Bevarandeplan för Natura 2000-område Ekbergsparken Områdeskod SE0310736 Bevarandeplanen fastställd/reviderad 2005-09-06 2008-07-04 Beteckning 0600-40-0736
Bakgrund Natura 2000 handlar om att bevara hotade arter och naturtyper som finns angivna i EUs art- och habitatdirektiv eller fågeldirektiv. Genom att bilda ett nätverk av områden inom EU säkerställs naturvärden inför framtiden och varje land åtar sig att förvalta sina utvalda områden. Bevarandeplanen beskriver syfte och mål med varje Natura 2000- område samt de hot mot områdets naturtyper och arter som idag kan identifieras och anses väsentliga. Vidare anges vilka åtgärder som planeras och hur bevarandearbetet ska följas upp. Målet är att angivna arter och naturtyper ska ha så kallad gynnsam bevarandestatus, vilket lite förenklat betyder att deras förekomst ska vara stabil eller ökande. Bevarandeplanen fastställs av Länsstyrelsen och kan revideras när ny kunskap tillkommer eller om omständigheterna i eller utanför området ändras. Lagstiftning För alla Natura 2000-områden som regeringen tagit beslut om gäller särskild lagstiftning sedan 2001 (miljöbalken 7 kap 28 ). Den innebär att alla åtgärder och verksamheter som i betydande omfattning kan påverka områdets naturmiljö - med undantag av det som krävs för att förvalta naturvärdena - omfattas av tillståndsplikt. Tillståndsplikten för åtgärder och verksamheter som i betydande omfattning kan påverka områdets naturvärden gäller även utanför det avgränsade Natura 2000-området. För att veta om en åtgärd är tillståndspliktig kan du kontakta den tillsynsmyndighet som är ansvarig för området. Generellt gäller att Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för skogsmark utanför naturreservat och nationalparker. Kommunen ansvarar för kommunala naturreservat och för övrig mark är Länsstyrelsen tillsynsmyndighet. Bevarandeplanen är inte ett juridiskt bindande dokument utan ett underlag för prövningar av eventuella åtgärder i Natura 2000-området. Foto: Ellen Flygare
BEVARANDEPLAN Sida 1/7 Datum 2008-07-04 Beteckning 511-6081-05 0600-40-0736 Bevarandeplan för Natura 2000-område Ekbergsparken Namn Ekbergsparken Områdeskod SE0310736 Kommun Tranås Länsstyrelsen Naturavdelningen 036-39 50 00 Postadress 551 86 Jönköping Besöksadress Hamngatan 4 Tfn 036-39 50 00 Fax 036-12 15 58 E-post lansstyrelsen@f.lst.se www.f.lst.se Postgiro/bankgiro 3 51 76-7 Areal 16,6 hektar Ägarförhållande Kommunalt Upprättad av Länsstyrelsen i Jönköpings län Fastställd av Länsstyrelsen i Jönköpings län 6 september 2005, reviderad den 4 juli 2008 med avseende på regeringsbeslut i oktober 2006. Områdestyp/status Området är antaget av regeringen enligt art- och habitatdirektivet i april 2004. Naturtyper enligt art- och habitatdirektivet 9160 Ek-avenbokskog av buskstjärnblommatyp (10,8 hektar) 9190 Äldre ekskogar på sura sandiga marker (4,9 hektar) Övrig areal, ej naturtypsklassad mark (0,9 ha) Arter enligt art- och habitatdirektivet 1084* Läderbagge Osmoderma eremita
Sida 2/7 Beskrivning av området Ekbergsparken är ett lövskogsområde inne i Tranås stad. Ek dominerar i området och träden är i vissa fall upp emot 500 år gamla. Natura 2000-området ligger i en kuperad terräng, som blir flackare mot sydväst. I norr finns berg i dagen, vilket ger ett naturligt inslag av gläntor. Södra delen av parken är mer sluten och skuggig, men även här finns bryn och en större öppning. Utöver ek växer gråal, björk, tall och asp i området. Lind och lönn förekommer, men är något ovanligare. Buskskiktet är ovanligt artrikt för att vara en park. Här finns en, hassel, hägg, måbär och olvon. I skuggiga lundpartier märks blåsippa, ormbär, kärrfibbla och