2014-09-22 Rapportering av GIS-stödsuppdraget: Kartstöd för identifiering av sjöar och vattendrag enligt regeringens föreslagna avgränsning Metria AB, BESÖKSADRESS WARFVINGES VÄG 35, 112 51 STOCKHOLM TEL 010-121 8506 E-POST anna.engdahl@metria.se WEBB www.metria.se
2014-09-22 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 3 2 Bakgrund 5 3 Inledning 7 3.1 Befintligt kartmaterial 9 3.1.1 Fastighetskartan (Lantmäteriet) 9 3.1.2 Översiktskartan (Lantmäteriet) 11 3.1.3 Geometrier i översiktskartan jämfört med fastighetskartan 14 3.1.4 Nationell höjdmodell, NH (Lantmäteriet) 16 3.1.5 Svenskt vattenarkiv, SVAR (SMHI) 20 3.1.6 Projektet God hydrografi (Lantmäteriet/SMHI) 20 3.1.7 Kommunens primärkartor 22 3.1.8 Möjligheten att särskilja naturliga sjöar och vattendrag från artificiella 25 3.2 Slutsatser och diskussion 27 3.2.1 Hur långt är det då möjligt att nå? 29 4 Referenser 32 2 (33)
1 Sammanfattning Denna rapport utgör en avrapportering av Naturvårdsverkets uppdrag Kartstöd för identifiering av mindre sjöar och mindre vattendrag som utförts av Metria. Uppdraget är indelat i tre delar där första delen innebär en analys och redovisning av brister i befintliga geografiska data för att kunna ta fram ett kartmaterial som på ett geometrisk korrekt och fullständigt sätt visar alla sjöar och vattendrag som skulle komma att ingå/inte ingå i det generella strandskyddet enligt regeringens föreslagna avgränsning. Geografisk data som tagits hänsyn till inkluderar Lantmäteriets kartor och nationella höjdmodell (NH), kartmaterial i Svenskt vattenarkiv (SVAR) samt kommunernas primärkartor. Den huvudsakliga slutsats som dras är att det inte är möjligt, via befintligt kartmaterial, att ta fram ett fullständigt och giltigt kartmaterial enligt önskad avgränsning. Befintligt kartmaterial kan inte möta den precisa geografiska avgränsningen som krävs för ett rättsligt fungerande kartskikt. Ett första generellt problem är dock att en definition av vad som utgör ett vattendrag eller sjö saknas, liksom en definition av var strandlinjen går i förhållande till exempelvis våtmark. Kartografiskt är det största problemet att det bästa tillgängliga, mest fullständiga kartunderlaget (fastighetskartan) endast har en uppdelning på vattendrag större/mindre än 6 meter breda. Vattendrag som är mindre än 6 meter breda generaliseras till en linje i kartan, vilket gör det omöjligt att skilja på vattendrag som är exempelvis 5 meter och 2 meter breda. Dessutom är inte de allra minsta vattendragen karterade och inte heller de vattendrag som inte går att urskilja i flygbilder, exempelvis i tät skog eller annan hög vegetation. Gränsen på omkring en hektar för sjöar är till viss del möjlig att ta fram som kartmaterial, men kommer då endast att visa vattenytor som är minst 1 hektar eftersom det inte går att skilja på en vattenyta i form av en sjö eller ett vattendrag. Dessutom representerar vattenytorna i fastighetskartan i de flesta fall endast den öppna vattenytan. De är alltså inte avgränsade vid vad som normalt betraktas som strandlinje (t.ex. exkluderas vassbälten i den hydrolittorala zonen). Sjöar som är mindre än 1 hektar och ansluter till ett vattendrag som är bredare än 6 meter går inte på ett enkelt sätt att avgränsa från vattendraget. Inom ramen för det pågående projektet God hydrografi görs skapas begränsningslinjer mellan sjöar och vattendrag. Projektet planeras vara klart 2017. Huruvida reglerna som används för digitalisering av begränsningslinjer mellan sjöar och vattendrag i projektet överensstämmer med Naturvårdsverkets önskemål ur strandskyddsperspektiv måste dock undersökas. Det är möjligt att göra vissa kompletteringar av de mindre vattendragen med stöd av Nationella höjdmodellen (NH). Via analyser kan t.ex. de mindre vattendragen karteras mer fullständigt och fler vattendrag kan ges en bredd. Dock har analysresultat från NH fel och osäkerheter som kan ge felmarginaler på åtminstone +/- 2 meter, vilket gör det omöjligt att med god säkerhet skilja på vattendrag som är smalare/bredare än 2 meter. Vill Naturvårdsveket, trots alla redovisade brister, ta fram ett kartmaterial är rekommendationen att skapa ett kartunderlag som utgår ifrån vilka sjöar och vattendrag som ingår i det generella strandskyddet och inte tvärtom. På det sättet är det möjligt att kringgå åtminstone problemet med att många av de minsta vattendragen saknas som linjeelement i fastighetskartan. Dock kvarstår alla resterande problem som redovisas i rapporten. För att ta fram ett fullständigt och giltigt kartmaterial enligt önskad avgränsning krävs omfattande inmätningar i fält vilket sannolikt kommer att medföra så pass stora kostnader att det enligt vår bedömning inte kan motiveras av nyttan med kartmaterialet. Vår 3 (33)
rekommendation är istället att inmätningar görs i varje enskilt fall där det inte är möjligt att via befintligt kartmaterial bedöma om vattendraget är bredare än 2 meter eller om sjön är större eller mindre än 1 hektar. Insatserna kan istället fokuseras på att komplettera befintlig handbok om strandskydd med tydliga riktlinjer om hur gränserna ska mätas in. I tabell 1 nedan listas de olika undersökta kartmaterialens fördelar och nackdelar. Tabell 1. Sammanfattning av de olika undersökta kartunderlagens fördelar (+) och nackdelar (-). Kartunderlag + - Fastighetskartan (GGD) bra detaljeringsgrad som bedöms hålla för inmätning av t.ex. strandskyddszon Små vattendrag inte fullständigt och inte konsekvent redovisade. Korta vattendrag saknas på grund av att specifikationen anger en minsta längd för att ritas in. Mindre vattendrag i tät skog eller annan vegetation saknas pga att de inte syns i flygbilden. Vattendrag smalare än 6 meter redovisas endast som linje, dvs saknar angivelse av bredd. Inte möjligt att särskilja mellan vattendrag och sjöar i skiktet med vattenytor (stängningslinjer saknas) strandlinjen ritas oftast in utanför eventuellt vassparti och följer alltså inte den verkliga strandlinjen Översiktskartan Nationella höjdmodellen (NH) kan hjälpa till att öka fullständigheten för mindre vattendrag och öka den geometriska korrektheten för befintliga små vattendrag alltför generaliserad för att t.ex. mäta in strandskyddszon eller beräkna en giltig area för en sjö Mycket ofullständig redovisning av sjöar och vattendrag. På grund av generaliseringar redovisas endast de större sjöarna och vattendragen. stora felaktigheter i modellen vid just strandlinjen täta vasspartier klassas som land och ger en felaktig höjd i markmodellen 4 (33)
