Marknadsdomstolen MD 2004:25

Marknadsdomstolen MD 2004:25 Domsnummer: 2004-25 Avgörandedatum: 2004-10-28 Rubrik: Marknadsföring av kontakttjänster via textmeddelanden till mobiltelefon (SMS) och e-post har ansetts otillbörlig då det inte för konsumenten tydligt framgått dels - innan meddelandet öppnats - att det varit fråga om marknadsföring, dels vem som svarat för marknadsföringen. Vidare har inte prisuppgiften för marknadsförda tjänster ansetts vara tillräckligt tydlig. Tillika fråga om rättskraft i anledning av ett av KO tidigare utfärdat förbudsföreläggande. Lagrum: 4, 5, 14 och 21 marknadsföringslagen (1995:450) Rättsfall: REFERAT SÖKANDE Konsumentombudsmannen (KO),118 87 STOCKHOLM SVARANDE 1. 3 Call Aktiebolag, Box 92002, 120 06 STOCKHOLM 2. 3-Net Aktiebolag, adress som ovan Ombud för 1 och 2: advokaten H. B. och jur. kand. S. F. SAKEN marknadsföring via SMS och e-post DOMSLUT 1. Marknadsdomstolen förbjuder 3-Net Aktiebolag vid vite av fyrahundratusen (400 000) kr att vid marknadsföring av kontakttjänster till konsumenter genom textmeddelanden till mobiltelefon (SMS) eller e-postmeddelanden underlåta att a) utforma meddelanden så att de utan att de öppnas omedelbart, klart och otvetydigt kan identifieras som marknadsföring, b) tydligt ange vem som svarar för marknadsföringen och c) tydligt ange priset på den tjänst som erbjuds. 2. Marknadsdomstolen förbjuder 3 Call Aktiebolag vid vite av fyrahundratusen (400 000) kr att vid marknadsföring av kontakttjänster till konsumenter genom e-postmeddelanden underlåta att a) utforma meddelanden så att de utan att de öppnas omedelbart, klart och otvetydigt kan identifieras som marknadsföring, b) tydligt ange vem som svarar för marknadsföringen och c) tydligt ange priset på den tjänst som erbjuds. 3. Marknadsdomstolen förbjuder 3 Call Aktiebolag vid vite av fyrahundratusen (400 000) kr att vid marknadsföring av kontakttjänster till konsumenter genom textmeddelanden till mobiltelefon (SMS) underlåta att tydligt ange priset på den tjänst som erbjuds. 4. Marknadsdomstolen avvisar KO:s yrkande mot 3 Call Aktiebolag i den delen det redan prövats genom KO:s förbudsföreläggande av den 23 augusti 2002 (Dnr 2002/2898). 5. Vardera part skall stå sin rättegångskostnad.

YRKANDEN M.M. KO har yrkat att Marknadsdomstolen vid vite förbjuder 3 Call Aktiebolag och 3- Net Aktiebolag att vid marknadsföring till konsumenter genom textmeddelanden till mobiltelefon (SMS) eller e-postmeddelanden underlåta att - utforma meddelanden så att de så snart mottagaren tar emot dem omedelbart, klart och otvetydigt kan identifieras som marknadsföring, - tydligt ange vem som svarar för marknadsföringen och - tydligt ange priset på den tjänst som erbjuds. Vidare har KO hemställt att tidigare av KO utfärdat förbudsföreläggande av den 23 augusti 2002, i den delen det omfattas av KO:s yrkande här, vid bifallande dom undanröjs. 3 Call Aktiebolag och 3-Net Aktiebolag har medgivit KO:s talan. GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN Parterna har anfört i huvudsak följande. KO Bakgrund 3 Call Aktiebolag (3 Call) och 3-Net Aktiebolag (3-Net) nedan gemensamt benämnda Bolagen bedriver båda verksamhet inom telekommunikationsområdet. 3 Call är ett helägt dotterbolag till 3-Net. Bolagen har samma företrädare och postadress. Den 23 augusti 2002 utfärdade KO ett förbudsföreläggande mot 3 Call i anledning av dess marknadsföring av kontakttjänster via textmeddelanden till mobiltelefon (SMS). Föreläggandet har följande lydelse: "KO förbjuder 3 Call AB att på sätt som skett i det påtalade fallet eller på väsentligen samma sätt - skicka marknadsföring via textmeddelanden (sms) utan att ge tydlig information om att det är fråga om marknadsföring samt vem som svarar för marknadsföringen - skicka marknadsföring i form av sms till barn under 16 år." 3 Call godkände föreläggandet den 13 september 2002. Genom flera anmälningar från privatpersoner har KO nu uppmärksammats på Bolagens marknadsföring av kontakttjänster via bl.a. SMS. Enligt anmälarna skickar Bolagen ut marknadsföring via SMS. I meddelanderaden står endast "Avsändare 72399". I ett SMS-meddelande står det enligt anmälaren "Hejj! Vill du sms chatta med mig? sms a ordet: CHAT till Nr 72399 för att börja". Längre ned i meddelandet står det "Kundtjänst 0771776620 12 kr/sms skickat För att sluta skicka stop 3NetAB". I ett annat SMS-meddelande står det enligt uppgift "Är du singel? Vill du träffa någon ny? Sms a ordet CHAT till Nr 72399 för att börja! www.smschat.nu. Tel 0770776629 Avreg:stop 12 kr/sms 3Call B92002, 12006Sth." 3-Net har även skickat ut marknadsföring med e-post. Av en anmälan framgår att det i rubriken/ärenderaden står "Jag heter Sara och vill chatta med dig". I själva e-postmeddelandet står det "Hejsan! Jag heter Sara och vill chatta med dig på mobilen. Skicka en SMS med ordet SARA till nummer 72399 Hälsningar Sara". Längre ned i meddelandet anges "Vill du avregistrera din emailadress skicka mail till:office@bigsms.com 3Net ab Box92002, 12006 Stockholm 12 kr/sms skickat". Skäl för yrkandet Av 4 marknadsföringslagen (1995:450) följer att all marknadsföring skall stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Därutöver stadgas att näringsidkaren vid marknadsföringen skall lämna sådan information som är av särskild betydelse

