Ytbehandling i. skolans träslöjd.

Transkript

1 Lärarutbildningen Grundskollärare poäng. Ytbehandling i skolans träslöjd. Examensarbete 10 poäng. Framlagt vid instutitionen för estetiska ämnen VT 96. Stefan Wallgren Tr/Met/Hi Roland Nilsson Tr/ Met/Ma 1

2 Sammanfattning I vårt examensarbete har vi försökt ta reda på vilka ytbehandlingsmetoder som är lämpliga att använda i skolans träslöjd, vad dessa ytbehandlingsmetoder innebär, hur man går till väga när man arbetar med ytbehandlingsmetoderna och hur man som lärare kan organisera ytbehandlingsarbetet i syfte att att göra ytbehandlingsarbetet så smidigt som möjligt och för att göra eleverna intresserade av ytbehandlingsarbetet. För att ta reda på vilka ytbehandlingsmetoder som används i skolorna har vi intervjuat elva stycken slöjdlärare i Umeå-området och förhört oss om deras arbete med, och åsikter kring, ytbehandling i skolslöjden. Den vanligaste ytbehandlingsmetoden i skolan var att använda någon typ av olja - paraffinolja eller linolja. Vid färgsättning använde man i huvudsak vattenbaserade färger. Man använde ett fåtal metoder som var enkla att arbeta med och som eleverna lätt fick ett lyckat resultat med. Mera tekniskt krävande ytbehandlingsmetoder som ibland kan ge tex bättre hållfasthet eller bättre estetiskt resultat, användes mycket sällan. Efter att ha talat med personer som är kunniga i ämnet och efter litteraturstudier har vi med utgångpunkt från våra intervjuer gjort en sammanställning av de material och metoder som vi tror är lämpliga att använda i skolslöjden. Sammanställningen innefattar olika redskap, vad olika oljor och lacker innehåller, när det är lämpligt att använda de olika metoderna och hur man går till väga när man arbetar med ytbehandlingsmetoderna. Vi hoppas att vi med vårt arbete skall kunna inspirera och vägleda andra till ett lyckat ytbehandlingsarbete. 2

3 Innehållsförteckning. Inledning... 4 Bakgrund... 4 Syfte och frågeställningar... 5 Metod Avgränsningar... 5 Material och metoder för ytbehandling... 6 Förberedelse för ytbehandling Verktyg... 8 Innehåll och kvalité i lacker, färger och oljor Vattenburna klarlacker och färger...11 Lösningsmedelsburna klarlacker och färger...13 Oljor Oljefärger...18 Lasyrer Betser Vax Lathund...23 Ytbehandlingsrummet...24 Ytbehandlingsvägg...25 Hjälpmedel för ytbehandlingsarbeten...26 Inspiration och planering...29 Resultat av intervjuer Sammanställning av intervjuer av elva slöjdlärare Slutsatser och kommentarer Ordlista och register Källförteckning Bilagor...42 Bilaga 1. Instruktionsblad...42 Bilaga 2. Intervjufrågor

4 Inledning Bakgrund. Alla produkter som görs i trä brukar ytbehandlas på något sätt. Ytbehandlingen kan ha olika syften beroende på vad man skall använda den ytbehandlade produkten till. Man kan ytbehandla träet av estetiska skäl som tex för att ge träet en blank fin yta, för att framhäva träets textur, för att ge djup och lyster åt träytan, för att träet inte skall gulna i solen eller för att färgsätta ytan i någon snygg färg. Man kan också ytbehandla av praktiska skäl som att ge träet en hård och tålig yta, förhindra smuts att fastna i träets porer, skydda träytan mot repor och märken, förhindra uttorkning, skydda träet mot solen eller impregnera träet mot röta, mögel, insektsangrepp. De flesta ytbehandlingsmetoder fungerar både estetiskt och praktisk. Det händer ofta att man har ett speciellt användningsområde för produkten som skall ytbehandlas. Vid sådana tillfällen måste man välja en ytbehandlingsmetod som är lämplig för produktens användningsområde i annat fall förlorar ytbehandlingen sin funktion. Har man höga hållfashetskrav på produkten kan en bra ytbehandlingsmetod förlänga produktens livslängd många gånger om, och andra sidan kan man förkorta produktens livslängd med en felaktig ytbehandling. I extrema fall kan det vara bättre för träet att vara helt utan ytbehandling än att ha en felaktig ytbehandling. I skolslöjden är en lyckad ytbehandling avgörande för intrycket av den tillverkade produkten. En felaktig ytbehandlingsmetod och en misslyckad ytbehandling kan lätt förstöra en lång tids arbete på en i övrigt fin produkt. I dagsläget finns det en mängd olika ytbehandlingsmetoder för trä och det fortsätter att utvecklas nya produkter och metoder för ytbehandling hela tiden. Det har vuxit fram en färg och ytbehandlingsdjungel där man som lekman har svårt att veta vilken ytbehandlingsmetod som lämpar sig bäst för att uppnå de krav man har på produkterna. Något som ytterligare krånglar till ämnet är att det finns många ytbehandlingsmetoder som fungerar utmärkt inom industrin eller för någon som har stor erfarenhet av ytbehandling men som på grund av tekniska, miljömässiga, eller ekonomiska skäl inte lämpar sig i skolslöjden. Som blivande slöjdlärare har vi insett våra bristfälliga kunskaper inom detta område. Vi vill med detta arbete ge oss själva en baskunskap om ytbehandlingsmetoder och ytbehandlingsprodukter som kan vara lämpliga att använda i skolslöjden och i vår kommande slöjdlärarprofession. Genom vårt kunnande kan vi lättare inspirera och vägleda eleverna till ett lämpligt val av ytbehandlingsmetod. Vi vill också försöka förmedla denna nyfunna kunskap via detta kompendium. Det finns ett stort utbud av material och litteratur om ytbehandlingsmetoder. Det material som finns är dock inte skolanpassat utan vänder sig till professionella hantverkare eller personer med ett specialintresse för målningmetoder som exempelvis marmorering eller ådermålning. Den litteratur vi funnit om ytbehandling är dessutom gammal och förlegad. Litteraturen innehåller ofta äldre produkter som som inte längre är aktuella för skolslöjden men saknar de nya produkter och metoder som utvecklats på senare år. För skolan saknas det ett pedagogiskt material där elever och lärare enkelt och smidigt kan ta reda på vilken ytbehandlingsmetod som lämpar sig bäst för det ändamål eleven har på produkten. 4

