Inventering av. ängs- och hagmarker. i Mölndals kommun

Inventering av ängs- och hagmarker i Mölndals kommun Evelina Wainikka

ii INNEHÅLLSFÖRTECKNING Översiktskarta 1INLEDNING 2 MÖLNDALS KOMMUN 2.1 Naturförhållanden 2.2 Kultur- och jordbrukshistoria 2.3 Nuläget och framtiden 3 METOD 3.1 Förarbete 3.2 Fältarbete 3.3 Felkällor 4 DEFINITIONER 4.1 Naturtyper 4.2 Vegetationstyper 5 REDOVISNING 6 RESULTAT 6.1 Allmänt 6.2 Ekonomiska kartor och objektsbeskrivningar Bilaga 1. Indikatorarter... Bilaga 2. Kriterier... Bilaga 3. Referenser... Naturinventeringar i O-län (1989:8) ISSN 0280-2538 Produktion: Länsstyrelsen, miljövårdsenheten Text, bild och foto: Evelina Wainikka Tryck: Länsstyrelsens offset 1989

1 1. INLEDNING Jordbruksutvecklingen har under det senaste århundrandet medfört en kraftig minskning av arealen naturlig fodermark. De naturliga slåtter- och betesmarkerna är nu en starkt hotad naturresurs. Tre fjärdedelar av landets 400 utrotningshotade växtarter återfinns i jordbrukslandskapet och merparten finns endast i de naturliga fodermarkerna. Markerna har ofta stora kulturhistoriska värden i bland annat struktur, byggnader, brukningsformer och fornlämningar. De utgör levande fornminnen och är viktiga för vår förståelse av hur människor under långa tider levt och verkat. Som ett led i arbetet mot utarmningen av landskap, biotoper, flora och fauna startade statens naturvårdsverk (SNV) 1985 projektet ängs- och hagmark i syfte att bland annat inventera landets återstånde naturliga fodermarker. Göteborgs och Bohus län startade sina kommunvisa inventeringar säsongen 1987. Inventeringen inriktar sig främst på - välhävdade naturliga slåtter- och betesmarker - nyligen övergivna eller extensivt hävdade sådana marker med bibehållna biologiska - kvalitéer I viss mån ingår också kultiverad betesmark med värde för kulturhistoria, landskapsbild eller friluftsliv. Inventeringen är främst tänkt att tjäna som underlag för - regional och statlig fysisk planering - kommunal fysisk planering - vid upprättandet av naturvårdsplaner och kulturminnesvårdsprogram - tillämpning av hänsynsregler i gällande lagstiftning - styrning av ekonomiskt stöd till de mest värdefulla områdena. Bidrag kan bland annat - utgå till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA). Inventeringsresultatet innebär dock inte att alla inventerade områden automatiskt är berättigade till NOLAersättning, inte heller att områden ej medtagna i inventeringen inte kan erhålla ersättning. TACK Tack till Katrina Envall och andra medarbetare på Länsstyrelsens miljövårdsenhet, som varit ett gott stöd under arbetets gång. Ett stort tack riktas också till naturvårdare, jordbrukare och alla som arbetar för att vidmakthålla våra ängar och hagar.

2 2. MÖLNDALS KOMMUN 2.1 Naturförhållanden Mölndals kommun upptar en landareal av cirka 147 kvadratkilometer och gränsar i öster till Marks kommun (Älvsborgs län) och i söder till Kungsbacka kommun (Hallands län). I nordväst ligger Göteborgs kommun och i nordost Härryda kommun. Mölndals kommun ligger inom de naturgeografiska regionerna ljungheds- och kustskogsområden längs svenska västkusten samt sydvästra Sveriges kuperade barr- och lövskogslandskap, södra Västergötlands sprickdalsområde. Kommunen hör till de agrara kulturlandskapsregionerna Bohusländska kustbygden och Sydsvenska höglandets skogsbygder och ingår i produktionsområdet Götalands skogsbygder. Kommunen präglas av det så kallade sprickdalslandskapet. Berggrunden består av den geologiskt sett unga bohusgraniten, som spruckit upp och bildat ganska smala och brant nedskurna dalgångar. Bergshöjderna är täckta av ett tunt lager morän. Vid övergången mellan berg och dal finns lättare sandjordar som i dalgångarna övergår i lera. Meandrande åar och bäckar skär ner sina lopp i lerjorden. Dalbottnarna är till största delen uppodlade. Kommunens topografi karaktäriseras av tre större dalgångar omgivna av skogsklädda höjdpartier. Här kan man särskilt nämna Lindomeåns breda dalgång från Hällesåker i väster och ner mot Kungsbackagränsen i söder. De omgivande höjdplatåerna är ek- eller barrskogsbevuxna med inslag av hällmarker och myrmarker. Höjdpartierna är som regel glest bebyggda. Tätare bebyggelse finns på sluttningarna och i dalgångarna, särskilt koncentrerade till de tre största tätorterna Mölndal, Kållered och Lindome i en nordsydlig dalgång. Genom den löper också motorväg E6 med parallelleder och västkustbanan. 2.2 Kultur- och jordbrukshistoria De första människorna kom till Mölndal för ca 10 000 år sedan under äldre stenåldern (10 000-4 000 år f Kr). Den mäktiga inlandsisen hade lämnat södra Sverige och frilagt ett tundraliknande landskap som sakta höjde sig över havet. Människorna levde av jakt och fiske och samlade fågelägg och växter. En kvarlämning från den tiden är Skogtunafyndet i Lindome, en av Sveriges äldsta boplatser, daterad till ca 8-9 000 år f Kr. Klimatet blev efterhand varmare och landet täcktes med skog. Under yngre stenåldern (4 000-1 800 år f Kr) började människorna också livnära sig på jordbruk och boskapsskötsel. Troligen bedrev man en intensiv odling av små röjda områden, ett slags trädgårdsodling. Så småningom fick man enkla plogar och kunde odla större områden. Från denna tid finns stora stenkammargravar, så kallade hällkistor, bevarade i kommunen. Från den påföljande bronsåldern (1 800-500 år f Kr) finns lämningar i form av olika gravar; rösen, högar och stensättningar. De är belägna på höga berg med vid utsikt över de dåtida vattendragen som fyllde dagens dalgångar. Spår av en ny typ av kvadratiska åkrar finns också. Järnåldern (500 år f Kr - 1 000 år e Kr), som lämnade efter sig gravfält och fornborgar i kommunen, inträdde i och med en klimatförsämring med kallare och mer regnig väderlek. Man tvingades att stalla in boskapen under vintern och samla foder till den under sommaren. På så vis skapades slåtterängen som snart blev bondens viktigaste ägoslag. Det var den som livnärde boskapen under vinten och som genom detta skapade den gödsel som vidmakthöll åkerns bördighet. Lerdalslätterna, nyss frilagda ur havet, var de marker som främst utnyttjades för fodertäkt och bete. Åkrarna lade man på de mer lättarbetade och självdränerande sluttningarna. Jordbruksområdet var i stort sett detsamma som idag men åkeranvändningen var omvänd. Det odlingslandskap som formades under denna tid kom att bestå ända till 1800-talet. Jordbruket präglades av mångsidigt markutnyttjande med uppodlade åkrar, åkrar i träda, svedjebruk, slåtterängar, lövtäkt, beteshagar, hagskog, våtmarker och så vidare. Detta skapade en stor variation av livsmiljöer för kulturberoende och kulturgynnade växter och djur. På 1800-talet bröt skiftesreformerna upp de gamla organisationsformerna och stålplogen gjorde det möjligt att plöja upp de bördiga slättdalarna. 2.3 Nuläget och framtiden Efter 1850 har jordbruket blivit mer storskaligt och ensidigt inriktat på åker och vall. Den naturliga fodermarken har genom dränering, täckdikning, gödsling, vall, insådd och så vidare överförts till åkermark. Den har också

