgiven av ett odlingslandskap rikt på fornlämningar, vilket visar att platsen har haft en central karaktär redan under förhistorisk tid. Ett mindre gravfält av den yngre järnålderns karaktär finns strax norr om kyrkan. En bokallé leder från E22:an till kyrkan och vidare upp till prästgården. Kyrkplatsens äldre bebyggelse ligger norr om kyrkan. I nära anslutning till kyrkogården ligger det gamla kyrkstallet, med fasader av faluröd lockpanel och tegeltäckt sadeltak, idag använt som förråd. Den äldsta byggnaden är den gamla prästgården från senare delen av 1600-talet med en tillbyggnad från 1700-talet. Det är en låg timrad länga med faluröd locklistpanel och ett sadeltak täckt med enkupigt tegel. I modern tid har byggnaden använts som arrendatorsbostad och bygdegård. På 1700-talet efterträddes den av en ny timrad prästgårdsbyggnad med röd locklistpanel och rött plåtklätt sadeltak. Den togs i bruk som trädgårdsmästarbostad när den yngsta prästgården byggdes 1842. Den är ännu i bruk och består av en salsbyggnad i 1½ våning med vitputsade fasader, tegeltäckt sadeltak och frontespis. Ett vitt panelklätt uthus från tidigt 1900-tal hör till prästgården. Vid tiden för prästgårdens byggande anlade prosten Petter Nejdel en vidsträckt park på det intilliggande gravfältet som planterades med bl a lärkträd, poppel, lind, alm och bok. Han var en föregångsman för trädgårdskonsten i länet och parken blev berömd i stiftet som en av de förnämligaste. Anläggningen är idag förfallen men det går ännu att gå på de slingrande gångarna mellan gravhögarna. Ett stycke österut finns det en ladugård från 1800- talets senare del, en modern maskinhall samt en arbetarbostad från 1940. År 1976 byggdes det ett församlingshem söder om kyrkan intill E22:an, på platsen för den gamla kyrkskolan från 1878. Det är en vinkelbyggnad med faluröda panelklädda fasader och sadeltak ritad av arkitekten Wilhelm Gerber. I området finns det även ett fåtal villor tillkomna på 1900-talet. Kyrkogården Kyrkogården breder ut sig i söder och har under senare tid fått en utvidgning åt sydöst. Den omges av en gräsbevuxen gråstensmur i väster och norr samt en häck i söder. Murens kärna är från medeltiden. Huvudingången som ligger i väster har en svart smidesgrind från 1800-talet. De kvadratiska, vitputsade grindstolparna med pyramidformad plåtavtäckning ritades av byggnadsingenjör Planander i samband med en exteriör renovering av kyrkan 1969. Det finns ytterligare en ingång i väster samt en i norr. Sydväst om kyrkan finns en klockstapel av okänd ålder, dock omnämnd 1765. Den har en faluröd panelinklädnad, den kraftiga spiran är spånklädd och ljudluckorna är svarta träluckor. De två mindre klockorna är dock äldre, den minsta är gjuten 1572 av den berömde flamländske klockgjutaren Peeter van de Ghein och skänktes i mitten av 1600-talet av överste Salomon von der Osten gennant der Sacken. Mellanklockan göts 1662 och omgöts 1747 av Magnus Hultman i Norrköping. Storklockan är gjuten av firman Ohlsson i Ystad 1928. I klockstapelns bottenvåning förvaras äldre inventarier, bl a altaret från 1884, avgjutningen av Thorvaldsens Kristus som prydde nyss nämnda altare samt bänkluckor. På klockstapelns södra sida finns det en källare som ursprungligen användes som likbod. Öster om kyrkan finns det en låg byggnad med grå panelklädda fasader byggd 1972 som personalutrymme. En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering. 6

