Marinarkeologisk utredning av vattenområde beläget inom Bergkvara småbåtshamn, Torsås kommun, Kalmar län Lars Einarsson Marinarkeologiska enheten Kalmar läns museum Rapport december 2012
Marinarkeologisk utredning av vattenområde beläget inom Bergkvara småbåtshamn, Torsås kommun, Kalmar län Författare Copyright Kartor/Appendix Foto framsida Lars Einarsson Kalmar läns museum Torsås kommun Inloppet till Bergkvara småbåtshamn
Summary Kalmar County Museum has been commissioned by Torsås kommun to study the underwater environment of the inlet to the recreational harbor of Bergkvara as a consequence of planned dredging of the area. The investigation involves both analysis and interpretation of archives as well as surveys by divers in the area. The sea floor in the actual zone consists of a eroded bed of sand and stone, as well as a shallow layer of sawdust. Diving surveys were focused on indications of physical presence of objects of cultural historical significance. No traces of objects of such character were identified as a result of the investigation.
Innehåll Uppdragets syfte... 1 Metod... 1 Historisk bakgrund...1 Vrak- och förlisningsuppgifter... 1 Det maritima kulturlandskapets kunskapspotential... 2 Bevarandeförhållanden... 2 Maritima fornlämningstyper - en allmän genomgång... 3 Besiktningen under vatten... 3 Resultat... 4 Sammanfattning... 4 Referenser... 4
Fig. 1. Det ellipsformade området utgör det marinarkeologiska undersökningsområdets omfattning (Karta: Torsås kommun). A
Marinarkeologisk utredning av vattenområde beläget inom Bergkvara småbåtshamn, Torsås kommun, Kalmar län Uppdragets syfte Med anledning av planerad utvidgning av Bergkvara småbåtshamn har Kalmar läns museum på uppdrag av Torsås kommun utfört en marinarkeologisk utredning av ett av vattenområdet beläget i inloppet till småbåtshamnen (se fig. 1). Syftet har varit att klarlägga om fornlämningar berörs av de planerade åtgärderna i vattnet, vilka omfattar anläggande av en ny pir med tillhörande brygga med båtplatser samt eventuell muddring ned till ett 0,5 meter under befintlig bottennivå inom den nytillkomna hamnbassängsytan. Planområdet omfattas av riksintresse för kulturmiljövården. Riksintresset grundar sig på bebyggelsemönster kopplade till samhällets historia med varvs-, rederi- och hamnverksamhet. Föreliggande rapport syftar till att beskriva det planerade arbetsföretagets konsekvenser för kulturmiljön under vatten inom angivet område Ansvarig för sammanställande av rapport har varit marinarkeolog/1.antikvarie Lars Einarsson, Kalmar läns museum. Metod Till grund för rapporten ligger förberedande litteratur-, kart- och arkivstudier. Därefter har okulära dykarbesiktningar utförts i det aktuella området. Materialet har studerats med avseende på såväl aspekter rörande den övergripande kulturmiljön som den fysiska bottenmiljön. Historisk bakgrund Mot bakgrund av Bergkvaras centrala roll som sjöfartscentrum, finns anledning att anta att vattenområdet kan hysa förekomster av fornlämningar. Då det rör sig om en hamnanläggning är de aktuella fornlämningstyperna främst vrak, pålningar, stenkistor, bryggor/kajer och kulturlager från stadigvarande mänsklig aktivitet. Bergkvara hamn har sedan mitten av 1700-talet varit en väl dokumenterad plats för aktiv seglation. I Bergqvara köping hade borgare från både Kalmar och Karlskrona rätt att driva handel. Handelsprivilegier för Kalmar, utformade av Gustaf II Adolf på 1620-talet, ledde till att Bergkvara underordnades stapelstaden som lydköping. Samtidigt legitimerades köpingens handelsfunktion (Alexandersson, sid. 7ff.). Vrak- och förlisningsuppgifter I fornlämningsregistret (Fornsök) finns flera uppgifter rörande vrak- och förlisningar i anslutning till Bergkvara. Även om dessa ligger utanför det aktuella undersökningsområdet, kan de tjäna som en indikation för potentiell fornlämningsförekomst. Galeasen Christine sjönk 1912, syd Fimpan. Galeasen Tärnan drev 1901 på grundet Flisan i Bergkvara hamn, sprang läck och sjönk. Skonerten Skidbladner strandade och blev vrak 1866 vid Mönstergrundet vid inloppet till Bergkvara. Skonerten Josephina grundstötte 1876 på Långgrundet vid Bergkvara, men togs av grundet och sjönk inne i hamnen. Jakten Christina drev 1872 iland vid Bergkvara hamn och blev vrak. Ångaren Astrea sprang 1875 läck och sattes på land vid Bergkvara. Jakten Virgo sjönk 1908 mellan Garpens fyr och Utgrunden. Skonert med okänt namn strandade 1884 vid norra udden av Magdaskär V om Garpen utanför Bergkvara. 1