3 planterats med gran eller bara lämnats att växa igen. Resultatet har blivit en utarmning av kulturlandskapets flora och fauna. Ytterligare effektiviseringar och specialiseringar kommer att minska åkerarealen och djurhållningen ännu mer. Enligt en beräkning från Lantbrukets utredningsinstitut (1984) skulle mer än 40 procent av åkermarken i Götalands skogsbygder läggas ner mellan 1983 och 1990. För Mölndals kommun var prognosen inte lika dyster, nedläggningar beräknades beröra mindre än 15 procent av åkerarealen. Men även en liten nedläggning av åkermark kan drabba fodermarkerna hårt, om det är de djurhållande bönderna som tvingas upphöra med sin verksamhet. 3. METOD 3.1 Förarbete Inventeringen har huvudsakligen följt de anvisningar som ges i naturvårdsverkets handbok Inventering av ängsoch hagmarker (Stockholm 1987). Vid flygbildstolkningen användes infraröda diapositiv i skala 1:30 000, fotograferade 1982. De studerades i stereoskop, Wild Aviopret APT 1, huvudsakligen i 3-5 gångers förstoring. Områdena som bedömdes som intressanta markerades och avgränsades på en arbetskarta i skala 1:30 000. Kriterier för urval av intressanta objekt var: - områden med naturlig gräsmark på cirka ett hektar - områden med småskuret landskap, vid ensligt belägna gårdar och områden av annan - avvikande beskaffenhet där någon form av hävd misstänktes Under tolkningsarbetet gjordes jämförelsestudier av ekonomiska kartan från 1930-talet. Tillgänglig litteratur såsom naturvårdsplansremiss, skötselplan, kulturminnesvårdsprogram med mera studerades också. 3.2 Fältarbete Samtliga under förarbetet noterade objekt besöktes under växtsäsongen 1989, företrädelsevis i juli månad. Vid fältkontrollen avgjordes inledningsvis om objektet var av intresse eller ej. Följande faktorer var diskvalificerande: - omfattande kvävegödselpåverkan - upphörd hävd och långt gången igenväxning - barrträdsplantering - omfattande schaktning, dikning, deponering, byggnation eller andra ingrepp inom området Kvävegödslade marker har i vissa fall accepterats. De har då oftast ingått som en del i ett större objekt. Intressanta objekt har beskrivits med hjälp av en förtryckt fältblankett. Uppgifter om bland annat naturtyp, vegetation, flora och hävd noterades. Objektet gavs en preliminär värdeklass enligt en tregradig skala och dess gränser kontollerades och justerades vid behov. 3.3 Felkällor Vid flygbildstolkningen kan objekt förbises på grund av allt för tätt trädskikt eller ringa storlek. Det senare gäller främst slåttermarker. Naturen låter sig sällan uppdelas efter enkla mallar och klassificering i natur- och vegetationstyper är därför stundom komplicerad. Staggtuvor i blandlövhage, objekt nr 14 vid Hällesåker 4. DEFINITIONER 4.1 Naturtyper

4 Med naturlig fodermark avses betes- eller slåttermark med långvarig hävd, som ej har utsatts för ingrepp i markförbättrande syfte. Sådana ingrepp kan vara insådd, gödsling, dikning och kalkning. Naturliga fodermarker indelas i grupperna naturlig betesmark och naturlig slåttermark. Indelningen baseras på markfuktighet, markanvändning och fördelningen på inäga och utmark. Här upptas endast de naturtyper som behandlas i inventeringen. Indelningen följer Inventering av ängs- och hagmarker (SNV 1987). HAGMARKER Här avses hägnad, idag beteshävdad mark på huvudsakligen inägomark. Naturtypen uppvisar ofta en stor variation vad gäller topografi, hydrologi och geologi. Hagarna har tidigare hävdats genom slåtter eller bete, men hävdas nu genom bete. I hagarna återfinns ofta fornminnen och andra kulturhistoriska spår. Följande uppdelning bygger på busk- och trädskiktets sammansättning. Öppen hagmark Förekommer i olika terrängtyper och saknar i princip buskar och träd. Öppenheten är resultatet av långvarigt betestryck i kombination med röjning och gallring. Ekhage Beteshage med ek som enda eller dominerande trädslag. Naturtypen uppträder på såväl magrare som bättre, torr till frisk mark. Björkhage Betesmark med vårt- eller glasbjörk som enda eller dominerande trädslag. Björkhagarna karaktäriseras av magrare, ofta grov, torr till frisk mark där vårtbjörken dominerar, men förekommer även på fuktigare mark och då med glasbjörk som dominant. Blandlövhage Övriga lövträdsdominerande hagar förs hit och innefattar såväl trivial-lövhagar som ädellövhagar. Annan träd- och buskbärande hagmark Hit förs övriga hagmarker som ej kan hänföras till någon av de föregående. Det kan röra sig om barrträds- eller enebuskdominerade hagar. ÖVRIGA BETESMARKER Till denna grupp förs all naturlig betesmark som huvudsakligen hör hemma på utmarken. Betad skog Förr var denna betesresurs mycket viktig, men nu förekommer den huvudsakligen i anslutning till annan betesmark. 4.2 Vegetationstyper Inventeringens huvudintresse avser odlingslandskapets hävdberoende vegetationstyper. Indelningen följer Inventering av ängs- och hagmarker (SNV 1987). Nedan ges endast en kortfattad beskrivning av de vegetationstyper som berörs i inventeringen. Här anges också några för vegetationstypen vanliga arter. Blåbär-lingonrished Torra, ofta svagt betade partier av björk- eller ekhagar, vanligtvis på ytblockig moränmark. Blåbär, lingon, kruståtel, vårfryle. Rödvengräshed Hårt betad gräsmark på torr, osorterad jord. Står ljungheden nära. Rödven, kruståtel, röllika, liten blåklocka. Fårsvingelvariant av rödvengräshed teveronika. Som ovan men med större örtinslag. Rödven, kruståtel, fårsvingel, Torräng av hällmarkstyp Naken urbergshäll med tunt jordlager i sprickor. Fetbladsväxter och små örter och gräs. Fårsvingel, monke, bergssyra, tjärblomster, gul fetknopp. Fårsvingeltorräng gråfibbla. Lågvuxen, torr örtrik gräsmark kring hällmarker. Fårsvingel, knippfryle, mandelblom, Rödvenfriskäng Lågvuxen, frisk gräsmark på skiftande underlag. Mycket vanlig, betesberoende vegetationstyp. Rödven, röllika, daggkåpor, vitklöver, hönsarv. Friskäng av skogsnävatyp Tämligen högvuxen, örtrik gräsmark på friska jordar. Skogsnäva, daggkåpor, älgört, humleblomster, teveronika.

