DEL AV FASTIGHETEN LÖVHOLMEN 12, BECKERS F. D INDUSTRIANLÄGGNING, STOCKHOLM

DEL AV FASTIGHETEN LÖVHOLMEN 12, BECKERS F. D INDUSTRIANLÄGGNING, STOCKHOLM Byggnad 21, smedja Antikvarisk förundersökning 2007-06-30 1

DEL AV FASTIGHETEN LÖVHOLMEN 12, BECKERS F. D INDUSTRIANLÄGGNING, STOCKHOLM Byggnad 21, smedja Antikvarisk förundersökning 2007-06-30 Beställare: Skanska Nya hem genom Johan Graf Antikvarisk förundersökning genom: Anna Sterner, byggnadsantikvarie Nytagna fotografi er: Författaren Omslagsbild: Palmcrantzka fabriken och smedjan sedda från väster. Bilden är tagen efter 1944. Fotograf okänd. Källa: Alcro-Beckers huvudkontor, Lövholmen. Nackagatan 4, Box 4709 116 92 Stockholm 08-698 43 00 2

INNEHÅLL Inledning 4 Historik 7 Beskrivning 13 Kulturhistoriskt värde 19 Källor 22 3

INLEDNING Fastighetsdata Fastighetsbeteckning: Del av fastigheten Lövholmen 12 Byggnad 21 Adress: Lövholmsbrinken 1-3 Ursprunglig funktion: Smedja/stall Byggår: 1889 Arkitekt/Ingenjör: Ingenjör G A Engelbrektson Byggherre: Palmcrantz & Co Bakgrund Helge Palmcrantz utvecklade under 1870-talet sina uppfi nningar kulsprutan och slåttermaskinen. Han bedrev tillverkning i mindre skala på Liljeholmen. 1889 uppfördes en ny fabriksanläggning för Palmcrantz verksamhet på tomten Lövholmen 12. Anläggningen bestod av ett stort fabrikshus, som än idag kallas Palmcrantzka huset och en smedja/stall belägen strax öster om fabriken. Båda byggnaderna ritades av ingenjören G A Engelbrektson och uppfördes med fasader av kraftiga naturstensmurar och tegel. 1902 togs fabrikslokalerna över av Wilhelm Beckers färgfabrik som då etablerade sig på området. Beckers har sedan dess utvecklat en stor färgfabriksanläggning på Lövholmen med obruten verksamhet till slutet av 1900-talet. Palmcrantzka fabriken och smedjan användes för industriändamål ändå fram till 1973. Under 1970- och 80-talet fi ck lokalerna förfalla. Smedjan/stallet uppfördes samtidigt som fabriksbyggnaden. Från 1944 använde Beckers smedjan som smälteri där man smälte ner harts för fernisstillverkning fram till 1973. Byggnaden kallades under många år för smälten. 2004 påbörjades arbetet med att rusta upp och bygga om smedjan/stallet till en utbildningslokal för Tikkurila fasad. Smedjan hade under fl era år använts som förråd och var kraftigt förändrad. Arkitekt för ombyggnaden var AIX arkitekter. Smedjan är helt nyrenoverad. Fasaden är varsamt renoverad med ambitionen att återställa den till ett mer ursprungligt skick Våren 2006 såldes Beckers f.d. anläggning på Lövholmen till Skanska och området står inför förändring och nyetablering av framförallt bostadsbebyggelse. En antikvarisk förundersökning görs i syfte att kartlägga och analysera anläggningen och de enskilda byggnadernas kulturhistoriska värde inför stundande ombyggnad och exploatering av området. Syfte Syftet med den antikvariska förundersökningen är att beskriva byggnad 21, smedjan, dess historia, väsentliga förändringar samt redovisa de kulturhistoriska värden som fi nns bevarade i byggnaden. Smedjan är sedd i sitt sammanhang- industrihistoriskt och stadsbyggnadsmässigt. 4

