4 Söndagen efter Trettondagen 3 årg. Matteus 14: 22-33

4 Söndagen efter Trettondagen 3 årg. Matteus 14: 22-33 Stora sammanhanget: Matteus evangelium Författaren: Okänd. Judekristen med all sannolikhet. Upptagen av judeokristna funderingar om Jesus förhållande till de judiska Skrifterna och sin egen krets förhållande till synagogan (även om bytningen med den är oåterkallelig) och fr. a. till Israel. Författaren, förmodligen han, är väl bekant med judisk tolkningstradition av de judiska Skrifterna När var det skrivet: Efter Markus och efter Jerusalems förstörelse förmodligen förre I Petrusbrev. Det skulle placera evangeliet någonstans mellan sista kvartalen 70 talet och första kvarten av 80-talet (?) Var skrevs det: Med all sannolikhet i en stor Syrisk stad där det dominerande språk var grekiska (koiné). Gissningsvis Antiokia? Genre: Historiserade förkunnelse (typ) Målgrupp: En judisk-kristen grupp i diasporan (förskingringen) med grekiska som huvudspråk (helleniserade judar) och en stark judisk förankring. Särdragen: Relativ god grekiska. Förankrad i de hebreiska Skrifterna i dess grekiska översättning Septuagintan och med en programmatisk användning av Skrifterna för tolkningen och förkunnelsen av Jesus som Guds Son, en central titel för Matteus som används av de troende i evangeliet (utom om det är en hädelse av en demon). Evangeliet uppmanar ofta till handling; läsaren uppmanas till uthållighet, trohet och modig tro, till rättfärdighet. Detta ord och dess motsvarighet rättfärdig används oftare i detta evangelium än i de övriga tillsammans och det är en Lagens rättfärdighet efter den tolkning av Lagen evangelisten tillskriver Jesus! Evangeliet verkar ha som syfte att bekräfta kontinuiteten mellan den gamla Israel och den kristna kyrkan (ett ord som används endast i Matteus bland evangelierna) för en judeo-kristen krets. Evangeliet undviker uttryck om en ny lag (Joh.) eller en ny lära (Mk.). Tanken om kontinuiteten förs fram genom att berätta det som ett slags kommentar av de judiska Skrifterna/Lagen som fullbordade i Jesus. Betecknande är dess ständiga upprepning om att detta hände så att orden skulle fullbordas som det står skrivet För detta evangelium är den kristna kyrkan inte något nytt utan den står i en obruten följd med Israels särskilda karaktär. Dock har brytningen med synagogan redan skett och det oåterkalleligt. Lärjungaskapet är viktigt för Matteus på ett helt annat sätt än de andra evangelierna och den handlar om att vara rättfärdig med en annan och högre rättfärdighet än man finner tidigare i Israel. Det gäller att göra Guds vilja som finns i Lagen tolkad av Jesus. I den meningen är Matteus evangeliet mycket mer konservativ i sin inställning till Lagen än de övriga. Kyrkan är den sanna arvtagaren av Moses och den mosaiska Lagen. Jesus har ingen ny lära men en sann

tolkning av den gamla! Kyrkan, i detta evangelium, har bl.a. uppgiften att hålla disciplin bland de troende. Petrus presenteras som prototypen för en kristen ledare. Man kanske kan placera evangeliet i en petrinsk judisk kristen tradition till skillnad från en jakobinsk.. Det är i detta evangelium vi finner ordet om att Jesus har kommit till Israel (och inte till hedningarna!). När evangeliet bryter sina gränser gör det av egen kraft och inte på grund av Jesus avsikt före uppståndelsen. Detta universalistiska drag finns som en antydan i Jesus släkttavla (Rut och Rahab, stjärntydarna från öster, den romerska centurion och en del liknelser bl.a.). Om man skulle jämföra med Paulus man