EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 30.11.2016 SWD(2016) 406 final ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet {COM(2016) 761 final} {SWD(2016) 405 final} SV SV
Sammanfattning Konsekvensbedömning av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet A. Behov av åtgärder Varför? Vilket problem behöver åtgärdas? EU:s rättsliga ram för energieffektivitet måste anpassas till 2030 på grund av politiska riktlinjer (Europeiska rådet i oktober 2014 och Europaparlamentet i december 2015) och tillhandahålla de energieffektivitetsbesparingar som krävs för att uppnå EU:s mål för 2020 och 2030. De huvudsakliga problem som tas upp i denna konsekvensbedömning är avsaknaden av en bestämd ambition för energieffektiviteten för 2030 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (energieffektivitetsdirektivet), dess karaktär (bindande eller vägledande) och det faktum att ett stort antal ekonomiskt lönsamma energibesparingar inte kommer att realiseras inom den befintliga ramen för artikel 7 (energisparkraven) och artiklarna 9 11 (mätning och fakturering). Detta är till skada för alla EU-medborgare som kommer att se färre fördelar i fråga om försörjningstrygghet, miljö, lägre energikostnader för hushåll och företag, fler arbetstillfällen, ökad tillväxt och innovation och hälsoförbättringar. Avsaknaden av ett långsiktigt mål kommer också att minska investerarnas förtroende för projekt för energieffektivitet. De främsta orsaker som framhålls är det kortsiktiga perspektivet (utgången av artikel 7 efter 2020) och behovet av att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen i fråga om mätning och fakturering till förmån för energikonsumenterna. Vad förväntas detta initiativ uppnå? Initiativet kommer att fastställa en optimal energieffektivitetsnivå 2030, utifrån en flerdimensionell analys som visar effekterna på energikostnaderna, beroendet av externa leverantörer av olja och gas, sysselsättning och BNP-ökning, miljö, hälsa, luftföroreningar och annat. Det kommer också att se till att energieffektivitetsdirektivet bidrar till att uppnå optimal energieffektivitet för 2030 genom följande: Förlängning av artikel 7 efter 2020 för att fortsätta bidra till att energieffektivitetsmålet för 2030 uppnås, samt uppdatering och förenkling av bestämmelserna där detta är relevant. Säkerställande att regler för mätning och fakturering är tydligare och hjälper konsumenterna att utnyttja de egenmaktsmöjligheter som den tekniska utvecklingen erbjuder. Vad är mervärdet av åtgärder på EU-nivå? Medlemsstaterna kan på ett bättre sätt rikta in den nationella politiken om man kommer överens om EU-omfattande övergripande mål och om de är förenliga med andra energi- och klimatmål, t.ex. systemet för handel med utsläppsrätter (EU-ETS), ansvarsfördelningsbeslutet och EU:s mål för förnybar energi för 2030. Uppdateringen av det befintliga energibesparingskravet i artikel 7 respekterar fullt ut subsidiaritetsprincipen genom att överlåta till medlemsstaterna att besluta vilka politiska strategier och åtgärder ska användas för att uppnå besparingarna. Dessutom, eftersom det i artikel 7 krävs att det uppnås en viss mängd av energibesparingar, ökas takten i tillämpningen av andra krav på energieffektivitet, t.ex. renovering av byggnader, energimärkning och ekodesign, vilket ökar deras effektivitet. På en inre marknad för energi är det särskilt viktigt att leverantörer som omfattas av motsvarande, om än inte samma, skyldigheter och regler, och för konsumenter, att åtnjuta samma grundläggande 2
rättigheter och få jämförbar och begriplig information. B. Lösningar Vilka alternativ, både lagstiftning och andra åtgärder, har övervägts? Finns det ett rekommenderat alternativ? Varför? För nivån på målet utvärderades en minskning av primärenergi jämfört med ett referensvärde för 2007 på 27, 30, 33, 35 och 40 %. Vid fastställandet av målet analyserades en primär och/eller slutlig energianvändning, en besparing eller ett energiintensitetsmål. När det gäller målets karaktär utvärderades följande alternativ: Alternativ 1: vägledande mål på EU-nivå och nationella mål. Alternativ 2: bindande EU-mål. Alternativ 3: bindande mål i medlemsstaten. Inget rekommenderat alternativ identifierades. För artikel 7 utvärderades följande alternativ: Alternativ 