ur konsumentsynpunkt. Vidare följer av prisinformationslagen (1991:601) att korrekt och tydlig prisinformation skall lämnas vid marknadsföringen. Om så inte sker skall marknadsföringslagen tillämpas. I förarbetena till den tidigare marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 68) påpekades att man framförallt när det gäller reklamåtgärder som är riktade till allmänheten, måste ta hänsyn till att reklam ofta läses flyktigt och att en annons som innehåller korrekta uppgifter ändå kan bli att betrakta som vilseledande t.ex. om den har en layout som gör att den till en mindre uppmärksam läsare förmedlar ett annat intryck än den gör till personer som studerar annonsen noggrant. Marknadsdomstolen har också i flera avgöranden slagit fast att marknadsföring skall bedömas utifrån det intryck som en flyktig läsning ger (se t.ex. MD 1975:20 och 1986:22). Enligt 5 marknadsföringslagen skall marknadsföringen utformas och presenteras så att det tydligt framgår att fråga är om marknadsföring. Det skall också tydligt framgå vem som svarar för den. I förarbetena till nuvarande marknadsföringslagen (prop. 1994/95:123 s. 47) anges att en sändarangivelse bör vara utformad så att mottagaren genast kan fastställa vem annonsören är. Marknadsdomstolen har i tidigare avgöranden slagit fast att konsumenten omedelbart eller med ett minimum av ansträngning skall kunna avgöra om ett meddelande har ett kommersiellt syfte eller inte och att reklam som inte uppfyller kravet på reklamidentifiering är otillbörlig enligt marknadsföringslagen (MD 1991:2 och 1999:24). I målet MD 1999:24 var varken kravet på sändarangivelse eller reklamidentifiering uppfyllt då dessa två inte framgick direkt av kuvertet. Enligt praxis skall således en konsument redan av ett ytterkuvert, utan att behöva öppna det, kunna utröna att det rör sig om marknadsföring. Motsvarande bör gälla för SMS-meddelanden och e-post. Det bör direkt av SMS-meddelandet framgå att det är fråga om reklam utan att konsumenten behöver öppna meddelandet. När det gäller e-post bör det framgå av ärenderaden i e-postlådan att meddelandet är av kommersiell natur genom att det står "reklam" där eller framgår på annat tydligt sätt. I början av själva meddelandet skall också framgå vem som svarar för marknadsföringen. Konsumenten skall inte behöva läsa hela meddelandet eller behöva söka efter avsändaren i det. Vid en tydlig reklamidentifiering återfinns uppgiften om vem som står bakom reklamen tillsammans med reklamangivelsen. De i målet aktuella meddelandena är utformade som privata meddelanden. Av anmälningarna till KO framgår att mottagarna också inledningsvis fått uppfattningen att det varit fråga om ett sådant. En sådan inlindad hälsning kräver än större tydlighet både om att det är fråga om reklam och om vem som är avsändare. Bolagen har inte utformat och presenterat meddelandena så att det tydligt framgår att de innehåller marknadsföring och att avsändaren tydligt framgår. I meddelandena lämnar Bolagen förvisso viss information om avsändaren och priset för tjänsten. Denna information lämnas dock så långt ner i meddelandena att det krävs av mottagaren att denne tar del av hela texten för att få reda på avsändaren. Information om marknadsföringens avsändare bör, om det inte framgår redan av meddelanderaden, omedelbart framgå i inledningen av meddelandet. När det gäller priset förmedlar SMSmeddelandena snarare det intrycket att det kostar 12 kr att avregistrera sig än att det kostar 12 kr att skicka ett SMS, och enligt vissa konsumenter även 12 kr att mottaga ett SMS. Prisinformationen är alltså inte tydlig och uppfyller inte prisinformationslagens krav. Att öppna och läsa e-postmeddelanden kostar tid och för de kunder som är uppkopplade via modem även pengar. Konsumenterna kan också vara rädda för att få virus i sina datorer när de öppnar meddelanden. Det finns ingen anledning att det skall vara svårare att genast ta bort oönskade reklammeddelanden än sådana som kommer med vanlig post. Konsumenten bör alltså ha möjlighet att direkt ta ställning till om han vill ta del av ett meddelande eller slänga det direkt. Detsamma bör gälla SMS-meddelanden.

Obeställd reklam via e-post och SMS-meddelanden är ett snabbt växande problem för konsumenter och företag världen över. Genom ett EG-direktiv (2002/58/EG), som genomförs i svensk lag, införs ett förbud mot obeställd reklam per SMS och e-post. Även när det gäller för konsumenten önskvärd, och därmed tillåten, reklam via SMS och e-post gör sig behovet att kunna identifiera kommersiella meddelanden och avsändare gällande med samma styrka. Bolagen Sedan juni 2003 använder de sig inte längre av de i målet aktuella marknadsföringsåtgärderna, varför det saknas anledning att processa härom. De medger därför talan utan att ta ställning till KO:s yrkande i sak. BEVISNING KO har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. anmälningar från konsumenter angående den påtalade marknadsföringen, till styrkande av att det inte tydligt framgår varken att fråga är om marknadsföring eller vem som är avsändare. Bolagen har inte åberopat någon bevisning. DOMSKÄL Genom EG-direktivet 2002/58 som nu har genomförts i svensk lag är det fr.o.m. den 1 april 2004 (SFS 2004:103) förbjudet att sända reklam med e- post och SMS till konsumenter som inte gett sitt samtycke på förhand. Det är alltså även i fortsättningen tillåtet att skicka reklam via e-post och SMS under vissa förutsättningar, nämligen om konsumenten gett sitt samtycke därtill på förhand, eller vid en befintlig kundrelation, då kunden inte motsatt sig detta. Den i målet påtalade marknadsföringen har förvisso skett i tiden före införandet av den nya bestämmelsen, men marknadsföringslagens krav på reklamidentifiering och tydlig sändarangivelse gäller, enligt Marknadsdomstolens uppfattning, även i fortsättningen sådan enligt ovan tillåten reklam via e-post och SMS. I målet är utrett att Bolagen skickat ifrågavarande meddelanden på sätt och med innehåll som gjorts gällande. I enlighet med Marknadsdomstolens praxis finns det inget hinder mot att lagligheten av ett påtalat förfarande prövas även om detta upphört. Enligt 5 marknadsföringslagen (1995:450), MFL, skall all marknadsföring utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring. Det skall också tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen. Reklam som inte uppfyller kravet på reklamidentifiering, eller saknar tydlig sändarangivelse, skall anses vara otillbörlig (Jfr. bl.a. MD 1991:2 och 1999:24). Bestämmelsen i 5 MFL har till syfte att säkerställa att reklamförsändelser lätt skall kunna särskiljas från försändelser med annan information. I tidigare avgöranden har Marknadsdomstolen slagit fast att konsumenten skall ha möjlighet att med ett minimum av ansträngning kunna avvisa meddelanden som han eller hon inte vill ta del av för att kravet på reklamidentifikation skall vara uppfyllt. När det gäller direktreklam innebär detta att det redan av ytterkuvertet klart bör framgå att försändelsen innehåller reklammaterial (MD 1991:2, 1999:24 och 2002:4). Uppgiften om vem som svarar för marknadsföringen skall vara utformad så att mottagaren lätt kan identifiera avsändaren. Enligt Marknadsdomstolens praxis krävs inte, när det gäller direktreklam, att avsändaren anges redan på ytterkuvertet utan det är tillräckligt att innehållet tydligt visar från vem reklambudskapet kommer (MD 1983:16 och 1999:24). Den påtalade marknadsföringen

Reklamidentifiering och avsändarangivelse Den i målet aktuella marknadsföringen skiljer sig i vissa avseenden från den som tidigare varit fråga för bedömning i Marknadsdomstolen eftersom ifrågavarande marknadsföring skickats med e-post respektive SMS istället för med vanlig post. Det faller sig dock naturligt att jämställa en försändelses ytterkuvert med en rubrikrad till ett e-postmeddelande eller en avsändarrad vid ett SMS-meddelande. Detta eftersom det är vad konsumenten ser först, innan denne öppnar själva meddelandet. Av de i målet aktuella meddelandena framgår inte av rubrikraden (vid e-post) eller avsändarraden (vid SMS) att det rör sig om marknadsföring. Ej heller framgår där tydligt vem som är avsändare. Det får istället mottagaren redan på, om ens då, först vid en genomläsning av själva meddelandet. Dessa oklarheter medför enligt Marknadsdomstolens mening att kraven på tydlig reklamidentifiering och sändarangivelse inte är uppfyllda varför marknadsföringen i dessa avseenden är otillbörlig. Prisinformation Enligt 5 prisinformationslagen (1991:601) skall priset för varor och tjänster anges korrekt och tydligt. Av 14 samma lag följer att MFL är tillämplig om en näringsidkare inte lämnar uppgift om pris enligt lagen. Enligt 4 andra stycket MFL skall också näringsidkaren vid marknadsföringen lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. I de aktuella e-postoch SMS-meddelandena anges visserligen "Avreg:stop 12kr/sms", "12 kr/sms skickat" och liknande. Denna information lämnas först i den senare delen av meddelandet, varför man i princip måste läsa igenom hela meddelandet för att få del av informationen. Dessutom framgår det inte tydligt vad det är som kostar 12 kr. Mot-tagaren kan tolka påståendet på olika sätt, t.ex. som att det kostar 12 kr att avregistrera sig. Priset för tjänsten är därför inte korrekt eller tydligt angivet. Marknadsföringen är således otillbörlig även i denna del. Rättskraft Enligt 21 MFL gäller ett förbudsföreläggande som utfärdats av KO, och godkänts av näringsidkaren, som en lagakraftvunnen dom. KO:s förbudsföreläggande av den 23 augusti 2002 har vunnit laga kraft. Den del av marknadsföringen som redan prövats av KO får därför inte prövas på nytt. KO:s förbudsföreläggande avser såvitt nu är i fråga 3 Call:s marknadsföring via SMS utan reklamidentifikation och tydlig sändarangivelse. Till den del KO:s yrkande i föreliggande mål avser detta skall yrkandet därför avvisas. Marknadsdomstolen erinrar i samband härmed om att KO:s förbudsföreläggande alltjämt gäller. Vite Enligt 19 MFL skall ett förbud förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Sådana särskilda skäl föreligger inte. Förbudet skall därför förenas med vite. Rättegångskostnader Parterna är ense om att vardera part skall stå sin rättegångskostnad. På Marknadsdomstolens vägnar C H Fallenius Ledamöter: Christer Fallenius, ordförande, Ingegerd Westlander, Jan G Petersson, Jonas Häckner, Marianne Reuterskiöld, Anders Stenlund och Barbro Wickman-Parak. Enhälligt.