skulle kanske kunna säga att båda har gemensamt att hedningarna är ympade i det judiska trädet och skillnaden är attityden till Lagen som sådant Paulus mer avståndstagande och Matteus mycket mer bejakande. I den här sista meningen skulle man kunna anta att kretsen kring Matteus evangeliet förmodligen skulle vara Paulus motståndare i frågan om förhållandet till Lagen. En spännig som skapas när både inkluderas i vårt Nya Testamente! Observera att i Matteus evangelium är huvudsakligen fariséerna som är motståndarna inte judarna som i Johannes evangelium (även om det förekommer en och annan utsaga mot judarna). Fariséernas sätt att tolka Lagen erkänns som korrekt men inte deras sätt att agera enligt Lagen. (Fariséerna var den ryktningen inom judendomen som överlevde Jerusalems förstörelse år 70.) Det verkar som om för Matteus de kristna ska betraktas som överlägsna arvtagare till samma judendom som fariséerna gjorde anspråk på att vara och som en del av den. Precis som hos profeternas samtida mottas inte Guds uppenbarelse av huvuddelen av folket (och de ledande) i Israel utan av en rest, en rättfärdig rest, trogen Lagen i dess rätta tolkning. Församlingen betraktas som en trogen rest och inte i en ny Israel. Till denna trogna resten läggs andra som anammar Lagen och dess rättfärdighet som är ett villkor för samhörigheten. Matteus evangeliet skall ses som en i princip inomjudisk debatt inlägg, ej som ett antisemitiskt dokument! Det ligger i samma tradition som profeternas kritik av deras samtida judendom. För evangeliet att vara kristen ÄR att vara jude, sann jude och de judekristna har en särställning! Där med är det också sagt att fariseisk judendom som beskrivet av detta evangelium ska betraktas som ett varnande exempel. Även de kristna kan hamna i fariséernas miss! Evangeliet visar också ett särskilt intresse för de sista tiderna. Det tekniska ordet för företeelsen parousia eller återkomst finns också endast i detta bland evangelierna. Intresset är mindre centrerat i detaljerna eller förklaringar om händelsen än det är centrerad i att uppmuntra de troende och kyrkan till rätt handling inför företeelsen. Struktur: Här följer en kiastisk struktur enligt en kombination av Bacons och D. H Allisons olika hypoteser. Underliggande finns Markus evangeliet som ger en understruktur som är lite annorlunda. Markus strukturen delas i två huvudsakliga avsnitt med en prolog och en epilog som tillägg. Första avsnitt från 4:17 till 16:20 och andra från 16:20 till 28:15. Matteus redigering av Markus stoftet finner man huvudsakligen i det första avsnittet. Prolog 1-2 Bok I A1 berättelse 3-4 Introduktion: Jesus som huvud person B1 tal 5-7 Jesus krav på Israel Bok II C1 berättelse 8-9 Jesus gärningar inom och för israel D1 tal 10 tjänsten genom andras ord och gärningar Bok III E1 berättelse 11-12 Israels avståndstagande F tal Bok IV (13:53?) E2 berättelse 13 Himmelriket verkar bland oss 14-17 den nya Israel, kyrkan

D2 tal 18 instruktioner för kyrkan Bok V C2 berättelse 19-23 Lidandets inledning, början på slutet B2 tal 24-25 framtiden: domen och frälsningen Avslutning A2 berättelse 26-28:15 Avslutning: lidandet, död och uppståndelse A1 berättelse 28:16-17 Den uppståndne visar sig B1 tal 28:18-20 Uppdraget Alla försök att finna gränserna mellan avsnitten har sina kritiker med bra argument. Ingen hittills har lyckats få en övertygande struktur som man kan acceptera som evangeliets författares avsikt. Avsnittets sammanhang i berättelsen: Matteus 14:1-16: 12 Struktur: Introduktion: 