Skydd Kv Lövholmen 12 är klassifi cerad enligt Stockholm stadsmuseums kulturhistoriska klassifi cering. som en anläggning med särskilt värdefull bebyggelse från kulturhistorisk synpunkt. Byggnaderna är grönmarkerade och lyder under PBL 3 kap 12 vilket innebär att byggnaderna inte får förvanskas. I övrigt gäller varsamhetskrav enligt PBL 3:10 och särskilda krav vid underhåll enligt PBL 3:13. Fastigheterna ingår i en kulturhistoriskt värdefull industrimiljö utpekad av Stockholms stadsmuseum. Förutsättningar I arbetet med denna förundersökning har byggnadens originalritningar ej kunnat spåras. Det äldsta ritningsmaterialet är från ombyggnaden 1944. Illustrationer över området av Olle Rydberg. Källa: Alcro-Beckers. 5

Situationsplan med Alcro-Beckers numrering av byggnaderna. Byggnad 21 är markerad. 1 2 3-5 15 21 22-23 27 33 35-38 Kontor och lager, 1916 Lager, 1980-tal Portvakt, stämpelkort, 1929 Förbandsfabrik, 1915 Smedja, 1889 Palmcrantzka fabriken, 1889 Nitrolackfabrik, 1944 Ångpannecentral, 1944-45 Nya färgfabriken, 1953-54,1964 Situationsplan med Stadsmuseets numrering av byggnaderna. Byggnad 21 är markerad. Anläggningen sedd från norr. Foto: Göran Fredriksson, Stockholm stadsmuseum. 6

HISTORIK Företaget Palmcrantz & Co uppförde 1889 en ny fabriksanläggning på den nuvarande tomten Lövholmen 12 vid Liljeholmen. Företaget utvecklade jordbruksmaskiner och anläggningen bestod av ett stort fabrikshus i rött tegel med en stor basilikaliknande fabrikssal. I anslutning till fabrikshuset anlades under samma år en smedja/stall. Båda byggnaderna uppfördes med elektrisk belysning och ritades av G A Engelbrektsson. Fabrikshuset utgörs av en stor tre våningar hög byggnad med kraftiga naturstensmurar och fasader av tegel. Byggnadens södra del domineras av en stor fabrikssal och i norra delen utgörs av tre våningar där bottenvåningen ursprungligen upptogs av snickeriverkstad, ångmaskin- och ångpannerum. Smedjan/stallet är beläget strax öster om fabrikshuset. Byggnaden utgjordes ursprungligen av en enplansbyggnad med fasader av kraftiga naturstensmurar och sadeltak. Byggnaden utformades med valvformade dörr- och fönsteröppningar på fasaden mot norr. Det har också funnits en dörröppning mot öster, en fönsteröppning mot väster och en dörröppning mot söder. Byggnaden bevarar tre äldre skorstenar. I smedjan tillverkades och reparerades redskap och maskiner som behövdes för den Palmcrantzka fabrikens produktion. Smedjan låg i en separat byggnad på grund av brandrisken. Enligt uppgift från Stockholms stadsmuseums inventering från år 1979 innehöll smedjan ursprungligen tre dubbelhärdar, två ugnar, ånghammare, hejare och ångmaskin samt en målarverkstad. Smedjan har troligen även fungerat som stall under det tidiga 1900-talet. Bilder från Stockholms stadsmuseums inventering 1979. Översta bilden till vänster visar gränden mellan Palmcrantzka fabriken och smedjan. Bilden överst till höger visar smedjans interiör. Bilden nederst till vänster visar Palmcrantzka fasad mot norr och bilden nederst till höger visar smedjan sedd från öster och den idag rivna hartsfabriken, byggnad 37. Källa: SSM. 7

