RAPPORT. Inventering av Förorenade områden. Träimpregneringsbranschen. Inventeringen är utförd enligt Naturvårdsverkets MIFO-modell, fas-1

RAPPORT ISSN 1400-0792 Nr 2005:7 Inventering av Förorenade områden Träimpregneringsbranschen Inventeringen är utförd enligt Naturvårdsverkets MIFO-modell, fas-1

Inventering av förorenade områden Träimpregneringsbranschen (enligt MIFO fas 1) Text: Anna Stjärne, Jonas Fagerman Omslagsbild: Gunilla Björkhem Utgiven av: Länsstyrelsen i Södermanlandslän 611 86 Nyköping 2

Förord Inventeringen i Södermanland I Södermanlands län har översiktlig inventering av förorenade områden bedrivits sedan 1998. Projektet finansieras av Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Södermanlands län har varit ekonomiskt- samt genomförandeansvarig. Inventeringen har utförts i samarbete med länets kommuner. Denna rapport redogör för inventeringen av träimpregneringsbranschen som genomfördes under våren 2005. Nationell branschkartläggning Naturvårdsverket utförde en branschkartläggning under 1992-1994 för att klarlägga vilka branscher som har störst efterbehandlingsbehov i Sverige. Kartläggningen ledde till en nationell prioritering över vilka branscher inventeringen bör koncentreras till. Med utgångspunkt i det nationella miljömålet, en giftfri miljö, är det konkreta målet att alla förorenade områden inom branschriskklass 1 och 2 ska vara identifierade senast år 2005. Inom minst 100 av de områden som är mest prioriterade med avseende på riskerna för människors hälsa och miljön ska arbetet med sanering och efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Minst 50 av de områden där arbete påbörjats ska dessutom vara åtgärdade. Inventeringen i Södermanlands län har delvis utförts branschvis utifrån de branscher som ansetts mest prioriterade. Valet av träimpregneringsbranschen grundar sig på denna prioritering, där den klassats som branschklass 2. Mifo-modellen fas 1 Inventeringen har följt den av Naturvårdsverket framtagna MIFO-modellen fas 1 samt till viss del även MIFO-fas 2 (Metodik för Inventering av Förorenade Områden). MIFO-modellen utvecklades med syfte att utföra riskbedömningar med relativ säkerhet utifrån ett begränsat underlag. MIFO-modellen består av två faser. Fas 1 är en orienterande inventering som omfattar identifiering, arkivstudier, intervjuer samt platsbesök. I slutskedet av fas 1 inventeringen riskklassas objektet. Om objektet bedöms att behöva undersökas ytterligare påbörjas fas 2. Fas 2 består av översiktliga miljötekniska undersökningar. I slutet av fas 2 riskklassas objektet ytterligare. Genomförd riskklassning är en samlad bedömning av föroreningarnas farlighet, föroreningsnivån, spridningsförutsättningar och känsligheten och skyddsvärdet på objektet. Inventeringen av träimpregneringsbranschen i Södermanland utfördes av Anna Stjärne och Jonas Fagerman med projektledning av Tomas Birgegård. Inventeringsresultatet är sparat i en databas, som ständigt uppdateras när nya uppgifter tillkommer. Bakgrundmaterial till inventeringen finns samlade på Länsstyrelsen i Södermanlands län. 3

Innehållsförteckning FÖRORD... 3 Inventeringen i Södermanland... 3 Nationell branschkartläggning... 3 Mifo-modellen fas 1... 3 SAMMANFATTNING... 5 INLEDNING... 6 SYFTE... 6 MÅLSÄTTNING... 6 BAKGRUND... 6 Miljökvalitetsmål... 6 Lagstiftning... 6 ORGANISATION... 6 METODIK... 7 MIFO-MODELLEN... 7 MIFO-databasen... 7 MIFO FAS 1... 7 Arkivsökning... 7 Platsbesök och intervju... 7 Sammanställning av underlagsmaterial... 8 Riskklassning... 8 Skillnaden mellan branschklass och MIFO-riskklass... 9 BRANSCHINVENTERING... 10 BRANSCHMETODIK - TRÄIMPREGNERING... 10 Branschutveckling... 10 Tryckimpregnering... 10 Vakuumimpregnering... 11 Doppning... 11 MILJÖPÅVERKAN FRÅN TRÄIMPREGNERINGSBRANSCHEN... 12 KEMIKALIER... 12 Föroreningar från träimpregneringsbranschen... 12 MILJÖPÅVERKAN I OLIKA MEDIER... 12 Utsläpp till mark och ytvatten... 12 Rörlighet i mark och vatten... 12 MILJÖ OCH HÄLSOEFFEKTER... 13 RESULTAT... 17 INVENTERINGSRESULTAT MIFO-FAS1... 17 INVENTERINGSRESULTAT MIFO-FAS2... 17 RISKKLASS OCH MOTIVERING... 18 Eskilstuna kommun... 18 Flens kommun... 19 Gnesta kommun... 19 Katrineholms kommun... 20 Nyköpings kommun... 22 Strängnäs kommun... 26 REFERENSER... 27 Övriga referenser:... 27

Sammanfattning Länsstyrelsen i Södermanlands län inventerar områden som kan vara förorenade sedan 1998 med stöd av Naturvårdsverket. Målet med inventeringsarbetet är att identifiera, undersöka och åtgärda de områden där stor risk eller mycket stor risk för skada på människors hälsa och miljö kan uppkomma. I denna rapport framställs det utförda arbetet med att inventera träimpregneringsbranschen enligt MIFO-metodiken i Södermanlands län. MIFOmetodiken beskrivs i Naturvårdsverkets rapport 4918. Syftet med inventeringen är att utföra en riskklassning för varje objekt. Riskbedömningen grundar sig på insamling av litteratur, arkivmaterial, kartor, intervjuer och platsbesök. Riskklassningen är därefter en del av beslutsunderlaget över vilka objekt som ska prioriteras för vidare undersökningar samt efterbehandling inom länet. Då efterbehandlingsarbetet av förorenade områden pågått under en längre tid i Södermanland har jobbet med att inventera och åtgärda förorenade områden hunnit olika långt. Vissa objekt är därför idag i MIFO fas 1, andra i MIFO fas 2 och ytterligare några har gått vidare till sanering. Totalt identifierades 24 träimpregneringsverksamheter och av dessa har 18 riskklassats. Varje riskklassat objekt har tilldelats någon av riskklasserna mellan 1 och 4, där 1 innebär mycket stor risk och 4 liten risk. Se fördelningen i figur 1. slutet av 1980-talet eller i början av 90-talet. Med tanke på att den tidens miljökrav inte överrensstämmer med dagens och även om de då ansågs åtgärdade har vi ändå valt att undersöka och riskklassa dessa med dagens metodik. Impregnering av trä görs för att träet ska få ett långsiktigt skydd och inte förstöras av olika typer av rötsvampar och liknande. Kortsiktigt skydd mot blånadssvamp s.k. doppning är inte egentligen någon impregnering eftersom impregneringsmedlet inte tränger in i träet. Doppning har främst förekommit vid sågverk och ingår därför inte i rapporteringen av denna inventering. Föroreningssituationen ser mycket olika ut mellan de olika anläggningarna. Träimpregnering har vanligtvis utförts genom tryck- eller vakuumimpregnering. De föroreningar som man kan påträffa vid f.d. träimpregneringsverksamheter i Södermanland är de aktiva beståndsdelarna i träskyddsmedlen från verksamheten på objektet. Det rör sig därför främst om tungmetallföroreningar så som koppar, krom, arsenik och zink men även om organiska föroreningar så som organiska tennföreningar samt klorfenoler. Störst problematik ur föroreningssynpunkt är de verksamheter som var aktiva före slutet av 1970- talet då det var vanligt att anläggningarna inte hade några skydd. Både vid själva tryckimpregneringscylindern och vid avrinningsplatserna kunde föroreningarna ha direkt kontakt med mark och grundvatten. Vid mer moderna anläggningar ska allt dropp och spill återföras till processerna. Markföroreningar kan dock fortfarande uppkomma genom att det har uppstått otätheter i rör och betongkonstruktioner. Av de objekt som hamnade i riskklass 1 har två områden redan sanerats, Sjösa Trä i Nyköpings kommun och Lyshälla i Katrineholms kommun. En del av de efterbehandlade objekten sanerades redan på Antal 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1 2 3 4 Riskklass Figur 1. Fördelningen av riskklass mellan riskklassade objekt inom inventeringen av träimpregneringsbranschen. 5