Kyrkobyggnaden Skönberga kyrka har sitt ursprung under tidig medeltid och dateras vanligen till 1100-talets senare del, vilket stämmer väl överens med att den enligt traditionen byggdes på 1170-talet under biskop Kols ämbetstid. Den hade ett rektangulärt långhus och ett smalare kor byggt av gråsten. Kyrkans kalkmåleri, som finns bevarat på vinden, dateras till årtiondena före 1200- talets mitt. Kyrkan var då mindre och hade en öppen takstol så att man från kyrkorummet kunde beskåda den snidade mittbjälken och triumfbågsmurens storslagna kalkmålning föreställande Kristus som världsdomare omgiven av ett stort antal figurer i två rader mot en mörkblå fond. Stilmässigt och ikonografiskt är målningarna starkt influerade av bysantinsk konst och de närmaste motsvarigheterna i Sverige är Gotlands äldsta kalkmålningar. Målaren kan räknas till de främsta som har verkat i 1200-talets Sverige och var troligen inkallad från kontinenten. Sydportalen och korportalen var försedda med dörrar rikt prydda med ett för Östergötland karaktäristiskt smidesarbete, varav den ena finns bevarad i korsarmens portal och den andra på Östergötlands länsmuseum. I triumfbågen hängde ett praktfullt triumfkrucifix, sannolikt tillverkat på 1300-talet av en person som varit verksam vid Linköpings domkyrkas skulpturateljé. Ett flertal av de medeltida träskulpturer som dekorerade kyrkorummet finns bevarade såsom figurer från högaltarets skåp samt ett Sankt Annaskåp, båda från 1300-talet. Under medeltidens senare del förstorades kyrkan genom ett nytt kor i öster, sakristia i norr och korsarm i söder. Under 1400-talet valvslogs kyrkan med kryssvalv och stjärnvalv. Fragmentariskt kalkmåleri som har påträffats vid omputsning visar att väggar och valv dekorerades under 1500-talet. Under samma århundrade höjdes koret och fick tjänstgöra som gravkor för drottning Gunilla Bielkes föräldrar, riksrådet Johan Axelsson och hans maka Margareta Posse hemmahörande på Liljestads gård. Under 1700-talet bereddes där plats även 7

för konteramiralen Johan Bogeman och hans maka Cristina Svart samt hennes föräldrar Sven Svart och Christina Bure. Senare under 1700-talet togs det åter i bruk som kor. Christina Svart testamenterade pengar till en predikstol som sattes upp 1723. En orgel från Kuddby donerades av krigskommissarien Palmblad 1772 på Liljestad. På 1800-talet gjordes omfattande invändiga förändringar. År 1851 tillbyggdes långhuset i väster genom att vapenhuset breddades, höjdes och försågs med tunnvalv. I den nya delen byggdes en orgelläktare på gjutjärnspelare, ritningens signatur kan tolkas som CG Blom, och en orgel byggd av Sven Nordström sattes upp 1852. Huvudingången flyttades från söder till väster, fönsteröppningarna förstorades och i öster togs ett korfönster upp. Det medeltida altarskåpet togs ned och ersattes av ett kors med en törnekrona. Ytterligare en restaurering genomfördes 1884 då det tillkom en öppen bänkinredning, en predikstol, ett halvrunt högt altare, en altarring och en avgjutning av Thorvaldsens Kristus blev nu altarprydnad. Bröstningspanelen bekläddes med ribbor med nygotiskt mönster. Många äldre inventarier deponerades på Östergötlands museum bl a sydportalens dörr och predikstolen från 1723, den senare förstördes i en magasinsbrand, men 1925 och 1937 återfördes ett flertal inventarier. Arkitekten Johannes Dahl från Tranås stod bakom en restaurering 1937 som syftade till att återskapa kyrkans äldre karaktär genom att avlägsna 1800-talets tillägg. Bänkinredningen blev åter sluten och luckorna utformades med 1700-talets luckor som förebild, träaltaret byttes ut mot ett murat altare och korfönstret ovan altaret sattes igen från insidan. Vid invändig omputsning fann man kalkmålerifragment i sakristian och på triumfbågen. En dopfunt av sandsten ritad av arkitekten Ove Leijonhuvud tillkom 1941. Under 1950- och 60-talet gjordes mindre interiöra och exteriöra arbeten, bl a ersattes spritputsen av en slätputs. År 1984 inbyggdes utrymmet under läktaren för att ge plats för kapprum och samlingsrum varmed flera bänkrader togs bort, de kvarvarande bänkarna gjordes bekvämare och en ny piscina tillkom i koret. Vid utbyte av rötskadad bröstningspanel fann man en målad runrad som inte har kunnat tolkas. Konsulten Lennart Kjellberg ansvarade för dessa arbeten. Exteriör beskrivning Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus, ett lägre och något smalare rakslutet kor samt en korsarm i söder och en sakristia i norr. Stommen består av 8