När Beckers tog över den Palmcrantzka anläggningen i början av 1900-talet började de använda smedjan/stallet för sin färgtillverkning. 1944 byggdes smedjan om för att fungera som upplag för råvaror åt konsthartsfabriken, byggnad 37, som uppfördes norr om smedjan i början av 1940-talet. Fabriken revs 1988. Smedjan byggdes om till smälteri för nedsmältning av harts för fernissatillverkning. Bottenvåningen delades upp i två rum i samband med ombyggnaden. Det västra rummet användes för hartskokeri och det östra rummet användes som separatorrum. Byggnaden förhöjdes med en våning och en entresolvåning placerad över den östra delen skapades. På entresolvåningen rymdes tolv lockcisterner och tio oljefat. Mellan entresolvåningen och separatorrummet i våningen under fanns två stora hål för kallbad Den förhöjda våningen fi ck fasader av rött tegel och liggande fönsteröppningar mot norr placerade i fönsterband. Mot söderfasaden placerades en rad högt sittande mindre fönster vilka fl era idag är igenmurade och några har rutor av betongglas. Byggnadens västra del byggdes också på men med en något lägre byggnadsvolym med dagljusinsläpp genom två taklanterniner placerade i det brant sluttande pulpettaket som ersatte det äldre sadeltaket. Byggnadens östra fasad motbyggdes med en vinklad byggnadsvolym som rymde oljelager. Byggnaden användes för som smälteribyggnad fram till 1973 och kallades därför för smälten. Efter 1973 har byggnaden fungerat som upplag för råvaror åt hartsfabriken. I marken mellan byggnaderna fi nns fortfarande nedgrävda tankar, idag fyllda med sand. Inne i smedjan fanns fram till 1980-talet två stora tankar för fettsyror, utgångsmaterial för färgbindningsmedel. 2001 köpte det fi nska färgtillverkaren Tikkurilla upp Alcro-Beckers. 2004 påbörjades arbetet med att rusta upp och bygga om smedjan/stallet till en utbildningslokal för Tikkurila fasad. Arkitekt för ombyggnaden var AIX arkitekter. Våren 2006 sålde Tikkurilla anläggningen på Lövholmen till Skanska. Illustration över anläggningen. Källa: Alcro-Beckers. 8

Ombyggnadsritning 1944, fasader och sektion, av Ödéens ingenjörsbyrå AB. Källa: BNA. Ombyggnadsritning 1944, bottenplan och entresolplan, av Ödéens ingenjörsbyrå AB. Källa: BNA. 9

Ombyggnadsritning 1944, AB Wilhelm Becker. Källa: Alcro-Beckers. Ombyggnadsritning 1944, AB Wilhelm Becker. Källa: Alcro-Beckers. 10

Smedjans fasad åt öster var inplåtad. Smedjans fasad åt väster. Bilder tagna av smedjan i samband med rivningen av byggnad 37, hartsfabriken, 1988. Källa: Alcro-Beckers. 11

Bilder tagna av smedjan i samband med rivningen av byggnad 37, hartsfabriken, 1988. Källa: Alcro-Beckers. 12

BESKRIVNING Smedjan, byggnad 21 Exteriör Smedjan består av en enkel rektangulär byggnad med ytterväggar av kraftiga naturstensmurar av sprängsten i bottenvåningen och en övre, påbyggd, våning med fasader av rött tegel. Naturstensmuren är murad som en s.k. polygonmur och utgörs av stora sprängstenar med varierande yta och storlek. Byggnaden hade ursprungligen sadeltak. En synlig takbjälke av trä avgränsar den äldre stenmuren från tegelmuren i respektive gavel. Byggnadens huvudfasad mot norr har valvformade fönsteröppningar med solbänkar och fönsteromfattningar av betong och enkla fönsterbågar av gjutjärn. I den påbyggda delen mot öster fi nns högt placerade fönster i fönsterband. Byggnadens två valvformade dörröppningar på norrfasaden har murats igen i överkant och äldre dörrblad är utbytta mot gråmålade stålportar. Den västra av de två portarna är äldre och har skruvade bultar. I samband med Andra världskriget förstärktes utgångarna på den Palmcrantzka fabriken på grund av bombningsrisken. Ev kan dörrarna på smedjan ha bytts mot stålportar vid detta tillfälle. Ovan portarna fi nns ett skärmtak med täckning av korrugerad plåt. Skärmtaket vilar på en stålkonstruktion med svartmålade stålbalkar på markförankrade betongfundament. På byggnadens fasad mot söder fi nns högt sittande fönsteröppningar. Flera är igenmurade och ett par har rutor av betongglas. På söderfasaden fi nns också en igenmurad äldre valvformad dörröppning som murades igen i samband med ombyggnaden 2004. På byggnadens fasad mot öster fanns tidigare en valvformad dörröppning som togs upp på 1940-talet då byggnaden var sammanbyggd med en idag riven byggnad intill. Öppningen murades igen 2004 och är putsad mot utsidan. På fasaden mot väster fi nns en igenmurad valvformad fönsteröppning. Byggnaden har kraftigt lutande pulpettak med två taklanterniner i den västra delen och ett tak med fl ackare taklutning i den högre delen mot öster. Taket är klätt med ståndfalsad svart takplåt med bandtäckning. På den västra delen av taket fi nns tre vitputsade skorstenar. Huset har taksarg, hängrännor, stuprör och kantplåt vid fönster av svart plåt. Marken kring hela byggnaden är asfalterad. Smedjan sedd från väster, 2007. 13

