Ytbehandling. Ytbehandling är ett gigantiskt område med en mängd produkter man kan använda och tillhörande fallgropar för hur man ska använda dom. Det är svårt att säga något helt generellt då det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till. Till exempel suger träslagen olika mycket, hårdare mindre än mjukare och blir följaktligen mättade fortare. Och en putsad ( =uppruggad) yta suger mer än en skuren eller hyvlad. Föremålen i sig påverkar också vilken ytbehandling man väljer. En matbordsskiva vill man ha en hård yta på som är lätt att torka av, medans man för ett väggskåp väljer det mest estetiska. Man får helt enkelt lära sig att läsa ytan och arbeta med ytbehandlingen tills man är nöjd. Behövs det ytbehandling över huvud taget? Det är inget måste men det ger skydd mot smuts, väta och slitage och det är stor skillnad rent estetiskt. Här följer några råd för de miljövänliga ytbehandlingar som är att föredra. Linolja. Lin är ett av våra äldsta kulturväxter. Man har växtförädlat fram två olika sorters lin. Oljelinets lite större frökapslar är fyllda med oljerika frön och av spånadslinets fibrer i de höga stjälkarna kan man göra textilier. Bra kvalitet får man vid kallpressning. Man kan behålla oljan rå eller koka den (idag innebär det 120-130 grader. Den kokar egentligen vid 280 grader). Torkningshastigheten ökar genom upphettningen, och även av tillsättning av torkmedel och tillförsel av syre. Linolja är en härdande olja, man kan alltså få en riktigt bra hård yta. Den kokta oljan torkar fortare än rå, men gulnar mer. Den råa har lite mindre molekyler och tränger in och fäster bra vid underlaget. Den råa bör inte användas utomhus då den kan börja mögla, däremot kan man grunda med rå och fortsätta med kokt. Ett sätt att korta ner torktiden är att soloxidera den råa oljan. Häll ca 1 cm olja i ett vitt kärt, lägg en glasskiva med lufthål över och ställ kärlet i starkt solsken ca 1 vecka. Rör om då och då. Oljan bleknar (blir nästan genomskinlig) och blir föroxiderad, vilket förkortar torktiden betydligt. Linoljan är lätt att bättra på vid skada, det är bara att putsa och lägga på ny olja. (Jämför med ett hack i en plastlackad matbordsskiva. När det kommer ner fukt när man torkar av bordet mörknar det fult runt hacket.) Linoljan bör förvaras i väl tillslutna fulla kärl för att inte oxidera för mycket och bli seg. För att få oljan lite mer lättstruken kan man tillsätta balsamterpentin. Vissa tillsätter 50% terpentin i första strykningen av kokt linolja för att den ska tränga in bra.
Varning för att linoljan kan självantända. En hopknycklad trasselsudd indränkt med olja självantänder inom några timmar. Se till att lägga trasor i plåttunnor avsedda för det, eller indränkta i vatten i glasburkar, eller elda upp dom direkt. Arbetsgång: Lägg på flödigt med pensel. Låt vila en kvart, torka bort överflödig olja (trasan kan självantända!) och låt sen ytan vila över natten. Om man glömmer att torka bort överflödet så blir det en kraftig rynkbildning på ytan. (Kan tas bort med terpentin.) Om ytan är putsad kan du ta ett fint sandpapper ( 180 eller gärna finare) och dra av lätt det som har rest sig vid vätningen med olja. Man kan också putsa med våtslippapper i olja. Var då noga med att torka bort alla sliprester som annars gör ytbehandlingen grumlig. Lägg på ny olja, låt suga in ca en kvart och torka av överflödet. På detta sätt fortsätter man tills man är nöjd med mättnaden. Man kan lägga på tunnare med en trasa än med pensel om man vill. Är ytan riktigt mättad suger den inte in något av den nya oljan. Ofta nöjer man sig med att lägga på 2-3 gånger men till exempel mindre föremål som knivskaft kan man till och med låta stå i en burk med olja och dra åt sig. Ljusa träslag gulnar ju mer olja man lägger på. Till sist borstar man ytan med tagelborste eller gnider den med trasa, smörpapper eller fårskinn. Värmen och friktionen ( man ska borsta ganska kraftigt ) gör att ytan härdar mer och blir hårdare och det blir också blankare. Några tillverkare: Wibo Färg, istället för lösningsmedel använder de andra tunnare oljor. Claessons trätjära, magrare olja än Wibos, upphettas inte lika högt.