gråsten med tegel i det västra gavelröstet. Sockeln är oputsad. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt. Korsformade blinderingar finns på långhusets västra samt korets östra gavelröste, och en cirkelformad blindering finns på den södra korsarmens gavelröste. Taken består av sadeltak täckta med enkupigt tegel. Solbänkar och stuprör av kopparplåt. Långhuset och koret har höga rundbågiga fönster med svarta träbågar med diagonalspröjsat klarglas. Det östra korfönstret är igenmurat inifrån och har fått rutorna vartmålade. Högt upp på sydfasaden syns en ursprunglig fönsteröppning med en rektangulär trälucka. Den södra korsarmen har mot öster och väster stickbågiga fönster med samma fönsterspröjsning som på långhuset. Ovan porten finns ett litet runt fönster med dekorativ spröjsning. Ovanför det runda fönstret finns en smal stickbågig trälucka som leder till korsarmens vind. Sakristian har stickbågiga fönster mot öster och väster med svarta spröjsade träbågar med klarglas. På dess norra sida finns en rundbågig lucka till sakristians vind. Huvudingången är placerad i väster och utgörs av en rektangulär dubbeldörr med dörrblad klädda med diagonalställd svart panel. Ett lunettfönster med svart träspröjs finns ovan porten. En kalkstenshäll ligger som trappsteg. På den södra korsarmens södra sida finns en avtrappad rundbågig nisch med en enkeldörr i trä rikt dekorerad med järnsmide av romansk karaktär. Även sydportalen var ursprungligen försedd med en dylik dörr, nu förvarad på länsmuseet, och de tillhör en grupp romanska dörrar i Östergötland med liknande ornament. Interiör beskrivning Långhuset är rektangulärt med kalkstensgolv samt lackat trägolv i bänkkvarteren. Väggarna är vitputsade med en beigelaserad bröstningspanel. Taket utgörs av två stjärnribbvalv i öster och tunnvalv i väster. Fönstren har bruna innanbågar av trä med spröjsat klarglas, tillkomna 1955. I väster finns en rektangulär grågrön dubbel svängdörr som vetter mot vapenhuset med smala glasade partier i överdelen och rektangulära fyllningar i nederdelen. Bänkinredningen är 9

indelad i två kvarter och ansluter till den norra och södra väggen och fortsätter fram till korsmitten. Den är sluten med raka gavlar och tillkom 1884 samt ombyggdes 1938. Luckor och gavlar är ljust grönmarmorerade med rödbruna fyllningar på luckorna samt kannelerade pilastrar på gavlarna. Bänkarna är beigelaserade. Predikstolen är placerad i långhusets främre norra hörn och uppsattes 1884. Korgen och det toppiga ljudtaket är flersidiga och målade i brungrå toner. Korgens sidor indelas av vridna svarta kolonner och består av vita spetsbågiga fält dekorerade med förgyllda nyklassicistiska symboler. En låg trätrappa leder upp till predikstolen. På den norra väggen finns en målad runrad som döljs av en lucka i bröstningspanelen. Målade runor är sällsynta, vanligen är de ristade. Den har ännu inte kunnat uttydas. På samma sida finns en träskulptur från 1300-talet som uppges föreställa S:t Olov. Mittemot på den södra sidan finns ytterligare en träskulptur från 1300-talet föreställande en apostel eller Kristus. På triumfbågens södra sida finns det en rektangulär nummertavla utan ram men med ett förgyllt krön. I väster finns orgelläktaren och en läktarunderbyggnad. Läktarunderbyggnaden, som tillkom 1984, har tak och väggar av vit täckmålad bred slät panel. Golvet är belagt med kalkstensplattor. På den södra sidan finns