Fasad mot norr. Fasad mot norr. Fasad mot norr. Fasad mot norr. Fasad mot norr. Fasad mot söder. Exteriörbilder på smedjan 2007. Fasad mot söder. 14

Interiör Byggnaden är helt modern inuti och består av två rum, ett i öster och ett i väster. I mitten ligger en modern pentrydel med skåp, diskbänk, vitvaror, städrum, omklädning, HWC, förråd och ventilation. Äldre golv av jord alt betong har gjutits på och golvvärme är installerad i samband med ombyggnaden 2004. Golvet är idag belagt med betong i den östra delen och epoxy i den västra delen (Tikkurila temafl oor 3000.) Rummens ytterväggar är murade och utgörs av natursten och rött tegel med inslag av gult tegel. I det västra rummet fi nns tre murstockar, två mot söderväggen och en mot norrväggen. Murstockarna är förstärkta med skyddsjärn. Den moderna pentrydelen har målade innerväggar av gips och plywood. En målad ståltrappa med räcke leder till pentrydelens övervåning där ventilationsrum är placerade. Byggnadens fönsteröppningar har putsade fönsterbänkar och nya fasta glaspartier av natureloxerad aluminium på insidan. Äldre stålportar mot norrfasaden är förstärkta på insidan med nya aluminiumdörrar med glasade överstycken. På byggnadens fasad mot öster fanns ursprungligen en valvformad mindre dörröppning som murats igen. Den igenmurade dörröppningens insida är igenmurad med återanvänt tegel. Byggnaden har målat betongtak av betongelement som vilar på synliga balkar.i byggnadens västra del fi nns två taklanterniner med nytt innanglas av isolerglastyp och mörkläggning samt vitmålade traversbalkar. Interiörbilder 2007. 15

Förändringar -När Palmcrantzka fabriken fl yttade ut och Beckers tog över lokalerna i början av 1900- talet börjar smedjan användas för färgfabrikens produktion. Smedjan kan också ha använts som stall under ett par år. -1944 byggdes smedjan om till ett smälteri för hartser. Ritningar för ombyggnaden utfördes av Ödéens ingenjörsbyrå AB. Tillverkningen försörjde hartsfabriken, byggnad 37, som byggdes strax norr om smedjan i början av 1940-talet Smedjan övergick så småningom från att fungera som smälteri till att användas som upplag för råvaror åt hartsfabriken. I marken mellan byggnaderna fi nns fortfarande nedgrävda tankar, idag fyllda med sand. Inne i smedjan fanns fram till 1980-talet två stora tankar för fettsyror, utgångsmaterial för färgbindningsmedel. -Konsthartsfabriken, byggnad 37, revs 1988. -1994 utrustas smedjan med ett nytt skärmtak. -I början av 2000-talet användes halva smedjan som kallförråd och andra halvan hyrdes ut till stiftelsen Färgfabriken.(Före renovering 2004). -2004 byggdes smedjan om till en utbildningslokal för Tikkurila Fasad. Smedjans östra rum gjordes om till en verkstadslokal för provning av fasadprodukter och det västra gjordes om till en konferenslokal för teoretisk utbildning. Mellan de båda lokalerna placerades en pentrydel med våtgrupper, toaletter, pentry, ventilation m.m. Ambitionen vid ombyggnaden var att spara byggnadens industriella karaktär och återskapa ursprunglig fasad. Ombyggnaden innebar i korta drag: -Stenmurarna blästrades och rengjordes med hjälp av färgbortagningsmedel. -Byggnadens fönster försågs med invändiga isolerrutor, ej öppningsbara. Dörrar försågs med nya innerdörrar i form av aluminiumdörrar. -En mindre dörröppning på byggnadens östra fasad murades igen, på insidan med återanvänt tegel. Utsidan putsades. -En mindre dörröppning på söderfasaden murades igen. -Omfattningar kring fönster och portar lagades. -Portar och fönster målades. -Asfaltsytor lagades och jämnades. Byggnadens invändiga golvnivå byggdes upp för golvvärme och anpassades till utvändig marknivå. Stålportar sågades av i nederkant. -Vägg av korrugerad plåt som täckte östfasaden revs. -Takfönster byggdes om och kompletterades med isolerglas. -Golvbrunnar och sandfi cka installerades. 16