Inledning Syfte Syftet med inventeringen var att kartlägga och riskklassa förorenade områden kopplade till träimpregneringsbranschen. Syftet var även att få underlag för en prioritering av vilka områden som ska gå vidare till ytterligare undersökningar och efterbehandling i länet. Målsättning Målsättningen med denna rapport har varit att kartlägga träimpregneringsbranschen i Södermanland. Kortsiktigt skydd mot blånadssvamp s.k. doppning ingår inte i rapporteringen då denna verksamhet inte är någon egentlig impregnering eftersom impregneringsmedlet inte tränger in i träet. I de fall där både träimpregnering och doppning har skett vid samma verksamhet riskklassas objektet enligt den mest miljöförstörande verksamheten vilket i dessa fall har bedömts vara träimpregneringen. Bakgrund Miljökvalitetsmål Sveriges riksdag har antagit femton nationella miljökvalitetsmål som ska styra Sveriges miljöarbete i framtiden. Ett utav dessa 15 miljömål är målet giftfri miljö. Målet giftfri miljö går ut på att miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Detta mål ska vara uppfyllt inom en generation. Lagstiftning I miljöbalkens 10:e kapitel finns särskilda bestämmelser om förorenade områden. Enligt dessa skall i första hand den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet ställas ansvarig för efterbehandling av det förorenade området. I andra hand kan den nuvarande fastighetsägaren ställas som ansvarig. I sista hand används statliga medel för efterbehandlings kostnaderna. Krav på undersökningar och efterbehandlingar av verksamhetsutövaren kan endast ställas på verksamheter som pågått efter 30 juni, 1969. Organisation Denna rapport är en del av den rikstäckande inventering av förorenade områden som nu pågår enligt MIFO-modellen vid landets alla länsstyrelser. Syftet med att inventeringen sker enligt samma modell är att få fram jämförbara resultat. Utöver länsstyrelserna arbetar även andra aktörer med inventeringsarbetet, t ex; Försvaret, Banverket samt Oljebranschens intresse organisation (SPIMFAB). Länsstyrelsen har ansvaret att genomföra inventeringarna i det egna länet. Naturvårdsverket förser länsstyrelsen med medel för att de ska kunna genomföra inventeringsarbetet. Alla de femton miljökvalitetsmålen är allmänt formulerade. För att kunna omsättas i praktiken måste de preciseras med hjälp av mer konkreta mål. För förorenade områden är det konkreta målet att alla dessa områden ska vara identifierade, och inom minst 100 av de områden som är mest prioriterade ska sanering och efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Minst 50 av de områden där detta arbete påbörjats ska dessutom vara åtgärdade. Länsstyrelsen i Södermanlands län har sedan 1998 bedrivit en översiktlig inventering av förorenade områden. Utifrån den nationella branschkartläggningen, utförd av Naturvårdsverket åren 1992-1994, sammanställdes en nationell prioritering över vilka branscher inventeringen bör koncentreras till. Inventeringen i Södermanlandslän har delvis utförts branschvis utifrån de branscher som ansetts mest prioriterade. 6

Metodik MIFO-modellen Under 1994 påbörjades arbetet av Naturvårdsverket med upprättandet av en enhetlig arbetsmetodik kring riskbedömningar av förorenade områden. Resultatet blev MIFO-modellen. Namnet MIFO är en förkortning av Metodik för Inventering av Förorenade Områden och beskrivs utförligt i Naturvårdsverkets rapport 4918. Här nedan följer en kort sammanfattning av metodiken. MIFO-modellen består av två faser. Den första fasen är en orienterande fas, i vilken litteratur, arkivmaterial, kartor insamlas, samt intervjuer och platsbesök genomförs för att avslutas i en översiktlig riskklassning. Om objektet bedöms behöva undersökas ytterligare påbörjas fas 2. Fas 2 innefattar översiktliga miljötekniska undersökningar vars syfte är att befästa och till viss del avgränsa föroreningen på objektet. Den information man tillhandahåller vid den miljötekniska undersökningen vägs samman med informationen från den orienterande undersökningen till en ny fördjupad riskklassning. Vid den fördjupade riskklassningen avgörs om en eventuell efterbehandling av objektet ska påbörjas. Vid bedömningen av det förorenade området finns i MIFO-modellen blanketter som ska fyllas i där varje blankett behandlar var och en av de delbedömningsgrunder som ska sammanställas vid den slutliga riskbedömningen av objektet. Blanketterna fungerar som hjälpmedel för att med ett begränsat informationsunderlag kunna enhetligt genomföra en samlad bedömning av föroreningssituationen på objektet. MIFO-modellen består av blanketterna A-F (se figur 2). MIFO-databasen Vid inventeringen läggs alla uppgifter in i MIFOdatabasen om det förorenade objektet. MIFOdatabasen är en Accessbaserad databas framtagen av Naturvårdsverket i samråd med ett antal Länsstyrelser. Databasen följer samma upplägg som MIFOmodellen. Databasen består av en datoriserad version av underlagsblanketterna A-F. Avsikten med databasen är att aktuell information om förorenade områden ska finnas tillgänglig för kommuner, planerare, verksamhetsutövare och andra intressenter. MIFO fas 1 Syftet med MIFO fas 1, den orienterande delen, är att dels identifiera objekten inom den aktuella branschen och dels avgöra vilka föroreningar som kan finnas på objekten, deras eventuella omfattning och hur människor och miljö exponeras. Arkivsökning Det första steget i en inventering är identifiering av nya objekt. Objekten i en bransch identifieras genom studier i gamla arkiv hos t.ex. hembygdsföreningar, branschorganisationer, patent- och registreringsverket, industriminnesinventeringen, stadsarkiv, länsmuseer, riksantikvarieämbetet, länsstyrelsens egna arkiv, kommunerna, gamla kartor och telefonkataloger m.m. När objektet har identifierats insamlas mer information kring objektet så som verksamhetsförhållanden, lägen för lokalisering, produktionshistoria, omgivningsförhållanden, geologi, hydrologi. Därefter skickas information och enkäter med frågor rörande verksamheten ut till kommuner och berörda parter. Platsbesök och intervju Nästa steg i inventeringen är att försöka kartlägga de processer som pågått på verksamheten utifrån insamlat material, information vid platsbesök samt intervjuer med berörda personer. Målet med ett platsbesök är att försöka skapa sig en så korrekt bild som möjligt över objektet och dess omgivning. Förestående själva platsbesöket krävs noggranna förberedelser beträffande informationssökning samt inbokning av möte med eventuell kontaktperson. På plats rekognoseras verksamheten och omgivningarna. Under platsbesöket och vid eventuell intervju följs punkterna i underlagsblanketterna A, B och D. Blankett A - Administrativa uppgifter Blankett B - Verksamhets-, områdes- och omgivningsbeskrivning Blankett C - Föroreningsnivå Blankett D - Spridningsförutsättningar Blankett E - Samlad riskbedömning Blankett F - Kommunicering Figur 2. Blanketterna i MIFO-inventeringen. 7

Föroreningarnas farlighet är en bedömning över hälso- och miljöfarligheten hos föroreningarna (kemikalierna) på objektet. Hur denna bedömning ser ut beror på vilka föroreningar som finns på objektet. Farligheten av föroreningen bedöms därefter på ämnets möjlighet att skada människor och miljö. Föroreningsnivå är en bedömning av riskerna som beror på hur förorenat ett område är beträffande mängder och volymer. Föroreningsnivån bedöms separat för varje ämne i vart och ett av de förekommande medierna; mark, sediment, grundvatten, ytvatten, byggnad och anläggning. Spridningsförutsättningar är en bedömning av de risker för skadliga effekter som beror på hur snabbt föroreningar i halter och mängder, kan spridas inom ett medium (t ex jord) eller från ett medium till ett annat (t ex jord/grundvatten). Känslighet och skyddsvärde är en bedömning av hur allvarligt men ser på att människor, växter och djur exponeras för föroreningarna idag och i framtiden. Känsligheten på området bedöms utifrån hur människorna idag och framtiden kan bli exponerade för föroreningen samt vilket skyddsvärde en exponerad miljö har. Figur 3. Faktorer som vägs in i riskklassningen. Sammanställning av underlagsmaterial Resultaten från arkivstudierna, platsbesök och intervjuer förs in i de olika underlagsblanketterna i MIFO-databasen på länsstyrelsen. Det samlade materialet används därefter för att utföra en riskklassning av det aktuella objektet. Detta görs genom att väga samman följande kriterier, föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar samt känslighet och skyddsvärde. Riskklassning Riskklassningen utförs i slutet av inventeringen som en samlad bedömning av de risker, för negativa effekter på människor och miljö, som föroreningarna kan orsaka. Resultaten från de olika delbedömningarna sammanställs i underlagsblankett E. Slutligen uppställs bedömningarna i ett riskklassningsdiagram vilket är en överskådlig figur där sedan resultatet av riskklassningen ska kunna utläsas (se figur 3). Antagandena för varje delbedömning ska utföras som ett dåligt men troligt fall, vilket kan bidra till att föroreningssituationen kan komma att överskattas. Slutligen resulterar riskklassningen att objektet placeras i en av följande klasser: Klass 1 Mycket stor risk Klass 2 Stor risk Klass 3 Måttlig risk Klass 4 Liten risk De objekt som får högst riskklass kommer därefter att prioriteras till fas 2. När ett objekt är riskklassat kommuniceras resultatet med respektive kommun samt berörda företag och fastighetsägare för eventuell revidering av uppgifterna och riskklass. SPRIDNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR MYCKET STORA STORA MÅTTLIGA SMÅ RISKKLASS 4 SAMLAD BEDÖMNING - RISKKLASSNING RISKKLASS 3 RISKKLASS 2 RISKKLASS 1 LÅG/LITEN MÅTTLIG HÖG/STOR MYCKET HÖG/STOR FÖRORENINGARNAS FARLIGHET = F FÖRORENINGSNIVÅ = N KÄNSLIGHET = K SKYDDSVÄRDE = S K (mark) S S S K (gv) S S (mark) (gv) K K K F F F F N N N N mark/gv ytv sed bygg/anl Figur 4. Exempel på riskklassningsdiagram. 8

