Statsrådets skrivelse till riksdagen angående förhandlingarna om ett strategiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Japan, å andra sidan (strategiskt partnerskapsavtal med Japan) I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds en promemoria till riksdagen om förhandlingarna om ett strategiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Japan, å andra sidan. Helsingfors den 13 oktober 2016 Försvarsminister Jussi Niinistö Ambassadråd Sami Leino
UTRIKESMINISTERIET PROMEMORIA 29.9.2016 FÖRHANDLINGARNA OM ETT STRATEGISKT PARTNERSKAPSAVTAL MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH DESS MEDLEMSSTATER, Å ENA SIDAN, OCH JA- PAN, Å ANDRA SIDAN 1 Bakgrund EU och Japan inledde förhandlingar om ett strategiskt partnerskapsavtal i april 2013. Samtidigt förs det också förhandlingar om ett frihandelsavtal. Statsrådet överlämnade den 26 maj 2016 en skrivelse till riksdagen om frihandelsavtalsförhandlingarna. I avtalsförhandlingarna mellan EU och Japan om ett strategiskt partnerskap tas viktiga politiska frågor upp. Med ett ambitiöst och täckande strategiskt partnerskapsavtal kan förbindelserna mellan EU och Japan fördjupas. Avtalet syftar till att stärka parternas engagemang för gemensamma värderingar och principer (demokrati, rättsstaten, mänskliga rättigheter, grundläggande fri- och rättigheter). Europeiska unionen och Japan har många gemensamma politiska och ekonomiska intressen och båda är konstruktiva aktörer i det internationella samfundet. Båda strävar efter att bidra till internationell fred och säkerhet och deltar aktivt i försöken att lösa de internationella utmaningarna (bl.a. eliminering av fattigdomen och klimatförändringen). På grund av de gemensamma intressena har parterna förutsättningar för att få ut betydande nytta av ett fördjupat partnerskap. Det strategiska partnerskapsavtalet bygger på den gemensamma förklaringen från 1991 och den tioåriga handlingsplanen Shaping our common future från 2001. I Europeiska unionens säkerhetsstrategi från 2003 erkänns Japan som en av Europeiska unionens viktigaste strategiska partner. Vid toppmötet mellan Europeiska unionen och Japan 2011 beslutade man inleda en diskussionsprocess för parallella förhandlingar om ett brett frihandelsavtal och ett bindande ramavtal. 2 Avtalsförhandlingarna och behandlingen i EU Kommissionen rekommenderade i slutet av juli 2012 rådet att inleda förhandlingar om ett strategiskt partnerskapsavtal med Japan. Den första förhandlingsrundan mellan EU och Japan fördes i april 2013. Avtalsförhandlingarna förs i rådets arbetsgrupp COASI (Asia-Oceania Working Party). Till dags dato har det förts inalles 11 förhandlingsrundor. Den tolfte förs sannolikt i oktober 2016. Förhandlingarna har i sakfrågor framskridit långsammare än väntat. Ursprungligen var målet att förhandlingarna skulle ha slutförts under 2015. De långsamma framstegen under 2015 hade sin grund i förhandlingarna om Stillahavspartnerskapet (TPP, Trans-Pacific Partnership) som var Japans primära mål. TTP-avtalet undertecknades i februari 2016. Som nationell ikraftträdandeåtgärd måste Japans parlament ännu ratificera TPP-avtalet och sedan är landet förhoppningsvis redo att gå vidare i förhandlingarna med EU med avseende på både frihandelsavtalet och det strategiska partnerskapet. 2
Dagens uppskattning är att förhandlingarna kan slutföras under 2016, förutsatt att det sker med raska tag. Detta är också EU:s mål. För att målet ska nås krävs det dock förmåga och vilja till kompromisser av bägge parter. 3 Ärendets nationella beredning Utrikesministeriet har berett ärendet i samarbete med övriga sektorministerier. U-skrivelsen har behandlats genom ett skriftligt förfarande i sektionen för yttre förbindelser mellan den 4 och 5 oktober 2016. Riksdagen informerades med en E-skrivelse (E 133/2012 rd) den 15 november 2012 informerats om att förhandlingarna inletts. 