14/09/SKUSAN - Vissa kostnader vid bestämmande av betalningsutrymme vid skuldsanering

14/09/SKUSAN - Vissa kostnader vid bestämmande av betalningsutrymme vid skuldsanering Dnr 801-4916-09/121 2009-10-28 Vid bedömningen av vad en gäldenär ska få förbehålla sig för sin egen och sin familjs försörjning vid en skuldsanering ska Kronofogdemyndigheten följa det som framgår av nedanstående promemoria. Ställningstagandet fastställdes den 14 oktober 2009. Detta ställningstagande ersätter tidigare gällande styrsignal avseende vissa kostnader vid bestämmande av betalningsutrymme vid skuldsanering daterad den 16 maj 2006. Anna-Carin Gustafsson Åström Processägare Susan Höglund Westermark Verksjurist, föredragande PM - Vissa kostnader vid bestämmande av betalningsutrymme vid skuldsanering 1 Sammanfattning Sjukdomskostnader För att en sjukdomskostnad ska beaktas i ett skuldsaneringsärende krävs att gäldenären specificerar vad kostnaderna avser och att han begär ersättning för dem. Kostnader som omfattas av högkostnadskort för medicin eller läkarvård ska dock beaktas upp till högkostnadsskydd utan att gäldenären styrker förekomsten av kostnaderna eller behovet av det som kostnaderna avser. Även följande kostnader ska regelmässigt godtas, om kostnaderna och behovet av det som kostnaden avser är styrkta, genom läkarintyg eller på annat sätt: kostnad för sjukresor, specialkost, färdtjänst, hemtjänst, god man eller förvaltare, vistelse på sjuk- eller behandlingshem samt för glasögon eller linser. Utrymmet för att beakta andra sjukdomskostnader än ovan uppräknade är litet. För det fall situationen skulle uppkomma ska behovet och kostnaderna vara styrkta genom läkarintyg eller på annat sätt. Tandvårdskostnader Normalbeloppet får anses inkludera kostnader för årlig kontroll, enklare tandlagning och tandhygienist. Tillägg för tandvårdskostnader kan ske i samband med en större behandling som av tandläkare bedöms vara nödvändig. Gäldenären bör uppvisa intyg och kostnadsförslag från behandlande tandläkare där det framgår att behandlingen är nödvändig och att behandlingen, om det finns alternativa behandlingssätt, utgör det billigaste alternativet. Normalt bör det intyg från behandlande tandläkare som inges av gäldenären godtas. Endast i de fall det rör sig om anmärkningsvärt höga kostnader bör tandläkaren kontaktas för att utreda om hela behandlingen är att betrakta som nödvändig, samt om det finns billigare behandlingsalternativ. Kostnader för resor till och från arbetet Gäldenären ska i normalfallet förbehållas kostnaden för månadskort i kollektivtrafik. Om gäldenären vid taxering får ta upp kostnader för resor till och från arbetet med bil, på grund av restiden eller behov av bil i tjänsten, ska kostnaden för bilresa beaktas i skuldsaneringsärendet. Kostnaden beräknas på samma sätt som vid taxeringen. I normalfallet bör inte någon utredning

göras av om yrkandet framstår som rimligt, oavsett om resan görs med kollektivtrafik eller med bil. Om gränsen för skatteavdrag överskrids ska nettokostnaden för resorna beaktas. Kostnader för resor för arbetslösa Har gäldenären resekostnader för att söka arbete eller delta i andra åtgärder som kommunen eller arbetsmarknadsmyndigheten anordnar ska dessa beaktas när det bestäms vad gäldenären ska betala i en skuldsanering. En förutsättning för att kostnaden ska beaktas är att skuldsaneringsgäldenären begär att kostnaden ska förbehållas. Skuldsaneringsgäldenären ska även göra troligt att denne har den begärda kostnaden. Kostnader för resor för den som inte står till arbetsmarknadens förfogande Kostnader för resor för den som inte står till arbetsmarknadens förfogande ska beaktas i den omfattning det är motiverat i varje enskilt ärende. Resekostnader i samband med umgänge med barn Resekostnader i samband med umgänge med barn ska beaktas när det bestäms vad gäldenären ska betala i en skuldsanering. Det måste dock utredas i varje enskilt ärende vilka möjligheter föräldrarna själva har att täcka kostnaderna, om kostnaderna kan täckas på annat sätt samt vad som är rimligt att godta i fråga om antal resor och kostnaderna för dessa. Umgängeskostnader i övrigt, exempelvis för uppehälle, ska inte beaktas. 2 Bakgrund och frågeställning Av 9 skuldsaneringslagen (2006:548) framgår att det belopp som ska fördelas mellan borgenärerna i skuldsaneringen ska bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som ska förbehållas gäldenären för hans och hans familjs försörjning. Därvid ska bestämmelserna i 7 kap. 4-5 utsökningsbalken (UB) om förbehållsbelopp vara vägledande. Enligt 7 kap. 4 UB får en gäldenärs lön tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen. Enligt 7 kap. 5 bestäms det belopp som inte får tas i anspråk, förbehållsbeloppet, med ledning av ett normalbelopp som ska innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad. Kronofogdemyndigheten meddelar närmare bestämmelser om normalbeloppet. Reglerna om förbehållsbelopp vid löneutmätning ska således vara vägledande när det bestäms vad en gäldenär ska betala i en skuldsanering.