Det maritima kulturlandskapets kunskapspotential Systematiserad kunskap om det maritima kulturlandskapet under vatten i vårt land är generellt sett mycket begränsad. Några fullständiga inventeringar av de maritima lämningarna finns inte. Medan den systematiska fornminnesinventeringen på land har en lång historia med början i det sena 1800-talet, är motsvarande inventering av undervattenslämningar obefintlig. Det föreligger därför ett stort behov av ytterligare inventeringar och besiktningar. Det är i synnerhet den kustnära inventeringen som bör prioriteras, då det är denna topografiska zon som är utsatt för det största exploateringshotet. Det mest fruktbara sättet att försöka spåra fornlämningarna under vatten är ofta att utgå från land. Arbetet kan ta sin början i arkiven, men naturligtvis också i landskapet vid stranden. Boplatserna och gravarna, bryggorna och borgarna ger en indikation om var ett vidare sökande skall påbörjas. Det faktum att kulturlandskapet under vatten, i motsats till det på land, i många fall undgått destruktiva förändringar orsakade av människan, gör att fyndmiljöerna under vatten ofta är anmärkningsvärt välbevarade och därför kulturhistoriskt värdefulla. Ytterligare en omständighet som sätter kulturlandskapet under vatten i en särställning, är de gynnsamma bevarandeförhållanden som råder i vissa sedimentationsområden (Einarsson, 2003). Vrak är utmärkta exempel på s k slutna fynd som kännetecknar en viktig del av undervattensarkeologin. Med ett slutet fynd menas ett arkeologiskt fynd som består av flera föremål som deponerats vid ett och samma tillfälle och på en och samma plats. Föremålen bildar på så vis tillsammans en funktionell helhet, ett sammanhang. Sammanhanget kan bestå av kända föremål som tidigare påträffats vart och ett för sig. När dessa föremål upptäcks tillsammans kan de plötsligt ge oss ny kunskap och ökad förståelse, eftersom de använts som redskap och symboler i samma miljö vid samma tidpunkt. Man skulle kunna säga att betydelsen av föremålen får en djupare mening, först då de sätts i relation till andra föremål och företeelser. En skeppsförlisning är ofta en villkorslös deposition av historisk information. Ingen har tid att med omsorg och målmedvetenhet välja ut vad som skall sparas för eftervärlden, och på så vis påverka bilden av sin samtid. Det är ofta fallet med de samlingar som finns bevarade på land. Under vattnet är bilden annorlunda. Vraket med sitt innehåll blir en oredigerad bild av en del av samhället. Vad som återstår är ett stumt källmaterial bestående av föremål som befinner sig så nära sin ursprungliga miljö som det överhuvudtaget är möjligt. Undervattensarkeologiska lämningar från historisk tid erbjuder särskilda möjligheter till jämförande studier med skriftliga källor. Arkeologin kan i dessa fall således bidra till att pröva riktigheten i de skrivna dokumenten i våra arkiv. Bevarandeförhållanden Salthalten i Östersjön uppgår i genomsnitt till 0,6 %. Längs Sveriges kust varierar den från som lägst ca 0,2 % i norra delen av Bottenviken till ca 1 % i södra delen av Öresund. Den generellt sett låga salthalten innebär att artrikedomen är mycket begränsad. För marinarkeologin är detta en positiv omständighet, eftersom flera av de organismer som bryter ned organiskt material av den anledningen inte kan existera i Östersjön. Förutsättningarna för arkeologiska lämningar under vatten att bevaras i Östersjön är därför goda. Havsbotten längs den svenska östersjökusten består generellt sett av tre bottentyper. Närmast land utgörs bottenmiljön generellt sett av s k ackumulationsbottnar. Dessa kännetecknas av svaga bottenrörelser där finkornigt sediment och lager av döda alger som samlas på grunda bottnar och skapa syrefria miljöer. Under senare år har ackumulationsbottnarna ökat i utbredning. Anledningen till den ökade ansamlingen av döda alger tros vara tillförseln av kväve 2
