...IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII.r_ TVÅ SKÅP I ÖRNSKÖLDSVIKS FORNHEM AV ARVID ENQVIST En av de främsta kännarne av norrländsk, speciellt ångermanländsk möbelkonst och möbelsnickeri under äldre tider, intendenten Manne Hofren, har i ett flertal uppsatser i vetenskapliga tidskrifter under de senaste åren 1 lämnat viktiga bidrag rörande några av de äldre bondernästarne inom Ångermanland. Det har av holliom framhållits, hurusom i Norrland de små och obetydliga städernas borgerskap genom bristande konkurrenskraft ej på långt när kom att spela samma roll gentemot landsorten som i sydligare delar av landet, varför särskilt landsbygdens eget hantverk här uppe levde ett kraftigt liv. I synnerhet gäller detta möbelsnickeriet, där allmogens behov i huvudsak kom att fyllas genom alster av förmågor, som voro utgångna ur allmogens egna led - sockensnickare eller soldater och bönder. Speciellt de senare - de hantverkskunniga bönderna - ha inom detta område kommit att spela en betydande roll och flera av dem ha utvecklat sig till verklijga mästare, som ej blott fingo tillgodose behovet av profana möbler och snickerier utan också i flera fall fingo förtroendet att utsmycka ortens kyrkor vid nybyggnader och restaureringar.»på detta säth, framhåller Hofrcn 2,»kunde i Norrland, i synnerhet i Jämtland och Ångermanland, en mångfald verkligt framstående 1 Fataburen 1919, ss. 97-113; 1920, ss. 129-138; 1923, ss. 168-172, m. fl. 2 Fataburen 1923, s. 168. 98
lanlliga snickar- och snidarskolor arbeta, vilka lämnat efter sig en förvånande rik alstring av hög kvalite; ifråga om konstfullt utstyrda möbler torde Angermanland vara vårt främsta landskap.» Efter ett ingående studium av möbelalstren från 1700-talets mitt och ett århundrade framåt har Hofren kunnat urskilja flera snickarskolor, var och en med sin egen, ganska skarpa lokala avgränsning. Fyra huvudskolor kunna däribland urskiljas. En av dessa finna vi således lokaliserad till den norra delen av landskapet, nordanskogsbygden, norr om den gamla kulturgräns, som bildas av Skuleskogen. Inom denna skola från bygden nordanskogs är det särskilt tvenne huvudmästare, som göra sig gällande, båda typiska och fullgoda representanter för det gamla ångermanländska snickeriet - alltså samtidigt bönder och snickare. Båda äro ungefär samtida och ha sin huvudsakliga verksamhet förlagd till tiden omkring 1700-talets mitt och något senare, och båda ha flitigt anlitats vid såväl tillverkning av profana möbler som ock vid byggandet av flera av ortens kyrkor och kapell samt vid deras utsmyckande. De båda mästarne äro Anders Olsson ilakamark, Grundsunda socken, samt Per Zakrisson i Kubbe, Anundsjö socken. Av dessa är den förre, i folktradiltonen även kallad ))träbiskopen», som snickare och snidare den förnämsta och f. Ö., som Hofren framhåller,»en av norra Sveriges allra skickligaste snidare». I Rig, tidskrift.för föreningen svensk kulturhistoria, 1928, sid. 143 följ., har intendenten Hofren i en intressant uppsats, betitlad;»två norrländska storsnickare», mera ingående behandlat dessa båda mästares produktion och lämnat några karakteristiska prov på deras konstsldcklighet. Anders Olsson i Lakamark har, i likhet med så många andra bondemästare i Angermanland, efterlämnat både profana möbler och kyrkomöbler. Bland de mera kända av den senare arten,,som finnas bevarade av hans hand, äro Grundsunda kyrkas gamla predikstol och kyrkdörrar, vilka 99