Geometrier i Svenskt vattenarkiv (SVAR) genom analyser. Geometrier baserade på översiktskartan, dvs alltför generaliserade för ändamålet. Areaangivelser för sjöar i sjöregistret baseras på underlag av olika kvalitet, i de flesta fall på översiktskartan. Geometrier från projektet God hydrografi Kommunernas primärkartor stängningslinjer mellan sjöar och vattendrag skapas i projektet baseras på geometrin i fastighetskartan mycket detaljerade där de finns stängningslinjer skapas utifrån ett annat syfte och behöver inte vara i överensstämmelse med önskade avgränsningar för strandskyddsändamål. Ingen utökning eller korrigering av befintliga geometrier i fastighetskartan. ej heltäckande inom kommuner kan skilja i innehåll och noggrannhet mellan kommuner 2 Bakgrund Naturvårdsverket har fått ett uppdrag från regeringen att göra bl.a. följande. - Ta fram ett förslag om hur strandskyddet, så som det kommer till uttryck i 7 kap. 13 18 h miljöbalken, skulle kunna inskränkas till att som en huvudregel inte omfatta mindre sjöar och vattendrag. Regeringen definierar mindre sjöar som sådana som inte har en större yta än omkring en hektar och mindre vattendrag som sådana som inte är bredare än omkring två meter. - Analysera de gränsdragningsproblem som kan bli följden av att strandskyddet enligt lag inte längre skulle omfatta vissa vattendrag samt lämna förslag på hur dessa problem kan lösas på ett såväl praktiskt som rättssäkert och förutsebart sätt. Frågor som behöver besvaras är t.ex. hur gränsdragningen borde komma till uttryck i författningstexten, hur den praktiska avgränsningen borde ske för att minimera otydligheter om strandskyddets gränser samt vilka eventuella insatser från myndigheter eller kommuner som skulle krävas för att åstadkomma den praktiska avgränsningen. För en fungerande praktisk tillämpning av en bestämmelse som anger att strandskydd inte gäller vid mindre sjöar eller mindre vattendrag har Naturvårdsverket konstaterat att det behövs kartmateriel som visar vilka mindre sjöar och mindre vattendrag som inte har strandskydd, alternativt ett kartmaterial som endast redovisar de sjöar och vattendrag som omfattas av strandskydd. För att få fram ett underlag till redovisningen uppdrogs följande delar åt Metria: 5 (33)
1. En analys av befintligt kartmaterial utifrån möjligheten att direkt av kartan fastställa vilka mindre sjöar och mindre vattendrag i Sverige som inte skulle omfattas av strandskydd enligt den av regeringen angivna huvudregeln (mindre sjöar som inte har en större yta än en hektar och mindre vattendrag som inte är bredare än två meter). Befintliga nationella och aktuella kartunderlag ska listas och bristerna med dessa med avseende på möjligheten att utläsa var strandskydd gäller för dessa mindre sjöar och mindre vattendrag ska identifieras och redovisas. Även möjligheten att särskilja naturliga sjöar och vattendrag från artificiella sådana, t.ex. grävda diken, ska belysas. I analysen ska följande myndigheters underlag (minst) bedömas: Lantmäteriet, (fastighetskartan, el annat samt Nationell höjdmodell), SMHI (SVAR el annat), eventuellt underlag från projektet God hydrografi (samarbete mellan SMHI och Lantmäteriet) samt kommunernas primärkartor. En draft version av rapporten kommer att redovisas på ett möte mellan Naturvårdsverket och Metria under mitten/slutet av augusti. 2. En analys av vad som skulle krävas för att för hela Sverige ta fram ett kartmaterial där det framgår vilka mindre sjöar och mindre vattendrag som inte omfattas av strandskydd, alternativt ett kartmaterial som endast redovisar de sjöar och vattendrag som omfattas av strandskydd (mindre sjöar som inte har en större yta än en hektar och mindre vattendrag som inte är bredare än två meter är i så fall exkluderade). I detta ingår bl.a. att besvara följande frågor. Hur lång tid behövs för att ta fram ett sådant kartmaterial för hela Sverige och vad skulle det kosta? Hur ofta behöver kartorna revideras och hur stor blir kostnaden för ajourhållning? 3. Framtagande av två exempel på kommunkartor där det framgår vilka mindre sjöar och mindre vattendrag som inte omfattas av strandskydd efter en ev. regeländring. Kartexemplen kan exempelvis tas fram för två olika kommuner med vitt skilda förutsättningar, t.ex. en tätbebyggd kommun med högt bebyggelsetryck och en glesbygdskommun med mycket lågt eller inget bebyggelsetryck. I dessa exempel bör det finnas relativt god tillgång på mindre sjöar och mindre vattendrag. Denna rapport redovisar del 1 av uppdraget. 6 (33)
3 Inledning Generellt gäller att alla kartor är representationer av verkligheten och ingen exakt avbild. Exaktheten eller generaliseringsgraden beror på kartans tänkta användningsområde. Eftersom önskemålet i detta fall är att utifrån kartmaterialet kunna t.ex. bestämma arean hos en sjö, bredden på ett vattendrag och att kunna mäta in en strandskyddszon utifrån strandlinjen så bör generaliseringsgraden i kartunderlaget vara så låg som möjligt. Fastighetskartan möter till stor del kravet på låg generaliseringsgrad medan t.ex. översiktskartan är allt för generaliserad. Hydrologin i Lantmäteriets digitala kartunderlag baseras på digitalisering av flygbilder vilket innebär att endast det som syns i bilden kan ritas in i kartunderlaget. Tät skog och hög vegetation kan göra att mindre vattendrag inte syns i flygbilderna. Det är också viktigt att komma ihåg att t.ex. vattenstånd och vattenföring påverkar vattnets omfattning och därmed hur vattnet ritas in, vilket i sin tur avgör sjöns area och vattendragets bredd. Hydrologin i fastighetskartan är visserligen tänkt att representera ett medelvattenstånd men detta är inte alltid möjligt. Den nationella höjdmodellen är ingen karta utan en regelrätt inmätning av höjder i landskapet med hjälp av laser där laserreturer som anger höjd vidareförädlats via analyser till en terrängmodell. Både inmätningen i form av laserscanning och efterföljande analyser medför vissa felaktigheter i resultatet som måste beaktas. Innan en kartering är möjlig att genomföra måste några generella definitioner beslutas: 1. Avgränsning mot land/var går strandlinjen? Var går gränsen för en sjö respektive ett vattendrag mot land? Är det den öppna vattenspegeln som utgör sjön eller inkluderas även t.ex. vasspartier över vatten och var går gränsen när vattnet omgärdas av sankmark? Går gränsen där fastmark uppstår? Hur avgränsningen av vattnet definieras får konsekvenser för sjöns area respektive vattendragets bredd. Jämfört med kartan i befintligt kartmaterial avgränsas sjön och vattendraget oftast utifrån den öppna vattenytan, vilken i sin tur är beroende av aktuellt vattenstånd vid fotograferingstillfället (Figur 1). Figur 1. Sjön avgränsas oftast utifrån den öppna vattenytan i fastighetskartan 7 (33)
