RÅKOR I VARA KOMPLETTERANDE UTREDNING TILL NATURVÄRDESINVENTERING AV BRINKASKOGEN 2016-11-06 Naturcentrum rapport - projekt nr 1081 GRANSKNINGSVERSION
Uppdragsgivare Vara kommun, tillväxt- och utvecklingsavdelningen Uppdragsgivarens kontaktperson Karin Larsson Uppdragstagare Naturcentrum AB Strandtorget 3, 444 30 Stenungsund Tel. 010-220 12 00 ncab@naturcentrum.se Naturcentrums projektledare Petter Bohman Tel. 010-220 12 11 petter.bohman@naturcentrum.se Utredning och rapport Matti Åhlund, Naturcentrum AB Omslagsbild Bobyggande råka från Brinkaskogen i april 2016. Foto: Petter Bohman 2
Sammanfattning På uppdrag av Vara kommun har Naturcentrum AB gjort en kompletterande utredning av effekter på en råkkoloni i Brinkaskogen inför en eventuell exploatering av området. En exploatering kommer kortsiktigt att ställa till en del problem för råkorna som häckar där. Det finns emellertid gott om alternativa häckningsplatser i omgivningarna och långsiktigt bör beståndet i Varatrakten inte påverkas påtagligt av en exploatering. Det är framför allt tillgången på föda som begränsar beståndet. Att döma av rapporteringen till Artportalen har det häckande beståndet av råka i Västergötland varit stabilt under 2000- talet, men beståndsskattningarna är osäkra då systematiska inventeringar saknas. Innehåll UPPDRAG... 4 UTFÖRANDE... 4 RESULTAT OCH DISKUSSION... 5 SLUTSATSER... 7 REFERENSER... 8 3
Uppdrag Naturcentrum AB genomförde våren 2016 en naturvärdesinventering av Brinkaskogen i de centrala delarna Vara tätort på uppdrag av kommunen (Bohman & Karlsson 2016). Inventeringsområdet utgörs av gran- och blandskog, samt gårdsmiljön kring Torsgården och ett parti med före detta åkermark. Inventeringsområdet har relativt få och låga naturvärden och de negativa effekterna på biologisk mångfald av en eventuell exploatering bedömdes vara små, särskilt om hänsyn tas till de enskilda värdeelementen. Brinkaskogen hyser sedan en tid tillbaka en råkkoloni (omkring 70 par 2016). Råkan är vanlig som häckfågel i Skåne och södra Halland, men ovanlig i Västra Götalands län, vilket manar till viss eftertanke. Arten omfattas som alla vilda fåglar av artskyddsförordningen, även om råkan inte tillhör arterna som ska prioteras särskilt (Naturvårdsverket 2009). Naturcentrum AB fick ändock i uppdrag att göra en kompletterande utredning kring råkorna. I uppdraget ingick att ta reda på om, och i så fall var, det finns potentiella häckningsplatser för råka i eller kring Vara tätort, samt via en litteraturgenomgång och personkontakter utvärdera effekterna för råkbeståndet om Brinkaskogen exploateras. Utförande Information om kända råkkolonier i Västra Götaland 2000 2016 hämtades framför allt från Artportalen, årsrapporterna från Sveriges ornitologiska förening (Fågelåret 2000 Fågelåret 2015, supplement till Vår Fågelvärld) och Göran Darefelt, Vänersborg (tidigare medlem av regionala rapportkommittén för Västergötland och flitig rapportör i Artportalen av häckningsobservationer av råka i landskapet). Litteratur om råkans ekologi eftersöktes i publicerade artredogörelser som Cramp & Perrins 1994, Malmberg 1996 och inte minst Kjellén 2003), samt genom sök på internet via Google och ISI Web of Science. Vidare inhämtades synpunkter från Kenneth Bengtsson, Arlöv (mångkunnig ordförande i forsknings- och fågelskyddskommittén inom Skånes ornitologiska förening). Potentiella häckplatser identifierades genom studier av flyg- och satellitbilder som hämtades från lantmäteriets och skogsstyrelsens nätbaserade karttjänster. Flertalet av de potentiella häckplatserna kunde också kontrolleras via Street view i Google Maps. Bedömningen av "potentiell häckningsplats" för råka grundar sig på litteratur- beskrivningar, synpunkter från ovanstående personer och rapportförfattarens egna erfarenheter från Skåne, Halland och Västergötland. Råkkolonierna återfinns företrädesvis i högstammiga träddungar och bona läggs såväl i allehanda lövträd, som i gran och tall. Kolonierna placeras ofta i anslutning till bebyggelse, vilket emellanåt leder till att råkorna uppfattas som en "sanitär olägenhet" (oväsen och förorening genom spillning). 4