7_ båda nu äro utrangerade. De äro utförda efter förebilder av 1600-talets barock, där N. a. vinrankemolivcl i relicf. ulgör en av de karakteristiska detaljerna. Detta motiv har också Olsson utnyttjat och utfört med en utomordentlig teknik. Även i hans,profana produktion blir rankmolivet, kraftigt och smidigt,skuret, av starkt dekorativ verkan och ett av de mest karakteristiska dragen i hans alster..vanligen är det vinrankan, hos Anders Olsson alltid symmetrisk, med hängande druvklasar, vilken blir föremål för hans utformning, men även andra, mcra akantusliknande rankor träffar man i hans produktion. Ett genomgående drag hos Lakamarksmästaren är all.rankornamentet utgår från en snidad, dubbelrosettblomma. Av de profana möbler, som utgått från Anders Olssons verkstad, äro huvudsakligen skåp bevaradc. Skåpet är också en mobeltyp, som i alldeles särskilt hög grad synes ha varit omhuldad av allmogen inom dessa trakter. Och på de stora praktskåpen med deras dörrytor, pilastrar eller kolonner hade mästaren osökta tillfällcn att låta sin fantasi spela och sin I>mak, kombinerad med fulländad teknik, göra sig gällande. Hofren urskiljer 2 olika huvudtyper av Anders Olssons praktskåp. Den ena typen representeras av ett stort dubbelskåp från Könsa i Grundsunda socken, uppbyggt efter förebild av 1600-talets holländska skåp, med rak krönlist med vinranksnidad fris nedtill, arkitektoniskt uppdelad fasad med 3 likaledes vinrankprydda kolonner samt dörrarnas upphöjda speglar likaledes med rankar, utgående från rosettblommor. Hofren anser detta skåp vara enastående i»träbiskopcl1s» produktion. Emellertid har dooenten C. A. Nordman, Helsingfors, senare! lämnat meddelande om ett i det allra närmaste med Könsaskåpet identiskt skåp, som förvaras i Abo museum i Finland, och som alldeles säkert utgått ur samme mästares hand (fig. 1). 100 1 Rig 1931, sid. 91.
. Den andra och vanligaste formen av Lakamarksmästarens skåp representeras i Hofrens uppsats av ett skåp från Arnäs socken (Hofrens fig. 3) och ett från Grundsunda socken (Hofrens fig. 4; här Hg. 2). Båda befinna sig nu i Nordiska museets ägo. Till sin uppbyggnad äro båda dessa skåp alldeles lika varandra. Den kraftigt profilerade krönlisten är Fig. 1. Skåp i Aba llluseum, tillverkat av Anders Olsson ilakamark (Efter Rig. 1931, s. 191). här bruten, ett karaktärsdrag, som går tillbaka på nordtyska barockförebilder. I motsats mot Kgnsa- och Aboskåpen har den även här arkitektoniskt indelade fasaden i stället för kolonner fyllningar, som mera ha karaktären av pilastrar. I fotpartiet sitta 2 lådor med upphöjt mittparti. Såväl de upphöjda dörrspeglarna som pilastrarna äro fyllda med snidade rankornament. A skåpet från Arnäs utgöras dessa sniderier av vinrankor - erinrande om de rankar, som 101
------------_:- förekomma å samme mästares predikstolar. Grundsundaskåpets rankornament däremot äro mera akantusartade. Orneringens överensstämmelse med den, som förekommer å den ovannämnda kyrkdörren till Grundsunda kyrka, gör, att man utan tvekan måste hänföra även skåpet till Lakamarkmästarens produktion. Att den till synes synnerligen produktive»träbiskopen» efterlämnat flera alster av sin konstskicklighet än de av intendenten Hofren påvisade, torde vara mera än sannolikt. Och särskilt inom den bygd, där han hade sin verksamhet, socknarna närmast omkring