NetClean Rapporten 2016

NetClean Rapporten 2016 10 viktiga insikter om barnpornografibrott* En rapport om dokumenterade sexuella övergrepp på barn baserad på en undersökning med 370 poliser i 26 länder.

10 viktiga insikter om barnpornografibrott*

FÖRORD ALLT ÄR INTE MÖRKER I förordet till förra årets NetClean-rapport önskade jag att innehållet hade varit ett annat. Att rapporten handlade om att antalet fall av dokumenterade sexuella övergrepp på barn minskade, istället för ökade. Jag hoppades också kunna skriva i NetClean-rapporten 2016 om att poliserna ser positivt på utvecklingen och att en ökande andel barn räddas. I årets rapport följer vi upp vissa frågor från förra året, men vi har också valt att titta lite djupare på hur övergreppsmaterial på barn delas och sprids, på det öppna Internet, via P2P-nätverk och sociala medier, på arbetsdatorer och på Darknet. Det handlar också om varifrån i världen som barnen på bilderna kommer, hur stora utredningarna egentligen är och de utmaningar som bland annat kryptering och anonymiseringstekniker innebär. Tyvärr kan jag inte skriva i årets rapport att problemet minskar rapporten visar snarare motsatsen. Problemet är stort och polisen och samhället står inför stora utmaningar. Men allt är inte mörker, utan delvis kan jag faktiskt också skriva precis det som jag önskade. En överväldigande majoritet av poliserna som har svarat på undersökningen säger att de har bättre förutsättningar att hantera utredningar av barnpornografibrott, jämfört med förra året. Det är också färre poliser i år än förra året som säger att deras arbete blivit mer krävande. Och framför allt: Tillsammans lyckades de rädda över 1600 barn under 2015. Det är ettusen sexhundra barn som får en chans till en trygg uppväxt. Teknisk utveckling är en orsak till förbättringen. Mer utbildning, ökade resurser och en större medvetenhet i samhället om problemet är en annan. Polismyndigheter runt om i världen blir allt duktigare på att samarbeta med varandra och sexualbrott mot barn prioriteras i högre grad. Dessutom blir alla olika aktörer inom området allt bättre på att samarbeta med varandra polis, offentlig sektor, näringsliv, politiker och intresseorganisationer. Vi har fortfarande långt att gå, och mycket arbete att göra, men de här siffrorna visar att vi är på rätt väg. Tillsammans gör vi verklig skillnad! *DET HANDLAR INTE OM BARNPORNOGRAFI I dagligt tal används ofta termen barnpornografi, men den korrekta termen är dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Alternativt sexuellt övergreppsmaterial på barn. Ordet barnpornografi för tankarna till vuxenpornografin och de två har ingenting med varandra att göra. Det handlar om sexuella övergrepp på barn och bör kallas för vad det är. Samtidigt är termen barnpornografibrott fortfarande den rådande juridiska termen för den här typen av brott. Därför kommer vi i rapporten inte att tala om barnpornografi, men vi kommer motvilligt att använda termen barnpornografibrott. Ord är kraftfulla. Det spelar roll hur vi benämner saker. FREDRIK FREJME HEAD OF NETCLEAN 5

I rapporten har följande personer intervjuats: Björn Sellström, Svenska Polisen, Nationella Operativa Avdelningen NOA, (f.d. Rikskriminal polisen), Nationellt IT-brotts centrum, Gruppen Sexuella övergrepp mot barn. Christian Berg, VD och grundare, NetClean. Jim Cole, Special Agent and Section Chief, Victim Identification, Homeland Security Investigations, Cyber Crimes Center, Child Exploitation Investigations Unit, USA. OM NETCLEAN- RAPPORTEN 2016 NetClean-rapporten 2016 ger en övergripande bild av globala trender inom barnpornografibrott. Rapporten är en unik inblick i de erfarenheter och den samlade kunskap som poliser över hela världen som arbetar med barnpornografibrott besitter. Syftet med undersökningen är att skapa en bredare kännedom och kunskap om barnpornografibrott, med det långsiktiga målet att minska antalet sexuella övergrepp på barn. Rapporten baseras på en anonym enkätundersökning med användare av Griffeye Analyze DI, ett utredningsverktyg för bild och video som används av polismyndigheter över hela världen. Samtliga respondenter är poliser som arbetar med barn pornografibrottsutredningar. Griffeye är NetCleans systerbolag och utredningsverktyget Griffeye Analyze DI skänks pro bono till alla poliser som arbetar med barnpornografibrottsutredningar. Undersökningen genomfördes under perioden 9 juni 13 september 2016 genom en online-enkät på Griffeyes användarportal. I denna sammanställning medverkade 370 poliser från 26 länder. 61,1 procent av respondenterna kommer från USA och 26 procent kommer från Europa. Flera av frågorna är ställda utan svarsalternativ eller så att man kan ange flera svarsalternativ, för att undvika att vi ska råka styra resultatet. Det är förklaringen till att ett antal frågor som presenteras i procent blir mer än hundra procent om man slår ihop resultatet. I NetClean-rapporten 2016 ingår i år också blockeringsstatistik från en internetleverantör. Det som blockeras är kända sidor med sexuellt övergreppsmaterial på barn, och blockeringen sker enligt listor från polisen. För att förklara och analysera resultatet av undersökningen har vi genom fört intervjuer med ett antal personer med omfattande kunskap och erfarenhet inom området. 370 respondenter från 26 länder: Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Danmark, Dominikanska Republiken, Estland, Filippinerna, Frankrike, Grekland, Indien, Italien, Kanada, Kroatien, Lettland, Norge, Nya Zeeland, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Sydkorea, Tyskland, USA, Österrike. Geografisk fördelning av respondenter: USA 61,1 % Storbritannien 8,1 % Kanada 6,5 % Norge 4,3 % Sverige 2,2 % Alla övriga 17,8 % INTERPOL, Crimes against Children unit, Vulnerable Communities Team. (Enheten har valt att kommentera som grupp) Johann Hofmann, Head of Griffeye. Jonas Lindström, Director Group Security & Business Insurance, Tele2. Kevin Lawes, Homeland Security Investigations Special Agent (numera pensionerad), ägare av K&S Teaching and Consulting, USA. Michael L. Bourke, Ph.D., Chief, Behavioral Analysis Unit, United States Marshals Service. Richard W Brown, National Association to Protect Children, Protect. org och projektkoordinator för Project VIC, USA. Verónica Donoso, INHOPE Executive Director. 6 7

10 viktiga insikter om barnpornografibrott 5SIDAN 20-21 6SIDAN 22-25 Sociala medier används för att sprida övergreppsmaterial 500 000 sökningar på känt övergreppsmaterial varje månad 1SIDAN 10-13 2SIDAN 14-15 7SIDAN 26-27 8SIDAN 28-29 Ett växande problem inte enbart negativt Utredningar på flera terabyte och miljontals bilder Material hittas på arbetsdatorer inom både privat och offentlig sektor Polisens största utmaningar: Kryptering, anonymiseringstekniker, live-streaming och deleters 3SIDAN 16-17 4SIDAN 18-19 9SIDAN 30-32 10 SIDAN 33-35 Barnen kommer framför allt från Europa och Nordamerika Fildelning vanligaste sättet att dela övergreppsmaterial Ökad medvetenhet om kvinnliga förövare Ökat fokus på att identifiera och rädda barn 8 9