3 Sjukdomskostnader 3.1 Gällande rätt m.m. Av Kronofogdemyndighetens allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under 2009 (KFM A 2008:1) följer att tillägg till normalbeloppet bör göras för kostnad till följd av sjukdom. Tillägget bör minskas med ersättning för sådan kostnad som utbetalas av försäkringskassa eller på annat sätt. Sjukdomskostnader för hela familjen ska beaktas. Kronofogdemyndigheten har i meddelandet KFM M 2008:1 lämnat ytterligare information om hur kostnader på grund av sjukdom ska behandlas. Huvudregeln är att endast kostnaden för s.k. traditionell sjukvård, d.v.s. sådan sjukvård som omfattas av det s.k. högkostnadsskyddet, beaktas. I meddelandet uttalas dock att tillägg för vård och medicin som inte omfattas av högkostnadsskyddet kan göras om det föreligger särskilda skäl och behovet är styrkt. Vid bestämmandet av med vilket belopp tillägg ska göras bör kronofogdemyndigheten beakta om kostnaderna är nödvändiga och om behovet kan tillgodoses med ett lägre belopp än det yrkade. I meddelandet uttalas även att tillägg för kostnader för särskild kost på grund av sjukdom bör medges. Konsumentverkets årliga beräkningar av merkostnader för olika specialkoster bör vara vägledande. Vidare uttrycks att kostnader för sjukresor, färdtjänst, hemtjänst, god man eller förvaltare, för vistelse på sjuk- eller behandlingshem, hjälpmedel vid funktionshinder eller dylikt samt för glasögon ska förbehållas gäldenären. I löneutmätningspraxis har uttalats att man i största möjliga utsträckning, för likformighetens skull, ska tillämpa schabloner vid utmätning i lön. HD förbehöll i rättsfallet RIC 36/03 gäldenären kostnaden för massage som inte omfattades av högkostnadsskyddet. Domstolen uttalade att schabloner bör tillämpas i största möjliga mån vid utmätning i lön men att de kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det. I det prövade fallet ansågs omständigheterna vara så särpräglade att gäldenären förbehölls kostnaden för massagebehandlingen. Samtliga skuldsaneringsteam har vid handläggning av skuldsaneringsärenden i huvudsak följt reglerna om förbehållsbelopp vid löneutmätning. Borgenärer och domstolar synes ha godtagit detta. Skuldsaneringsteamen kräver inte att sjukdomskostnader som omfattas av högkostnadskort för medicin eller läkarvård styrks. 3.2 Kronofogdemyndighetens bedömning Enligt Kronofogdemyndighetens bedömning saknas det skäl att i det normala skuldsaneringsärendet vara generösare med att beakta sjukdomskostnader än vad som är fallet vid beräkning av förbehållsbelopp i ett löneutmätningsärende. För att en sjukdomskostnad ska beaktas i ett skuldsaneringsärende ska normalt krävas att gäldenären specificerar vad kostnaderna avser och att han begär ersättning för dem. Sjukdomskostnader för hela familjen ska beaktas. Kostnader som omfattas av högkostnadskort Kostnader som omfattas av högkostnadskort för medicin eller läkarvård ska beaktas utan att gäldenären styrker förekomsten av kostnaderna eller behovet av det som kostnaderna avser.

