Avdragsrätten vid sponsring

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Paula Gustafsson Avdragsrätten vid sponsring - med inriktning mot kultursponsring Examensarbete 20 poäng Handledare Sture Bergström Skatterätt HT 2001

Innehåll SAMMANFATTNING 1 FÖRORD 2 FÖRKORTNINGAR 3 1 INLEDNING 4 1.1 Uppsatsens ämne 4 1.2 Syfte och avgränsningar 4 1.3 Disposition 5 1.4 Material och metod 5 2 INNEBÖRDEN AV SPONSRING 6 2.1 Stavningen 6 2.2 Historik 6 2.3 Definitionen av sponsring 7 2.4 Sponsring i siffror 7 3 SKATTELAGSTIFTNING OM AVDRAGSRÄTTEN VID 8 SPONSRING 3.1 Allmänt 8 3.2 Skatteutskottets inställning 9 3.3 Har de allmänna avdragsbestämmelserna förändrats i och med 9 införandet av IL? 4 GRÄNSDRAGNINGSPROBLEM MELLAN GÅVA OCH 10 SPONSRING SÅSOM AVDRAGSGILL KOSTNAD 4.1 Allmänt 10 4.2 Vad utgör gåva? Kopplingen mellan civilrättslig och 11 skatterättslig gåva 4.3 Hur värderas gåvan? 13

5 AVDRAGSGRUNDER FÖR SPONSRING 13 5.1 Inledning 13 5.2 Marknadsföringskostnader 14 5.2.1 Inledning 14 5.2.2 Vad är reklam? 14 5.2.3 Krav på samband 15 5.3 Representation 21 5.3.1 Allmänt 21 5.3.2 Gränsdragningen mellan reklam och representationskostnad 22 5.3.3 Krav på omedelbart samband 22 5.4 Personalkostnader 24 5.4.1 Allmänt 24 5.4.2 Sponsring som personalkostnad 24 5.5 Forskning- och utvecklingskostnader 26 5.5.1 Allmänt 26 5.5.2 Sponsring som forskning- och utvecklingskostnad 27 6 KULTURSPONSRING 27 6.1 Inledning 27 6.2 Kultursponsringens utveckling 28 6.3 Kultursponsringen sett från de sponsrades sida 30 6.3.1 Kulturinstitutionernas motiv för sponsring 30 6.3.2 Sponsringens konsekvenser för kulturlivet 30 6.3.3 Intervju med sponsoransvarig på GöteborgsOperan 31 6.4 Kultursponsring sett från sponsorernas sida 32 6.4.1 Näringslivets motiv för kultursponsring 32 6.4.2 Företagen verkar i två miljöer 33 6.4.3 Intervju med sponsoransvarig på Telia 33 6.5 Är kultursponsringen skattemässigt missgynnad? 35 6.6 Förslag till ny lagtext 35 7 AVSLUTANDE SYNPUNKTER 37 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 39 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 43

Sammanfattning Sponsringen i Sverige har under senare år ökat i stor utsträckning. Dagens företag har med tiden insett betydelsen av denna form av marknadsföring och idrotten och kulturen har funnit nya finansiärer i näringslivet. Sponsring skall inte sammanblandas med välgörenhet, utan är ett affärsmässigt samarbete mellan två eller flera parter. Företagens sponsringsutgifter kan skatterättsligt hänföras till, förutom marknadsföringskostnader, även representationskostnader, personalkostnader och forskning- och utvecklingskostnader. Avdragsrätten för representationskostnader och forskning- och utvecklingskostnader är särskilt reglerade i lag, medan avdragsrätten för övriga kategorier bestäms av 16:1 IL och genom rättspraxis. Sponsring är inte någon skatterättslig term och finns därför inte definierad i skattelagstiftningen. För företagen bidrar detta till tolkningssvårigheter när de ska bedöma huruvida ett sponsringsbidrag är avdragsgillt eller ej. Utgifter för sponsring faller främst under den grundläggande allmänna regeln avseende avdragsrätt, som återfinns i 16 kap. 1 IL. Förutsättningen för avdrag är att utgiften syftat till att förvärva och bibehålla inkomster. I praktiken innebär detta i sponsringssammanhang att samband ska föreligga mellan marknadsföringskostnaden och företagets verksamhet. Dessutom är sponsring, som har karaktär av gåva, inte avdragsgill p.g.a. det allmänna avdragsförbudet för gåvor. Under år 2000 avgjorde Regeringsrätten två rättsfall angående avdragsrätten vid sponsring. Dessa rättsfall ändrade tidigare praxis och kraven på motprestationer för att erhålla avdrag skärptes. Nuvarande praxis innebär antingen krav på direkta motprestationer från mottagaren, som står i proportion till utgivet bidrag, eller att sambandet mellan det bidragsgivande företaget och mottagaren är oerhört starkt och bidrar till att påverka företagets resultat på ett positivt sätt. Trots dessa nya rättsfall är rättsläget fortfarande oklart på grund av Regeringsrättens bristande motiveringar. Både sponsorerna i näringslivet och de sponsrade organisationerna vill se tydligare regler. Främst märks detta inom kulturlivet, där det är svårare att utge motprestationer än inom idrotten. Sponsring har blivit en allt viktigare inkomstkälla för kulturinstitutionerna. För att företagen skall motiveras till att öka sin sponsring inom kulturen, är det av vikt för dem att på förhand veta huruvida de kan dra av bidraget som en kostnad eller ej. Skatteutskottet har dock ställt sig negativ till en lagändring och det kan komma att dröja många år innan vi ser någon ändring, om så sker. 1

Förord Intresset för skatterätt tog sin början under juristprogrammets fjärde termin, men det var först efter att jag läst en specialkurs i företagsbeskattning och arbetat en tid på KPMG Skatt, som jag insåg inom vilket område som jag verkligen ville fördjupa mig inom. Tanken att skriva mitt examensarbete om sponsring dök upp när ett reklamblad från Dramaten trillade ner i brevlådan. I detta blad framgick att Telia var huvudsponsor för Dramaten och jag blev intresserad av hur sponsorbidragen behandlades skattemässigt. Förhoppningsvis bidrar mitt arbete till att utreda de skatterättsliga problemen kring avdragsrätten vid sponsring. Jag vill framföra ett stort tack till min handledare, Professor Sture Bergström, som varit uppmuntrande och snabbt kommit med viktiga synpunkter. Göteborg, januari 2002 Paula Gustafsson 2

Förkortningar AGL Lag om arvs- och gåvoskatt (1941:416) FoU Forskning och utveckling IL Inkomstskattelag (1999:1229) KL Kommunalskattelag (1928:370) KR Kammarrätten NJA Nytt Juridiskt Arkiv prop. proposition ref. referat RR Regeringsrätten RÅ Regeringsrättens Årsbok RSV Riksskatteverket SIL Lag (1947:576) om statlig inkomstskatt SKU Skatteutskottets betänkande SN Skattenytt SOU Statens offentliga utredningar SvSkT Svensk Skattetidning TT Tidningarnas telegrambyrå 3