5 Syfte och frågeställningar. Syftet med vårt arbete är att undersöka vilka ytbehandlingsmetoder som är lämpliga att använda i skolslöjden samt redogöra för hur man använder dessa ytbehandlingsmetoder. En ytterligare del av syftet är att ta reda på i vilka sammanhang ytbehandlingsmetoderna är lämpliga att använda. Vår förhoppning är att vårt arbete skall kunna fungera som en handledning för lärare och elever där lärare och elever lätt skall kunna se vilken ytbehandlinsmetod som är lämplig att använda och hur man går till väga när man arbetar med den ytbehandlingsmetoden. Frågeställningarna blir då: -Vilka ytbehandlingsmetoder är lämpliga att använda i skolans träslöjd? -Hur kan man strukturera utbudet av ytbehandlingsmaterial? -När är det lämpligt att använda ytbehandlingsmetoderna? -Hur kan man inspirera eleverna och göra ytbehandlingsarbetet så smidigt som möjligt? -Hur kan ytbehandlingsarbetet organiseras i slöjdsalen? Metod Vi har intervjuat 11 st träslöjdslärare i Umeå komun som vi frågat och diskuterat med om vilka ytbehandlingsmetoder och vilka produkter de anser vara lämpliga att använda i skolslöjden. Vi valde att göra en muntlig intervju på plats i slöjdsalen för att vi skulle kunna få se ytbehandlingsytrymmets storlek, tillgång på material och utformning. I en intervju i slöjdsalen tror vi att man lättare får en bild av varje enskild lärares syn på, och arbete med, ytbehandling. På så sätt fick vi också lite idéer och uppslag om hur man skulle kunna arbeta med ytbehandling och färg i skolan. Vi har läst och bearbetat litteratur angående ytbehandling samt använt oss av våra egna praktiska erfarenheter innom området.vi har också intervjuat och rådfrågat Carl Johan Lindelöf på färgtema i Umeå. Avgränsningar. Svaren på frågeställningarna om de olika ytbehandlingsmetodernas lämplighet kommer att vara mycket subjektiva eftersom det finns flera rätta svar. Vi har inte försökt komma fram till vilken ytbehandlingsmetod som är bäst eller sämst i skolan utan vi vill se vilka material och metoder som används i skolan, samt se vilka likheter och skillnader det finns i olika slöjdlärares val av ytbehandlingsmaterial. Det är ju trots allt slöjdläraren som bestämmer vilket material som skall köpas in till skolan utifrån de ekonomiska ramarna och utifrån de metoder och material läraren tycker fungerar för eleverna i just den skolan. Det finns en mängd olika ytbehandlingsmetoder som vi inte kommer redovisa i denna uppsats därför att vi anser att de av tekniska, ekonomiska, tidsmässiga eller miljömässiga skäl inte lämpar sig i skolslöjden. De flesta av de ytbehandlingsmetoder som används inom industrin kommer vi inte att ta upp och samma sak gäller många av de ytbehandlingsmetoder som var vanliga det forna tiders Sverige. Skulle vi ta upp alla tänkbara ytbehandlingsmetoder skulle vårt kompendium bara bli ett i raden i den "ytbehandlingsdjungel" vi vill reda ut. Vårt arbetet innehåller flera upprepningar. Syftet med dessa upprepningar är att läsaren skall kunna gå in på ett ämne som intresserar denne och lätt förstå vad det handlar om. 5

6 Material och metoder för ytbehandling. (Av S Wallgren.) Förberedelse för ytbehandling. För att nå ett riktigt bra ytbehandlingsresultat krävs ett noggrant förarbete. Många tror att man med hjälp av ytbehandlingen kan gömma slarv och skador på produkten. Sanningen är att man ofta i stället framhäver slarv och skador med ytbehandlingen. Smuts och damm kan ge missfärgningar, ojämn yta eller hindra lackskiktet att fästa på underlaget ordentligt. Putsning. Vill man ha en slät och fin yta måste man putsa produkten ordentligt med slippapper. Det är naturligtvis upp till var och en hur noga man vill vara med slipningen, det beror på produkten och produktens ändamål. Lämplig kornstorlek (grovlek) på slippapper för sista putsvarvet för att åstadkomma normal möbel finish är ca För mindre slöjdalster som tex svep och knivskaft där man ibland vill ha en mycket fin och len yta kan man använda våtslippapper Våtslippapper är oftast mörkgrått. Torrslippapper används mest på spacklade eller målade ytor och är oftast vitt. Runda alltid av alla hörn och kanter med slippapper. Mjuka träslag rundas mer än hårda. Man rundar av hörnen för att minska risken för skador och urslag och för att ytbehandlingens skyddande film lättare skall täcka över hörn och kanter. Spackel. 1 Bild 1. Spackel med tillbehör. 6

7 Spackel används för att för att fylla ut sprickor och urslag och för att jämna ut ytor innan man målar. Spackel finns för en mängd olika ändamål i en mängd olika material. Det spackel som är intressant för oss är olika typer av snickerispackel. Det finns syntetiska snickerispackel uppbyggda av alkyd, akryl eller latex och spackel som är uppbyggt av mineraler som krita eller fin sand, sk sandspackel. Vissa spackel är gjorda för att övermålas och är inte färgade för att likna träet, andra spackel finns i olika färger som man kan anpassa så det liknar träets textur. En del spackel kan vara svåra att få en täckande ytbehandling på. Tänk igenom vad du har för krav på spacklingen, läs igenom informationen på spackelförpackningen om spacklets användningsområden för att se om det passar dina krav. Om man inte behöver stora mängder spackel kan man tillverka sitt eget spackel genom att blanda trädamm eller fint spån med vanligt trälim så man får en trögflytande spackelmassa. Man måste dock vara försiktig med att inte ha för stor del lim i blandningen eftersom detta gör att limmet kommer att synas om man har en genomskinlig ytbehandling. Shellack kan användas som ett spackel. Shellack är ett harts som utvinns från stora kolonier med sköldlöss. Det finns i stavar med olika färger som man smälter ner i de sprickor eller urslag man vill fylla igen. Shellack kallas också för kvistlack. Kvistlacken späds med sprit och används på kvistar och andra kådrika ställen för att binda kådan innan man ytbehandlar. Shellack finns också i flytande form och kan då användas som ytbehandling. Ytbehandling med shellack kallas ibland för fransk polering, det är en gammal ytbehandlingsmetod som är mycket tidsödande. ( Hemslöjdskonsulenterna i Kalmar län. Ytbehandling, s 10f, 15.) Hårt vax finns i olika färger som kan anpassas till träets textur och används som utfyllnad i sprickor och urslag. Vattenstrykning. För att uppnå ett bra ytbehandlingsresultat bör man vattenstryka produkten innan man ytbehandlar. Man stryker på lite vatten på träet med en fuktig trasa eller en svamp. Vattenstrykningen gör att träets fibrer reser på sig. När träet torkar efter ca 10 minuter putsar man lätt med ett fint sandpapper eller trollull och tar bort de resta fibrerna. Maskering. Ytor eller detaljer där man inte vill att färg eller lack lägger sig bör maskeras med speciell maskeringstejp. Är det stora ytor man inte skall ytbehandla kan man maskera med en fasttejpad tidning. boardskiva eller dylikt. Ytor där man senare skall ha lim bör man också maskera för att limmet skall fästa ordentligt. Maskera inte så lång tid före ytbehandlingen och låt inte den maskerade produkten stå i solen så det blir svårt att få bort tejpen. 7