14:1-2 Herodes uppfattning om Jesus (m. excursus om Johannes 14: 3-12) Mat i ödetrakten: 14:13-21 Det nya Israel: tog, tackade, bröt och gav två fiskar och fem bröd lämnar tolv korgar* bröd kvar! Från berget över vattnet: 14: 22-33 Jesus, Guds Son Himmelriket och Lagen: 14: 34-15: 20 Lagen i människans hjärta! Den nya Israel för alla: 15:21-28 Även hedniska hundar äter Fullbordans måltid: 15: 29-39 tog, tackade, bröt och gav Sju bröd lämnar kvar sju* fulla korgar! Avslutning: 16: 1-12 Jona-tecken och Fariséernas surdeg (avsnittet binds ihop med kommentaren i vers 16: 9-10 som tydliggör betydelsen av bröd undren ). * Det kan inte vara en tillfällighet med 12 korgar som upprepar nummer för det 12 stammar i Israel och Jesus 12 apostlar (det nya Israel enligt författaren). På samma sätt kan det vara meningsfullt med siffran 7 som skapelsedagar där den 7:de dagen är fullbordans dag, Sabbaten! Avsnitt: Matteus 14:22-33 Text: 22 Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 23 Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24 Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25 Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27 Men genast talade Jesus till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." 28 Petrus svarade: "Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet." 29 Han sade: "Kom!" och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30 Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, hjälp mig!" 31 Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. "Du trossvage", sade han. "Varför tvivlade du?" 32 De steg i båten, och vinden lade sig. 33 Och de som var i båten föll ner för honom och sade: "Du måste vara Guds son." 22 Καὶ εὐθέως ἠνάγκασεν τοὺς μαθητὰς ἐμβῆναι εἰς τὸ πλοῖον καὶ προάγειν αὐτὸν εἰς τὸ πέραν, ἕως οὗ ἀπολύσῃ τοὺς ὄχλους. 23 καὶ ἀπολύσας τοὺς ὄχλους ἀνέβη εἰς τὸ ὄρος κατ' ἰδίαν προσεύξασθαι. ὀψίας δὲ γενομένης μόνος ἦν ἐκεῖ. 24 τὸ δὲ πλοῖον ἤδη σταδίους πολλοὺς ἀπὸ τῆς γῆς ἀπεῖχεν, βασανιζόμενον ὑπὸ τῶν κυμάτων, ἦν γὰρ ἐναντίος ὁ ἄνεμος. 25 τετάρτῃ δὲ φυλακῇ τῆς νυκτὸς ἦλθεν πρὸς αὐτοὺς περιπατῶν ἐπὶ τὴν θάλασσαν. 26 οἱ δὲ

μαθηταὶ ἰδόντες αὐτὸν ἐπὶ τῆς θαλάσσης περιπατοῦντα ἐταράχθησαν λέγοντες ὅτι Φάντασμά ἐστιν, καὶ ἀπὸ τοῦ φόβου ἔκραξαν. 27 εὐθὺς δὲ ἐλάλησεν [ὁ Ἰησοῦς] αὐτοῖς λέγων, Θαρσεῖτε, ἐγώ εἰμι: μὴ φοβεῖσθε. 28 ἀποκριθεὶς δὲ αὐτῷ ὁ Πέτρος εἶπεν, Κύριε, εἰ σὺ εἶ, κέλευσόν με ἐλθεῖν πρὸς σὲ ἐπὶ τὰ ὕδατα: 29 ὁ δὲ εἶπεν, Ἐλθέ. καὶ καταβὰς ἀπὸ τοῦ πλοίου [ὁ] Πέτρος περιεπάτησεν ἐπὶ τὰ ὕδατα καὶ ἦλθεν πρὸς τὸν Ἰησοῦν. 30 βλέπων δὲ τὸν ἄνεμον [ἰσχυρὸν] ἐφοβήθη, καὶ ἀρξάμενος καταποντίζεσθαι ἔκραξεν λέγων, Κύριε, σῶσόν με. 31 εὐθέως δὲ ὁ Ἰησοῦς ἐκτείνας τὴν χεῖρα ἐπελάβετο αὐτοῦ καὶ λέγει αὐτῷ, Ὀλιγόπιστε, εἰς τί ἐδίστασας; 32 καὶ ἀναβάντων αὐτῶν εἰς τὸ πλοῖον ἐκόπασεν ὁ ἄνεμος. 33 οἱ δὲ ἐν τῷ πλοίῳ προσεκύνησαν αὐτῷ λέγοντες, Ἀληθῶς θεοῦ υἱὸς εἶ. Struktur: Matteus 14:13-33 Jesus självuppenbarelse i en öde trakt Introduktion: 14:13-14 Fem bröd och två fisk matar fem tusen: 14: 15-21 Introduktion 14: 15-16 Måltiden 14: 17-19 1 Avslutning 14: 20-21 (Tolv korgar är kvar, en för var apostel att bära till de apostoliska församlingarna?) Ingen reaktion eller bekännelse uttrycks i det här stadiet av berättelsen. 