skogssallat. Gläntorna hyser ett intressant fältskikt med backvicker, sötvedel, backvial, nässelklocka, stor blåklocka, svinrot och rödklint. På mindre torrängar påträffas knölsmörblomma, svartkämpar, gulmåra, ängshavre, bockrot, mandelblom och liten blåklocka. Det finns gott om död ved nedbruten i olika hög grad i Ekbergsparken, vilket gynnar både signalarter och rödlistade arter av lavar, svampar och insekter. Vid en inventering 1993 hittades bland annat brun nållav, rosa skärelav, gul dropplav och sotlav växande på ek. Bland dessa arter finns såväl de som föredrar skugga samt de som kräver mycket ljus. Flera rödlistade vedsvampar, t.ex. korallticka, oxtungsvamp och igelkottaggsvamp, återfanns. I området finns även mycket hålträd, vilket gynnar såväl bålgeting som fåglar och fladdermöss. Läderbagge har nyligen återfunnits i parken, och tidigare har den sällsynta arten svartoxe också förekommit. Den sistnämnda arten benämns starkt hotad i den svenska rödlistan, då den numer återfinns endast på ett fåtal lokaler och ofta i små populationer. Tyvärr är det tveksamt om det finns kvar lämpliga miljöer för arten i reservatet. Mitt i Ekbergsparken ligger vandrarhemmet samt Holavedens hembygdsgård med byggnader från 1700-talet och framåt. Parken, som tidigare varit betesmark, ombildades till naturreservat av Tranås kommun 1997 för att skydda ett stadsnära rekreationsområde med både biologiska och kulturhistoriska värden. Bevarandesyfte Området har mycket höga naturvärden knutna till naturtyperna 9160 Ekavenbokskog av buskstjärnblommatyp och 9190 Äldre ekskogar på sura sandiga marker. Naturtypernas utbredning finns ungefärligt inritade på områdeskartan (se bilaga). Syftet med bevarandet av området är att bidra till att upprätthålla dessa naturtyper i en gynnsam bevarandestatus i den boreala regionen. Beskrivning av naturtyper Näringsrik ekskog (9160) I södra delen av Ekbergsparken växer en ek-hassellund som omgärdas av ädellövskog med inslag av andra trädslag. Områdets äldre träd har spärrgreniga kronor som visar att det tidiagre hade en karaktär av öppnare mark. Soridda odlingsrösen tyder på att marken en gång odlats. Stora delar av skogen är idag
Sida 3/7 påfallande skuggiga, särskilt partier med rik förekomst av hassel. Skogen är relativt rik på död ved i olika dimensioner. Många av ekarna i området påverkas negativt av konkurrensen från intillväxande träd, och områdets naturvärden knutna till ek hotas om inte röjningsåtgärder görs för att gynna ekarna. Naturtypen består generellt sett av skogar med ek och/eller avenbok på friska, fuktiga jordar, som kan bestå av såväl lera och silt som grövre, silikatrika jordarter. Inslag av andra lövträd och hassel kan förekomma. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus: Kontinuitet av lövträd (ek och/eller avenbok) av en varierande ålder, inklusive gamla träd. Förekomst av substrat är viktigt för epifytiska lavar, mossor och svampar, samt för insekter och landmollusker. Exempel på substrat: - död ved; grenar, torrträd, hålträd, lågor m.m. av olika trädslag och i olika nedbrytningsstadier. - gamla träd av olika trädslag. - grova träd av olika trädslag. Naturlig dynamik. Naturvärdena i skogar som varit slutna under längre tid utvecklas till stora delar genom naturlig dynamik vilket omfattar naturliga störningar, som t.ex. stormfällningar och insektsangrepp. Det finns dock relevanta skötselåtgärder för naturtypen, främst i undergruppen ek/hassellund som ofta består av tidigare hävdade lövängar eller hagmarker på inägomark. De har varit slutna under längre tid (ca 100 år), saknar i de flesta fall hagmarksvärden, men kan ändå kräva viss skötsel. Ingen minskning av naturtypens typiska arter skall ske. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. I vissa områden är hassel en förutsättning för gynnsam bevarandestatus, då den är värdväxt för många mykorrhizasvampar. Flera förnasvampar gynnas av de markförutsättningar som är följden av hasselförnans goda egenskaper. Frihuggning av spärrgreniga äldre ekar om sådana förkommer. Näringsfattig ekskog (9190) I norr växer bergbunden ekskog med inslag av tall. Markerna i området är torrare och jordlagret delvis tunt. Trädskiktet i denna del av området är glesare än i den näringsrikare skogen. Naturtypen består generellt sett av äldre ekskogar, ofta med inslag av vårtbjörk, rönn och asp, på näringsfattiga, ofta sura, sandiga och podsolerade jordar. Markerna är ofta hedartade, s.k. hedekskog. Ibland är träden senvuxna, låga och knotiga (s.k. krattskog). Buskskiktet är glest, ofta med brakved och rönn. En naturvärdesbedömning och bedömning av beståndshistorik bör göras för att avgöra lämplig skötsel i varje objekt. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus: Kontinuitet av ek med en varierande ålder, inklusive gamla träd.
Sida 4/7 Förekomst av substrat är viktigt för epifytiska lavar, mossor och svampar, samt för insekter och landmollusker. Exempel på substrat: - död ved; grenar, torrträd, hålträd, lågor m.m. av olika trädslag och i olika nedbrytningsstadier. - gamla träd av olika trädslag. - grova träd av olika trädslag. Naturlig dynamik. Naturvärdena i skogar som varit slutna under längre tid utvecklas till stora delar genom naturlig dynamik vilket omfattar naturliga störningar, som t.ex. stormfällningar och insektsangrepp. Ingen minskning av naturtypens typiska arter skall ske. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Övrig areal Marken kring hembygdsgården samt södra änden av naturreservatet har inte naturtypsklassats. Läderbagge* Osmoderma eremita Lokalen är efter läderbaggefynd sommaren 2005 en av länets fyra säkra läderbaggelokaler. Åtgärder bland ekarna bör främst tillmötesgå denna paraplyarts krav. Statusen för läderbaggen bör utredas. Läderbagge är knuten till äldre ihåliga lövträd med stora mängder mulm. I Sverige förekommer den främst i ek, men även i ask, lind, bok och andra träd som blir ihåliga. God solexponering påverkar mikroklimatet inne i hålträden. Läderbaggen föredrar träd som står fristående eller halvöppet och det är sällan man ser arten i helt slutna bestånd. Larven lever inne i stamhåligheternas mulm, där de gnager på den omgivande fastare döda veden. Arten kan stanna mycket länge i samma träd, vilket gör att stora mängder av de karaktäristiska exkrementerna efter hand ansamlas inuti träden. Larvutvecklingen sträcker sig över två till fyra år. Förpuppningen sker under sommaren i en ganska fast kokong i stamhåligheterna. Den fullbildade skalbaggen lever upp till en månad och uppträder i juli och augusti inne i hålträden. Arten gynnas av betesdrift och plockhuggning eller motsvarande ingrepp som håller trädskiftet glest och luckigt, med god möjlighet för ljuskrävande träd som ek att utveckla mulmträd och att föryngra sig. Läderbagge har begränsad spridningsbenägenhet och de flesta individer stannar under hela sin livstid i det träd där de kläckts. Individer som förflyttar sig över upp till 190 m avstånd mellan träd har iakttagits. Om avstånden är längre mellan lämpliga hålträd får isoleringseffekten stor betydelse för artens förekomstmönster. Hotbild Ett stort antal av de träd där läderbaggen förekommer hotas genom konkurrens från yngre lövträd och gran. Många lämpliga ekar har dött under senare decennier på grund av överväxning och utskuggning.