Skillnaden mellan branschklass och MIFO-riskklass Vid den nationella branschkartläggningen från 1995 (BKL) sammanställdes en nationell prioritering över ett 60-tal industribranscher och verksamheter där man antog att det fanns en risk för markföroreningar kan ha uppkommit. Utifrån denna kartläggning fick man fram en prioritering vilka branscher inventeringen bör koncentreras till. I BKL gjordes en riskklassning som utgick från hur stor risk det var att en bransch generellt bedömdes kunna ge upphov till negativa effekter på hälsa och miljö samt på hur stor sannolikheten var att denna situation skulle kunna uppkomma. Vid riskklassningen tog man i beaktande följande faktorer för respektive bransch: Produktionsprocesser genom tiderna. Vilka använda råvaror, produkter och avfall som skapats. Hantering och lagring av dessa. Branschspecifika föroreningars hälso- och miljöfarlighet. Vilka mängder föroreningar som hanterades. Branscherna delades in i 4 klasser (se tabell 1), de mest miljöfarliga branscherna hamnade i klass 1 och de minst miljöfarliga i klass 4. Träimpregneringsbranschen tillhör branschklass 2. Tabell 1, översikt av branschklasser. Riskklass 1 Riskklass 2 Riskklass 3 Riskklass 4 Ferrolegerings verk Sek metallverk Skjutbana Avlopprenings.verk Gruvor (sulfidmalm) Ackumulator industri Trätjära Bindemedel Järn och Stål Anl för miljöfarligt avfall Asfaltsverk Fotoframkallning Kloralkali Bekämpnings medel Bilskrotar Livsmedel industri Massa och papper Bilfragmentering Grafisk industri Läkemedels industri Prim metallverk Brandövnings plats Grafitelektrod tillv Mineralull Övr oorg kem ind Fiberskive tillverkning Gruvor (Fe) Oljeborrning Flygplats Gummiproduktion Plast-polyerutan Färgindustri Tvättmedel tillv Plywood Garveri Spånskivor Gjuteri Ytbehandling plast Glasindustri Ytbehandling trä Kemtvätt Sågverk utan doppning Kloratindustri Oljedepå Oljeraffinaderi Sågverk Sprängämnestillverkning Träimpregnering Textilindustri Varv Ytbehandlare Övr org kemisk industri Tillv av tjära och koks Hamnar Verkstadsindustri 9

Branschinventering Branschmetodik - träimpregnering Träimpregnering innebär att trä konserveras dvs. skyddas mot röt- och svampangrepp. Genom impregnering ökar man drastiskt motståndskraften mot olika typer av mikroorganismer, och ökar därmed träets livslängd. De träskyddsmedel man använder klassas som bekämpningsmedel och är i många fall mycket giftiga. De impregneringsmetoder man har använt eller använder sig av i Sverige är: Saftförträngning enligt Boucheriemetoden Open-Tank impregnering Tryckimpregnering Vakuumimpregnering Impregneringsmedlen som används eller har använts kan delas in enligt följande: Kreosot (tryckimpregnering) Metallbaserade, vattenlösliga medel såsom krombaserade saltmedel, ammoniakaliska kopparmedel (tryckimpregnering) Lösningsmedelsbaserade medel (tryckimpregnering) Lösningsmedelsbaserade och vattenlösliga medel såsom organiska tennföreningar (vakuumimpregnering) Det är främst furu som impregnerats vilket beror på att träslaget är bäst anpassad för detta. Även bok och gran impregneras men inte i samma omfattning som furu. Branschutveckling Industriell träskyddsbehandling har funnits i Sverige sedan 1850-talet. Till en början impregnerades uteslutande ledningsstolpar och järnvägsslipers med kopparsulfatlösning (kopparvitriol). Allt eftersom åren har gått har en rad olika impregneringstyper kommit varefter metoderna blivit omoderna eller användningen av de aktiva komponenterna förbjudits. Saftförträngning enligt Boucheriemetoden Kungliga Järnvägsstyrelsen impregnerade sliprar och Kungliga telegrafstyrelsen ledningsstolpar med kopparsulfatlösning (kopparvitriol) genom den s.k. Boucheriemetoden under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Denna metod går ut på att man genom självtryck impregnerar obarkade stockar med impregneringsmedel. Användandet av koppar vitriol avtog under 1900-talet och upphörde slutligen på 1940-talet. Open Tank metoden Mellan åren 1935 och 1954 bedrevs en del impregnering med den så kallade Open-Tank metoden med främst saltmedel. I Sverige användes nästan uteslutande det så kallade BIS-saltet (Bolidens impregneringssalt) vilket är ett krombaserat saltmedel och bestod av arsenik, krom och zink. Vid Open-Tank impregnering sänks virket ned i ett kar vilket är försett med ett tätslutande lock. Virket värms upp med ånga och därefter pumpas kall impregneringsvätska in i karet. Det uppstår ett undertryck av nedkylningen och impregneringsmedlet sugs därmed in i träet. Tryckimpregnering Vid tryckimpregnering pressas impregneringsvätska in i virket. En tryckimpregneringsanläggning består av en autoklav (impregneringscylinder), en lagertank för förvaring av impregneringsvätskan, pumpar samt styrningsutrustning. Transport till och från autoklaven sker vanligtvis på rälsgående vagnar. De tryckimpregneringsmetoder man använt i Sverige vid tryckimpregnering är: Fullcell/Bethell-metoden Ruping-metoden Lowry-metoden. De två senare är sparversioner av den första beroende på att vid dessa är upptaget av impregneringsvätska i virket mindre. Vid tryckimpregnering har man främst använt två typer av impregneringsmedel, dels kreosot och dels metallbaserade, vattenlösliga medel såsom krombaserade saltmedel och ammoniakaliska kopparmedel. Figur 5. Tryckimpregneringscylinder, foto: SWECO VIAK Nyköping 10

Kreosot Under början av 1900-talet började statens järnvägar att tryckimpregnera med kreosotolja med en mobil impregneringsanläggning. Under samma tid började Telegrafstyrelsen impregnera telefonstolpar med kreosot. I slutet av 1920-talet började även vattenfall impregnera sina stolpar med kreosot. Kreosoten importerades från Tyskland och är en destillationsprodukt av stenkol och beroende på när destillationsprocessen avbryts blir fördelningen av kemiska ämnen olika. Produkten är mycket komplex och består av mer än 200 olika föreningar främst olika PAH:er, dibensofuran och fenoler. Under andra världskriget hindrades importen från Tyskland och man började impregnera med krombaserade saltmedel. Kreosot impregneringen återfick aldrig sin dominerande ställning efter krigets slut. Krombaserade saltmedel Tryckimpregnering med krombaserade saltmedel har pågått i Sverige sedan 1940. Inledningsvis impregnerades mest ledningsstolpar men under 60- talet dominerades impregneringen av sågade trävaror. De krombaserade saltmedlen är vattenlösliga och innehåller salter, syror och oxider av arsenik, koppar, krom, zink, bor, fluor och fosfor i varierande kombinationer. Saltmedlen kan uppdelas med avseende på dess sammansättning som CCA (koppar, krom, arsenik), CCB (Koppar, krom, bor), CCP (koppar, krom fosforsyra), CFA (krom, flour, arsenik) och CZA (krom, zink, arsenik). Vakuumimpregnering Vakuumimpregnering infördes i Sverige 1974 och utförs i en anläggning av samma typ som vid tryckimpregnering. Medel med organiska tennföreningar användes fram till 1995 då det förbjöds. Numera används organiska fungicider. Organiska tennföreningar Under mitten 1960-talet kom de lösningsmedelsbaserade impregneringsmedlen i vilket de aktiva beståndsdelarna är upplösta i organiska lösningsmedel Till en början bestod lösningsmedlen av pentaklorfenol. När klorfenoler förbjöds under slutet av sjuttiotalet ersattes pentaklorfenolen med organiska tennföreningar som verksamma beståndsdelar (tributyltennoxid, TBTO, tributyltennaftenat, TBNT) Man använde vakuumimpregnering istället för tryckimpregnering. Doppning Doppning tillämpas främst som kortvarigt skydd mot blånadssvamp. Doppning är inte en impregneringsmetod. Pentaklorfenol har använts som doppningsmedel fram till 1977/78 då det förbjöds. Idag är doppning till stor del ersatt av torkning med fläktar och varmluft. Doppning har utförts på en del av träimpregneringsverksamheterna och får därmed ett litet utrymme i denna rapport. I mitten 1950-talet kom det första CCA-medlet, Boliden K33. Det blev snabbt populärt och många typer av produkter som liknar Boliden K33 kom ut på marknaden. Gemensamt för alla produkter är att de alla innehåller koppar(ii)oxid, diarsenikpentoxid, kromtiroxid och vatten i varierande halter. K33- medeln dominerade träimpregneringsindustrin under 50-, 60-talet och CCA-medlen har sedan dess varit det mest använda krombaserade saltmedlet. Ammoniakaliska kopparmedel Tryckimpregnering med ammoniakaliska kopparmedel kom i mitten av 1950-talet. Det bestod av två komponenter, dels kopparkarbonat och dels klorfenol uppöst i ammoniak och kolsyra. Den vanligaste produkten var KP-Cuprinol som innehöll kopparkarbonat och pentaklorfenol. KP-Cuprinol och K- 33 medlen dominerade träimpregneringsindustrin under 50-, och 60-talet. När klorfenol förbjöds 1978 ersattes klorfenolen med andra organiska komponenter. 11