5 Tuvtåtelfuktäng Tuvig gräsmark på friska till fuktiga jordar. Vanlig på betad åkermark. Övergår vid upphörande hävd i högörtfuktäng. Tuvtåtel, knapptåg, smörblomma, ängssyra, hundstarr. Högörtfuktäng Vanlig, örtdominerad gräsmark, ofta på svagbetad eller nyligen övergiven fodermark. Tuvtåtel, knapptåg, älgört, humleblomster, kärrtistel. 5. REDOVISNING I kapitel 6.2 redovisas samtliga objekt i nummerordning och efter indelningen av ekonomiska kartbladet som visas i skala 1:30 000. En detaljkarta i skala 1:10 000 visar objektets omfattning. Med hjälp av informationen från fältblanketten har varje objekt fått en kortfattad beskrivning upplagd enligt följande: Namn Här anges den stamfastighet samt den socken inom vilken objektet ligger. Naturtyp Här anges den eller de naturtyper som finns representerade. I Mölndals kommun återfinns endast naturlig betesmark, ingen naturlig slåttermark. Naturtyperna är mycket varierande och ibland svåra att skilja åt. Koordinater Objektets mittpunkt anges enligt ekonomiska kartans bladindelning samt rikets koordinatsystem, 2,5 gon V 1938. Areal Anges i hektar med två siffrors noggrannhet. Allmän beskrivning markförhållanden. Här beskrivs översiktligt objektets läge, omgivningar, topografi och avgörande Vegetation Här beskrivs vegetationen genom att dominerande, karaktäristiska och vanliga arter nämns. De vegetationstyper som förekommer i objektet anges inom parentes. Flora De naturliga fodermarkerna hyser ett flertal växtarter som kräver kontinuerlig hävd för sin fortlevnad. Många av dem drabbas dessutom direkt negativt av kvävegödsling. I SNV:s handbok listas ett hundratal arter som sägs indikera opåverkade och långvarigt hävdade fodermarker. I bilaga 1 finns denna lista i något modifierad form. Indikatorarter som under inventeringens gång upplevdes som mindre tillförlitliga har satts inom parentes. Under denna rubrik redovisas, i bokstavsordning, de arter som påträffats under fältkontrollen. Då de förekommit i riklig mängd har det angivits. Nedan presenteras några av de vanligaste: blåsuga harstarr prästkrage slåttergubbe jungfru Marie nycklar stagg darrgräs knägräs svinrot Hävd Under rubriken redovisas på vilket sätt och med vilken intensitet objektet hävdas. Om området betas anges vilka djurslag som upprätthåller hävden. Här anges också eventuellt nyligen genomförd gallring och röjning. Ingrepp och påverkan Här redovisas om området har utsatts för någon form av negativ påverkan såsom gödsling, dikning, insådd eller kalkning. Vid kvävegödsling slås stora delar av den känsliga örtfloran ut och ersätts av en artfattig och högvuxen vegetation. Kraftig gödsling indikeras av massförekomst av ett fåtal stora arter såsom: hundloka kvickrot krusskräppa åkertistel ängssvingel ogräsmaskrosor hundäxing timotej brännässla Kulturhistoriska spår och lämningar Här anges förekomst av kulturhistoriska inslag såsom stengärdesgårdar, odlingsrösen och fornminnen. Befintliga skydd och planer Här anges om objektet ingår i ett område som är skyddat enligt naturvårdslagen eller upptas i någon natur- eller kulturvårdsplan. Värdeklass Objektet ges en preliminär värdeklass enligt en tregradig skala där 1 = högsta bevarandevärde

6 2 = mycket högt bevarandevärde 3 = högt bevarandevärde Kriterier Här redovisas utan rangordning vilka kriterier för urval och värdering objektet uppfyller. Dessa kriterier indelas i övergripande huvudkriterier och mer specifika stöd-kriterier, se bilaga 2. Indelningen följer Inventering av ängs- och hagmarker (SNV 1987). 6. RESULTAT 6.1 Allmänt I Mölndals kommun besöktes totalt cirka 150 objekt som vid flygbildstolkningen bedömts vara intressanta. 90 procent av de besökta objekten visade sig falla utanför inventeringen och ratades. Av de ratade var ungefär 40 procent utan hävd och alltför igenväxta, 30 procent alltför kvävegödslade och resterande 20 procent utsatta för byggnation eller andra ingrepp. En orsak till att så många objekt ratades är att flygbilderna togs sju år tidigare och att det under den tiden skett en drastisk minskning av de vårdade och ogödslade hagmarkerna. I hela kommunen, men särskilt i de norra delarna runt Mölndals tätort, har jordbruken i stor utsträckning lagts ned och hagarna bebyggts eller vuxit igen. Hästhållningen verkar däremot inte ha minskat men upptrampade hästhagar hör inte hemma i denna inventering. Ovanstående förklarar det låga antalet objekt. Att dra några slutsatser om varför objekts-klass 1 inte påträffades låter sig inte göras på detta, statistiskt sett, lilla material. Mitt intryck under inventeringens gång är dock att objektens bevarandevärde minskar ju närmare tätorterna de ligger. Objekten, som ofta är gödselpåverkade i någon del, betas framförallt av ungnöt och hävden är sällan helt tillfredställande. De 15 beskrivna objekten upptar en sammanlagd areal av 52 ha. Två av objekten har en yta större än 10 ha medan övriga är cirka 3 ha eller mindre. Objekten är huvudsakligen belägna kring Lidomeåns dalgång i kommunens södra jordbruksområde. Samtliga objekt är helt eller delvis fotodokumenterade. Objekten har följande preliminära fördelning enligt den tregradiga skalan: 1 = högsta bevarandevärde 0 objekt 2 = mycket högt bevarandevärde 4 objekt (sammanlagt 10 ha) 3 = högt bevarandevärde 11 objekt (sommanlagt 42 ha)