Kostnader för sjukresor, specialkost, färdtjänst m.m. Följande av kostnader ska också regelmässigt godtas, om kostnaderna och behovet av det som kostnaden avser är styrkta, genom läkarintyg eller på annat sätt: - Kostnad för sjukresor. Eventuell möjlighet att utnyttja högkostnadsskydd ska beaktas. - Kostnad för specialkost. Kostnaden bestäms i enlighet med Konsumentverkets årliga beräkningar av merkostnader. - Kostnad för färdtjänst. Gäldenärens hela kostnad för färdtjänst ska normalt inte beaktas utan endast den merkostnad som rörelsehandikappet innebär. - Kostnad för hemtjänst. - Kostnad för god man eller förvaltare. - Kostnad för vistelse på sjuk- eller behandlingshem. Eventuell möjlighet att utnyttja högkostnadsskydd ska beaktas. - Kostnad för glasögon eller linser. Normalt bör endast kostnader för glas, båge eller linser i lägsta prisklass beaktas. - Kostnad för hjälpmedel vid funktionshinder el dyl. Bör medges för egenavgiften. Övriga sjukdomskostnader För övriga sjukdomskostnader, utöver de som har nämnts ovan, gäller precis som vid löneutmätning att möjligheten att beakta kostnaderna ska tillämpas restriktivt. En prövning måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. För att sådana sjukdomskostnader ska beaktas krävs att kostnaderna och behovet av det som kostnaderna avser är styrkta, genom läkarintyg eller på annat sätt. 4 Tandvårdskostnader 4.1 Gällande rätt m.m. Enligt 9 skuldsaneringslagen (2006:548) ska det belopp som fördelas mellan borgenärerna i en skuldsanering bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens samtliga tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som ska förbehållas gäldenären för dennes och dennes familjs försörjning. Vid beräkningen ska bestämmelserna i 7 kap. 4 och 5 utsökningsbalken vara vägledande. Kronofogdemyndigheten föreskrifter och allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. utgör en utgångspunkt för beräkningen av förbehållsbeloppet även i skuldsaneringsärenden. Av KFM M 2008:1, Kronofogdemyndighetens information om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m., framgår i huvudsak följande när det gäller tandvård. Normalbeloppet får anses inkludera kostnader för årlig kontroll, enklare tandlagning och tandhygienist. Tillägg för tandvårdskostnader kan ske i samband med en större behandling som av tandläkare bedöms vara nödvändig. Gäldenären bör uppvisa intyg och kostnadsförslag från behandlande tandläkare där det framgår att behandlingen är nödvändig och att behandlingen, om det finns alternativa behandlingssätt, utgör det billigaste alternativet. Inom verkställighetsprocessen godtas normalt det intyg från behandlande tandläkare som inges av gäldenären. Endast i de fall det rör sig om anmärkningsvärt höga kostnader kontaktas tandläkaren för att utreda om hela behandlingen är att betrakta som nödvändig, samt om det finns billigare behandlingsalternativ.

4.2 Kronofogdemyndighetens bedömning Borgenärernas intresse av att få så mycket betalt som möjligt för sina fordringar ska väga tungt i skuldsaneringssammanhang. Samtidigt står det helt klart att det måste finnas en möjlighet att i en skuldsanering förbehålla gäldenären medel för vissa tandvårdsbehandlingar som inte kan skjutas på framtiden. Det är inte rimligt att man inom skuldsaneringsprocessen är strängare än verkställighetsprocessen i sina bedömningar av vad som är nödvändig tandvård och vad som är billigast möjliga alternativ till behandling. Detta inte minst med tanke på att ett skuldsaneringsbeslut är tänkt att hålla under flera års tid. Av det sagda följer att skuldsaneringsprocessen normalt bör godta vad som framgår av ett intyg från behandlande tandläkare. Rör det sig om anmärkningsvärt höga belopp bör dock kontakt tas med tandläkaren i fråga för att utreda i vilken mån det går att skjuta på delar av behandlingen eller om det finns billigare behandlingsalternativ. (Se Rättslig PM 2009-04-21, Dnr 806-11778-09/123 Nr 1/09) 5 Kostnader för resor till och från arbetet 5.1 Gällande rätt m.m. Av Kronofogdemyndighetens allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under 2009 (KFM A 2008:1) följer att tillägg till normalbeloppet bör göras för kostnad för fullgörande av tjänst. Vid beräkningen av tillägget bör tillämpas de bestämmelser som gäller för avdrag för motsvarande kostnader vid taxering enligt inkomstskattelagen. Samtliga skuldsaneringsteam har vid handläggning av skuldsaneringsärenden i huvudsak följt reglerna om förbehållsbelopp vid löneutmätning. Borgenärer och domstolar synes ha godtagit detta. 