Miljöpåverkan från träimpregneringsbranschen Kemikalier Det framgick vid inventeringen att krombaserade saltmedel (Boliden salt, K 33) har dominerat vid träimpregneringsverksamheterna i Södermanland. Det har även förekommit två verksamheter där man har använt ammoniakaliska kopparmedel (Cuprinoltryck) samt två verksamheter där man använt lösningsmedelsbaserade produkter med organiska tennföreningar (TBNT). På tre av impregneringsverksamheterna har det även förekommit doppning (se figur 5). Doppning; 3 Ammoniakaliska kopparmedel; 2 vilken efter avslutad impregneringsbehandling avlägsnandes. Barken som vanligtvis innehöll höga halter impregneringsmedel deponerades därefter, ofta i anslutning till anläggningen. Vid Open-Tank anläggningar och äldre tryckimpregneringar bildades slam och avfall som ofta deponerades i anslutning till behandlingsanläggningarna. Miljöpåverkan i olika medier Utsläpp till mark och ytvatten Vid träimpregnering uppstår föroreningar där kemikalierna samt det impregnerade virket har lagrats och hanterats så som vid lucköppningar, avrinnings ytor, uppställningsplatser, transportband samt dagoch spillvattenledningar. Hur föroreningssituationen ser ut beror dels på om det har funnits någon form utav skydd mot spridningen, produktions mängder, markens egenskaper, hydrogeologin samt kemikaliernas inneboende egenskaper. Risken för negativa effekter på miljön kan därmed variera betydligt mellan de olika objekten. Lösningsmedels baserade medel; 2 Krombaserade medel; 10 Figur 6. Fördelning av träimpregneringsindustrier i Södermanland. Föroreningar från träimpregneringsbranschen De föroreningar som man kan påträffa vid f.d. träimpregnerings verksamheter i Södermanland är de aktiva beståndsdelarna i träskyddsmedlen från verksamheten på objektet. Det rör sig därför främst om tungmetallföroreningar så som koppar, krom, arsenik och zink men även om föroreningar av organiska tennföreningar samt klorfenoler. Störst föroreningsproblematik innebär de verksamheter som var aktiva före slutet av 1970-talet då det var vanligt att anläggningarna inte hade något skydd mot utsläpp. Både vid själva tryckimpregneringscylindern och vid avrinningsplatserna kunde föroreningarna ha direkt kontakt med mark och grundvatten. Vid mer moderna anläggningar ska allt dropp och spill återföras till processerna. Läckage kan dock uppkomma genom att det har uppstått otätheter i rör och betongkonstruktioner. Vid anläggningar där man använt sig av Boucheriemetoden impregnerades stockar med barken på, Figur 7. Grönfärgad förorening vid nedlagd träimpregneringsverksamhet i Södermanland. Rörlighet i mark och vatten Rörligheten och därmed spridningen i mark och vatten påverkas av omständigheter såsom jordens kornstorlek, grundvattnens strömningshastighet, lerhalt, mängd organisktmaterial, ph samt redox- 12

förhållanden. Förekomsten av dräneringsrör, ledningssystem, diken och andra liknande installationer påverkar även spridningsvägarna i stor grad. Förutsättningarna skiljer sig markant åt mellan de metallbaserade medlen och de organiska impregneringsmedlen. Tungmetaller är grundämnen som förkommer naturligt i miljön och bryts inte ned. De bildar däremot föreningar med olika egenskaper beträffade toxicitet och fastläggning. Organiska ämnen bryts ned på biologisk väg i jorden till olika nedbrytningsprodukter. Vid fullständig nedbrytning av organiska medel återstår endast koldioxid, vatten samt eventuella oorganiska substituenter. Tungmetaller De tungmetallföroreningar som vanligtvis påträffas vid en träskyddsanläggning är koppar, krom, arsenik och zink. De metaller som bildar positiva katjoner i vattenlösning binder ofta starkt till jord, eller bildar svårlösliga föreningar som oxider, karbonater eller sulfider. Tungmetallerna vid träskyddsanläggningar bildar vanligtvis positiva katjoner i vattenlösning vilket innebär att de lätt fastläggs till jorden. Tungmetallerna binds kvar i jorden på tre sätt genom: Adsorption till mineralpartiklars ytor (jordkorn). Bildning av komplex till humus (organiskt material). Utfällningsreaktioner till kolloider (partiklar) som transporteras med vatten. Generellt innebär detta att tungmetallerna i första hand fastläggs vid jordytan. Efter en tid kan metallerna lakas ur jordytan, ner i djupare jordlager av nederbörd och ytligt grundvatten. Föroreningar av metallbaserade träskyddsmedel kan då nå ned till grundvattnet och transporteras vidare ned i grundvattenmagasinet. Detta gäller främst koncentrerade vattenlösningar som har högre densitet än vatten. Tungmetallernas förmåga att fastläggas till jorden innebär att föroreningshalterna kan variera avsevärt inom mycket korta avstånd både på djupet och utbredningsmässigt. Den viktigaste faktorn som påverkar metallernas rörlighet är jordens ph-värde och redoxpotential (syretillgång). Reducerande förhållanden (låg tillgång på syre) höjer generellt phvärdet och oxiderande förhållanden (hög tillgång på syre) sänker generellt ph-värdet. Vilket av dessa förhållanden som påverkar mest och i vilken omfattning är olika för olika ämnen. Organiska träskyddsmedel Organiska träskyddsmedel som t ex klorfenol kan brytas ned vid mikrobiologisk aktivitet vilket tungmetaller inte kan. Generellt kan man säga att desto större den organiska molekylen är desto större fastläggnings förmåga samt längre nedbrytningstid uppvisar ämnet. Även flyktigheten minskar med ökande molekylstorlek. Miljö och hälsoeffekter Metaller förekommer naturligt i vår omgivning och de flesta metaller är dessutom livsnödvändiga för oss i små mängder. Större doser är däremot mer eller mindre giftiga för människor och andra organismer. Kadmium och arsenik är mycket giftiga, koppar och zink däremot har relativt låg giftighet. Arsenik Arsenik påträffas ofta bundet i bergarter till järn och sulfider i naturen. Arsenik är en tungmetall som skiljer sig från många av de andra tungmetallerna då det i främst förekommer som positiv jon och då i främst två kemiska former, trevärd arsenik (As 3+ ) i form av arsenit AsO 3 3- och som femvärd arsenik (As 5+ ) i form av arsenat AsO 4 3-. Under aeroba förhållanden påträffas arsenik som arsenat och under reducerande förhållanden (syrefattiga) som arsenit. Arsenat absorberas av hydoxider, aluminiumoxider och järn i främst sura miljöer För det mesta är trevärd arsenik mer lättlöslig än femvärd arsenik, dvs. arsenikens löslighet är större under reducerande förhållanden (högt ph) än under oxiderande förhållanden (lågt ph). På träskyddsanläggningar förekommer arsenik främst som arsenatföreningar med koppar, krom och zink. Arsenatföreningar är grönfärgade och vid träskyddsanläggningar där arsenik föroreningar påträffas kan man ofta se att jorden är grönfärgad (se figur 6). Arseniks atomstruktur är mycket lik fosfor vilket innebär att det lätt tas upp av organismer. Många arsenikföreningar har en hög akut giftighet. Akut förgiftning via inandning och förtäring orsakar problem i mag-tarmkanalen (illamående, diarré, magsmärtor). Kronisk förgiftning kan ge symptom på många olika organsystem och har bevisats vara cancerframkallande. Även hjärt-kärlsjukdomar och leverskador har observerats. Trevärd arsenik är mer toxisk för människan än femvärd arsenik. Organisk arsenik är oftast mindre toxisk än de oorganiska formerna. Sammanfattningsvis är höga ph-värden i jorden problematiska när det gäller arsenikföroreningar då arsenik har högre mobilitet vid reducerande förhållanden, är mer lättupplösligt och påträffas i former som är mycket toxiska. 13