Sida 5/7 Avverkning och bortstädning av hålträd i parker och alléer (s.k. farliga träd ) är ytterligare ett starkt hot mot arten. Denna typ av träd förekom tidigare i stor utsträckning ute i det öppna kulturbeteslandskapet, en miljö som decimerats kraftigt p.g.a. ändrad markanvändning. Därför kan parker och alléer i framtiden att bli allt viktigare biotoper för artens överlevnad. På många lokaler är kontinuiteten av jätteträd bruten, vilket innebär at ersättningsträd saknas när den äldre generationens träd dör. På små lokaler löper läderbaggspopulationerna risk att dö ut genom slumpmässiga händelser, även om antalet lämpliga träd skulle hållas konstant. Eftersom många lokaler numer ligger långt från varandra är sannolikheten för återkolonisation liten eller obefintlig om populationen en gång försvunnit. Läderbagge är fridlyst. (1 a Artskyddsförordningen (1998:179) samt NFS 1999:12). Artskyddsförordningen (1998:179) förbjuder import, export och förvaring av levande exemplar samt försäljning av levande och döda exemplar av arten. (Vissa undantagsregler finns angivna i artskyddsförordningen). Det finns ett stort behov av att frihugga jätteträd med håligheter i bryn och kantzoner i igenväxande hagmarker inom de områden där arten förekommer. Detta arbete bör påbörjas snarast. På många lokaler bör yngre träd väljas ut och skötas så att de i framtiden utveckla till ihåliga jätteträd. Kunskapen om hur uppkomsten av stamhåligheter kan påskyndas, utan att trädet dör, bör utvecklas inom närmaste femårsperiod och praktiseras där kontinuitetsglapp befaras. En stor del av lokalerna hyser mindre än tio lämpliga träd. Även om kvalitén i dessa träd bibehålls och kontinuitetsglapp undviks kommer läderbaggspopulationerna i dessa bestånd med stor sannolikhet att dö ut inom de närmsta hundra åren. Att undvika kontinuitetsglapp och igenväxning är därför inte tillräckligt, utan beståndsstorlekarna behöver öka för att inte antalet läderbaggslokaler skall minska. Hot mot Natura 2000-området Aktuella hot Senare tiders parkskötsel har begränsat sig till att hålla stigar öppna. Spärrgreniga ekar riskerar att dö i förtid om andra träd tillåts växa upp i kronorna. Igenväxningen missgynnar även andra ljus- och värmekrävande arter. Nedskräpning. Konkurrens från gran och främmande trädslag. Generella hot Gödslings- och försurningseffekter från nedfall av luftburna föroreningar Skogsbruksåtgärder och avverkning annat än i naturvårdssyfte i området. Inplantering/sådd av arter annat än i naturvårdssyfte i området. Markexploatering eller annan förändring i markanvändning i området, t.ex. samhällsbyggande i olika former. Körning med tunga fordon vid känsliga markförhållanden (blöta marker eller marker med tunt vegetationsskikt), eller annan verksamhet som orsakar bestående markskador.