Standolja. Om man upphettar linolja utan syre till 275-300 grader så polymeriseras den, blir som sirap. Man kan tillsätta en skvätt standolja, ca 5 %, i oljefärger för att få en starkare yta, mer väderbeständig till exempel på plåttak. Den ger också färgen bättre utflytning och ökad glans. Den ökar också beständigheten. Tungolja. (Kinaolja, kinesisk träolja) Tillverkas av nötterna från Tungträdet som pressas ( ibland används även barken men bästa kvalitén av nötterna så köp av seriös tillverkare). Förr var den vanlig på båtar. Linolja är känslig för alkaliska ämnen ( tänk på avlutade möbler) men Tungoljan är okänslig för det. Fram till 1930 saknades ersättning för den så den var vanlig. Den torkar väldigt mycket fortare än linolja. Man hade den som tillsats i lacker och oljor. En vanlig blandning var 70% linolja plus 30% Tungolja, den torkar bra och blir stark men användningen för oss är snarast att använda den som torkmedel och då bara en liten skvätt. Ren tungolja torkar på några timmar men den torkar för fort och fäster dåligt. Att vi vill använda oss av tungoljan som torkmedel beror på att den är mindre giftig än sickativ (torkmedel) Balsamterpentin. Löser fett. Är framställd från barrträd. Ju mer man exponerar sig för det, ju större risk att bli allergisk. Det är deltatrecaren som är allergiframkallande. I balsam terpentin utgör det 0,3 %. Sulfatterpentin innehåller mycket mer deltatrecaren, 30 40 %. Är en biprodukt från pappersmassa av svenska tallar. Målarterpentin är lacknafta med doftämnen tillsatta för att påminna om terpentin. Varning! Citrusterpentin innehåller ingen deltatrecaren utan andra terpenner: limonider. Lacknafta innehåller aromater. Tillverkas från petroleum (tjockolja). Gör färgen sprödare än terpentin. Ger skador på nervsystemet. Alifatnafta är renat från aromater och kan ibland vara ganska luktfri, men är ej så bra på att lösa färg.
Linoljefärg. En tålig stark färg som tränger väl in i underlaget och har bra vidhäftningsegenskaper och som åldras vackert där det slits. Den kan förtunnas med terpentin. Linoljefärgen torkar genom oxidation med luftens syre. Man kan använda både rå eller kokt kallpressad linolja. Arbetsgång: Kvistar bör strykas tunt med kvistlack eftersom de innehåller mycket kåda och hartser som färgen inte fäster så bra på. Grunden har till uppgift att ge en god botten för färgen och att den suger jämnare. Använder man sig av terpentin så bör grunden vara magrare än följande färglager dvs innehålla mindre olja, gärna i förhållandet hälften hälften, men vissa målare drar ner på terpentin och har 5-10 % bara. Andelen pigment kan vara ca 10-15 % för träet suger in oljan och kan ta en del av bindeförmågan. Vanliga pigment i en grund är ljusa pigment som kommer att lysa igenom nästa färglager eller rent vitt som hälften hälften med zinkvitt och titandioxidvitt. Använd en mortel och blanda pigmentet med lite olja till en pasta först innan du tillsätter mer olja till lagom konsistens för att kunna strykas. Ofta mortlar man för kort tid och färgen förblir grynig. Minst en kvart!. Det är bra att hälla upp färgen i burk och fortsätta blanda den med en mixer eller speciell färgvisp, gärna 20 minuter till. Den kan också få stå och vila en stund innan man målar. Låt torka minst ett dygn, känn på färgen att den är torr. (Fullt härdad blir den först efter ca 1-3 månader). Man kan göra en försiktig puts med fint sandpapper för att jämna till ytan mellan varje färglager. Vik ett sandpapper i tre och slipa för hand. Var extra försiktig med kanter för att slippa putsa igenom. Lager två kan du ha den färg du har tänkt dig (stryk upp på provbit när du provar dig fram med en blandning av pigment, eller bara ett pigment) eller rätt pigment men en ljusare ton. För att underlätta torkningen och snabba på den kan man ha i sickativ men max 2-4% annars blir det motsatt verkan. När färgen är torr är den mörkare än när den målas, särskilt umbror mörknar vid torkning. Använd ca 30-40 % pigment. Använd gärna anstrykare och jämna sedan ut färgen med moddlare. Lager tre ca 50 % pigment. Pigmenten är ju mycket olika täckande, men medel är lika mycket pigment som olja. Borsta upp med tagelborste eller gnid med trasa, smörpapper eller fårskinn. Prova att ytan håller för det, den ska vara torr. Man kan också måla väldigt laserande, prova dig fram med liten mängd pigment.
Människan målade med jordpigment på redskap och i grottor redan för 35-40000 år sedan. Man band pigmenten i animaliskt fett. I egyptiskt, grekiskt, tidigt kristet och bysantinskt måleri blandade man pigmenten i en tempera av vatten och ett limämne som till exempel äggula, vax eller kasein. Tempera har alltså använts i flera tusen år. Äggoljetempera användes fram till mitten av 1900-talet då färgfabrikanterna framställde syntetiska färger i större omfattning. Äggoljetempera. En miljövänlig billig och slitstark färg som åldras mycket vackert. Äggoljetemperan är en emulsion av linolja ägg och vatten, där ägget fungerar som emulgator och gör att oljan och vattnet kan blandas. Det finns mänga recept på både magra och feta emulsioner, den vanligaste är nog 1 del ägg 1 del linolja 2 delar vatten Men vissa tar enda upp till 20 delar vatten vilket ger en extremt mager ytbehandling som får upprepas många gånger. Äggoljetemperan är en färskvara som är känslig för bakterietillväxt. Det gäller att ha rena kärl, tillsätt gärna några droppar terpentin först som får rinna runt. I blandningen kan man också tillsätta en droppe spikolja (lavendelolja). Destillerat vatten gör att det håller längre. Arbetsgång: Man kan blanda pigmenten med vatten och förvara dom länge i tättslutna kärl. En del låter blandningen stå över natten bara. Ta en glasburk till exempel en olivburk som är hög och smal. Knäck i hela ägget. Använd KRAV-ägg de ger bäst resultat. Tillsätt lika mycket kallpressad linolja och skaka ihop, eller använd mixerstav. Tillsätt vatten lite i taget under ständig omrörning. Du kan räkna bort det vatten som du blötte upp pigmentet med. Tillsätt och mixa pigmentvattnet till önskad täckbarhet och strykbarhet. Prova på
provbit. Om man gör för täckande färg orkar inte bindemedlet hålla allt pigment utan det grusar sig, det är bättre att lägga på många lager. Gör en första grundning. (Man kan också använda emulsionen utan pigment.) Använd anstrykare och sen moddlare, men arbeta inte för länge med färgen, vattnet har dunstat efter ca 10 minuter och det blir svårare att stryka och kan till och med täcka dåligt. Stryk tunt! Yttorkar relativt fort på ca 2-8 dagar. Lätt puts. Gör minst 3 strykningar. Vänta 1-2 veckor och borsta upp med tagelborste. (Väntar man för länge går det trögare.) Brukbar efter ca 3 veckor. Men blir genomhärdad först efter ca 0,5-1 år. Man kan också ta torra pigment i mortel och blanda med emulsionen på liknande sätt som man tillreder linoljefärg. Huvudsaken man inte får en grynig färg som släpper korn utan är väl blandad. Penselvård. Det är mycket viktigt att tvätta bort all färg annars blir penseln hård. Undvik starka lösningsmedel. Oljefärg och äggoljetempera tvättas bort med ljummet vatten och såpa. Pigment Pigmentet är färgämnet som ger färgen kulör. Från början hade man endast jordfärger och var ganska begränsad vad gäller kulör. I modernare tid har industrin tillverkat pigment på kemisk väg och urvalet har blivit större. Jordfärger Ockra, Innehåller järnhydroxid, är varmgula och kan variera i färgton.vid upphettning av ockra blir färgen mörkare och rödare. Terra di siena, innehåller järnhydroxid och aluminiumsilikat och ger en brungul transparent färg. Bränd terra är rödbrun. Engelskt rött, är järnoxid och har en röd ton. Den kan ha olika namn och olika nyanser. (persiskt rött, indiskt rött, venesianskt rött m.fl)