1 24.5+21.9+13.3+7.7+6+12.9+12.4+91. Ett växande problem inte enbart negativt 74,6 procent av poliserna i undersökningen uppger att deras arbetssituation har blivit mer krävande under det senaste året. Bara 1,1 procent anger att det har blivit mindre krävande. Anledningarna till den ökade arbets belastningen är enligt poliserna framför allt att antalet fall ökar samt att fallen innehåller allt mer data från allt fler lagringsenheter. Teknikutvecklingen, i form av exempelvis kryptering, försvårar också utredningsarbetet och kräver större resurser. Men att arbetsbelastningen ökar är enligt svaren inte enbart på grund av negativa faktorer. Många av poliserna anger att antalet fall ökar som en följd av ökad medvetenhet och anmälningsbenägenhet i samhället, kombinerat med att området prioriteras i högre utsträckning. Dessutom bidrar bättre teknik, mer utbildning, bättre samarbeten och ökade resurser både till att polisen hittar fler fall och har större möjligheter att utreda fallen. Även om 74,6 procent av poliserna anger att arbetsbelastningen ökar kan man jämfört med NetClean- rapporten 2015 se en positiv trend. Då uppgav 97 procent av poliserna att deras arbetssituation hade blivit mer krävande. Sammantaget är det alltså möjligt att vara försiktigt optimistisk. Bättre förutsättningar för att hantera barn pornografi brotts utredningar 91,8 procent av poliserna anger att de har bättre förutsättningar att hantera utredningar med dokumenterade sexuella övergrepp på barn i år jämfört med förra året. Framför allt bättre verktyg, men även Project VIC, mer utbildning och mer resurser uppges som anledningar till att poliserna upplever att situationen har förbättrats. I intervjun på sidan 13 berättar Richard W Brown, projektkoordinator för Project VIC, mer om arbetet och syftet med Project VIC. 74.6+1.1+24.3+n 1,1% 24,3% Förändring i arbetsbelastning under 2015 74,6% Mer krävande: 74,6% Oförändrad: 24,3% Mindre krävande: 1,1 % Anledningarna till att arbetsbelastningen ökar Fler fall. 24,5 % 2. Mer data och fler lagringsenheter. 21,9 % 3. Utmaningar som följd av teknikutveckling. 13,3 % 4. Brist på resurser. 7,7 % 5. Ökande problem i samhället. 6 % 6. Bättre arbetsprocesser och bättre kapacitet.* 12,9 % 7. Ökad medvetenhet i samhället och ökad anmälningsbenägenhet. 12,4 % 8. Brottsligheten prioriteras 1 2 3 4 5 6 7 8 högre hos polisen. 9 % *Som följd av bättre tekniska hjälpmedel, mer utbildning, fler samarbeten och ökade resurser. Anledningar till att polisen upplever att de har bättre 81.8+49.4+46.2+42+23.9+22.9 förutsättningar att hantera barnpornografibrott (möjligt att ange flera alternativ) 1. Bättre verktyg: 81,8% 2. Project VIC: 49,4% 3. Mer utbildning: 46,2% 4. Mer resurser: 42% 5. Barnpornografibrott prioriteras högre: 23,9% 6. Ökad förståelse för 1 2 3 4 5 6 problemet i samhället: 22,9% Under övrigt har dessutom 4,2 procent av poliserna angett att mer erfarenhet är en anledning till att de känner att de har bättre f örutsättningar. 81.8% 49.4% 46.2% 42% 23.9% 22.9% UTREDARNA BLIR ALLT BÄTTRE PÅ ATT HITTA FÖRÖVARE, VILKET LEDER TILL FLER FALL ATT HANTERA. 10 11

