En sammanställning av den utrustning som används för övervakning av MKN i Sverige Bakgrund I EU direktivet 2008/50/EG ställs vissa krav på de instrument som skall användas för övervakning av luftkvaliteten för de ämnen som det finns gränsvärden för. I artikel 8 anges att: 1. Medlemsstaterna ska använda de referensmätmetoder och tillämpa de kriterier som anges i bilaga VI 2. Andra mätmetoder får användas under förutsättning att de uppfyller kraven i avsnitt B i bilaga VI. I bilaga VI, avsnitt B, anges att andra metoder än referensmetoderna får användas under förutsättning att de har visats ge likvärdiga resultat med referensmetoden. Likvärdigheten skall ha vistas på det sätt som beskrivs i dokumentet Guide to the demonstration of equivalence of ambient air monitoring methods. I bilaga VI, avsnitt D, står det att All ny utrustning som anskaffas för genomförandet av det här direktivet måste överensstämma med referensmetoden eller likvärdigt senast den 11 juni 2010. All utrustning som används vid fasta mätningar måste överensstämma med referensmetoden eller likvärdigt senast den 11 juni 2013. För att få ett begrepp om i vilken mån godkänd utrustning för övervakning av MKN används i Sverige för närvarande och då också kunna göra en bedömning av hur stort nyinvesteringsbehov som finns för att uppfylla kraven har därför denna sammanställning gjorts. Källor I den rapportering som kommuner och luftvårdsförbund gör till den svenska datavärden IVL skall följande anges: 1. Mätmetod. Namn och/eller kort beskrivning av metoden 2. Metodvalidering. Kategorisering av metoden enligt vägledning på referenslaboratoriets hemsida a. Referensmetod b. Likvärdig metod c. Annan standardiserad metod som kan användas under givna förutsättningar. d. Annan metod med t.ex. regelbunden validering mot referensmetod e. Övriga metoder
3. Mätutrustning. Specifikation av fabrikat, modell, analyslaboratorium etc. Dessa uppgifter från 2008 har använts för sammanställningen. I de fall då rapporteringen varit oklar har kommunernas hemsidor använts. I något fall har personlig kontakt med de ansvariga för mätningarna tagits. Då kraven på mätmetoder är högre ju närmare koncentrationen av en förorening är gränsvärdet har halterna vid de stationer som rapporterat data tagits från den databas som finns tillgänglig på datavärdens hemsida. En noggrannare sammanställning har gjorts för PM10 och NO2, då risken för överskridanden av MKN är störst för de ämnena. Resultat PM10 Resultaten gäller för 2008 från de stationer som mätte och rapporterade PM10 till datavärden. (Rapporterade data från mätningar i regional bakgrund är inte medtagna i denna statistik). En sammanställning av använda metoder ges i tabellen nedan. 46 mätningar 27 i gaturum resultat från 23 1 Mätmetod Antal varav resultat från TEOM 1400 14 14 12 SM200 4 3 0 IVL:s filterprovtagare 9 6 1 19 i urban bakgrund resultat från 6 1 Mätmetod Antal varav resultat från TEOM 1400 2 2 0 SM200 1 0 0 IVL:s filterprovtagare 15 3 1 TEOM FDMS 1 0 0 1. Avser antal stationer som (i IVL:s sammanställning) rapporterar en 90-percentil av uppmätta dygnsmedelvärden. 90-percentilen av dygnsmedelvärden motsvarar den MKN för PM10 för vilken risken för överskridanden är störst. Antalet mätstationer är 46, varav cirka 60 % från gaturumsmätningar. Resultat finns från 29 av dessa (Gaturum 23, urban bakgrund 6). Den viktigaste orsaken till att data inte finns är att antalet rapporterade resultat varit för lågt för att en statistiskt säker beräkning skall kunna göras. Inga mätningar görs med den europeiska referensmetoden.
