Bild från tävlingsterrängen i Blue Mountains. Veteranmästerskapen i Sydney 2009. Hur kan man bara komma på tanken att orientera i Australien? Där finns ju världens giftigaste ormar och spindlar! Men efter att ha hört att de som var med på Per Nordahls förra Australienresa var jättenöjda och inte verkade avskräckta så tänkte vi nu eller aldrig och anmälde oss till 2009 års Masters Games där orientering var en av många idrotter för oss lite äldre. WMOC tävlingen bestod av en sprint och en långdistans med ett kval inför sprinten och två inför långmästerskapen. I finalerna kunde man springa antingen A eller B final beroende på resultatet i kvalen och vi sprang A- final på bägge distanserna. Sprinten hölls i Sydney med finalen i självaste Olympiastadion och här lyckades Birgitta bäst med en seger medan Runo bommade lite mer och blev 38 men då ska man veta att konkurrensen är så mycket värre i herrklasserna.
Finalbanan var svårläst med trappor som gick upp från ena hållet och ner igen åt andra samt ett område utmärkt på kartan med en beståndsgräns som i verkligheten bestod av täta rader med höga pelare. Dessa pelare innehöll namnen på alla deltagarna i Olympiaden i Sydney! Häftigt men som sagt svårbegripligt i löphastighet! Långtävlingarna hade sitt tävlingscentrum i Lithgow en stad på ca 1000 m höjd i Blue Mountains. Tävlingarna gick norr om staden i en terräng som innehöll Eukalyptusträd, förstås, och höga klippformationer av sandsten. (Se bild ovan). Klurigt och bitvis svårorienterat men även mycket lättsprungna partier med god sikt erbjöds. Några hade turen att nästan krocka med kängurur! Men inga ormar syntes tack och lov. Härligt att få springa ut i skogen och lösa banläggarens problem även om många nog tyckte att han gjort det lite väl lurigt genom att lägga kontroll 1 på linjen mot kontroll 2. Runo var nästan framme vid kontroll 2 innan han upptäckte fadäsen ridå! Men efter dusch är allt glömt och siktet inställt på nästa aktivitet som i detta fall var resegängets egen bankett med mat och dans på hotellet. Nedan en bild från OL - invigningen i Lithgow som föregicks med en marsch genom staden där folk kantade gatorna och vinkade till oss. Undrar om de egentligen visste vad vi var för ena!!?
Vilken tur att vi valde orientering till vår idrott och därför får tillfälle att se olika slags natur och dess invånare på nära håll. Och det fast vi befinner oss högt upp i åldrarna!! Inte behöver vi vara elitorienterare heller det räcker med att vi tycker det är roligt att delta. Inte bara orientering Resan startade med en veckolång resa genom Norra Territoriet och vi började med att flyga till Singapore. Där låg vi en natt och hann med en busstur genom sta n med en svensktalande guide. Hon berättade att Singapore är en mycket ren stad med många förbud. T.ex. får man inte röka eller spotta på allmän plats för då blir det konsekvenser i form av dyra böter. Det är en stad och tillika ett land med alla världens nationaliteter och religioner som samsas mycket bra enligt guiden som ju borde veta då hon bott i landet i 20 år. Ett klot i miniatyr men utan konflikter alltså På bilden syns gänget på promenad i den vackra Orkidéeträdgården.
När vi under kvällen var ute för att äta middag i Singapores Chinatown stannade vi till då vi tyckte oss känna igen ett par som satt på en uteservering. Och mycket riktigt det var Helena och Eric Larsson från Solhöjden som var där på semester helt otroligt att träffa bekanta just då just där i en sådan stor stad så långt bort!!! Från Singapore flög vi till Darwin dit vi kom mitt i natten och fortsatte direkt med buss till Adelaide River. Där deltog vi i en krokodilsafari och förstod varför man inte ska bada där det finns risk för att träffa på saltvattenkrokodiler. En talande bild Efter detta äventyr fortsatte vi till Kakadu nationalpark där vi gjorde en vandring och studerade aboriginmålningar på bergväggar innan bussen tog oss till den dagens mål, Katherine ca 50 mil i söderut. Här vandrade vi och åkte båt i Katherine Gorge. Bad i väntan på båten men vi blev lite förskräckta då vi såg en saltvattenkrokodilsfälla i närheten och fick höra att man hade fångat sådana även i denna flod hu! En 124 mil lång busstur förde oss dagen efter till Alice Springs, en stad som ligger mitt i Australien. På vägen dit stannade vi till vid the Devil Marbles, (Djävulens kulor), som var stora stenformationer som bildats genom vittring av granitberg.