Sekreterare: Louise W Conradi Sökord: Litteratur: Elektronisk post; Prisinformation; Reklamidentifiering; Rättskraft; SMS; Sändarangivelse

Marknadsdomstolen MD 2008:8 Domsnummer: 2008-8 Avgörandedatum: 2008-04-29 Rubrik: Ett bolag har vid marknadsföring av hotellverksamhet använt sig av namnet Villa Villekulla. Förfarandet har ansetts utgöra renomésnyltning och vilseledande om kommersiellt ursprung. Lagrum: 4, 6 och 14 marknadsföringslagen (1995:450) Rättsfall: REFERAT KÄRANDE Saltkråkan AB, Box 10022, 181 10 LIDINGÖ Ombud: jur. kand. S. P-K., A:s Stockholm AB, Box 5581, 114 85 STOCKHOLM SVARANDE Hotell Villa Villekulla AB, c/o S., Upplandsgatan 64, 113 50 STOCKHOLM Ombud: jur. kand. M. C., G. Advokatbyrå KB, Box 7297, 103 90 STOCKHOLM SAKEN marknadsföring av hotellverksamhet DOMSLUT 1. Marknadsdomstolen förbjuder Hotell Villa Villekulla AB vid vite av sjuhundrafemtiotusen (750 000) kr att vid marknadsföring av hotellverksamhet använda namnet Villa Villekulla eller annat namn där orden Villa Villekulla ingår. 2. Hotell Villa Villekulla AB ska ersätta Saltkråkan AB dess rättegångskostnader med etthundraelvatusenfemhundra (111 500) kr, varav 109 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 räntelagen (1975:635) från dagen för Marknadsdomstolens dom till dess betalning sker. YRKANDEN M.M. Saltkråkan AB (Saltkråkan) har yrkat att Marknadsdomstolen vid vite av 400 000 kr förbjuder Hotell Villa Villekulla AB (Hotell Villa Villekulla) att vid marknadsföring av hotellverksamhet använda namnet Hotell Villa Villekulla eller annat namn där orden Villa Villekulla ingår. Hotell Villa Villekulla har bestritt yrkandet. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Ansökan om stämning i målet gavs in av Saltkråkan Aktiebolag. Därefter har i målet upplysts att Saltkråkan AB, genom fusion övertagit dotterbolagens, Saltkråkan Aktiebolags och AB Tre L:s, tillgångar och skulder. Marknadsdomstolen fann i beslut den 12 oktober 2007 att Saltkråkan AB, hade behörighet att föra talan eftersom övertagandet fick anses omfatta även tvisteföremålet i detta mål.

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN Saltkråkan Saltkråkan - en kort beskrivning Saltkråkan är innehavare av all den näringsverksamhet som har sin grund i A. L:s litterära produktion och som inkluderar rättigheterna till A. L:s verk enligt ett överlåtelseavtal av den 26 mars 1998. Överlåtelseavtalet avser all den verksamhet som har sin grund i A. L:s produktion. Vid tidpunkten för överlåtelsen var Saltkråkan helägt av A. L. I dag ägs Saltkråkan av hennes arvingar. Saltkråkan är även innehavare av rättigheterna till I. V. N:s konstnärliga verk enligt överlåtelseavtal av den 22 juli 2003. Alla rättigheter utgår från Saltkråkan och är licensierade av Saltkråkan. "Gamla" Saltkråkan hade upplåtit rätten att förvalta sekundära rättigheter till AB Tre L. Det var inte fråga om någon överlåtelse. Grunder Namnet Villa Villekulla är mycket välkänt dels genom den stora spridningen av A. L:s verk om Pippi Långstrump där hennes hus Villa Villekulla är en centralpunkt, dels genom spridningen av licensprodukter där Villa Villekulla återges, dels ock genom välbesökta anläggningar där Villa Villekulla finns uppbyggt. Villa Villekulla har ett gott anseende, en positiv image och besitter ett högt uppmärksamhetsvärde och ett stort kommersiellt värde som skapats genom insatser av Saltkråkan. Villa Villekulla förknippas med A. L:s verk och därigenom med Saltkråkan och dess verksamhet. Genom användningen av namnet Villa Villekulla i marknadsföringen av sin hotellverksamhet anknyter och associerar Hotell Villa Villekulla till Villa Villekulla och utnyttjar därigenom till sin ekonomiska fördel ett positivt uppmärksamhetsvärde som Saltkråkan har skapat hos konsumenterna. Hotell Villa Villekulla har genom marknadsföringen av sin hotellverksamhet otillbörligen utnyttjat det kommersiella renommé som tillkommer Villa Villekulla. Ett sådant utnyttjande, utan medgivande av Saltkråkan, är till skada för Saltkråkan då det leder till en urvattning av begreppet Villa Villekulla. Det är också ägnat att försämra konsumenternas marknadsöversikt. Därför utgör marknadsföringen renommésnyltning som är otillbörlig enligt 4 marknadsföringslagen (1995:450), MFL. Marknadsföringen utgör även vilseledande om kommersiellt ursprung enligt 6 MFL genom att den är ägnad att ge konsumenter intrycket att det finns en kommersiell samverkan mellan Saltkråkan och Hotell Villa Villekulla eftersom besökare och andra konsumenter har bilden av att A. L:s arvingar har rättigheterna till Villa Villekulla. A. L:s verk A. L:s böcker om Pippi Långstrump har sedan den första titeln gavs ut 1945 sålts och utlånats i stor omfattning både i Sverige och i utlandet. De finns översatta till 89 språk. Böckerna har även dramatiserats för film och TV samt lästs in på ljudböcker. Det kommer ständigt nya upplagor av böckerna. Filmerna repriseras på TV och visas på bio regelmässigt både i Sverige och i utlandet. Försäljningen av Pippi-böckerna i Sverige uppgår sedan 1945 till 3,7 miljoner exemplar. Antalet bibliotekslån har genom åren varit stort. Teateruppsättningar förvaltas av Nordiska Teaterförlaget på licens från Saltkråkan. Villa Villekulla är det hus som Pippi Långstrump bor i. Det har speciell karaktär och en stor del av handlingarna i böckerna om Pippi Långstrump och i filmerna och dramatiseringarna utspelas i huset. I böckerna liksom i dramatiseringarna

beskrivs väl hur huset ser ut och dess karaktär. Villa Villekulla finns också som motiv på många produkter som licensieras av Saltkråkan, t.ex. vykort, almanackor, brevpapper, affischer och lektält. Vidare finns Villa Villekulla uppbyggt på Junibacken i Stockholm och i A. L:s Värld. Båda anläggningarna tillhör Sveriges mest besökta utflyktsmål. Villa Villekulla är därigenom mycket känt och förknippas med A. L:s verk och således också med Saltkråkan och dess verksamhet såsom rättighetshavare. Junibacken hade mellan åren 1996 och 2006 drygt 3 miljoner besökare. A. L:s Värld hade mellan åren 1988 och 2006 dryg 4,8 miljoner besökare. Villa Villekulla är genom denna stora exponering mycket välkänt och uppskattat och det har därför ett stort kommersiellt värde för andra parter att vid marknadsföring av produkter och tjänster anknyta till Villa Villekulla. Saltkråkan arbetar aktivt för att upprätthålla och öka intresset för A. L:s gärning bl.a. genom licensiering. Det är förenat med kostnader att vidmakthålla och även utveckla A. L:s verk och miljöer. Den påtalade marknadsföringen Hotell Villa Villekulla driver Hotell Villa Villekulla i Södra Vi i Småland och använder Villa Villekulla i sin verksamhet, t.ex. som firmanamn, på skylten på huset, i annonsering och i korrespondens. I hotellet finns tydliga kopplingar till A. L:s verk och Pippi Långstrump. Det finns Pippi-tapeter i många rum och Pippi-dockor. Det finns också en bild i en annons av apan Herr N. I ett brev som M. S. skrivit till C. T. på Vimmerby turistbyrå har hon angivit att Hotell Villa Villekulla bedrivs i ny regi av M. S. och att hon önskar få införa en annons angående sin verksamhet i 2006 års turistkatalog. I Hotell Villa Villekullas årsredovisning för 2006 framgår att Hotell Villa Villekulla bedriver hotellverksamhet. Av korrespondens mellan Saltkråkans ombud och Hotell Villa Villekullas ombud, advokaten L. L., framgår i ett brev från L. den 13 februari 2006 bl.a. följande: "Ett aktiebolag med firman Hotell Villa Villekulla kommer i fortsättningen att bedriva den av S. tidigare bedrivna verksamheten. Bolaget är sedan en tid tillbaka i färd med att förbereda den kommande säsongen". Av ytterligare ett brev från februari 2006 från advokaten L. framgår bl.a. följande: "Det är korrekt att M. S. är lagfaren ägare till hotellfastigheten och föreskrev förlikningsavtalet inte att hon framdeles skulle vara förhindrad att avtala med annan som önskar bedriva hotellverksamhet i fastigheten". Av en bild tagen av hotellet i februari 2007 framgår tydligt skylten med namnet Hotell Villa Villekulla på en av hotellets fasader. Hotellets namn gör att många besökare och konsumenter tror att hotellverksamheten bedrivs av eller med tillstånd av Saltkråkan. Saltkråkan har dock inte givit sitt tillstånd och har uppmanat bolaget att upphöra med att använda namnet. Hotell Villa Villekulla har anfört sammanfattningsvis följande. Rättsinvändningar Det som i allt väsentligt är åberopat i målet rör immateriella rättigheter som inte ska prövas av Marknadsdomstolen. Detta gäller de frågor som rör påståenden om avtal och licenser. Det finns inte något skydd enligt MFL för ett kulturarv av det slag som Villa Villekulla utgör. Det är fråga om en firmarättighet och denna är av den karaktären att den är både en rättighet och en skyldighet enligt firmalagens och aktiebolagens bestämmelser. Det innebär att firmalagen tar över och att MFL inte är tillämplig. Det bestrids att vilseledande av kommersiellt ursprung förekommer, eftersom det värde, som eventuellt har skapats hos Villa Villekulla, har skapats av M. S. i

Vimmerby kommun och möjligen genom A. L:s Värld och Junibacken och de är inte parter i målet. Faktainvändningar Det bestrids att Saltkråkan har tagit över något marknadsrättsligt skydd genom den fusion som har förekommit och att Saltkråkan har rätt till något skydd mot gestaltningen Villa Villekulla eller användningen av begreppet Villa Villekulla. Det bestrids att de likviderade bolagen, Saltkråkan Aktiebolag och AB Tre L., har förknippats med Hotell Villa Villekulla, eftersom dessa inte har bedrivit någon hotellverksamhet och inte heller har gjort Villa Villekulla allmänt känt eller arbetat upp något kommersiellt värde för begreppet. Det bestrids att Saltkråkan, dvs. "nya" Saltkråkan, som är det bolag som numera agerar på kärandesidan, har skapat något positivt uppmärksamhetsvärde hos konsumenter. Saltkråkan har inte övertagit eller upparbetat någonting som har marknadsrättsligt skydd. Saltkråkan har inte bedrivit någon egen verksamhet. De enda värdeskapande åtgärder som har vidtagits, eller snarare tillvaratagande av rättigheter, är att Saltkråkan skriver licensavtal. Dessa avtal omfattar inte begreppet Villa Villekulla. Den värdeskapande åtgärd som man i och för sig kan blicka tillbaka på är att A. L. skrev boken om Pippi Långstrump. A. L. har inte skapat Villa Villekulla. A. L:s användning av begreppet Villa Villekulla är inte heller unikt eftersom det har använts lång tid tillbaka på andra ställen. Begreppet Villa Villekulla är en del av vårt gemensamma kulturarv och A. L. använde således ett begrepp som redan fanns som ett kulturarv i Sverige. För gemensamt kulturarv finns inget marknadsrättsligt skydd. Saltkråkan har inte bedrivit någon egen verksamhet i den bemärkelsen att det har marknadsfört hotell Villa Villekulla. Under perioden 1940 till i dag är det många andra som har använt Villa Villekulla. Det innebär att det blir ett kulturarv som är fritt och som Hotell Villa Villekulla kan använda sig av i sin verksamhet. Den nuvarande käranden, "nya" Saltkråkan, är ett bolag som bedriver verksamhet inom mediebranschen. Det är fråga om något helt annat än att A. L:s Värld, Junibacken och A. L:s barnsjukhus har anknytning till hotell Villa Villekulla eller Villa Villekulla. De verksamheter som bedrivs med anknytning till Villa Villekulla finns inte företrädda på kärandesidan. Därmed kan inte Hotell Villa Villekulla vilseleda eller utnyttja någon rättighet som Saltkråkan förfogar över. I målet är det "gamla" Saltkråkan som har stämt in Hotell Villa Villekulla. Vid den tidpunkt när "gamla" Saltkråkan stämde Hotell Villa Villekulla var det AB Tre L. som bedrev upphovsrättslig verksamhet. Det finns inget i målet som ger stöd för att "nya" Saltkråkan tagit över AB Tre L:s förvaltningsrätt eller sekundära rättigheter i materiellt avseende som "har betydelse under MFL". Det av käranden åberopade överlåtelseavtalet avser också skyldigheter. En sådan, som ska upprätthållas, är A. L:s medgivande till M. S. som Hotell Villa Villekulla tagit över, nämligen att använda namnet Villa Villekulla för hotellverksamhet i Vimmerby. Brevet från M. S. till C. T. på Vimmerby turistbyrå är inte något som innefattar marknadsföring eller någon åtgärd som "har kraft under MFL". M. S. har ställt en fråga om hon kan få föra in en annons och svaret på den frågan blev nej. I årsredovisningen för 2006 anges att bolaget bedriver hotellverksamhet. Så har emellertid inte varit fallet. Det framgår av årsredovisningen för påföljande år, 2007, att bolaget är vilande. Det bestrids att konsumenterna tror att Hotell Villa Villekulla har något samband med Saltkråkan eller att vilseledande av kommersiellt ursprung förekommer, eftersom det värde som eventuellt har skapats hos Villa Villekulla har skapats av M. S. i Vimmeby kommun och möjligen också av A. L:s Värld och Junibacken.

Vidare bestrids att Hotell Villa Villekulla, som är vilande, har genomfört någon marknadsföringsåtgärd avseende Hotell Villa Villekulla som verksamhet. Den verksamhet som bedrivs i hotellfastigheten drivs under namnet Gamla Brunnshotellet och det är den fastigheten som bär skylten Hotell Villa Villekulla. Den fastigheten ägs inte av M. S. Det bestrids slutligen också att Hotell Villa Villekulla genom en eventuell marknadsföringsåtgärd har utnyttjat eller snyltat eller vilselett om kommersiellt ursprung på något sådant som Saltkråkan har marknadsrättsligt skydd för. Om det nu finns något värde som Saltkråkan eventuellt hanterar, vilket det inte finns någon bevisning om i målet, är det värdet urvattnat och ger inte någon ensamrätt som Saltkråkan i marknadsrättsligt hänseende kan lägga till grund för sin talan. Det är istället Hotell Villa Villekulla som har marknadsrättsligt skydd att bedriva sin hotellverksamhet under namnet Hotell Villa Villekulla. Om Marknadsdomstolen mot förmodan skulle komma fram till ett förbud, behövs det inget vite på grund av att det föreligger särskilda skäl och i vart fall behövs det inte högre vite än 500 kr. Den 16 december registrerade Bolagsverket firman Hotell Villa Villekulla för svarandebolaget. Den registreringen gäller fortfarande. Det innebär att Hotell Villa Villekulla, när man skriver Hotell Villa Villekulla, nyttjar en rätt och en skyldighet att använda sig av en registrerad firma. BEVISNING Saltkråkan har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. överlåtelseavtal, uppgift från Juni-backen respektive A. L:s Värld om antal besökare, uppgift från Bokförlaget R. & S. om antal sålda böcker om Pippi Långstrump i Sverige, uppgift från Sveriges Författarfond om antalet bibliotekslån av A. L:s böcker i Sverige, utskrift från A. L:s Världs hemsida och Junibackens hemsida, brev från M. S. samt fotografier. Vidare har Saltkråkan som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med styrelseledamoten i Saltkråkan N. N. samt vittnesförhör med turistchefen och verkställande direktören C. T., Vimmerby Turistbyrå AB. Hotell Villa Villekulla har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. Vimmerby Vision företagskatalog 2005, turistinformation (turistguide) "A. L:s Vimmerby 2006", avtal från 2004 mellan AB Tre L. och Vimmerby kommun m.fl. dotterbolag, utlåtande den 27 februari 2004 av Språk- och Folkminnesinstitutet (SOFI), utdrag ur Skånes ortnamn, utdrag ur Bolagsregistret samt årsredovisningar 2006 respektive 2007 för Hotell Villa Villekulla samt en etikett. Hotell Villa Villekulla har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med M. S. och vittnesförhör med M. S. DOMSKÄL Saltkråkan har i målet hävdat att Hotell Villa Villekulla drivit hotellverksamhet under namnet Hotell Villa Villekulla i Södra Vi i Småland. Saltkråkan har därvid gjort gällande att den påtalade marknadsföringen dels innebär renommésnyltning, dels är vilseledande om det kommersiella ursprunget. Hotell Villa Villekulla har bestritt talan under åberopande av bl.a. att Hotell Villa Villekulla inte bedrivit någon hotellverksamhet och att marknadsföringslagen (1995:450), MFL, inte är tillämplig. I vilket fall som helst är i vart fall inte Saltkråkan innehavare av någon rättighet. Denna skulle - såsom Hotell Villa Villekullas talan får förstås - möjligen i stället höra till företaget AB Tre L. Enligt 2 första stycket MFL tillämpas lagen då en näringsidkare marknadsför eller själv efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet. Med marknadsföring avses enligt 3 MFL reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Med produkter avses även bl.a. tjänster. Marknadsföringsbegreppet ges en vidsträckt innebörd

enligt MFL. För att en åtgärd ska falla under MFL krävs att den faktiskt har vidtagits och t.ex. inte endast planerats. Det fordras däremot inte att aktiviteten varit särskilt omfattande. Lagen är heller inte begränsad till vissa slags framställningar eller medier. Det kan räcka med att en viss framställning återfinns på en skylt som är uppsatt i anslutning till en rörelse. I målet har bl.a. följande framkommit. I korrespondens från februari 2006 mellan Hotell Villa Villekullas ombud, advokaten L. L., och Saltkråkans ombud S. P-K., anges bl.a. att Hotell Villa Villekulla sedan en tid är i färd med att förbereda den kommande säsongen. Hotell Villa Villekullas ställföreträdare, M. S., har i brev den 18 mars 2006 till turistchefen C. T. på Vimmerby turistbyrå upplyst att Hotell Villa Villekulla nu bedrivs i ny regi av M. S. och att hon önskar få en annons införd i 2006 års turistkatalog för Vimmerby. I Hotell Villa Villekullas årsredovisning för 2006 har antecknats att Hotell Villa Villekulla bedriver hotellverksamhet. Enligt Saltkråkans ställföreträdare N. N. bedrivs hotellverksamhet i en fastighet på vilken det står Hotell Villa Villekulla, men han kan inte uttala sig om i vilket bolag verksamheten bedrivs. M. S. har för sin del uppgivit att hon köpt fastigheten 1989 och att hon 2005 avregistrerat sin enskilda firma Villa Villekulla varefter hon 2006 registrerat den enskilda firman Gamla Brunnshotellet och i den aktuella fastigheten bedrivit hotellverksamhet under namnet Gamla Brunnshotellet. Skylten med namnet Gamla Brunnshotellet sattes upp på fastigheten samma år, 2006. Skylten med Hotell Villa Villekulla har, enligt M. S., funnits på fastigheten sedan 1992-1993 men våren 2006 ändrats på så sätt att det inte går att läsa ut vad där står. C. T. har uppgivit att hon varit verksam i Vimmerby turistbyrå sedan närmare 12 år och att genom åren M. S., M. S. samt ytterligare en person har varit verksamma på Hotell Villa Villekulla. Hotell Villa Villekullas begäran om att få in en annons i 2006 års turistkatalog nekades då turistbyrån tidigare fått klagomål och därför inte ville marknadsföra Hotell Villa Villekulla. Enligt C. T. finns en skylt på hotellet på vilken det står Hotell Villa Villekulla. Skylten som är i olika färger är läslig och fanns där helt nyligen. Marknadsdomstolen har först att ta ställning till frågan om det bedrivits någon verksamhet och om denna verksamhet i så fall varit sådan att den kan omfattas av MFL. Marknadsdomstolen finner vid en samlad bedömning - och då särskilt med beaktande av vad N. N. och C. T. uppgivit samt M. S:s brev och Hotell Villa Villekullas årsredovisning för 2006 - att Saltkråkan förmått visa att fråga är om vidtagande av åtgärder i näringsverksamhet, som varit ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Vid sådant förhållande och då Hotell Villa Villekulla är att anse som näringsidkare finner Marknadsdomstolen att MFL är tillämplig. I målet har framförts argument av immaterialrättslig natur. Marknadsdomstolen har i flera tidigare avgöranden (bl.a. MD 1999:28 och 2006:2) uttalat att den marknadsrättsliga bedömningen ska ske fristående från immaterialrättsliga överväganden. Domstolen prövar således endast om påtalat förfarande strider mot MFL. Av domstolens praxis framgår att en prövning kan ske även om den påtalade marknadsföringsåtgärden har upphört. Renommésnyltning För att renommésnyltning ska anses föreligga förutsätts att det som utnyttjas är känt på marknaden så att det förknippas med en annan näringsidkares verksamhet. Det som utnyttjas måste ha ett kommersiellt renommé, dvs. ett gott anseende eller ett positivt uppmärksamhetsvärde som är förknippat med ett visst kommersiellt sammanhang. Ytterligare förutsätts att en näringsidkare i sin marknadsföring obehörigen anknyter till en annan näringsidkares verksamhet, produkter, symboler eller annat som är bärare av renommé. Det otillbörliga i dessa fall består i att den som anses snylta på renomméet till sin

ekonomiska fördel utnyttjar det värde som ligger i en positiv föreställning hos konsumenterna vilken skapats genom insatser av den andre näringsidkaren. Utnyttjandet är typiskt sett ägnat att i en eller annan form skada den utsatte näringsidkaren och försämra konsumenternas marknadsöverblick. För att en marknadsföringsåtgärd på detta sätt ska anses otillbörlig krävs inte att det föreligger någon förväxlingsrisk. Om ett förfarande utgör renommésnyltning anses det otillbörligt och i strid mot 4 MFL. Målet gäller användningen av namnet Villa Villekulla i den påtalade marknadsföringen. Marknadsdomstolen har att, utifrån de uppgifter som lämnats i målet, bedöma om namnet Villa Villekulla kan åtnjuta ett renommé och om det är känt. I avgörandet MD 1999:21, "Robinson", konstaterade Marknadsdomstolen bl.a. att ett TV-program, om det uppmärksammas, på kort tid kan bli mycket väl känt för ett stort antal konsumenter och att det på grund därav kan ha ett betydande kommersiellt värde samt att, i den mån ett sådant uppmärksamhetsvärde medför ett renommé, det inte bör vara fritt för utomstående att nyttja detta. Av i målet lämnade uppgifter framgår inte annat än att Saltkråkan är innehavare av all den näringsverksamhet som har sin grund i A. L:s litterära produktion inklusive rättigheterna till A. L:s litterära verk. Namnet Villa Villekulla förekommer i A. L:s böcker om Pippi Långstrump vilka sålts och utlånats i stor omfattning. De har också dramatiserats för teater, TV och film. Vidare har i målet redovisats uppgifter om ett stort antal besökare på Junibacken och i A. L:s värld, där Villa Villekulla finns uppbyggt för besökare att gå runt i. Villa Villekulla återfinns också som motiv på ett omfattande antal licenstillverkade föremål såsom vykort, almanackor, brevpapper och kalendrar. Saltkråkan har enligt vad som uppgivits i målet i uppdrag att förvalta A. L:s rättighetsarv på ett sätt som hon skulle önska och som ligger i linje med hur hon själv skulle ha förvaltat rättigheterna. Enligt N. N. arbetar Saltkråkan endast med att licensiera rättigheter för kommersiellt bruk. Det största affärsområdet är boklicensiering via förlag. Licenser av merchandisingkaraktär är t.ex. en licens till företaget M. leksaker att sälja ett dockhus som ser ut som Villa Villekulla och som kallas för Villa Villekulla. Enligt N. N. är Villa Villekulla en del av den rättighetsportfölj som Saltkråkan förvaltar, en del av A. L:s verk och det är väl känt att det är hon som skapat Villa Villekulla. Villa Villekulla är oerhört attraktivt i kommersiella sammanhang. Licenstagarna vill utnyttja detta. Som exempel kan nämnas det ovan angivna företaget M. leksaker med dockhuset som ser ut som Villa Villekulla och som var det företagets bäst säljande produkt över huvud taget 2007. Denna genererade licensintäkter till Saltkråkan på en miljon kronor. Enligt Marknadsdomstolens bedömning visar detta att namnet Villa Villekulla är väl känt bland allmänheten och att det förknippas med A. L. och hennes produktion och därigenom med Saltkråkan och dess verksamhet. Betydande insatser har, såvitt kan bedömas, under lång tid gjorts för att bygga upp och vidmakthålla det uppmärksamhetsvärde som Villa Villekulla måste anses besitta hos konsumenterna. Namnet Villa Villekulla får anses vara väl känt i positiv bemärkelse och ha ett gott anseende. Namnet kan därmed anses åtnjuta ett gott renommé, dvs. vara bärare av ett renommé. När Hotell Villa Villekulla använder namnet Villa Villekulla innebär det att bolaget knyter an till och utnyttjar en känd företeelse. Fråga är om det är otillåtet för en näringsidkare att göra en sådan anknytning, om Hotell Villa Villekulla genom ett sådant anknytande utnyttjar det positiva uppmärksamhetsvärdet och om det i så fall är otillbörligt enligt MFL. I det ovan angivna avgörandet, MD 1999:21 "Robinson", ansåg Marknadsdomstolen att kända namn och företeelser, om de är allmänt

tillgängliga, normalt måste kunna användas av flera näringsidkare, men att en sådan anknytning ändock kan vara otillbörlig, om en annan näringsidkare redan har gett det ursprungliga begreppet en ny aktualitet och ett nytt innehåll. En förutsättning härför måste emellertid vara att avnämarkretsen i långt högre grad förknippar begreppet med denna näringsidkare eller hans verksamhet än med det ursprungliga begreppet. Vid bedömningen av förhållandena bör man se till helhetsbilden av marknadsföringen. Namnet Villa Villekulla har - såvitt utredningen visar - använts i olika sammanhang även innan A. L. började använda namnet. Enligt Marknadsdomstolens mening kan det emellertid hållas för visst att namnet Villa Villekulla för den stora allmänheten förknippas med A. L. och hennes produktion. Hotell Villa Villekullas användning av namnet Villa Villekulla får anses syfta till att skapa ett intresse för verksamheten genom att direkt associera till Villa Villekulla och A. L. samt därmed gynna avsättningen. När Hotell Villa Villekulla har använt namnet Villa Villekulla innebär det en stark anknytning till och ett utnyttjande av ett känt namn. Hotell Villa Villekulla har därmed utnyttjat det uppmärksamhetsvärde som skapats hos konsumenter av A. L. och sedermera även hennes arvingar. Hotell Villa Villekulla har gjort gällande att det inte kan vara fråga om ett obehörigt utnyttjande eftersom hotellverksamheten dels numera bedrivs under namnet Gamla Brunnshotellet, dels då A. L. känt till och genom konkludent handlande godkänt användningen av namnet Villa Villekulla. Enligt M. S. har detta gått till på det viset att hon träffat A. L. flera gånger under åren 1970-1990 i samband med att M. S. arbetade i en kiosk på Odenplan i Stockholm, varvid hon berättat för A. L. att hon köpt Gamla Brunnshotellet i Södra Vi och att hon skulle kalla det för Hotell Villa Villekulla. Enligt M. S. hade A. L. sagt att det lät jättekul och önskat lycka till. Saltkråkan har bestritt att något godkännande skulle föreligga. Enligt N. N. sparade A. L. all sin korrespondens. Den har skänkts till Kungliga Biblioteket i Stockholm som de senaste fyra åren har haft en bibliotekarie som har sorterat all korrespondens. De har inte hittat någon som helst notering om att hon skulle ha lämnat något tillstånd. A. L. var inte speciellt intresserad av pengar men däremot aktsam om sin integritet, varför hon har varit noga med vad hon har upplåtit rättigheter till. Enligt N. N. upptäckte Saltkråkan att Hotell Villa Villekulla fanns när det omkring 2003 erhöll ett faxmeddelande, vari framfördes vissa klagomål mot hotellet. Saltkråkan har därefter agerat och klargjort sin inställning för hotellägaren. I frågan om något godkännande har förelegat står N. N:s uppgifter mot M. S:s. N. N. har lämnat ett trovärdigt intryck under det att de uppgifter som lämnats av M. S., som har haft att visa förekomsten av ett godkännande, delvis kunnat ifrågasättas. Marknadsdomstolen finner inte att Hotell Villa Villekulla visat fog för sitt påstående om att det funnits ett medgivande från A. L:s sida. Hotell Villa Villekullas invändning lämnas därför utan avseende. Detsamma gäller den av Hotell Villa Villekulla framförda invändningen om att det möjligen är företaget AB Tre L. som är innehavare av rättigheterna och inte Saltkråkan (jfr MD 2003:7). Enligt Marknadsdomstolens mening leder en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet till att fråga är om renommésnyltning i MFL:s mening. Förfarandet är således otillbörligt och strider mot 4 MFL. Vilseledande om kommersiellt ursprung Enligt 4 MFL ska marknadsföring stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Enligt 6 samma lag får en näringsidkare vid marknadsföring