Krom Krom förekommer naturligt i vår omgivning, i berggrunden, djur, växter och i marken. Krom uppträder i flera olika typer av kemiska former i miljön i vilken den ingår i redox-, utfällnings- och adsorptionsprocesser. De vanligaste oxidationsformerna av krom är trevärt(iii)krom (Cr 3+ ) och sexvärt(vi)krom (Cr 6+ ). De båda olika formerna har olika kemiska egenskaper och har olika uppträdande i miljön. Trevärt krom är den vanligaste förekomstformen i jorden och binder mycket hårt till jordpartiklar. Sexvärt krom är den giftigaste formen och är även mest rörlig. Sexvärt krom är ett kraftigt oxidationsmedel och förekommer därför endast under starka oxiderande förhållanden vid mycket lågt ph. Bindningen av sexvärt krom till jorden är beroende av ph, typen av jord och koncentrationen av konkurrerande anjoner. Vid ph över 4 förekommer sexvärt krom som kromat (HCrO 4 - ) och över ph 6 som kromatjon (CrO 4 2- ). Vid neutralt ph dvs. i samband med naturliga förhållanden uppträder sexvärt krom som en negativ anjon (kromat) och reagerar med positiva kajoner i utfällningsreaktioner. Detta innebär att krom binder till jorden vid fallande ph i motsats till många andra tungmetaller. Vid träimpregnering används sexvärd kromsyra i impregneringsvätskan. Vid tryckimpregneringen reagerar sexvärt krom med virkets organiska föreningar och reduceras till stabilt trevärt krom. De kromföroreningar som kan påträffas vid en träimpregneringsanläggning kan därför både bestå i sexvärt krom i olika typer av utfällningar samt trevärt krom. Trevärt krom är ett livsnödvändigt ämne för människan men kromföreningar kan ge allergiska reaktioner i höga koncentrationer. Sexvärt krom är den mest toxiska kromformen för människan och kan orsaka kraftiga kemiska reaktioner. Krom(VI)föroreningar är dessutom cancerogena vid inandning. Koppar Koppar förekommer främst i jorden som två värd katjon (Cu 2+ ) vid oxiderande förhållanden, men påträffas även som envärd katjon (Cu + ) vid reducerande förhållanden. Den tvåvärda katjonen bildar under aeroba förhållanden svårlösliga föreningar till oxider, hydroxider och karbonater. Under anaeroba sulfidproducerande förhållanden kan utfällning av kopparsulfid (CuS) förekomma. Koppar binds hårt till järn- och manganoxider samt organiskt material vilket innebär att koppar anses som en av de minst rörliga metallerna i naturen. Koppar bildar däremot starka komplex vilket är av betydelse i miljöer där det finns tillgång till komplexbildare som exempelvis lösta organiska ämnen. Under basiska förhållanden kan koppar bilda lösliga hydroxokomplex. Koppar är ett livsnödvändigt ämne och orsakar förgiftning endast i höga koncentrationer. Kopparförgiftning orsakar främst kräkningar, diarréer och magkramp. Det är den fria kopparjonen som är biotillgänglig och därför betydande för dess toxicitet. Zink Zink förekommer främst i jonform som Zn 2+ och kan i mark fällas ut till karbonater, fosfater och hydroxider vid höga ph värden och som sulfider i syrefria och sulfidhaltiga miljöer. Förekomsten av zink påverkas i stor grad av sorptionen. Sorptionen styrs främst av ph och ökar med ökande ph. Detta innebär att rörligheten av zink är låg vid högt ph och stor vid lågt ph. I syrefria och sulfidhaltiga miljöer styrs sorptionen av lösligheten av zinksulfid. Intag av höga halter av zinkföreningar ger magproblem som kräkningar och diarréer. Långtidsexponering av zink kan påverka kroppens upptag av andra näringsämnen och ge såväl kopparbrist som järnbrist hos kvinnor. Klorfenoler Klorfenoler är ett antropogent ämne dvs. framställt av människan, det förekommer vanligtvis som ett fast ämne i temperaturer som är vanliga i jord och grundvatten. Flyktigheten är allmänt sätt låg, vilket innebär att förångning till luften är begränsad. Däremot är klorfenoler något vattenlösliga vilket innebär att de är rörliga i jorden. Klorfenolers spridning i miljön beror på deras fysiska och kemiska egenskaper men även på markens fysiska och kemiska egenskaper. Generellt innebär ett större antal kloratomer en minskande flyktighet och löslighet i vatten samt en ökande bindning till organiskt material och fett. Därigenom har de mer klorerade klorfenolerna större förmåga att bindas i jorden, men även större möjlighet att biokoncentreras. En viktig parameter för bindningen i jorden är halten organiskt kol eftersom det är till det organiska materialet som klorfenolerna binder. Klorfenoler fungerar som svaga syror vilket innebär att även ph-värdet är betydelsefullt för deras uppträdande i miljön. Över ett visst ph dissocieras OHgruppen i fenolen och ämnet uppträder i jonform, vilket innebär att ämnet blir betydligt mer rörligt i jorden. 14

Kemisk nedbrytning av klorfenoler i vatten sker genom direkt påverkan av solljus (fotolys) men även reaktioner med hydroxylradikaler producerade av UV-strålning kan vara en viktig process nära vattenytan. Direkt fotolys är viktigast för lågklorerade klorfenoler, medan inverkan av hydroxylradikaler är störst för högre klorerade klorfenoler. Fotolysen går snabbare vid högre ph. Biologisknedbrytning sker företrädesvis under aeroba förhållanden. Hastigheten på nedbrytningen i jord beror av jordens ph, innehåll av organiskt material och mängd biomassa. Skillnader i nedbrytningshastighet råder mellan klorfenoler med olika kloreringsgrad, med en mycket låg nedbrytningshastighet för pentaklorfenol. För lågklorerade klorfenoler är förhållandena mer komplicerade eftersom nedbrytningshastigheten även beror på kloratomernas position på fenolmolekylen. Under anaeroba förhållanden sker nedbrytning mycket långsamt med en ansenlig fördröjning. Få försök finns som verifierat nedbrytning under anaeroba förhållanden. En viss anaerob nedbrytning har påvisats i sediment. Klorfenoler betraktas som måttligt toxiska. Toxiciteten ökar med kloreringsgraden. Klorfenoler tas lätt upp i kroppen vid intag via munnen, inandning eller genom huden, men ämnet metaboliseras (omvandlas) inte i kroppen. Djurförsök visar på en ackumulation i lever och njurar och mindre omfattning i hjärnan, muskler och fett. Klorfenoler avsöndras huvudsakligen genom urinen. Lågklorerade klorfenoler verkar huvudsakligen på nervsystemet, medan högklorerade påverkar cellandningen. Endast begränsat med data finns tillgängligt rörande människor som exponerats kroniskt enbart för klorfenoler. Djurförsök indikerar olika effekter på blodceller och levern. Leverförändringar har också observerats hos personer som exponerats för klorfenoler. Klorfenolers förmåga att framkalla cancer har utvärderats i flera studier. Dataunderlaget är dock ofullständigt för de flesta klorfenoler. Studierna indikerar att klorfenoler som ämnesgrupp inte är cancerogen, men att flera föreningar är misstänkta cancerogener (t ex 2,4,6-triklorfenol). Pentaklorfenol är klassad som cancerogen. IARC (1999) har klassat gruppen polyklorerade fenoler som en möjlig cancerogen. Klorfenoler bedöms inte vara fosterskadande. Förutom de direkta hälsoeffekterna uppvisar klorfenoler en kraftig lukt och smak. Klorfenoler kan orsaka att fisk blir oätlig på grund av dålig smak i koncentrationer som är lägre än de som orsakar toxiska effekter på fisken. Klorfenolers kemiska egenskaper innebär att de potentiellt kan bioackumuleras i akvatiska organismer. För landlevande organismer har bioackumulation i maskar och växter observerats. Möjlighet till anrikning i näringskedjorna (biomagnifiering) är begränsad för de lägre klorerade fenolerna på grund av deras korta biologiska halveringstid. Inga data finns tillgängliga rörande biomagnifiering av högklorerade fenoler. Organiska tennföreningar (OTC) Tenn är en metall som har förmågan att binda både till organiska samt oorganiska ämnen. Tenn är fyrvärd vilket innebär att den kan binda upp till fyra kol kedjor. De vanligaste tennorganiska föreningarna (OTC:na) är mono-, di- och tri-tennorganiska ämnen dvs. föreningar med en, två eller tre kolkedjor. Många av de OTC:na har biocid verkan och har därför använts i sammanhang där denna egenskap har varit önskvärd så som för att förhindra påväxt under båtskrov, vid träimpregnering, som bekämpningsmedel i jordbruket m.m. Vid träimpregnering i Södermanland har man använt sig av TBTN, Tributyltennaftenat, i vilken tennatomen är bunden till tre butylkolkedjor och en naftenatgrupp. Träimpregnering med OTC används främst för virke som ska användas till finsnickeri ovanför marken då impregneringen inte är effektiv mot nedbrytning vid markkontakt. Effekten av OTC i miljön har främst studerats i vattenmiljön då de främst förknippas med användningen av båtbottenfärger sk. antifoulingfärger. Det finns mycket litet fakta framtaget om hur OTC påverkar miljön när det används som träimpregneringsmedel. OTC har relativt hög fettlöslighet vilket innebär att de till stor del adsorberas till partiklar i akvatiska miljöer. Den höga fettlösligheten innebär också att OTC har låg vattenlöslighet vilket främst styrs av antalet och längden på kolkedjorna. Vattenlösligheten påverkas i stor grad av salthalten, ph och temperaturen i vattnet. Lösligheten är som lägst mellan ph 6-8. Nedbrytning av tennorganiska föreningar är en långsam process där kolkedjorna bryts ned en i taget. Tennorganiska föreningar är stabila föreningar som bryts ned av UV-strålning, starka syror och elektronacceptorer. Nedbrytning kan även ske mikrobiellt. Under aeroba förhållanden kan nedbrytningen i jord ta en till tre månader. Under anaeroba förhållanden så som i sjösediment kan däremot nedbrytningen ta upp till flera år. Nedbrytningshastigheten är även beroende 15

av temperaturen samt tillgången på mikroorganismer. Fullständig nedbrytning av OTC leder slutligen till en tennjon. OTC är så svårnedbrytbara att de ackumuleras i miljön. Fettlösligheten bidrar även till att OTC binder till organisktmaterial. Stabiliteten i molekylen samt fettlösligheten bidrar till att OTC lagras i främst sediment men även i jord och i levande organismer. Oorganiskt tenn anses vara ofarligt. OTC är däremot giftigt. Hur giftig föreningen är beror främst på skillnader molekylstrukturen hos de olika föreningarna så som antalet kolkedjor och längden på dessa. Det är även stor skillnad mellan hur olika typer av organismer reagerar. Vanligtvis ökar toxiciteten med stigande antal kolkedjor. Detta innebär att tri-tennorganiska ämnen så som TBTN har relativt hög toxicitet. Den tennorganiska molekylens polaritet påverkar även upptaget och ackumulationshastighet vilket därmed även påverkar toxiciteten. En opolär molekyl tas lättare upp och ackumuleras mer jämfört med en polär molekyl. Mono- och di organiskt tenn är polära och triorganiskt tenn är i princip opolärt vilket gör denna ämnesgrupp mer toxisk. OTC verkar hormonstörande och påverkar det endokrina systemet hos många organismer. Det är t ex extremt giftigt för många akvatiska organismer så som fisk och blötdjur. Kunskapen om effekten av OTC långtidseffekter i människor är mycket begränsad. Det finns dock rapporter som visar att vid långtidsexponering har påverkan på huden och andningsvägarna konstaterats. Själva hanteringen av tennorganiskt impregnerat trä ger inga hudirritationer sedan träet har torkat. Luftburna partiklar så som ånga, droppar av impregneringsvätska och damm som avges från det impregnerade virke har däremot konstateras vara irriterande vid inandning. 16

