MONSTRET AV KASPER SANDBERG.
KAPITEL : 1 LJUDET. - Hörde du det där konstiga ljudet, undrade Sixten? - Nej, sa Max. Varför skulle jag det? - För att det var ganska högljutt, sa jag. Vi var mitt i en kemilektion när jag hörde konstiga ljud från golvet. Jag satt och dagdrömde i 10 minuter om vad som som kunde finnas där nere. Jag väcktes ur min dröm av Bengt Surströmming. - Sitter du och sover på lektionen nu igen?! - Ha, småglinet får skäll igen, sa Johan. Johan är skolans värsting och alla är rädda för honom. - Håll käften, skrek jag till Johan och sprang där ifrån.
Kapitel: 2 Rädslan. 1 timme senare stod jag framför gympasalen. Jag var sen. När jag tagit på mig mina gympakläder och gick in i gympasalen tittade alla på mig (jag visste absolut inte varför). Då kom Bengt surströmming. - Sixten, du vet att man inte säger så till sina kompisar. Vad vet han om mina kompisar, tänkte jag, men jag sa inget. - Som straff får du inte vara med på gympan. Det var ändå ganska skönt att inte behöva bli bombad i huvudet av Johan. Men ändå, det var sååååå himla långtråkigt att sitta där i en hel timme och bara titta på. Men under tiden hörde jag ljudet.
KAPITEL: 3 Affischen. Nästa dag när jag var på väg till biblioteket såg jag en affisch som inte satt där igår. På affischen stod det, Lyssna noga Titta inte på tv, läs inte tidningen och lyssna inte på radio. Det är bara onyttig kunskap. När jag läst färdigt hörde jag ett bekant ljud, för bekant. Det var Johan som kom. I ena handen hade han en fotboll. - Dags att spela fotboll, småglin, grymtade han dovt. Han släppte ner bollen på golvet med en dov duns och sköt ett stenhårt skott rakt emot mig. Jag duckade och bollen träffade affischen som långsamt dinglade ner. - Attans!, sa han och gick iväg. Puh, det var nära, tänkte jag. Men så råkade min blick fastna på affischen som nu hade hamnat på mage. På baksidan stod det, VARNING! Ett helt TV team har dödats av vad som från början verkade vara en harmlös ödla. Sammanfattning, gå inte ner i skolans källare.
Kapitel:4 Upptäckten Jag måste gå ner i källaren, sa jag till mig själv. Jag tog mod till mig och gick ner för den branta trappan. När jag kommit ner i den fuktiga källaren kände jag en lukt som påminde om ruttna ägg. Det är så klart svavel, men vad gör svavel här nere? Plötsligt såg jag en röd flamma, och en skugga utspelade sig på den kalla väggen. Den hade två vingar, två röd glödande ögon och en meter lång svans. Nu har jag sett tillräckligt, tänkte jag och sprang upp för trappan. Jag fick panik!, det kändes som om den jagade mig och jag stannade inte förrän jag hittade Max.
Kapitel:5 Dikten. Nästa dag såg jag en dikt, så här stod det, Monster är fula Monster är fula Dem som tror på monster är fula och gula Det var en konstig dikt, tänkte jag och gick till biblioteket.
Kapitel:6 Boken. Jag skulle vilja veta mer om odjuret, men hur? Vänta lite, det såg ut som en drake och drakar är ödlor! Så gick jag omkring och tittade på Ö, och till slut hittade jag: Fakta om ödlor. Jag öppnade boken och började läsa: Ödlor lever på nästan alla världsdelar (utom Antarktis). I Sverige lever 3 sorters ödlor, sandödlan, skogsödlan och kopparödlan, som alla 3 äter insekter.
Kapitel:7 Blandningen. Jag vet vad jag ska göra, jag ska hämnas på Johan för att han tryckte ner mitt huvud i toan igår. Jag gick till kemisalen för att blanda ihop ett lockbete. För att göra det behöver du:.2 kg skalbaggar..3 dl mask blod..100 valfria blad. Rör ihop allt i en bunke och låt blandningen stå över natten.
Kapitel:8 Hämnden. En dag senare hämtade jag blandningen ur mitt skåp. Jag ställde den i källartrappan och satte mig att vänta, tills jag kände en lukt av svavel. Jag öppnade dörren och tog ut blandningen och i den låg en drake, inte större än en kyckling. Jag stoppade den i en hamsterbur och gick ut på rast. Nästan direkt hittade jag jag Johan. - Hej, vill du kolla på mitt husdjur, frågade jag. - Kan jag väll, sa han. Jag tog fram hamsterburen, öppnade den och tog fram draken. När Johan såg draken blev han så rädd att han snabbt bad om förlåtelse och sprang därifrån.
Kapitel:9 Sanningen. - Jag ska nog ta med dig hem, sa jag till draken. Vänta, nu fattar jag, du var från början en vanlig ödla men var med om en olycka i kemisalen och blev en drake. Jag får väll ta hand om dig, jag tror nog inte att det är så många fler familjer förutom min som vill ha dig som husdjur. Och Johan, han var aldrig dum mot någon igen. Men jag brydde mig inte, för nu var skolan slut och det var sommarlov!
Slut!!!!!!