inte använda påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares näringsverksamhet. Det saknar därvid betydelse om någon faktiskt har blivit vilseledd. Det avgörande är om påståendet eller framställningen är ägnad att vilseleda. Saltkråkan har hävdat att hotellets namn medför att många besökare och andra konsumenter tror att hotellverksamheten bedrivs av eller med tillstånd av Saltkråkan, eftersom konsumenter i allmänhet utgår från att A. L:s arvingar har rättigheterna till Villa Villekulla. Enligt Hotell Villa Villekulla bedriver inte Saltkråkan hotellverksamhet. Något vilseledande om kommersiellt ursprung kan därför inte uppkomma. C. T. har uppgivit att turistbyrån - i vart fall före 2006 - fått in klagomål om att turister ser kopplingen till A. L:s värld och ifrågasatt om det är A. L. och A. L:s Värld som hör ihop med hotell Villa Villekulla. Turistbyrån har även fått klagomål från några som trodde att de skulle bo på ett hotell som tillhörde A. L:s Värld och därför hade bokat detta hotellboende. Marknadsdomstolen har i det föregående funnit att namnet Villa Villekulla är känt på marknaden. Vad nu gäller Saltkråkans påstående att Hotell Villa Villekullas marknadsföring även är vilseledande om kommersiellt ursprung har Marknadsdomstolen redan ovan gjort bedömningen att konsumenter i allmänhet associerar Hotell Villa Villekulla med A. L. och därmed även indirekt till Saltkråkan. Därtill kommer att hotellet är beläget i ett område som kopplas samman med A. L. och hennes rättighetshavare i dag, dvs. Saltkråkan. Det kan således mot bakgrund av vad som framkommit i målet, trots olikheterna såväl mellan företagen som mellan de berörda produkterna, antas att marknadsföringen ger konsumenterna intrycket av att Hotell Villa Villekulla har ett kommersiellt ursprung hos innehavarna av rättigheterna till A. L:s verk, dvs. Saltkråkan. Förfarandet är därför ägnat att vilseleda om det kommersiella ursprunget på sådant sätt att det strider mot 6 MFL. På grund av det anförda ska Saltkråkans talan även i denna del bifallas. Vite Enligt 19 MFL ska ett förbud förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Sådana särskilda skäl föreligger inte i målet. Förbudet ska därför förenas med vite. Det föreligger ej heller skäl att frångå gällande praxis beträffande vitesbeloppets storlek. Vitesbeloppet bör därför bestämmas till 750 000 kr. Rättegångskostnader Vid ovan angiven utgång ska Hotell Villa Villekulla ersätta Saltkråkans rättegångskostnader. Det av Saltkråkan yrkade beloppet är skäligt. Hotell Villa Villekulla har anfört att Saltkråkan bör ersätta Hotell Villa Villekulla enligt bestämmelserna i 18 kap. 7 rättegångsbalken och därvid åberopat att Hotell Villa Villekulla uppmärksammat Marknadsdomstolen på den fusion som förekommit på kärandesidan och att Hotell Villa Villekulla inte ska stå för de extra rättegångskostnader som uppkommit med anledning av att domstolen särskilt prövat denna omständighets betydelse för rättegången. Enligt Marknadsdomstolens mening saknas emellertid förutsättningar att tillämpa 18 kap. 7 rättegångsbalken. På Marknadsdomstolens vägnar C H Fallenius Ledamöter: Christer Fallenius, ordförande, Jörgen Holgersson, Ingrid Larén Marklund, Lars Hallén och Maria Jakobsson. Enhälligt

Sekreterare: Elisabeth Sundlöf Sökord: Hotellverksamhet; Kommersiellt ursprung; Renommésnyltning; Vilseledande om kommersiellt ursprung Litteratur:

Marknadsdomstolen MD 2010:18 Domsnummer: 2010-18 Avgörandedatum: 2010-06-29 Rubrik: Ett bolag har vid marknadsföring av bemanningstjänster använt påståendena "Vi har Nordens bästa avbytarbänk", "Vi har marknadens bästa garantier" och "Vi har den bästa servicen". Eftersom bolaget inte styrkt sina påståenden har förbud meddelats bolaget att använda dem. Lagrum: 8, 10, 18, 23 och 26 marknadsföringslagen (2008:486) Rättsfall: REFERAT KÄRANDE Manpower Aktiebolag, Box 1125, 111 81 Stockholm Ombud: advokaterna K. L. och D. T., Advokatfirman Konsultbyrån för Marknadsrätt AB, Sveavägen 31, 111 34 Stockholm SVARANDE Proffice Aktiebolag, Box 70368, 107 24 Stockholm Ombud: advokaten P. A., S. & Partners Advokatbyrå KB, Engelbrektsgatan 7, 114 32 Stockholm SAKEN Marknadsföring av bemanningstjänster DOMSLUT 1. Marknadsdomstolen förbjuder Proffice Aktiebolag vid vite av en miljon (1 000 000) kr att vid marknadsföring av bemanningstjänster använda påståendena a) "Vi har Nordens bästa avbytarbänk!" b) "Vi har marknadens bästa garantier" c) "Vi har den bästa servicen" eller andra påståenden med väsentligen samma innebörd, om så inte är fallet. 2. Proffice Aktiebolag ska ersätta Manpower Aktiebolag dess rättegångskostnader med tvåhundratusen (200 000) kr, allt avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 räntelagen (1975:635) från dagen för Marknadsdomstolens dom till dess betalning sker. BAKGRUND Manpower Aktiebolag (Manpower) och Proffice Aktiebolag (Proffice) är två av de största aktörerna inom bemanningsbranschen i Sverige och är således konkurrenter. Tillsammans med tre andra bolag har Manpower och Proffice en marknadsandel om cirka 75 procent. Till bemanningsbranschen hör områden

som personaluthyrning, outsourcing, rekrytering, entreprenad och omställning. Personaluthyrning är det område inom bemanningsbranschens verksamhet som är i särklass störst. I Sverige finns drygt 350 företag inom bemanningsbranschen. De flesta är medlemmar i Bemanningsföretagen, som är en bransch- och arbetsgivarorganisation vilken ingår i Almega och är medlem i Svenskt Näringsliv. För medlemskap krävs att medlemmarna uppfyller Bemanningsföretagens krav på auktorisation. För auktorisation krävs bl.a. att medlemmarna gentemot sina kunder tillämpar de minimikrav som uppställs i organisationens allmänna bestämmelser om personaluthyrning, Bemanningsföretagens allmänna bestämmelser. Kunderna till bemanningsföretag är näringsidkare. Manpower har varit verksamt i Sverige sedan 1953 och var då - under namnet Stockholms Stenograf Service - landets första företag inom personaluthyrning. Under sitt nuvarande namn har bolaget funnits sedan 1996. Idag finns Manpower på ett 60-tal orter i Sverige, har omkring 11 000 medarbetare och omsatte 2008 cirka 5,4 miljarder kr i Sverige. Manpower har en marknadsandel om cirka 27 procent. Proffice har sitt ursprung i Snabbstenografen som startade i Sverige 1960. Bolaget har cirka 12 000 medarbetare fördelat på 100 kontor i Norden. År 2008 omsatte Proffice cirka 4,3 miljarder kr i Norden. Proffice har en marknadsandel om 21 procent. Proffice har använt påståendet " Vi har Nordens bästa avbytarbänk!" i en annons avseende Proffices tjänst för personaluthyrning Proffice Back-upTM som varit införd i Dagens Industri vid ett flertal tillfällen under våren 2009 samt på Göteborgspostens webbplats www.merajobb.gp.se. Vidare har Proffice använt påståendena "Vi har marknadens bästa garantier" och "Vi har den bästa servicen" i ett reklamblad för samma tjänst på sin webbplats www.proffice.se. Proffice använder dock inte längre dessa påståenden i sin marknadsföring. Den påtalade marknadsföringen framgår av domsbilagorna 1-2. YRKANDEN M.M. Manpower har yrkat att Marknadsdomstolen vid vite ska förbjuda Proffice att i marknadsföring använda följande påståenden a) Vi har Nordens bästa avbytarbänk! b) Vi har marknadens bästa garantier c) Vi har den bästa servicen eller använda andra liknande påståenden som ger intryck av att Proffice är bäst när så inte är fallet. Proffice har bestritt yrkandet. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN Manpower Påståendena "Vi har Nordens bästa avbytarbänk!", "Vi har marknadens bästa garantier" och "Vi har den bästa servicen" som Proffice har använt i sin marknadsföring är felaktiga, vilseledande och otillbörliga. De står därmed i strid med i första hand 18 1 marknadsföringslagen (2008:486), MFL, i andra hand 8 och 10 första stycket och andra stycket 1, 3 och 5 MFL samt i tredje hand 5 och 6 MFL. Den felaktiga och vilseledande marknadsföringen påverkar