2. Är vattenytan en sjö eller ett vattendrag? Hur lyder definitionen för att skilja dem åt? Är det t.ex. beroende på vattenföring (under vilken tidsperiod, är säsongsberoende). Definitionen får konsekvenser för vilket mått som ska tillämpas för att avgöra om vattnet ska inkluderas i det generella strandskyddet eller inte. Definieras vattenytan som sjö gäller gränsen 1 hektar, definieras den som ett vattendrag gäller istället gränsen 2 meter. Jämfört med kartan Information om flödeshastighet etc. som stöd för avgränsningen finns inte i kartan. Dock finns höjdmodell och höjdkurvor som stöd. 3. Var går gränsen mellan sjön och anslutande vattendrag? Var slutar sjön och övergår i vattendrag? Och var slutar vattendraget och börjar havet? Hur definieras gränsen? Jämfört med kartan i fastighetskartan finns ingen avgränsning mellan sjö och anslutande bredare vattendrag (figur 2). Kommer delvis att finnas vid projektet God Hydrografis slut 2017, dock inte heltäckande eftersom geometrierna begränsas av de som finns i fastighetskartan. Figur 2. Var går gränsen mellan sjöarna och anslutande vattendrag? Blått streck anger gränsen för vattenytan i fastighetskartan. Bilden visar två sjöar (enligt sjöregistret) med anslutande vattendrag och med rinnsträcka emellan sjöarna eller tillhör rinnsträckan någon av sjöarna? Enligt översiktskartan (orange/gult) är rinnsträckan mellan sjöarna klassad som vattendrag. Enligt miljöbalken anges att Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde) (Miljöbalken 7 kap 14 ). I Naturvårdsverkets och Boverkets vägledning för strandskydd (Naturvårdsverket och Boverket 2012) står att Ibland går det inte att exakt fastställa strandskyddsgränsen med hjälp av kartor och flygbilder. I vissa fall kan kartunderlag behöva kompletteras med aktuella mätningar på platsen, till exempel då strandlinjens läge är avgörande vid en prövning av ett ärende. Ingen vägledning ges dock för de fall det inte är självklart var strandlinjen går. Kända brister i befintliga underlag för att ta fram ett kartmaterial enligt önskad avgränsning beskrivs i följande avsnitt per kartskikt eller motsvarande. Några exempel på lösningar ges också för att förmedla 8 (33)
en bild av vad som är möjligt att göra. Dessa är dock inte heltäckande då en eventuell karteringslösning tillhör ett eventuellt deluppdrag 2. 3.1 Befintligt kartmaterial 3.1.1 Fastighetskartan (Lantmäteriet) Fastighetskartan är Lantmäteriets mest detaljerade karta. Den är anpassad för visning i skalområdet 1:5 000-1:20 000). Hydrologin består av ett ytskikt (polygoner) och ett linjeskikt. I skiktet med vattenytor (MV) ingår alla sjöar samt alla vattendrag bredare än 6 meter. Smalare vattendrag (<6 meter) ritas in som linjer i ett linjeskikt (HS). De hydrologiska skikten håller samma generaliseringsgrad över hela landet även om karteringen är gjord enligt olika databasversioner (geolex 1 ). Fastighetskartans hydrologi baseras på en manuell digitalisering utifrån flygbilder. De vattendrag och sjöar som inte går att urskilja i flygbilden finns alltså inte med i kartan. Ajourhållningen av hydrologin ingår i lantmäteriets så kallade periodiska ajourhållning där målet är att en tredjedel av Sveriges yta ska täckas varje år. I verkligheten är detta förstås beroende av att det varit möjligt att få in nya bilder som går att använda vilket i sin tur är väderberoende. Från och med 2014 kommer den periodiska underhållningen att differentieras i större grad över landet på grund av ändringar i Lantmäteriets bildförsörjningsprogram. I södra Sverige och längs med norrlandskusten kommer bilder att uppdateras vartannat år, i Norrlands inland vart 4-6:e år och i fjällregionen vart 10:e år. Upplösningen kommer också att vara högre för södra Sverige och norrlandskusten (0,25 meter) jämfört med övriga Sverige (0,5 meter) (Lantmäteriet 2013). Avseende strandlinjen samarbetar Lantmäteriet och Sjöfartsverket inom ramen för projektet Nationell strandlinje (NSL), där myndigheterna gemensamt har definierat hur strandlinjen ska ritas in och vilka objekt som skall ingå för att kartunderlagen från de olika myndigheterna ska överensstämma. NSL är fortfarande under uppbyggnad. Aktuell status ska redovisas på GeoLex (www.geolex.lm.se). Angående lägesnoggrannheten i de hydrologiska skikten anges i produktbeskrivningen för fastighetskartan att det generella kravet på lägesnoggrannhet för fotogrammetriskt karterade objekt är ett medelfel på 2 meter i plan och höjd (Lantmäteriet 2014). Enligt specifikationen för objektet strandlinje i NSL (Nationell strandlinje) anges att lägesnoggrannheten är 5 meter (Lantmäteriet och Sjöfartsverket 2013) vilket antas vara mer korrekt. Till detta ska också läggas osäkerheten som tillkommer på grund av skiftande vattenstånd. Strandlinjen är tänkt att ritas in utifrån flygbilder som representerar ett medelvattenstånd. I verkligheten är det förstås inte möjligt att alla bilder endast tas vid medelvattenstånd. Vid långgrunda stränder kan även små skillnader i vattenstånd orsaka lägesfel på mer än 5 meter. Enligt Lantmäteriets specifikation för digitalisering av vattenyta (MY) anges Vattenytan ska om möjligt redovisas i normalvattenståndet. Vassbälten, uppgrundningar och dylikt, som normalt ligger under normalvattenståndet, ska alltså redovisas som vattenyta. I verkligheten karteras dock mycket sällan vasspartierna in i själva vattenytan (se figur 1). I linjeskiktet för strandlinje anges ofta sträckor med vass som otydlig strandlinje. I de fall ett vattendrag pendlar i bredd (mellan >6 m och <6 m) ritas 1 GeoLex är en interaktiv webbtjänst från Lantmäteriet (www.geolex.lm.se) som visar aktuell och kontinuerligt uppdaterad information om flygbilder, fastighetsinformation, geodesi, geografiska databaser och kartor. Enligt information på geolex anges att fjällen karteras enligt en sk förenklad grundversion vilket bland annat skulle innebära en förenklad redovisning av strandlinjen enligt GSD-vägkartan. Vägkartan karteras för användning i skalområdet 1:100 000 medan fastighetskartan karteras i skala 1:10 000. Genom en jämförelse av olika områden i kartan kunde dock konstateras att inga skillnader i detaljeringsgrad förelåg, och efter kontakt med Lantmäteriet konstaterades att informationen på geolex är felaktig. 9 (33)