14: 22-33 Jesus går på vatten Introduktion: 14: 22-23 Jesus och lärjungarna på sjön: 14: 24-31 Jesus och lärjungarna 14: 24-27 Var inte rädda Jesus och Petrus 14: 28-31 Du trossvage Avslutning: 14: 32 De steg i båten och vinden lade sig Avslutning: (Reaktion/bekännelse) 14: 33 Du måste vara Guds Son 1. Måltiden består av två fiskar och fem bröd. Ordet fisk, på grekiska (ἰχθύς), är ett akrostikon för det vill säga Jesus Kristus Guds Son Frälsare och brödbrytelsen är ett sätt, med anor från nytestamentlig tid, att kalla den kristna nattvardsfirande. Centrala begrepp: Gick han upp på berget/ ἀνέβη εἰς τὸ ὄρος Den judiska traditionen från Skrifterna bjuder på ett flertal ställen som betraktar bergen som adekvata ställen för möten med Gud i bön och tillbedjan och där Gud uppenbarar sig för olika profeter. För att vara för sig själv och be/ κατ' ἰδίαν προσεύξασθαι Författaren låter Jesus dra sig tillbaka ensam för att be. kämpade mot vågorna/ βασανιζόμενον ὑπὸ τῶν κυμάτων: βασανίζω s grundbetydelse är att testa metaller genom att rista dem med en kiseldioxidhaltig sten och i överförd mening att pröva/utfråga genom tortyr. Tanken är att vågorna torterar sjöfararna/båten. Strax före gryningen/ τετάρτῃ δὲ φυλακῇ τῆς νυκτὸς: bokstavligen: på den fjärde nattvakten det vill säga någon gång mellan kl. 3 och 6 på natten eftersom det handlar om romarnas fyra vaktpassen under natten. Natten räknades mellan c:a kl 18 och c:a kl.6. Gryningen som process uttrycks med verbet ἐπιφώσκω: att bli ljus, ljusna. Man substantiverar genom ett particip (jfr. m. 28:1 Ὀψὲ δὲ σαββάτων, τῇ ἐπιφωσκούσῃ εἰς μίαν σαββάτων/ Efter sabbaten, i

gryningen den första veckodag ) Blev de förskräckta/ ἐταράχθησαν adekvat reaktion inför Gud men också inför de onda andarna/ kaosmakterna som ansågs ha sin hemvist i havet och i öknen. Var en vålnad/ Φάντασμά ἐστιν förskräckelsen handlar om rädsla för den som lärjungarna inte känner igen, Gud eller demon. Det är jag/ ἐγώ εἰμι: Med denna fras identifierar Gud sig till Moses vid busken vid berget Horeb (II Mos. 3:14 versio LXX 14 καὶ εἶπεν ὁ θεὸς πρὸς μωυσῆν ἐγώ εἰμι ὁ ὤν καὶ εἶπεν οὕτως ἐρεῖς τοῖς υἱοῖς Iσραηλ ὁ ὢν ἀπέσταλκέν με πρὸς ὑμᾶς ). Det finns ingen predikat i frasen; Jesus säger inte Jag är dittan eller dattan, utan Jag är! Var inte rädda/ μὴ φοβεῖσθε evangelisten använder denna hälsning vid ett flertal tillfällen i sitt evangelium bl. a. vid visionen om Jesus med Elia och Moses på förklaringsberget inför Johannes, Jakob och Petrus (17: 7) samt när Jesus visar sig till kvinnorna efter uppståndelsen (28: 5; 10). Herre hjälp mig/ Κύριε, σῶσόν με verbet σῴζω har med substantivet som vi översätter till frälsare. Man kan läsa in både Herre fräls mig och Herre, rädda mig. Du trossvage/ Ὀλιγόπιστε I evangeliet har Petrus en framträdande och ledande position bland lärjungarna och det är han som visar liten tro( ) i sammanhanget! Föll ner för honom/ προσεκύνησαν αὐτῷ ett adekvat sätt att visa underordning i den bibliska litteraturen. Man gör proskynés (falla på knä och röra golvet med pannan) inför herrar, kungar och, självklart, Gud. Samma reaktion visar lärjungarna när Jesus kommer till dem i slutet på evangeliet och ger dem uppdraget (28: 17) Du måste vara Guds son/ Ἀληθῶς θεοῦ υἱὸς εἶ bokstavligt Sannerligen, är du Guds son I sanning, är du Guds son eller Du är verkligen Guds son. Ἀληθῶς är ett adverb vars substantiv är / sanning. Genre: Uppenbarelse berättelse Vad sägs, vad görs, vad sägs inte vad görs inte? Jfr. m. Ps. 77: 17, 20; Job 9:8 (särskild XXL ) och Vis. 24:5-6 för kopplingar till Skrifterna när det gäller Guds överhöghet över vattnen. Matteus författare ökar materialet från Markus genom att lägga till episoden om Petrus. Petrus kommer i fokus som både ett exempel genom sin tro som leder honom till delaktighet i Jesus herravälde över havet men också ett exempel över hur flyktig mänsklig tro är och hans beroende av Jesus räddning. Man bör hålla sig från spekulationer över vilka känslor eller karaktärsdrag hos Petrus som författaren inte nämner föranleder honom till handling. Det är ändå författarens budskap vi är ute efter i första hand. Författaren gör ett poäng av att Petrus kvalificerar sin förfråga om delaktighet: "Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnen (pl)."