Resultat och diskussion Bestånd nationellt och regionalt Omkring 48 000 par beräknas numera häcka i Sverige, varav 97% återfinns i Skåne och södra Halland (Ottosson m fl 2012). Beståndet har ökat (återhämtat sig) påtagligt de senaste 30 åren. I övriga Sveriget finns lite större regionala bestånd i Uppland, Östergötland och Västergötland. I Uppland har råkan minskat kraftigt på senare tid från 1330 par 1990 till 215 par 2014 (Friberg & Schmidt 2014). Beståndet i Västergötland har skattats till 400-500 par (Ottosson m fl 2012). Av rapporterna till Artportalen verkar beståndet varit stabilt under 2000- talet (tabell 1). Rapporteringen är dock bristfällig och några systematiska inventeringar av råkbeståndet i landskapet har inte gjorts. Det är därför svårt att säga om rapporteringen speglar verkligheten. Kolonier varierar i storlek och byter emellanåt häckningsplats även om de är ostörda. Artportalen innehåller också rapporter om råkflockar under häckningstid som ligger på så långt avstånd från de kända kolonierna att det i en del fall kan röra sig om fåglar från oregistrerade kolonier. Sådana obervationer har de senaste åren registrerats vid bland annat Ulvstorp, Long, Jung, Tråvad och Naum. En bobyggande råka har rapporterats från Essunga kyrkby 2016 och en gammal fågel med mat till ungar noterades vid Badene 2015. Tabell 1. Högsta antal individer i mars maj inom angiven tidsperiod vid de kända råkkolonierna i Västergötland. Data hämtade från Artportalen. 2000-2005 2006-2010 2011-2016 Trafikplats Åsen 500 400 500 E20/Ringleden (Vara) 2 120 150 Vara (Brinkaskogen) 0 40 120 Längjum (flera delkolonier) 340 350 350 Delsumma 842 910 1120 Såtenäs flygplats 0 0 40 Tun kyrka 4 32 0 Mönstergården (Tun) 400 210 0 Tun (Gamlegården) 80 108 0 Karaby 48 0 50 Nossans mynning 0 0 110 Flo kyrka 0 8 4 Delsumma 532 358 204 Totalt 1374 1268 1324 5
Häckningsplatser kring Vara Tre kolonier är kända kring Vara från senare år: en vid trafikplats Åsen vid E20 (tre dungar), en mellan Östra Ringleden och E20, samt den i Brinkaskogen (röda kvadrater i figur 1). Av rapporterna i Artportalen verkar kolonin i Brinkaskogen ha ökat, medan de två andra möjligen har minskat de allra senaste åren (med reservation för bristande rapportering). Förutom kända häckningsplatser visar figur 1 också ett antal potentiella häckningsplatser som framträdde tydligt vid flygbildstolkningen. Med tanke på att råkorna dessutom ibland väljer platser som för det mänskliga ögat verkar helt opassande, så finns det alltså gott om häckningsalternativ för traktens råkor. Figur 1. Röda kvadrater: kända kolonier i Varatrakten. Kolonin i Brinkaskogen markerad med fet röd kvadrat i figurens centrum. Gula cirklar: identifierade potentiella häckningsplatser. Ekologi och effekter av störningar Råkan behöver öppna marker för födosök och träd att bygga bo i för att trivas (Cramp & Perrins 1994). Åkermark, ängsmark, gräsmattor, vägkanter utnyttjas mestadels, men 6
även soptippar. Bona placeras oftast i dungar eller kanten av skogsbestånd. Alltfler råkor har bosatt sig i tätorter unders enare tid (Kjellén 2003, Friberg & Schmidt 2014.) Tillgången på föda är det som framför allt styr valet av häckningsplats, häckningsframgång och koloniernas storlek (Griffin & Thomas 2000, Kasprzykowski 2007). Konkurrens mellan närbelägna kolonier kan delvis begränsa kolonistorleken (Griffin & Thomas 2000, Orlowski & Czapulak 2007). Det råder mycket sällan brist på potentiella häckningsplatser (Patterson m fl 1971, Griffin 1998). Kolonierna finns i regel kvar på samma plats år från och varierar sällan kraftigt i storlek från ett år till ett annat, men över längre tid kan häckningsplatserna ändå skifta (t ex Griffin 1998, Orlowski & Czapulak 2007, Olea 2009). "Skyddsåtgärder" som skyddsjakt och borivning påskyndar byte av häckningsplats och minskningar av kolonistorleken. Avverkning av boträd omöjliggör förstås häckning. Råkor från kolonier som överges splittras sannolikt oftast upp i flera små kolonier, men blir kvar i trakten av den gamla häckningsplatsen (Porter m fl 2008, Kenneth Bengtsson i e- brev). Små kolonier har ofta sämre häckningsframgång och kortare varaktighet (Malmberg 1996, Orlowski & Czapulak 2007). Många ettåriga råkor och äldre ej häckande individer kan besöka grannkolonier för att undersöka häckningsmöjlighterna där (Patterson & Grace 1984). Råkorna håller annars till kring häckningsplatsen större delen av året (Patterson m fl 1971). Födosöksområdena för grannkolonier kan överlappa och efter häckningen samlas ofta fåglar från flera kolonier för gemensam övernattning (Griffin & Thomas 2000, Cramp & Perrins 1994). Byggandet eller reparationer av bon brukar komma igång i början av mars och äggläggningen strax därefter (Malmberg 1994). I juli är häckningen helt avslutad. Fåglarna drar då omkring i flockar över ganska stora områden, men återvänder oftast till häckningsplatsen för att övernatta ända fram till lövfällningen. Sedan kan fåglar från flera använda gemensamma övernattningsplatser. Innan vinter drar många av råkorna söderut, men en del stannar kvar över vintern. Slutsatser En exploatering av Brinkaskogen kommer kortsiktigt att ställa till en del problem för råkorna som häckar där. Det finns emellertid gott om potentiella häckningsplatser i omgivningarna och långsiktigt bör beståndet i Varatrakten inte påverkas påtagligt av en exploatering. Det är framför allt tillgången på föda som begränsar beståndet. Skonsammaste tiden att avverka boträd på en häckningsplats är mellan november och januari. Då är råkorna minst beroende av platsen och får tid reagera på förlusten av boplatser. Det saknas systematiska och återkommande inventeringar av det häckande råkbeståndet i Västergötland. Sådana inventeringar skulle vara av värde från faunavårdssynpunkt. Helst skulle också ungproduktionen mätas för att se om beståndet är självförsörjande eller beroende av fåglar utifrån. 7
Referenser Litteratur Cramp, S. & Perrins, C. M. (eds) 1994. The Birds of the Western Palearctic, Vol. 8. Oxford University Press. Griffin, L. R. 1998. The distribution and abundance of the rook Corvus frugilegus L. as influenced by habitat suitability and competitive interactions. PhD thesis, University of Durham, UK. Griffin, L. R. & Thomas, C. J. 2000. The spatial distribution and size of rook (Corvus frugilegus) breeding colonies is affected by both the distribution of foraging habitat and by intercolony competition. - Proceedings of the Royal Society Biological Sciences Series B, Vol. 267:1463-1467. Bohman, P. & Karlsson, L. 2016. Naturvärdesinventering Brinkaskogen, Vara kommun. Naturcentrum AB, rapport 2016-04- 15. 17 sidor. (På uppdrag av Vara kommun.) Friberg, F. & Schmidt, P. 2014. Inventering av häckande råkor i Uppsala kommun. Fåglar i Uppland 41 (4): 5 10. Kasprzykowski, Z. 2007. Reprodoction of the rook, Corvus frugilegus in relation to the colony size and foraging habitats. Folia Zoologica 56: 186 193. Kjellén, N. 2003. Råkan i Skåne och Västeuropa. Anser 42: 223-238. Malmberg, T. 1994. Råka Corvus frugilegus. Sid. 232 239 i Ekberg, B. & Nilsson, L. (red). Skånes fåglar i dag och i gången tid, del 2. Skånes ornitologiska förening/bokförlaget Signum. Naturvårdsverket. 2009. Handbok för artskyddsförordningen. Del 1 Fridlysning och dispenser. Handbok 2009: 2 (inkl. bilagor). Olea, P. P. 2009. Analysing spatial and temporal variation in colony size: an approach using autoregressive mixed models and information theory. Population Ecology 51: 161 174. Orlowski, G. & Czapulak, A. 2007. Different extinction risks of the breeding colonies of Rooks Corvus frugilegus in rural and urban areas of SW Poland. Acta Ornithologica 42: 145 155. Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige antal och förekomst. SOF, Halmstad. Patterson, I. J., Dunnet, G. M. & Fordham, R. A. 1971 Ecological studies of the rook, Corvus frugilegus L., in northeast Scotland. Dispersion. Journal of Applied Ecology 8: 815 833. Patterson, I. J. & Grace, E. S. 1984. Recriutment of young rooks, Corvus frugilegus, into breeding populations. Journal of Animal ecology 53: 559 572. Porter, R. E. R., Clapperton, B. K., Coleman, J. D. 2008. The distribution, abundnce and control of thr rook (Corvus frugilegus L.) in Hawke's Bay, New Zealand, 19969 2006. Journal of the Royal Society of New Zealand 38: 25 36. Från internet (hämtade 2016-11-01) Artportalen (Artdatabanken): artportalen.se/ Lantmäteriet: kso.etjanster.lantmateriet.se/ Skogsstyrelsen. Karttjänsterna Skogens pärlor och Skogliga grunddata: skogskartan.skogsstyrelsen.se/skogskartan/ 8