4 Rättsgrunden enligt EU-rätten Beslutet om formen för det strategiska partnerskapsavtalet som förhandlas med Japan fattas först när förhandlingarna är slutförda, både ett EU-avtal och ett så kallat blandat avtal är möjligt. Ett blandat avtal innehåller bestämmelser inom både medlemsstaternas och EU:s behörighet. Eftersom förhandlingarna fortfarande pågår finns varken kommissionens förslag till beslut om undertecknande eller om provisorisk tillämpning av avtalet ännu att tillgå. Utifrån innehållet i avtalsutkastet är uppskattningen i det här skedet att åtminstone artikel 212 i EUF-fördraget kommer att utgöra den materiella rättsliga grunden för rådets beslut om avtalet. Den förfaranderättsliga grunden i rådets beslut om undertecknande av avtalet kommer att vara artikel 218.5 i EUF-fördraget och i beslutet om ingående av avtalet artikel 218.6 i EUF-fördraget. Till den del det gäller besluten om undertecknande och om ingående av avtalet för unionens del, och om endast artikel 212 i EUF-avtalet används som materiell rättslig grund, fattas besluten i rådet med kvalificerad majoritet. Rådets beslut om undertecknande av avtalet förutsätter inte att Europaparlamentet hörs eller godkänner avtalet. Parlamentet informeras dock om saken i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget. Rådets beslut om ingående av avtalet förutsätter dock parlamentets godkännande. 5 Huvudsakligt innehåll Det strategiska partnerskapsavtalet som förhandlas syftar till att på bred bas främja dialogen och samarbetet mellan EU och dess medlemsstater, å ena sidan, och Japan, å andra sidan, och där behandlas flera samarbetsområden på ett relativt allmänt plan. I avtalstexten har 35 av inalles 54 artiklar stängts. I de stängda artiklarna konstateras att Europeiska unionen och dess medlemsstater samt Japan förbinder sig till de gemensamma värderingarna och dialogen om dem, till samordning och samarbete på internationella forum. Enligt avtalet ska samarbetet mellan Europeiska unionen och Japan i säkerhetspolitiska frågor främjas genom åtaganden om att minska handeldvapnen och de lätta vapnen, stödja Internationella brottmålsdomstolen (ICC), och bekämpa terrorism- 3
en samt att förhindra och minska de kemiska, biologiska, radiologiska vapnen och kärnvapnen. När det gäller utvecklingsfrågor förbinder sig parterna att utbyta synpunkter och föra en regelbunden dialog samt i möjligaste mån också till en mera detaljerad samordning i frågor som gäller hållbar utveckling och eliminering av fattigdom på det globala planet. Samarbetet i krissituationer görs effektivare på både bilateral, regional och internationell nivå, däribland också i form av humanitärt bistånd. När det gäller handel och ekonomi betonas i avtalet de gemensamma målen om en hållbar och balanserad ekonomisk tillväxt, skapande av nya arbetstillfällen och utrotning av protektionism. Det är meningen att utbytet av information ska effektiveras med avseende på finanspolitik och reglering. Samarbetet ska också intensifieras inom vetenskap, teknologi och innovationer. I trafikfrågor lyfts särskilt samarbetet inom luftfartssektorn fram, men även trafikeringen på land (järnvägar) och till sjöss. Informationsutbyte och eventuellt samarbete lyfts fram också i rymdfrågor. Det industriella samarbetet intensifieras för att förbättra företagens konkurrenskraft. Avtalet lyfter särskilt fram innovationer, klimatförändringen, energieffektivitet, standardisering, samhällsansvar och internationaliseringsstöd för företagen. Det hänvisas också till beskattningsfrågor med ett konstaterande om betydelsen av god förvaltning och transparens. Turismens betydelse konstateras i förhållande till ekonomisk tillväxt och kulturellt utbyte. Informationsutbytet ska intensifieras också i frågor som gäller informationssamhället och konsumentskydd. Miljöskyddet behandlas i avtalstexten med hänsyn till effektivt utnyttjande av resurser, biologisk diversitet, hållbar konsumtion och produktion, stödelement för miljöskyddet och skyddet av naturresurser. Det fastställs att EU och Japan är i ledande ställning i kampen mot klimatförändringen och dess effekter. Betydelsen av samarbete betonas särskilt inom ramen för Förenta nationerna (FN) och andra relevanta internationella organisationer. Man söker gemensamt svar på de utmaningar som klimatförändringen och den demografiska utvecklingen ställer. Avtalsparterna åtar sig att intensifiera samarbetet i energifrågor såsom energisäkerhet, globala energimarknader och investeringar, energieffektivitet och teknologier i samband med energi. Avtalet innehåller också separata artiklar om fiske och sjöfart. Där betonas att internationell rätt ska följas och ekosystemen bevaras. I avtalet föreslås tätare samarbete inom arbets- och socialpolitiken, hälsoområdet och rättsligt samarbete samt betonas vikten av att rensa ut korruption och organiserad brottslighet. Det är också meningen att fördjupa samarbetet för att minska möjligheterna till penningtvätt och finansiering av terrorism samt förhindrande av spridning av olagliga narkotiska ämnen. Cybersamarbetet ska enligt avtalet byggas upp kring informationsutbyte, utvecklande av