vattendraget in som vattenyta tills pendlingen upphör och vattendraget inte uppnår 6 meter i någon del av sin kvarvarande sträckning. 3.1.1.1 Identifierade brister Eftersom vattendrag som är smalare än 6 meter endast ritas in som en linje i kartskiktet är det alltså inte möjligt att skilja på vattendrag om t.ex. 2 och 5 meter. Den önskade avgränsningen på 2 meter är alltså inte möjlig att ta fram direkt via kartunderlaget. Hydrologin i Lantmäteriets kartunderlag baseras på digitalisering av flygbilder vilket innebär att endast det som syns i bilden kan ritas in i kartunderlaget. De vattendrag och sjöar som inte går att urskilja i flygbilden ritas inte in i kartunderlaget. Detta gäller främst mindre vattendrag i tät skogsmiljö eller i terräng med hög vegetation. Dessutom är det viktigt att vara medveten om att t.ex. vattenstånd och vattenföring påverkar vattnets omfattning/utbredning och därmed hur vattnet avgränsas i kartan. De minsta vattendragen är inte fullständigt representerade i kartunderlaget. Vattendrag som är kortare än 250 meter ritas inte in om de inte sammanbinder hydrografiska objekt. De minsta vattendragen är inte heller inritade på ett konsekvent sätt. Ett mindre vattendrag eller dike av liknande storlek kan i vissa områden vara inritat och i andra områden inte. Avseende skiktet med vattenytor så finns ingen avgränsning mellan sjöar och vattendrag, de sitter så att säga ihop i samma yta. Det innebär att ett vattendrag som är bredare än 6 meter som ansluter till en sjö ingår i samma vattenyta. Det är alltså inte möjligt att beräkna arean för de sjöar som sitter ihop /ansluter till ett vattendrag bredare än 6 meter. Eftersom den önskade avgränsningen är avhängigt om en vattenyta ska klassas som vattendrag eller sjö blir det viktigt att kunna avgöra detta. Teoretiskt sett kan en sjö på mindre än 1 hektar sitta ihop med ett vattendrag som är bredare än 2 meter (>6m). Dessa sjöar som alltså skulle undantas från strandskydd går inte på ett enkelt sätt att sortera ut. Möjligen är det dock ett marginellt problem. En snabb genomgång av ett stort antal sjöar som enligt sjöregistret är mindre än en hektar (finns totalt 4 125 st i registret) visar inte på något sådant problem. Detta kan dock likaväl bero på urvalet av sjöar som är inkluderat i sjöregistret. I en eventuell del 2 av uppdraget är det möjligt att undersöka hur stort detta problem verkligen är. Att beräkna arean för varje vattenyta i fastighetskartan är en enkel operation. Problemet kommer i nästa steg då vattenytan måste klassas som vattendrag eller sjö, för att veta om storleksbegränsningen på 1 hektar ska tillämpas på ytan (se figur 3). Dessutom representerar vattenytorna i fastighetskartan endast den öppna vattenytan av en sjö eller ett vattendrag. Ytor som täcks av vass som står i vattnet räknas alltså som land (ibland våtmark). Beroende på hur Naturvårdsverket avser att definiera avgränsningen av en sjö eller ett vattendrag så kan detta också utgöra ett problem eftersom det påverkar areaberäkningen för vattnet. En naturligare avgränsning av en sjö/vattendrag vore kanske där fastmark uppstår, men ett pragmatiskt tillvägagångssätt är annars att anpassa definitionen efter hur vattnet är karterat i fastighetskartan/andra aktuella kartunderlag. 10 (33)
Figur 3. Bilden visar vattenytor från fastighetskartan i blått, vattendrag från fastighetskartan i grönt och vattendrag från översiktskartan i rött. Vattenytorna är samtliga mindre än 1 hektar och skulle således falla bort om de räknades som sjöar, men de är bredare än 2 meter och ska således inkluderas i strandskyddet som de räknas till vattendrag. 3.1.2 Översiktskartan (Lantmäteriet) Översiktskartan produceras i skala 1:250 000. Det är lantmäteriets mest översiktliga karta, vilket betyder att den är kraftigt generaliserad. Den ligger till grund för största delen av kartunderlaget i Svenskt Vattenarkiv (SVAR). Hydrologin består av ett ytskikt med sjöar och större vattendrag (minst 100 meter breda). Ett attribut finns som klassar vattenytorna i sjö eller vattendrag. Dessutom finns ett linjeskikt som redovisar vattendrag smalare än 100 meter, som dock endast innehåller de lite större vattendragen. 3.1.2.1 Identifierade brister: I och med att kartunderlaget är kraftigt generaliserat är det inte möjlig att utifrån kartunderlagets strandlinje mäta in en giltig strandskyddszon om t.ex. 100 eller 300. 11 (33)
Areella beräkningar blir en uppskattning och inte något som överensstämmande med verkligheten. Det är alltså för generaliserat för att använda som underlag för att beräkna om en sjö är större eller mindre än 1 hektar. Exakt hur stora felmarginaler det kan röra sig om har inte beräknats, men se figur 4 och 5 för exempel. På grund av generaliseringsgraden är representationen av sjöar och vattendrag mycket ofullständig. Ytskiktet med sjöar innehåller endast större sjöar vilket innebär att många sjöar som är större än en hektar saknas i underlaget (figur 6). Detsamma gäller för vattendragen där många vattendrag som är över 2 meter saknas i kartmaterialet. Attributet som skiljer mellan sjöar och vattendrag innehåller många felaktigheter, t.ex. är många avlånga sjöar klassade som vattendrag. Figur 4. Bilden visar hur arean beror på generaliseringsgraden. Fastighetskartans strandlinje i blått och översiktskartans i gult/orange. Det röda strecket visar översiktskartans generaliserade vattendrag. 12 (33)
Figur 5. Bilden visar hur generaliseringsgraden påverkar arean av en vattenyta. Fastighetskartans strandlinje i blått och översiktskartans i gult/orange. I bilden syns även fastighetskartans (lila) och översiktskartans (rött) linjeskikt för vattendrag. 13 (33)
Figur 6. Bilden visar Mjuasjön i Småland (ca 3,5 ha) som genomkorsas av översiktskartans linjeskikt för vattendrag. I översiktskartan har alltså sjön generaliserats bort. 3.1.3 Geometrier i översiktskartan jämfört med fastighetskartan För att ge en bild av hur generaliseringsgraden skiljer sig mellan fastighetskartan och översiktskartan, samt vilka konsekvenser detta ger, följer här några exempel (figur 7-9). 14 (33)
Figur 7. Jämförelse av karteringsnoggrannhet mellan vattendrag från översiktskartan (mörkblått) och fastighetskartan (ljusblått/turkost) samt vattenytor från översiktskartan/vägkartan (lila) och fastighetskartan (orange/gult). Figur 8. Generalisering av vattendrag i översiktskartan. Orange är vattendrag enligt översiktskartan, mörkt blått är vattendrag (<6 meter bredd) enligt fastighetskartan och lila är vattendrag (>6 meter bredd) enligt fastighetskartan. Förutom generaliseringen ses här exempel på direkta felaktigheter (bildens mitt) vilket troligtvis uppkommer på grund av generaliseringen i översiktskartan där vägar ges prioritet över vattendragen. 15 (33)