1 Inledning 1.1 Uppsatsens ämne Sponsring har under senare år blivit en allt vanligare form av marknadsföring för företag. Idag sponsras både idrott, kultur, sociala och humanitära organisationer m.m. När statsbidragen minskar, ökar behovet för idrottsföreningar och kulturinstitutioner att få in pengar på annat sätt. Dagens företag försöker ständigt att hitta nya vägar och medier för en framgångsrik marknadsföring och då är sponsring en utmärkt metod att använda vid exempelvis produktlanseringar eller för att öka kännedomen om företaget. Sponsring är inte någon form av välgörenhet från företagets sida, utan skall syfta till att skapa en positiv bild av företaget, och samarbetet mellan företaget och föreningen eller institutionen skall även innefatta ett utbyte av prestationer. Avgörande för om ett företag skall sponsra ett projekt eller inte är ofta om bidraget är skattemässigt avdragsgillt i rörelsen. Den svenska skattelagstiftningen innehåller inga direkta bestämmelser angående avdragsrätten vid sponsring och det är därför viktigt att försöka klarlägga gällande rätt på området. I april år 2000 avgjorde Regeringsrätten två mål avseende avdragsrätten vid sponsring. Det första fallet avsåg Pharmacias sponsring av Kungliga Teatern (Operan) och det andra fallet gällde Falcons sponsring av Svenska Naturskyddsföreningen och Göteborgs Ornitologiska Förening. 1 Dessa fall har förändrat tidigare praxis, främst när det gäller kraven på motprestationer, sambandskravet mellan sponsrat objekt och bidragsgivande företag och synen på huruvida en uppdelning kan ske av avdragsgill del och icke avdragsgill del. Fallen kommer att beskrivas och analyseras senare i denna uppsats i syfte att försöka redogöra för vilka krav som idag ställs för att bidragsgivande företag skall erhålla avdrag. 1.2 Syfte och avgränsningar I denna uppsats kommer jag att belysa problemen när det gäller avdragsrätten vid sponsring. Frågor som ställs är: När är sponsring en avdragsgill kostnad? Hur ser rättspraxis ut på området? Var går gränsen mellan gåva och avdragsgill kostnad? Kommer ansvaret för kulturen att flyttas över från stat och kommun till näringslivet p.g.a. ökad sponsring? Hur ser kulturinstitutionerna, näringslivet och samhället på sponsring av kultur och hur behandlas den skattemässigt? Finns det ett behov av ny lagstiftning på området? 1 RÅ 2000 ref. 31 I (Pharmaciamålet) och RÅ 2000 ref. 31 II (Falconmålet) 4

Uppsatsen kommer bara att behandla sponsorns eventuella avdragsrätt och frågeställningar kring detta. Utanför uppsatsens ramar faller andra skatterättsliga frågor såsom hur de sponsrade organisationerna blir beskattade, reklamskattefrågor, redovisningsfrågor, bolagsrättsliga frågor m.m. 1.3 Disposition I de inledande kapitlen behandlas innebörden av sponsring, dess uppkomst och skattelagstiftning gällande sponsring. Sedan följer en redogörelse av gränsdragningsproblemen mellan gåva och avdragsgill kostnad. I kapitel fem tas de fyra avdragsgrunderna för sponsring upp, inklusive relevant rättspraxis. Kapitel sex inriktar sig specifikt på kultursponsring och i sista kapitlet tar jag upp avslutande synpunkter. 1.4 Material och metod Material som behandlar ämnet sponsring har under senare år ökat. Materialet omfattar både vetenskaplig företagsekonomisk litteratur och allmän litteratur. En stor del av materialet är dock skrivet utifrån sponsrade organisationers synvinkel, så som hur och var de kan hitta sponsorer etc., vilket jag inte behandlar i uppsatsen. Robert Påhlsson, gav i början av år 2001 ut boken: Sponsring Avdragsrätt vid inkomstbeskattningen. Denna bok har hjälpt mig i mitt arbete, eftersom större delen av övrig litteratur är av äldre datum och något förlegad. Utbudet av rättspraxis på området är relativt magert i förhållande till sponsringens omfattning i Sverige. Pharmacia- och Falcondomarna har därför blivit mycket uppmärksammade. Dessa rättsfall har till viss del klarlagt rättsläget på området. Jag kommer i min uppsats att redogöra för ovan nämnda rättsfall samt övriga intressanta rättsfall från RR. I övrigt har offentligt material och diverse artiklar bidragit med värdefull information. Jag har främst använt mig av traditionell rättsdogmatisk metod i mitt arbete. Inom kultursponsringsområdet valde jag dock att intervjua två personer som representerade kulturinstitutionerna respektive näringslivet, för att få deras åsikter om sponsring av kultur. Dessa två intervjuer har sammanställts och återfinns i kapitel 6. 5

2 Innebörden av sponsring 2.1 Stavningen Begreppet sponsring och dess stavning var länge under debatt. Man hade till en början svårt att enas om stavningen och Svenska akademins ordbok godkände så sent som i början av 80-talet följande stavningar: sponsring, sponsorering och sponsning. Orsaken till detta var troligen att ordet ursprungligen kommer från det engelska språket och att människor började använda ordet innan Svenska akademin har hunnit ta ställning i stavningsfrågan. Sedan 1985 är det dock sponsring som är den korrekta stavningen. 2 2.2 Historik När man ser tillbaka på sponsringens historia finner man att sponsring från början främst var en form av välgörenhet. Redan i början av 1900- talet förekom företagsdonationer, men företagen förväntade sig då inte någon form av motprestation. Ofta sponsrade företag objekt som låg nära företagets egna personliga intressen och många företagsledningar blev också kritiserade för detta. Sponsring är inte någon ny företeelse i Sverige, men den nuvarande formen av sponsring, med utbyte av prestationer, utvecklades inte förrän på 1970-talet i Sverige. Det första område som sponsringen slog in på var idrottsrörelsen. Denna rörelse försörjde sig till en början genom självfinansiering, i form av biljettförsäljning samt försäljning av korv, läsk och lotter. Stat och kommun insåg med tiden att idrotten var en positiv och hälsosam form av fritidssysselsättning, som dessutom kunde ge ett stort samhällsekonomiskt bidrag. Stat och kommun började därför att ekonomiskt stödja idrotten. Stödet skedde genom skattelättnader. Idrottsrörelsen blev allt större och till slut räckte inte insatserna till. Efter en undersökning av de ekonomiska förhållandena kom Riksidrottsstyrelsen fram till att idrotten inte skulle klara sig utan ekonomiskt tillskott från näringslivet. Detta var det första steget mot en professionell idrottssponsring som innebär att prestationer utbyts mellan båda parter till deras bästa. Denna form av professionell sponsring har nu förekommit i Sverige i ca 25 år. 3 2 Grönkvist, 1985, s. 13 3 Roos och Algotsson, 1996, s. 9ff. 6