8 Verktyg. Penslar. Den vanligaste metoden att ytbehandla är att pensla. Att pensla fungerar i de flesta lägen om man inte har extrema krav på ytan. Det viktigaste för att nå en lyckad ytbehandling med pensel är att använda en bra pensel och att i största möjliga mån dra penseln i träets längdriktning. Lacka i flera lager och slipa ytan mellan varje lager. Penslar finns i många olika kvalitéer och i många olika utföranden. Det som främst avgör penslarnas kvalitet är borstmaterialet, borstens fastsättning och borstens längd. Svinborst är det vanliga borst som anses ha bäst kvalité. Svinborsten känns igen på att borsten är koniska och tunnare i ena änden. En annan vanlig typ av borst är hästtagel. Syntetiska borstmaterial har under senare år konkurerat allt framgångsrikare med naturborsten. Generellt kan man säga att man bör använda naturborst till oljefärger och lösningsmedelsburna lacker medans man kan använda syntetiska borst till vattenburna ytbehandlingsmetoder. Skall man inte använda penslarna under en längre tid bör man smörja in borsten med vaselin för att de skall behålla sin spänst och inte torka ut och bli spretiga. Lackpenslarna är specialpenslar för klarlack och lackfärg. De är gjorda för att kunna hålla mycket färg i borsten. Borstytan är svagt oval till formen, som en blandning mellan flatoch en rundpensel. Flata penslar brukar kallas moddlare. De används för att jämna ut pålagd färg och kan inte hålla så mycket färg i borsten. Smala flata penslar används för lackning på svåråtkomliga ställen och för lackning av småsaker. Flata penslar kan också vara böjda längst fram för att man lättare skall komma åt på svåråtkomliga ställen. Dessa penslar kallas då för elementpenslar. Penslar med rund borstyta brukar kallas anstrykare. De är lämpliga att använda vid målning av små ytor och för målning av angränsande ytor där man bara vill måla en yta. Riktigt små runa penslar kallas för sparpenslar. Bild 2. Olika penslar 8

9 Roller Roller fungerar bra på stora jämna ytor som tex olika spånskivekonstruktioner. Målningsrullen kan vara gjord i syntetfiber, skumplast, plysch eller lammskinn. Syntetrullen passar bäst till vattenburna färger, plyschrullen är bäst till alkydlack och fernissa och lammskinnsrullen passar bäst till vägg- och tak- alkydfärger. Ju slätare struktur på ytan man vill ha desto kortare borst måste det vara på rullen. För att rollningsarbetet skall gå smidigt bör man använda ett färgtråg till rollern. Planstrykare. Bild 3. Roller. Planstrykaren har en utbytbar dyna i plysch i olika bredder.den är enkel att an vända och lätt att tvätta. Planstrykaren passar bäst på plana ytor och ger lätt ett jämnt resultat utan synliga ränder eller penseldrag. Spruta. Bild 4. Planstrykare. Har man möjlighet är sprutmålning/lackering ett bra alternativ om man har krav på resultatet. Många detaljer och avancerade former är svåra att komma åt på ett smidigt sätt med pensel eller roller, de kan då vara lättare att sprutlackera. Är man duktig på att sprutlackera ger det också ett bättre resultat än pensel och roller. Vi rekomenderar vattenbaserade färger och lacker för sprutlackering eftersom rengöringsarbetet blir så mycket enklare. Svamp Det finns både natursvampar och syntetiska svampar. De är enkla redskap och används mest vid linoljning eller betsning. Svampar används ibland också vid olika typer av strukturmålning. Natursvamparna är bättre på att hålla färg och ger också oftast ett intressantare mönster vid olika typer av svampmålning än syntetsvamparna. ( Flink, M. Johansson, R. av Petersens, P, Måla och Tapetsera.,!982. s 15 ff. Björnlund, L, Måla nytt och gammalt, s 13ff.) 9

10 Innehåll och kvalité i lacker och oljor. Moderna färger och klarlacker är till stor del uppbyggda på liknande sätt. Huvudbesåndsdelarna i alla färger och lacker är: -Bindemedel, bildar en sammanhängande hinna och fäster mot underlaget och binder samman pigmentet i färger. Exempel på bindemedel är alkyd. akryl, latex, akrylat, linolja, mfl. Ofta benämner man färgtyperna efter bindemedlet, tex linoljefärg, akrylatfärg, osv. -Lösningsmedel, löser bindemedlen, avgör hur trög eller lättflytande lacken skall vara och hur lacken härdar eller torkar. Man förtunnar färgen/lacken och tvättar verktygen med lösningsmedlet. Lösningsmedlet kan vara vatten, lacknafta, thinner, aceton terpentin, mfl. -Pigment, Finns bara i färger och är det pulver som ger färgen dess kulör. Pigmentet skyddar också träet mot ultraviolett solljus. Har man snålat med pigment blir färgen laserande och träådringen syns igenom färgen. Färger och klarlacker innehåller dessutom ofta olika tillsatsmedel som reglerar olika egenskaper. Tillsatsmedel finns för att reglera tex förtjockning vidhäftningsförmåga, mjukhet, glansen, motståndsförmåga mot svamp, röta, mm. ( CJ Linderlöf intervju. B von Tell Ytbehandling 199o, s 29ff.) Kvalité. Olika tillverkare kan ha olika hög kvalité på ingredienserna i deras klarlacker, färger eller oljor. Dåliga ingredienser kan medföra tex att lacken /färgen fäster dåligt, att den klumpar sig, har dålig hållfasthet, etc. Oljor kan innehålla olika mycket slaggprodukter. Både lacker, färger och oljor kan dessutom vara olika mycket utspädda med sina respektive lösningsmedel redan i sina förpackningar. Det enklaste sättet att avgöra kvalitén på lacken / färgen eller oljan är att titta på priset eller att hålla sig till etablerade märken. ( CJ Lindelöf.) Olika typer av klarlacker och färger. För att få en struktur när man talar om klarlacker, färger eller oljor brukar man dela in dem i olika grupper. Alla ytbehandlingsmaterial är : -pigmenterade eller opigmenterade. -filmbildande eller icke filmbildande. -syntetiska eller organiska. -vattenburna eller lösningsmedelsburna. Alla ytbehandlingsmaterial har olika egenskaper som gör att de passar in i olika grupper. Blå lackfärg är tex pigmenterad, filmbildande, syntetisk och lösningsmedelsburen. Falu rödfärg är pigmenterad, icke filmbildande, organisk och vattenburen. Vi har valt att dela in ytbehandlingsmaterialen i vattenburna lacksystem och lösningsmedelsburna lacksystem. De kallas också för vattenspädbara och icke vattenspädbara lacksystem. Dessutom talar vi om oljor, lasyrer och vax. Både de vattenburna lacksystemen, de lösningmedelsburna lacksystemen och oljorna finns som pigmenterade ( färger ) och som opigmenterade ( genomskinliga ) klarlacker. När man talar om klarlacker brukar man tala om vätande eller icke vätande behandling. Vissa lacker tränger djupare in i träets yta och får träet att se ut som om det vore blött, - vätande behandling. Andra lacker tränger inte in lika långt i träet och ytan ser torr ut. - icke vätande. Man brukar vilja ha en vätande behandling på mörka träslag och en icke vätande behandling på ljusa träslag. 10