Ornsköldsvik, torde det kanske icke vara omöjligt, att en mera systematisk inventering av de gamla gårdarnas ännu bevarade möbelbestånd från äldre tider skulle kunna i ljuset framdraga åtskilligt flera prov på denne mästares alstring. I norra Angermanlands fornminnesförenings samlingar i Ornsköldsvik finnes i varje fall ett större skåp, sannolikt härrörande från någon av de staden omgivande socknarna, som med största sannolikhet torde få anses vara ett verk av Anders Olsson i Lakamark. Skåpet, som i samlingarna har inv. n:r 2986, avbildas här i fig. 3 och är i det närmaste överensstämmande med det nyssnämnda Grundsundaskåpet. Liksom detta och jämväl skåpet från Arnäs har även Ornsköldsviksskåpet en kraftigt profilerad krönlist, vilken dock här nedtill är försedd med en fris av kraftigt skurna, hängande blad, liksom krönlisten bruten och under brottet med en romboidisk utfyllnad med dubbla bladornament. Till skillnad från de båda nämnda skåpen, hos vilka dörrarnas överkanter följa överstyckets brutna kontur, har Ornsköldsviksskåpet alltså helt rektangulära dörrar. I övrigt är fasadens indelning densamma med piiasterartade fyllningar, på mitten med skurna romber. Pilastrarna såväl som de upphöjda dörrspeglarna ha snidade rankor, helt i Grundsundaskåpets stil, även här utgående från dubbla rosettblommor. I likhet med skåpet från Grundsunda har 102
Fig. 2. 103.
------------ även Ornsköldsviksskåpet nedtill 2 draglådor, flankerade av större snidade rosor. De upphöjda speglarna å dessa lådors framsidor äro dock här täckta med på varandra tätt lagda, snidade blad. Den alltför höga ramfoten med profilerad Fig. 3. Skåp i (Jrnsköldsviks fornhem, inv. 2986. framsida är av allt att döma en senare tillsats, då skåpet sannolikt från början haft kulfötter. Tyvärr är detta skåp i senare tid hårt ommålat i vitt, tegelrött, mörkblått samt nyanser av grönt. Höjden är 230 cm., bredden 160 cm. och 104
, djupet 50 cm., upptill å frisen 64 cm. Det är inrett med hyllor. De kraftiga och s,amtidigt med en osviklig säkerhet skurna rankornamenten liksom hela skåpets uppbyggnad i övrigt hänföra detsamma, även om vissa detaljer äro avvikande, osökt till den grupp av praktmöbler, som ovan framhållits ha utgått från Anders Olssons hand, och skåpet ger oss alltså ett värdefullt tillskott till belys;mde av denne framstående bygdemästares produktion. Den andre bondemästaren, som av Hofren behandlas samtidigt med Anders Olsson i Lakamark, är Per Zakrisson i Kubbe, mest dock känd som kyrkobyggmästare och såsom sådan även livligt uppskattad av sin samtid. Ett flertal ångermanländska kyrkor, s.åsom Skorped, Stigsjö och Junsele men framförallt den utomordentligt vackra klockstapeln i Anundsjö, hans egen hemsocken, räkna honom som sin skapare. Även som möbelsnickare och snidare har emellertid Zakrisson även gjort sig bekant, och i likhet med Anders Olsson är det mest skåp, som han efterlämnat. j\ven Zakrisson bygger i likhet med Lakamarksmästaren på den holländska barockens förebilder, men rent tekniskt står han såväl i snickeri som snideri betydligt efter den senare. Zakrissons skåp äro vanligen mera utdragna på höjden än Anders Olssons, som alla äro i det närmaste kvadratiska, ett förhållande, som, enligt vad Hofren påpekar, har sin orsak i de vanligen höga norrländska boningsrummen, för vilka möblerna voro avsedda. I sitt snideri använder Zakrisson vanligen»en starkt förenklad renässans- eller barockranka», utförd i den teknik, som benämnes plattskärn~ng. Oftast är rankornamentet åtföljt av punkterade kvadrater eller romber, som äro instämplade. Skåpens fasad indelas även hos Zakrrisson ofta arkitektoniskt gellom halvkolonner eller pilastrar, som dock här ha förlorat sin egentliga funktion att stöda och uppbära krönel. Detta senare har heller aldrig hos Zakrisson' samma rika profilering och utbildning som hos 105