2.3 Definitionen av sponsring Även innebörden av sponsring har debatterats under åren. I och med att sponsring har ökat och utvecklats har också dess innebörd i viss grad ändrats. Från att till en början utgöra ren välgörenhet, innebär sponsring idag krav på motprestationer och förväntningar på effekter från sponsorn. I annat fall är det ej fråga om sponsring. Eftersom sponsring inte är någon skatterättslig term är den heller inte definierad i skattelagstiftningen. Den vanligaste definitionen av sponsring lyder enligt följande: Sponsring är en affärsmässig överenskommelse, till ömsesidig nytta för sponsorn och den sponsrade, med syfte att uppnå väl definierade mål. 4 Per Hagstedt 5 använder sig av en något vagare definition: Någon bidrar med resurser av något slag till något eller någon och erhåller (eller åtminstone förväntar sig) något i utbyte. De största skillnaderna mellan de otaliga definitioner som idag används är beskrivningarna av vad utbytet skall bestå av, vilka parterna är och hur sponsring används. Själv har jag valt att i denna uppsats använda mig av Roos och Algotssons specificering av förstnämnda sponsringsdefinition. Sponsring är en affärsmässig metod för kommunikation och marknadsföring som på kort och lång sikt syftar till ökad försäljning för sponsorn. Sponsringen ska gagna alla inblandade parter och ge ett resultat som kan mätas och jämföras med på förhand uppsatta mål. 6 Denna definition tycker jag förklarar innebörden av sponsring på ett klart och tydligt sätt. 2.4 Sponsring i siffror Sponsring är en omfattande marknadsföringsmetod och omsatte 2,5 miljarder kronor 7 i Sverige under år 2000, vilket utgjorde 5,3 % av Sveriges stora reklamkaka. 8 Fördelningen mellan de olika sponsringsområdena ser ut på följande sätt: 9 Idrott ca 60-65 % Kultur ca 15-20 % Socialt/Humanitärt ca 8-10 % Tv/Radio ca 3-4 % Festivaler ca 2-3 % Miljö ca 2-3 % 4 Denna definition myntades 1981 av Victor Head, författare till Sponsorship The Newest Marketing Skill, 1981 5 Per Hagstedt är författare till bl.a. Sponsring Som effektivt medieval, Södra Sandby 1989 och Sponsring Mer än marknadsföring, Stockholm 1987. 6 Roos och Algotsson, 1996, s. 16f. 7 Enligt information från IRM (Institutet för Reklam och Mediestatistik). 8 Den stora reklamkakan består av både traditionella och övriga medier, medan den lilla reklamkakan bara innefattar traditionella medier. 9 Statistiken är hämtad från Sponsringsföreningen, som varnar för att kartläggningen inte är komplett. Statistiken är endast är en professionell uppskattning av sponsringens fördelning i Sverige. 7

Forskning/Utbildning ca 2-3 % Övrigt ca 1-2 % Som synes leder idrotten stort, men kulturdelen börjar nu öka till följd av förekomsten av doping och huliganer inom idrotten. 10 Sponsorn tar en risk då man går in och sponsrar en viss idrottsman eller kvinna. Om det senare visar sig att denna person använder sig av dopingpreparat, leder detta till negativ renommé och eventuellt minskad försäljning för sponsorn. Ett aktuellt exempel på detta är AXA:s sponsring av Ludmila Engqvist. Efter Ludmilas erkännande att hon använt dopingpreparat, avbröt huvudsponsorn AXA omedelbart samarbetet. Samtliga müslipaket m.m. som var försedda med Ludmila på förpackningen kallades in från mataffärerna. Detta kommer att bli kostsamt för AXA, som dessutom planerar att stämma Ludmila. Även andra av Ludmilas sponsorer, som Audi och Carnegie sätter nu stopp för sitt sponsorstöd. Kultursponsring är inte lika sårbart och är därför ett säkrare alternativ för sponsorn. 11 3 Skattelagstiftning om avdragsrätten vid sponsring 3.1 Allmänt Som tidigare nämnts finns inte några direkta regler avseende avdragsrätten för sponsringskostnader i den svenska skattelagstiftningen. Istället bedöms ett företags eventuella avdragsrätt enligt de generella bestämmelserna om avdrag för driftskostnader i näringsverksamhet. De lagrum som här aktualiseras är främst 16 kap. 1 och 2 inkomstskattelagen (1999:1229). Enligt 16 kap. 1 IL skall utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad. 16 kap. 2 IL rör representation och här sägs att utgifter för representation och liknande ändamål bara skall dras av om de har omedelbart samband med näringsverksamheten. Forskning- och utvecklingskostnader tas upp i 16 kap. 9. Även 9 kap. 2 IL är av betydelse eftersom det här anges att utgifter för gåvor och levnadskostnader inte får dras av. Sponsring skall, liksom andra utgifter som inte är särskilt reglerade i lagstiftningen, endast vara att anse som avdragsgill kostnad om bidragsgivaren erhåller någon form av motprestation som står i rimlig proportion till insatsen. I annat fall 10 Grönkvist, 1999, s. 29 11 TT, 01 11 06, s. 34, I en artikel i Göteborgs Posten, 01 12 17, Niklasson, s. 28, uppger dock Cerealia Foods, där varumärket Axa ingår, att man inte tänkt om när det gäller sponsring. Istället har man ingått sponsringsavtal med skidskytten Magdalena Forsberg och simmaren Lars Frölander. Man har nu också beslutat att lägga ner alla ersättningsanspråk eftersom det rör sig om en mänsklig tragedi. 8

skall bidraget betraktas som gåva med konsekvens att avdrag ej medges. Samma regler gäller oavsett vilken verksamhet, exempelvis idrott eller kultur, som sponsras. 3.2 Skatteutskottets inställning Motioner inkommer regelbundet med förslag på hur man kan reglera området kring sponsring. Hittills har riksdagen dock valt att avslå motionerna på grund av de gränsdragningsproblem som skulle kunna uppkomma om avdrag skulle medges för bidrag till bl.a. allmännyttiga ändamål. Dessutom anser man att allmännyttiga ändamål i första hand bör främjas genom direkta bidrag av allmänna medel och inte genom lättnader vid beskattningen. Senast under 2001 avslog skatteutskottet flera motioner med förslag om ändrade avdragsregler för sponsring. 12 I Skatteutskottets betänkande 2000/01: SkU 27, framhävs att man inte bör reglera avdragsrätten vid sponsring närmare. Skatteutskottet anser att den nuvarande regeln, där ett företags utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som kostnad i näringsverksamheten, är förhållandevis klar och enkel. Skattemyndigheterna får i varje enskilt fall avgöra huruvida avdrag skall beviljas enligt de gällande generella principerna. Den nya inkomstskattelagen tillkom i syfte att förenkla tillämpningen av lagar på skatteområdet och skatteutskottet anser att ett förtydligande av regelsystemet skulle strida mot detta syfte. Dessutom skulle inte en detaljreglering av avdragsrätten heller lösa de gränsdragningsproblem som uppkommer i många fall. De sistnämnda problemen skall istället lösas av rättspraxis. 3.3 Har de allmänna avdragsbestämmelserna förändrats i och med införandet av IL? I och med införandet av IL moderniserades också det språk som tidigare använts i KL (1928:370) och SIL (1947:576). Frågan är om denna skillnad har kommit att förändra inkomstbegreppets räckvidd i principiellt hänseende. De lagrum som här aktualiseras är 20 1 och 2 st. KL, vilka numera motsvaras av IL 16 kap. 1 IL 13 och 9 kap. 1 1 st. I 20 1 st. KL stadgades att alla omkostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande skulle avräknas från intäkterna. I samma paragrafs andra stycke preciserades bestämmelsen genom att avdrag inte fick göras för levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter. I IL har motsvarande regel utformats på ett modernare sätt och lyder: Utgifter för att förvärva 12 I skatteutskottets betänkande 2000/01: SkU 27 avstyrktes motionerna Sk 640, Sk 694 (delvis), Sk 745, Kr 345 yrkande 2, Kr 346 yrkande 4, Kr 537 yrkande 13 och Kr 701 yrkande 3, som alla behandlade förslag och synpunkter på gällande lagstiftning angående avdragsrätten vid sponsring. 13 Formuleringen förekommer även i 12 kap.1 och 42 kap. 1 2 st. IL. 9