En av Djävulens kulor som blivit två. Ett stopp blev det även vid puben Daly Water, som byggdes 1893 som en oas för dåtida boskapsdrivare från Western Australia till Queensland. Numera är den berömd för sina på väggen uppsatta kalsonger från dem som förlorat biljardpartier på puben genom åren.
I Alice Springs såg vi School of the Air, the Flying Doctors och vandrade i Desert Park, som visar varianter av Australiens ekosystem med olika växter och djur. Det hör till saken att vi var tvungna att stiga upp vid fem på morgonen för att hinna med dagsprogrammen men det var det värt Dagen efter åkte vi de 65 milen mot Ayers Rock eller Uluru som aboriginerna föredrar att kalla berget och på vägen dit stannade vi och vandrade i Kings Canyon. Där blev det bad i det kalla vattnet i Edens lustgård, ett vatten som lär vara drickbart ingen provade dock. Edens lustgård. Vi såg Uluru i både soluppgång och nedgång men fick nöja oss med en vandring runt Uluru då aboriginerna sa nej till att klättra upp. Det fick man inte reda på i förväg utan precis när vi kom dit. De två som ertappades på uppgång trots förbud riskerade ca 30000 kr i böter men slapp undan med ca 1500 var istället. Besök på ett aborigincenter avslutade vistelsen i Ayers Rock.
Längs vägen såg vi kängurur och fick också reda på att många blev överkörda speciellt kvälls och nattetid. Många fordon har galler på kylaren för att undvika krockskador men tyvärr hjälpte det inte djuren. Vid ett av våra många stopp satt en kille med en liten känguruunge insvept i en sovsäck. Mamman hade just blivit överkörd och nu väntade han på en djurskötare som skulle ta hand om ungen för utan snabbt omhändertagande av kunnig djurskötare skulle den inte överleva. Efter Uluru flög vi till Sydney där vi bodde på ett urtjusigt hotell i de centrala delarna. Inom gångavstånd fanns allt och vi besökte förstås det berömda Operahuset, restaurang och kongresscentret Darling Harbour och stranden Bondi Beach där vi inte badade då temperaturen här endast var ca 14 C i luften stor skillnad mot den på 45 C i Alice Springs! Förutom sight seeing med svensktalande guide hann vi med egna promenader och lätt jogging i Hyde Park. Här besökte vi även Sydneys akvarium där ursprunget till sjöjungfrun lever i en av bassängerna. Den var vid närmare jämförelse inte speciellt lik den bild vi har av en sjöjungfru men kanhända sjömännens långa vistelse på haven gjorde att synen förvrängdes en aning.
Stora barriärrevet nästa. Flyg igen nu från Sydney till Cairns och snorkling i Stora barriärrevet och dess korallvärld. Vi åkte båt ut till en plattform varifrån vi sedan utgick när vi snorklade. Och inga problem - vi bar flytväst. Om vi såg något ja bilden nedan är ett exempel på vad vi såg förutom alla korallformationer.
Dagen efter åkte vi med Scenic Railway upp till Kuranda. Den 3,5 mil långa järnvägen byggdes 1886 till 1891 för att forsla timmer från höglandet ner till kusten och går genom regnskogen, över raviner och genom 15 tunnlar innan man slutligen når Kuranda. Bilden nedan är från Horseshoe Bend. Horseshoe Bend Väl framme i Kuranda besökte vi en djurpark för att på nära håll få se det djur vi alla ville se i naturen men som ingen lyckades med - nämligen en koala. De sover större delen av dygnet och är endast vakna under ca 4 timmar för att äta sina eucalyptusblad. Men vad de är söta, eller hur? Där såg vi även övriga djur som finns i Australiens fauna och många var mycket tama som synes av bilden nedan. Ett aboriginuppträdande och övning i att kasta bumerang ingick också i entrébiljetten.
Efter ytterligare en dag ute på Stora barriärrevet var det dags att åka hem igen. Hemresan tog 30 timmar från Cairns flygplats till Arlanda via Darwin, Singapore och London. Det är ingen flygresa vi gör om i första taget men slutintrycket är ändå att DET VAR DET VÄRT! Flygande hundar, ett slags fladdermöss, som satt i träden i kvällningen Australiens kajor? / Birgitta och Runo