NATURVÄRDESINVENTERING TÄNNDALEN 2012 Naturriddarna HB
Uppdrag På uppdrag av Arctan, Storsjöstråket 15, 831 34 Östersund, utförde Naturriddarna HB en naturvärdesinventering inför etablering och uppförande av fritidshus på fastigheten Funäsdalen 53:1. Inventeringen gjordes den 11 och 12 juli 2012. Metod Metoden som används går ut på att göra en översiktlig bedömning av naturvärden. Bedömningen grundas på faktorer som har betydelse för artrikedom i skogsmiljöer. Dessa miljöer är: stående och liggande död ved, källflöden, bäckar, lodytor, hålträd, jätteträd, trädslagssammansättning, trädens ålder, trädart och spår av kulturpåverkan. Vid inventeringstillfället görs ingen total artinventering. Dominerande arter noteras för att ge en bild av vilka naturtyper området består av. Stickprov med noggrannare undersökning görs i delområden eller på platser där man förväntas hitta arter som signalerar höga naturvärden. Vid inventeringstillfället läggs fokus på kärlväxtfloran. Rovfågelbon och andra spår av fåglar eller däggdjur noteras vid inventeringen, men inventeringen omfattar egentligen inte fåglar, däggdjur och insekter. Inventeringen utfördes av Lena Helin och Lena van den Brink. Områdesbeskrivning Området är ca 20 hektar stort och ligger norr om väg 84. På kartan avgränsas området av en linje med lila färg. I områdets södra del finns etablerad fritidsbebyggelse. Norr om bebyggelsen löper en kraftledningsgata tvärs över området i väst-östlig riktning. Strax norr om kraftledningen finns en skidled, även den i väst-östlig riktning. Leden försvinner ut ur området mot öster, vänder tillbaka utanför området och kommer in i området igen längre norrut och korsar det ännu en gång. Skidleden är markerad med en gul linje med svarta prickar på kartan.
Berggrund Berggrunden i området består av kalkrika glimmerskiffrar. De har bildats ur lerrika sediment som avsattes på havets botten för ca 400 miljoner år sedan. I samband med fjällkedjans bildning utsattes sedimenten för metamorfos (omvandling genom högt tryck och hög temperatur) och omvandlades till glimmerskiffer. Kalkrika glimmerskiffrar är mjuka, lättvittrade bergarter som innehåller mycket näringsämnen och ger upphov till en rik flora. Jordarter Områdets jordarter domineras av morän och torv. Morän är material som transporterats en längre eller kortare sträcka av inlandsisen och sedan avlagrats direkt på berggrunden. Jordarten morän ligger normalt som ett täcke över all berggrund som inte är blottad i form av hällar. Även där annan jordart anges på jordartskartan finns morän i regel som ett underliggande lager. Moränen i området är relativt finkornig med mo som dominerande fraktion. Närmast vägen i söder är moränen sandig. Tvärsöver området finns ett stråk med mjäla som avsattes under den senaste isavsmältningen. Myr är ett samlingsnamn för olika våtmarker. Där består jordarten av torv. Den bildas i fuktiga, syrefattiga miljöer och består av ofullständigt nedbrutet organiskt material. Man brukar skilja på kärr och mosse. I ett kärr har vegetationen kontakt med grundvatten som tillför näring. På en mosse har torvlagret blivit så tjockt att vegetationen förlorat kontakten med grundvattnet. Vatten och näring tillförs endast via nederbörd. I området finns flera stråk med backkärr. Ett backkärr bildas i en sluttning med rörligt markvatten, där är torvlagret relativt tunt. Vattnet för med sig näring till kärret, i form av mineraler som lakats ur berg och jord. I de öppna ytorna finns små partier med tjockare torvlager och mossevegetation. Topografi Området ligger i en sluttning som vetter mot sydsydväst. Höjdskillnaden är ca 450 m. Vegetationsbeskrivning Fjällbjörkskog dominerar området, men skogen är på många ställen genombruten av backkärr. Här och var finns större öppna kärrytor. Från kanterna av dessa sträcker sig stråk av kärrmark in i fjällbjörkskogen. Det gör att hela området är som en mosaik av skog och kärr. Hela området präglas starkt av jordarternas näringsrikedom, rörligt markvatten och sydvästläget. Stora delar av fjällbjörkskogen är av ängstyp med hög och lågvuxna örter samt gräs. I backkärren växer mycket orkidéer och andra arter som visar på näringsrikedom. Backkärr Eftersom bergarterna i området består av näringsrik kalkglimmerskiffer tillförs backkärren stora mängder näringsämnen. Det återspeglas i floran. Här växer flera arter av mossor, örter och halvgräs som återfinns i rikkärr. Generellt är de stora, öppna ytorna dominerade av gräs och starrar i mitten och mer rika på orkidéer och andra örter i kanterna mot skogen. Mindre kärrytor har en mer homogen artsammansättning. Här och var finns små, torrare, lite upphöjda partier med mossevegetation.
De arter som hittades vid inventeringstillfället och som är karaktäristiska för rikkärr i denna del av Sverige är gyllenmossa, purpurvitmossa, flera andra arter av brunmossor, gullspira, fjällruta, svarthö, gräsull och bruntåg. Bland orkidéerna hittades tvåblad, brudsporre samt flera arter ur släktet nycklar Dactylorhiza spp. Gullspira Pedicularis oederi Andra kalkgynnade arter som återfanns i kärren var dvärglummer, björnbrodd, slåtterblomma, hirsstarr, troligen flera arter/hybrider ur knagglestarrgruppen, smalfräken, hårstarr, kärrfibbla, humleblomster, grönkulla och tätört. Flera bäckar slingrar sig fram genom backkärren i östra delen av området. Vid bäckarna växer mycket gullbräcka, även den är en indikator för rikkärr. I kärren växer även arter som kan finnas i fattigare kärr som blåtåtel, tuvsäv, nordspira och olika starrarter. Andra arter som noterades var en, dvärgbjörk, videarter, kråkris, ljung, strätta (möjligen kalkgynnad), vitmåra, fjällskära, ormrot, blodrot, borsttistel/brudborste, olika fräknar, skogsnäva, älggräs och ängskovall.