Grönjord, innehåller itill stor del järnaluminiumsilikat och har en brungrön transparent färg. Kasserbrunt, (van Dyckbrun) innehåller brunkol. Den är mörkt brun och transparent. Används ofta med vattenlösligt bindemedel. Umbra, innehåller järn och manganföreningar och finns i brun, grön eller grå färg alla ganska dunkla. Bränd umbra ger en mörkt brun färg. Krita, kalciumkarbonat lämpar sig inte till linoljefärg förutom som fyllnadsmedel den har dålig täckförmåga. Används däremot till limfärg. Kimrök, sot som framställs genom ofullständig förbränning av olika organiska ämnen. Kimrök är ett svart pigment som ger en kall gråblå ton. Bensvart, benkol ett annat svart pigment som är laserande. De syntetiska pigmenten är oräkneliga och började framställas i början av 1700- talet. Järnblått, ferriferrocyanid, kallas också pariserblått, berlinerblått, miloriblått eller preussiskt blått. En mörk intensiv blå färg från 1704. Samma pigment utblandad med vitt och fyllnadsmedel säljs som Dalablått. Pigmentet påskyndar torkningen i oljefärg. Ultramarinblått, natriumaluminiumsilikat en intensiv blå med dragning åt rött. Ultramarin kan framställas av stenen lapis lazuli men har ett mycket högt pris. Kolmomonoxidgrön, oxid av metallen krom. Mörkt grön och mycket täckande. Började tillverkas i mitten på 1800-talet. Caput Mortum, framställs som en biprodukt vid svavelsyratillverkning. Röd blå. Mfl.
Schellack. Utvinns främst i Indien. Ett harts som erhålls som avsöndring från olika träd under inverkan av sköldlöss. Schellack är en förhållandevis ganska spröd och ej så motståndskraftig harts som löser sig i sprit (99,5% industrisprit). Det finns olika kvalitéer t.ex lemon, recto, superfine och även blekt schellack varav en del innehåller vax. Framförallt används den vid renovering av antika möbler som ofta är bonade eller franskpolerade.
Vax. Det finns att köpa många olika fabrikat. En hållbar vax kan man blanda själv av 2 delar bivax, 1 del carnaubavax, 1 del japanvax eller 2 delar bivax, 1 del carnaubavax och spä med balsamterpentin till en krämig konsistens. Linolja kan även tillsättas som en del i en vaxblandning. Man kan också blanda ett enklare vax av 1 del bivax och ½ del kokt linolja och balsamterpentin. Smält bivaxet försiktigt i vattenbad och tillsätt linoljan, spä med balsamterpentin tills konsistensen blir tandkrämstjock. För att lättare kunna stryka ut ett hårt vax kan man försiktigt värma det lite eller förtunna med terpentin. Vax ger framför allt en annan estetisk upplevelse än linolja som är vätande och ger ett större djup. Ytan blir glattare och glider bra. En vaxad yta är inte så tålig mot väta och värme, passar alltså inte så bra på ett matbord till exempel. Arbetsgång. Lägg på vax med trasa så tunt du kan. Vila över natten om inte annat anges på förpackningen. Lägg på ett lager till om det behövs, för mycket vax blir kletigt. Låt vila. Gnid eller borsta upp ytan till en fin lyster. Andra transparenta ytbehandlingar kan bestå av tvålflingor, såpa mm