/ Κύριε, εἰ σὺ εἶ, κέλευσόν με ἐλθεῖν πρὸς σὲ ἐπὶ τὰ ὕδατα. Petrus handlar efter Jesus ger sitt godkännande i tillit/tro på den Jesus han kallar för Herre/ Κύριε. Intressant är anledningen vi får från författaren för Petrus misslyckande: Petrus skiftar fokusering från det han gör till det som händer omkring honom, han blir rädd för vindarna. Först då, när han förlorar kontakten med Jesus och med sin spontana handling i tillit på Jesu ord kom, börjar han sjunka. Inför utsikterna av att drunkna ropar Petrus, "Herre, hjälp

mig!" eller hellre Herre, frälsa mig / Κύριε, σῶσόν με. Det är samme Petrus som kommer att utropas som klippan efter det att som språkrör för lärjungarna ha bekänt Jesus som Guds Son (16: 17-18). Samma bekännelse avslutar detta avsnitt. Med tanke på hur detta verb, σῴζω, med dess substantiv,, användes i religiösa sammanhang under författarens tid är det inte fel att använda ordet frälsa/frälsning som dess översättning. Även i detta blir Petrus ett exempel för tro. Det här avsnittet har varit en av texterna som använts i undervisning om den kontemplativa inställningen, då man bör vara fullständig närvarande i relationen med Gud och i sin praktik och inte låta sig be-ridas av omgivningens vindar. Jesu fråga till Petrus, "Varför tvivlade du?"/ τί ἐδίστασας; använder sig av ett verb som bokstavligen betyder att vara splitrad i sinnet, διστάζω, något som man tränar sig emot på vägen mot kontemplativ bön. En sådan läsning motiveras av inledningen som kopplar episoden med att Jesus drar sig till berget för att be. En gång Jesus träder in i båten försvinner hotet från vindarna, de lägger sig. Till skillnaden från 8: 23-27 hutar inte åt vindarna (v. 26b) för att lugna havet i detta avsnitt. Det räcker med att Jesus träder in i båten. Om vid det tillfället folk frågar sig "Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom." (v. 27) blir slutsatsen som lärjungarna, de som var i båten, drar den här gången en stegring till: "Du måste vara Guds son." eller hellre I sanning/ Sannerligen, du är Guds son. / Ἀληθῶς θεοῦ υἱὸς εἶ. Var finns den träffande repliken? 14: 13 Och de som var i båten föll ner för honom och sade: Du måste vara Guds son. Aktörer/ Roller Jesus Lärjungarna (generellt) Petrus Setting: Förre och under kvällen på berget i en öde trakt samt på natten i Gennesarets sjö. Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken) Lärjungarna Petrus Vem säger vad om vem? Jesus kallar Petrus för trossvage. De som är i båten säger om Jesus att han måste vara Guds Son. Vilka är vinnarna/förlorare? Alla lärjungar vinner i det att de erkänner Jesus som Guds Son. Mot vilka är udden riktade? Avsnittet riktas åt den kyrka som gör anspråk att vara arvtagare till lärjungarna. Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik) Församlingen i Matteus krets tilltalas.

Vilka tilltalas nu? (faktiska publik) Alla som läser eller hör evangeliet idag. Relation till dagens tema: Jesus är vårt hopp Temat knyter än till den sjunkande Petrus som tvivlade i sin trossvaghet och lyfts igen av Jesus som står fast.