Figur 9. Exempel på hur översiktskartan i vissa delar av landet (här Stockholms län, Väddö kanal) ligger fel i jämförelse med fastighetskartan. 3.1.4 Nationell höjdmodell, NH (Lantmäteriet) Den nationella höjdmodellen baseras på en interpolering av höjder inmätta med flygplansburen laserscanning av landet. Scanningen utförs 2009-2015 och resultatet förvaltas av Lantmäteriet. Höjddata tillhandahålls i två olika format, dels själva punktmolnet från laserscanningen och dels en terrängmodell (grid 2+) som beskriver markytans topografi. Medelfelet i det tredimensionella punktmolnet är ca 0,4 m i plan och 0,1 m i höjd, men detta gäller endast väldefinierade ytor. Kring vattenytor är dock felen oftast större än så, dels på grund av att vatten orsakar felaktiga laserreturer och dels på grund av att vatten ofta omges av låg tät vegetation som hindrar laserstrålarna från att tränga ner till marken. NH kan inte i sig användas för en direkt avgränsning. Underlaget är dock möjligt att använda i kombination med andra kartdata för att förbättra möjligheterna att ta fram ett mer fullständigt kartunderlag. Höjdmodellen kan framförallt användas för att förbättra geometrin samt för att öka fullständigheten i fastighetskartans linjeskikt över vattendrag (se figur 10 och 11 för exempel). Det kan t.ex. gälla smala vattendrag i skogsmiljö eller i terräng med hög vegetation där det inte är möjligt att urskilja vattendraget i ett flygfoto men däremot i höjdmodellen. Många mindre vattendrag kan identifieras då de ofta framträder tydligt vid interpolering av laserpunkterna. 16 (33)
Figur 10. Bilden visar vattendrag ur fastighetskartans linjeskikt för vattendrag smalare än 6 meter, blå linje. Figur 11. Bilden visar samma område som i fig 10 men här med vattendrag analyserat fram ur höjdmodellen enligt ett försöksprojekt inom Metria. Resultatet visade på mycket bättre täckning av vattendrag i skogsmark men sämre/felaktig avbildning i plana områden. 17 (33)
3.1.4.1 Identifierade brister Underlaget går inte att använda rakt av för att ta fram önskad avgränsning eftersom det endast utgör en terrängmodell. Det kan dock användas för att komplettera andra kartunderlag genom olika analyser och manuell tolkning. I strandzonen skapas ofta en felaktig markmodell som lägger sig ovanpå tät vegetation som vass och säv eftersom laserstrålarna inte förmår tränga ner genom vegetationen. Vattenståndet den enskilda dagen för scanningen är avgörande för vad som kan tolkas som land respektive vatten. Vid långgrunda stränder kan detta få stora konsekvenser. De smalaste/minsta vattendragen kan vara svåra att urskilja i terrängen eftersom det ibland är för glest mellan laserpulserna för att i höjdmodellen fånga upp ett smalt vattendrag. Punkttätheten i lasermolnet är minst 1 pkt/2 m2 och maximalt 1 pkt/ m2 vilket gör att punkterna inte alltid förmår täcka in ett vattendrag som bara är ca 1-2 meter brett. Det är inte möjligt att ur NH mäta in vattenytor (se exempel i figur 12-13). Tvärtom är det så att de hydrologiska kartunderlagen från fastighetskartan används som stöd för att klassa laserpunkterna i mark och vatten. Vatten ger sämre reflektans av laserpulser än land och ger också upphov till mycket felaktiga returer på grund av olika typer av optiska störningar vilket gör att just området kring strandkanter inte kan avbildas på ett korrekt sätt i höjdmodellen. Underlaget kan framförallt bidra till att öka fullständigheten och sänkta den geometriska osäkerheten i fastighetskartans linjeskikt för vattendrag smalare än 6 meter. NH kan också till viss del bidra till uppskattning av bredd på dessa vattendrag. En analys utifrån höjdmodellen kommer dock att ha en osäkerhet som överstiger eller ligger i området +/- 2 meter. Det kommer alltså inte vara möjligt att ta fram ett underlag som på ett rättssäkert sätt kan sortera ut vattendrag under 2 meters bredd. Ingen ajourhållning av höjdmodellen är planerad i dagsläget. 18 (33)
Figur 12. Problemområden. A: Gränsen för sjö, syns den i NH? B: Dikesvall som avgränsare av vattendrag? C-D: Var går gränsen mellan vatten och land; vid öppen vattenspegel eller där vassbältet börjar? Figur 13. Problem med NH för område i figur 12. A: Sjöns strand kan ej identifieras. B: Dikesvall på ena sida diket, inget hak på andra sidan. C: Ingen synligt gräns mellan strandäng och vassbälte. D: Ingen synlig gräns mellan vassbälte och vatten. 19 (33)
3.1.5 Svenskt vattenarkiv, SVAR (SMHI) I Svenskt Vattenarkiv (SVAR) som förvaltas av SMHI finns information om sjöar och vattendrag samt vattenförekomster kopplat till vattendirektivet. Informationen finns i form av tabeller och GIS-skikt. Alla sjöar större än 1 hektar (samt flera mindre) ingår i sjöregistret. Totalt ingår över 100 000 sjöar i registret, varav areauppgifter i tabellform finns för ca 60 000. Areaberäkningarna är dock av skiftande kvalitet och baseras i de flesta fall (ca 60 %) på beräkningar utifrån vattenytor i översiktskartan (skala 1:250 000). Geometrin i det officiella registret består endast av en punkt (x,y) som representerar sjöns utlopp. Utloppet kan ibland ligga flera hundra meter ifrån sjöns öppna vattenyta på grund av omkringliggande våtmarksområde. Punkterna kan användas som underlag för att söka ut sjöar över en hektar, men då behövs en del manuellt arbete för att kunna avgöra vilken vattenyta som avses. Internt på SMHI finns även kopplade polygoner till sjöarna men kvaliteten på dessa är generellt låg och mycket varierande. Ursprunget till geometrierna är i många fall översiktskartan, men kan även vara andra kartunderlag och/eller djupmätningar av en sjö. I sjöregistret ingår både naturliga och artificiella sjöar, men någon identifikation för att skilja på dessa kategorier saknas. Geometrierna för vattenförekomsterna i SVAR baseras främst på översiktskartan (skala 1: 250 000), men även på terrängkartan (skala 1: 50 000) vägkartan (skala 1: 100 000). Geometrierna är därmed grova, generaliserade och av skiftande kvalitet. Många mindre sjöar, dvs de som är större än en hektar men inte mycket större än så, saknas i kartunderlaget. I SVAR finns begränsningslinjer mellan sjöar och vattendrag, vilka baseras på geometrin i översiktskartan. 3.1.5.1 Identifierade brister Generellt gäller samma brister som för översiktskartan eftersom största delen av de geometrier som finns i SVAR baseras på denna. I sjöregistret ingår både naturliga och artificiella sjöar men någon identifikation för att skilja på dessa kategorier saknas. De begränsningslinjer som finns för att skilja på sjöar och vattendrag baseras på geometrin i översiktskartan. De går inte heller att applicera på fastighetskartans vattenytor eftersom dessa underlag på många ställen stämmer dåligt överens. 3.1.6 Projektet God hydrografi (Lantmäteriet/SMHI) I dagsläget pågår ett samarbetsprojekt mellan Lantmäteriet och SMHI för att skapa ett sammanhängande geometrisk och topologiskt nätverk av vattenytor och vattendragslinjer användbart för hydrologiska beräkningsmodeller och till vattenkvalitetsarbetet. Hela Sverige beräknas vara producerat till 2017. Geometrierna som används inom projektet hämtas från Lantmäteriets hydrografiskikt (dvs samma som i fastighetskartan, skala ca 1:10 000). Till detta läggs noder för att koppla samman alla vattenytor och vattendrag/diken till ett samlat nätverk (se figur 15-15). Inga korrigeringar eller utökningar av geometrier (ytor och linjer) kommer att göras, utan målet är främst att skapa en korrekt avrinningsmodell utifrån befintliga geometrier. Begränsningslinjer för sjöar och vattendrag kommer att fastställas vilket gör det möjligt att skilja på vattenytor som tillhör en sjö 20 (33)