och bibehålla inkomster skall dras av som kostnad och avdragsförbudet i 9 kap. 1 1 st. IL säger nu att levnadskostnader och liknande utgifter inte får dras av. Vid en språklig jämförelse mellan uttrycken därtill hänförliga och liknande kan det uppfattas som att det första uttrycket innebär att vad som är hänförligt till levnadskostnader också skall behandlas som sådana. När man däremot granskar uttrycket liknande verkar det som att även det som liknar levnadskostnader, men ändå inte är det, trots allt skall behandlas så. Med denna tolkning kan det uppfattas som att ändringen innebär en utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde. Den fråga som nu ställs är om all privat konsumtion kan hänföras till levnadskostnader. Privat konsumtion, som inte har något samband med intäkters förvärvande, är inte avdragsgill enligt svensk rätt. Som exempel kan nämnas att avdrag har vägrats för kostnad att inneha arbetsrum i sin bostad, med hänvisning till att rummet inte varit fysiskt avskilt från bostaden. Detta trots att man inte betvivlat att rummet verkligen använts och varit nödvändigt för personens arbete. 14 Genom detta och andra rättsfall kan konstateras att det förekommer kostnader som inte utgör avdragsgilla kostnader, men som heller inte kan räknas till levnadskostnader. Det finns således tre grupper av kostnader: omkostnader, levnadskostnader och övriga privata kostnader. Av dessa är endast omkostnaderna avdragsgilla. Vid blandade kostnader, som delvis utgör omkostnader, har Regeringsrätten valt att helt vägra avdrag. Den nya formuleringen i IL tyder på en viss utvidgning av begreppet levnadskostnader, men enligt praxis täcker avdragsförbudet ett ännu vidare område än så. Därmed kan sägas att den nya formuleringen inte har inneburit någon förändring av vad som är att hänföra till levnadskostnader. Det har heller inte varit lagstiftarens avsikt att förändra innebörden av regeln. 15 4 Gränsdragningsproblem mellan gåva och sponsring såsom avdragsgill kostnad 4.1 Allmänt Vid bedömningen om en sponsringsåtgärd är avdragsgill för den givande partens rörelse, är det nödvändigt att avgöra huruvida det givna bidraget är en kostnad eller en gåva. Enligt tidigare givna definition av sponsring skall motprestationer utges vid sponsring. Det räcker inte med att parterna sinsemellan titulerar bidraget sponsring, utan det är först när motprestationerna motsvarar utgivet bidrag som avdragsrätt erhålles. 14 Se RÅ 1975 ref. 114 II och Påhlsson, 1997, s. 185 ff. 15 Påhlsson, Skattenytt 2000 nr. 9, s. 480 ff. samt Antonsson och Båvall, 2001, s. 168 ff. 10

Skattemyndigheterna runt om i landet har till uppgift att granska utgivna bidrag och bedöma huruvida de är avdragsgilla eller ej. Gränsdragningen mellan gåva och sponsring såsom avdragsgill kostnad, är emellertid fortfarande oklar. I vissa fall ges gåvor med förväntan om att erhålla någonting tillbaka och i andra fall innehåller sponsringsbidrag dolda välgörenhetssyften. För att få reda på parternas avsikter med sponsringen krävs djupgående analyser av sponsringsavtalen. 16 4.2 Vad utgör gåva? Kopplingen mellan civilrättslig och skatterättslig gåva. Begreppet gåva förekommer både i civilrätten och i skatterätten. För att en gåva i civilrättsligt hänseende skall vara för handen krävs gåvoavsikt, frivillighet och förmögenhetsöverföring. En gåva får dessutom inte utgöra ersättning för en tidigare utförd eller kommande prestation. 17 Även i skattelagstiftningen beskrivs ofta rättsfakta i olika regler med hjälp av civilrättsliga termer. I förarbetena till 1928 års kommunalskattelag, saknas allmänna principuttalanden angående förhållandet mellan civilrätt och skatterätt helt. Troligen beror detta på att lagstiftarens avsikt var att civilrättsliga termer skulle ha samma innebörd i skatterättsliga sammanhang som i civilrättsliga. 18 Inom företagsbeskattningens område är kopplingen mellan skatter och civilrätt särskilt tydlig. Som exempel kan nämnas att svensk företagsbeskattning utgår ifrån företagets resultat, som framtagits genom användning av civilrättsliga redovisningsregler. 19 Kopplingen mellan skatterätt och civilrätt är också tydlig vid leasing, vilket markeras genom att den som har köpt en anläggningstillgång och hyrt eller leasat ut den, behåller avskrivningsrätten tills han säljer anläggningstillgången. Avskrivningsrätt kan bara vägras om uthyraren på civilrättsliga grunder inte har köpt tillgången eller om han sålt den vidare. Ett tredje alternativ är att anläggningstillgången har blivit en omsättningstillgång. Rättshandlingar som köp och försäljning kan omkaraktäriseras om de enligt civilrätten är att betrakta som andra rättshandlingar. Enligt skatterätten följer alltså avskrivningsrätten obligationsrätten och det krävs därför en civilrättslig analys av vem som har äganderätten till egendomen och därmed också avskrivningsrätten. 20 I det så kallade fastighetsleasingmålet, RÅ 1989 ref. 62 I, uttalar RR att skatterätten bör följa civilrätten och att rättshandlingar skall bedömas efter deras civilrättsliga innebörd. Bara när mycket starka skäl talar däremot, bör civilrättsliga utgångspunkter kunna frångås och ett särskilt 16 Hagstedt, 1987, s. 19f. 17 Englund och Silfverberg, 1994, s. 103 och s. 184. 18 Bergström, 1978, s. 60 19 Johansson och Rabe, 2001, s. 282 20 Hultqvist, SN, 1999, s. 398 f. 11

