geografi är ingen från naturgeografin och kulturgeografin skild särart

Relevanta dokument
Underlagen indikerar att studenterna visar kunskap

Masterexamen i geografisk informationsvetenskap

Beslutsuppgifter. Programbeskrivning. Samhällsvetenskapliga fakulteten

Naturvetenskapsprogrammet (NA)

Forskning och utbildning i samspel utbildningens forskningsanknytning och forskningens utbildningsanknytning

SACCR, Masterprogram i kulturkriminologi, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Cultural Criminology, 120 credits

Beslutsuppgifter. Programbeskrivning. Naturvetenskapliga fakulteten

SGSPL, Kandidatprogram i samhällsplanering - urban och regional utveckling, 180 högskolepoäng

Beslutsuppgifter. Programbeskrivning. Naturvetenskapliga fakulteten

TEKNIKPROGRAMMET Mål för programmet

Vad händer med jordens städer? Masterprogram i geografi

SASCO, Masterprogram i sociologi, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Sociology, 120 credits

A Utbildningsplan för kandidatprogram i samhällsplanering - urban och regional utveckling

SASAN, Masterprogram i socialantropologi, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Social Anthropology, 120 credits

Geografi. Klasserna 7-8

SGSPL, Kandidatprogram i samhällsplanering - urban och regional utveckling, 180 högskolepoäng

Masterprogrammet i folkhälsovetenskap, 120 hp Master Programme in Public Health Science, 120 credits

Förordning om särskilda programmål för gymnasieskolans nationella program

Studieplan och gemensam struktur för Master E.G.A.L.E.S. Études Genre et Actions Liées à l Egalité dans la Société (magisterstudier)

KURSPLAN Preliminär Telefon Sida 1 (2) Sektionen för hälsa och samhälle Kurskod: 00531HOS / 1

Studieplan för utbildning på forskarnivå inom Medieteknik Inom skolan för datavetenskap och kommunikation, KTH

Beslutsuppgifter. Programbeskrivning. Samhällsvetenskapliga fakulteten

Magisterprogram i religionsvetenskap, 60 hp

Studieplan för utbildning på forskarnivå i kulturgeografi

SASSG, Masterprogram i genusstudier, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Social Studies of Gender, 120 credits

Allmän studieplan mot doktorsexamen i Pedagogik

Studieplan för utbildning på forskarnivå i. Kulturgeografi inom ramen för forskarskolan i Regionalt samhällsbyggande

Master i turism, 120 hp

INSTITUTIONEN FÖR GEOVETENSKAPER

SASOL, Masterprogram i rättssociologi, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Sociology of Law, 120 credits

SGFKO, Kandidatprogram i freds- och konfliktvetenskap, 180 högskolepoäng Bachelor of Science Programme in Peace and Conflict Studies, 180 credits

SAGLS, Masterprogram i globala studier, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Global Studies, 120 credits

G2E, Grundnivå, har minst 60 hp kurs/er på grundnivå som förkunskapskrav, innehåller examensarbete för kandidatexamen

Utbildningsplan för Kandidatprogram i digitala kulturer. 1. Identifikation Programmets namn Programmets engelska namn Omfattning i högskolepoäng

Kursen ges som en valbar kurs inom kandidatprogrammet i Samhällsplanering- urban och regional utveckling, 180 högskolepoäng.

Antagning av excellent lärare vid Samhällsvetenskapliga

Allmän studieplan mot licentiatexamen i Barn- och ungdomsvetenskap

SADVS, Masterprogram i utvecklingsstudier, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Development Studies, 120 credits

Principer vid prövning av ämne för examensrätt på forskarnivå

SASKO, Masterprogram i strategisk kommunikation, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Strategic Communication, 120 credits

G2E, Grundnivå, har minst 60 hp kurs/er på grundnivå som förkunskapskrav, innehåller examensarbete för kandidatexamen

Umeå universitets ansökan om tillstånd att utfärda ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan i undervisningsämnet naturkunskap

Master s Programme in Global Health, 120 credits

Fastställande. Allmänna uppgifter. Samhällsvetenskapliga fakulteten

GÖTEBORGS UNIVERSITET Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Fastställande. Allmänna uppgifter. Kursens mål. Ekonomihögskolan

Vägledning för ansökan om tillstånd att utfärda examen

NATURVETENSKAPLIGA FAKULTETEN. Nordiskt masterprogram i hållbar produktion och nyttjande av marina bioresurser, 120 högskolepoäng

Allmän studieplan för utbildning på forskarnivå i

Utbildningsplanen är fastställd av fakultetsnämnden för medicin, naturvetenskap och teknik den 7 oktober 2004.