respektive ett vattendrag samt hav (figur 15). Som stöd för de kartörer som digitaliserar begränsningslinjerna mellan sjöar och vattendrag finns riktlinjer från SMHI (se bilaga 1) och en exempelsamling (se bilaga 2). Även begränsningslinjerna från översiktskartan används som stöd. SMHI utgör kvalitetsgranskare i osäkra fall. Enligt ett PM på Lantmäteriets hemsida om projektet föreslås en utveckling av underlagsdata genom att kombinera fastighetskartans hydrografi med den nationella höjdmodellen och på så vis öka fullständigheten i representationen av mindre vattendrag samt sänka den geometriska osäkerheten på densamma (Rönnberg 2014). Detta är dock inte planerat i dagsläget. Figur 14. Bilden visar hur det smala vattendraget (blått streck) har kompletterats med en stomlinje över våtmarken (lila streck) för att få ett sammanhängande hydrologiskt nätverk. 21 (33)
Figur 15. Bilden visar hur man infört begränsningslinjer mellan vattendrag och sjö. I fastighetskartan är detta en enhetlig yta utan avgränsning mellan sjö och vattendrag. 3.1.6.1 Identifierade brister Eftersom geometrin är densamma som fastighetskartan gäller redovisade samma brister även här med skillnaden att brytpunkter mellan sjöar och vattendrag kommer att skapas. Dessa brytpunkter behöver inte nödvändigtvis överensstämma med önskade brytpunkter enligt behoven ur ett strandskyddsperspektiv, eftersom de skapas för ett annat syfte. Från exempelsamlingen är det möjligt att utläsa några viktiga definitioner som kan göra begränsningslinjerna olämpliga eller ofullständiga som kartunderlag ur Naturvårdsverkets strandskyddsperspektiv. Exempelvis baseras uppdelningen på hur vattenytan ser ut i kartan och inte på naturliga förutsättningar. Dessutom införs inte alltid begränsningslinje mellan två sjöar som ansluter till varandra. 3.1.7 Kommunens primärkartor Tidigare producerades kommunernas primärkartor i skalan 1:400 eller 1:500 inom tätorterna och 1:1 000 eller 1:2 000 utanför tätorten och var således redan då mer detaljerade än fastighetskartan (se figur 16). Med dagens mer avancerade mätutrustning beror noggrannheten i Primärkartan främst på det inmätta objektets mätnoggrannhet. 3.1.7.1 Identifierade brister Det finns inget gemensamt lagringsställe för primärkartorna, utan de lagras av respektive kommun. Något nationellt kartskikt för primärkartan saknas. 22 (33)
Det finns ingen bestämmelse för exakt vilka objekt som ska mätas in i primärkartan, vilket gör att förhållningssätten är olika från kommun till kommun. Vanligtvis mäts diken och strandkonturer in, men i vissa kommuner (t.ex. Ydre) finns inga strandlinjer eller vattendrag inmätta. Generaliseringsgraden för hydrologin varierar mellan kommuner. Vissa kommuner har väldigt detaljerade strandlinjer och andra inte (se t.ex. figur 16 och 18). Primärkartan är oftast inte heltäckande inom kommunen (se t.ex. figur 17 och 19). Många kommuner mäter inte in strandlinjen utan använder fastighetskartans strandlinje för att inte komma i konflikt rent rättsligt vid fastighetsbildningsfrågor. Primärkartorna innehåller inte heller begränsningslinjer mellan ytbildade vattendrag och sjöar, utan ytorna övergår i varandra på samma sätt som i fastighetskartan. Figur 16. Bilden till vänster visar avgränsningen av strandlinjen i Tranås med hjälp av primärkartan och till höger enligt fastighetskartan. Det framgår tydligt att primärkartan är noggrannare än fastighetskartan. 23 (33)
Figur 17. Bilden ovan visar på problematiken med inmätning av strandlinjen, där strandlinjen i primärkartan helt plötsligt slutar Figur 18. Bilden till vänster är ett utsnitt från primärkartan i Boxholm och till höger ett utdrag från fastighetskartan över samma område. I just det här fallet kan skillnaderna antingen tolkas som att fastighetskartan är mer detaljerad eller att primärkartan visar den verkliga utsträckningen av vattendraget och inte enbart den synliga vattenytan. 24 (33)
Figur 19. Bilden visar detalj från Vättern i Ödeshögs kommun. Hela Vätterns strandlinje har inte mätts in. 3.1.8 Möjligheten att särskilja naturliga sjöar och vattendrag från artificiella Det är inte möjligt att direkt via kartan avgöra om ett vattendrag eller en sjö är naturlig eller artificiell. Ett anlagt vattendrag kan t.ex. se naturligt ut och kan dessutom inneha samma kvaliteter som ett naturligt. Ett annat exempel är en branddamm som inte går att skilja från en sjö direkt ur kartan. Däremot är det möjligt att göra analyser utifrån bestämda antaganden om vad som representerar ett naturligt/artificiellt vatten. Antaganden bör utgå ifrån vilka kvaliteter som antas representera ett naturligt vattendrag eller naturlig sjö i just detta fall (se figur 21). Är ett vattendrag är uträtat eller inte? Att vattenytan är skuggad? Vilken vattenkvalitet vattnet har? Att sjön är anlagd? Ett vatten kan t.ex. vara kraftigt modifierat av människan genom eutrofiering och därmed dålig vattenkvalitet, ska detta räknas som naturligt eller artificiellt? Det är viktigt att komma ihåg att även anlagda vattendrag/sjöar kan ha samma kvaliteter som ett naturligt/a på samma sätt som ett naturligt vatten kan ha mycket dålig vattenkvalitet. Ska man skilja mellan anlagda och modifierade? Exempelvis är väldigt många av vattendrag med utbyggd vattenkraft starkt modifierade t.ex. genom att vattenståndet och därmed strandlinjen påverkats. 25 (33)