1: Ingen ny reglerande åtgärd på EU-nivå Fortsatt vägledning om regelverk och arbete i fråga om genomförandet. Alternativ 2: Förlängning av artikel 7 till 2030. Alternativ 3: Förlängning av artikel 7 till 2030. Förenkling och uppdatering (t.ex. om vilka besparingar som kan tillgodoräknas och om byggnadsintegrerad produktion av förnybar energi). Alternativ 4: Förlängning av artikel 7 till 2030, uppdatering och förenkling, ökad besparingstakt. För artikel 9 11 utvärderades följande alternativ: Alternativ 1: Bättre genomförande och ytterligare vägledning (inga lagstiftningsåtgärder). Alternativ 2: Klargörande och uppdatering av bestämmelserna, bl. a. en konsolidering av bestämmelserna om el och gas med lagstiftningen för den inre marknaden för energi för att säkerställa samstämmighet. Alla alternativ utvärderas i konsekvensbedömningen och jämförs med referensscenariot och med varandra. Som ett resultat av denna utvärdering är alternativ 3 för artikel 7 och alternativ 2 för artiklarna 9 11 de rekommenderade alternativen eftersom de är effektivast när det gäller att uppnå de förväntade målen, och mest effektiva samt förenliga med EU:s övriga energi- och klimatpolitik. Vem stöder vilka alternativ? Svaren på samrådet med berörda parter visade inte på några slutgiltiga åsikter om målets nivå eller om dess karaktär. Vid ett evenemang med 282 deltagare från den europeiska industrin, det civila samhället och medlemsstaterna, stödde de flesta parter som gav uttryck för en åsikt ett mål på upp till 40 % för 2030, men man nådde inte någon slutlig ståndpunkt om målets bindande karaktär eller dess övriga karaktär. De flesta berörda parter, framför allt icke-statliga organisationer och allmännyttiga företag som deltog i det offentliga samrådet, stödde en förlängning av artikel 7 bortom 2020. Sju av de femton medlemsstater som deltog i samrådet ställde sig emellertid inte bakom förlängningen av artikel 7. Cirka tre av fem berörda parter ansåg att bestämmelserna om mätning och fakturering var tillräckliga och 92 % av alla svarande från allmännyttiga företag var av denna uppfattning. Medlemsstaterna var också i stort sett nöjda med det aktuella tillståndet. Däremot ansåg två av tre icke-statliga organisationer (bland annat konsumentorganisationer) att bestämmelserna är otillräckliga och inte kan garantera konsumenterna tillräckligt frekvent, detaljerad och begriplig information om sin egen energianvändning. 3
C. De rekommenderade alternativens konsekvenser Vad är nyttan med det rekommenderade alternativet (om sådana alternativ finns, annars för huvudsakliga alternativ)? Analysen visar att en högre nivå av energieffektivitet 2030 skulle få en positiv inverkan på ekonomisk tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft, och en stor inverkan på försörjningstryggheten och särskilt på nivån på gasimporten. För perioden 2021 2030 skulle ett energieffektivitetsmål på 30 % spara 69,6 miljarder euro i form av utgifter för import av fossila bränslen, att jämföra med en kostnad på 4 274 miljarder euro för ett energieffektivitetsmål på 27 %, skapa mellan 395 000 och 435 000 arbetstillfällen fram till 2030 på nettobasis och öka BNP med mellan 0,25 % och 0,4 % i de viktigaste scenarierna. För artikel 7 är rekommenderas alternativ 3 eftersom det förlänger kravet på energibesparingar till efter 2020 och eftersom förenklingsaspekten kommer att underlätta för medlemsstaterna att uppnå de besparingar som krävs, särskilt de som kommer från byggnadsrenovering. Detta alternativ garanterar också en bättre övergripande tydlighet om de krav som är tillämpliga för kvotpliktsystem för energieffektivitet och alternativa åtgärder. För artiklarna 9 11 undanröjer alternativ 2 de rättsliga oklarheter som för närvarande hindrar ett korrekt genomförande avseende värmeenergi i flerfamiljshus och byggnader med flera användningsområden, och det skulle konsolidera och påskynda övergången till en smart (och fjärravläst) mätning av värme, vilket möjliggör bättre och mer frekvent återkoppling av användningen till konsumenter. Vad är kostnaderna för de rekommenderade alternativen (om sådana alternativ finns, annars för huvudsakliga alternativ)? Under perioden 2021 2030 och med de diskonteringsräntor som används skulle ett mål på 30 % leda till kostnader som är 0,46 % (9 