NGNAT, Naturvetenskapligt kandidatprogram 180 högskolepoäng

Naturvetenskapsprogrammet (NA)

Allmän studieplan mot doktorsexamen i Barn- och ungdomsvetenskap

STVK02, Statsvetenskap: Kandidatkurs, 30 högskolepoäng Political Science: Bachelor's Course, 30 credits Grundnivå / First Cycle

Beslutsuppgifter. Programbeskrivning. Samhällsvetenskapliga fakulteten

Bedömningskriterier vid anställning och befordran

Allmän studieplan för utbildning på forskarnivå i historia

NATURVETENSKAPLIG SPETS INOM FÖRSÖKSVERKSAMHET MED RIKSREKRYTERANDE GYMNASIAL SPETSUTBILDNING

Masterprogrammet i Offentlig förvaltning

Studieplan för utbildning på forskarnivå i. Medie- och kommunikationsvetenskap

SOAN63, Professionellt socialt arbete, 15 högskolepoäng Professional Social Work, 15 credits Avancerad nivå / Second Cycle

Beslutsuppgifter. Programbeskrivning. Naturvetenskapliga fakulteten

Allmän studieplan för forskarutbildning i Geografi med kulturgeografisk inriktning vid Stockholms

Dnr: 2014/ Regeldokument. Språkpolicy. Beslutat av Rektor. Gäller från

SAMFAK 2014/114. Mål och strategier. Samhällsvetenskapliga fakulteten. Fastställd av Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

G1F, Grundnivå, har mindre än 60 hp kurs/er på grundnivå som förkunskapskrav

Allmän studieplan för utbildning på forskarnivå i Naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid Malmö Högskola,

INSTITUTIONEN FÖR SOCIOLOGI OCH ARBETSVETENSKAP

Studieplan för utbildning på forskarnivå

NAMAS, Masterprogram i matematisk statistik, 120 högskolepoäng Master Programme in Mathematical Statistics, 120 credits

Arbetsordning för inrättande och avveckling av huvudområde

Mål och strategier för Uppsala universitet - Campus Gotland

SASMA, Masterprogram i Service Management, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Service Management, 120 credits

Beslut om riktlinjer för val av mål vid utvärdering av utbildningar som leder till generell examen (omgång ).

NAGIV, Masterprogram i geografisk informationsvetenskap, 120 högskolepoäng Master's Programme in Geographical Information Systems, 120 credits

Ansökan och ärendets hantering. Malmö högskola Rektor

SASTV, Masterprogram i statsvetenskap, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Political Science, 120 credits

Naturvetenskaplig masterexamen i Geografisk informationsvetenskap och fjärranalys för modellering och miljöövervakning

NAMIH, Masterprogram i miljö- och hälsoskydd, 120 högskolepoäng Master Programme in Environmental Health Science, 120 credits

Allmän studieplan för utbildning på forskarnivå i ekologi

Vetenskap och dataanalys. Hundkursen 14 september 2015 Hans Temrin

HARH13, Handelsrätt: Affärsjuridisk kandidatuppsats, 15 högskolepoäng Business Law: Bachelor Thesis, 15 credits Grundnivå / First Cycle

HANDLÄGGNINGSORDNING FÖR INRÄTTANDE, NEDLÄGGNING OCH VILANDE AV ÄMNEN/HUVUDOMRÅDEN PÅ GRUND- OCH AVANCERAD NIVÅ VID MITTUNIVERSITETET

Utbildningsplan för kandidatprogram i Praktisk filosofi, politik och ekonomi

Utbildningsplan. Masterprogram i geomediastudier: Medier, mobilitet och rumslig planering SAGEO. Programkod:

NATKL, Masterprogram i tillämpad klimatstrategi, 120 högskolepoäng Master Programme in Applied Climate Change Strategies, 120 credits

SAMES, Masterprogram i mellanösternstudier, 120 högskolepoäng Master Programme in Middle Eastern Studies, 120 credits

Allmän studieplan för forskarutbildning i ämnet naturvetenskapens didaktik, MNNADI00