KOMMENTAR TILL RESULTATET Verónica Donoso, INHOPE Executive Director. BLIR VI BÄTTRE PÅ ATT BEKÄMPA ÖVERGREPPS MATERIAL PÅ BARN? Är det så att polisen upplever en ökad arbetsbelastning för att problemet med sexuellt övergreppsmaterial på barn faktiskt ökar, eller handlar det om att polis och andra aktörer har blivit bättre på att hitta materialet? Vi ställde frågan till Verónica Donoso på INHOPE som förklarade att det är en komplex fråga. När man tittar på trenderna i världen ser det vid första anblicken ut som att mängden sexuellt övergreppsmaterial på barn ökar. Man måste dock vara f örsiktig när man tolkar de här siffrorna. Att man hittar en ökande mängd material betyder inte nödvändigtvis att problemet ökar. Det kan lika gärna betyda att vi har blivit bättre på att hitta den här typen av illegalt material, kanske beroende på tillgång till nya tekniker eller kanske för att det finns fler och bättre utbildade personer som arbetar med att hitta materialet. I vissa länder kan ökningen av material bero på att allmänheten är mer medveten om problemet, och därför rapporterar det i större utsträckning. Vad jag försöker säga är att eftersom den här typen av material är omöjligt att samla in direkt från källan, blir det svårt att dra en tydlig slutsats. Så länge vi inte vet hur mycket övergreppsmaterial som produceras, distribueras och konsumeras i världen, kan vi inte heller säkert säga om problemet har blivit värre eller inte. Jag tror att den ökande medvetenheten i samhället, användningen av nya teknologier (som exempelvis ICCAM som används av hotlines anslutna till INH O PE ), fortsatt utbildning av specialiserade analytiker och en mer samordnad strategi bland de aktörer som arbetar mot spridning av övergreppsmaterial har en positiv effekt. Framför allt tror jag att de internationella samarbeten som finns, kombinerade med ökat samarbete mellan industri och polis, är avgörande för att vinna den här striden och de förbättras allt mer. Initiativ som We Protect Global Alliance eller Virtual Global Taskforce, som är internationella samarbeten för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp på barn på nätet, är nyckeln till att föra samman rätt personer med rätt kompetenser för att kunna göra verklig skillnad. Hotlines spelar en viktig roll i samhället såväl nationellt som internationellt för att bekämpa sexuella övergrepp på barn. De fungerar som en samlingspunkt där allmänheten på ett säkert och anonymt sätt kan rapportera vad de uppfattar som olagligt material, eftersom människor annars kan känna sig både obekväma och rädda att rapportera direkt till polisen. Allt material som rapporteras in från allmänheten är inte olagligt, men det är precis det här som är vinsten med en hotline. Genom att ta emot och analysera material, inklusive det som inte är olagligt, sparar hotlines polisen värdefull tid så att de istället kan fokusera på att identifiera brottsoffer och förövare samt bekämpa kriminella nätverk. Det blir en brygga som gör att polisen får tillgång till information som de förmodligen aldrig hade fått annars. Även om vi börjar bli bättre på att bekämpa övergreppsmaterial finns det fortfarande mycket att göra. Många länder saknar bra lagstiftning för att hantera barnpornografibrott och mer kraft behöver läggas på att utreda brott, åtala förövare, skydda barn och snabbare ta bort illegalt material från nätet. Dessutom är det mindre än en fjärdedel av alla länder som idag har en hotline, och det antalet måste öka. Det är också nödvändigt att fortsätta arbetet för att öka medvetenheten hos allmänheten. Sammanfattningsvis tror jag att nyckeln till att tackla det här problemet är att fortsätta öka våra ansträngningar, bättre koordinera existerande initiativ och se till att framgångsrika arbetssätt kopieras och multipliceras över hela världen. INHOPE INHOPE är en global paraply organisation för nationella hotlines som alla arbetar mot sexuella övergrepp på barn. INHOPE:s uppdrag är att stödja och utveckla dessa hotlines arbete, för att stärka de internationella insatserna i kampen mot sexuell exploatering av barn genom samverkan med bland annat myndigheter och näringsliv. Nätverket består av 51 hotlines från 45 länder över hela världen. När medlemmar av allmänheten hittar sexuellt övergreppsmaterial på barn på Internet, kan de rapportera materialet till den hotline som finns i deras land. I Sverige är det Ecpat som driver hotlinen. VAD ÄR PROJECT VIC? Project VIC:s ledord är Victims first. No child left behind och handlar om att skifta fokus i barnpornografibrottsutredningar från att leta förövare till att också identifiera och rädda barn. Organisationen startades 2011 och koordineras av the National Association to Protect Children, Protect.org i USA. Målsättningen har sedan start varit att genom tekniska verktyg, arbetssätt och utbildning ge polismyndigheter förutsättningar att effektivt kunna hantera de stora mängder data som barnpornografibrottsärenden innehåller. Project VIC har vuxit till ett globalt initiativ med ett ekosystem av samverkande utredningsverktyg och en gemensam databas via molntjänst. Det har också blivit en inkubator för forskning och utveckling inom området. Tusentals poliser har redan utbildats i hur de kan använda Project VIC, vilket har lett till att hundratals barn har kunnat identifieras och räddas. KOMMENTAR TILL RESULTATET Richard W Brown, National Association to Protect Children, Protect.org och projektkoordinator för Project VIC. PROJECT VIC VICTIMS FIRST. NO CHILD LEFT BEHIND. Det är fantastiskt roligt att Project VIC nämns som en de främsta anledningarna till att utredare känner att de har bättre förutsättningar att hantera barnpornografibrottsutredningar. Att polisen får tillgång till bättre verktyg och mer utbildning är också delvis kopplat till Project VIC. Sedan starten har vi gått från att arbeta med fem enskilda polismyndigheter till över fyrtio olika länder idag. Vi har hjälpt till att rädda tusentals barn bara i USA, globalt kan det handla om tusentals fler barn. Nästan varje vecka hör vi talas om barn som räddats från sexuella övergrepp. I grunden är Project VIC inte en unik idé. Internationella samarbeten är någonting som poliser alltid har sökt och fortfarande söker. Skillnaden är att Project VIC har lyckats genomföra projektet på ett sätt som fungerar. Genom starka tekniksamarbeten, öppna standarder, utbildningsprogram och molntjänster kan polismyndigheter som annars inte hade haft resurserna, och poliser som annars inte hade haft den rollen, arbeta för att identifiera och rädda barn. När vi startade Project VIC hade vi en vision att vi skulle skapa ett paradigmskifte. Från att bara beslagta material och åtala förövare, till att reducera arbetsbelastningen med hjälp av sofistikerade metoder, och allra viktigast skifta fokus till att rädda barn. Det tog ett par år att mogna, men nu har vi kommit till den punkten då vi levererar stora mängder data till polismyndigheter över hela världen och framgångsrikt ändrar etablerade processer och sättet att genomföra utredningar. Det här gör vi genom att leverera det bästa som finns att tillgå inom teknologi, verktyg och utbildning. Vi har sett en snöbollseffekt de senaste åren, då antalet leverantörer av teknik som vill ansluta sig till Project VIC har ökat snabbt. I starten behövde vi övertala teknikleverantörer att ansluta sig till vårt protokoll, nu knackar de på dörren och undrar hur de kan bli delaktiga. Samtidigt har utbildning spelat en viktig roll, eftersom folk har blivit mer medvetna om att informationen finns där ute och vad som är möjligt genom att kombinera en stor mängd information med bra verktyg och teknologi. Vi har sett ett stort antal fall där poliser har gått en utbildning och sedan åkt hem och kört en gammal eller pågående utredning, och inom bara timmar eller dygn räddat barn som de annars hade missat. Ju större momentum vi får, desto bättre kan Project VIC bli. Vårt nästa stora steg är the Project VIC Global Alert System, som är ett nytt och innovativt sätt för att crowdsourca identifiering av brottsoffer internationellt. Utredare kommer att kunna skicka information och data om bilder till hela Project VIC:s internationella community och systemet kommer sedan att skicka en notifiering om någon annan inom gruppen arbetar med samma data. Det här är ett utmärkt exempel på den typ av idéer som kommer från de innovations- och techmöten som Project VIC håller, och visar hur vi effektivt kan omvandla en idé till ett system som helt förändrar förutsättningarna. Den första beta-versionen bör vara färdig under första kvartalet 2017. 12 13