Resultat I denna inventering av träimpregneringsbranschen i Södermanland har sammanlagt 24 objekt identifierats varav 5 objekt tillhör pågående verksamheter. För dessa har inventeringen och riskklassningen skett i samband med den ordinarie tillsynen. På ett objekt har det inte kunnat fastställas om det bedrivits någon träimpregneringsverksamhet och resterande 18 har riskklassats enligt MIFO-metodiken. Utav dessa 18 har 6 objekt gått vidare och riskklassats enligt MIFO-fas 2 (se tabell 2). I de fall där sanering gjordes i slutet av 1980-talet eller början av 90-talet har riskklassning gjorts efter saneringen för att undersöka om efterbehandlingsåtgärderna uppfyller dagens krav. De objekt som sanerats efter år 2000 utfördes riskklassningen före saneringen. Detta innebär att de har idag inte den riskklass som den tilldelades före saneringen. Denna klassning har därför satts inom parantes i den överskikt som finns i tabell 2. Inventeringsresultat MIFO-fas1 Fördelning av objekten kommunvis är: Eskilstuna 2 objekt varav 1 riskklass 3 och 1 riskklass 0 Gnesta 1 objekt varav 1 är i riskklass 2 Katrineholm 2 objekt varav 1 riskklass 1 och 1 riskklass 2 Nyköping 8 objekt varav 1 riskklass 1, 4 riskklass 2 och 3 riskklass 3 Inventeringsresultat MIFO-fas2 Fördelning av objekten kommunvis är: Flen 1 objekt varav 1 är riskklass 2 Katrineholm 1 objekt varav 1 är riskklass 2 Nyköping 3 objekt varav 2 är riskklass 1 och 1 riskklass 2 Strängnäs objekt varav 1 är riskklass 3 Bakgrundsmaterial, analyser och rapporter som resultatdelen bygger på har inte tagits med i referenslistan pga. utrymmesskäl men kan fås på Länsstyrelsen i Södermanlands län. Tabell 2. Översikt av saneringsläget på objekt knutna till träimpregneringsverksamhet Objekt Kommun Fas1 Fas2 Övrigt Nore 20 (Folke byggmaterial) Eskilstuna 3 Provtagning & Sanering 86-87, klassning efter sanering Valhalla 2:23 (Folke byggmaterial) Eskilstuna 0 Ingen riskklassning gjord pga. bristande uppgifter Bettna Såg AB Flen 2 2 Provtagning 2000, eventuellt ytterligare undersökningar Fd. Träcentrum i Sparreholm Flen Markundersökning & sanering -87, översiktlig markundersökning -03, planerad sanering -06, pågående verksamhet Bengtås Trä och byggmaterial Gnesta 2 Sanering -87 (förorenade massor ingjutet i betong), klassning efter sanering Banverket, Östra Regionen Katrineholm Banverket ansvarar för inventeringen, pågående verksamhet BPA, Värmbols bruk Katrineholm 2 2 Planerad huvudstudie 2005 Forssjö Bruk AB Katrineholm Sanering -85 (förorenade massor ingjutet i betong), pågående verksamhet Forssjötippen Katrineholm Deponi knuten till Forssjö Bruk, pågående verksamhet Katrineholms Träförädling AB Katrineholm Undersökning pågår, inget fastställt datum för sanering Lyshälla 1:4 Katrineholm (1) Sanering 2004, klassning före sanering Stettin Katrineholm 2 Sanering 1990, klassning efter sanering Barkdeponin (Sjösa Såg) Nyköping 2 Provtagning 2003 Buskhyttan 2:7 (Buskhyttans Såg) Nyköping 1 1 Planerad ansvarsutredning, inget fastställt datum Bysjökärret (Ålberga Såg) Nyköping 3 Deponering av avskiljningsvatten Bålsjön (Virby 1:53) Nyköping 2 2 Planerad ansvarsutredning, inget fastställt datum Hagnesta diken Nyköping 3 Misstänkt deponi knuten till Sjösa Såg Sjösa gruvor (Storgruvan) Nyköping 1 Pågående ansvarsutredning Sjösa Såg Nyköping (1) (1) Sanering 2005, klassning före sanering Svärta gård Nyköping 3 Misstänkt deponi knuten till Sjösa Såg Tydikehyttan Nyköping 2 Planerad MIFO-fas 2, inget fastställt datum Valsta Nyköping 2 Misstänkt deponi knuten till Sjösa Såg Ålberga Såg Nyköping 2 Sanering 1992, klassning efter sanering Sandåsa Timber AB Strängnäs 3 Pågående verksamhet 17

Träimpregneringsverksamheter i Södermanland Figur 8. Karta över misstänkt förorenade områden knutna till träimpregneringsverksamhet. Riskklass och motivering Nedan följer en kort redovisning av de identifierade och inventerade objekten. De presenteras kommunvis. För ytterligare uppgifter om respektive objekt hänvisas till Länsstyrelsen i Södermanland där materialet är lagrat i MIFO-databasen. Eskilstuna kommun Folke byggmaterial Det bedrevs träimpregnering med ammoniakaliska kopparmedel hos Folke byggmaterial på fastigheten Nore 20 från åren 1971 till 1986, då verksamheten flyt- tade. En sanering genomfördes 1986 i samband med flytten och marken är idag asfalterad. Anläggningar som var i drift före slutet av 70-talet saknade i allmänhet skydd mot markkontaminering. Det var först på 70-talet som man började inse att hanteringen hittills varit ganska "slaskig". Markprover som tagits i samband med saneringen runt den gamla impregneringsanläggningen visade på mycket alvarliga halter av koppar. Massorna har schaktats bort och deponerats vid kommunens deponi Lilla Nyby i Eskilstuna. De branschspecifikaföroreningar som förekommer på gamla träimpregneringsanläggningar bedöms ha mycket hög farlighet. Undersökningen som gjordes 18

1986 är med dagens mått mätt bristfällig och lämnar många frågetecken. Föroreningsnivån är idag därför mycket osäker. Exponering skulle kunna ske om föroreningarna når Eskilstunaån eller grundvattnet. Spridningsförutsättningarna bedöms som små då marken består av täta jordlager. Objektet ligger inom ett industriområde där yrkesverksamma människor vistas dagligen. Skyddsvärdet bedöms därför som litet och känsligheten bedöms som stort. Sammanslaget ger dessa förutsättningar Folke byggmaterial riskklassen 3 enligt MIFO-fas 1 undersökningen. Flens kommun Träcentrum i Sparreholm Träcentrum i Sparreholm, fd Holmes bruk, har bedrivit sågverksamhet sedan 1850. Träimpregnering bedrevs mellan åren 1951-1972 med CCA-medel. Det impregnerade virket lastades på vagnar och drogs ut på rälsbana där de stod och droppade av. Delar av sågverket förstördes vid brand i november 1972 och ny såganläggning togs i drift hösten 1973. Sedan 1984 bedriver Dax Door verksamhet på platsen. Företaget tillverkar, ytbehandlar och säljer möbler och inredningssnickerier. Vid kartläggningar inom industriområdet 1985-1986 konstaterades mycket höga halter av koppar, krom och arsenik i det område där blandningstankarna stod. Detta område sanerades 1987 efter beslut av Länsstyrelsen. För att fastställa ytterligare föroreningar undersöktes området ytterligare under 2003. Denna undersökning visade på ytterligare förorenade ytor. Kommunen planerar att åtgärda dessa under 2006. Detta objekt har inte MIFO-inventerats av länsstyrelsen då det är en pågående verksamhet. Hästön Barkdeponi Barkning och deponering av bark utfördes på Hästön från träcentrum i Sparreholm mellan 1966-1975. Betydande mängder bark och sågverksanfall har utfyllts från fastlandet. Detta objekt har inte MIFO-inventerats av länsstyrelsen då deponin tillhör en pågående verksamhet. Bettna Såg AB Vid Bettna såg har det bedrivits sågverksamhet mellan 1954 till 2002 med försäljning av byggvaror. År 1973 påbörjades impregneringsverksamheten och anläggningen är fortfarande i drift. Vid impregneringen använde man arsenikbaserat medel sk CCA-medel fram till 1995. Efter 1995 skedde impregneringen med ett sk CCP-medel innehållande koppar, krom och fosfor. Under 2001 utfördes en markundersökning med totalt 10 analyserade prover. Vid denna undersökning påträffades mycket allvarliga halter av arsenik samt måttligt allvarliga halter av koppar och krom. Föroreningarnas farlighet är mycket hög. Arsenikkoncentrationen är lokalt mycket hög och tillståndet är mycket alvarligt. Området är öppet och exponeringsrisken är stor. Spridningsförutsättningarna bedöms som mycket stora till ytvatten, stora till mark och grundvatten samt måttliga från byggnader och anläggningar då marken består av glaciala och finkorniga sediment underlagrade av täta jordlager (lera). Känsligheten är mycket stor då det finns dricksvattenbrunnar på grannfastigheten, och föroreningarna kan komma att påverka dessa. Skyddsvärdet för objektet bedöms som måttligt då det är beläget på industrimark. Sammanslaget ger dessa förutsättningar Bettna Såg AB riskklassen 2 enligt MIFO-fas 2 undersökningen. Gnesta kommun Bengtås Trä och Byggmaterial Startåret för Bengtås Trä och Byggmaterial inte säkert fastställd. På ekonomiska kartan från 1958 finns en sågverksamhet på norra delen av området markerat. Någon gång under 1970-talet flyttas verksamheten söderut, kanske 1975. Företaget bedriver tryckimpregnering mellan 1968-85 och doppning mellan 1973 till 1975. Man tryckimpregnerade med Bolidensalt, ett arsenik-, koppar- och krombaserat medel samt doppade med klorfenol medel. Under 1985 läggs tryckimpregneringen ned och under 1987 saneras området enligt de förelägganden som Länsstyrelsen ger. Slam och avfall omhändertas som miljöfarligt avfall samt sand och grus med spill av impregneringsvätska skrapas samman och gjuts in i betong. Doppningskaret som var nedsänkt i marken göts igen och fylldes med sand. Detta är idag en ogräsbevuxen yta som utgör vändplats för bussarna. Impregneringsbassängen fylldes med sand och en yta skrapades ihop och göts igen. Denna utgör idag grund till ett hus på området. Avrinningsplattan från tryckimpregneringsverksamheten är övergjuten och där ligger ett garage idag. Verksamheten pågår fortfarande idag med enbart varuförsäljning. Föroreningarnas farlighet bedöms som mycket hög. Föroreningsnivån bedöms vara stor då saneringen 19

