12 Motion 1980/81:2085 av Per Olof Håkansson med anledning av proposition 1980/81:133 om riktlinjer för energisparverksamheten i byggnader m. m. proposition 1980/81: 133 om riktlinjer för energisparverksamheten i byggnader m. m. förslås riksdagen anta ett förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan. Förslaget innebär att det fr. o. m. den l januari 1983 inte skall kunna byggas småhus för permanentboende som uppvärms med direktverkande elvärme- om det inte finns "särskilda käl'" för ett avsteg från regeln. Detta särskilda skäl anges allmänt sett vara att installationen sker i en uppvärmningssnål byggnad. Det blir i första hand byggnadsnämnden som mot bakgrund av allmänna föreskrifter får avgöra detta när den prövar ansökan om byggnadslov. Vad bo tad ministern enligt avsnitt 5.1.3 i propositionen anför till regeringsprotokollet får förutsättas vara avsett som lagmotiv och därmed såsom tolkningsunderlag vid generella eller enskilda bedömningar av om det finns angivna särskilda skäl för att godta direktverkande elvärme. Detta "villkor" för att ge byggnadslov för nybyggnad pre enteras sålunda (prop. s. 38 n): --- Regeringen föreslår att i princip bör ELAK :s förslag gälla beträffande vilka villkor som bör tillämpas för användningen av elvärme. Uppvärmningssnåla byggnader bör sålunda få värmas med direktverkande elradiatorer. Detta villkor (uppvärmningssnålhet?) skall anses uppfyllt för byggnader där behovet av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten är i genomsnitt 40% lägre än energibehovet för radiatorerna om byggnaderna varit utförda enligt minimikraven på värmeisolering och luftomsättning i SBN 1975. Genom proposition 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (hemställan 29) bereds rik dagen tillfälle att ta del av vad energiministern anfört (prop. s. 255-256) bl. a. om de ''villkor för installation av elradiatorer som bör gälla fr. o. m. år 1983. Energiministern anför i denna del (s. 236): ---Jag ansluter mig därför efter samråd med chefen för bostadsdepar tementet i princip till ELAK:s förslag beträffande vilka villkor som bör gälla för användningen av direktverkande elvärme. Uppvärmningssnåla byggnader bör få värmas med direktverkande elradiatorer om behovet av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten genomsnittligt kan minskas med 40 %av behovet för radiatorerna om byggnaden varit utförd enligt minimikraven på värmeisolering och luftomsättning i SBN 1975. --- Skillnaden mellan uttalandena är inte endast akademisk eller språklig utan leder fram till olika nivåer för accepterad totalförbrukning. Om man för åskådlighetens skull antar att normhuset förbrukar lo 000 kwh/år för värme
Mot. 1980/81 :2085 13 och S 000 kwh/år för tappvarmvatten innebär detta följande: Enligt energiministerns krav förutsätts det att man skall spara 40 % av radiatorenergin, dvs. 4 000 kwh/år. Direktverkande elradiatorer kan då tillåtas om totalförbrukningen sänks till Il 000 kwhlår. Enligt bostadsministerns för riksdagen framlagda förslag skulle däremot denna uppvärmningsform kunna godtas först när totalförbrukningen sänks till 6 000 kwh/år, dvs. ett energibehov som är 40% lägre än radiatorernas förbrukning i normhusel ELAK:s förslag har i denna del i allt väsentligt gällt om besparingen enligt den av energiministern godtagna beräkningsformen skall vara 40 eller 70 % av radiatorenergi n: 4 000 eller 7 000 kwh/år i det angivna exemplet. Detta innebär att direktverkande elradiatorer kan godtas vid en totalförbrukning enligt ELAK:s strängaste krav av {15 000-7 000 =) 8 000 kwh/år. Bostadsministerns förslag innebär. som angett. att detta krav skärpts så väsentligt att man måste uppnå en begränsning av behovet av elenergi totalt till 6 000 kwh/år- sålunda en i praktisk tillämpning synnerligen beaktansvärd skillnad. Ä ven om det av bostadsministern framförda förslaget kanske avsetts ansluta till ELAK:s lägre och av energiministern godtagna alternativ gör det inte det. