Regionala Serviceprogrammet 2014-2018

Regionala Serviceprogrammet 2014-2018 Värmlands län 1 PUBLIKATIONSNUMMER 2014:14 LÄNSSTYRELSEN VÄRMLAND

LÄNSSTYRELSEN VÄRMLAND Publ nr 2014:14 ISSN 0284-6845 Bilder: Länsstyrelsen Värmland Rapporten är sammanställd av: Ingela Bönström Brusgård och Henrik Lindholm på Länsstyrelsen Värmland Länsstyrelsen Värmland, 651 86 Karlstad 010-224 70 00, www.lansstyrelsen.se/varmland

LÄNSSTYRELSEN VÄRMLAND Innehåll 1.Inledning... 1 1.1 Bakgrund... 1 Kommuner och näringsliv... 3 1.1.1 Kunskap/erfarenheter från tidigare programperioder... 5 2 Analys... 8 3 Den regionala processen... 13 3.1 Koppling till övriga program för regional tillväxt... 13 3.2 Partnerskap... 14 3.3 Kommunalt deltagande... 15 3.4 Hållbar utveckling... 16 4 Prioriteringsområden... 18 4.1 Genomförandeprocessen... 18 4.2 Lärande och Utveckling, Spridning och Synliggörande... 18 4.3 Dagligvaror... 18 4.4 Drivmedel... 19 4.5 Betaltjänster... 19 5 Uppföljning/ utvärdering... 21

1.Inledning Arbetet med regionala serviceprogram (RSP) har pågått i Sverige sedan år 2002. Tidigare hade Konsumentverket det nationella ansvaret för frågor som berörde tillgängligheten till service. I april 2009 överlämnades ansvaret till Tillväxtverket och Tillväxtanalys (myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser). År 2009 inleddes en femårsperiod med särskilda insatser för att främja tillgången till kommersiell och offentlig service i Sveriges gles- och landsbygder. 2014 inleds en ny femårsperiod med ett nytt RSP som sträcker sig fram till 2018. Utgångspunkten är att det nya programmet ska börja gälla den 1 april 2014. Utglesningen av kommersiell och offentlig service på landsbygden har pågått under många år. Syftet med RSP är att motverka detta eftersom servicen i högsta grad är av strategisk betydelse för att landsbygden ska vara attraktiv att bo, vistas och verka i. Fungerande kommersiell och offentlig service har därmed både ett konsument- och tillväxtperspektiv. Länsstyrelsen är samordnande aktör för arbetet med RSP. Förutom samarbete med kommunerna ska samverkan med övriga regionala program och aktörer i länet eftersträvas. För att skapa största möjliga samhällsnytta med tillgängliga medel krävs att resurser och insatser används effektivt för att uppnå ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet. 1.1 Bakgrund I januari 2014 finns 42 lanthandelsbutiker och 30 drivmedelsstationer kvar i Värmland, mot 46 respektive 30 år 2010. Minskad befolkning och därmed vikande kundunderlag samt ändrade köpmönster är några anledningar till minskningen. Även om antalet butiker och drivmedelsstationer relativt sett fortfarande kan anses vara många, är det faktum att drygt en butik per år försvinner en utveckling som är svår att hantera. 1

Grunden i arbetet med servicen på landsbygden har varit den traditionella stödgivningen med investeringsbidrag, hemsändningsbidrag och servicebidrag. Till detta kommer mentorsverksamhet, där en erfaren mentor i löpande kontakter med butikerna tidigt har kunnat fånga upp signaler om förändringar och behov i 2

verksamheterna. Arbetet i ideella föreningar och byalag tillsammans med engagemang från kommuner, företagare och boende har också bidragit till att servicen kunnat bevaras på flera orter i länet. Under tidigare programperioder har också olika projekt bidragit till att utveckla och stärka servicen på landsbygden. Tre kommuner i länet har deltagit i Tillväxtverkets satsning Pilotkommuner för serviceutveckling, en kommun har utvecklat en datatjänst i projektet Servicenavet - landsbygdsbutiken i centrum och en annan har byggt upp ett Servicecenter. Kommuner och näringsliv Värmland har totalt 16 kommuner. Den till ytan största kommunen är Torsby i norr och den minsta är skärgårdskommunen Hammarö i norra Vänern. Merparten av kommunerna har en negativ befolkningsutveckling och ökande medelålder. Mest drabbat av utflyttning är landsbygden. Värmland är ett skogslän. 87 procent av länet består av skogsmark varav cirka 75 procent anses som produktiv, vilket är en stor resurs för den värmländska industrin och besöksnäringen. Över tid har man inom pappers- och massaindustrin byggt upp en unik kunskap om hur man förvaltar denna naturtillgång. Även andra branscher har växt sig starka i länet. IT och telekom samt den mera traditionella stål- och verkstadsindustrin är stora arbetsgivare. På frammarsch är 3

även kreativa och kulturella näringar samt livsmedelsindustrin och handelssektorn; det senare till stor del tack vare närheten till den norska marknaden. Det finns en uttalad strävan att Karlstads universitet ska samarbeta med näringslivet så att de som väljer högre studier i länet sedan får jobb och därmed möjlighet att stanna kvar. Många värmländska företag återfinns på landsbygden där de bidrar till jobb och tillväxt. Kvinnor och män som driver företag på landsbygden skapar tillsammans med de anställda och deras familjer - underlag för att servicepunkter som lanthandel, drivmedelsstationer och byskolor ska bära sig. Omvänt är tillgången till sådan service en förutsättning för att företagen ska kunna drivas på landsbygden och inte tvingas flytta in till tätorterna. Infrastruktur och kommunikationer För att få en väl fungerande servicestruktur på landsbygden så har väg- och tågnätets standard, bredbandstillgängligheten och mobiltäckningen stor betydelse. Lanthandelsbutiker och andra företag på landsbygden är beroende av fungerade vägar som är brukbara året om för transporter av varor och gods. Länstrafiken (Värmlandstrafik AB) är viktig för infrastukturen beträffande persontrafiken i länet. I Värmlandsstrategin är bättre kommunikationer ett prioriterat område och några av förslagen handlar om att fokusera på kritiska kommunikationsstråk inom 4

regionen. Målet med dessa insatser är att skapa pendlingsmöjligheter så att det går att bo och arbeta i hela länet. Bredband är av avgörande betydelse för utvecklingen av länet. Många kommuner och fiberföreningar satsar med gemensam kraft på att landsbygden skall få god bredbandstillgänglighet. Tillgängligheten till bredband ökar därför stadigt. Än finns det dock mycket att göra för att länet skall nå upp till målsättningen som presenteras i Värmlandsstrategin: att alla hushåll och företag i Värmland år 2020 ska ha möjlighet till bredband om minst 100 Mbit/s. Den digitala kapaciteten är inte minst viktig för lanthandlarna. Den service som kan erbjudas på servicepunkterna är till stor del digital. Kassasystemen blir också alltmer avancerade och ställer krav på att lanthandeln ska kunna skicka och hantera större datamängder. Möjligheterna att använda mobiltelefon för samtal bedöms som relativt bra där det finns stadigvarande bofasta, men täckningen varierar beroende på vilken operatör som väljs. Den värmländska terrängen med höga berg och många sprickdalar är en bidragande orsak till att mobilens täckning varierar. Oftast är det bra täckning längs de stora vägnäten. Möjligheterna att använda mobiltelefonen till andra nättjänster som kräver mera digitala överförningshastigheter varierar beroende på var i länet man befinner sig. Avbrott och avvikelser i täckningsgrad jämfört med Post- och telestyrelsens, PTS, kartläggning förekommer. Den nya 4 G-tekniken är i huvudsak bara utbyggd i stadsnära områden. Mobila bredbandstjänster som kan leverera höga hastigheter är därför i hög grad plats- och avståndsberoende. Det i sin tur innebär att lanthandeln och andra servicegivare inte alltid kan förlita sig på mobilt bredband. De behöver få tillgång till fast bredband, som också är viktigt för den ökande e- handeln. 1.1.1 Kunskap/erfarenheter från tidigare programperioder Att det finns lokalt engagemang är viktigt för framgångsrikt lokalt utbud av kommersiell service. Vid en tillbakablick konstaterar Länsstyrelsen att det finns ett samband mellan etablerade och drivande byalag/utvecklingsgrupper och en välmående lanthandel, drivmedelstation eller servicepunkt. Det finns exempel i Värmland där det lokala engagemanget övergått i att ideella organisationer till och med själva driver butiken, drivmedelstationen eller servicepunkten på orten. En lika betydande faktor är förstås de lokala handlarnas engagemang, hårda arbete och initiativrikedom. Länsstyrelsen kan inte nog understryka vikten av ovanstående och har för avsikt att på alla sätt ta tillvara detta lokala engagemang och stötta den kompentensutveckling som krävs för att det ska kunna vidmakthållas och frodas. 5

Ovanstående engagemang kan dock inte tas för givet. Det finns orter där kontakten mellan ortsbor och lanthandlare är begränsad, vilket inte gagnar utvecklingen. Erfarenheten visar att lanthandel och den omkringliggande bygden bör ingå en slags symbios där man noga lyssnar på och agerar efter varandras önskemål och behov. För att en ambitiös lanthandlare, som prövar alla sätt att få omsättningen att räcka till, ska lyckas krävs att ortsborna bjuder till och också begagnar sig av de tjänster (och handlar de varor) som erbjuds. Det krävs också att lanthandeln så långt möjligt försöker hålla det sortiment som ortsborna efterfrågar eftersom kundernas behov av pris, sortiment och upplevelser inte ska underskattas. Det kan även inträffa händelser nationellt som får betydelse för serviceutbudet på landsbygden. Ett exempel som inträffade under föregående programperiod var att värdetransportbolaget Panaxia gick i konkurs. Skadan för värmländsk del blev relativt lindring eftersom de flesta hade avtal med ett annat värdetransportbolag, men händelsen ökade insikten om hur känslig marknaden är och vilket hot det innebär. Ytterligare en händelse på betaltjänstområdet var när finansbolaget Exchange Finans fick sitt tillstånd att driva finansieringsrörelse indraget, vilket påverkat betaltjänstutbudet på flera orter i länet. Betaltjänstfrågan växer i takt med bankernas minskade servicenivå på landsbygden. Den krympande servicen drabbar negativt butikernas kontanthantering, föreningslivet samt exempelvis äldre personer och invandrare utan vana vid eller tillgång till att kunna handla med kort. Eftersom det fortfarande är relativt stora summor kontanta medel i omlopp på landsbygden, förs riskerna med denna hantering över på de boende eller det lokala närings- och föreningslivet. Erfarenheten är därför att Länsstyrelsen måste fortsätta att bevaka tillgängligheten av betaltjänster för att kunna vidta nödvändiga åtgärder där behoven är stora och tillgängligheten låg. Även nationella beslut kan påverka tillgängligheten till service på landsbygden. Ett sådant har varit utförsäljningen av det statliga apoteket, vilket efter några år resulterat i en betydligt minskad apoteksservice på den värmländska landsbygden. Färre butiker försvårar också e-handeln, då varor handlade på distans måste hämtas någonstans. Med ökad e-handel behövs butiken som servicepunkt eftersom behovet av inlämning av försändelser också ökar. Lönsamhetsproblem och därmed nedläggningshot kastar en skugga över såväl lanthandlare som ortsbefolkning på många ställen i Värmland. Erfarenhetsmässigt visar förlusten av en lanthandel inte bara att nödvändig service upphör, utan också att ortsbefolkningens naturliga mötesplats går om intet. Det blir tomt och tyst när lanthandeln försvinner och incitamenten för att bo kvar minskar ytterligare. 6

Lanthandelsmentorn har gjort många viktiga insatser under tidigare programperioder och har fyllt en viktig funktion i länet beträffande rådgivning och kontakten med butikerna. Det är mentorn som är länken mellan dem och Länsstyrelsen, och den som bäst känner butikerna och deras situation. Partnerskapet för kommersiell service kan, förutom funktionen som referens/expertgrupp med breddkunskap, även fungera som idégivare och sedan också genomföra idéerna. Genom regelbundna partnerskapsmöten följs utvecklingen upp och kan utvärderas över tid, vilket är en styrka. Erfarenheten från tidigare programperioder visar att kommunernas intresse för service på landsbygden har ökat de senaste åren. Det kommunala bidraget för hemsändning har höjts i flera kommuner. Att hålla lanthandeln och dess servicefunktioner vid liv kan därmed förmodas vara en alltmer prioriterad fråga hos kommunerna. Ett sätt att skapa mer intresse och få kommunerna mer delaktiga har varit Tillväxtverkets olika projekt riktade mot service på landsbygd. Pilotkommunerna och Servicenavet har varit några sådana lyckosamma projekt i Värmland under förra programperioden. En annan möjlighet för Länsstyrelsen att ha synpunkter på kommunal planering kring servicefrågor på landsbygd är att yttra sig över deras översiktsplaner eller varuförsörjningsplaner genom att granska dem ur ett serviceperspektiv. I tidigare programperioder har Länsstyrelsen även uppmärksammat att kommuner, tack vare genomtänkt och strategiskt genomförd upphandling, kunnat handla av den lokala lanthandeln och lokala livsmedelsproducenter. 7

2 Analys 8

Värmland har för närvarande 42 lanthandelsbutiker på landsbygden. Servicen är dock ojämnt fördelad. Sämst är tillgången i länets östra delar, medan den centrala och västra delen av länet har fler butiker och inte minst ett antal stora köpcentra. Några av dessa vänder sig huvudsakligen till norska kunder med lite annorlunda sortiment och högre prisnivå som följd. Länsstyrelsen befarar att fler lanthandelsbutiker kommer att försvinna under programperioden och att antalet butiker utan kedjetillhörighet kommer att öka. Troligtvis kommer även nedläggningstakten successivt att öka, vilket gör att utbudet av service på landsbygd kommer att minska. Orsakerna är flera. Bland annat att lanthandlarkåren är ålderstigen och flera närmar sig pension. De flesta har svårt att hitta någon som vill ta över butiken. Länet har minskande och åldrande befolkning. Köptroheten att handla lokalt brister på vissa orter, likaså finns svårigheter att hitta grossister villiga att köra ut mindre leveranser på landsbygden. Ökade omsättningskrav för att få tillhöra någon av de stora livsmedelskedjorna är en annan orsak till att den lilla lanthandeln har svårt att överleva. Lanthandlarbeståndet tenderar att först glesas ut i kommunernas och länets ytterkanter, framför allt beroende på de stora köpcentra som växt upp där. Inte ens i eller kring länets största kommun Karlstad - med kranskommunerna Grums, Kil, Forshaga och Hammarö - finns många lanthandelsbutiker kvar. För att bibehålla service i kommunernas ytterområden kommer troligtvis behovet av hemsändning att öka och därmed kostnaderna för såväl kommunerna som Länsstyrelsen. En ökad dialog mellan kommunerna och Länsstyrelsen är därför nödvändig för att vi med gemensamma krafter ska kunna tillgodose behovet av service även när sista butiken lagt ner. Inte minst eftersom detta ofta också drar undan annan service som till exempel apotek, post- och paketutlämning, betaltjänster, Svenska Spel, ATG och systembolagsutlämning. Lösningar måste gemensamt diskuteras mellan ortsbefolkning, byalag, utvecklingsgrupper, föreningar, företag och servicegivare. Vad är det för service som behövs, vem är det som ska tillhandahålla den och ska den se likadan ut över hela länet? Den grundläggande knäckfrågan är vad landsbygdsbutikerna kan och bör konkurrera med i framtiden och hur de kan utveckla ytterligare intäktsmöjligheter och sidoinkomster. Vad gäller drivmedel finns för närvarande 30 drivmedelsstationer i Värmland vilket Länsstyrelsen bedömer är en tillfredställande täckningsgrad. Glädjande nog finns, såvitt Länsstyrelsen kan se idag, inget direkt hot mot deras fortlevnad. Anledningen är aktivt arbete under lång tid för att stabilisera situationen. Många stationer ligger i anslutning till en lanthandel och flera har övergått till att bli automatstationer. Föreningen Bymacken, som är ett nätverk av fristående mackar för upphandling av drivmedel, har också bidragit till det rådande läget. 9

Vi lever dock i en föränderlig värld och Länsstyrelsen gör sig inga illusioner om att denna tillfredställande situation per automatik ska bestå, då det är små marginaler på drivmedelsförsäljning. Läget bevakas kontinuerligt för att om möjligt kunna agera på de sätt som behövs. Tillgängligheten till grundläggande betaltjänster varierar i länet beroende på var man bor samt vilka behov man har. Länsstyrelsen har bevakat utvecklingen och har kunnat konstatera att det är vissa utsatta grupper i samhället som upplever problem beträffande tillgängligheten starkare än andra. De utsatta grupperna är funktionsnedsatta samt äldre, invandrare och asylsökande som inte vill eller har möjlighet att använda kort. Även företagare och organisationer som hanterar kontanter rapporterar att de upplever problem. Dessa ökar i takt med att bankerna minskar på antalet kontor eller drar ner på sin service beträffande kontanthantering. Tillgängligheten för invånare och företagare kan förändras drastiskt vid nedläggningar eller konkurser i orter på landsbygden där det kanske enbart finns en aktör som utför betaltjänster. 2.1 Avgränsning Riktlinjer (utifrån förordning 2000:284) om Stöd till kommersiell service i Värmlands län För att främja kommersiell service på landsbygden kan - i den mån det finns medel - stöd lämnas till kommersiell service för att bidra till att uppfylla målen för den regionala tillväxtpolitiken. Stöd får lämnas till kommuner och till näringsidkare som säljer dagligvaror eller drivmedel. Stöd får lämnas i områden där servicen är gles. Stöd kan inte lämnas om det finns mer än en butik på orten eller i dess närhet: det måste vara minst en mil till närmaste annan butik. Stödet får inte otillbörligt gynna en viss näringsidkare. Stödet får inte heller vara större än vad som behövs med hänsyn till andra finansieringskällor eller omständigheter. Stöd kan lämnas för att det ska kunna upprätthållas en försörjning med dagligvaror och drivmedel som är tillfredställande, med hänsyn till geografiska och befolkningsmässiga förhållanden på landsbygden. De stöd som kan lämnas enligt förordningen är investeringsbidrag, investeringslån, servicebidrag och hemsändningsbidrag. Investeringslån beviljas inte eftersom den allmänna kreditmarknaden anses ha bättre villkor. Kommuner Kommuner kan söka hemsändningsbidrag för den kostnad kommunen helt eller delvis har för de hushåll, på landsbygden där servicen är gles, som ska få 10

dagligvaror hemsända. För att få stöd måste kommunen ha planerat varuförsörjningen på ett sådant sätt att behovet av stöd kan bedömas. Riktlinjer för hemsändning i kommunen måste finnas, annars lämnas inget stöd. Hemsändningsbidraget motsvarar högst 50 procent av nettoutgiften för hemsändningen. Bidraget får dock inte överstiga 100 kronor per hushåll och hemsändningstillfälle. Likaså gäller om kommunen anordnar inköpsturer, då får bidraget inte överstiga 100 kronor per hushåll och inköpstillfälle. Hemsändningsbidraget kan sökas en gång per år och lämnas endast om kommunens nettoutgift eller de direkta kostnaderna uppgår till minst ett halvt basbelopp. Näringsidkare Investeringsbidrag Näringsidkare som säljer dagligvaror i butik med fullsortiment på landsbygden kan söka investeringsbidrag. Investeringsbidraget får ges för kostnader för anskaffning eller ny-, till- eller ombyggnad eller större reparation av lokaler som behövs för verksamheten. Likaså för inredning eller annan utrustning för sådana lokaler. Kompetenshöjande utbildningsinsatser för kvinnor och män som är butiksägare och anställda inom dagligvaruhandeln och drivmedelsbranschen kan också stödjas, liksom kostnader för utarbetande av åtgärdsprogram som syftar till att förbättra företagets lönsamhet och service till hushållen. Näringsidkare som tillhandahåller drivmedel kan söka investeringsbidrag för anskaffning eller ny-, till- eller ombyggnad eller större reparation av lokaler som behövs för verksamheten. Likaså för inredning eller annan utrustning för sådana lokaler. Till sanering av förorenad mark ges inga bidrag. Dagligvaruförsörjning prioriteras framför drivmedelsförsörjning. Investeringsbidrag lämnas med belopp som motsvarar 50 procent av de utgifter som har godkänts för investering. I de fall det finns särskilda skäl till att investeringar genomförs för samlokalisering av grundläggande servicefunktioner eller för föreskrifter i lag, kan investeringsbidrag lämnas med högst 85 procent av godkända utgifter. I de fall investeringar genomförs för att uppfylla krav som har ålagts verksamheten genom föreskrifter i lag eller förordning, som till exempel anpassning för funktionshindrade, kan investeringsbidrag lämnas med högst 85 procent av godkända utgifter. I de fall av samlokalisering där näringsidkare som äger och driver dagligvarubutik med fullsortiment också äger en drivmedelsanläggning, kan i särskilda fall bidrag 11

ges med högst 85 procent av godkända utgifter till investeringar i drivmedelsanläggningen. Servicebidrag Servicebidrag kan lämnas till näringsidkare endast om det finns särskilda skäl och andra åtgärder har prövats och inte visat sig ändamålsenliga. Särskilda skäl kan vara långvarig sjukdom eller tillfälliga likviditetsproblem som kan överbryggas med hjälp av bidrag. Bidraget får inte vara större än vad som behövs med hänsyn till övriga finansieringsmöjligheter och andra omständigheter. Högst 250 000 kronor per år kan lämnas till samma mottagare i sammanlagt tre år. Om butiken är servicestrategiskt mycket betydelsefull kan stödet utsträckas till 300 000 kronor per år. Frågan om bidrag kan lämnas ska prövas särskilt för varje år. För att kunna söka servicebidrag krävs att en handlingsplan upprättas och undertecknas tillsammans med mentor. Där förbinder näringsidkaren sig att följa föreslagna åtgärder. Sådana kan vara kontrollbalansräkning, minskning av lagerkostnad, kontroll av svinn, uppsägning av personal, minskning av krediter, betalning av fakturor etcetera för att butiken ska ha förutsättningar att kunna drivas vidare. Användningen av stödet redovisas så snart åtgärderna i handlingsplanen är genomförda. Stödet följs upp efter ett år för att se om bidraget haft avsedd effekt. Om en butik har permanenta problem som inte kan avhjälpas med servicebidrag ges inget stöd. Samtliga ovan beskrivna stödåtgärder med kriterier ska kompletteras med en individuell bedömning, som Länsstyrelsens tjänstemän ska göra i samråd med den kommun där sökande bedriver sin verksamhet. 12

3 Den regionala processen 3.1 Koppling till övriga program för regional tillväxt De program som RSP har beröringspunkter med och som kan kopplas till arbetet med servicefrågor på landsbygden är följande: För Länsstyrelsen Värmlands del gäller landshövdingens vision Värmland kraftsamlar och samverkar för hållbar utveckling i hela länet ekonomiskt, miljömässigt och socialt. Länsstyrelsen har också en jämställdhetsstrategi för 2014-2016, där jämställdhetsperspektivet kan kopplas till kommersiell service. Värmlandsstrategin är ett strategiskt dokument och handlingsplan framtagen av Region Värmland gällande 2014-2020. Värmlandsstrategins fyra prioriterade områden är livskvalitet för alla, fler och starkare företag, höjd kompetens på alla nivåer och bättre kommunikationer. Det finns ett tydligt samband med vad som framhålls i Värmlandsstrategin och vad som påtalas i Länsstyrelsens verksamhetsplanering (VP). Besöksnäringens ökande roll i Värmland har självklart en koppling till serviceutveckling på landsbygden. Ju fler turister som rör sig inom länet, desto fler kunder får lanthandeln. Länsstyrelsens ambition är att samarbeta med länsturistorganisationen Visit Värmland för att på lämpligt sätt ta tillvara besöksströmmarna så att det också gynnar lanthandeln, samt verka för att lanthandeln utvecklar de servicefunktioner och betaltjänster som turisterna efterfrågar. Landstinget i Värmland har en flerårsplan 2013-2015 där det står att man med kunskap, kvalitet och känsla ska främja hälsa, livskvalitet och hållbar utveckling i länet. Även här överensstämmer de gemensamma målen väl. Ett exempel på sådant som kräver samordning är att informera vårdcentraler om att förskrivna mediciner också kan behöva hämtas ut i lanthandeln istället för på apoteket som inte finns kvar. Kommunernas varuförsörjnings- och översiktsplaner är också dokument som är viktiga och kan analyseras när behov av kommersiell service granskas. När Länsstyrelsen diskuterar strategiska servicepunkter med kommunerna kan dessa planer används som utgångspunkt om hur kommunerna tänkt och planerat. Hela Sverige Ska Leva Värmland (HSSL) är en organisation som arbetar för lokal utveckling. I organisationens stadgar framgår att de ska arbeta för en utveckling som är socialt, kulturellt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar. Organisationen har sedan 2009, tillsammans med ortsbefolkningen, arbetat fram drygt 30 lokala utvecklingsplaner för lika många byar. I övrigt finns ett antal länsövergripande stora och fleråriga projekt som, även om de inte är program i ordets vanliga bemärkelse, också är viktiga för länet och 13

därför värda att hålla ögonen på. Det gäller till exempel de regionala planerna för de nationella visionerna om Matlandet och Skogsriket samt Hushållningssällskapets projekt om Värmland som vandringsdestination. Den regionala SWOT-analysen för Landsbygdsprogrammet 2014-2020 påvisar att serviceutbudet på landsbygden successivt minskat, både avseende offentlig och kommersiell service. För företag och boende på landsbygden är det därför viktigt med motverkande åtgärder för att behålla och helst öka livskvalité och attraktionskraft för Värmlands landsbygd. När vi nu går in i nya perioder för EU:s regional- och socialfondsprogram samt Landsbygdsprogrammet inklusive de nya lokala Leaderprogrammen (Lokalt Ledd Utveckling) är det Länsstyrelsens ambition att i möjligaste mån synkronisera initiativ och insatser med det regionala serviceprogrammet. Detta ska ske genom regelbundna samråd och god insyn i respektive regelverk. Avsikten är att till fullo ta tillvara de möjligheter programmen ger och åstadkomma en bra och relevant korsbefruktning av åtgärder som kan resultera i en positiv spiral vad gäller servicefrågorna i länet. 3.2 Partnerskap I Värmland finns sedan tidigare Partnerskap inom kommersiell och offentlig service som håller regelbundna möten för att hålla sig uppdaterade på läget i länet. Detta nätverk utgör en stabil plattform med bred kunskap om de aktuella frågorna. Deltagare i partnerskapet är representanter för sina verksamhetsområden och består för närvarande av fem kvinnor och fyra män. Bredden i partnerskapet är styrkan och är därför något som värdesätts högt. Partnerskapet kan förutom funktionen som referens/expertgrupp med breddkunskap även fungera som idégivare och faktiskt skapa idéer samt själva driva igenom och till viss del även förvalta dem. De organisationer som ingår i partnerskapet är för närvarande ICA, Konsum Värmland, Hela sverige ska leva Årjängs kommun, Arvika kommun, Posten, Hushållningssällskapet Värmland, Konsums kundråd och en ICA-lanthandlare. Ambitionen är att bredda partnerskapet så att representanter för fler kommuner ingår. Andra relevanta och aktuella organisationer är exempelvis de för funktionsnedsatta och pensionärer samt representanter för Länstrafiken och Landstinget. Regelbundna möten med en relativt hög närvarofrekvens har varit en av partnerskapets styrkor och ambitionen är att hålla denna nivå även under nästa programperiod. Länsstyrelsen planerar att ha cirka tre mötestillfällen per år för att diskutera utvecklingen i länet. 14

3.3 Kommunalt deltagande I ett nationellt perspektiv är det tydligt att kommunernas roll och agerande är en central faktor för både andra servicegivare och konsumenter. Inför arbetet med nuvarande serviceprogram har Länsstyrelsen därför fokuserat på kommunernas roll och förståelse för frågorna. I RSP och dialogen med kommunerna kommer Länsstyrelsen att tydliggöra respektive roller och ansvar för fortsatt kommersiell service på landsbygden. Syftet är att exemplifiera vilka olika möjligheter Länsstyrelse och kommun gemensamt har att direkt och indirekt påverka tillgången till kommersiell och offentlig service. De tidigare nämnda pilotkommunernas arbete och erfarenheter är viktigt att ta tillvara, bland annat genom att Länsstyrelsen fortsätter att anordna regelbundna möten med dem och andra kommuner för att sprida goda idéer. Ett exempel är BID (Business Improvement District, Samverkan kring platsutveckling) och även utveckling inom besöksnäringen. Samarbetet pilotkommunerna emellan är också värdefullt för dem själva eftersom de lär känna varandra, vilket bygger en bra grund för att tillsammans kunna tackla framtida utmaningar. Via kontakten med pilotkommunerna får Länsstyrelsen också en smidig ingång till kommunernas politiker och tjänstemän för att löpande diskutera aktuella servicefrågor. Denna kontakt ger också möjlighet att engagera kommunerna i bredare, gemensamma diskussioner om till exempel översikts- och varuförsörjningsplaner och riktlinjer för hemsändning. Vad gäller ökande hemsändningsbidrag krävs nytänkande och kreativitet för att komma på billigare och bättre varianter. Länsstyrelsen har också som ambition att göra en kartläggning i länet av servicesituationen på landsbygden och av varje kommun för sig. Delarna gör helheten: så här ser länet ut när det gäller service på landsbygden och kommunernas engagemang i frågan. Denna kartläggning skulle också kunna ta upp bredbandssituationen i respektive kommun och beskriva i vilken mån kommunens föreningar, byalag, bygdegårdar och idrottsrörelse är engagerade och aktiva i servicefrågorna. En sådan kartläggning skulle också kunna bli ett incitament för kommunerna att börja samverka kring servicefrågorna, när och där det förefaller fruktbart och lämpligt. Länsstyrelsen har tagit initiativ till ett särskilt mötesforum för samtliga kommuner med syfte att lyfta frågor om service och betaltjänster i ett lokalt och regionalt utvecklingsperspektiv. Genom träffarna får kommunerna möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Länsstyrelsen får även en samlad bild över kommunernas syn på tillgängligheten till service och hur de anser att den 15

kommunala verksamheten (till exempel hemtjänst och gode manskap) blir drabbad om tillgängligheten försämras. Träffarna kommer även att användas för informationsspridning om nyheter och förändringar på marknaden i stort. 3.4 Hållbar utveckling Det är av central betydelse för utvecklingen och framtiden att arbetet med kommersiell och offentlig service sätts in i perspektiv av både jämställd tillväxt och ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor. Likaså ska hållbarhetsdimensionerna beaktas när det gäller integration, mångfald och miljö. Lika rättigheter och möjligheter kring service ska gälla för alla människor, oavsett kön, etnisk bakgrund, ålder eller funktionshinder. På flera orter i vår värmländska landsbygd finns en relativt hög andel boenden för asylsökande. Mottagande av flyktingar och ensamkommande barn är också omfattande i flera kommuner. Länsstyrelsen arbetar redan sedan tidigare med integration och mångfald tillsammans med både servicegivare och kommuner när det gäller servicefrågor på landsbygden. Flyktingar och ensamkommande barn är också en grupp som ofta saknar körkort. Om kvinnor och män ska ha möjlighet att nå de områden där service finns är tillgång till bil och körkort oftast nödvändigt. Har man inte det kan det bli problematiskt, då tillgången till kollektivtrafik i gles- och landsbygd varierar och gör att det inte alltid är ett alternativ. Länstrafiken är mycket viktig för infrastrukturen i länet. 16

Det finns också en medvetenhet om att även kvinnor och män med olika funktionshinder, liksom äldre kvinnor och män som saknar bil eller körkort, kan ha ett stort behov av både närhet till anpassade och lättillgängliga servicefunktioner och personlig service, inte minst när det gäller betaltjänster. Kunskap om hur man använder datorer och andra tekniska lösningar är inte alltid en självklarhet. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det därför viktigt att servicefunktioner finns inom rimliga avstånd. Även ur miljöperspektiv är det av central betydelse var olika servicefunktioner finns. Transporter av varor, gods och personer står för en stor del av koldioxidutsläppen. Det finns miljövinster att hämta om man kan förkorta eller bättre planera resvägar för både transporter av gods till servicepunkter och för personer att få åtkomst till önskad service i närområdet. I arbetet med kommersiell service prioriteras också stödgivning till energibesparande åtgärder samt till inre och yttre miljö hos lanthandelsbutikerna. 17

4 Prioriteringsområden 4.1 Genomförandeprocessen Syftet med RSP är att motverka neddragningar av service på landsbygd eftersom servicen i högsta grad är av strategisk betydelse för att landsbygden ska vara attraktiv att bo, vistas och verka i. För att skapa största möjliga samhällsnytta så måste kunskapen om servicen och dess betydelse för landsbygden i länet öka. Ett tydligt och kommunikativt genomförande av RSP bedöms i sig viktigt för att öka medvetenheten om de utmaningar som urbaniseringen medför. Mål: Tydlig struktur i arbetet med hållbara servicelösningar i länet. Ökad kännedom i länet om RSP. Kunskapen om serviceläget i länet ska öka. 4.2 Lärande och utveckling, spridning och synliggörande Kunskapen om kopplingar mellan tillgänglighet till service och näringslivets utveckling ska tydliggöras. Engagemang från kommuner, utvecklingsgrupper, byalag och föreningar/organisationer ska synliggöras och tas tillvara. Befintliga och nya satsningar på hållbara lokalt anpassade samverkanslösningar ska initieras och uppmuntras. Nya typer av mötes- och serviceplatser ska växa fram. Bra exempel på samverkan ska spridas till alla kommuner. Anledningen till att detta område prioriteras är för att synliggöra servicens betydelse samt för att uppmuntra till nytänkande genom att dra lärdom av varandras erfarenheter. Mål: Sprida kunskap om servicens betydelse och möjliga alternativa lösningar. Synliggöra lokalt anpassade servicelösningar. 4.3 Dagligvaror Grunden i arbetet med service på landsbygden är traditionell stödgivning till dagligvaruhandel. Detta för att trygga konsumenternas dagligvaruförsörjning på landsbygden. Minskad befolkning och därmed vikande kundunderlag samt ändrade köpmönster är några anledningar till minskningen av butiker. Även om antalet butiker och drivmedelsstationer relativt sett fortfarande kan anses vara många, är det faktum att drygt en butik per år försvinner en utveckling som är svår att hantera 18

Dagligvarubutiken har stor betydelse för orten när det gäller service. Ju mer tjänster butiken kan erbjuda, desto större nytta gör den för både ortsbefolkning och besökare. Tillgången till dagligvaror är grunden kring vilken ett utökat serviceutbud kan byggas för män och kvinnor, företagare, föreningar och besökare. Erfarenhetsmässigt visar förlusten av en lanthandel inte bara att nödvändig service upphör, utan också att ortsbefolkningens naturliga mötesplats går om intet. Det blir tomt och tyst när lanthandeln försvinner och incitamenten för att bo kvar minskar ytterligare Mål: 80 % av lanthandelsbutikerna ska vara kvar 2018. 20 % av lanthandelsbutikerna ska ha utökat sitt serviceutbud 2018. 4.4 Drivmedel Om kvinnor och män på landsbygden ska ha möjlighet att nå de områden där service finns är tillgång till bil och körkort oftast nödvändig. Har man inte det kan det bli problematiskt, då tillgången till kollektivtrafik på landsbygden varierar och gör att det inte alltid är ett alternativ. Därför är tillgång till drivmedel mycket viktig. Innovativa lösningar på drivsmedelsförsörjning kommer att uppmuntras. Utvecklingen kommer att kontinuerligt bevakas för att om möjligt kunna agera och genomföra insatser vid aviserad nedläggning av en drivmedelsstation. Drivmedel i anslutning till lanthandelsbutik ska prioriteras. Mål: 80 % av drivmedelsstationerna ska finnas kvar 2018. 4.5 Betaltjänster Tillgängligheten till grundläggande betaltjänster varierar i länet beroende på var man bor samt vilka behov man har. Tillgängligheten till grundläggande betaltjänster försämras och vissa grupper enskilda personer, företagare och organisationer - upplever större problem än andra. Denna syn ökar i takt med att bankerna minskar på antalet kontor eller drar ner på sin service beträffande kontanthantering. Tillgängligheten för invånare och företagare kan drastiskt förändras vid nedläggningar eller konkurser i orter på landsbygden där det kanske enbart finns en aktör som utför betaltjänster. 19

Mål: Länsstyrelsen ska kartlägga och bevaka tillgången till grundläggande betaltjänster i länet och gå in med regionala stöd och utvecklingsinsatser vid behov. De insatser som planeras inom respektive prioriterat område presenteras årsvis i en handlingsplan. Handlingsplanens presenterade insatser är en konkretisering av de mål som förväntas uppnås inom ramen för de fem prioriterade områden som omnämnts i detta kapitel i RSP 2014-2018. Handlingsplanen kan komma att revideras löpande beroende på händelseutvecklingen och behoven i länet. 20

5 Uppföljning/ utvärdering De planerade och genomförda insatserna i regionala serviceprogrammet ska följas upp i slutet av varje år fram till att programmet slutar att gälla. Under varje uppföljning kommer en utvärdering att ske beträffande insatsernas mål samt resultatuppfyllelse. För att få en genomsyn av programmet så kommer en halvtidsutvärdering att genomföras under år 2016. Det planeras för en årligt återkommande träff där kommunerna tillsammans med andra aktörer inom kommersiell och offentlig service ges möjligheter till erfarenhetsutbyten och spridning av goda exempel. En kommunikationsplan ska utarbetas tillsammans med Länsstyrelsens informationsavdelning. Kommunikationsplanen kommer att innehålla aktiviteter för att sprida information om programmet och för att sprida resultat av insatserna som genomförs. För att införskaffa och bevaka relevant information från omvärlden så kommer löpande omvärldsbevakning att ske av medias rapportering som berör kommersiell service. Dessutom kommer Länsstyrelsens handläggare inom kommersiell service att delta i nationella arbetsgrupper där erfarenheter från andra regioner delges. En årlig redovisning kommer att lämnas till Tillväxtverket i januari varje år under programperioden. Där kommer genomförda insatser och uppnådda resultat att presenteras. 21