2 1 000 000 400 000 10 000 000 2 000 000 MILJONER 500 000 150 000 KOMMENTAR TILL RESULTATET Johann Hofmann, Head of Griffeye. Utredningar på flera terabyte och miljontals bilder De utredningar och fall som polisen arbetar med blir allt större. Exakt hur stora är svårt att svara på, och svaren hamnar i ett spann från små fall till extremt stora fall. Från poliser som arbetar specialiserat med forensiska utredningar av mobiltelefoner och kanske bara hanterar något hundratal bilder, till poliserna som sitter med de största utredningarna med miljontals bilder. Det blir därför svårt att ange något medelvärde för hur stora polisutredningarna är. Däremot kan vi med de svar vi har fått ge exempel på hur fördelningen i olika fall kan se ut och hur stora de allra största fallen är. En stor del av poliserna uppger att ett normalstort fall innehåller mellan 1-3 TB material, 1-10 miljoner bilder och upp till tusentals timmar med film. Det handlar då om allt material i ett tillslag. Det måste sedan gås igenom för att kunna hitta och utreda det material som innehåller bilder och filmer med dokumenterade sexuella övergrepp på barn. De absolut största fallen är betydligt större än så, även om spridningen är stor, från någon terabyte till 10, 20, 30, 40 eller 65 TB med material. Ett fåtal poliser i undersökningen har svarat att deras största fall är så stora som 100 TB, över 100 miljoner bilder och över 100 000 timmar film. För fyra år sedan var våra genomsnittliga tillslag på totalt 4TB av data som vi behövde gå igenom för att hitta det som var övergreppsmaterial. Förra året hoppade den siffran till 6 TB, och det kommer sannolikt att fortsätta öka. Jim Cole, Special Agent and Section Chief, Victim Identification, Homeland Security Investigations, Cyber Crimes Center, Child Exploitation Investigations Unit, USA. Storleken på ett genomsnittsfall är svårt för oss på INTERPOL att svara på eftersom vi bara får utvalt material och det varierar mycket mellan olika fall. Det största tillslaget är ett fall med 40 TB bara övergreppsmaterial. Det är det största fallet någonsin i Frankrike. INTERPOL, Crimes against Children unit, Vulnerable Communities Team. VAD MOTSVARAR 1TB OCH 100 000 TIMMAR FILM? En terabyte (TB) är tusen gigabyte och en miljon megabyte. En normal dator har ungefär 500 GB utrymme, men en stor hårddisk kan rymma 2 TB. En mobiltelefon har mellan 8 till 32 GB utrymme. För att sätta det i r elation till bilder så är en n ormalstor bild ofta 5 MB. Det betyder att man får plats med ungefär 200 000 bilder på en hårddisk som rymmer 1TB. För att förstå hur mycket 100 000 timmar film är kan man tänka sig att ett år (ej skottår) är 8760 timmar. Det skulle alltså ta en person drygt 11 år att titta på 100 000 timmar med film. GRIFFEYE Griffeye utvecklar Griffeye Analyze, världens främsta plattform för hantering, analys och utredning av stora mängder digital bild och video. Mjukvaran används av polismyndigheter över hela världen för att avslöja viktiga ledtrådar, hitta samband och presentera information som annars normalt hade försvunnit bland de enorma mängder data som beslagtas dagligdags. Griffeye är NetCleans systerföretag. EXPLOSIONSARTAD UTVECKLING Det är nästan ofattbart hur mängden data i omlopp har ökat de senaste åren. Utvecklingen av mobiltelefoner kombinerat med stabila och snabba Internetuppkopplingar och möjlighet att lagra stora mängder data har bidragit till att det har blivit oerhört lätt för vem som helst att producera, distribuera och spara bilder och video i stora mängder. Vi ser varje år hur mängden material som polisen hanterar i sina utredningar, inom en mängd olika brottstyper, växer och hur behovet av att kunna hantera och analysera informationen på ett framgångsrikt sätt ökar. Vi vet att poliser runt om i världen sitter med oerhörda mängder material, men jag måste erkänna att även jag blev förvånad när jag såg siffrorna på de största fallen. 100 TB data, över 100 miljoner bilder och över 100 000 timmar film är ofattbara mängder material. Skulle poliserna behöva gå igenom det manuellt hade det varit en helt omöjlig uppgift. För att kunna hantera den här typen av utredningar krävs en rad olika tekniska lösningar och hjälpmedel, och det är glädjande att se att det händer mycket på området. En stark trend, som är oerhört viktig för polisens arbetsprocesser är att allt fler teknikleverantörer öppnar upp sina verktyg för samarbete med hjälp av standardiserade protokoll för utbyte av information, istället för att som tidigare försöka låsa in användaren till verktyg från en enskild leverantör. Därigenom kan poliserna enkelt flytta information och data mellan de olika verktygen, vilket förenklar deras arbetsprocesser. Project VIC, som vi är en av medgrundarna till, är ett fantastiskt exempel på hur man kan arbeta för att genom teknik, utbildning och samarbete nå stor framgång. I framtiden kommer mängden material bara att fortsätta öka. Det drivs på av den tekniska utvecklingen med möjligheter att spara och distribuera material, men en minst lika viktig faktor är att när Internet byggs ut i nya delar av världen kommer vi att se en explosionsartad utveckling i produktion och distribution även där. Mer information behöver dock inte nödvändigtvis innebära kaosartade utredningar. Med rätt verktyg är information en stor tillgång som leder till större framgång i varje fall som utreds. 14 15

3 KOMMENTAR TILL RESULTATET INTERPOL, Crimes against Children unit, Vulnerable Communities Team. INTERPOL:S DATABAS Det är svårt att svara säkert på var barnen på bilderna kommer ifrån eftersom det finns stora mängder med övergreppsbilder där vi ännu inte vet ursprunget. Det generella intrycket är att de flesta barn på bilderna är av kaukasiskt ursprung. Även om Asien är ett känt resmål för att begå sexual brott mot barn, kommer inte någon större del av övergrepps materialet därifrån. Det vi ser på I NTERPOL just nu är en ökning av nytt övergreppsmaterial från Sydamerika och Kina, där framför allt mängden material från Kina har ökat exponentiellt de senaste månaderna. En stor andel övergreppsmaterial kommer också fortfarande från Ryssland. Geografiskt ursprung för barnen på bilderna och filmerna: (Poliserna har angett vanliagst förekommande geografiskt ursprung och kunnat ange mer än ett alternativ.) Europa (Inkl Ryssland och Turkiet) 66,5% Nordamerika 47,6% Asien 29,1% Sydamerika 5,9% Afrika 1,2% Oceanien 1,2% 47,6% 1,2% 66,5% 29,1% Barnen kommer framförallt från Europa och Nord amerika Det finns ibland en föreställning om att de barn som syns i övergreppsmaterial framför allt kommer från Asien. Men undersökningen visar att det material som poliserna hanterar i sina utredningar framför allt är bilder och filmer på barn från Europa och Nordamerika. En av personerna i undersökningen anger två olika orsaker till varför barn från vissa delar av världen oftare syns i övergreppsmaterial: Två faktorer: Länder med många enheter med internetuppkoppling per person och pålitlig internetuppkoppling, och länder med dåliga lagar eller avsaknad av lagar som förbjuder sexuella övergrepp på barn och där det också är lätt att få tillgång till barn. Yngre barn och grövre våld Flera poliser lyfter i kommentarerna själva fram att de ser en trend med ett ökande antal spädbarn och mycket små barn, samt att innehållet i filmerna och bilderna blir alltmer våldsamt. Samma trend framkom i NetClean-rapporten 2015. Det började med att enstaka fall innehöll mycket material på spädbarn och små barn. Nu finns det i samtliga fall och en del fall har tusentals sådana bilder och filmer. Jag har sett en ökning av sadomasochistisk tortyrporr med barn. Det verkar också vara ett allt större antal bilder/filmer som visar sexuellt utnyttjande av barn som inte kan tala, det vill säga spädbarn och små barn. Fortsatt ökning av grovt material och de unga/yngsta åldrarna, framför allt spädbarn och små barn. De siffror som vi kan hänvisa till kommer från INTERPOL:s databas ICSE (The International Child Sexual Exploitation image database). Utifrån de 10264 serier med övergreppsbilder som finns i ICSE och där barnet är identifierat eller där det finns en stark misstanke om ursprung, kan vi se följande antal barn: Europa 4796 (totalt 39 länder, inkl. Ryssland och Turkiet) Nordamerika 4495 (USA och Kanada) Asien 662 (totalt 13 länder) Oceanien 360 (Australien och Nya Zeeland) Syd- och Centralamerika 345 (totalt 15 länder) Afrika 69 (totalt 4 länder) I tolkningen av siffrorna från ICSE är det viktigt att veta att en serie kan innehålla flera brottsoffer. ICSE i nnehåller också bara material som medlemsländerna har valt att ladda upp, oftast för att få hjälp med identifiering av brottsoffer. Databasen är inte en reflektion av hur mycket sexuellt övergreppsmaterial på barn som totalt finns på nätet, utan är bara den del som utredare har valt att dela med sig av. KOMMENTAR TILL RESULTATET Björn Sellström, Svenska Polisen, Nationella Operativa Avdelningen NOA, (f.d. Rikskriminalpolisen), Nationellt IT-brottscentrum, Gruppen Sexuella övergrepp mot barn. TEKNIKTILLGÅNG STYR PRODUKTION AV ÖVERGREPPSMATERIAL De här siffrorna stämmer utifrån min erfarenhet, även om det är svårt att se på bilderna om de kommer från just Europa eller USA om man inte vet ursprunget av annat skäl. De skulle också lika gärna kunna komma från Australien. Det vi kan se är att en majoritet av bilderna är av barn med ett kaukasiskt ursprung. Den slutsats som jag drar är att det som styr produktionen av material handlar om internetinfrastruktur och teknik. Och eftersom tillgången till internet och teknik är stor i Europa och USA är det också därifrån vi ser störst andel material. 5,9% Det är viktigt att förstå att den överväldigande majoriteten av övergreppsmaterial som vi ser i utredningarna är heminspelat, och inte kommersiellt. Som ett resultat av det reflekterar det givetvis de barn som lever och bor där material spelas in. När jag började arbeta inom det här området fanns det ganska mycket kommersiellt övergreppsmaterial från Östeuropa, och de bilderna och filmerna finns naturligtvis kvar, men de nyproducerade övergreppsbilder och övergreppsfilmer som vi ser är i huvudsak privat inspelade. Att fördelningen ser ut som den gör beror inte på att det sker färre fysiska sexuella övergrepp i vissa delar av världen, utan att de övergreppen inte dokumenteras och sprids i samma utsträckning. Ju mer utbyggd teknik vi får, och ju mer teknik som medborgare i olika länder får, desto mer spridning kommer vi att se även i andra delar av världen, som Afrika, Asien och Sydamerika. 1,2% En relevant fråga är om de som svarat på frågorna i undersökningen ser flest barn från Europa och USA för att de befinner sig i de världsdelarna. I viss mån kan det självklart stämma, men övergreppsmaterial sprids över gränserna över hela världen. Hade det funnits stora mängder övergreppsmaterial från Afrika, Asien eller Sydamerika i omlopp så hade vi varit medvetna om det och sett de bilderna och filmerna. Det som vi kan se är att realtidsövergrepp över internet, det vill säga sexuella övergrepp på barn som beställs och live-streamas över internet, är starkt knutet till Sydostasien. I princip alla sådana ärenden som vi hanterar kommer från Filippinerna. Men även de fallen är starkt knutna till infrastruktur och teknik; så gott som alla förövare i de fallen är från Europa och USA. 16 17