5.2 Kronofogdemyndighetens bedömning Kostnader för resor till och från arbetet ska som regel beaktas i enlighet med vad som gäller vid taxering enligt inkomstskattelagen. Detta innebär att gäldenären i normalfallet ska förbehållas kostnaden för månadskort i kollektivtrafik. Om gäldenären vid taxering har medgetts avdrag för kostnader för resor till och från arbetet med bil, på grund av restiden eller behov av bil i tjänsten, ska kostnaden för bilresa beaktas i skuldsaneringsärendet. Kostnaden beräknas på samma sätt som vid taxeringen. (Observera att detta belopp ändras över tid, se Skatteverkets hemsida för aktuellt belopp) I normalfallet bör inte någon utredning göras av om yrkandet framstår som rimligt, oavsett om resan görs med kollektivtrafik eller med bil. Endast den del som överskrider gränsen för skatteavdrag ska beaktas. (Observera att detta belopp ändras över tid, se Skatteverkets hemsida för aktuellt belopp)

6 Kostnader för resor för arbetslösa 6.1 Gällande rätt m.m. Arbetsförmedlingen ersätter som regel inte en arbetssökandes kostnader för att ta sig till och från arbetsförmedlingen. Ersättning för sådana resor lämnas endast i speciella undantagsfall. Däremot kan ersättning i vissa fall utges för resekostnader för att söka arbete. För detta krävs att restiden från sökandens bostad till den arbetsplats sökanden ska besöka är mer än två timmar enkel väg. Av Kronofogdemyndighetens allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under 2009 (KFM A 2008:1) följer att tillägg till normalbeloppet bör göras om gäldenären har resekostnader för att söka arbete eller delta i andra åtgärder som kommunen eller arbetsmarknadsmyndigheten anordnar. I rättsfallet RIC 43/99 förbehöll en hovrätt en arbetssökande gäldenär kostnader för resor. Vissa skuldsaneringsteam har vid handläggning av skuldsaneringsärenden beaktat gäldenärens kostnad för resor till arbetsförmedlingen eller med anledning av sökande av arbete medan andra inte har beaktat sådana kostnader. 6.2 Kronofogdemyndighetens bedömning Kostnader för resor för en arbetssökande medför tillägg till normalbeloppet vid löneutmätning. Enligt Kronofogdemyndighetens bedömning finns det inte skäl att tillämpa en mer restriktiv linje vid handläggning av skuldsaneringsärenden. Har gäldenären resekostnader för att söka arbete eller delta i andra åtgärder som kommunen eller arbetsmarknadsmyndigheten anordnar ska dessa därför beaktas när det bestäms vad gäldenären ska betala i en skuldsanering. En förutsättning för att kostnaden ska beaktas är att skuldsaneringsgäldenären begär ersättning och dessutom gör troligt att han har den begärda kostnaden. 7 Kostnader för resor för den som inte står till arbetsmarknadens förfogande 7.1 Gällande rätt m.m. I Kronofogdemyndighetens allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under 2009 (KFM A 2008:1) görs inget tillägg till normalbeloppet för kostnaden för resor för den som inte står till arbetsmarknadens förfogande utöver vad som följer av reglerna om förbehåll för sjukresor och för färdtjänst. Av avsnitten 5 och 6 ovan framgår att de som har arbete eller är arbetslösa kan förbehållas kostnaden för antingen resa till arbete eller till arbetsförmedling respektive till anställningsintervjuer m.m. Även för den som inte står till arbetsmarknadens förfogande bl a

sjuka och pensionärer - kan det finnas behov av att företa resor som medför kostnader, exempelvis när gäldenären har långt avstånd till närmaste affär eller till annan service. Genom att den här gruppen av personer inte förbehålls kostnaden för resor på samma sätt som för de som står till arbetsmarknadens förfogande, kan de få en merkostnad jämfört med den senare gruppen. Vissa skuldsaneringsteam har vid handläggning av skuldsaneringsärenden antingen schablonmässigt eller efter en enskild prövning förbehållit pensionärer ett belopp motsvarande ett månadskort i kollektivtrafik för de merkostnader för resor de kan antas ha. Andra skuldsaneringsteam har antingen inte alls eller endast i enstaka undantagsfall beaktat sådana kostnader. 