Sida 6/7 Anläggande av upplag eller dumpning av avfall, jord, sten, grus etc. Natura 2000-området omgärdas av bebyggelse och vägar. Populationer av arter som finns där idag riskerar att utarmas på sikt, då parkens isolerade läge kan leda till brist på genetiskt utbyte. Se även hoten under artbeskrivningen för läderbagge. Bevarandemål 1 Näringsrik ekskog (9160) Areal Utbredningen av naturtypen ska uppgå till minst 10,8 hektar. Struktur och funktion Fortsatt god förekomst av död ved (både liggande och stående) i olika nedbrytningsstadier. Det ska finnas unga och medelålders ekar i närheten av de gamla. Antalet unga träd ska vara så många att mängden gamla ekar inte riskerar att minska i framtiden. Typiska arter Förekomst av nässelklocka och svinrot ska ej minska. Näringsfattig ekskog (9190) Areal Utbredningen av naturtypen ska uppgå till minst 4,9 hektar. Struktur och funktion Fortsatt god förekomst av död ved (både liggande och stående) i olika nedbrytningsstadier. Det ska finnas unga och medelålders ekar i närheten av de gamla. Antalet unga träd skall vara så många att mängden gamla ekar inte riskerar att minska i framtiden. Typiska arter Förekomst av oxtungsvamp ska ej minska. Läderbagge Förekomsten av läderbagge skall vara stabil eller öka. Minst 10 träd lämpliga för läderbagge skall finnas inom området. 1 Bevarandemålen anges för att mäta och följa upp den biologiska kvaliteten. Ett problem är att det i många fall saknas bra kunskapsunderlag för vad som är god biologisk kvalitet. Ny kunskap kan därför medföra att de uppsatta målnivåerna ändras. Avvikelse från uppsatta bevarandemål behöver inte resultera i omedelbara åtgärder. En basinventering av länets Natura 2000-områden kommer att genomföras. Uppgifter från inventeringen kan utgöra underlag för mer specifika mål, såväl som för ändringar av de uppsatta målen. För vissa naturtyper och arter kommer specialinventeringar att krävas för att bedöma deras status och lämpliga bevarandemål.
Sida 7/7 Bevarandeåtgärder Administrativa åtgärder Området är ett kommunalt naturreservat sedan 1997. Inventering av läderbagge för att bedöma populationens storlek. Skötselåtgärder Röjning krävs runt vissa av de gamla, grova träden. Yngre gran bör avverkas, men äldre träd kan sparas, då de är värdefulla för svartoxen. Extra rötade granlågor kan med fördel tillföras parken för att ytterligare underlätta framtida reproduktion av arten. Bevarandestatus idag Näringsrik ekskog (9160) Måttlig eller svag bevarandestatus: Naturtypen riskerar att snart förlora viktiga strukturer och funktioner på grund av att många ekar är skadade av konkurrens och beskuggning. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är svaga om inte åtgärder görs för att gynna ekarna. Näringsfattig ekskog (9190) God bevarandestatus: Naturtypen är ganska välbevarad, och har i huvudsak kvar viktiga strukturer och funktioner, eller kan med relativt små insatser restaureras så att strukturer och funktioner återskapas. Förutsättningarna för att bevara naturtypens värden på lång sikt är goda. Läderbagge Bevarandestatusen för arten i området kan i dagsläget inte anges. Länsstyrelsen har inte tillräckliga uppgifter om läderbaggens utbredning och individtäthet i området för att kunna ange bevarandestatusen. Uppföljning av bevarandemål Uppföljning ska ske enligt Naturvårdsverkets riktlinjer. Underlagsmaterial Förslag till inrättande av naturreservat i Ekbergsparken, Tranås kommun. (Antaget 1997-04-30) Ekberget naturpark i Tranås tätort. Vegetation och naturvärden 1995. Thomas Fasth, Pro Natura. Uppgifter från länsstyrelsen hotartsregister, databas länsstyrelsen Ekonomisk karta från 1950-talet Modernt ortofoto Bilagor Ortofoto Fastighetskarta 1:10 000
Natura 2000-område Ekbergsparken SE0310736 Ortofoto 1:5 000 Områdesgräns Lantmäteriet 2007. Ur GSD-Fastighetskartan ärende 106-2004/188F. 9160 - näringsrik ekskog Kartkälla: Länsstyrelsen i Jönköpings län. 9190 - näringfattig ekskog Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 1999-09-16. Övrig mark -
Natura 2000-område Ekbergsparken SE0310736 Fastighetskarta 1:10 000 Områdesgräns Lantmäteriet 2007. Ur GSD-Fastighetskartan ärende 106-2004/188F. Kartkälla: Länsstyrelsen i Jönköpings län. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 1999-09-16.