7 Objekt nr 1 Namn Kimmersbo, Lindome sn Naturtyp ekhage, betad skog Koordinater 6B7e2C6H, 638770/127280 Areal 1,3 ha Allmän beskrivning Hagen ligger söder om Kimmersbo på stenbunden mark mellan åkermark i norr och en kuperad ekskog i söder. Österut och västerut finns ytterligare två betade ekskogar (streckade områden) med tätare trädskikt och mindre betespåverkad vegetation. Vegetation Kruståtel dominerar tillsammans med blåbär och lingon (blåbär-lingonrished). Fältskiktet är i stort sett slutet frånsett några tuvor av björnmossa. I väster står en samling ormbunkar. Trädskiktet består av relativt likåldrig och ännu inte fullt utvuxen ek. Björk förekommer också liksom någon enstaka gran. Täckningsgraden är över 75 procent. Buskskiktet utgörs av några få unga enar och betad björksly. Flora stagg Hävd Hagen betas av nöt och är måttligt hävdad. Några gamla ekstubbar vittnar om en tidigare gallring. Kulturhistoriska spår och lämningar stengärdesgårdar Befintliga skydd och planer Naturreservat enligt naturvårdslagen 7. Skötselplan för Sandsjöbacka naturreservat, Västkuststiftelsen 1982. Inom område 11:9, 11:11b och 11:11c. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen; Mölndal, Göteborgsregionens kommunalförbund 1987. Inom område 9.13, klass 2. Inom område av riksintresse för naturvården (NO 24) och friluftslivet (FO 11). Värdeklass 3 Huvudkriterier Område som efter fortsatt hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, geografisk representativitet, ingrepp-påverkan, nuvarande hävd, skönhet Objekt nr 2 Namn Kimmersbo, Lindome sn Naturtyp ekhage Koordinater 6B7e3C0G, 638810/127270 Areal 0,8 ha Allmän beskrivning Hagen utgörs av en grässlänt som sluttar svagt mot åkermark i söder och vägen mellan Lindås och Lindome. I nordost gränsar hagen till en betad blandlövskog och i norr reser sig en bergsknalle. Västerut finns ett villaområde och österut ligger Kimmersbogårdarna.

8 Vegetation Sluttningen domineras av rödven med inslag av staggtuvor (rödvengräshed). På friskare partier ökar örtrikedomen (rödvenfriskäng) men där jordtäcket är tunt övertar fårsvingel (fårsvingeltorräng). På ett flackare parti i söder vittnar smörblommor om näringsrikedom. Under träden, som är samlade längs norra kanten, växer mest ängsgröe (friskäng av skogsnävatyp). I trädskiktet dominerar särskilt ek men även björk över lind, ask, asp och rönn. Täckningsgraden är ca 33 procent. I det glesare buskskiktet förekommer framförallt en, nypon och björnbär men också slån, hagtorn, lönn, ask och sälg. Flora Bockrot, darrgräs, harstarr, jungfrulin, knägräs, prästkrage, slåttergubbe, stagg, svinrot, (gökärt, liten blåklocka, vårbrodd, ängsvädd). Hävd Hagen betas samtidigt av häst och kalvar. Hävden är måttlig till god. Ingrepp och påverkan Hagens södra del är tydligt gödselpåverkad. Kulturhistoriska spår och lämningar stengärdesgårdar och stenskodd vattenkälla Befintliga skydd och planer Naturreservat enligt naturvårdslagen 7. Skötselplan för Sandsjöbacka naturreservat, Västkuststiftelsen 1982. Inom område 11.1b. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen; Mölndal, Göteborgs-regionens kommunlförbund 1987. Inom område 9.13, klass 2. Inom område av riksintresse för naturvården (NO 24) och friluftslivet (FO 11). Kulturminnesvårdsprogram, Mölndals kommun 1988. Inom område 9. Värdeklass 3 Huvudkriterier Välhävdat område som utgör ett för regionen gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, nuvarande hävd, skönhet Objekt nr 3 Namn Kimmersbo, Lindome sn Naturtyp ekhage med ask och björk Koordinater 6B7e3D1A, 638820/127310 Areal 3,2 ha Allmän beskrivning Hagen är delvis belägen på den platå där de två Kimmersbogårdarna ligger, men utgörs till större delen av lövträdbevuxna sluttningar som sluttar mot åkermark i sydost. Några äldre vägar går genom hagen som också rymmer en liten uppodlad lycka. I väster växer ekskog och i nordväst finns en röjd blandskog med hällmarker. Vegetation Under träden växer ängsgröe, smörblomma, brännässla och skräppor (kraftigt gödslad friskäng av skogsnävatyp). Österut där hagen öppnar sig dominerar rödven (rödvenhed) och fårsvingel (fårsvingelvariant av rödvengräshed) med inslag av bl a smultron. Trädskiktet utgörs av ek och ask samt björk. Även alm, apel, lind, lönn, hassel och rönn förekommer. Särskilt ekarna kan ha stora kronor och täckningsgraden är närmare 75 procent. Det mer sparsamt förekommande buskskiktet består av nypon, björnbär, hallon, hagtorn, slån och en.

9 Flora blåsuga, (vårbrodd), (liten blåklocka), harstarr, rödklint, knägräs, revfibbla, (gökört), prästkrage, stagg, svinrot, (ängsvädd) Hävd Området betas svagt till måttligt av mjölkkor. Ingrepp och påverkan Centrala partier nära gården bär spår av tydlig till kraftig gödsling. Största delen är svagt gödslad. Även ogödslade partier förekommer. Kulturhistoriska spår och lämningar Gårdsmiljön är genuin med en liten stenomgärdad kalvhage, välskötta stengärdesgårdar och hamlade lövträd. Utmed den gamla häradsvägen som går genom hagens norra del låg lekplatsen, bygdens mötespunkt. Kantrösen vid den östra vägen vittnar också om kulturhistoria. På utmarken finns flera söebur d v s djurhägn uppförda som skydd till får och getter. Befintliga skydd och planer Naturreservat enligt naturvårdslagen 7. Skötselplan för Sandsjöbacka naturreservat, Västkuststiftelsen 1982. Inom område 11.1b. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen; Mölndal. Göteborgs-regionens kommunalförbund 1987. Inom område 9.13 klass 2. Inom område av riksintresse för naturvården (NO 24) och friluftslivet (FO 11). Kulturminnesvårdsprogram, Mölndals kommun 1988. Område nr 9. Värdeklass 2 Huvudkriterier Område med för regionen hotad naturtyp. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, nuvarande hävd, ålderdomligt jordbrukslandskap, skönhet, värde för friluftslivet Objekt nr 4 Namn Långemossen tillhör ett tiotal olika fastigheter, Lindome sn Naturtyp öppen hagmark Koordinater 6B7e4E1F, 638920/127450 Areal 14 ha Allmän beskrivning Hagen utgörs av ett flackt våtmarksområde och fuktig ängsmark som vunnits ur tidigare myrmark. Det är i synnerhet hagens norra del som är av intresse. Området omges av mer eller mindre trädbevuxna hällmarker. I väster gränsar hagen till fuktbjörkskog, i norr och öster löper en grusväg och i söder går vägen mellan Lindås och Lindome. Vegetation Området kan beskrivas som en mosaik av torrare partier i en övrigt frisk till våt miljö. På de torra öarna dominerar rödven (rödvengräshed). I den norra delen och även en bit in i skogen i nordväst, växer rödven tillsammans med blodrot, blåbär och lingon, betad stagg och ljung. På de fuktigare partierna förekommer tuvtåtel i välbetade tuvor tillsammans med smörblommor (tuvtåtelfuktäng) och älgört med veketåg och knapptåg (högörtfuktäng). Andra exempel på förekommande arter är stjärnstarr, kråkklöver, kärrfräken och ängsull, missne och pors. Diverse vitmossor förekommer också. Området hyser ett fåtal björkar, enstaka tallar och enar samt sparsamt med gran, al, rönn, sälg, brakved, nypon, björnbär och hallon.