eller påverkar sannolikt mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. En genomsnittlig mottagare av marknadsföringen kan inte anses besitta några djupare kunskaper om exempelvis de avtalsvillkor som respektive bemanningsföretag tillämpar. Yrkande a) Påståendet "Vi har Nordens bästa avbytarbänk!" kan knappast uppfattas på annat sätt än att Proffice i alla avseenden och i jämförelse med sina konkurrenter är bäst på bemanning i Norden. Begreppet "avbytarbänk" beskriver tjänstens natur, dvs. tillhandahållandet av bemanningspersonal/avbytare. "Avbytarbänk" eller att "sitta på bänken" är uttryck som används i branschen för att beskriva personer som finns att tillgå hos bemanningsföretag när det behövs ersättare för den ordinarie personalen hos deras kunder. Påståendet är reservationslöst och eftersom det inte preciserats eller styrkts är det ovederhäftigt. Yrkande b) Påståendet "Vi har marknadens bästa garantier" tar sikte på Proffices garantier jämfört med konkurrenternas garantier generellt. De flesta aktörer inom bemanningsbranschen tillhandahåller egna garantier som komplement till de allmänna villkor som uppställs av Bemaningsföretagen. Proffice erbjuder sina kunder garantierna "Avbeställningsgaranti", "Klart jobbgaranti", "Rätt kompetens-garanti" och "Leveransgaranti". Manpowers "Klart-Jobb-garanti" är lika bra som Proffices motsvarighet eftersom båda innebär att kunden har rätt att säga upp uppdraget i förtid om konsulten blir klar tidigare än beräknat. Vidare är Manpowers "Nöjd-Kund-Garanti" förmånligare än Proffices motsvarighet "Rätt kompetens-garanti". Manpowers garanti omfattar både uthyrning och rekrytering och innebär att kunden vid uthyrning alltid får pengarna tillbaka om denne inte är nöjd, oavsett skälen därtill. Proffices garanti är betydligt mer begränsad eftersom den enbart innebär att man byter ut personen ifråga om det skulle visa sig att han eller hon brister i kompetens. Proffices "Avbeställningsgaranti" innebär att uppdrag kan avbeställas av kunden utan kostnad fram till dagen före uppdragets början. Avbeställning ska göras skriftligen och endast under vardagar fram till kl. 17.00. Manpowers "Avbeställningsgaranti" har samma innehåll som Proffices garanti men kräver varken skriftlighet eller tidpunkt för uppsägningen. Detta innebär att Proffices avbeställningsgaranti är mer inskränkt än Manpowers. Vad slutligen gäller bolagens "Klart jobb-garantier" konstaterar Manpower att medan Proffice kräver skriftlig uppsägning samt en dags varsel så debiterar Manpower endast resursutnyttjandet som föregått avbrytandet. Frånvaron av formkrav och det faktum att Manpower inte tillämpar en dags uppsägningstid gör att Manpowers garanti är mer förmånlig. Av dessa exempel framgår att Proffice inte har bäst garantier, inte ens i jämförelse med Manpower. Proffice har inte presenterat något underlag för vad övriga aktörer på marknaden har för garantier. Det saknas därför fog för påståendet "Vi har marknadens bästa garantier". Under alla förhållanden har Proffice inte preciserat i vilket avseende bolaget har marknadens bästa garantier. Marknadsföringen är därmed direkt felaktig och vilseledande. Ur ett kundperspektiv torde det vara av stor vikt vilka garantier ett bemanningsföretag har att erbjuda.

Yrkande c) Påståendet "Vi har den bästa servicen" är ett reservationslöst och klassiskt styrkeuttryck. Det uppfattas inte som isolerat till egenskapen tillgänglighet och/eller att man kan ringa till Proffice dygnet runt. Begreppet "bästa servicen" är betydligt bredare än så. I det ligger en mängd svårvisade parametrar såsom bl.a. kundnöjdhet och reklamationshantering. Påståendet kan inte uppfattas på något annat sätt än att Proffice har bäst service i alla avseenden samt bättre service än samtliga bemanningsföretag på marknaden. Av Svenskt Kvalitetsindex rapport om kundnöjdhet från den 6 juni 2009 framgår bl.a. att Academic Work ligger högst avseende kundnöjdhet 2009, därefter kommer Adecco. Först på tredje plats kommer Proffice. Av rapporten framgår också att Proffice ligger allra sämst till vad avser klagomålshantering. Proffice har således inte grund för att påstå att bolaget är överlägset samtliga bemanningsföretag avseende service. Påståendet har en påtaglig inverkan för ett affärsbeslut och marknadsföringen är därmed vilseledande och otillbörlig. Proffice Inköp av bemanningstjänster hanteras i stor utsträckning av inköpsavdelningar som är specialiserade på sådana inköp samt av personalavdelningar eller personer med personalansvar. Personalen på dessa avdelningar har typiskt sett stor vana att bedöma de villkor som erbjuds. Den marknadsföring som är aktuell i målet riktas således till en grupp som är väl informerad och som besitter specialkunskaper på området. Yrkande a) Inledningsvis kan noteras att den annons där påståendet "Vi har Nordens bästa avbytarbänk!" återfinns har varit införd i tidningen Dagens Industri. Tidningen riktar sig till näringslivet och de specialiserade inköpare av bemanningstjänster som finns där. Påståendet har ett tydligt samband med den miljö den är insatt i, dvs. en fotbollsmatch. Utformningen av annonsen gör det uppenbart att det är fråga om en lekfull anspelning på att det under en fotbollsmatch finns avbytare om det händer en ordinarie spelare något. Påståendet är att hänföra till ett sedvanligt allmänt lovprisande av den egna verksamheten, vilket bl.a. framgår av att det avslutas med ett utropstecken. I brödtexten i den aktuella annonsen anges "Med Proffice Back-upTM kan du sova gott om nätterna - vi är Nordens bemanningsspecialister. Vi står för rätt kompetens, arbetsgivaransvar och framförallt att du har personal på plats när det verkligen behövs". Budskapet är alltså att det är bemanningsföretag, däribland Proffice, som är bemanningsspecialister. Det bestrids att uttrycken "avbytarbänk" och "sitta på bänken" är vedertagna i branschen på sätt som Manpower gör gällande. Påståendet kan inte påverka beteendet hos den kvalificerade målgrupp som det är fråga om i detta fall varför det är vare sig vilseledande eller otillbörligt. Yrkande b) Påståendet "Vi har marknadens bästa garantier" är korrekt och således vederhäftigt. Det används för att beskriva innehållet i delar av leveransvillkoren för Proffices tjänst Proffice Back-upTM, som avser resursuthyrning. Ett utmärkande drag hos tjänsten är att den i vissa avseenden är mer förmånlig för kunderna än att på sedvanligt sätt hyra in personal. Tjänsten är framförallt avsedd för kunder med ett stort behov av att alltid och med kort varsel, när som helst på dygnet, ha möjlighet att bemanna tjänster på sitt företag.