som utfördes 1987 var bristfällig. I samband med saneringen provtogs två provgropar på tre nivåer. Proverna visade mycket allvarliga halter av arsenik, koppar och krom, med mycket stor påverkan från en punktkälla. Halterna var mycket förhöjda vid markytan men snabbt sjunkande mot djupet. Området är industrimark idag med sandfyllning som underlagras av lera. Avrinningen från området leder troligtvis ned mot Sigtunaån. Spridningsförutsättningarna till ytvatten bedöms därför som mycket stora och i mark samt till grundvatten som stora. Spridningsförutsättningarna från byggnader och anläggningar bedöms som måttliga. Vid Forssjöströmmen har det funnits en såg till och från sedan 1500-talet. På senare tid har det bedrivits tryckimpregnering fram till 1975 och doppning fram till 1982. På platsen har det även funnits ett järnbruk med masugn men den verksamheten las ned i början av 1900-talet. Mätningar som genomfördes 10 år efter det att tryckimpregneringen avslutades, visade på starkt förhöjda halter av arsenik och måttligt förhöjda halter av krom och koppar Känsligheten bedöms som stort för byggnader och anläggningar då verksamheten är i drift och människor befinner sig där dagligen. Känsligheten för området bedöms som måttligt då det utgörs av industrimark där exponeringen för människor bedöms som begränsad. Skyddssvärdet för området bedöms som stort för grundvatten samt ytvatten och sediment. Detta beror dels på närheten till det vattenskyddsområde som ligger ca 450m norr om fastigheten samt dels närheten till Sigtuna ån. Skyddsvärdet för marken bedöms som måttlig med tanke på att området ligger på industrimark. Sammanslaget ger dessa förutsättningar Bengtås Trä och Byggmaterial riskklassen 2 enligt MIFOfas 1 undersökningen. Katrineholms kommun Banverket, Östra Regionen På fastigheten Katrineholm 4:1 har det bedrivits träimpregnering med arsenikbaserade träskyddsmedel fram till början av 1950-talet och kreosotimpregnering till slutet av 1960-talet. Verksamheten har förekommit på flera ställen inom området eftersom anläggningen varit spårbunden och flyttats från plats till plats. En sanering genomfördes 1987 då jordmassor med arsenikhalter inom intervallet 200-2000mg/kg TS tillsammans med kreosotförorenad jord deponerades i ett upplag som tätats med Cefyll för att förhindra fortsatt utlakning och föroreningsspridning. Ytterligare ett upplag med innehåll av huvudsakligen arsenikförorenade jordmassor från Stettin/Luvsjö-området i Katrineholms kommun har anlagts i omedelbar anslutning till det första upplaget. Upplagen färdigställdes 1988 respektive 1992. Detta objekt har inte MIFO-inventerats av länsstyrelsen då det är en pågående verksamhet. Forssjö Bruk Figur 9. Flygbild över Forssjö Bruk tagen mellan 1979 och 85. Vid en nybyggnation grävdes den förorenade marken upp och göts in i betongfundament som fortfarande ligger kvar inom fabriksområdet. Detta objekt har inte MIFO-inventerats av länsstyrelsen då det är en pågående verksamhet. Forssjö Bruk Deponi Intill sågverket finns en deponi som var verksam mellan åren 1957 och 1983, där har det deponerats hushållsavfall från Forssjö, barkavfall från sågen samt miljöfarligt avfall i form av slam från doppningsbehållarna innehållande "Servarex teknisk". (47% tetraklorfenol; 7% pentaklorfenol; 8% triklorfenol.) Totalt upp till 180 m 3 slam från dessa behållare har deponerats. Av ursprungliga avfallsvolymen om 200 000 m 3 finns endast kvarvarande mängd om ca 10 000 m 3. Betydande mängder har grävts ur och använts som jordförbättringsmedel (pågick vid fältbesök 1993-11-04). Detta objekt har inte MIFO-inventerats av länsstyrelsen då deponin tillhör en pågående verksamhet. BPA, Wärmbols Bruk I området har industriellverksamhet bedrivits sedan i slutet av 1870-talet. Under de första ca 70 verksamhetsåren var Wärmbols bruk ett pappersbruk. Efter det att bruket lades ner har det i området be- 20

drivits olika typer av verksamhet t.ex. träimpregnering, trä- och stenindustri, lackering av trä och metall, blästring av metall och bilverkstad. Området består av två fastigheter, Värmbol 1:24 där det idag ligger en gräsfotbollsplan och en grusfotbollsplan som används frekvent. Och Värmbol 1:144 som är ett aktivt industriområde. Länsstyrelsen har tidigare inventerat och riskklassat detta objekt till en 2:a som gick vidare till fas 2 som konsultföretaget WSP genomförde 2004, dessa bedömningar är deras. Föroreningarnas farlighet i mark, grundvatten och sediment varierar från låg till mycket hög. Jordarterna i området utgörs av grusig fyllning som underlagras av silt och/eller torv och/eller morän. Fyllningen bedöms som genomsläpplig och silt, torv och morän som normaltät. Grundvatten har påträffats i området och grundvattengradienten är tydligt riktad mot ytvattenrecipienten Duveholms- och Backasjön. Det betyder att det finns spridningsförutsättningar mot ytvattenrecipienten. I området finns även tekniska installationer vilket också kan styra spridningen av föroreningar. Baserat på detta bedöms spridningsförutsättningarna som måttliga från mark, grundvatten och sediment och som stor till ytvatten. Känsligheten för exponering av föroreningar med nuvarande markanvändning är måttlig. I närområdet finns inga kända naturskyddsområden. På fastigheterna bedöms det att det finns ekosystem som är mycket vanliga i regionen. Sannolikt är ekosystemet något påverkat av den verksamhet som under lång tid bedrivits på platsen. Miljöns skyddsvärde inom området bedöms därmed som måttlig. Ytvattenrecipienten Duveholms- och Backasjön bedöms ha ett stort skyddsvärde. Sammanslaget ger dessa förutsättningar Wärmbols bruk riskklassen 2 enligt MIFO-fas 2 undersökningen. Lyshälla 1:4 På fastigheten Lyshälla 1:4 har det under en längre tid funnits en såg, mellan åren 1964-1969 bedrevs det även tryckimpregnering på plasten. Träimpregneringens branschspecifika föroreningar bedöms ha mycket hög farlighet. Föroreningsnivån bedöms vara mycket stor eftersom XRF-analyser tagna på plats visar mycket höga koncentrationer av arsenik, koppar och nickel samt att biokemiska analyser på växtrötter ca 200 m nedströms i diket visar en hög halt av arsenik. Spridningsförutsättningarna är mycket stora eftersom marken består av genomsläppliga jordarter. Till följd av att det ligger nära betesmark, jordbruk och brunnar för grundvattenuttag får objektet en mycket hög känslighet. Skyddsvärdet för Lyshälla 1:4 bedöms vara måttligt då det inte finns några skyddsvärda områden i närheten. Sammanslaget ger dessa förutsättningar Lyshälla 1:4 riskklassen 1 enligt MIFO-fas 1 undersökningen. Riskklassningen ledde till att objektet sanerades 2004. Katrineholms Träförädling AB På 50-talet var Katrineholms Träförädling en av Mellansveriges största och modernaste anläggningar. År 1969 var 131 personer anställda vid sågen, brädgården och Forssjö lådfabrik. Under perioden 1960-1984 impregnerades sågat virke med impregneringsmedlet Rentokil K33 vilket är ett CCAmedel (krom, koppar och arsenik). På detta objekt kommer det att genomföras en sanering och objektet kommer därför inte att MIFOinventeras av länsstyrelsen. Stettin Träimpregnering Vid Stettin har det bedrivits tryckimpregnering med ett krom, koppar och arsenikbaserat impregneringsmedel mellan åren 1948 och 1961. Efter genomförda markundersökningar 1990 grävdes förorenade massor upp och transporterats bort till Katrineholm 4:1. Massor med en arsenikhalt överstigande 2000 mg/kg TS transporterades till SAKAB. För att minska utlakningen från kvarvarande jordmassor har större delen av området asfalterats. Vid saneringen upptäcktes det att allt läckage av impregneringsmedel avleddes via avloppsbrunnar i den betongplatta på vilken impregneringsanläggningen varit uppställd till ett närbeläget dike. Diket rinner ut i Luvsjön ca 650 m sydväst om impregneringsplatsen. Diket och intilliggande områden sanerades 1992, även dessa massor deponerades på fastigheten Katrineholm 4:1. Träimpregneringens branschspecifika föroreningar bedöms ha mycket hög farlighet. Föroreningsnivån bedöms som måttlig till stor då översiktliga prover visar på låga metallhalter förutom i ett prov där allvarliga halter av arsenik kunde detekteras. Även kontrollprogrammet visar på neråtgående halter i grundvattnet, detta kan dock öka om den hårdgjorda yta som idag finns tas bort eller körs sönder till följd av nuvarande markanvändning. Spridningsförutsättningarna bedöms vara måttliga till stora, spridningsförutsättningarna är stora där det inte finns någon hårdgjord yta eftersom marken består av fyllnadsmassor. 21