ett väntrum och på den norra sidan ett kapprum. Läktaren är uppburen av bruna gjutjärnskolonner med dekorativa kapitäl. Läktarbarriären är rak och laserad i en beige ton med grönmarmorerade fyllningar inom svarta ramar, samt dekorerad med ornament i nygotik. Golvet på läktaren består av ett obehandlat trägolv. På var sida om orgeln finns smala grågröna läktarbänkar med raka ryggar på höga gradänger, troligen från läktarens byggnadstid 1851. Orgeln är tillverkad 1852 av orgelbyggaren Sven Nordström. Den är ljust grön och är försedd med sparsam förgylld ornamentik. Korsmitten avdelas från långhuset av en spetsbågig triumfbåge. Korsmitten utgörs av det gamla koret som blev tillbyggt under medeltidens senare del. Golvet är belagt med kalksten, 10

väggarna är vitputsade och taket består av ett kryssvalv. På den norra sidan finns sakristians välvda öppning med en ålderdomlig rundbågig järndörr med smidesbeslag. Långhusets bänkkvarter fortsätter fram till rummets mitt. En dopfunt av sandsten tillverkad 1941 av arkitekten Ove Leijonhuvud är placerad på den södra sidan. På den norra väggen finns en del av ett altarskåp från 1400-talet samt ett inhemskt tillverkat S:t Annaskåp från 1400-talet. På samma vägg finns två nummertavlor med svarta ramar med buktande former märkta med årtalen 1779 och 1780. Koret avskiljs från korsmitten av en rundbågig triumfbåge samt genom att golvet av kalksten ligger ett steg högre. Två gravhällar finns placerade i golvet. Taket är ett vitputsat kryssvalv med ribbor. Fönstren är lika långhusets. Altaret som tillkom 1938 är murat och vitputsat med en kalkstensskiva. Väggen ovanför altaret pryds av ett triumfkrucifix som är en förminskad kopia av det ursprungliga krucifixet, förvarat på Statens historiska museum, som dateras till 1300-talets förra hälft och härrör från en skulpturateljé vid Linköpings domkyrka. En odekorerad piscina av kalksten tillverkad 1984 finns i det nordvästra hörnet. Den rundade altarringen är något avkortad och har ett grönt spetsbågigt ribbverk försett med ett beige textilklätt knäfall. Södra korsarmen är försett med kalkstensgolv och vitputsade väggar med bröstningspanel. Taket är ett vitputsat stjärnvalv. Här finns samma typ av bänkar som i långhuset, väggfasta och indelade i två kvarter dock utan luckor. I söder finns rektangulära dubbla innerdörrar med slät panel. Innanfönstren har bruna ospröjsade träbågar med klarglas. Sakristian har ett lackat trägolv, vitputsade väggar och ett vitputsat kryssvalv. På den södra väggen finns ett målat konsekrationskors. Innanfönstren har bruna träbågar och ospröjsat klarglas. Ett järngaller ligger mellan inner- och ytterbåge. Inmurat i den norra väggen finns ett medeltida sakramentsskåp med en trälucka med spetsig överdel och dekorativt smide. Inredningen består av en väggfast grön skåpsinredning, ett grönt bord med stolar samt äldre kistor i trä och plåt. Vapenhuset har ett kalkstensgolv, ett plant vitt brädklätt tak samt vita panelklädda väggar med en dekorativ bröstning med spetsbågar och trepassmönster. Innerdörren i väster är en rektangulär dubbel grön bräddörr i trä med smidesbeslag. I den södra delen finns wc och i norr finns en inbyggd trätrappa till läktaren. Vindarna. Långhusvinden nås via en brant trätrappa på läktaren. Den romanska takstolen är av en mindre vanlig typ för Östergötland med stagade kryss mellan takbjälkar och sparrar. Mittbjälkens undersida är dekorerad med träsnideri vilket var synligt från kyrkorummet innan valven slogs under senare delen av medeltiden. På den södra muren finns en rektangulär fönsteröppning som tros tillhöra byggnadstiden. Ovan valven på den östra muren och angränsande delar av nord- och sydmurarna finns rester av en anslående kalkmålning. Det är en mycket ovanlig bildframställning