10 Flora blåsuga, darrgräs, (liten blåklocka), harstarr, stenmåra, stagg, ängsskallra, (ängsvädd) Hävd Ungnöt betar i området. Hävden är god i de torrare partierna men saknas i de våtaste. Ingrepp och påverkan torvtäkt, dikningsåtgärder, breddning av vägen Befintliga skydd och planer Naturreservat enligt naturvårdslagen 7. Skötselplan för Sandsjöbacka naturreservat, Västkuststiftelsen 1982. Område 8.18. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen; Mölndal, Göteborgs-regionens kommunalförbund 1987. Inom område 9.13, klass 2. Inom område av riksintresse för naturvården (NO 24) och friluftslivet (FO 11). Värdeklass 3 Huvudkriterier Område som efter vissa restaurationsåtgärder och intensifierad hävd utgör ett exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier viss kontinuitet i hävden, nuvarande hävd Objekt nr 5 Namn Sinntorp, Lindome sn Naturtyp öppen hagmark Koordinater 6B7f4E9A, 638900/127910 Areal 2,1 ha Allmän beskrivning Hagen utgörs av en avlång remsa inklämd mellan åkermarker. Hela området sluttar svagt norrut mot Lindomeåns dalgång och vägen mellan Lindome och Hällesåker. En israndbildning, den så kallade Göteborgsmoränen, bildar en rygg i väster. I söder ligger Lindome kyrka. Vegetation På den stenbundna, torra till friska marken dominerar rödven med fårsvingel och bladrosetter av slåttergubbe och ängsvädd förekommer rikligt (rödvengräshed respektive fårsvingelvariant av densamma). Den sydligaste delen har brukats som åker och här dominerar tuvtåtel (tuvtåtelfuktäng). Träd- och buskskiktet, som till största delen består av björk och asp, är ojämt fördelat. Buskar och träd, särskilt asp, tränger in från kanterna. En björkträdsdunge i söder är helt sluten medan andra delar av området är öppna. En storkronig ek dominerar i söder. Andra förekommmande trädslag är asp, oxel, sälg, rönn och al. I buskskiktet förekommer dessutom en, björnbär och nypon. Flora blåsuga, (vårbrodd), massförekomst av slåttergubbe, (liten blåklocka), harstarr, knägräs, revfibbla, (gökört), prästkrage, stagg, jungfrulin, svinrot, (ängsvädd) Hävd Hagen betas måttligt till väl av ungnöt. Även den invandrande slyvegetationen betas. Ingrepp och påverkan Den södra delen bär tydliga spår av åkerbruk och gödsling. Andra ingrepp är röjning och eldning av en skräphög. Dessutom har ett dike grävts om och eroderat. Kulturhistoriska spår och lämningar stengärdesgårdar och små, ganska nya, stenhögar

11 Befintliga skydd och planer Kulturminnesvårdsprogram, Mölndals kommun 1988. Inom område nr 5. Värdeklass 3 Stödkriterier nuvarande hävd Objekt nr 6 Namn Långåker, Kållereds sn Naturtyp Blandlövhage Koordinater 6B8e3D4C, 639350/127330. 6B8e3D1D, 639320/127340 Areal 1,1 ha respektive 1,7 ha Allmän beskrivning Området ligger i Långåkersbäckens dalgång som öppnar sig mot åkermarker i sydost. De omgivande bergsluttningarna är skogsklädda. Västerut ligger Sisjöns skjutfält. Objektet består av två delar, en nordlig och en sydlig. De avgränsas från varandra av bäcken och nedlagda åkrar som numera utnyttjas till bete. Den nordliga delen sluttar brant ned mot den al-kantade bäcken medan den sydliga är flackare och genomskuren av fuktiga fåror. Vegetation Norra delen: Höjdpartierna täcks av rödven med stagg och ängsskallra (rödvengräshed). På de friska lersluttningarna växer tuvtåtel (tuvtåtelfuktäng), åkertistel och grusstarr. Längre ned där fukten tilltar dominerar älggräs, humleblomster, veketåg och knapptåg (högörtfuktäng). Trädskiktet, som har en täckningsgrad på ca 25 procent, domineras av al. I hagen förekommer också apel, ek, tall och gran. I kanten växer hassel, björk, rönn och brakved. Buskskiktet har en större täckningsgrad då slån, björk- och eksly breder ut sig. En är vanlig. Dessutom förekommer nypon, brakved, olvon, björnbär och hassel. Södra delen: Tuvtåtel dominerar helt på den före detta åkermarken (tuvtåtelfuktäng). I väster där betet pågått under en längre tid, har rödven tagit över med inslag av smörblomma, gökört, daggkåpa, knapptåg och veketåg (artfattig variant av rödvenfriskäng). Ängsskallra förekommer rikligt. Under träden i norr breder också ängsgröe ut sig. Grässvålen är där bitvis upplöst. Trädskiktet, som är koncentrerat mot norr och runt en fåra i centrum, består av främst al och fina hasseldungar. Ek och apel förekommer också liksom rönn och björk. Buskskiktet utgörs av slån och björnbär med inslag av sälg. Dessutom är nypon och brakved representerade. Flora Norra delen: Rikligt med darrgräs, harstarr, jungfru Marie nycklar, knägräs, prästkrage, rödklint, stagg, stenmåra, svinrot, rikligt med ängsskallra, (liten blåklocka, vårbrodd, ängsvädd). Södra delen: Harstarr, prästkrage, revfibbla, svinrot, rikligt med änsskallra, (liten blåklocka, vårbrodd). Hävd Området betas av häst. I norra delen är hävden svag eller saknas helt. I södra delen är den svag till måttlig. Där förekommer trampskador. Ingrepp och påverkan Både norra och södra delen bär spår av gödsling. Norra delen är dock övervägande opåverkad medan den södra är mer tydligt gödselpåverkad. Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgårdar.