7.2 Kronofogdemyndighetens bedömning För att kunna fatta ett hållbart skuldsaneringsbeslut bör gäldenärens kostnader för nödvändiga resor - exempelvis till närmaste affär eller annan service - beaktas vid bestämmandet av vilket belopp som ska erläggas i skuldsaneringen. En bedömning ska dock göras i varje enskilt ärende. 8 Resekostnader i samband med umgänge med barn 8.1 Gällande rätt m.m. Enligt artikel 3 i barnkonventionen ska domstolar, myndigheter och lagstiftande organ sätta barnets bästa i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Man ska tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som krävs för dess välfärd, med hänsyn till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess vårdnadshavare, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder. I föräldrabalkens portalparagraf 6 kap. 2a framhålls att barnets bästa ska komma i främsta rummet då frågor som rör vårdnad, boende och umgänge avgörs. Detta framgår även i FB 6 kap. 15a där det anges att rätten ska besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet. Vid denna bedömning ska särskilt avseende fästas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Av 7 kap. 1 föräldrabalken följer att föräldrar svarar för underhåll av barn efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Om ett barn inte bor med båda sina föräldrar ska enligt 6 kap. 16a samma balk den förälder som bor tillsammans med barnet ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Det ska ske efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. Av Kronofogdemyndighetens meddelande KFM 2008:1 följer att tillägg till normalbeloppet inte bör göras för kostnad till följd av umgänge med barn. I rättsfallen RIC 43/99 och 51/01 har hovrätten inte förbehållit gäldenären för kostnad för utövande av umgänge med barn. I det senare fallet motiverades beslutet med vikten av att följa schabloner vid löneutmätning. Med undantag för ett skuldsaneringsteam och då i något enstaka fall har kostnader för umgänge med barn inte beaktats vid beräkningen av vad en skuldsaneringsgäldenär ska betala till sina borgenärer.

8.2 Kronofogdemyndighetens bedömning För den förälder som har umgänge med ej hemmavarande barn kan kostnaden för umgänget - för resor och för försörjning av barnen under viss tid - bli mycket omfattande. När det gäller kostnader för barnets försörjning bör dessa normalt kunna täckas genom avdrag på underhållsbidraget, såvida hänsyn inte tagits till dessa kostnader redan i samband med fastställandet av underhållsbidragets storlek. Detta gäller dock inte kostnader för umgängesresor. Bestämmelsen i 6 kap. 16a föräldrabalken om att den förälder som bor tillsammans med barnet ska ta del i kostnaderna för umgängesresor medför i och för sig att kostnaden inte alltid behöver bäras enbart av umgängesföräldern. Detta till trots kan kostnaden för umgängesföräldern i vissa fall bli omfattande. I förarbetena till skuldsaneringslagen framhålls vikten av att den gäldenär som har beviljats skuldsanering tvingas att leva en längre tid under mycket knappa omständigheter. Detta med hänsyn till den allmänna betalningsmoralen. Samtidigt framhålls att det är av stor vikt att den gäldenär som har beviljats skuldsanering också ges en reell möjlighet att fullfölja den avbetalningsplan som han kan vara ålagd (prop. 1993/94:123 s. 112). För att upprätthålla ett umgänge som är i enlighet med barnets bästa utan att en betalningsplan i skuldsaneringen ska äventyras finns det således skäl att beakta reskostnader som är förenade med umgänget. Mot ett sådant förfarande talar främst borgenärernas intresse av att få så mycket betalt som möjligt i skuldsaneringen och att det kan finnas ett värde i att i minsta möjliga utsträckning avvika från reglerna angående förbehållsbelopp vid löneutmätning. Dessa omständigheter kan dock inte anses uppväga de negativa konsekvenser det riskerar att föra med sig att inte beakta umgängesförälderns reskostnader. Mot denna bakgrund bedömer Kronofogdemyndigheten att gäldenärens reskostnader i samband för umgänge med barn i skälig omfattning ska beaktas vid beräkningen av vad en skuldsaneringsgäldenären ska betala till sina borgenärer. Det ska dock i varje enskilt fall utredas vilka möjligheter föräldrarna själva har att täcka kostnaderna, om kostnaderna kan täckas på annat sätt samt vad som är rimligt att godta vad gäller antal resor och kostnaderna för dessa. Övriga umgängeskostnader, exempelvis för uppehälle, ska inte beaktas. (Se rättslig PM 806-11778-09/123 Nr 2/09)