11 Vattenburna klarlacker och färger. Vattenburna klarlacker och färger är oftast uppbyggda med akryl, latex (olika plaster) eller akrylat, en blandning av dessa, som bindemedel. De kan spädas och förtunnas med vatten men kan inte lösas upp av vatten efter de torkat. De vattenburna lacksystemen är fysikaliskt torkande, dvs de torkar genom att vatten avdunstar. De innehåller dessutom ofta ännu ett lösningsmedel, någon typ av alkohol, som avdunstar tillsammans med vattnet. Vattenburna klarlacker och färger lanserades för första gången på talet som ett miljövänligt alternativ till de lösningsmedelsburna lacksystem som redan fanns på marknaden. Dessa vattenspädbara lacker var dock inte så hälsosamma som man trodde, även vattenburna lacker innehåller olika lösningsmedel som glykoletrar, ph-reglerande tillsatser, antikorisionsmedel och andra ämnen som är skadliga för människan. De vattenburna lackerna var inte heller lika tåliga, hållbara och smidiga att använda inom industrin som de icke vattenburna lackerna. De hade en lång torktid, klibbade gärna ihop och reste träets fibrer. Därför blev de vattenbaserade lackerna inte så revolutionerande som man hade hoppats. Utvecklingen av dessa vattenburna lacksystem har dock medfört att man lyckats eliminera de flesta av de vattenburna lackernas nackdelar. I dagsläget finns det ingen anledning att välja en lösningsmedlsburen lack om man inte har mycket speciella krav.. I de nya vattenburna lacksystemen använder man sig av nya kemiska preparat som inte skall vara lika farliga för människan. Många av dessa nya kemiska preparat är dock så pass nya att man inte vet vad de kan ha för påverkan på människan under en längre tid. De har ganska ofarliga ångor men kan kanske orsaka hudirritation eller vara allergiframkallande. Man vet inte heller hur dessa kemikalier kan reagera med andra kemikalier som finns i vår natur. Därför skall man aldrig hälla ut lacker eller färg i slasken så det åker med avloppsvattnet. Lack och färgrester skall lämnas till en av kommunen utsedd sopstation. Vattenburna klarlacker och färger blir inte riktigt lika hårda som andra lösningsmedelsburna lacker eller tvåkomponentlacker, men de blir lite segare och mindre sköra. Parkettlacker och golvlacker är ofta vattenbaserade på grund av att hälsorisken är mycket större när man använder icke vattenspädbara lacker på stora ytor. Dessa vattenspädbara lacker är som sig bör väldigt starka och tåliga. Akryl- och latexfärgerna har svårare att tränga in i träets porer (penetrera) än alkyd- och oljefärgerna. De vattenburna lackerna har inte heller riktigt samma glans och hållbarhet som alkyd och oljefärgerna, däremot har de bättre färgbeständighet. ( CJ Lindelöf. B von Tell, 1990,s 35, 45ff. P Hemgren, H Wannfors, Målarbok, 1993, s 42ff.) Vattenburna grundlacker och grundfärger. Oftast behöver man inte någon speciell grundklarlack eller grundfärg om man inte har speciella krav. Man använder samma färg eller lack som till toppskiktet men man förtunnar färgen eller lacken mycket så den lättare kan tränga ned i träets porer. 11

12 Den speciella grundfärgen har till uppgift att bära upp toppfärgen. Den tätar underlaget, ökar vidhäftningsförmågan, är lättslipad och bör ha kort torktid.vill man ha en färg som skyddar mot röta och mögel skall man använda en alkyd- eller oljefärg först som grund, sedan kan man stryka på den vattenburna akryl eller latex färgen. Det finns också speciell grundlack för ljusa träslag som inte väter träet. Grundlacken har en mjölkaktig hinna som ger träet en ljusare ton, skyddar från solen strålar och fördröjer att träet åldras och mörknar. ( CJ Lindelöf. B von Tell, 1990, s 30f. P Hemgren, H Wannfors, 1993, s 42ff.) Exempel på vad vattenburna lacker och färger kan heta. Klarlacker. Aqua lackfärg, Akrylatlack, Panellack, Parkettlack, Celco V klarlack. Färger. Hobbyfärg, Aqua lackfärg, Snickerifärg, Akrylatfärg, Allmogefärg, Väggfärg, mm. Fördelar med vattenburna lacksystem: -Små utsläpp av organiska lösningsmedel. -Lätta att använda, lätt att rengöra målningsverktyg, torka spill, mm, (om inte lacken redan torkat). -Bra färgbeständighet. -Kort torktid. Nackdelar: -Sväller och reser träfibrerna. -Har svårt att tränga djupt in i träets porer. -Kan skapa en falsk säkerhet. Man utsätter sig för större risker för att man tror att det är ofarligt. -Vissa personer kan vara överkänsliga mot vattenspädbara lacker och få eksem eller allergier. Hur man går till väga. Se till att ytorna är torra, rena och dammfria när ytbehandlingen börjar. Lägg ut skyddspapper på arbetsbänken och lägg trälister, små klotsar eller dylikt på papperet så att produkten har något att stå på under tiden den torkar. Förtunna och tvätta med vatten. Härdad färg eller lack borttages mekaniskt. (skrapa). Använd pensel, roller eller spruta. Måla / lackera i flera varv. Dra penseln i träets ländriktning. Börja med en grundfärg om du anser att det behövs. (se vattenburna grundfärger och grundlacker). I annat fall börjar du med ett ordentligt utspätt förstalager. Fortsätt med ett mellanlager som är lite mindre förtunnat. Avsluta med ett topplager, förtunna om det behövs för att få en fin yta. Mellan varje varv slipar du av ytan med ett fint slippapper, stålull eller med en sickel för att jämna ytan och för att nästa skikt lättare skall fästa. Tvätta penslar och verktyg med såpa eller diskmedel och skölj med vatten. 12