med ett stort antal figurer i två rader med Kristus i mitten som världsdomare, en skildring av den yttersta dagen. Målningarna är enligt Åke Nisbeth, konsthistoriker som har studerat Östergötlands medeltida kalkmåleri, starkt influerade av bysantinsk konst, både avseende ikonografi och stil. De har släktskap med de äldsta gotländska glasmålningarna i Dalhem och dateras i likhet med dessa till årtiondena före 1200- talets mitt. Skönbergamästaren var säkerligen inkallad från kontinenten, och ännu har inga andra målningar av denne kunnat återfinnas i Sverige. Sakristians och den södra korsarmens vindar nås utifrån via stege men lösull gjorde det svårt att inventera dessa. Samtliga vindar isolerades med lösull under perioden 1995-2005. 11

Medeltida målningar över valven. KULTURHISTORISK BEDÖMNING Skönberga utgör en ålderdomlig och mycket innehållsrik kyrkomiljö med den romanska kyrkan, klockstapeln och kyrkogården i centrum och den omgivande bebyggelsen där tre prästgårdar från 1600-, 1700- och 1800-tal dominerar. Till den yngsta prästgården hör resterna av en vidsträckt park, anlagd på ett gravfält från yngre järnåldern. Till kyrkplatsens karaktär hör också allén som leder fram till kyrkan. Miljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården. Kyrkogården En fullständig kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Skönberga är en tidigmedeltida kyrka, sannolikt från sekelskiftet 1200, uppförd av gråsten med rektangulärt långhus och smalare kor. I likhet med många andra romanska kyrkor förstorades den under senare delen av medeltiden genom att ett nytt kor byggdes i öster, sakristia i norr och här byggdes även en korsarm i söder. Många av kyrkans medeltida byggnadsdelar finns bevarade såsom det medeltida murverket varav delar är ursprungligt, den romanska takstolen med ornerad mittbjälke och den rikt dekorerade järnsmidesdörren. Av mycket stort konst- och religionshistoriskt värde är den välbevarade och påkostade romanska kalkmålningen ovan valven som har bysantinska förebilder. I kyrkan finns också många medeltida inventarier, t ex delar av ett altarskåp samt sakristians sakramentsskåp. Den målade 12

runraden i kyrkorummet är ovanlig i sitt slag genom att den är målad och inte ristad. 1800- talet är i övrigt den period som har satt tydligast avtryck såväl exteriört som interiört. Långhusets förlängning i väster, västportalen och de förstorade fönstren hör till de yttre förändringarna medan orgeln, orgelläktaren med dess gjutjärnskolonner, predikstolen, altarringen är delar som återstår av den väl sammanhållna 1800-talsinredningen. Gravhällarna i koret som är från 1600-talet visar på äldre tiders begravningstraditioner. Sammanfattning Skönberga utgör en ålderdomlig och mycket innehållsrik kyrkomiljö med den romanska kyrkan, klockstapeln och kyrkogården i centrum och den omgivande bebyggelsen där tre prästgårdar från 1600-, 1700- och 1800-tal dominerar. Kyrkans exteriör har en medeltida karaktär med det rektangulära långhuset och dess tillbyggda kor, sakristia i norr och korsarm i söder, slätputsade fasader, gavelblinderingar och branta takfall. Större delen av kyrkans murverk är medeltida och vissa delar även ursprungliga och utgör med sina spår av dörr- och fönsteröppningar ett viktigt historiskt dokument. Från kyrkans byggnadstid finns det också flera byggnadsdetaljer med höga kulturhistoriska värden såsom en romansk takstol med ornerad mittbjälke, en rikt dekorerad järnsmidesdörr samt den välbevarade kalkmålningen på vinden vars ovanliga bildframställning har influerats av bysantinsk konst. Interiören präglas framförallt av medeltidens valvslagning med kalkmålerifragment från 1400-talet, ett sakramentsskåp samt delar av ett altarskåp, samt en sammanhållen inredning i nygotisk stil från senare hälften av 1800-talet av vilken predikstol, läktare, orgel och altarring finns bevarade. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1100-1199 Nybyggnad romansk gråstenskyrka med långhus med smalare kor. Öppen takstol med kryssade stag mellan takbjälkar och sparrar och dekorerad hanbjälke. (Br, BC) 1100-1250 Fast inredning port järnsmide, två romanska dörrar placerade i sydportalen och södra korsarmens port. Sydportalens dörr förvaras sedan 1851 i Östergötlands länsmuseum och korsarmens dörr finns ännu på plats. (BC) 1200-1250 Arkitekturbunden utsmyckning kalkmålning Värlsdomaren på triumfbågsmuren, delar finns bevarade på vinden. (Br, ÅN) 1300-1350 Specifika inventarier triumfkrucifix, förvaras i Statens historiska museum. Förminskad kopia av detta pryder idag altaret. (BC) 1350-1529 Nybyggnad sakristia i norr. (Br) 1350-1529 Nybyggnad korsarm i söder. (Br, ATA) 13

1350-1529 Tillbyggnad långhus och kor förlängt med en travé. (Br) 1400-1499 Ändring gavlarna försedda med blinderingar. (Br) 1400-1499 Valvslagning. (Br) 1400-1499 Arkitekturbundet måleri, kalkmåleri i långhuset påträffat vid renoveringen 1938, varav det mesta överkalkades. (SvB) 1400-1499 Specifika inventarier altarskåp. (BC) 1500-1599 Ändring koret användes som gravkor för riksrådet Johan Axelsson Bielke och hans maka Margareta Posse. Senare gjordes det plats även för Christina Svart med make Johan Bogeman och hennes föräldrar Sven Svart och Christina Bure. (BC) 1572 Specifika inventarier lillklocka gjuten av Peter van de Ghein i Malines, Belgien och skänkt av överste Salomon von der Osten gennant der Sacken. (BC) 1640 Skönberga församling blev annex till Söderköping. (SvB) 1662 Specifika inventarier mellanklockan gjuten. (BC) 1700-1799 Ändring, gravkoret i öster tas åter i bruk som kor. (SvB) 1723 Fast inredning predikstol, gåva av Christina Swartz. Senare deponerad i Östergötlands museum och förkommen vid en magasinsbrand (Br) 1747 Ändring mellanklockan från 1662 omgjuten av Magnus Hultman, Norrköping. (BC) 1765 Klockstapeln uppfördes eller ombyggdes. (ATA) 1772 Fast inredning orgel från Kuddby skänktes av krigskommissarien Palmblad på Liljestad. (SvB) 1851 Ändring det gamla vapenhuset breddades, höjdes och försågs med tunnvalv varvid en mindre del avskiljdes som vapenhus, förstoring av fönsteröppningar, huvudingången i väster togs upp, ett fönster togs upp över altaret, altarskåpet togs ned från altaret och ersattes med ett kors med törnekrona. (BC, Br, ATA) 1851 Fast inredning orgelläktare uppfördes i väster, ev ritad av CG Blom. (BC, ATA) 1852 Fast inredning - orgel av orgelbyggaren Sven Nordström i Norra Solberga/Flisby. (Br) 1880-89 Ändring restaurering av orgeln. (ATA) 14

1884 Ändring många äldre inventarier deponerades i Östergötlands museum för att ersättas av nya, mycket återfördes dock 1925 och 1937. (Br) 1884 Ändring restaurering, väggar och valv vitkalkades, de slutna bänkkvarteren ersattes med öppna bänkar med höga gavlar målade i ekimitation, stenaltaret utbyttes mot ett halvrunt högre altarbord av trä, ny altarring, altarkorset ersattes med en avgjutning av Thorvaldsens Kristusbild, bröstningspanelen på väggarna bekläddes med ribbor i gotiskt mönster, den sydvästra delen av vapenhuset integrerades i långhuset och försågs med bänkar. (ATA, BC) 1884 Fast inredning - ny predikstol av ek skänktes till kyrkan. (BC, ATA) 1915 Vård och underhåll, avfärgning av fasaden, ommålning av inventarier. 