4 Vanligaste sätten att dela övergreppsmaterial (möjligt att välja flera alternativ) 90.4+43+38+35+35+21+17+6 1. P2P/fildelningstjänster: 90,4 % 2. TOR/Darknet: 43 % 3. Sociala medieplattformar: 37,9 % 4. Molntjänster: 34,9 % 5. Instant messaging: 34,9 % 6. E-post: 21,3 % 7. Webbsidor på öppna Internet: 17,3 % 8. Post (USB,DVD eller liknande): 6,3 % 1 2 3 4 5 6 7 8 Fildelning vanligaste sättet att dela övergreppsmaterial På frågan om vilka sätt som är vanligast vid delning av övergreppsmaterial svarar 90 procent av poliserna P2P/fildelning. Andra vanliga sätt är via Darknet/TOR, sociala medier, molnbaserade tjänster och meddelandetjänster (instant messaging). P2P är inte bara det vanligaste sättet, det är också där som man hittar merparten av övergreppsmaterialet. Poliserna uppger att 50-80 procent av materialet i utredningarna hittas på P2P-nätverk och fildelning. Det är dock viktigt att poängtera att bara för att polisen hittar mycket material på P2P-nätverk behöver det inte vara en helt korrekt reflektion av var merparten av övergreppsmaterialet finns. Ett flertal poliser har i kommentarerna betonat att framför allt TOR sannolikt är vanligare än vad som syns i utredningarna. Jag är inte övertygad om att P2P är vanligast. Det är det lättaste sättet att hitta folk. Det är mycket svårare att hitta folk via TOR, men det är förmodligen mer vanligt förekommande än vad vi vet om. Min uppfattning är att TOR är ett annat vanligt sätt det är dock svårare att hitta bevis på att TOR använts för distribution. P2P/fildelningstjänster är vanligast när vi arbetar proaktivt. Det som kommer in mest utan att vi agerar är rapporter från sociala medieplattformar. De flesta misstänkta kombinerar flera olika delningssätt, framför allt e-post, molntjänster och sociala medier. Ett antal poliser lyfter i kommentarerna också fram att allt mer övergreppsmaterial sparas och delas via olika molntjänster, och att det är en ökande trend. Ökad användning av molntjänster. Mindre P2P, mer delning via molntjänster och användning av forum/tor. Back-up mot molntjänster gör det svårare att vara säker på att bilden är helt nedtagen. P2P P2P (peer-to-peer)/ fildelning. Ett sätt att direkt dela filer mellan två eller flera personer utan att filerna behöver lagras på en central server. Det kallas P2P för att alla parter inom nätverket har samma rättigheter. Exempel på fildelningstjänster är The Pirate Bay, Gnutella och Kazaa. TOR/DARKNET Darknet förväxlas ofta med deepnet/deepweb. Deepnet är allting på nätet som inte är sökbart med sökmotorer som Google, exempelvis intranät, databaser, lösenordsskyddade sidor eller sidor som kräver betalning. Darknet är anonyma webbplatser och krypterade nätverk som man vanligast kommer åt via mjukvaran TOR. TOR gör det möjligt att kommunicera anonymt över internet. MOLN- TJÄNSTER Innebär att man via en leverantör kan lagra och dela material med andra utan att behöva spara det hos sig själv. Exempel på molntjänster är Dropbox, Gmail, Google Drive, icloud och Box. INSTANT MESSAGING Ett sätt att via en app eller webben i realtid skicka ett meddelande direkt till en annan person. Ofta kan man även överföra filer och föra videosamtal via instant messagingtjänster. Exempel på tjänster är Skype, WhatsApp, Messenger, ichat etcetera. KOMMENTAR TILL RESULTATET INTERPOL, Crimes against Children unit, Vulnerable Communities Team. NYTT MATERIAL DELAS PÅ TOR Anledningen till att en majoritet av allt övergreppsmaterial fortfarande delas genom P2P-nätverk beror sannolikt på hur enkelt det är att använda, det går snabbt och det är möjligt att dela stora volymer material. P2P är också en teknik som polisen ofta utreder och som är enklare att utreda än exempelvis Darknet, som kräver mycket resurser i form av bland annat tid och teknik. På INTERPOL arbetar vi mer med utredningar i TOR eftersom mycket av det nyproducerade materialet delas där och för att vi fokuserar på proaktivt arbete online. Det vi helt säkert kan säga är att ALL existerande teknologi används för att dela sexuellt övergreppsmaterial på barn. KOMMENTAR TILL RESULTATET Björn Sellström, Svenska Polisen, Nationella Operativa Avdelningen NOA, (f.d. Rikskriminalpolisen), Nationellt IT-brottscentrum, Gruppen Sexuella övergrepp mot barn. BEHÖVS MER INFORMATION OM HUR MATERIAL SPRIDS Det finns ingen riktigt bra information om var och hur den största andelen övergreppsmaterial sprids. Det krävs en hel del arbete för att ta reda på det, men det skulle vara väl investerad tid och resurser. Ser man till situationen specifikt i Sverige har vi inte ens en riktigt samlad kompetens i hur sociala medier används för spridning av övergreppsmaterial, eftersom vi på NOA inte får vetskap om alla fall runtom i landet. Resultatet i undersökningen reflekterar istället de erfarenheter och de upplevelser som poliserna som arbetar med det här har. Utifrån min erfarenhet och de fall som vi arbetar med så skulle jag säga att det absolut är P2P som är det vanligaste sättet att dela på. Det säger något om hur lite gärningsmän vet om sin sårbarhet det är inte svårt att hitta de som är ute på fildelningssajter. När vi hittar en ip-adress är det ytterst sällan som det visar sig att det är någon annan som har använt nätverket eller proxyservern, ip-numret brukar leda oss till gärningsmannen. Eftersom det idag är så lätt att hitta information om hur man döljer sin identitet är min gissning dock att den största delen övergreppsmaterial sprids på den dolda delen av nätet, med hjälp av anonymiseringstekniker. Sociala medier används också mycket och framför allt har det skapat en plattform för problemet med grooming, samt de lite nyare trenderna med virtuella eller regisserade övergrepp. Annars är min magkänsla att sociala medier inte är det primära spridningssättet. Däremot tror jag att det används för att få kontakt med likasinnade och att sprida tips och information till varandra. Sociala medier utgör en stor utmaning för oss i Sverige, eftersom de ofta är baserade utomlands och har olika lagstiftning att förhålla sig till. Bolag i Kanada får exempelvis inte lämna ut uppgifter till andra länders myndigheter, vilket gör att vi måste göra en rättshjälpsbegäran för att få ut information. Det är både tids- och resurskrävande. Det behövs bättre internationell lagstiftning för att komma åt den typen av problem. 18 19