12 Befintliga skydd och planer Norra delen ingår i naturreservat enligt naturvårdslagen 7. Skötselplan för Sandsjöbacka naturreservat, Västkuststiftelsen 1982. Område 5:4. Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen; Mölndal, Göteborgsregionens kommunalförbund 1987. Inom objekt 9.13 och 9.15, klass 2. Delvis inom område av riksintresse för naturvården (NO 24) och friluftslivet (FO 11). Värdeklass 3 Huvudkriterier Område som efter intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, ingrepp-påverkan, nuvarande hävd. Objekt nr 7 Namn Mölndal, Fässbergs sn Naturtyp Annan träd- och buskbärande hagmark Koordinater 6B8e4D3J, 639430/127390 Areal 1,3 ha Allmän beskrivning Hagen ligger nordväst om Kållered i en uppodlad dal, omgiven av skogsklädda berg. Den utgörs av en åkerholme med stenbunden mark och berghällar, en gräsbevuxen ostsluttning och gamla åkerdelar runt om. Bortsett från en aspskog i sydost, omges hagen av åkermark i olika stadier: brukad, obrukad men i stället betad, och helt övergiven och därför igenväxande. Vegetation På de torra hällarna växer bergsyra kärleksört och fårsvingel (torräng av hällmarkstyp). Kring hällarna och runt rösen trivs blåbär och lingon (blåbär-lingonrished). Rödven dominerar här och var tillsammans med fårsvingel (fårsvingelvariant av rödvengräshed). I något friskare partier är örtinslaget större (rödvenfriskäng). Störst ytor täcker tuvtåtel som växer i kraftiga tuvor tillsammans med smörblomma, daggkåpa, veke- och knapptåg (tuvtåtelfuktäng). Träden är samlade uppe på holmen. Rönn och tall är vanligast, men ett tiotal arter förekommer. Buskskiktet består av både täta snår och enstaka buskar. Björnbär och nypon men även en dominerar över hallon, slån m fl. Täckningsgraden för respektive skikt, utslaget över hela området, är ca 25 procent. Flora (vårbrodd), slåttergubbe, (liten blåklocka), harstarr, jungfru Marie nycklar, (gökört), prästkrage, stagg, bockrot, svinrot, (ängsvädd) Hävd Hagen betas av nöt. Hävden av själva holmen är svag, i övrigt måttlig. Ingrepp och påverkan Gödselpåverkan ökar från den ogödslade holmen till den tydligt gödslade åkermarken Kulturhistoriska spår och lämningar Hagen rymmer flera odlingsrösen och små låga övervuxna stengärdesgårdar, som delat åkermarken i mindre delar. Värdeklass 3

13 Stödkriterier Kontinuitet i hävden, ingrepp-påverkan, nuvarande hävd, värde för friluftslivet Objekt nr 8 Namn Annestorp, Lindome sn Naturtyp blandlövhage, ekhage Koordinater 6B8f0D6E, 639070/127850 Areal 3,1 ha Allmän beskrivning Hagen är belägen nordost om Lindome samhälle på Annersåsens sydvästsluttning mot Lindomeån. sens västsida upptas av en israndbildning som hör till den så kallade Göteborgsmoränen. I söder ligger en gammal textilindustri, i öster gränsar en gård med betesmarker. I norr är åsen skogsklädd, men vissa delar har varit mer öppen betesmark. Den västra sidan av hagen kan beskrivas som en blandlövhage med nedlagda åkrar och fruktträdgård. Den östra är en mer utpräglad ekhage, avgränsad av nakna berssidor i norr. Mitt emellan står en grupp välformade enbuskar. Vegetation I blandlövhagen dominerar rödven, med eller utan fårsvingel, på de torra artfattiga sluttningarna (rödvengräshed respektive fårsvingelvariant av densamma). Runt enbuskarna förekommer blåbär och lite ljung (blåbär-lingonrished). På de tydligt gödslade f d åkrarna i söder finner man mängder av ek och björk, en del av ansenlig ålder. Andra exempel på förekommande träd är apel, tall, asp och lönn. Täckningsgraden är mellan 25 och 50 procent. Det glesare buskskiktet består framförallt av en och björnbär men även nypon. I den steniga ekhagen är trädskiktet tätare och utgörs nästan enbart av ek. Enstaka al och päron förekommer. Där är fältskiktet huvudsakligen slutet. Rödven och ormbunkar, främst örnbräken dominerar. Flora (vårbrodd), slåttergubbe, (liten blåklocka), harstarr, knägräs, revfibbla, (gökört), prästkrage, svinrot, (ängsvädd) Hävd Hagen betas av häst. Bitvis är hävden god, annars måttlig och i skogskanten svag. Ingrepp och påverkan Större delen av området är svagt till tydligt gödslat. Det är särskilt i söder och väster som gödselpåverkan är tydlig. Området genomkorsas av luftledningar. Kulturhistoriska spår och lämningar Inom området finns stengärdesgårdar och husgrunder. I sydväst, strax ovanför hagen finns en domarring, en stensättning och två högar från järnåldern. Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen; Mölndal, Göteborgsregionens kommunalförbund 1987. Inom område 9.17, klass 2. Kulturminnesvårdsprogram, Mölndals kommun. 1988. Inom område nr 8. Värdeklass 2 Huvudkriterier Område som efter intensifierad hävd, i vissa delar utgör ett gott exempel på naturlig betesmark Stödkriterier kontinuitet i hävden, mångformighet, geografisk representativitet, nuvarande hävd, skönhet, värde för friluftslivet

14 Objekt nr 9 Namn Annestorp, Lindome sn Naturtyp blandlövhage Koordinater 6B8f1D0H, 639110/127870 Areal 3,2 ha Allmän beskrivning Hagen ligger nordost om Lindome, i den smala dalgång som Intagsbäcken skurit ner mellan skogsklädda höjder. Den utgörs av branta grässluttningar bevuxna med stora ekar och andra lövträd. I hagen finns också en liten damm. De låglänta områdena har troligen utnyttjas som sidvallsäng. Ytterligare betesmarker ansluter till området i söder och norr. Vegetation På de torra till friska lersluttningarna dominerar rödven och rödsvingel är vanlig (rödvengräshed), liksom fårsvingel (fårsvingelvariant av rödvengräshed). Närmare bäcken ökar örtinslaget och ängsvädd och käringtand förekommer rikligt (rödvenfriskäng). Inslag av älgört och veketåg kan noteras. I sydöstra delen tar tuvtåtel överhand (tuvtåtelfriskäng). Längs skogskanten och under ekarna i nordväst finner man blåbär, diverse gräs och ormbunkar (blåbår-lingonrished) samt inslag av vildkaprifol. Trädskiktet, som har en täckningsgrad av ca 50 procent, består av ek och björk med inslag av hassel, ask, rönn och gran. Längs bäcken och fuktstråk förekommer även al. I det betydligt glesare buskskiktet dominerar en över björnbär, nypon, hagtorn, ek och gran. Flora (vårbrodd), slåttergubbe, (liten blåklocka), harstarr, ögontröst, knägräs, stenmåra, revfibbla, (gökört), prästkrage, ängsfryle, svinrot, (ängsvädd) Hävd Hagen betas av häst. De nedre delarna av sluttningarna är välhävdade liksom tuvtåtelfriskängen i sydost. Högre upp är hävden svagare och unga ekskott har kunnat breda ut sig under ekarna i nordväst. Ingrepp och påverkan En svag till tydlig gödselpåverkan kan skönjas åtminstone i den södra delen. Man måste dessutom räkna med en naturlig gödslingseffekt från bäcken och lerorna. En gasledning grävdes ned längs östra kanten 1987. Dessutom går en elledning genom området. Kulturhistoriska spår och lämningar stengärdesgårdar Befintliga skydd och planer Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen; Mölndal, Göteborgsregionens kommunalförbund 1987. Inom område 9.17, klass 2. Kulturminnesvårdsprogram, Mölndals kommun 1988. Inom område nr 8. Värdeklass 2 Huvudkriterier Område som efter intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier kontinuitet i hävden, mångformighet, geografisk representativitet, typrepresentativitet, ingrepp-påverkan, nuvarande hävd, skönhet, värde för friluftslivet Objekt nr 10