13 Lösningsmedelsburna klarlacker och färger. Det finns många olika typer av lösningsmedelsburna lacker och färger. De vanligaste är uppbyggda med alkyd eller linolja som bindemedel. De har oftast lacknafta (i alkyd-färg / lackerna) eller terpentin (i linoljebaserade färger och oljor) som lösningsmedel. De är oxidativt torkande och härdande, dvs de torkar och härdar genom lösningsmedlens avdunstning och kemisk reaktion mellan luftens syre och bindemedlet. De lösningsmedelsburna färger och lackerna används både inom och utomhus men börjar alltmer få konkurrens av de vattenburna lacksystemen, speciellt vid inomhusbruk. Alkydklarlacker och alkydfärger. Alkydfärgen kallas ibland också för lackfärg, Man kan säga att alkydfärgen är en vidareutveckling av den äldre linoljefärgen (se sid 21). Alkyden går att stryka på i tjockare lager, har bättre utfyllnadsförmåga och torkar fortare än linoljefärgen. Alkydfärger finns också med en del linolja i och kallas då oljealkydfärg. Alkydfärgen anses vara tåligare, hållbarare och ha bättre glans än de vattenspädbara lacker och färgerna. Alkydlackerna har också en bättre förmåga att tränga in i träets porer och skyddar träet bättre mot röta och mögel. På produkter med mycket höga krav på hållfasthet och beständighet, som tex fönster, dörrar eller båtar, används uteslutande alkydlacker och alkydfärger. Om man jämför hållfastheten mellan alkydbaserade lacksystemen och de vattenspädbara akryl-och latex-baserade lacksystemen kan man säga att de alkydbaserade ger en hårdare men skörare yta och de akryl / latex baserade ger en något segare yta. Alkydfärgerna och klarlackerna förtunnas i allmänhet med lacknafta. ( CJ Lindelöf. B von Tell, 1990, s 35, 44. P Hemgren, H Wannfors, 1993, s 42ff.) Lösningsmedelsburna grundlacker och grundfärger. Oftast behöver man inte någon speciell grundlack eller grundfärg om man inte har speciella krav. Man använder samma lack eller färg som till toppskiktet men man förtunnar den ordentligt så den lättare kan tränga ned i träets porer. Den speciella grundfärgen har till uppgift att bära upp toppfärgen. Den tätar underlaget, ökar vidhäftningsförmågan, är lättslipad och bör ha kort torktid. Grundlacken eller grundfärgen kan också ha till uppgift att impregnera träet och skydda mot mögel och röta. Det finns också speciell grundlack för ljusa träslag som inte väter träet. Grundlacken har en mjölkaktig hinna som ger träet en ljusare ton, skyddar från solen strålar och fördröjer att träet åldras och mörknar. ( CJ Lindelöf. B von Tell, 1990, s 30f. P Hemgren, H Wannfors, 1993, s 42ff.) 13

14 Exempel på vad lösningsmedelsburna färger och lacker kan heta. Färger Lackfärg, Servalack, Fönsterfärg, Golvfärg, mm. Klarlacker. Klarlack, Träplast, Båtlack, Golvlack, mm. Fördelar med alkydbaserade färger och lacker: -Relativt lågt pris. -Flyter ut bra. -God inträngning i träet. -Hård och tålig yta. -God väderbeständighet. Nackdelar: -Innehåller lacknafta. -Längre torktid än vattenbaserade färger och lacker. -Gulnar med tiden. Hur du går till väga. Se till att ytorna är torra, rena och dammfria när ytbehandlingen börjar. Lägg ut skyddspapper på arbetsbänken och lägg trälister, små klotsar eller dylikt på papperet så att produkten har något att stå på under tiden den torkar. Du kan oftast förtunna och tvätta med lacknafta. Ibland krävs någon specialförtunning eller aceton. Det står på burken vad som är lämpligt. Härdad färg eller klarlack kan lösas med förtunningsmedlet eller tas bort genom slipning eller skrapning. Använd pensel eller roller. Måla / lackera i flera varv. Dra penseln i träets längdriktning. Börja med att grunda med grundfärg om du anser att där behövs.(se alkydbaserade grundlacker och grundfärger). I annat fall börjar du med ett ordentligt utspätt första lager så det lätt kan tränga in i träet. Fortsätt med ett mellanlager som är lite mindre förtunnat. Avsluta med ett topplager, förtunna om det behövs för att få en fin yta. Mellan varje varv slipar du av ytan med ett fint slippapper, stålull eller med en sickel för att jämna ytan och för att nästa skikt lättare skall fästa. Tvätta penslar och verktyg med såpa, diskmedel eller lösningsmedel. 14

15 Oljor De flesta oljor tillhör gruppen lösningsmedelsburna lacksystem. Undantaget är paraffinolja som är vattenburen. De lösningsmedelsburna oljorna är oxidativt torkande och härdande, dvs oljan torkar och härdar genom att oxidera, det blir en kemisk reaktion mellan luftens syre och oljan. Efter oxideringen går oljan inte längre att lösa i de lösningsmedel som tidigare löste den flytande oljan. Det finns en mängd olika oljor och oljefärger. De flesta är baserade på linolja. Linolja. Linolja är pressade och ibland även kokade linfrön. Linoljan är genomskinlig men har en ljus eller mörk nyans beroende på tillverkningsmetoden och renhetsgraden. Linoljan är mycket lätt att stryka på och det är svårt att misslyckas med resultatet. Linoljan räknas i motsats till vaselin, paraffin, oliv och matolja, till de torkande oljorna. En nackdel med linoljan är dock dess begränsade livslängd, därför måste man då och då, med något års mellanrum, olja in träet igen. Linoljan kan användas utspädd med terpentin, T-gul eller helt outspädd. Terpentin är ett lösningsmedel som utvinns ur olika barrträd. Vanlig terpentin som köps i butik kan innehålla ända upp till 90% lacknafta. Består innehållet av mer än 30% rent terpentin kallas det för balsamterpentin. Många tror att Balsamterpentinet är mindre hälsovådligt än det vanliga terpentinet men detta har inte på något sätt kunnat påvisas, alla sorters terpentiner kan verka allergiframkallande på känsliga personer. Balsamterpentinet gör dock att den torkade linoljeytan känns mjukare och lenare. Ett sätt att försöka komma undan terpentinets nackdelar är att använda T-gul Festival i stället. Man kan även ersätta terpentinet med det mildare citrusterpentinet som utvinns av just citrusväxter. Tyvärr har också detta terpentin visat sig vara allergiframkallande och kan leda till allergi mot alla citrusfrukter. Blandningen mellan linolja och ett lösningsmedel kallas halvolja och gör att oljan lättare tränger in i träets porer innan den torkar. Kallpressad linolja. Man kan tillverka linoljan på olika sätt för att ge den olika egenskaper. Ett vanligt sätt är att linfrön kallpressas i rumstemperatur. Man får då en ljus lättflytande olja som är djupimprignerande och inte har någon stark lukt. Varmpressad linolja. Det vanligaste sättet att utvinna linolja är att varmpressa linfrön. Med varmpressning får man ut mer olja ur linfröna men också mer slaggprodukter. Varmpressad linolja blir mörkare brungul och luktar mer än kallpressad linolja. Kokt linolja. Man kan tillsätta olika metallföreningar till oljan som gör att den oxiderar och torkar fortare. Ämnena man tillsätter kallas torkmedel eller sickativ. Denna torkbehandlade linolja kallas för kokt linolja. 15