skatterättsligt rättsläge tillskapas. 21 Under 1998 tillkom flygplansleasingmålet, RÅ 1998 ref. 58 I. Detta rättsfall rörde ett kommanditbolag som enligt avtal var leasinggivare till ett flygplan. Frågan var om bolaget verkligen innehaft planet med äganderätt och därför varit berättigat till värdeminskningsavdrag. I RR:s utredning om vem som var den egentliga ägaren till flygplanet och därmed hade rätt till värdeminskningsavdrag, konstaterade man att man vid avtalstolkning försöker utröna partsavsikten och avtalens egentliga innebörd. RR bedömde bl.a. vem som bar risken för flygplanet om det skadades, förstördes etc., vem som stod för underhåll av planet, vem som bekostade detta och vem som betalade försäkringspremierna. Därefter gick RR igenom de ekonomiska effekterna av leasingavtalet. RR redogjorde utförligt för hur man bedömde avtalen i civilrättsligt hänseende. RR konstaterade att leasgivaren inte hade för avsikt att återta planet när leastiden gick ut och leastagaren utövade också de väsentliga ägarfunktionerna. Leasgivaren godtogs därför inte som ägare av planet. Dessa rättsfall visar på att man i skatterättslig praxis utgår från civilrättsliga analyser i sina bedömningar av de rättshandlingar som parterna företagit. Fortfarande är det dock ovisst om hur långt RR kan få gå utöver parternas argumentation avseende avtalsinnehållet. 22 Många civilrättsliga termer, exempelvis gåva, varierar i betydelse i olika civilrättsliga sammanhang och det vore därför lämpligast om dessa termer får en varierande innebörd även i skatterätten. I annat fall skulle det uppstå förvirring om termernas innebörd. Även ur rättssäkerhetssynpunkt är denna lösning lämplig eftersom det är viktigt att de skattskyldiga i möjligaste mån skall kunna förutse domstolarnas avgöranden. 23 Vid en jämförelse mellan IL och lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt verkar det som om gåvobegreppet vid inkomstbeskattningen är vidare än vad som är att anse som gåva enligt AGL. 24 I förslaget till förordning om arvs- och gåvoskatt m.m. 25 framförs ståndpunkten att skatterättslig gåva är mer omfattande än gåva i civilrättslig mening, men samtidigt också mer begränsad än denna. Kommittén syftar här på att begreppet är vidare eftersom vissa försäkringsrättsliga förvärv, som tillkommer förmånstagare, skall beskattas som gåva enl. 37 2 mom. AGL. Begränsningen i det skatterättsliga gåvobegreppet ligger i att även om en gåva i civilrättslig mening är för handen, är den i vissa fall ändå inte att betrakta som en skatterättslig gåva. Som exempel kan nämnas att någon åtar sig att betala en annan persons skuld. I skatterättslig mening föreligger här inte någon gåva såvida gäldenären inte var solvent för 21 Kommenterat av Johansson och Rabe, 2001, s. 560. Se också Bergström, SN 1989, s. 261 ff. 22 RÅ 1998 ref. 58 I och Hultqvist, 1999, s. 403 23 Bergström, 1978, s. 81 ff. 24 Antonsson och Båvall, 2001, s. 178 ff. 25 SOU 1939:18 12

ifrågavarande belopp. Om gäldenären är insolvent ökar ju inte hans skatteförmåga. Ett något märkligare fall föreligger när en gåvogivare åtar sig att betala den på gåvan belöpande gåvoskatten. Trots att gåvan innefattar både själva gåvan och gåvoskatten, beräknas gåvoskatten endast på den egentliga gåvan. 26 4.3 Hur värderas gåvan? Både inom inkomstbeskattningen och gåvobeskattningen förekommer rena gåvor och blandade fång, som har inslag av både gåva men även viss motprestation. Inom inkomstskatterätten har det tidigare varit oklart hur man skall hantera sponsring som innefattar både gåva och motprestation. Genom Pharmaciamålet 27 blev det dock klart att man skall dela upp sponsringsbeloppet i en gåvodel, som ej medför avdragsrätt, och en avdragsgill kostnadsdel. För att kunna räkna ut gåvodelen i inkomstbeskattningen vid ett blandat fång krävs att man först finner de olika motprestationerna och sedan värderar dessa. Differensen mellan sponsorbidraget och värdet av samtliga motprestationer är att anse som gåva. Till sist kan nämnas att om mottagarens verksamhet har ett starkt samband med sponsorns verksamhet kan ersättningarna istället betraktas som indirekta omkostnader i denna. Därmed aktualiseras inte avdragsförbudet för gåvor. 28 5 Avdragsgrunder för sponsring 5.1 Inledning De företag som sponsrar olika aktiviteter erhåller oftast motprestationer i form av ett helt sponsorpaket. Detta sponsorpaket innehåller exempelvis fribiljetter till evenemang, reklamskyltar och abonnerade kvällar. Motprestationernas omfattning och innehåll är avgörande för huruvida avdragsrätt skall beviljas eller inte. De allmänna reglerna för avdragsrätt uppställer också krav på samband mellan sponsringsutgiften och den skattskyldiges verksamhet för att avdrag skall beviljas. Dessutom krävs att sponsringen når ut till just den grupp av människor som företaget har intresse av att informera och påverka. Ofta görs en bedömning av de förväntade effekter sponsringen skall ge upphov till. I denna fråga har ofta den skattskyldige och skattemyndigheten olika uppfattningar vid bedömningen av värdet av nedlagda sponsringskostnader. Formen av 26 SOU 1939:18 s. 139 f. 27 RÅ 2000 ref. 31 I 28 Antonsson och Båvall, 2001, s. 182 13

motprestationerna avgör till sist till vilket kostnadsslag som sponsringsersättningen skall hänföras till. I praxis görs ingen helhetsbedömning, utan varje del av sponsorpaketet bedöms för sig och blir därefter hänförd till ett visst kostnadsslag. 29 Följande olika kostnadsslag är aktuella vid sponsring: Marknadsföringskostnader Representationskostnader Personalkostnader Forsknings- och utvecklingskostnader 5.2 Marknadsföringskostnader 5.2.1 Inledning Utgifter för marknadsföring syftar allmänt till att öka företagets omsättning. Normalt föreligger avdragsrätt i och med att samband finns mellan utgiften och intäkternas förvärvande. Det är just bedömningen av huruvida samband föreligger eller inte, som är det svåraste vid bedömningen i inkomstskattehänseende. IL ger heller ingen särskild reglering för marknadsföringskostnader. 5.2.2 Vad är reklam? I IL saknas en definition av reklam. I lag (1972:266) om skatt på annonser, 30 1 2 st. punkt 2, stadgas dock att med reklam avses meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst. Även om reklamskattelagen har ett annat syfte 31 än inkomstskattereglerna kan, enligt Landerdahl och Würtemberg, 32 definitionen av reklam användas vid bedömningen av om reklam och PR föreligger i inkomstskatterättsliga frågor. Påhlsson ställer sig dock tveksam till detta i och med att uttrycket reklam saknar generell självständig betydelse i inkomstskatterättsliga sammanhang. 33 Eftersom rättstillämparen ändå i vissa fall använt sig av definitionen, har jag valt att nedan beskriva vad som är att anse som reklam enligt reklamskattelagen. I förarbetena 34 till reklamskattelagen kan man utläsa att även när det avsättningsfrämjande syftet inte framstår så klart kan ett 29 Påhlsson, 2000, s. 36 ff. 30 Nedan kallad reklamskattelagen. 31 Definitionen i reklamskattelagen syftar till att avgränsa skattebasen för reklamskatt för de skattskyldiga. 32 Landerdahl och Würtemberg, 1987 33 Påhlsson, 2000, s. 43 34 Prop. 1972:58 s. 35 14