5 50+36.5+24+16.5+15+15+13+7.5+6.5+6 Utredarna ombads ranka de sociala medie-nätverk som de får flest antal inkommande rapporter från. De svarade: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1. Kik: 50 % 2. Facebook: 36,5 % 3. Snapchat: 24 % 4. Twitter: 16,5 % 5. Skype: 15 % 6. Instagram: 14,5 % 7. Tumblr: 13 % 8. Google+: 7,5 % 9. Omegle: 6,5 % 10. WhatsApp: 6 % * Frågan har ställts utan föreslagna svarsalternativ och varje respondent har kunnat ange upp till fem sociala nätverk. Sociala medier används för att sprida övergreppsmaterial I takt med att användandet av sociala medier ökar i samhället, ökar också problematiken med att övergreppsmaterial sprids i sociala medier. Trenden lyftes upp redan i NetClean-rapporten 2015, och bekräftas i årets undersökning. Som redovisat under insikt fyra uppger 37.9 procent av poliserna att sociala medier är ett av de vanligaste sätten att sprida övergreppsmaterial på. I en av frågorna där poliserna själva har fått ta upp trender som de ser som ökande och viktiga tar hela 34 procent självmant upp ökningen av och utmaningen med självproducerat material, grooming, så kallad sextortion samt delning och spridning av övergreppsmaterial via sociala medier. Ett stort antal poliser kommenterar också att utvecklingen drivs på av mängden sociala medie-plattformar, appar och att mobiltelefonerna blir allt fler och allt mer avancerade. Ökad användning av sociala medier för att producera övergreppsmaterial, inklusive genom sextortion. Barn groomas/tvingas till att skicka avklädda bilder och filmer av sig själva. Fler plattformar mer material delas via appar och mobiltelefoner. Jag ser ett ökande problem med unga människor, 10-17 år, som skickar bilder på sig själva till pojk-/flickvänner och när relationen tar slut så delas bilderna. Och hur ungdomar frivilligt visar sig själva nakna över webbkamera. Bilder och filmer som delas mellan minderåriga, men som sedan spiller över till vuxna förövare. Många rapporter från Kik och Facebook och det är positivt Poliserna i undersökningen fick också frågan vilka sociala nätverk som främst används för att sprida övergreppsmaterial. De svarade att de har en stor mängd inkommande ärenden, där majoriteten representeras av fall från Kik och Facebook. Därefter kom Snapchat, Twitter, Skype, Instagram och Tumblr. GROOMING Innebär att en vuxen tar kontakt med ett barn med intentionen att längre fram begå övergrepp. Första kontakten sker ofta på ett chattforum. SJÄLVPRODUCERAT/ EGENPRODUCERAT MATERIAL Avklädda bilder och filmer som barnen själva har tagit, frivilligt eller under tvång. Det kan exempelvis vara nakenbilder som unga tar för att skicka till en flickvän/ pojkvän eller för att lägga upp på nätet för att få bekräftelse, oftast utan att barnen förstår eller tänker på riskerna med att bilderna sprids. Men det handlar också om barn som har blivit groomade eller utpressade till att ta bilder eller filmer på sig själva. SEXTORTION Sextortion är ett relativt nytt begrepp som kommer från de engelska orden sex och extortion (utpressning). Både vuxna och barn kan drabbas, men i det här fallet handlar det om vuxna som över nätet, genom utpressning, tvingar barn att ta avklädda bilder eller att begå grova fysiska övergrepp på sig själva framför en webbkamera. KOMMENTAR TILL RESULTATET Richard W Brown, National Association to Protect Children, Protect.org och projektkoordinator för Project VIC. SOFISTIKERAD TEKNOLOGI GENERERAR FLER TIPS Resultatet är delvis en indikation på var sexuellt övergreppsmaterial på barn delas, men det behöver förklaras och förtydligas. De sociala nätverk som proaktivt arbetar med The National Center for Missing & Exploited Children i USA och the National Child Exploitation Coordination Center i Kanada, använder sofistikerade tekniker som PhotoDNA för att öka sin kapacitet för att detektera övergreppsmaterial. Som en följd ökar också mängden material som de hittar, vilket i sin tur leder till att fler tips skickas till polisen för utredning. Både Facebook och Kik arbetar i ntensivt för att hantera problemet med att övergreppsmaterial delas i sociala nätverk. Exempelvis monitorerar Facebook sitt nätverk och självrapporterar allt illegalt material som de hittar till amerikansk polis. De sociala nätverk som inte arbetar med frågan kommer också mer sällan att synas i polisens utredningar. Det betyder inte att det inte sprids illegalt material på deras plattformar. Ökningen av mobiltelefoner och applikationer för sociala nätverk på mobiltelefoner har också spelat en stor roll i den dramatiska ökningen av övergreppsmaterial. De sociala nätverken rapporterar in allt från redan känt övergreppsmaterial till nya, självproducerade bilder. Sammantaget innebär det här att ju större och populärare en mobilapp är, desto mer kommer den att användas för att sprida övergreppsmaterial. KOMMENTAR TILL RESULTATET INTERPOL, Crimes against Children unit, Vulnerable Communities Team. ALLA TYPER AV ÖVERGREPPS- MATERIAL DELAS INTERPOL arbetar begränsat med sociala medier, det vi gör handlar om öppna utredningar och rapporter som vi får från allmänheten. Det material som vi ser på sociala medier är alla typer av övergreppsmaterial som förövare samlar och delar, inte enbart material som förövare har fått genom grooming och utpressning. Sociala medier verkar inte användas speciellt för att dela tips och råd mellan förövare, det ser vi mer av på TOR. Vår uppfattning är att de sociala medie-nätverken borde göra mer. De rapporterar sexuellt övergreppsmaterial på barn enbart för att det krävs av dem och när polis ber dem om information lämnar de ut minimalt eller ibland ingen information. Lyckligtvis finns det några undantag, speciellt i de fall där vi får en direktkontakt på företaget. Av alla sociala nätverk tillhör Facebook ett av de företag som har bäst samarbete med polismyndigheter i den här frågan. Som rubriken antyder ska resultatet tolkas som en positiv indikation på ansvarsfullt företagande. De sociala medie-nätverk som anstränger sig för att detektera och rapportera material, är också de som återkommer ofta i svaren. Richard W Brown från Project VIC förklarar resultatet närmare: 20 21