16 Rå linolja. Linolja utan tillsatser för att påskynda torkningen kallas rå linolja. Kallpressad rå linolja Kallpressad rå linolja är den renaste formen av linolja. Den är ljus och har svag lukt. Den torkar saktare än de behandlade linoljorna och hinner därför tränga in djupare och impregnera träet innan den torkar. Därför behöver man inte använda något lösningsmedel och slipper använda terpentin eller T-gul när man använder kallpressad rå linolja. Man får dock inte lika lätt en hård och blank yta som med behandlade oljor. Varmpressad kokt linolja. Varmpressad kokt linolja är gulbrun grumlig och har en starkare doft. Denna olja tränger inte lika lätt ner i träet men ger lättare en hård och blank yta. För att den skall tränga in bättre brukar man spä ut den med 50% terpentin eller T-gul. Standolja. Standolja är linolja upphettad till Oljan blir tjockare och torkar snabbare ju längre den hettas upp. Standoljan brukar ofta tillsättas oljefärger och fernissor för att ge en bättre glans och öka motsåndskraften mot nötning. Stanoljan fungerar inte för djupimprignering. Blåst eller oxiderad linolja. Denna olja är blåst med luft i kombination med upphettning likt standoljan. Det blir en renare och ljusare olja jämfört med standolja. Specialoljor. Det finns på marknaden också en mängd specialoljor som ofta innehåller linolja blandat med andra oljor och tillsatsämnen för att få speciella egenskaper. Dessa oljor är ofta uppkallade efter sina varunamn och man kan oftast förstå av namnet vad de lämpar sig för. Grundoljor och Uteoljor Grundoljor och uteoljor används, som det hörs av namnet, utomhus och är gjorda för att kunna tränga in djupt i virket och ge ett skydd mot mögel och röta. De är oftast tillverkade av en blandning mellan någon typ av linolja, träoljor och andra vegetabiliska oljor samt någotn typ av antimögelmedel. Träoljor och möbeloljor Träoljor och möbeloljor är gjorda för inomhusbruk och för att ge en hård, blank och fin yta åt möbler och golv. Möbeloljan är dessutom ofta polerbar för att man skall kunna arbeta fram en extra fin yta. Dessa oljor innehåller ofta linolja blandat med citrusoljor eller vegetabiliska oljor. ( CJ Linderlöf. P Hemgren, H Wannfors, 1993, s 40. Hemslöjdskonsulenterna i Kalmar län, s 2ff. ) Exempel på vad olika oljor och specialoljor kan heta. Olika linoljor har oftast ett namn som klart deklarerar vad de innehåller för olja. exempel på undantag är Teakolja och Faxeolja. Specialoljor kan heta Grundolja, Uteolja, Träolja, Uvatrol, Möbelolja, mm. 16

17 Fördelar med oljor. -Mycket lätt att arbeta med. -Tränger in i träet och skyddar mot fuktinträngning. -Ger en mjuk och skön yta. Nackdelar: -Lösningsmedelsburen. -Kort livslängd, man måste olja om då och då. -Linolja måste läggas på i många varv för att ge en hård och tålig yta. Hur du går till väga. Se till att ytorna är torra, rena och dammfria när ytbehandlingen börjar. Lägg ut skyddspapper på arbetsbänken och lägg trälister, små klotsar eller dylikt på papperet så att produkten har något att stå på under tiden den torkar. Blanda outspädd linolja med terpentin eller med T-gul för att den lättare skall tränga in i träet. Oftast brukar man göra blandningen 50+50%. Stryk ut linoljan med pensel, tygtrasa eller svamp. Torka bort överflödig olja. När ytan torkat kan du upprepa proceduren. Ha mera lösningsmedel i oljeblandningen det första varvet och mindre i det sista. Fortsätt till du är nöjd med resultatet. Det är lättare att få en bra yta med kokt linolja eller standolja. Små artiklar som du vill ha en fin yta på kan man sänka ned i linoljebad under natten för att oljan skall sugas in ordentligt i träet. Slipa sedan träet medans det ännu är vått av oljan med våtslippapper. När du slipat in oljan i träet torkar du bort överflödig olja. När oljan torkat några dagar senare kan du upprepa proseduren men med en tjockare oljeblandning (mer olja, mindre terpentin.) och med ännu finare våtslippapper. Tvätta penslar och verktyg med lösningsmedel, såpa eller diskmedel. Varning Trasor, papperstussar eller dylikt med linolja i kan självantända. Bränn använda trasor och papper eller se till att förvara dem lufttätt och brandsäkert. Matolja. Matolja används ibland till artiklar som skall användas i samband med matlagning. Matoljan kan dock härskna, den torkar inte och blir inte hård utan ger i stället en yta som är lite kladdig och lätt blir dammsamlande. Olivolja. Olivoljan har samma för- och nackdelar som matoljan men härsknar inte på samma sätt som matoljan. Olivoljan är relativt dyr i inköp. 17

18 Paraffinolja. Paraffinolja är i motsats till de flesta andra oljor en vattenspädbar olja som inte har något att göra med linolja. Den är färg-, lukt- och smaklös. Den torkar eller härdar inte och ger därför ingen yta eller nötskydd åt träet. Paraffinoljan brukar användas som smörjmedel där olika träytor skall glida mot varandra. Eftersom paraffinoljan är lukt- och smaklös används den ibland också för att ytbehandla bestick och andra köksarticklar. Paraffinoljan är helt ofarlig och mycket lätt att använda. För att stryka på oljan kan man använda pensel, trasa eller sina egna fingrar. ( CJ Lindelöf. Hemslöjdskonsulenterna i Kalmar län, s 2ff. ) Fördelar med paraffinolja. -Lätt att använda. -Helt ofarlig. Nackdelar. -Torkar inte, ger ingen yta. -Tål inga lösningsmedel. Oljefärger. Oljefärgen har funnits i Sverige sedan 1500-talet i snickerier, möbler samt innom utomhusmålning av trä och plåt. Numera är dock oljefärgerna nästan helt utkonkurrerade av plastfärgerna när det gäller snickerier och möbelmålning. Oljefärger består av någon slags olja som bindemedel, ett lösningsmedel som lacknafta eller terpentin, och ett pigment. Linoljefärg är samma sak som oljefärg men med kravet att oljan i färgen skall vara ren linolja. Det som kallas Äkta linoljefärg skall innehålla kallpressad rå linolja. Oljefärger torkar precis som vanlig linolja genom en kemisk reaktion mellan luftens syre och linoljan. Oljefärgen torkar mycket långsamt därför brukar man blanda i sickativ för att färgen skall torka fortare. Fördelen med oljefärger är att de mycket lätt går att blanda till själv med hjälp av olika pigment man kan köpa på färghandeln. ( B Nyström, A biörnstad, B Bursell, Hantverk i Sverige, 1989, s 229. P Hemgren, H Wannfors, 1993, s 40ff.) Exempel på vad oljefärger kan heta. Oljefärger har i allmämhet ett namn som klart deklarerar att de är oljefärger som ex Linoljefärg eller Äkta linoljefärg. Fördelar med oljefärger: -Fäster bra, tränger in i träet. -Ganska stark yta. -Åldras vackert. Nackdelar: -Innehåller lösningsmedel. -Lång torktid. -Blir hård och spröd med tiden. 18