1924 Reparation av klockstapelns brädfodring. (ATA) 1925 Ändring äldre inventarier som 1884 deponerades på museum återfördes. (BC) 1928 Ändring storklocka gjuten av firma Ohlsson i Ystad. (BC) 1932 Konservering av kalkmåleri. (Br) 1937 Ändring äldre inventarier som 1884 deponerades på museum återfördes. (BC) 1938 Ändring restaurering, omläggning av tegeltaket, omputsning av fasad, östra korfönstret sattes igen, den öppna bänkinredningen förändrades till sluten genom nya luckor och mellanstycken marmorerade i rött, svart och blått med 1700-talets bänkinredning som förebild, nytt altare av putsat tegel med kalkstensskiva, altarringen avkortades, väggar och valv omkalkades varvid kalkmåleri från 1500-talet påträffades i sakristian och på triumfbågen varav det mesta överkalkades, ribborna i gotisk stil på bröstningspanelen borttogs, ny trappa till läktaren, borttagning av de nedre bänkarna på läktarens norra sida, ommålning av inventarier, skrudskåp i sakristian. Elektrisk uppvärmning. Arkitekt Johannes Dahl, Tranås. (BC, ATA) 1940 Specifika inventarier förminskad kopia av triumfkrucifix från 1300-talet utfört av konservator Alfred Nilsson. (Br) 1941 Fast inredning dopfunt av sandsten ritad av arkitekten Ove Leijonhufvud. (BC) 1956 Konservering av kalkmåleri på vinden. Konservator Bertil Bengtsson. (Br) 1955 Ändring - restaurering interiör, bl a rengöring och avfärgning av korets valv och väggar, nya innanfönster av trä. Arkitekt Kurt von Schmalensee. (ATA) 1959 Ändring takomläggning av långhusets tegeltak. (BC, ATA) 15

1969 Ändring restaurering, exteriör, fasadens spritputs ersattes av slätputs, reparation av tegeltak samt utbyte av plåtdetaljer till kopparplåt. Plananders byggkonsult AB. (BC, ATA) 1982 Ändring restaurering av orgeln. Robert Gustavssons orgelbyggeri AB. (ATA) 1984 Ändring restaurering, interiör, borttagning av samtliga bänkar under läktaren, biutymmen inbyggdes i kyrkans västra delar, sittbänkarna gjordes bekvämare, omkalkning och ommålning varvid äldre färgsättning i stort sett bevarades, en målad runskrift påträffades på norra långhusmuren då rötskadad bröstningspanel utbyttes, orgeln reparerades, ny piscina i koret, nyanläggning av vissa golv, ledstång till predikstol, nytt el- och värmesystem installerades samt en ny högtalaranläggning. Konsult Lennart Kjellberg, målare Ivan Ek. (Br, BC) 1984 Konservering av medeltida träskulpturer. Konservator Elkea Tångeberg. (ATA) 1991 Ändring ändring och borttagning av en del bänkar i lillkyrkan och på läktaren samt nytt antependieskåp. KB-konsulten Lennart Kjellberg. (ATA) 1995-2005 Samtliga vindar isolerades med lösull. (K) 2006 Kulturhistorisk inventering utförd av Östergötlands länsmuseum. Förkortningar ATA - Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet BC Cnattingius Bengt och Viking, Bo Sture, Skönberga kyrka, Vimmerby 1993. Br Bebyggelseregistret SvB - Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del VIII, Uddevalla 1951 ÅN - Nisbeth, Åke, Östgötskt medeltida monumentalmåleri, ingår i Kyrka i bruk, Västervik 1996. BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Skönberga-Ljunga, K34, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. Skönberga kyrkomiljö ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården, Skönberga. (67) KÄLLOR Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; Cnattingius Bengt och Viking, Bo Sture, Skönberga kyrka, Vimmerby 1993. Nisbeth, Åke, Östgötskt medeltida monumentalmåleri, ingår i Kyrka i bruk, Västervik 1996. Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877. Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del VIII, Uddevalla 1951 Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. 16

Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004. Östergötlands länsmuseums arkiv Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor 2004. Kalkmåleriinventering i kyrkorna i Linköpings stift 2003. Sten Peterson Restaureringskonsult. Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Kartor Häradsekonomisk karta 1868-1877, Skönberga Ekonomisk karta, 1947och 1982, blad 8G 6g Skönberga 17