6 Veckodagar 90+100+85+85+79+80+100 Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag 500 000 sökningar på kända webbplatser med övergrepps material blockeras av Tele2 i snitt varje månad, utslaget över de nio länder där de är verksamma. Sökningar på övergreppsmaterial fördelat på veckodagar (Tele2) Datan är framtagen genom stickprov från slumpmässigt utvalda veckor i februari 2016, april 2016, juni 2016 och augusti 2016. Sverige, Estland, Lettland, Litauen, Kroatien, Nederländerna, Österrike, Tyskland, Kazakstan. Timmar 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 Sökningar på övergreppsmaterial fördelat på timmar över ett dygn (Tele2) Datan är framtagen genom stickprov, i det här fallet samtliga tisdagar i februari 2016. 500 000 sökningar på webbplatser med över greppsmaterial varje månad Enligt poliserna i undersökningen delas en hel del material på den öppna webben (17,3 procent av poliserna har angett att det är ett vanligt delningssätt se insikt 4). För att hjälpa till att motverka detta arbetar flera engagerade internet operatörer för att blockera sidor på den öppna webben som man vet innehåller sexuellt övergreppsmaterial på barn. I Sverige finns ett blockeringssamarbete mellan internetoperatörerna och Svenska Polisen. En aktör som länge har arbetat med frågan är Tele2. Varje månad blockerar Tele2 en halv miljon sökningar på sexuellt övergreppsmaterial på barn. När på dygnet och vilka veckodagar söker folk efter övergreppsmaterial? Genom att titta på sökningarna (de blockeringar som Tele2 gör) kan man också få information om när på dygnet som folk mest frekvent söker efter sexuellt övergreppsmaterial på barn. Resultatet visar att det sker alla dagar i veckan, dygnet runt. Sökningarna fördelar sig relativt jämnt över veckodagarna. Sökningarna efter material sker också under hela dygnet, med lite lägre aktivitet 02.00-09.00 och även runt 15.00 på eftermiddagen. Flest sökningar sker på förmiddagen innan och runt lunch samt strax innan arbetsdagens slut fram till midnatt. 22 23

KOMMENTAR TILL RESULTATET Jonas Lindström, Director Group Security & Business Insurance, Tele2. ARBETE FÖR ATT STOPPA ÖVERGREPPSMATERIAL EN HYGIENFAKTOR Att bidra till att stoppa spridning av övergreppsmaterial och sexuella övergrepp på barn är en så viktig fråga att vi vill göra allt vi kan. Det ligger inom ramen för corporate social responsibility, men vi ser det ännu mer som en hygienfaktor. Det handlar inte om finansiella intressen, utan vi driver den här frågan enbart för att den är viktig. Det är något som vi är stolta över. DET LIGGER INOM RAMEN FÖR CORPORATE SOCIAL RESPONSIBILITY, MEN VI SER DET ÄNNU MER SOM EN HYGIENFAKTOR Sedan 2012 blockerar vi sexuellt övergreppsmaterial på barn i alla länder där vi är verksamma, vilket är Sverige, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Kroatien, Estland, Lettland, Litauen och Kazakstan. Blockeringen handlar om att vi hindrar användare från att få tillgång till övergreppsmaterial på barn på nätet. Det är viktigt att påpeka att det enbart handlar om material som polisen har klassat som sexuellt övergreppsmaterial på barn ingenting annat. I samtliga nio länder tar vi också ansvar för vår interna IT-infrastruktur för att säkerställa att övergreppsmaterial inte hanteras internt inom företaget. Det innebär att vi detekterar om någon hanterar övergreppsmaterial på barn. Vi har en mogen och stringent intern process, och välfungerande dialog med relevanta myndigheter. Internt har det här arbetet tagits emot otroligt bra när vi har informerat om det. Anställda känner en stor stolthet över att vi gör något reellt och tydligt inom de här frågorna. Något som verkligen har påverkan och gör skillnad! Det här är en så viktig fråga så ingen borde kunna ifrågasätta den, men man måste också våga ta steget och göra något. Det är givetvis upp till respektive företag att ta sina beslut, men vi vill vara transparenta och tydliga med att vi har tagit ställning i den här frågan. Även om vi har arbetat med det här under flera år, har vi inte kommunicerat det så mycket utåt. Nu vill vi ta en mer formell roll och stå på barrikaderna och utmana såväl vår bransch som andra branscher! 24 25