15 Namn Dvärred, Lindome sn Naturtyp ekhage, betad skog Koordinater 6B8f1E8E, 939190/127950 Areal 11ha Allmän beskrivning Hagen ligger ett stycke söder om vägen, 4 km öster om Kållered. Den utgörs av en ekskogsklädd kulle med hällmarker i norr, en damm i centrum och ett flackare, delvis ekbevuxet parti i söder. I väster och sydost gränsar hagen till ekskog, i övrigt till jordbruksmark. Vegetation Större delen av hagen har inte någon typisk betespräglad vegetation. Blåtåtel dominerar stora områden tillsammans med veke- och knapptåg. Under träden förekommer t ex rödven, ängsgröe, vårbrodd och blåbär. Runt de nakna hällarna växer brunven. På ett välbetat och gödslat parti i centrum är rödven vanlig, men vegetationstypen svår att urskilja. Trädskiktet består i huvudsak av ek med inslag av björk men även rönn. Dessutom förekommer ett tiotal arter till. Täckningsgraden är 75 till 100 procent. Buskskiktet är mycket glest, mindre artrikt och domineras av en. Flora blåsuga, (vårbrodd), (liten blåklocka), harstarr, stenmåra, (gökört), stagg Hävd Hagen betas samtidigt av får och häst. Halva området saknar hävd av betydelse medan andra halvan hävdas svagt till väl. Ingrepp och påverkan Hagen är till största delen ogödslad. Ett centralt parti har varit uppodlat och bär spår av svag till tydlig gödsling. Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgårdar Värdeklass 3 Huvudkriterier Område som efter intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, storlek, geografisk representativitet, ingrepp-påverkan, nuvarande hävd, skönhet Objekt nr 11 Namn Dvärred, Lindome sn Naturtyp enebuskdominerad hage, björkhage Koordinater 6B8f2D9I, 639290/127890 Areal 0,8 ha Allmän beskrivning Hagen ligger 1 km öster om Tulebosjön, i en smal dalgång med åkermark omgiven av skogsklädda berg. Den nordöstra hagdelen utgörs av en torr enebuskbacke med berg i dagen, medan den sydvästra är friskare och björkbevuxen. Vegetation I enebuskbacken dominerar rödven (rödvengräshed). Fibblor och bladrosetter av slåttergubbe förekommer rikligt. På torrare partier kommer fårsvingel in. Blåbär, lingon, kruståtel och ljung växer runt sten och buskar (blåbär-lingonrished). Buskskiktet utgörs av en

16 och täckningsgraden är ca 25 procent. Trädskiktet är glesare och består av apel, ek, björk, tall och asp längs stängslet. I Björkhagen dominerar välbetad tuvtåtel (tuvtåtelfriskäng). trädskiktet, som här har en täckningsgrad på över 75 procent, består av björk, med även rönn, gran och tall är representerade. I det betydligt glesare buskskiktet märks främst björnbär, men även nypon, slån och en. Flora Blåsuga, rikligt med slåttergubbe, (liten blåklocka), harstarr, knägräs, revfibbla, stagg, svinrot, (ängsvädd) Hävd Hagen betas av nöt och hävden är huvudsakligen god. Ingrepp och påverkan I hagens södra del kan man märka en svag gödslingseffekt. Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgård Värdeklass 2 Huvudkriterier Välhävdat område som utgör ett för regionen gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, geografisk representativitet, typrepresentativitet, ingrepppåverkan, nuvarande hävd, skönhet Objekt nr 12 Namn Knipered, Lindome sn Naturtyp blandlövhage Koordinater 6B8g2A8C, 639280/128030 Areal 0,9 ha Allmän beskrivning Hagen är belägen i en trång dalgång med branta gräs- och trädbevuxna lersluttningar. Den gränsar till tomtmark i väster, blandskog i norr och i övrigt till f d åkermark som nu betas. Vegetation Rödven förekommer mest i sin örtfattiga variant av vegetationstyp (rödvengräshed). På de mer gödselpåverkade delarna dominerar tuvtåtel med skräppor (tuvtåtelfriskäng). Grässvålen är upplöst under träd och på brantare ställen. I det centala fuktstråket växer blågrönt mannagräs och al. Annars består trädskiktet av björk med inslag av ek, rönn, apel, sälg och alm. Täckningsgraden är mellan 25 och 50 procent. Buskskiktet är glesare och utgörs av björnbär men även av nypon, en och sälg. Flora Blåsuga, (vårbrodd), slåttergubbe, (liten blåklocka), stenmåra, revfibbla, (gökört), stagg, nattviol, svinrot, (ängsvädd) Hävd Hagen betas av ungnöt. 1/3 av arealen är svagt hävdad, 1/3 måttligt och 1/3 väl hävdad. Ingrepp och påverkan Den f d åkermarken och angränsade delar, d v s 2/3 av hagen, bär svaga till tydliga spår av gödsling.

17 Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgård Värdeklass 3 Stödkriterier Kontinuitet i hävden, nuvarande hävd Objekt nr 13 Namn Greggered, Lindome sn Naturtyp annan träd- och busk-bärande hagmark Koordinater 6B8g3C4A, 639340/128210 Areal 1.9 ha Allmän beskrivning Hagen är belägen norr om Greggered, på en uppodlad mindre slätt omgiven av skog. Hagmarken, som lutar svagt mot nordväst, består av olika delar: angränsande kanter av en betesvall i väster, berghällar, fuktiga partier, ett dike och luckig blandskog som tätnar österut. Vegetation På betesvallen dominerar tuvtåtel med inslag av ogräsmaskrosor (tuvtåtelfuktäng). Kring hällarna övertar rödven (rödvengräshed) och stagg kan ställvis dominera. På fuktiga partier i söder växer knapp- och veketåg, älgört och kärrtistel (högörtfuktäng). På fuktiga partier i norr växer blåtåtel och låga starrarter som t ex stjärnstarr. I skogsgläntorna kryper ljungen fram och slåttergubbe kan förekomma rikligt. I blandskogen, där fältskiktet inte är upplöst, växer mest blåbär, lingon och vegetativ kruståtel (blåbärlingonrished). Trädskiktet består av ek, tall, björk och gran med inslag av rönn, al, ask, asp, sälg, apel och lönn vid kanten. I buskskiktet som domineras av en förekommer dessutom oxel, brakved, nypon och björnbär. Täckningsgraden för respektive skikt är 25 till 50 procent. Flora (vårbrodd), rikligt med slåttergubbe, (liten blåklocka), harstarr, rikligt med jungfru Marie nycklar, stenmåra, revfibbla, (gökört), prästkrage, ängsfryle, stagg, svinrot, (ängsvädd) Hävd Hagen betas av mjölkkor. Hävdens intensitet avtar österut. 1/3 av arealen är måttligt hävdad, 1/3 svagt hävdad och 1/3 saknar hävd. Ingrepp och påverkan Västra delen är svagt gödselpåverkad. Ett skrotfordon står uppställt i hagen. Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgård Värdeklass 3 Huvudkriterier Område som efter vissa restaureringsåtgärder och intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, mångformighet, nuvarande hävd