SAMPS, Masterprogram i psykologi, 120 högskolepoäng Master of Science Programme in Psychology, 120 credits

Handläggningsordning för att inrätta, revidera, ställa in eller avveckla program och kurser, samt för att inrätta eller avveckla huvudområden

Örebro universitet. Utvärderingsavdelningen BESLUT Reg.nr

GÖTEBORGS UNIVERSITET Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Utbildningsprogrammets svenska namn och omfattning, hp Internationella programmet för politik och ekonomi, 180 hp

Studieplan för utbildning på forskarnivå i omvårdnad - (Doctoral studies in Nursing)

Diarienummer STYR 2014/973

Studieplanen är fastställd av utbildningsvetenskapliga nämnden vid MDH , reviderad

Torgmötet

Masterprogram Integrativ Medicin, 120 hp

Allmän studieplan mot doktorsexamen i idrottsvetenskap

HISTFILFAK 2016/108. Mål och strategier. Historisk-filosofiska fakulteten. Fastställda av Historisk-filosofiska fakultetsnämnden

Transkript:

debatt geografi är ingen från naturgeografin och kulturgeografin skild särart mats widgren Vi är många som månar om geografi (utan förtecken natur- eller kultur-) som ett kunskapsområde, som ett gymnasieämne och som ett forsknings- och undervisningsämne på universitetet. Men bland oss som värnar om ett fruktbart samarbete mellan naturgeografi och kulturgeografi finns ibland ett språkbruk som bekymrar mig. Det är när man framhäver undervisning och forskning under beteckningen geografi som något mycket specifikt, som en särart. Ibland verkar det nästan som om man menar att det finns tre från varandra skilda ämnesområden: naturgeografi, kulturgeografi och geografi, där det specifika för geografin är att den i alla lägen framhäver integrationen mellan naturgeografi och kulturgeografi. Konkret har detta ibland tagit sig uttryck i att man kräver av uppsatser i ämnet geografi på universitetet att de för att vara riktigt bra bör innehålla åtminstone några element av såväl naturgeografi som kulturgeografi, annars är de inte uppsatser i geografi. Om detta synsätt skulle tillämpas på forskningen skulle det mest av det som skrivits av William Morris Davis, Torsten Hägerstrand eller Doreen Massey inte heller godkännas som geografi. Jag menar istället att begreppet geografi bör fortsätta att beteckna det breda kunskapsområdet oavsett om det rör sig om studier som integrerar samhälls- och naturvetenskap eller inte. Även i Högskoleverkets rapport om utbildningen i kulturgeografi och geografi på universitet och högskolor gör man sig skyldig till ett språkbruk som mystifierar begreppet geografi. Exempelvis skriver man att Stockholmsinstitutionen bör prioritera kompetensförnyelsen i»urbangeografi och geografi» (Högskoleverket 2006:81). Här uttrycker man sig som om geografin var en underdisciplin en specialisering. Med två professorer och flera universitetslektorer i Geografi, särskilt kulturgeografi kan man annars tycka att geografikompetensen borde vara på topp vid Kulturgeografiska institutionen i Stockholm. Lite längre fram i rapporten skriver man att»få geografer disputerat under de senaste årtiondena» (Högskoleverket 2006:53). I själva verket blomstrar disputationerna i såväl naturgeografi som kulturgeografi. Språkligt är ett sådant uttryckssätt felaktigt. Att säga att det sker få disputationer i geografi är ungefär som att säga att det föds alldeles för få svenskar, bara en massa nordsvenskar och