Ombyggnad för målningsverkstad, planer, sektioner och fasad, AIX Arkitekter 2004. Källa: Alcro-Beckers. 17

Interiörbilder 2007. 18

KULTURHISTORISKT VÄRDE Resonemanget kring Kv Lövholmen 12:s kulturhistoriska värde utgår från de kulturhistoriska värdekriterier som defi nierats av Axel Unnerbäck, Riksantikvarieämbetet. Dokumentvärde Liljeholmens industribebyggelse vid Årstaviken har avsevärda kulturhistoriska värden. Beckers fabriksanläggning är ett välbevarat exempel på över tid förändrad och utvecklad färg och kemikalieindustri. Byggnaderna är utformade i syfte att vara rationella, funktionella och estetiska. Idag står industriområdet på Liljeholmen- Lövholmen kvar som en rest av de tidiga industrietableringar som skedde i ytterstaden under 1800-talet. Redan tidigt under 1800-talet etablerade sig en del mindre industriföretag i området som successivt utvecklades till ett relativt stort industriområde med ett brokigt lager av bebyggelse och infrastruktur. Järnvägen drogs genom Liljeholmen redan 1860 och här låg den första stationen på västra stambanan utanför Stockholms dåvarande stadsgräns. Järnvägen var en starkt bidragande orsak till att området kring Liljeholmen förvandlades till en industriförort. 1911 kom spårvagnen till området och från Liljeholmsbron gick tre linjer.1964 ersattes spårvagnen av tunnelbanan och två år senare drogs Essingeleden fram över Gröndal. Tunnelbanan och Essingeleden har satt sina funktionsseparerande spår i området. Kontorshusen kring tunnelbanestationen har gradvis ersatt industrierna vid vattnet. Wilhelm Beckers färgfabrik på Lövholmen huserade till en början i den Palmcrantzka fabriksbyggnaden och dess smedja som man övertog 1902. Fabriksbyggnaden och smedjan är uppförda i slutet av 1900-talet och är till sin arkitektur och funktion tydliga exempel på det sena 1800-talets industribyggnader: en stor påkostad fabriksbyggnad och fabrikens obligatoriska smedja placerad i en egen byggnad strax intill fabriken, på grund av smedjeverksamhetens stora brandrisk. De båda byggnaderna är uppförda i rött tegel med kraftiga naturstensmurar och historicerande utformning. Den Palmcrantzka fabriksanläggningen bestod ursprungligen av en rad andra småbyggnader och skjul men fabriksbyggnaden och smedjan utgör idag de kvarvarande resterna av den Palmcrantzka industrietableringen på Lövholmen. Byggnaderna är förändrade men bevarar delar av ursprunglig utformning och detaljer. Smedjan är dessutom helt nyrenoverad såväl exteriört som interiört. När Beckers behövde utvidga anläggningen i början av 1900-talet skedde utvecklingen genom att nya byggnaderna uppfördes i rött tegel som övriga byggnader i området men i ett egensinnigt industriellt formspråk som anknyter till de äldre byggnaderna men skiljer sig genom en arkitektur som blandar det traditionella med en rationell och funktionalistisk arkitektur. Byggnadernas volym anknyter till industriell byggnadstradition. 19