avsättningsfrämjande syfte ändock anses föreligga. Som exempel kan nämnas att det kan räcka med att företaget endast exponerar sitt namn för att det skall anses vara reklam. Enligt reklamskattelagen är det avgörande för bedömningen inte formen av marknadsföring, utan att företaget och dess produkter eller tjänster exponeras i syfte att öka omsättningen. Om informationen däremot inte är inriktad på företagets affärsmässiga förhållanden är den inte att anse som reklam enligt reklamskattelagen. Ibland kan också mottagarkretsen vara avgörande för huruvida informationen skall klassas som reklam. I praxis har visats att även om ett företag ger ut information som har anknytning till verksamheten innebär inte detta alltid att det är att anse som reklam. Som exempel kan nämnas RÅ 1973 Aa 339. I detta fall utgav en dagligvarugrossist foldrar till skolbarn vid studiebesök m.m. Foldern innehöll information om företagets uppgifter inom distributionsområdet. RR ansåg inte att foldern utgjorde reklam, men uttalade att utgången kunde ha blivit annorlunda om foldrarna riktats mot en annan mottagarkrets. 5.2.3 Krav på samband Sambandskravet mellan kostnader och inkomster uppställs i 16 kap. 1 IL: Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som kostnad. Ett samband måste alltså finnas mellan företagets verksamhet och utgivet bidrag för att avdrag skall medges. 35 Bidraget skall utgöra en driftkostnad i företagets verksamhet och syftet med kostnaden skall vara att öka eller bibehålla intäkterna i verksamheten. Sponsring jämställs, och bedöms alltså på samma sätt som företagets övriga kostnader. Om marknadsföringsåtgärden har ett högt reklamvärde anses säljfrämjande syfte föreligga och därmed också tillräckligt samband. Själva motprestationen, som utgör sambandet, kan vara svår att mäta vid sponsring. I tidigare praxis upptas inte kravet på direkt motprestation och givare och mottagare kom då heller inte överens om att några motprestationer skulle utgå. Det är först under senare år som de så kallade sponsorpaketen utvecklats för att tillgodose sponsorernas behov av motprestationer. RR har ända till år 2000 istället hållit sig till en allmän bedömning av kausalsambandet mellan kostnader och verksamhet. 36 Innan Pharmacia- och Falconmålen bedömde domstolarna istället det eventuellt uppkomna allmänna reklam-, PR-, eller goodwillvärde som kunde ha blivit effekten av företagets bidrag. På så sätt kunde ett sådant samband konstateras som ledde till avdragsrätt. Tyvärr anger RR ofta inte några skäl för sina ställningstaganden, vilket gör det svårt att i äldre praxis utläsa vilken effekt som egentligen krävdes. 37 Problemet för RR 35 Se RSV Dt 1991:20 36 Påhlsson, 2000, s. 44 37 Påhlsson, 2000, s. 48 15

vid bedömningarna var också att det är svårt att uppskatta reklamvärdet av en viss åtgärd. 38 I äldre praxis utgör RÅ 1965 Fi. 826-28 ett intressant fall. Här medgav RR F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB avdrag för utbetalning av Läkerolpriset. Bolaget hävdade att priset bidragit till omfattande publicitet i massmedia och detta PR-värde översteg klart kostnaderna för utdelandet av priset. RR godtog argumentet och således var det spridningen och publiciteten av bolagets namn som var av avgörande betydelse. 39 För att visa på problemen med att mäta motprestationen och sambandet mellan verksamheten, följer här sammanfattningar på några intressanta rättsfall. Kravet på samband belyses bl.a. i några kammarrättsdomar 40 som behandlar tre olika företags rätt till avdrag för bidrag till Sveriges olympiska kommitté (SOK). De företag som bidrog med kapital till kommittén erhöll som motprestation rätten att använda de olympiska ringarna i sin reklam. Två av företagen 41 utnyttjade dock inte denna möjlighet och domstolen ansåg därför inte att rätt till avdrag förelåg. Att endast inneha dispositionsrätt att använda de olympiska ringarna räckte inte för avdragsrätt. Det tredje företaget, Svenska AB Philips, använde sig däremot av de olympiska ringarna i sin reklam och de fick därför dra av bidraget som kostnad. 42 Vid studerandet av sambandet i de tre olika fallen kan man också finna en annan skillnad. OS sändes i många radio- och TV-apparater av märket Philips och därmed blev sambandet starkare. För ASEAs och Klippans Finpappersbruks del var det dock tveksamt om företagens verksamhetsområde över huvud taget kunde motivera reklam med användning av de olympiska ringarna. Med detta betraktelsesätt kan således en sponsringsinsats reklamvärde variera kraftigt mellan olika företag beroende på deras verksamhetsområde. Två bra exempel som illustrerar hur starkt sambandet skall vara för att medföra avdragsrätt är RÅ 1976 ref. 127 I (PLM) och II (KF). Båda företagen hade lämnat bidrag till kampanjer mot nedskräpning, men endast PLM medgavs avdrag. Under slutet av 1960-talet startade en livlig debatt om de skador engångsförpackningarna orsakade på miljön. Eftersom debatten kunde orsaka en nedgång i försäljningen av PLM:s egentillverkade produkter, som bestod av engångsförpackningar av plåt, glas och plast, ansåg RR att bolagets bidrag till miljökampanjerna var att betrakta som ett led i bolagets förvärvsverksamhet. Kostnaderna var 38 Landerdahl och Würtemberg, 1987, s. 544 39 Landerdahl och Würtemberg, 1987, s. 544 40 KR i Göteborg 790203 mål nr. 1405-1978 AB Klippans Finpappersbruk KR i Stockholm 820623 mål nr. 1123-1981 ASEA AB och KR i Stockholm 810703 mål nr. 3669-1979 Svenska AB Philips 41 ASEA AB och AB Klippans Finpappersbruk 42 Påhlsson, 2000, s. 76 16