Många av orkidéerna hade karaktärer som stämmer överens med de hos arten lappnycklar, Dactylorhiza lapponica, som enligt Härjedalens kärlväxtflora endast växer i extremrikkärr som ofta är sluttande. Se även Härjedalens kärlväxtflora sid 344 (rubrik Nycklar): De övriga rödaxiga orkidéerna förs till släktet Dactylorhiza, och här är svårigheten att särskilja arterna betydande. Det råder också oenighet om hur gränserna mellan arterna skall dras, de varierar mycket i utseende, och de bildar ofta hybrider, främst med andra Dactylorhiza-arter men också med arter i närstående släkten Lappnycklar Dactylorhiza lapponica
Fjällbjörkskog Fjällbjörkskogen präglas av stor artrikedom med många arter som kräver näringsrik jord. Här och var avbryts den jämna sluttningen av kullar och höjdryggar som ger en småkuperad terräng. Fuktig mark dominerar, men uppe på höjderna är marken torrare och bitvis stenig. Träden är relativt grova med raka stammar. Här finns nästan inget inslag av död ved, varken liggande eller stående. Inga speciella observationer av hänglavar gjordes. Mycket en tyder på tidigare påverkan av bete. På ett område närmast väster om fäboden saknas en. Det kan tyda på att området tidigare varit inhägnat och använts som slåtteräng. På en del ställen växer mycket viden. Markvegetationen är artrik med omväxlande skogs- och ängskaraktär. I fältskiktet samsas gräs med höga och låga örter. Här växer till exempel nordisk stormhatt, brudborste, ängssyra, skogsnäva, smörblomma, förgätmigej, humleblomster, blekstarr, blåtåtel och orkidén grönkulla. På torrare ställen dominerar mer typiska skogsarter som kråkbär, blåbär, skogsstjärna, ekorrbär, revlummer och orkidén spindelblomster. Den vegetationsmässigt rikaste fjällbjörkskogen ligger söder om fastigheten Funäsdalen 57:1. Här tillkommer arterna kransrams, torta, tibast och nordlundarv. Hävdad mark Nära tomter med befintliga fritidshus i södra delen av området finns partier med öppen hävdad mark. Delar av marken är inhägnad, men den ser inte ut att ha betats den här säsongen. Vegetationen består av höga örter och gräs. Här växer till exempel skogsnäva, hundloka, mjölkört, smörboll och ängskavle. Tidigare betesmark
Värdefulla områden och objekt Backkärren är värdefulla ur botanisk synvinkel. Där finns en stor artrikedom och många orkidéer. Den källa som finns i områdets sydvästra del (se blå markering på kartan)och de bäckar som påträffas här och var, är värdefulla för områdets vatten- och näringsförsörjning. Rödlistade arter, signalarter, arter med skydd (fridlysta etc.) Inga rödlistade kärlväxtarter har hittats i området. Alla orkidéarter är fridlysta i hela Sverige. I området växer orkidéerna tvåblad, brudsporre, grönkulla, spindelblomster, korallrot och flera arter ur släktet nycklar Dactylorhiza spp. Nycklar i orkidésläktet Dactylorhiza bildar lätt hybrider med varandra och det är därför svårt att artbestämma dem. Bedömningen är att det finns både lappnycklar, Jungfru Marie nycklar och skogsnycklar i området och hybrider mellan olika orkidéarter. I Skogsstyrelsens system för signalarter indikerar en signalart höga naturvärden i skogsområden. I inventeringsområdet hittades sju arter som finns med på signalartslistan för kärlväxter. Dessa är gräsull, grönkulla, Jungfru Marie nycklar, kärrfibbla, nordisk stormhatt, tibast och tvåblad. Purpurvitmossa och gyllenmossa, två mossor som indikerar rikkärr
Slutsatser och rekommendationer Det vore värdefullt att bevara åtminstone något av de större backkärren, som på kartan markerats som rikkärr med brunt raster. Vattenflödet i hela området är det som har en central betydelse för mångfalden av arter både i kärr och i björkskog. När vattnet letar sig upp till ytan i sluttningarna så för det med sig näringsämnen som påverkar floran. Kan man bevara källflöden och bäckar så lyckas man nog bevara en del av den biologiska mångfalden i området. Att bevara dessa är dock inte lätt. Djupare grävning uppströms t.ex. för diken eller grundsättning kan leda till att vattenströmmen nedåt bryts. Det vore värdefullt både ur botanisk och ur estetisk synvinkel om tomterna bevaras som naturtomter. Det vill säga att de bebyggs med minsta möjliga påverkan på naturen i form av avverkning, dikning, schaktning mm. Säkerhet i analys Inventeringen har begränsats till totalt 22 timmar i fält. Inventeringen har koncentrerats på att hitta sällsynta kärlväxter som indikerar känsliga miljöer. Ingen systematisk kartläggning av mossor, lavar eller djur har skett. På grund av den sena våren finns det risk att arter som blommar senare på säsongen har varit svåra att upptäcka och därför inte hittats under inventeringen.