internationella normer, utrensning av cyberbrottslighet och stöd för tredjeländers cyberkompetens. Avtalsparterna förbinder sig också till dialog i sina riktlinjer kring migration. Skyddet för personuppgifter, liksom sektorerna utbildning, ungdom och idrott fastställs också som samarbetsområden i avtalet. Vidare konstateras det i avtalet att en gemensam kommitté för samordning av det strategiska partnerskapet ska inrättas. Förhandlingsfrågor som alltjämt är öppna är bland annat artiklarna som behandlar främjande av handel och investeringar, samarbetet inom tullområdet utifrån samarbetsavtalet mellan EU och Japan från 2008 samt jordbrukssamarbetet. När det gäller dessa områden beaktas också frihandelsavtalet mellan EU och Japan som förhandlas som bäst. När det gäller artikeln om 4
passagerarregister inväntas beslut av Europeiska unionens domstol. Öppna förhandlingsfrågor är också avsnittet som handlar om internationellt och regionalt samarbete samt FN-reformen, liksom även avsnittet om skydd som lämnas av konsulära myndigheter. Vidare är förhandlingarna om de s.k. politiska standardklausulerna och förhandlings- och sanktionsmekanismen fortfarande under arbete. 6 Undertecknande, provisorisk tillämpning och ikraftträdande av avtalet Eftersom förhandlingarna fortfarande pågår, finns det ännu inte är uppgifter om tidpunkten för undertecknande av avtalet. Följaktligen har det inte heller förhandlats om provisorisk tillämpning av avtalet. 7 Ekonomiska och andra konsekvenser Det går inte att göra någon detaljerad konsekvensbedömning av det strategiska partnerskapsavtalet medan förhandlingarna ännu pågår. De direkta ekonomiska konsekvenserna är naturligtvis färre avseende partnerskapsavtalet än när det gäller frihandelsavtalet. Partnerskapsavtalet förväntas fördjupa förbindelserna mellan både EU och Japan och mellan Finland och Japan. Parterna bekräftar i avtalet sitt åtagande om de gemensamma värderingarna och principerna, samt erkänner sin intention att extensivt förtäta samarbetet på olika områden. 8 Förhållande till lagstiftningen i Finland I den här förhandlingsfasen kan det inte uttömmande fastställas vilka alla sektorer som kommer att ingå i avtalet och vilka konsekvenser de kommer att få för området för lagstiftningen. Innan de avtalsbestämmelser som det fortfarande förhandlas om preciseras kan man inte heller med säkerhet veta om de endast är av deklarationskaraktär eller om de sträcker sig längre än till en samarbetsförpliktelse. I förhandlingarna har man ännu inte kommit överens om bestämmelserna som ska definieras som väsentliga element i avtalet eller om sanktionsmekanismerna i samband med det. Sådana bestämmelser hör till området för lagstiftningen eftersom de är bindande på det sätt som avses i grundlagsutskottets utlåtande 31/2001 rd. Avtalets förhållande till lagstiftningen i Finland redogörs mera i detalj när avtalsförhandlingarna framskrider. 9 Ålands ställning Avtalet kommer enligt den aktuella bedömningen Avtalet kommer enligt den aktuella bedömningen både att innehålla bestämmelser som faller inom EU:s och inom medlemsstaternas befogenhet. Den preliminära uppskattningen är att avtalet kommer att innehålla bestämmelser som hör till Ålands behörighet. Förhållandet till lagstiftningen i Finland och till Ålands behörighet måste dock utvärderas närmare när avtalstexten preciseras. 10 Statsrådets ståndpunkt Statsrådet anser att det är viktigt att förbindelserna mellan EU och dess medlemsstater samt Japan utvecklas på bred bas och fördjupas och välkomnar ingåendet av ett strategiskt partnerskapsavtal med Japan. Partnerskapsavtalet innebär förutom intensifierade förbindelser mellan EU och Japan också en beredskap inför förändringar i den internationella säkerhetspolitiska omgivningen. Dialog och 5
multilateralt samarbete samt ett aktivt utvecklande av partnerskap är viktigt såväl för Japan och EU som för Finland. Statsrådet betonar betydelsen av de standardklausuler som införs i samarbetsavtalen med alla länder. Klausulerna gäller mänskliga rättigheter, Internationella brottmålsdomstolen (ICC), handeldvapen och lätta vapen (SALW), kampen mot terrorismen och förhindrande av spridning av massförstörelsevapen (WMD). Finland anser det viktigt att en förhandlings- och sanktionsmekanism tas in i det slutliga avtalet i enlighet med EU:s allmänna riktlinjer. Statsrådet strävar efter ett avtal som för sin del kompletterar det frihandelsavtal som samtidigt förhandlas mellan EU och dess medlemsstater, å ena sidan, och Japan, å andra sidan. 6