sydsvenskar. Naturgeografer är givetvis geografer på samma sätt som nordeuropéer är européer. Innehållsligt är det ett underkännande av de geografiska vetenskapliga framsteg som sker inom ramen för kulturgeografin och naturgeografin. Inom såväl naturgeografi som kulturgeografi görs framstående studier, som inte integrerar natur- och samhällsvetenskap, men som likafullt är klart geografiska och kan sägas röra sig i det fält som Torsten Hägerstrand benämnt som geografins kärnområde. Det kan handla om att man elegant hanterar olika rumsliga skalnivåer eller att man studerar processer som i rummet»utspelar sig sida vid, ibland i samverkan, kanske oftare i konflikt med varandra» (Hägerstrand 1986:42). Vi kan inte reservera begreppet geografi till att endast avse studier och angreppssätt som i varje steg måste förena naturvetenskap och samhällsvetenskap. Det som framförallt skiljer geografi som huvudområde (det nya ordet för examensämne på universitet och högskolor) från kulturgeografi och naturgeografi (eller geovetenskap) är att det möjliggör att man kan få ut en examen trots att man inte uppnått fördjupningskravet i vare sig kulturgeografi eller naturgeografi. Därmed kan man genomföra en tvärvetenskaplig utbildning, med studenter som kan vara lika bra på strandprocesser som på urbana processer. Huvudområdet geografi kan därmed profilera sig som ett ämne där förståelsen mellan naturvetenskapliga perspektiv och humanvetenskapliga kan frodas. Vid Stockholms universitet har vi i samband med Bolognaprocessen lanserat geografi som det första fakultetsövergripande huvudområdet på avancerad nivå (Master). De naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga fakulteterna har ställt sig bakom förslaget och beslutet vilar nu hos rektor. Förutom de praktiska fördelarna som detta innebär har vi tyckt det vara viktigt att på det sättet profilera geografin som ett tvärvetenskapligt ämne. Överlag bör geografer (naturgeografer och kulturgeografer) bli bättre på att hantera miljö, risker och resurser något som högskoleverkets bedömargrupp tycker är en viktig arena för det samlade ämnet geografi. Utmärkt! Och här gäller att det att självkritiskt från geografin granska vad vi gör på det området. Visst finns det mycket inspiration att hämta i geografins ämneshistoria, men redan när Torsten Hägerstrand 1986 diskuterade geografins kärnområde varnade han för att kalla det för landskapsgeografi eller regionalgeografi. Vår idétradition är en viktig bas men när vi nu forskar och lär ut olika angreppssätt och metoder för att analysera komplexa miljöfrågor får vi inte blunda för alla de nya kreativa angreppssätt för tvärvetenskapliga miljöanalyser som växt fram under de senaste åren. Politisk ekologi, ekologiska fotavtryck,»sustainability science» och Bruno Latours idéer om hybriditet är bara några exempel på nya ansatser som på olika sätt skär över det vetenskapliga gapet mellan de två vetenskapskulturerna och som hjälper oss att analysera människans förhållande till sin miljö. Ofta, men inte alltid, har geografer varit inblandade i denna utveckling. Lika gärna kan det vara i andra discipliner som detta har växt fram. Oberoende om de kommer från geografins idétradition eller inte är de skarpsinniga redskap som geografer bör anamma och som ger betydligt vassare redskap för att

10 förstå en globaliserad värld än den gamla regionalgeografin. När vi alltså vurmar för geografins möjligheter bör vi titta framåt inte bakåt. Geografins styrka är och har alltid varit bredd och öppenhet. Referenser Hägerstrand, Torsten (1986) Den geografiska traditionens kärnområde (s38 45), Svensk Geografisk Årsbok 62, Sydsvenska Geografiska Sällskapet, Lund. Högskoleverket (2006) Utvärdering av grund- och forskarutbildning i kulturgeografi och grundutbildning i geografi vid svenska universitet och högskolor, Högskoleverket Rapport 2006:16R. Mats Widgren är professor i Geografi, särskilt kulturgeografi vid Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. E-post: mats.widgren@humangeo.su.se svar på tal låt geografi få utveckla sin egen karaktär! karin reuterswärd Mats Widgren (2008) är bekymrad över språkbruket vad gäller geografi. Det uppfattas som problematiskt att en del lärare argumenterar för att man ska kräva något mått av integration av kultur- och naturgeografi i uppsatsarbeten inom geografi. Jag anser i stället att det är problematiskt att det finns en utbredd oförståelse för geografi som huvudområde vid de två geografiska institutionerna vid Stockholms universitet. Som Widgren påpekar tillåts man i geografi läsa mindre av både kulturgeografi och naturgeografi/geovetenskap för att uppnå examen jämfört med dem som har respektive specialinriktning som examensämne. Detta ska enligt Widgren möjliggöra en tvärvetenskaplig utbildning. Geografens styrka kan följaktligen antas vara den tvärvetenskapliga förmågan. Därför är det märkligt att det lämnas ytterst litet utrymme för utvecklandet av denna förmåga inom utbildningen, bla på grund av idogt revirpinkande i samband med beslut om vilka delområden som absolut måste pressas in i utbildningen. Då utgör uppsatsarbetena ett utmärkt tillfälle där studenterna kan lära