därför för bolaget avdragsgilla driftkostnader. När det gällde KF, som producerade och sålde varor, ansåg RR emellertid inte att ett sådant samband mellan KF:s verksamhet och den mottagande verksamheten förelåg. I båda fallen bedömde RR hur företagens framtida intäkter skulle komma att påverkas. PLM:s avsättning av produkter kunde komma att påverkas direkt av kampanjen, då den motverkade den negativa bild som allmänheten hade om bolaget. Avgörande för att avdrag medgavs var inte sambandet mellan företagens produkter, utan det förbättrade renommé som PLM:s deltagande kunde innebära. Kampanjen motverkade den negativa bild som allmänheten hade om bolaget. Den eventuella påverkan som kampanjen kunde få på KF:s försäljning var däremot endast indirekt. I detta fall förknippade inte allmänheten nedskräpning med KF och därför skulle inte försäljningen påverkas. Med dessa rättsfall fastställde RR att motprestationen måste ha en direkt inverkan på bidragsgivarens produktion eller försäljning för att man skall medge avdrag som en allmän driftkostnad. Det kan konstateras att det bara är i de fall då utgiften kan antas påverka företagets intäkter som avdragsrätt medges. 43 Det är således inte tillräckligt med att företaget har en känsla av moralisk förpliktelse att bidra till exempelvis en miljökampanj. Om däremot allmänheten har den inställningen att företaget har en skyldighet att återställa miljön finns grund för avdrag, eftersom kunderna skulle svika om man ej deltog. Under våren 2000 kom så Pharmacia- och Falcondomarna, vilka genom RR:s ställningstagande bildat en ny praxis som nu är avgörande för avdragsrätten vid sponsring. Sedan PLM- och KF-domarna från 1976 hade inget ytterligare referatmål inom detta område tillkommit. RÅ 2000 ref. 31 I behandlar det avtal om huvudsponsorskap för Operans internationella verksamhet som Procordia och två av dess dotterbolag träffade 1989. Enligt avtalet skulle Procordia bidra med nio miljoner kronor per år under fem år till Operan. I utbyte skulle Operan utge bl. a. följande motprestationer: Procordia får rätt att i sin marknadsföring informera om sponsorskapet med Operan. Varje sponsringsår får Procordia fritt disponera fem föreställningskvällar på Operan. Möjlighet till anordnande av mottagningar på Operan. Procordia erhåller sex biljetter med bästa placering reserverade till alla föreställningskvällar på stora scenen. (Om de inte utnyttjas får Operan disponera biljetterna). Procordia får tjugo biljetter till varje premiärföreställning, ca sex st. per år, på Operan. 43 Påhlsson, 2000, s. 51 ff. och Landerdahl och Würtemberg, 1987, s.542 och Påhlsson, SN 2000 s. 637 17

Möjligheter till egna evenemang på Operan. (En galakväll kan arrangeras för Procordia och deras gäster vart tredje år). Förfogande över hela operahuset vid abonnerad föreställning, annars får representationsrummen användas. En tavla som informerar om samarbetet placeras i Operans entré. Information om samarbetet sprids också genom informationsmaterial. Procordia angav som skäl till bidraget att bolaget behövde förbättra sitt anseende p.g.a. att det fortfarande förknippades med det statsföretag det tidigare tillhörde. Procordia ansåg att kultursponsring utgjorde det bästa marknadsföringsalternativet för att uppnå detta syfte. Procordias mål med sponsringen var att erhålla reklam och goodwill samt att bygga upp en ny image och profil. Sponsringskostnaderna skulle därför betraktas som PRkostnader och vara fullt avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Skattemyndigheten vägrade avdrag för utgivet bidrag liksom Länsrätten, som yttrade att motprestationerna inte hade ett sådant reklamvärde som krävdes för att förta bidragets huvudsakliga karaktär av gåva. Kammarrätten framförde åsikten att man inte bör frångå företagets egna ekonomiska bedömningar och i detta fall ansåg man att motprestationerna stod i rimlig proportion till utgivet bidrag. Kammarrätten medgav avdrag med hela beloppet. I överklagandet till RR anförde RSV att bedömningen för huruvida avdragsrätt föreligger eller inte skall ske utifrån hur samarbetet i praktiken har utövats. I detta fall ansåg RSV att Procordia inte hade använt sig av sin ställning som sponsor för att påverka sitt resultat. Dessutom ansåg RSV att den del som avsåg representation skulle bedömas separat enligt specialreglerna för representation. RR började med att ange aktuella lagrum och fortsatte sedan med att bedöma sakförhållandena. Den fråga man först skulle besvara var om sponsringen utgjorde en omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande. RR ansåg att det för aktiebolag föreligger en klar presumtion för att dess utgifter utgör en sådan omkostnad. Bara om det framstår som uppenbart att en utgift inte har som syfte att bidra till intäkternas förvärvande eller bibehållande kan avdrag vägras enligt 20 1 st. KL (numera 16:1 IL). I Procordias fall fann RR inte skäl till att underkänna avdragen på denna grund. Den andra frågan att ta ställning till blev därmed huruvida avdragsrätten bortföll p.g.a. att sponsorersättningen omfattades av förbudet mot avdrag för gåvor. RR konstaterade att de tre rekvisiten förmögenhetsöverföring, frivillighet och gåvoavsikt krävs för att en gåva skall vara för handen. Vidare uttalade RR att om mottagaren har utfört motprestationer vars värde svarar mot utgivet bidrag föreligger inte någon gåva. Vid betraktandet av motprestationerna skall man ta hänsyn till både direkta och indirekta tjänster. En stark anknytning mellan sponsorns och 18

mottagarens verksamheter kan också utesluta tillämpning av avdragsförbudet. (Som exempel angav RR RÅ 1976 ref. 127 I, PLMmålet ). RR anförde: Slutsatsen av vad som nu sagts är att sponsring träffas av förbudet mot avdrag för gåvor om mottagaren inte tillhandahåller någon direkt motprestation och ersättningen inte heller avser en verksamhet hos mottagaren som har ett sådant samband med sponsorns verksamhet att ersättningarna kan ses som indirekta omkostnader i denna. Den omständ(l)igheten att sponsringen är ägnad att förbättra sponsorns goodwill och därigenom kan vara kommersiellt motiverad innebär således inte i sig att sponsringen förlorar sin karaktär av gåva. I Procordiafallet ansåg RR att den del av sponsorbidraget som avsåg lokal-, representations-, personal- eller reklamkostnader inte kunde anses som gåva. Den bidragsdel som mer allmänt stödde Operans verksamhet var däremot att betrakta som gåva eftersom inget samband förelåg mellan Procordia och Operans verksamheter. RR menade att bidraget skulle delas upp i en avdragsgill och en icke avdragsgill del. Procordia fick rätt till avdrag för den del av bidraget som motsvarades av motprestationer i form av marknadsföring och disponeringsmöjligheter av Operans lokaler. De biljetter som Procordia erhållit drogs däremot av som personalkostnad. (RR nämnde att en del av sponsringsbidraget kunde utgöra representation, men den övervägande delen var ändock inte avdragsgill). RR konstaterade att det inte var möjligt att exakt fastställa den avdragsgilla delens storlek. Istället fick man göra en skönsmässig uppskattning och RR uppskattade den avdragsgilla delen till ungefär hälften av det totalt yrkade beloppet. RR:s slutsats innebär att det i dagsläget inte är tillräckligt att företaget uppnår sitt syfte med sponsringen, vilket kan vara att nå ut till en ny kundgrupp eller förbättra sitt rykte. Skattemyndigheterna kräver att sponsorerna erhåller direkta motprestationer från mottagarna som står i proportion till utgivet bidrag. Det spelar ingen roll att sponsorn haft som avsikt att öka och bibehålla sina intäkter. Enligt rättsfallet skall sponsringen ses helt isolerad från det mer långsiktiga marknadsföringssyfte, som rätten trots allt medger finns i detta fall. Att man avser det civilrättsliga gåvobegreppet i IL när det gäller avdragsförbud för gåvor, framkom i Pharmaciamålet. Vid tolkningen av förbudet hänvisade nämligen rätten till de tre gåvorekvisiten. Trots detta tillmäter man inte gåvoavsikten någon större betydelse. RR presumerar gåvoavsikt hos sponsorn i de fall där motprestationer inte utges, eller där dessa anses för små. Avgörande för huruvida en gåva föreligger eller ej är istället om mottagaren utfört motprestationer och värdet av dessa svarat 19