Känsligheten är stor då objektet ligger inom ett yttre skyddsområde för vattentäkt men det inte finns några bostadsområden i direkt anslutning. Skyddsvärdet är måttligt då det ligger i anslutning till ett industriområde. Sammanslaget ger dessa förutsättningar Stettin riskklassen 2 enligt MIFO-fas 1 undersökningen. Nyköpings kommun Ålberga såg (Kilamöbler, Kila trä, Ålberga hyvleri) På fastigheterna Ålberga 8:1, Ålberga Kraftstation 4:1 och Ålberga gård 3:1 har det förekommit flera olika verksamheter, verksamheterna har även bytt namn vilket medför att det finns flera namn på detta objekt. Sågverksamhet har funnits på platsen sedan medeltiden men under 1950-60 och -70 förekom det tryckimpregnering sporadiskt sommartid under 3-4 veckor per år. Det har även bedrivits doppning mellan åren 1980-84. En s.k. 5T anläggning har även använts och flera verksamheter har pågått utomhus direkt på marken. Kemikalier som använts är bl.a. CCA-medel resp. PCP-medel och tributyltennpreparat (TBTN) nämnda. Viss sanering skedde 1989-90 men flera frågetecken kvarstår efter denna. På området kontrollerades enbart metall (koppar, krom, arsenik) medan föroreningar från doppningsverksamheten inte är undersökta (PCP och TBTN). De höga halterna av främst arsenik men också koppar och krom som konstaterats vid tidigare undersökningar kan trots saneringen i sig motivera ytterligare undersökningar. Oklarheter kvarstår kring både rivna och kvarvarande byggnader då främst beträffande doppningen. Träimpregneringens branschspecifika föroreningar bedöms ha mycket hög farlighet. Föroreningsnivån bedöms vara måttlig till stor. Spridningsförutsättningarna är stora till mycket stora pga. närheten till Kilaån med högt skyddsvärde (Natura 2000- område). Känsligheten är stor då objektet ligger intill ett område med permanentboende samt att det finns brunnar i närheten, om de används för grundvattenuttag är okänt. Skyddsvärdet är stort till mycket stort då objektet ligger intill Kilaån som är ett riksintresse. Risk finns att allmänhet och framförallt de som arbetar inom området kan exponeras av föroreningar. Sammanslaget ger dessa förutsättningar Ålberga såg riskklassen 2 enligt MIFO-fas 1 inventeringen. Bysjökärret (Ålberga Såg) Dumpning av "avskiljningsvatten" som blivit kvar efter fällning av impregneringsmedlet med CuSO4 + osläkt kalk. Dumpningen skedde vid en vändplan i slutet av en skogsbilväg nära Bysjökärret. Träimpregneringens branschspecifika föroreningar bedöms ha mycket hög farlighet. Föroreningsnivån bedöms som liten då översiktliga undersökningar samt övriga uppgifter inte tyder på att det dumpats några större mängder. Spridningsförutsättningarna bedöms vara stora då området består av genomsläppliga jordarter och sluttar ned mot kärret. Känsligheten för området bedöms vara liten då det är ett avlägset område långt ifrån närmsta bebyggelse och skyddsvärdet mycket stort eftersom det ligger inom ett naturvårdsområde klass 1. Sammanslaget ger dessa förutsättningar Bysjökärret riskklassen 3 enligt MIFO-fas 1 undersökningen. Sjösa Såg Under ca 50 års tid har det bedrivits verksamhet på fastigheten Valsta 3:4. Verksamheten omfattas av både doppning och tryckimpregnering vilket ger en föroreningsbild med både dioxiner, klorfenoler och metallerna krom, koppar och arsenik. Förbrukningen av tryckimpregneringsmedlet Tanalith CCA Oxid B, som använts sedan 1961, låg 1983 på ca 90 ton/år, doppningen som bedrevs från mitten av 70- talet förbrukade 1983 1800 liter Mitrol 48 per år. Det impregnerade virket har både lagrats och bearbetats vidare på plats. Idag bedrivs tryckimpregnering i slutna behållare och lagring av sågade trävaror på fastigheten, det finns även andra verksamheter av verkstads- och industrikaraktär på området. Av de verksamhetsutövare som bedrivit impregneringsverksamhet på Valsta 3:4 har alla utom den nuvarande, Sjösa Trä AB, gått i konkurs. Den nuvarande verksamhetsutövaren har bedrivit sin verksamhet under relativt kort tid (6 år jämfört med den totala driftstiden på 57 år). Verksamheten är idag av blygsam omfattning (3 anställda) jämfört med tidigare perioder. Medan verksamheten bedrevs av Sjösa AB var anläggningen länets största impregneringsanläggning med 51 anställda. Idag bedrivs verksamheten på ett sätt som gör att risken för ytterligare tillförsel till marken av impregneringsmedel är mycket liten. Den nu använda impregneringstuben står på en invallad yta. Avdroppning av nyimpregnerat virke sker även på en betongyta som är ansluten till en brunn från vilken avdroppad impregneringsvätska återförs till produktionen. Allt impregnerat virke förvaras därefter under tak. 22

Sågverksområdet i Sjösa har sedan länge betraktats som ett av de mest förorenade områdena i Södermanland. Det står placerat på tredje plats på listan över länets 30 mest förorenade områden. Figur 10. Flygbild över Sjösa Såg tagen 1985. De risker som främst gäller för området är direktkontakt med arsenikförorenad jord vid arbete på fastigheten, inhalation av dammbunden arsenik vid torr väderlek samt att barn kommer i kontakt med arsenikförorenat vatten vid lek i Kattgalgebäcken. En sanering av Sjösa såg kommer att utföras under 2005 då bl.a. en förorenad byggnad om ca 120 m 2 skall rivas, då det finns förorening både i och under byggnaden. Saneringen omfattas även av ett saneringsschakt på ca 24 200 m 3. För ytterligare information kontakta Länsstyrelsen om saneringsanmälan och huvudstudie. Barkdeponin (Sjösa Såg) Uppgifter från sågverksinventeringen år 1972 beskriver att sågen deponerar 2-3000 m 3 bark. Sannolikt har det även skett viss "vildtippning". Även tunnor (med rester av impregneringsmedel), förpackningar (med rester av bekämpningsmedel), plastdunkar mm skrot och avfall har tippats på platsen. På 80-talet skedde försäljning av bark från tippen. Vid fältundersökning 2002 noterades att tunnor stack upp ur marken på ett flertal platser inom området. Bitar av plantexdunkar noterades även på ytan. Området är skräpigt som innebär risker i sig oavsett eventuella föroreningar. Området bör röjas upp och i samband med detta kan kompletterande provtagningar behöva göras beroende av vad det man då kan komma att hitta. Exponering kan främst ske via direktkontakt med avfall på tippen. Tippen är belägen mindre än 100m från ett elljusspår och en idrottsplats ligger relativt nära. Den näraliggande Svärtaån har ett mycket högt naturvärde, klass 3 i länets naturvårdsprogram. Tippen gränsar dessutom mot jordbruksmark. Avståendet till skyddsområdet för den kommunala reservgrundvattentäkten är ca 1 km. Träimpregneringens branschspecifika föroreningar bedöms ha mycket hög farlighet. Spridningsförutsättningarna bedöms som måttliga. Den undersökning som genomförts visar låga föroreningsnivåer. Samtidigt låg arsenik- och kadmiumhalten över riktvärdena för känslig markanvändning i ytliga markskikt i två av provgroparna. Spår av klorfenol påträffades också ytligt i en punkt. I kombination med förekomst av dunkar och tunnrester samt närheten till rekreationsområde, kan inte området utan uppstädning sägas utgöra en "måttlig risk för människors hälsa och miljön" Skyddsvärdet är stort eftersom tippen gränsar mot jordbruksmark och ligger i närheten av Svärtaån som är ett naturvårdsprogram klass 3. Känslighet är stor för att det ligget i närheten av att elljusspår och en idrottsplats. Sammanslaget ger dessa förutsättningar barkdeponin riskklassen 2 enligt MIFO-fas 1 inventeringen. Hagnesta diken (Sjösa Såg) Bäckfåran som fortfarande på 60-talet var öppen lades igen (okänt när). Täckdikningen utfördes med lera, bark och flis. Tips från allmänheten indikerade att även tomma träimpregneringstunnor hade använts som fyllning vid täckning av bäckfåran. I de undersökningar som har utförts har inga tunnor påträffats och inga analyser i något medium har bekräftat misstankarna. Trots detta bör någon uppföljning ske av vattendraget pga Tunsättersbäckens skyddsvärde och det faktum att undersökningen omfattar en begränsad del av ett stort område. 23