19 Lasyrer. Vad är lasyr? Med laserande färger menas en genomskinlig men svagt pigmenterad lack som ger träet en ny kulör. Med en lasyr ser man fortfarande träets textur och struktur samtidigt som träet får en färg. Man kan säga att lasyr är en färg uppbyggd med bindemedel och lösningsmedel, men med så lite pigment att man fortfarande ser träets ådring tydligt genom färgen. Lasyrer finns precis som färger både vattenburna och som lösningsmedelsburna. Lasyren är uppbyggd på samma sätt som de olika färgerna och har också samma egenskaper som motsvarande färg. Många blandar ihop lasyrer med betser. (se sid 20 ) Betser tränger djupare in i träet, ger färg åt det men ger ingen yta. Efter man betsat måste man klarlacka eller olja. Lasyren tränger inte in lika långt i träet men ger en god yta och är i sig själv en fullgod ytbehandling. Gör din egen lasyr. Lasyrerna finns att köpas färdigblandade i olika kulörer men du kan också lätt blanda till en lasyr själv. Du utgår från en klarlack eller olja och ett pigment. Klarlacken kan vara vatten - eller lösningsmedelsburen. Pigment eller färgpasta i de flesta kulörer finns att köpa på en vanlig färgaffär. Det finns flera lacker och oljor som är speciellt gjorda för att man själv skall tillsätta färgen - pigmentet. Väljer du att göra en lasyr baserad på olja kan du använda vanlig linolja eller Ljunga lasyrolja som är speciell lasyrolja. Häll klarlack eller olja i en burk.späd ut klarlacken eller oljan med respektive lösninsmedel, vatten, lacknafta eller terpentin tills du får en lättflytande konstistens. Har du linolja skall den spädas med ca 50% terpentin. Tillsätt lite pigment eller färgpasta. För att rent pigment skall lösa sig ordentligt måste man ibland först göra en pasta av pigment blandat med lack eller olja, sedan blandar man i pastan i lacken eller oljan som skall bli lasyren. Blanda och rör om i blandningen tills du nått önskad färgstyrka. Provstryk lasyren på en bräda eller dylikt för att kolla resultatet innan du laserar din produkt. Lasyrmålning. Vill du uppnå specialeffekter kan du också lasera på en redan målad grundfärg. Du får specialeffekter genom att lasera på grundfärgen kommer penseldragen att synas och ge en annorlunda och ett lite allmogeaktigt utseende åt ytbehandlingen. Oftast använder man en ljus grundfärg. När grundfärgen torkat laserar du ovanpå grundfärgen med en mörkare nyans som går i ton med grundfärgen. Man kan lasera med en grov pensel för att låta penseldragen komma fram, dutta med en svamp eller en hopknycklad plastpåse eller använda en specialroller som ger ett speciellt mönster. Med lasyren på grundfärgen kan du leka dig fram till olika mönster och olika effekter. Exempel på vad lasyrerna kan heta?. Vattenburna. Alcro Brokettlösning (opigmenterad), Effekt lasyr, Aqua lasyr. Lösningsmedelsburna Ljunga lasyrolja, Klassisk lasurolja ( opigmenterade), Tinova lasur. 19

20 Hur du går till väga. Se till att ytorna är torra, rena och dammfria när ytbehandlingen börjar. Lägg ut skyddspapper på arbetsbänken och lägg trälister, små klotsar eller dylikt på papperet så att produkten har något att stå på under tiden den torkar. Använd pensel eller svamp. Förtunna och tvätta med respektive lösningsmedel, vatten lacknafta eller terpentin. Stryk på laseringen i träet längdriktning. Efter laseringen kan du slipa försiktigt med ett mycket fint slippapper om du vill för att träets ådring skall framträda tydligare. Har du använt spackel är det troligt att lasyren inte kommer att täcka spacklet men man kan använda infärgat spackel i samma kulör som lasyren. Om det går är det enklaste är att helt avstå från att spackla. Vill du ha en slätare och slitstarkare yta än den lasyren ger kan du klarlacka med samma typ av lack som lasyren är uppbyggd av. Tvätta penslar och verktyg med lösningsmedel, såpa eller diskmedel. Betser. Att betsa är ett sätt att färgsätta träet där man fortfarande kan se träets ådring och textur. Betser består av färgämnen lösta i vatten eller något lösningsmedel, oftast någon typ av sprit. Precis som hos färger och klarlacker finns både vatten och lösningsmedelsbetser. Lösningsmedelsbetserna har lättare att tränga in i träet, löser eventuella smuts- eller oljefläckar bättre och torkar fortare än vattenbetserna. Lösningsmedlet är ofta den dominerande komponenten i betsen och ångorna kan vara mycker hälsovådliga även om man inte upplever att det luktar speciellt starkt. Betser finns att köpa i olika former. Man kan köpa det färdigt på burk i flytande form eller köpa det i pulverform där man måste blanda ut färgämnena i lösningsmedlet själv. Betserna går ofta att blanda med varandra så att man kan göra sin egen kulör. Många blandar ihop betser med lasyrer. (se sid 19 ) Betser tränger djupare in i träets porer än lasyren, betsen ger färg åt träet men ger ingen yta. Därför måste man klarlacka eller olja efter man betsat för att ge träet en skyddande yta. Lasyren tränger inte in lika långt i träet men ger en god yta och är i sig själv en fullgod ytbehandling. Hur man putsat och slipat träet innan betsningen påverkar betsens utseende och färgstyrka. Kulören blir mörkare och starkare på en yta som har slipats med ett grovt slippapper. Vissa träslag suger också år sig mer färg än andra och då också mörkare och färgstarkare. ( B von Tell 1990, s 28. P Hemgren, H Wanngren, 1993, s 134.) 20