mot den lämnade ersättningen. 44 I rättsfallet bekräftas därmed att man bestämmer eventuell förekomst av gåvoavsikt på helt objektiva grunder. 45 Genom RR:s motivering i Pharmaciamålet framgår att en kostnad på samma gång kan uppfylla kriterierna för avdragsgill omkostnad respektive icke avdragsgill gåva. Vid regelkonkurrens, som uppkom i Pharmaciamålet, har speciallag företräde enligt principen lex specialis. Specialregeln om avdragsförbud för gåvor har därför företräde framför huvudregeln om rätten till avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. I Pharmaciamålet kom RR fram till att en viss del (hälften) av sponsringsbidraget utgjorde gåva p.g.a. avsaknaden av motprestationer för denna del. Samtidigt ansåg ändå RR att sponsringen var företagsekonomiskt motiverad. Är detta synsätt logiskt? Påhlsson motiverar RR:s synsätt genom att dra en parallell med levnadskostnader. En sådan kostnad kan vara av blandad karaktär och till viss del utgöra en omkostnad och till viss del levnadskostnad. Som exempel kan nämnas kostnad för att inrymma ett arbetsrum i sin bostad. 46 På samma sätt kan man se att en sponsringsutgift, som ej kompenseras med motprestationer har två syften. Dels att gynna kulturinstitutionen och dels att på längre sikt öka intäkterna och skapa en positiv bild av företaget. Även om Påhlsson anser att RR:s synsätt är realistiskt, menar han att RR ändå drar fel slutsats. Påhlsson hävdar att RR borde ha medgivit avdrag för en del av den utgift som samtidigt utgjorde gåva och omkostnad. RR erkände trots allt att sponsringen var företagsekonomiskt motiverad. Slutsatsen borde enligt Påhlsson blivit att avdrag medgavs för hela den del av sponsorbidraget som motsvarades av direkta motprestationer samt för en viss del, exempelvis hälften, av den återstående delen som samtidigt utgjorde omkostnad och gåva. RR medgav endast avdrag för den del som endast utgjorde omkostnad. 47 Min uppfattning är dock att om man nu drar en parallell med levnadskostnader, så har RR kommit till rätt slutsats. Vid blandade kostnader, som består till viss del av omkostnader och till viss del av levnadskostnader, medges inte avdrag alls. 48 Således sker ingen uppdelning i detta fall, och därför bör ingen uppdelning av den blandade delen i Pharmaciamålet heller ske. Samtidigt med Pharmaciamålet avgjordes så ytterligare ett mål gällande sponsring. 49 Bryggeriet Falcon hade yrkat avdrag för sponsringsbidrag till Svenska Naturskyddsföreningen och Göteborgs ornitologiska Förening, i syfte att stödja projekt Pilgrimsfalk som bedrevs av dessa organisationer. 44 Påhlsson, SN 2000, s. 634 f. 45 Övergången från en subjektiv bedömning av gåvoavsikten till en objektiv har behandlats av Silfverberg, Gåvobeskattningen i nordiskt perspektiv, Stockholm 1992, s. 23 46 Se avsnitt 3.3 47 Påhlsson, SN 2000, s. 635 f. 48 Se avsnitt 3.3 49 RÅ 2000 ref. 31 II 20

Genom projektet skulle pilgrimsfalkens fortlevnad i Sverige säkras. Falcon framhävde att deras namn och varumärke 50 helt grundades på falken som symbol. Därför var också varumärkets värde beroende av att pilgrimsfalken inte utrotades i Sverige. Falcon upplyste i sin marknadsföring om att man stödde projektet, men i övrigt förelåg inga direkta motprestationer av värde. Länsrätten och Kammarrätten konstaterade att bidraget inte utgjorde en driftkostnad för bolaget. Falcons argument för avdrag var att man genom bidraget stärkte företagets symbol och varumärke samt erhöll reklam och PR. RR hänvisade till Pharmaciamålet och vad som där sagts om att en motprestation även kan bestå av tjänster som mer indirekt kommer sponsorn till godo. Exempelvis kan anknytningen mellan sponsorns och mottagarens verksamheter vara så stark att en av sponsringen möjliggjord ökning av den av mottagaren bedrivna verksamheten i sig bör utesluta en tillämpning av förbudet mot avdrag för gåvor. Därefter konstaterade RR endast att det förelåg sådan anknytning mellan Falcons verksamhet och projekt Pilgrimsfalk, att bidraget därför inte träffades av avdragsförbudet för gåvor. Avdrag för bidragen medgavs. Genom detta rättsfall har RR därmed slagit fast att det ej krävs direkta motprestationer för avdragsrätt, i de fall som ett starkt samband finns mellan företagets verksamhet och det projekt som sponsras. Tyvärr saknas en närmare motivering av rättens ställningstagande i fallet. Det blir därför svårt att utläsa de krav på samband mellan sponsorns och den sponsrades verksamheter, som rätten ställer för att sponsringsbidraget skall kunna kvalificeras som indirekt omkostnad. I domskälen kan i alla fall utläsas att sponsorn och den sponsrade inte behöver ägna sig åt samma verksamhet. Sambandet består istället i ett krav på beroende mellan verksamheternas syften och resultat. I detta fall skulle sponsringsbidragen leda till framgånsrik miljövård och för sponsorn ökad dryckesförsäljning. 51 För avdrag krävs alltså även att sponsorns intäkter påverkas i positiv mening, till följd av det utgivna sponsorbidraget. Påhlssons slutsats är att trots att bidraget till viss del utgör gåva, medges ändå avdrag enligt den allmänna bestämmelsen i 16 kap. 1 IL. Därmed krävs också att anknytningen mellan verksamheterna bidrar till positiva effekter på sponsorns intäkter. 52 5.3 Representation 5.3.1 Allmänt 50 Falcon har pilgrimsfalken som varumärke och symbol. 51 Se även RÅ 1976 ref. 127 I (PLM-målet) 52 Påhlsson, SN 2000, s. 637 21