11 sig och inte minst öva på ett tvärvetenskapligt förhållningssätt. Men om man, vilket Widgren förespråkar, tillåter uppsatsämnen som enbart rör sig inom endera kultur- eller naturgeografi i stället för att kräva arbeten inom det bredare huvudområdet geografi försvinner integrationen även där. Utbildningen blir därför inte tvärvetenskaplig utan mångvetenskaplig, dvs studenterna lär sig inte att analysera över ämnesgränserna utan staplar kunskaper från olika områden på varandra utan att det sker någon integration mellan de olika delarna (se tex Klein 1990:56 eller Bruce et al 2004 för en diskussion om skillnaderna mellan mångoch tvärvetenskaplig forskning). Inom geografiutbildningen erbjuds man således inte verktygen till det som anges som det centrala kompetensområdet, den tvärvetenskapliga analysförmågan. Inte heller krävs någon examination av om man har tillägnat sig denna förmåga. Följaktligen utexamineras geografer som har en svagare bas i det huvudområde man har valt för uppsatsarbetet jämfört med dem som har gått specialutbildningen i detsamma, och just ingen annan nytta än en allmänbildande kunskap av det andra. Det är därför inte märkligt att förhållandevis få geografer går vidare till forskarutbildningen, jämfört med dem som har sin examen i antingen kulturgeografi eller naturgeografi/geovetenskap. Och de som faktiskt går vidare väljer ofta en disciplinär inriktning, i synnerhet som man inom forskarutbildningen vid Stockholms universitet måste specialisera sig mot endera kultur- eller naturgeografi. På så sätt cementeras på forskarnivå en uppdelning i kultur- respektive naturgeografi, och disputerade forskare har helt enkelt inte den tvärvetenskapliga kompetensen som kännetecknar geografi, och kanske inte heller intresse för det övergripande ämnet. Som Widgren skriver finns det förvisso kompetens inom»geografi, särskilt kulturgeografi» respektive»geografi, särskilt naturgeografi» vid de två geografiinstitutionerna vid Stockholms universitet. Men kan det möjligen vara så att bristen på kompetens inom det tvärvetenskapliga huvudområdet geografi leder till de svagheter i utbildningen som beskrivits ovan, något som riskerar geografiutbildningens kvalitet i en tid när just tvärvetenskapliga förmågor lyfts fram som centrala? Den oförmåga till samarbete och samsyn över de geografiska institutionsgränserna vid Stockholms universitet som manifesterats i den pågående bolognaanpassningen av geografiprogrammet är i det närmaste genant och gör mig allvarligt oroad över geografiämnets framtid vid Stockholms universitet. I stället för att hävda att alla ska få kalla sig geografer anser jag att det är mer fruktbart att lyfta fram respektive huvudområdes karaktär. Det första steget är taget genom att man vill lansera geografi som huvudområde på masternivå. Varför inte planera för möjligheten att även erbjuda forskarutbildning inom det breda ämnet geografi, utan specialisering? Men då krävs att man definierar geografi som det tvärvetenskapliga ämne det är och lägger upp utbildningen på ett annat sätt än som en reducerad variant av kulturgeografi respektive naturgeografi/ geovetenskap. Detta skulle kunna göras genom att organisera utbildningen utifrån ett antal geografiska problem, eller utifrån ett antal miljöer som bergsområden, urbana miljöer, kustområden osv, och genom att bygga upp undervisningen så att relevanta aspekter behandlas under varje område.

12 Detta ställer naturligtvis större krav på ett sammanhållet grepp om utbildningen och en förståelse hos alla inblandade för utbildningens utformning, vilket kan upplevas som»jobbigare». Jag hoppas dock att lä- Referenser Bruce, Ann; Catharine Lyall; Joyce Tait & Robin Williams (2004) Interdisciplinary integration in Europe: the case of the Fifth Framework programme, Futures 36 (4): 457 470. Klein, Julie T (1990) Interdisciplinarity: history, rarna på geografiutbildningen i Stockholm antar denna utmaning och gör geografiprogrammet till en tvärvetenskaplig utbildning värd namnet! theory, and practice, Wayne State University Press, Detroit. Widgren, Mats (2008) Geografi är ingen från naturgeografin och kulturgeografin skild särart, Geografiska Notiser 66 (1). Karin Reuterswärd är doktorand i Geografi vid Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. E-post: karin.reutersward@humangeo.su.se