18 Objekt nr 14 Namn Hällesåker Lindome sn Naturtyp Blandlövhage, öppen hagmark Koordinater 6B8g2D5E, 639260/128350 Areal 2,7 ha Allmän beskrivning Hagen är belägen i en mindre dal som sluttar brant söderut mot Lindomeån dalgång. Dalen omges av skogsklädda höjder. Österut finns en fornborg. I norr gänsar hagen till små åkrar och ett hygge, i söder till tomtmark. Hagen kan indelas i en västlig del (blandlövhage) och en östlig (öppen hagmark) på var sin sida om ett djupt inskuret fuktstråk. Till det inhägnade området hör också ett skogsparti i sydväst. Vegetation Blandlövhagen:På den friska grässluttningen dominerar välbetad tuvtåtel (tuvtåtelfuktäng) och rödven och stagg (rödvengräshed). Kruståtel, blåbär och lingon förekommer också (blåbär-lingonrished), liksom örnbräken, vattenmåra och hakmossa. Trädskiktet består av vuxen ek och ask med inslag av al längs fuktstråket. Dessutom ingår apel, lönn, rönn, björk, gran och även tall längre in i skogen. Täckningsgraden är över 50 procent. Buskskiktet, med en täckningsgrad av långt mindre än 25 procent, består av främst apel men även av unga enar, nypon, björk, sälg, brakved och olvon. I skogspartiet växer dessutom björnbär, ek och asp. Öppna hagmarken: Hagen som en gång varit uppodlad, domineras av svagare betad tuvtåtel (tuvtåtelfuktäng). Rödven med ett flertal örter breder också ut sig (rödvenfriskäng), liksom stagg. Längs kanterna förekommer älgört förutom veketåg och knapptåg som växer spritt (högörtfuktäng). Trädskiktet består av apel, ek, al, rönn, björk och ask. I buskskiktet dominerar björnbär med inslag av nypon, slån, brakved, hagtorn, hallon och björksly. Täckningsgraden för respektive skikt är högst 25 procent men är inte jämt fördelad utan koncentrerad till kanterna. Flora Blandlövhagen: Blåsuga, harstarr, slåttergubbe, stagg, stenmåra(liten blåklocka, vårbrodd, ängsvädd) Öppna hagmarken: Förutom ovanstående arter samt rikligt med jungfru Marie nycklar, knägräs, prästkrage, revfibbla och svinrot Hävd Hela området betas av ungnöt. Hävden i blandlövhagen är måttlig till god medan hävden i den öppna hagmarken är ingen till måttlig. Ingrepp och påverkan Större delen av den öppna hagmarken bär spår av svag till tydlig gödsling. Tvärs över den går körspår till hygget. Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgårdar Värdeklass 2 Huvudkriterier Välhävdat område som utgör ett gott exempel på naturlig betesmark. Stödkriterier Kontinuitet i hävden, typrepresentativitet, ingrepp-påverkan, nuvarande hävd, skönhet.

19 Objekt nr 15 Namn Strekered, Lindome sn Naturtyp blandlövhage Koordinater 6B8g1C7D, 939180/128240 Areal 3.2 ha Allmän beskrivning Hagen ligger på östra sidan om en moränrygg som sluttar norrut mot Lindomeåns dalgång och vägen mellan Lindome och Hällesåker. I söder och norr gränsar hagen till åkermark, i sydväst ett hasselbestånd och i väster en gård. Vegetation Västra delen är stenig och gräsbevuxen och rödven dominerar (rödvengräshed). Änssyra, björnbär och hakmossa är vanliga. På torrare partier kommer fårsvingel in (fårsvingelvariant av rödvengräshed). Friskare partier med knapptåg och veketåg förekommer. I öster tätnar trädskiktet och fältskiktet kan domineras av blåbär (blåbärlingonrished), bestå av endast harsyra eller mossor eller vara helt upplöst. Trädskiktet domineras av björk med inslag av ek. Ask, apel, hassel, rönn, sälg, al och gran förekommer också. Buskskiktet består av en och björnbär som betas hårt. Slån, brakved, berberis, gran och björk ingår också. Täckningsgraden för respektive skikt är mellan 25 och 50 procent. Flora (vårbrodd), (liten blåklocka), harstarr, jungfru Marie nycklar, knägräs, stenmåra, revfibbla, (gökört), stagg, (ängsvädd) Hävd Hagen betas samtidigt av ungnöt och får. Hävden är måttlig i öster och god i väster och har ökat efter en igenväxningsperiod. Området röjdes nyligen kraftigt. Ingrepp och påverkan Körspår och rishögar är bieffekter av röjningen. Närmast gården är marken uppgrävd och där har också en tydlig gödsling skett. En mindre ledning går genom hagen. Kulturhistoriska spår och lämningar Stengärdesgård, odlingsröse Befintliga planer och skydd Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen; Mölndal, Göteborgsregionens kommunalförbund, 1987. Inom område 9.19, klass 2. Värdeklass 3 Huvudkriterier Område som efter vissa restaureringsåtgärder och intensifierad hävd utgör ett gott exempel på naturlig betesmark Stödkriterier kontinuitet i hävden, nuvarande hävd.

20 Bilagor Bilaga 1. INDIKATORARTER FÖR HÄVDAD OCH OGÖDSLAD MARK Från naturvårsverkets handbok Inventering av ängs- och hagmarker. Något modifierad efter Bohusläns växtgeografiska förhållanden. Indikatorarter inom parentes upplevdes under inventeringen som mindre tillförlitliga. Ajuga pyramidalis Antennaria dioica (Anhoxanthum odoratum Arnica montana Botrychium lunaria Briza media Campanula patula Campanula persicifolia (Campanula rotundifolia Campanula trachelium Carex capillaris Carex leporina Centaurea jacea Cirsium acaule Cirsium helenioides Crepis praemorsa Dactylorhiza spp Danthonia decumbens Dianthus deltoides Euphrasia spp Filipendula vulgaris Fragaria virides Galium saxatile Gentiana pneumonanthe Gentianella amarella Gentianella campestris Gentianella uliginosa Geranium sanguineum Gnaphalium norvegicum Gymnadenia conopsea v conopsea Herminium monorchis Hieracium auricola Hypochoeris maculata Inula salicina Juncus squarrosus (Lathyrus linifolius Leontodon hispidus Leucanthemum vulgare blåsuga kattfot vårbrodd) slåttergubbe låsbräken darrgräs ängsklocka stor blåklocka liten blåklocka) nässelklocka hårstarr harstarr rödklint jordtistel borsttistel klasefibbla nycklar knägräs backnejlika ögontröst brudbröd backsmultron stenmåra klockgentiana ängsgentiana fältgentiana sumpgentiana blodnäva norsknoppa brudsporre honungsblomster revfibbla slåtterfibbla krissla borsttåg gökärt) sommarfibbla prästkrage