och fosfor i havet, vilket lett till övergödning. Erosionsbottnar bildas i områden med kraftiga vattenrörelser, t ex exponerade stränder och strömsatta sund. Där sköljs det finkorniga materialet bort och kvar blir ett grovt bottenmaterial i form av sand, grus och skalgrus. Transportbottnar utgör en gränszon mellan de ovan nämnda bottentyperna och fungerar ibland som en ackumulationsbotten och ibland som erosionsbotten. Maritima fornlämningstyper - en allmän genomgång Av de maritima fornlämningstyperna under vatten dominerar vrak, men det är långt ifrån den enda typen marinarkeologiska objekt. Rester av ett flertal andra lämningar kan spåras i landskapet under och vid vattnet. Man kan dela in dessa efter olika verksamhetsområden, t ex boende, gravsättning, handel, industri, försvar, fiske, kult/religion. Exempel på fornlämningstyper som kännetecknar vårt lands maritima kulturlandskap utöver vraken är boplatser vid vattnet, hamnanläggningar, stensättningar, pålningar, stenspärrar och rester av fast fiske. Sällan har anläggningarna haft enbart ett syfte. De ligger ofta i anslutning till varandra och har nyttjats som helheter. Gravarna ligger vid boplatsen, som ligger vid kajen, som ligger vid pålspärren, som ligger vid fiskeredskapet, som ligger vid vraket, o s v. Just de kulturhistoriska sammanhangen med stor kontinuitet över tid och rum utgör generellt sett en betydligt större kunskapskälla än enstaka, isolerade fornlämningar. Ytterligare typer av fornlämningar längs den svenska östersjökusten är stenspärrar, bomstängsel, labyrinter (invecklade stenformationer använda främst som sjömärken och/eller av rituella skäl), stenrösen, borganläggningar, drag (små grävda kanaler eller hålvägar som förbinder vattenområden, ämnade för forsla båtar över smala landtungor), kummel och båkar (enkla sjömärken av sten och trä). Spåren efter säl- och sjöfågeljakt återfinns i så kallade skjutskåren, uppbyggda värn av sten. Stenbrott, kajer och lastageplatser vittnar om industriell verksamhet och transithandel över vida områden. Husgrunder (s k tomtningar), kokgropar och båtlänningar (naust), d v s rännor eller upplagda stenmurar vid vattnet till skydd för båtplatser, utgör resterna efter hamnplatser och fiske i skärgårdslandskapet. Många av fornlämningstyperna har varit använda ända in i våra dagar. Deras allra äldsta ursprung kan därför vara svåra att lära känna. Även avfallslager från stadigvarande mänsklig verksamhet betecknas som fornlämningar. Som exempel kan nämnas lämningar under vatten i form av kritpipor, keramik och flaskor. Dessa påträffas ofta i vattnet i anslutning till naturhamnar längs våra kuster. Besiktningen under vatten Dykarbesiktningen genomfördes under vår/sommar 2012. Utgångspunkten var den befintliga piren som löper i väst-östlig riktning och ansluter till Dalskärsvägen (se A, fig. 1). Besiktningsarbetet under vatten utformades som en stråksökning tvärs hamninloppet. Regelbunden sticksondering utfördes längs de besiktade stråken. Horisontalsikten under vatten uppgick vid besiktningstillfället till c a 3 meter. Temperaturen var c a + 10 o C. Bottentopografin är slät till sin karaktär. Sedimentet utgörs av sand och finkornigt grus under ett ytligt skikt av mörkfärgat sågspån. 3
Resultat Inga indikationer för objekt och anläggningar av fornlämningskaraktär kunde konstateras inom området för den planerade piranläggningen och eventuell muddring. Bottenmiljön präglas av en avsaknad av avvikelser från sin generellt släta karaktär, sannolikt huvudsakligen till följd av sitt exponerade läge för vind- och vågerosion från öster. Det underliggande sedimentets karaktär kännetecknas av relativt hårt packade lager av sand och grus. Sammanfattning Kalmar läns museum har på uppdrag av Torsås kommun utfört en marinarkeologisk utredning om påverkan på den marina kulturmiljön under vatten, med anledning av planerad utvidgning av Bergkvara småbåtshamn inom området fastigheten Bergkvara 2:1, Torsås kommun, Kalmar län. Utredningen har inte påvisat någon förekomst av objekt eller anläggningar av fornlämningskaraktär inom undersökningsområdet, vilka skulle kunna utgöra ett hinder för den planerade exploateringen. I händelse av att eventuella lämningar av fornlämningskaraktär trots allt skulle påträffas, skall pågående arbete omedelbart avbrytas och antikvarisk myndighet underrättas. Tillstånd enligt kulturminneslagen för fortsatt exploatering av området utfärdas av Länsstyrelsen i Kalmar län. Referenser Alexandersson, G. 1996 Segelfart och skeppsbygge i Bergkvarabygden 1815-1950. Bergkvara. Einarsson, L. 2003 Marinarkeologi i Sverige. I Östersjöns skatter det dolda kulturlandskapet. (red. Djerw, U. & Rönnby, J.) Sandviken. Fornsök Topografiskt arkiv www.fmis.raa.se Kalmar län museum. Vatten- och samhällsteknik AB 2011 Detaljplan för del av fastigheten Bergkvara 2:1, Bergkvara småbåtshamn, Torsås kommun, Kalmar län. Planbeskrivning och genomförandebeskrivning. Vrakregister 1990 Privat vrakregister upprättat av Stefan Fransson 4
Tekniska och administrativa uppgifter Kalmar läns museums dnr: 39-616-10 Ert dnr: 08/BN0187 Uppdragsgivare: Torsås kommun. Landskap: Småland Kommun: Torsås Socken: Söderåkra Vattenområde: Södra Kalmarsund