7 KOMMENTAR TILL RESULTATET Christian Berg, VD och grundare NetClean. MER ÄN ÅTTIO FALL I SVERIGE VARJE ÅR Material hittas på arbetsdatorer inom både privat och offentlig sektor Som blockeringssiffrorna för kända webbsidor med övergreppsmaterial visar (insikt 6) så söker människor på övergreppsmaterial alla tider på dygnet, även under dagtid då många är på arbetet. Mer än två tredjedelar, 70 procent, av poliserna uppger att de under förra året arbetade med utredningar där man hittat övergreppsmaterial på arbetsdatorer inom privat sektor. Nästan hälften, 48,7 procent, av poliserna uppger att de under förra året arbetade med utredningar där man hittat övergreppsmaterial på datorer i offentlig sektor. Majoriteten av det övergreppsmaterial som polisen hittar i sina utredningar har l agrats på privata lagringsenheter som hårddiskar, datorer, telefoner, moln tjänster etcetera. Men även när materialet lagras på privata enheter, kan det laddas ner, spridas och konsumeras på andra sätt bland annat genom arbetsdatorn. Erfarenheten från våra kunder inom näringsliv och offentlig sektor som detekterar när någon hanterar sexuellt övergreppsmaterial på barn, är att en till två personer på tusen anställda tittar på övergreppsmaterial på sin arbetsdator. Och då talar vi om organisationer som tydligt informerar om att de har ett system som detekterar hantering av den typen av material. Det är inte osannolikt att siffran i verklig heten är ännu högre. Ett annat exempel är att 5-8 fall varje månad rapporteras in till NOA ( Nationella Operativa Avdelningen, f.d. Rikskriminalpolisen) i Sverige från organisationer som upp täckt barnpornografibrott genom vår programvara. Det är mer än åttio fall om året där folk hanterat övergreppsmaterial på sin arbetsdator och den siffran gäller endast de fall som kommer NOA till känna (en del fall direktrapporteras exempelvis till lokal polis istället). Det kan verka märkligt att människor använder sin arbetsdator till att söka på, ladda ner och titta på övergreppsmaterial på barn. Men det är inte så konstigt som det låter. Arbetsdatorn uppfattas på många sätt som en av de mest privata ägodelar som vi har. Medan datorer, surfplattor och telefon oftast används av hela familjen är det ingen annan som hanterar arbetsdatorn. Den är dessutom ofta bärbar och lätt att ta med sig. Vanligast är att arbetsdatorn används för att titta på material som personen har med sig. Det bekräftas av att de flesta larm som våra kunder får kommer via en USB-sticka. En anledning till att man väljer att lagra bilderna är bland annat för att övergreppsbilder hela tiden flyttar på sig och försvinner från nätet. För att kunna ha tillgång till dem behöver man därför lagra dem någonstans och då upp levs USB som ett säkert sätt. 26 27

8 KOMMENTAR TILL RESULTATET Björn Sellström, Svenska Polisen, Nationella Operativa Avdelningen NOA, (f.d. Rikskriminalpolisen), Nationellt IT-brottscentrum, Gruppen Sexuella övergrepp mot barn. Polisens största utmaningar: kryptering, anonymiseringstekniker, live-streaming och deleters Poliserna lyfter i kommentarerna fram en rad utmaningar som de i allt större utsträckning möter inom barnpornografibrottsutredningar. Kryptering, anonym iseringstekniker, live-streaming och deleters är de fyra områden som förekommer mest frekvent. Kryptering och anonymiseringstekniker 32 procent av poliserna lyfter fram kryptering samt anonymiseringstekniker såsom TOR som en ökande utmaning och trend. Kryptering, användning av TOR och Darknet för att lagra och sprida sexuellt övergreppsmaterial på barn Kryptering och TOR fortsätter att vara ett ökande/befintligt problem. Ökande användning av TOR och Darknet för att försöka undvika upptäckt. Anti-forensiska metoder blir allt mer vanliga. Framför allt kryptering. Live-streaming Live-streaming har varit en av de omtalade trenderna de senaste åren. Det nämns som en av utmaningarna som poliserna möter och en ökande trend. Live-streaming av sexuella övergrepp ökar. Användare streamar genom TOR-nätverk eller generell streaming. Ökande antal groomingfall live-streaming. Deleters Deleters är en ny trend som innebär att även om det fortfarande är vanligast att personer samlar på sig stora mängder material, så har en del personer istället börjat anstränga sig för att radera material efter att de har tittat på det. Ansträngningar att göra sig av med bilder och filmer efter visning. Många av P2P-fallen idag inkluderar personer som laddar ner och raderar. Det gör det viktigare än någonsin att påskynda verkställande av husrannsakan. Omedelbar radering av filer så snart de har blivit nedladdade. EN SKYMT AV FRAMTIDA TRENDER? Ett antal områden har nämnts av ett mindre antal poliser, men är intressanta eftersom de visar på något nytt: 1. Förövarna blir allt yngre. Yngre förövare. Åldern har sänkts betydligt. 2. Poliserna börjar se mer 3D-genererat material. 3D-genererat och tecknat material ökar. 3. En ökande mängd material från den afrikanska kontinenten. Börjar se en ökning av bilder som kommer från Afrika. FRÅN KRYPTERING TILL LIVE-STREAMING Kryptering och anonymiseringstekniker tillhör definitivt de stora utmaningarna för att bekämpa spridning av övergreppsmaterial på barn och sexuella övergrepp på barn. När teknik först kommer ut på marknaden är den dyr och otillgänglig för att sedan bli billig och lättillgänglig. Där är vi nu, och vi ser att användningen av både kryptering och anonymiseringstekniker ökar. Kryptering innebär att vi inte kommer åt materialet om vi inte är duktiga på att få tag på det innan det krypteras. Förr kunde man ringa på dörren och hämta in alla enheter, idag krävs tillslag som sker när personen är uppkopplad. Det kräver en helt annan typ av planering och insatser, med fler personer inblandade. Vi kan också ibland komma åt eller knäcka lösenord, vilket vi har lyckats med ett antal gånger, men det kräver oerhört mycket arbete. Hanteringen av TOR är ett bekymmer för rättsvårdande myndigheter på flera olika sätt. Det viktigaste i hur vi ska arbeta framåt är att vi måste ställa oss frågan om vi faktiskt vill hitta nycklar till att avidentifiera personer på TOR. Det rimliga svaret på den frågan är, enligt mig, nej. Konsekvensen av att knäcka TOR skulle bara bli att man måste skapa ett nytt TOR. Anonymiserings tjänster som TOR handlar inte bara om kriminalitet, det måste finnas ett utrymme för anonymitet på nätet, för visselblåsare eller människor som kämpar för demokratiska rättigheter runtom i världen. Om vi i Sverige skulle kunna avanonymisera TOR så skulle även Nordkorea, Syrien eller Iran kunna göra det. Lösningen är istället att bedriva polisarbete på TOR. Vad gäller live-streaming är det omöjligt att svara på om det ökar eller inte. Rimligen är problemet mycket större än vi vet. Det vi kan säga är att man på Filippinerna ser en ökad problematik med att barn köps och utnyttjas genom live-streaming och utifrån det kan man sluta sig till att det antagligen ökar. Jag vill också tillägga att även om just Filippinerna har varit och är den primära marknaden för den här typen av barnsexhandel (där det finns fattigdom och barn finns grogrund för sexuellt utnyttjande), så händer det inte enbart där. Vi har ärenden där samma sak sker med svenska barn, och där de som både utför övergreppen och regisserar dem är svenskar. Skillnaden är att det då inte är kommersiellt. Om vi pratar om trenden deleters så är det även där svårt att svara på hur vanligt det är. De personer som bara tittar på material och inte sparar det, kommer vi ju normalt sett inte att se. De ärendena hittar man istället genom överskottsinformation, när man har en dator av en annan anledning. Därför kan det problemet vara mycket större än vi vet om. Men min erfarenhet är att de här personerna istället ofta har ett ekorrbeteende, där de samlar på så stora mängder material att de aldrig kommer att hinna titta på allt. 28 29