Av de övriga metoderna har SM200 status som likvärdig metod. Mätningar med den metoden gjordes på 4 stationer. Det svenska godkännandet från 2008 innehåller vissa krav på hur mätningarna görs. Om dessa krav är uppfyllda här är okänt. I England gjordes under 2006 en test av om TEOM 1400 var likvärdig med referensmetoden. TEOM 1400 uppfyllde inte kraven och skall därför inte användas. Däremot har tester i England visat att TEOM-mätningar från flera relativt närbelägna stationer korrigerade med resultat från en TEOM FDMS placerad centralt i samma område ger likvärdiga resultat som referensmetoden. Ett liknande system skulle kunna användas i t.ex. Stockholm som har ett flertal TEOM 1400. IVL:s filterprovtagare har inte testats, men resultat från ett antal ofullständiga tester tyder på att metoden är jämförbar med referensmetoden. En ordentlig test vore därför önskvärd. Sammanfattningsvis är det ytterst få mätningar som görs med godkända metoder. Stora investeringar kommer krävas om de svenska mätningarna skall uppfylla de krav på mätutrustningen som skall vara uppfyllda i juni 2013. Den kortaste tidsupplösning som SM200 och IVL:s filtermetod ger är 24 timmar. Bättre tidsupplösning krävs inte för övervakning av MKN, men många kommuner är intresserade av data med tidsupplösning på en timme. Detta ger möjlighet att mer i detalj studera trafikens inverkan på halterna. Ännu finns inget instrument i Sverige med den tidsupplösningen som är godkänt. Inom något år bör det dock finnas på marknaden. NO2 Resultaten gäller för 2008 från de stationer som mätte och rapporterade NO2 till datavärden. (Rapporterade data från mätningar i regional bakgrund är inte medtagna i denna statistik). En sammanställning av använda metoder ges i tabellen nedan. 71 mätningar 23 i gaturum resultat från 20 1 Mätmetod Antal varav resultat från Referensmetod 12 11 11 DOAS 9 8 6 IVL:s filterprovtagare 2 1 0 48 i urban bakgrund resultat från 31 1 Mätmetod Antal varav resultat från Referensmetod 6 5 1 DOAS 15 12 1 IVL:s filterprovtagare 11 1 0 IVL:s diffusionsprovtagare 2 16 12
1. Avser antal stationer som (i IVL:s sammanställning) rapporterar en 98-percentil av uppmätta dygnsmedelvärden. 98-percentilen av dygnsmedelvärden motsvarar den MKN för PM10 för vilken risken för överskridanden är störst. 2. Vecko- eller månadsprovtagning. Antal rapporterade data avser årsmedelvärden. Data från 71 mätstationer rapporterades. Av dessa var 48 placerade i den urbana bakgrunden och 23 i gaturummet. I gaturum, där halterna är högre än i den urbana bakgrunden och därför mer angelägna att övervaka, används referensmetoden på ungefär hälften av stationerna. Men tyvärr är de flesta av de referensinstrument som används äldre modeller, som aldrig har testats enligt de nya kraven i den standard som publicerades 2005. Det är inte troligt att tillverkarna kommer låta testa de äldre modellerna; de vill hellre få nyare modeller godkända (och sålda). Så även om några av de äldre instrument som används i Sverige kanske skulle uppfylla alla krav måste de därför bytas ut för att EU:s krav skall uppfyllas. Detta gäller t.ex. alla instrument som används i Stockholm. DOAS-systemet som används flitigt har nyligen blivit godkänt som ett likvärdigt system i Sverige. Godkännandet gäller under vissa förutsättningar, bl.a. att systemet skall vara utrustat så att det går att kalibrera med referensgaser och att detta skall göras minst en gång per månad. Om detta är gjort på de stationer som rapporterat data till IVL är okänt. De system som finns f.n. bör dock alla efter ev. modifieringar kunna ge data som uppfyller EU:s krav. IVL:s filterprovtagare har heller inte testats. Metoden är dock väl provad och används t.ex. som referensmetod inom EMEP. Ett likvärdighetstest enligt EU:s krav skulle förmodligen utfalla positivt. Det vore därför önskvärt att systemet testades. Sammanfattningsvis krävs även för NO2 stora investeringar i Sverige för att mätningarna skall uppfylla kraven i EU:s direktiv. Investeringsbehovet är troligen inte lika stort som för PM10. Bensen, CO och SO2 Halterna av bensen, CO och SO2 är nästan överallt i Sverige långt under MKN, varför mätbehovet och kraven på vilken mätmetod som används inte är så strikt. En sammanfattning av antalet stationer där mätningar gjordes i Sverige 2008 finns i tabellen nedan Mätmetod Ämne DOAS IVL filter Ref.metod IVL diffussion Bensen 4 1 30 CO 8 1 SO2 10 5 2 28 1. Fem av stationerna finns i Stockholm
Bestämning av bensen och SO2 görs i stor utsträckning med IVL:s diffusionsprovtagare. Metoden ger som bäst veckomedelvärden, vilket är OK för att kontrollera MKN. Metodens likvärdighet med referensmetoden är inte testad, men är väl beprövad och bör ge acceptabla resultat. Anledningen till att den används så frekvent är att den är billig. Mätbehovet av SO2 är egentligen mycket mindre än det antal som nu görs; man kan anta att en hel del mätningar görs för att fortsätta mätserier som påbörjades under 70-och 80-talet. DOAS har nyligen blivit förklarad som likvärdig metod under vissa förutsättningar, se ovan för NO2. Om mätningarna under 2008 gjorts enligt förutsättningarna är okänt, men med smärre modifieringar torde alla DOAS som mäter SO2 uppfylla EU:s krav. IVL:s filtermetod för SO2 är i princip samma som den som används som standardmetod inom EMEP och bedöms ge resultat likvärdiga med referensmetoden. DOAS är dock inte godkänd för bensen och metoden har vid olika jämförande mätningar i Sverige gett tvivelaktiga resultat. Halterna av CO är låga, men enligt EU:s direktiv skall ändå mätningar göras i orter med mer än 250 000 innevånare. De mätningar som görs i Sverige sker uteslutande med referensmetoden och antalet stationer uppfyller också EU:s krav. Sammanfattningsvis är behovet av nyinvesteringar inte stort, trots att referensmetoder eller likvärdiga metoder inte används i så stor utsträckning. Främsta anledningen till det att halterna i Sverige är så långt under EU:s gränsvärden.