miljarder euro) högre jämfört med målet på 27 %. På lång sikt skulle dock ett energieffektivitetsmål på 30 % för 2030 leda till att kostnaderna för energisystem blir 9 miljarder euro lägre i jämförelse med ett mål på 27 % för 2021 2050. Det alternativ för artikel 7 som rekommenderas torde inte komma att medföra ytterligare kostnader för medlemsstaterna och förpliktade parter (allmännyttiga företag) eftersom den nuvarande nivån på 1,5 % kommer att behållas. Inga ytterligare administrativa kostnader förväntas, och de kan till och med bli ännu lägre eftersom medlemsstaterna redan känner till kraven, och även tack vare den förenklade beräkningen av besparingar från byggnadsrelaterade åtgärder. Det alternativ som rekommenderas för artiklarna 9 11 kommer sannolikt inte att medföra några större kostnader för någon berörd part, för det första eftersom det förtydligar de lagstadgade kraven och stöder en utveckling som påverkas av ny teknik och som redan syns på marknaden, och för det andra för att de krav på installation av nya anordningar fortfarande skulle bli föremål för kostnadseffektivitetskriterier, precis som de är i dag. Hur påverkas företagen, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag? Små och medelstora företag är centrala aktörer för ökad energieffektivitet framför allt i hushåll (70 % av energieffektivitetshöjande åtgärder utförs av små och medelstora företag) och kommer att gynnas av ökade affärsmöjligheter samt lägre energikostnader till följd av minskad förbrukning. Förlängningen av artikel 7 bortom 2020 kommer att ha en positiv effekt på små och medelstora företag som kommer att gynnas av ökade affärsmöjligheter till följd av det pågående behovet av att omsätta energibesparingarna i praktiken, särskilt när det gäller byggnadsrenovering. Påverkas medlemsstaternas budgetar och förvaltningar i betydande grad? 4
Även om medlemsstaterna kan behöva höja sina utgifter på kort sikt för att finansiera inledande investeringar i energieffektivitet kommer de på lång sikt att gynnas av minskade kostnader för import av bränsle och energianvändning (t.ex. i offentliga byggnader) och positiva budgetkonsekvenser på grund av högre sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Eftersom alla medlemsstater redan har vidtagit åtgärder är det osannolikt att en förlängning av artikel 7 till 2030 skulle medföra ytterligare ekonomiska och administrativa kostnader för medlemsstaterna och förpliktade parter (allmännyttiga företag) eftersom samma besparingar på 1,5 % per år kommer att behållas för den nya perioden 2021 2030. De administrativa kostnaderna bör minska tack vare den förenklade beräkningen av besparingar från byggnadsrelaterade åtgärder, där beräkningsmetoden enligt direktivet om byggnaders energiprestanda kan användas. Uppstår andra betydande konsekvenser? Att förlänga artikel 7 bortom 2020 kommer att minska den slutliga energianvändningen (81 Mtoe i besparingar förväntas under år 2030), minska energikostnaderna för konsumenterna och förlänga de positiva aspekter av ökad energieffektivitet som är förknippade med ekonomiska (t.ex. ytterligare utveckling av marknaden för energitjänster), miljömässiga och sociala effekter (inbegripet åtgärder mot energifattigdom) och effekter på hälsan. För artiklarna 9 11 beräknas i utvärderingen att de extra energibesparingarna på grund av en förbättrad tillämpning av energieffektivitetsdirektivets krav med avseende på uppvärmning i flerfamiljshus uppgår till cirka 7 Mtoe, eller 50 % högre än de förväntade besparingarna i ett ickelagstiftande scenario. D. Uppföljning När kommer åtgärderna att ses över? Förslaget innebär ingen ändring av befintliga rapporteringskrav, men initiativet om styrningen av energiunionen kommer att säkerställa att ett öppet och tillförlitligt planerings-, rapporterings- och övervakningssystem införs, baserat på integrerade nationella energi- och klimatplaner och rationaliserade lägesrapporter från medlemsstaterna vilka regelbundet utvärderar genomförandet av de nationella planerna i enlighet med energiunionens fem dimensioner. Resultaten av genomförandet av energieffektivitetsdirektivet kommer att utvärderas fem år efter ikraftträdandet av det ändrade direktivet, genom införandet av ett nytt krav på kommissionen att göra en allmän översyn av direktivet. 5