wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2005:19 Arkeologisk utredning i form av sökschaktsgrävning Strövelstorp 31:1>2 och 32:1 Strövelstorps socken Ängelholms kommun Skåne Bo Bondesson Hvid 2005
wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2005:19 Tingsgatan 2, 240 10 Dalby Arkeologisk utredning i form av sökschaktsgrävning Strövelstorp 31:1>2 och 32:1 Strövelstorps socken Ängelholms kommun Skåne Bo Bondesson Hvid Omslagsbilden visar den nordöstra delen av utredningsområdet. Grävmaskinen står på en av de i rapporten nämnda lokala markförhöjningarna. Foto från nordost.
Arkeologisk utredning Strövelstorp 31:1 2 och 32:1 Strövelstorps socken Ängelholms kommun Skåne Vid utredningen påträffades ett litet antal anläggningar och enstaka slagna flintor. Flertalet av anläggningarna var skadade av jordbruksarbete Fig. 1. Platsen där den arkeologiska utredningen genomfördes markerad på utdrag ur Lantmäteriverkets Blå kartan. Skala 1:100 000. 2
Inledning Ängelholms kommun planerar för exploatering av fastigheterna Strövelstorp 31:1 2 och 32:1. Wallin kulturlandskap och arkeologi har därför på Länsstyrelsens uppdrag tidigare genomfört en arkeologisk utredning steg 1 (Bondesson Hvid 2005) som nu följts upp med en arkeologisk utredningsgrävning inom en del av planområdet. Arbetet har bekostats av Ängelholms kommun. Fältarbetet genomfördes av Bo Bondesson Hvid den 16-17 mars 2005. Bakgrund Den ungefär 9 hektar stora delen av planområdet som för närvarande utnyttjas för jordbruksändamål är belägen söder om väg 112 och mellan väg E6 och väg 107 mellan Erikslund och Strövelstorp. Topografin i området kännetecknas av ett höjdparti med sluttning mot söder och väster med större och mindre markförhöjningar. Inom höjdpartiet, sluttningen och de lokala markförhöjningarna gjordes bedömningen att förutsättningarna för förhistoriska boplatser var goda. Inom området finns också den registrerade fornlämningen RAÄ 73 som utgörs av en fyndplats. Jordmånen i området utgörs av mo med inslag av lera och sandig morän. Fig. 2. Utdrag ur Lantmäteriverkets Fastighetskartan blad 3C 6d Ausås. Området där utredningen genomfördes markerad med transparent fält. Skala 1:10 000. 3
Mål och metod Den arkeologiska utredningen genomfördes med syftet att undersöka om det inom området fanns under mark dolda fornlämningar. Resultatet av den arkeologiska utredningen är tänkt att utgöra en del i underlaget för Ängelholms kommuns fortsatta planarbete och utgöra underlag för Länsstyrelsens handläggning av ärendet. Utredningen genomfördes som en sökschaktsgrävning på sedvanligt vis. Påträffade anläggningar dokumenterades och schakten mättes in med hjälp av GPS. Resultat Vid utredningen grävdes 13 sökschakt med en sammanlagd längd av 457 meter motsvarande 823 kvadratmeter. Matjordsdjupet i området varierade mellan 0,25 och 0,55 meter. De minsta djupen uppmättes i de högre partierna och de största i sluttningarna. I fyra av schakten, S1 och S4-5, i den centrala östra delen av området, och S10 i den södra delen, påträffades anläggningar i form av 14 härdar, tre gropar och ett stolphål. I ett flertal Fig. 3. Utdrag ur Lantmäteriverkets Fastighetskartan blad 3C 6d Ausås med utredningsområdet och sökschakten S1-S13 markerade med blått. Röda tvärmarkeringar=anläggningar i form av härdar, gropar och stolphål. Skala 1:4 000. 4
av sökschakten observerades plogspår det vill säga matjord som plöjts ned i alven och merparten av de påträffade anläggningarna hade också skador som kan hänföras till jordbruksarbete. I den centrala östra delen liksom i sydost fanns små fragment av bränd lera, sot och träkol i matjorden i flertalet av schakten. I matjorden påträffades också enstaka slagna flintor. Anläggningar i form av sentida nedgrävningar påträffades i S3 och S12. I de båda schakten fanns också och rivningsmaterial i form av bland annat tegel och kakel. Utvärdering och rekommenderade åtgärder Resultatet av den arkeologiska utredningen visar att det finns förhistoriska lämningar och fynd i form av slagna flintor inom den centrala och sydöstra delen av utredningsområdet. Ytterligare indikationer på förhistoriska boplatser är de fragment av bränd lera och träkol som fanns i matjorden. Kombination lätt jordart och intensivt jordbruksarbete har dock skadat lämningarna i så hög grad att någon ny kunskap sannolikt inte kan erhållas från dem. Vi bedömer att det fortsatta planeringsarbetet kan genomföras utan ytterligare antikvariska insatser. Dalby 30 mars 2005 Bo Bondesson Hvid Referenser Bondesson Hvid, B. 2005 Arkeologisk utredning. Strövelstorp 31:1>2 och 32:1 Strövelstorps socken, Ängelholms kommun, Skåne. Wallin kulturlandskap och arkeologi. Rapport 2005:18. Dalby Riksantikvarieämbetets fornminnesregister 5
Administrativa uppgifter Länsstyrelsens dnr: 431-7241-05 Uppdragsnummer: 39-2005 Undersökningstid: 16-17 mars 2005 Undersökningsyta: ca 90 000 m 2 Läge: Fastighetskartans blad 3C 6d Ausås, x 623318, y 131658 Koordinatsystem: Rikets Personal: Bo Bondesson Hvid Dokumentationshandlingar: Överförs efterhand till ATA Fynd: Ej tillvaratagna Arkeologiska termer Nedan följer förklaringar till de specialtermer som används i rapporten. Anläggningar I arkeologiska sammanhang är anläggningar de spår i marken som visar på markingrepp under äldre tid. En härd syns som en färgning av sot och träkol, kanske finns det också en stensamling som man eldat på. Man talar också, något ologiskt, om exempelvis gropar och stolphål. Det som då åsyftas är de mörka fyllningarna i det som en gång varit gropar och stolphål. Arkeologisk utredning Om man misstänker att det finns fornlämningar på en yta som skall bebyggas eller schaktas, så skall en arkeologisk utredning genomföras. Utredningen kan utföras i två steg. Steg 1 omfattar vanligen inventering och steg 2 innebär provschaktsgrävning. Fig. 4 och 5. Bilderna visar till vänster ett stolphål och till höger en härd. Båda anläggningarna är skadade av djupgående plöjning. 6
Boplatslägen Områden som uppfyller boplatskriterier för olika delar av förhistorisk och historisk tid, men där fyndmaterial eller annat bevis för bosättning inte påträffats, rubriceras boplatslägen. Slagen flinta Flinta som avsiktligt bearbetats av människan är slagen. Arkeologiska fynd har visat att man använt redskap av sten, men också av ben, horn och metall, för att bearbeta flintan. Slagen flinta förekommer såväl under stenålder som under brons- och järnålder. 7