Definiera Kvaliteter Vilka kvaliteter kännetecknar ett naturligt vatten (vattendrag/sjö)? T.ex. meandrande vattendrag, skuggad vattenyta, god vattenkvalitet? Omformulera Hur kan kvaliteterna formuleras i antaganden som går att överföra till kartanalyser? t.ex. vattendraget är inte rakt, vattendraget omges av skog, vattendraget omges till max X% av åkermark? Kartanalys Analys genomförs t.ex. segmentlängd max X meter, markklassen skog max X meter från vatten etc. Figur 20. Exempel på hur processen kan se ut för att gå från en definition av naturlighet till kartanalys. När kvaliteterna har bestämts samt omformulerats till antaganden som är möjliga att applicera på befintligt kartmaterial kan en analys genomföras. Genom att exempelvis göra antagandet att området kring ett artificiellt vattendrag är mer homogent än vid ett naturligt vattendrag eller att raka vattendrag är artificiella har två möjliga analysmetoder identifierats. Viss sammanblandning kommer dock att ske med vattendrag som generaliserats vid digitaliseringen till ett rakt vattendrag. Dessutom kan ett vattendrag förstås vara mycket påverkat av människan även om det har fått behålla sin naturliga rinnsträcka. T.ex. de vattendrag som rensats för att förenkla flottning. En möjlig analysmetod utifrån det första antagandet baseras på den nationella höjdmodellen och innebär att en strukturanalys görs (t.ex. standardavvikelse) av höjdvärden inom ett sökfönster (t.ex. 4m) runt vattendraget. Låga värden representerar en homogen strandbrink vilket antas vara antropogent påverkat medan höga värden representerar en strandbrink med varierande topografi/morfologi, vilket antas representera ett naturligt meandrande vattendrag. Problem kommer dock att uppstå vid förändringar som t.ex. broar, vägbankar, byggnationer och utfyllnader. En tänkbar metod utifrån det andra antagandet baseras på segmentlängden hos de linjer som beskriver/representerar vattendraget. Ett föränderligt vattendrag är oftast ett naturligt och har korta segment medan utdikningar resulterar i långa raka segment (se figur 21). 26 (33)
Figur 21. Vattendrags naturlighet baserad på segmentlängd. A: Naturligt vattendrag. B: Uträtningar i naturligt vattendrag. C: Artificiell utdikning. Genom att göra antagandet att en sjö som plötsligt tillkommer är artificiell kan en skillnadsanalys göras. Det är dock endast möjligt för lite större sjöar och för sjöar som konstruerats inom ett tidsintervall som täcks av satellitbilder eller flygbilder. De exemplifierade analyserna för att skilja på naturliga och artificiella sjöar och vattendrag kommer dock inte att kunna göras heltäckande. Ett mått på osäkerheten i analysen är dock möjligt att ta fram baserat på ett antal testområden. 3.2 Slutsatser och diskussion Den huvudsakliga slutsatsen som kan dras efter genomgången av brister i befintligt kartmaterial är att det inte är möjligt att direkt via befintligt kartmaterial skapa ett kartunderlag som på ett fullständigt och korrekt sätt visar vilka sjöar och vattendrag som skulle omfattas, alternativt inte skulle omfattas, av strandskydd enligt den av regeringen angivna huvudregeln (mindre sjöar som inte har en större yta än en hektar och mindre vattendrag som inte är bredare än två meter). Det enda nationellt täckande kartunderlaget som kan möta kraven på karteringsnoggrannhet är hydrologiskiktet med vattenytor (MV) från fastighetskartan. Därutöver möter även kommunernas primärkartor kravet på karteringsnoggrannet men karteringen av hydrologin är tyvärr inte alltid fullständig inom kommunen och karteringen kan skilja sig åt mellan kommunerna avseende vad som karteras samt detaljeringsgraden på det som karteras. Dessutom ger inget av dessa kartunderlag möjlighet att skilja på vattendrag och sjöar. Karterings- och generaliseringsregler som används vid digitaliseringen av fastighetskartan skapar också stora brister utifrån önskad avgränsning. 27 (33)
Utifrån befintligt kartmaterial är gränsen om 2 meter för vattendrag är mest problematisk. Den största svårigheten består i att de minsta vattendragen dels inte är fullständigt karterade och dels endast är representerade som linjer och därmed saknar angiven bredd. Även gränsen på omkring 1 hektar för sjöar är komplicerad att kartera utifrån befintligt kartmaterial eftersom vattenytan i fastighetskartan oftast inte representerar hela sjön utan endast den öppna vattenspegeln. Det är inte heller möjligt att beräkna arean för de sjöar som sitter ihop med /ansluter till ett vattendrag som är bredare än 6 meter eftersom arealen kommer att inkludera både sjön och det anslutande vattendraget som helhet. När begränsningslinjer med tillräcklig geometrisk upplösning finns för att skilja sjöar från vattendrag, vilket blir resultatet från projektet god hydrografi, kommer den typen av problem att vara lösta. Dock krävs att gränsdragningen överensstämmer med önskemålen för en strandskyddskarta. Vill beställaren trots redovisade brister ändå ta fram ett kartmaterial är rekommendationen att utgå ifrån vilka sjöar och vattendrag som även fortsättningsvis ska inkluderas i strandskyddet istället för tvärtom. På det sättet är det möjligt att kringgå åtminstone ett av problemen, nämligen de minsta vattendragen som inte är karterade. En kartering kan då utgå ifrån skiktet med vattenytor (MV) i fastighetskartan och till detta addera ytterligare vattendrag genom analyser av NH. Alla övriga problem som redovisats kommer dock att kvarstå, dvs strandlinjen kommer inte att vara karterad i enlighet med definitionen av strandlinjen inom strandskyddsbestämmelserna, beräknade areor kommer inte att vara korrekta och vissa sjöar som är mindre än 1 ha kommer inte att vara möjliga att urskilja. Med stöd av NH är det möjligt att komplettera nätverket av små vattendrag så att det blir mer fullständigt redovisat samt bilda ytor/mäta in bredden på många vattendrag för vilka det idag saknas information om bredd. Underlaget kommer dock inte att bli heltäckande och bredden på vattendragen kommer fortfarande att anges med en viss osäkerhet (+/- 2 meter) vilket gör att det inte kan kategoriseras som ett rättssäkert underlag. Det är till viss del också möjligt att öka fullständigheten och detaljeringsgraden i fastighetskartans hydrologi genom att kvalitetsgranska kommunernas primärkartor och låta de strandlinjer och vattendrag som är mer detaljerade än fastighetskartans, få ersätta dessa. Bitvis kommer då detaljnivån förbättras, främst i tätorter eftersom de oftast karteras mer noggrant, men å andra sidan kommer inte materialet vara helt jämförbart över hela landet. Några viktiga definitionsproblem har också identifierats. För att veta var gränserna ska dras, vare sig det är i kartan eller i verkligheten, krävs exempelvis en definition av var strandlinjen går i förhållande till omkringliggande våtmark, var gränsen mellan anslutande vattendrag och sjöar går samt en definition av vad som skiljer en sjö från ett vattendrag för att kunna bestämma vilka vattenytor som är sjöar respektive vattendrag. Eftersom den önskade avgränsningen är avhängigt om en vattenyta är klassad som vattendrag eller sjö blir det viktigt att kunna avgöra detta. En sådan definition kanske inte heller endast ska gälla i strandskyddsärenden utan generellt för vattenfrågor i Sverige, vilket kräver samarbete med bland annat Vattenmyndigheterna och SMHI. Ett rationellt alternativ är annars att rakt av använda de begränsningslinjer som tas fram inom projektet God hydrografi, men huruvida det är rättsligt gångbart lämnas till beställaren att avgöra. Ytterligare en definitionsfråga rör avgränsningen av vattendrag större eller mindre än två meter. Ett vattendrag skiftar i bredd utefter sin stäckning och kan pendla mellan att vara bredare än 2 meter och 28 (33)