Under 1900-talets sista årtionden har Liljeholmen genomgått en kraftig sanering och endast ett fåtal äldre industribyggnader fi nns bevarade. Den del av Lövholmen där Beckers anläggning ligger utgör en liten rest som fortfarande bevarar karaktären av äldre industrimiljö med fabriksgrind och portvaktstuga. Husen är ombyggda interiört men exteriörerna bevarar hög grad av ursprunglig karaktär. Byggnaderna är väl omhändertagna och i gott skick. Wilhelm Beckers färgfabrik har funnits på Lövholmen med obruten verksamhet i mer än hundra år och företaget har sedan 1900-talets första hälft varit en av de ledande färgfabrikörerna i Sverige. Området på Lövholmen är starkt förknippat med företaget och dess välkända tillverkning av färg. Beckers fabriksanläggning representerar genom ovanstående ett samhällshistoriskt, industrihistoriskt, byggnadshistoriskt och arkitekturhistoriskt värde. Upplevelsevärde Miljöskapande värde Den Palmcrantzka fabriken och smedjan har sockelvåning i form av en mycket solid och karaktäristisk naturstensmur av sprängsten. Smedjans murade fasad övergår i en hög mur som begränsar tomten mot öster. Mellan naturstensmuren åt öster och den Palmcrantzka fabrikens murade sockel bildas en smal gränd. Murarna och gränden har ett stort miljöskapande värde liksom kontrasten mellan den kärva industrimiljön och den karga kajens industriella funktionsinriktade utformning och fabrikens läge vid Liljeholmsviken med de vida utblickarna över vattenytorna. Smedjans fasad åt väster övergår i en mur som avgränsar området åt öster. Foto 2007. 20

Kontinuitetsvärde Wilhelm Beckers färgfabrik har funnits på Lövholmen med obruten verksamhet i mer än hundra år och företaget har sedan 1900-talets första hälft varit en av de ledande färgfabrikörerna i Sverige. Området på Lövholmen är starkt förknippat med företaget och dess välkända tillverkning av färg. Arkitektoniskt värde Bebyggelsen på Lövholmen utgör en väl sammansatt helhet med de enskilda byggnaderna som representanter för företagets utveckling över tid. Anläggningen dramatiska läge vid vattnet och de enskilda byggnadernas individuella kvaliteter ger området ett stort arkitektoniskt värde. De äldsta byggnaderna, Palmcrantzka fabriken och smedjan, är två goda representanter för 1800-talet och sekelskiftets dekorativt utformade fabriksbyggnader med tillhörande smedja. Fabriken och smedjan har solida naturstensmurar i bottenvåningen samt historiserande fasadutformning med valvformade fönsteröppningar och gjutjärnsfönster med spröjs. Byggnadernas utformning och volymer anknyter till den industriella byggnadstraditionen och har väl bearbetade kvaliteter vad gäller materialverkan, fasadkomposition och ljusföring. Smedjan bevarar dessutom dagljusinsläpp i form av lanterniner som tillkom i samband med att byggnaden höjdes med en våning på 1940-talet. Byggnaderna i anläggningen representerar genom ovanstående ett arkitektoniskt och konstnärligt värde. Bruksvärde Smedjan är helt nyrenoverad (2004). Renoveringen som innebar en avsevärd investering för dåvarande ägare innebar total upprustning och modernisering av byggnadens interiör. Exteriören har återställts till ett ursprungligt skick med varsamma medel. Detta innebär att byggnaden idag har ett högt bruksvärde. Delar av betydelse för det kulturhistoriska värdet Inom byggnaden smedjan har följande faktorer befunnits vara av stor betydelse för de kulturhistoriska värden som identifi erats ovan: -Konstruktion/stomme, planlösning och rumsvolymer -Exteriören med fasader av kraftiga naturstensmurar och rött tegel, plåtklätt tak och vitputsade skorstenar. -Ursprungliga gjutjärnsfönster och högt sittande fönsterband. -Interiören med murade väggar av natursten och tegel, synligt målat tak med betongelement vilande på betongbalkar, taklanterniner och målade traverser, synliga murstockar och putsade fönsterbänkar. 21

KÄLLOR Arkiv Byggnadsnämndens arkiv, Stadsbyggnadskontorets expedition, Fleminggatan 4, Stockholm (BNA) Faktarummet, Stockholms stadsmuseum, Ryssgården, Stockholm (SSM) Alcro Beckers arkiv och museum, Lövholmen. Litteratur Den rationella fabriken, Lisa Brunnström, Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Axel Unnerbäck, Stockholm: Riksantikvarieämbetet 2002 Stadens Stränder- Från industri till bostäder, Eva Eriksson red., Värnamo 2003. Informanter Ingvar Chronwall, fd anläggningsansvarig, Alcro Beckers Johhny Öberg, Alcro-Beckers. Fotografier Författaren där inget annat anges. Den Palmcrantzka fabriken och smedjan har sockelvåning som utgörs av en mycket solid och karaktäristisk naturstensmur. En mur i samma utförande avgränsar tomten mot öster. Muren har ett stort miljöskapande värde för området. 22