21 Exempel på vad betserna kan heta. Vattenbetser. Herdins vaxbets, Herdins pastellbets, Herdins allmogebets. Aqua innebets. Lösningsmedelsbetser. Herdins lackbets, Herdins pulverbets. Hur du går tillväga. Blanda till betsen om du har pulverbets. (Receptet står på paketet.) Lägg ut skyddspapper på arbetsbänken och lägg trälister, små klotsar eller dylikt på papperet så att produkten har något att stå på under tiden den torkar. Se till att alla ytor är rena och är slipade med lika fint slippapper för att få ett jämnt betsresultat. Stryk på betsen flödigt med pensel eller svamp. Använd inte en pensel med plåtbleck, metallen kan missfärga betsen. Stryk i träets längdriktning. Torka av överflödig bets med en trasa som inte luddar. Försök att undvika överlapp med färgen eftersom färgen blir starkare ju fler lager du lägger på om färgen hinner torka lite mellan lagren. Efter betsningen kan du slipa försiktigt med ett mycket fint slippapper för att ta bort träfibrer som rest sig vid betsningen och för att träets ådring skall framträda lite tydligare. Har du använt spackel kommer inte betsen att täcka spacklet men man kan använda infärgat spackel i samma kulör som betsen. Om det går är det enklaste är att helt avstå från att spackla. Klarlacka 1-2ggr med valfri typ av klarlack eller olja för att ge träet och betsen en motståndskraftig yta. Slipa mellan varje lager klarlack. 21

22 Vax. Vax är en mycket gammal men numera ganska bortglömd ytbehandlingsmetod. Vaxer finns både som färg och som boningsvax, dvs motsvarande en klarlack. Vaxerna finns både som vattenlösliga och som lösta i ett lösningsmedel. En boningsvaxad yta får en fin och lite speciell lyster och känns behaglig. Ytan blir antistatisk och drar därför inte till sig damm men är dock känslig för alkohol och andra lösningsmedel. Vaxfärgerna har ett vax som bindemedel och är oftast laserande ( halvgenomskinliga ) och säljs ofta opigmenterade. De vaxer som finns att köpa för ytbehandling är ofta en blandning av olika sorters vaxer. Tillverkaren har ofta också tillsatt linolja, lösningsmedel och andra ämnen för att förstärka vaxets motståndskraft mot kemikalier och nötning. Olika sorters vax. Bivax är en biprodukt vid tillverkning av honung. Vaxet är mjukt och ljust till färgen. Använder man bara bivax får man ingen tålig yta. Carnubavax kommer från en brasiiansk palm och ger träytan hårdhet och slitstyrka. Japanvax ger ytan vacker glans men är mjukt. ( B von Tell 1990, s 48f. P Hemgren, H Wanngren, 1993, s 51. Hemslöjdskonsulenterna kalmar län, s 12f ) Exempel på vad vaxerna kan heta. Vaxerna har i allmänhet ett namn som klart deklarerar att de innehåller vax. Vax balsam, Black bison vax, mm. Hur du går till väga. Vaxboning. Boningsvaxet är oftast i form som en kräm eller balsam när man köper det. Vissa vaxer kan behövas lösas med vatten eller terpentin innan man stryker på det. Värme kan också lösa vaxet. (Läs på burken.) Stryk på vaxet med en luddfri trasa eller borste. Försök att få ett tunt och jämnt lager. Efter ca ett dygn då vaxet torkat efterpoleras ytan med en grov duk eller tagelborste. Upprepa behandlingenom du vill ha en ännu tåligare yta. Vaxfärg. Vaxfärg eller vaxlasyr läggs på som vilken annan färg som helst. Är färgen opigmenterad kan man själv tillsätta valfritt pipigment. 22

23 Lathund. Egenskaper. Lämpligt ytbehandlingsmaterial. Lätt att applicera. Mycket tålig stark yta. Giftfri, till matarticklar. Skön och mjuk yta. Blank och glansig färg. Beständighet mot ljus. Beständighet mot röta. Beständighet mot vatten.- Beständighet mot värme och kyla- Genomskinlig- Linolja. Färgad- Vattenburen färg. Genomskinlig- Vattenbaserad parkettlack eller lösningsmedelsburen golvlack. Färgad- Lösningsmedelsburen alkydfärg. Genomskinlig- Paraffinolja. Genomskinlig- Vax eller linolja med balsamterpentin. Lösningsmedelsburen alkydfärg. Genomskinlig- vattenbaserad lack med UV-filter. Färgad- Vattenbaserad akrylatfärg. Oljor gulnar och är därför olämpliga. Oxiderad linolja är ljusast och klarar sig bäst. Olja med rötskyddsmedel, tex Trebas, Grundolja, Uvartol, mfl. För att ge träet ett bra skydd mot röta kan manförst grunda med en olja med rötskyddsmedel. när ytan torkat slipar man och torkar rent ytan, sedan applicerar man en vattenbeständig lack. (se nedan). Har man mycket höga krav på rötbeständighet kan man använda Cuprinol men detta är ohälsosamt. ett annat alternativ är att använda tryckimprignerat virke. Vattentät Oljealkyd, Båtlack, Båtfernissa, Uvatrol 1, mfl. Genomskinlig- Lösningsmedelsburen klarlack. Färgad- Lösningsmedelsburen färg. Beständighet mot lösningsmedel, Genomskinlig- Vattenbaserad golvlack, eller Epoxi lack. bensin, fett, etc.- Färgad- Vattenbaserad färg eller Epoxifärg 23

24 Ytbehandlingsrummet (Av R. Nilsson) Våra intervjuer och erfarenheter från praktik och övriga studier i skolorna, ger en klar bild att slöjdlärarna tycker att både nya och gamla slöjdsalars ytbehandlingsrum ur miljösynpunkter är relativt väl utrustade, med utsug och förvaringsskåp för oljor och lacker m.m. Men enligt intervjuvundersökningen har ytbehandlingsrummen i dessa skolor blivit eftersatta och dåligt underhållna.i äldre slöjdsalar är utformningen av målarrummet ofta redan från början svåra att göra till bra ytbehandlingsrum. Små mörka rum blev ofta målarrummet,utan utsug eller torkmöjligheter till de produkter som behandlades. Även nybyggda slöjdsalar har stora brister när det gäller ytbehandlingsrummet, även om dessa är relativt bra utrustade, är ytan på rummen alldeles för litet. Detta har naturligtvis påverkat möjligheten till att utveckla och inspirera eleverna till att våga ge sig i kast att behandla produkterna på ett kreativt sätt. Vi har under utbildningen upptäck att det inte finns speciellt mycket litteratur, om hur ett målarrum bör vara utformat för att ge de bästa förutsättningar till ytbehandling. Ett specialarbete som gjorts på universitetet i Linköping(P. Hagge m.fl Färg i slöjden Universitetet i Linköping Institutionen slöjd) är ett gott exempel på hur ett ytbehandlingsrum kan vara utformat. Detta specialarbete blev en inspirationskälla för oss. Deras erfarenheter är till vissa delar lika som våra, att färg och ytbehandlingsavdelningar fungerar väldigt dåligt i våra skolor. Syftet med specialarbetet var att framställa en lättåskådlig, inspirerande och fungerande, i vissa delar självinstruerande ytbehandlingsavdelning avsedd för grundskolan. Bild. 4. Avskräckande ex 24