smalare än två meter på mycket korta sträckor. Det är då inte praktiskt möjligt att följa indelningen i strikt bemärkelse, dvs att för varje meter av ett vattendrag mäta in dess bredd och därefter tillämpa eller inte tillämpa strandskydd. Hur man rent praktiskt ska gå tillväga med tillämpningen av 2- metersregeln i dessa fall finns förstås många lösningar på och skulle kunna utredas i ett separat uppdrag. Men ett exempel ett praktiskt tillvägagångssätt ges här, vilket är inspirerat av hur vattendragen karteras i fastighetskartan. Utifrån vattendragets strömriktning definieras ett vattendrag som bredare än 2 meter så länge det i någon del av sin kvarvarande sträckning överstiger 2 meter. Dvs så länge det fortsätter pendla mellan bredare och smalare än 2 meter så är det definitionsmässigt bredare än 2 meter. När det i sin kvarvarande sträckning, i strömriktningen, inte i någon del överstiger 2 meter definieras det som smalare än 2 meter. Se figur 22 för en illustration av tillvägagångssättet. Figur 22. Figuren visar ett möjligt tillvägagångssätt för att definiera om ett vattendrag är bredare eller smalare än 2 meter. Det kan även konstateras att Naturvårdsverket borde ingå i referensgrupper till projekten God Hydrografi och Nationell strandlinje för att bevaka att förändringar görs som även tar hänsyn till Naturvårdsverkets användningsmöjligheter. 3.2.1 Hur långt är det då möjligt att nå? Nedan sammanfattas kortfattat vad som trots alla redovisade brister är möjligt att göra, dvs hur långt kan man nå utifrån i) befintligt material, ii) med hjälp av metodutveckling och analyser och slutligen iii) med hjälp av inmätning i fält. Vi vill dock understryka att vi avråder från att ta fram ett kartmaterial eftersom det kommer att kräva enorma resurser som inte bedöms vara rimliga i proportion till nyttan med resultatet. 29 (33)
3.2.1.1 Utifrån befintligt kartmaterial Utifrån i dagsläget befintligt kartmaterial är det endast möjligt att ta fram vattenytor (dvs utan kategorisering i vattendrag och sjö) som är minst 1 hektar. Dessa vattenytor kommer att representera både vattendrag (som är minst 6 meter breda) och sjöar. Detta vattenytor erhålls genom att använda fastighetskartans alla vattenytor som överstiger 1 hektar. Teoretiskt sett riskerar då vattenytor som i verkligheten representerar vattendrag som är mindre än en hektar men bredare än 6 meter att exkluderas. Areabegränsningen i fastighetskartans vattenytor kommer att ge vattenytor (sjöar och vattendrag) som är minst 1 hektar eftersom vattenytan inte inkluderar vasspartier i sjöar och vattendrag. Sjöar som i verkligheten är 1 hektar (när t.ex. vasspartier räknas in i sjöns area), men där den öppna vattenytan är mindre än 1 hektar kommer att exkluderas. Om resultatet av projektet God Hydrografi inväntas, vilket ska vara klart 2017 är det möjligt att skilja på sjöar och vattendrag. Det som då är möjligt att ta fram är vattendrag som är minst 6 meter breda och sjöar som är minst 1 hektar. Strandlinjen kommer dock fortfarande inte att vara korrekt karterad i många fall vilket gör att man utifrån kartmaterialet inte kan mäta in en korrekt strandskyddszon. 3.2.1.2 Med stöd av analyser och metodutveckling Med stöd av den nationella höjdmodellen är det möjligt att öka den geometriska precisionen samt göra underlaget för smalare vattendrag mer fullständigt. Exempelvis är det till viss del möjligt att differentiera vattendragen som idag endast anges med en linje i fastighetskartan. Det kommer dock inte att kunna bli så pass fullständigt att det går att urskilja alla vattendrag eftersom vissa skyms av tät skog eller annan vegetation eller är för smala för att synas i höjdmodellen. Beräkningen av bredden hos vattendragen kommer att ha en felmarginal på åtminstone +/- 2 meter, vilket innebär att en avgränsning av vattendrag baserat på större eller mindre än 2 meter inte är möjlig. 3.2.1.3 Med fältarbete Med fältarbete är det förstås möjligt att mäta in de vattendrag och sjöar som inte går att bestämma utifrån befintligt kartmaterial eller med stöd av analyser och metodutveckling. För detta krävs dock en tydlig definition av var strandlinjen går i de många otydliga fallen som existerar i verkligheten. 3.2.1.4 Rekommendationer För att kunna producera önskat kartmaterial kommer dock mycket omfattande fältkarteringar att behövas. Det kommer att medföra stora kostnader som enligt vår bedömning inte står i proportion till nyttan med ett sådant material. Vår rekommendation är istället att inmätningar görs i varje enskilt fall där det inte är möjligt att via befintligt kartmaterial bedöma om vattendraget är bredare än 2 meter eller om sjön är större eller mindre än 1 hektar. Insatserna bör istället fokuseras på att komplettera befintlig handbok om strandskydd med tydliga riktlinjer om hur gränserna ska mätas in. Exempelvis krävs en tydlig definition av var strandlinjen går för att kunna göra en korrekt beräkning av en sjös area, det krävs en tydlig definition av var gränsen mellan en sjö och ett vattendrag eller mellan två anslutande sjöar för att kunna beräkna en korrekt area. Det krävs även en praktisk tillämpning för 2-metersregeln eftersom den inte går att tillämpa rakt av. 30 (33)
31 (33)
4 Referenser Andreas Rönnberg. 2014. Kombination av hydrografi och terrängmodell. PM Lantmäteriets hemsida. Lantmäteriet. 2014. Produktbeskrivning: GSD-Fastighetskartan, vektor. Version 6.13. Lantmäteriet 2013. Förändringar i bildförsörjningsprogrammet från 2014. Lantmäteriets nyhetsbrev 2013:3. Lantmäteriet och Sjöfartsverket. 2013. Specifikation - Nationell strandlinje. Utgåva 1.7. Naturvårdsverket och Boverket 2012. Strandskydd - en vägledning för planering och prövning. Handbok 2009:4, Utgåva 2. 32 (33)
33 (33)