-_!!!!!!!!!!!!!!!_-------- Anders Olsson. - Som typiska exempel på Zakrissons profana möbelkonst avbildar Hofren tvenne skåp i Nordiska museets ägo, båda från Själevads socken. Det ena, från Kroksta (Hofrens fig. 8) har på framsidan halvkolonner med plattskurna rankor, det andra (Hofrens fig. 9, här fig. 4) åter saknar fasadens pilastrar men har däremot dörrarnas och även gavlarnas speglar fyllda med rankornament, likaledes i plattskärningsteknik. Båda skåpen uppvisa därjämte den nyssnämnda kombinationen av rankor och instämplade punkterade kvadrater. 1 Även till det till våra dagar bevarade beståndet av profana möbler, utgångna ur Per Zakrissons v.erkstad, kan Ornsköldsviksmuseet lämna ett värdefullt tillskott. Detta utgöres av ett skåp (fig. 5), enligt uppgjfl från Själevads gamla kyrkas sakristia. Fasaden är även här arkitektoniskt indelad med 3 halvkolonner, av vilka den mellersta är fönenad med ena dörrhalvan och sålunda gör tjänst som täcklisl. Kolonnerna ha halvrunda huvuden. På sitt sätt kan detta skåp sägas vara en syntes av de båda övriga, nyssnämnda Zakrissonsskåpen från samma socken, så till vida att såväl kolonnerna som de upphöjda rektangulära dörrspeglarna äro täckta med rankor i rik utformn.ing och utförda i plattskärningstekn.ik. Bottenytorna äro även här fyllda med de för denne mästare karakteristiska punkterade stämpelkvadraterna. Rankorna äro målade i gråvitt, och bottenfärgen är ljusgrå. Ena gaveln av skåpet (den vänstra å bilden) är omålad, vilket tyder på att skåpet är förfärdigat för en speciell plats och från början ej avsetts att stå fritt utan i ett hörn. Delta bestyrkes ytterligare därav, att den enkla fotlisten på samma gavel är tvärt avskuren, för 1 I Fataburen 1923, sid. 169 ff. har Horren ytterligare publicerat ett samma år till Nordiska Museet förvärvat skåp av Zakrissons hand från Björna socken, i det närmaste överensstämmande med Krokstaskåpet. Här ha pilastrarna plattskurna rankornament medan liknande rankar på dörrarna äro utförda av instämplade punktkvadrater. 106
Fig. 4. 107 _2.J'
------------_:- att skåpet skulle kunna skjutas helt in i hörnet. Krönlist saknas. Skåpets inre är försett med hyllor. Höjden är 175 cm., bredden 142 cm. och djupet 45 cm. samt kolonnernas längd 135 cm. Skåpet har inv. n:r 2987. Fig. 5. Skåp från Själevads gamla kyrka, i (Jrnsköldsviks museums samlingar, inv. 2987. De nu i korthet omnämnda skåpen i Ornsköldsviks fornhems samlingar utgöra båda goda exponenter för den i början omnämnda snidareskolan från bygden Nordanskogs, vars förnämsta representanter mästarne från Lakamark och 108
Kubbe äro. Även om dessa i mångt och mycket skilja sig från varandra, ha de dock båda utgångspunkten gemensam - de arbeta båda med former, motiv och traditioner från lgoo-lalet, till synes oberörda av inflytelser från de yngre stilar och den smak, som voro gällande vid tiden för deras verksamhet - 1700-lalets senare hälft. 109 _a...--,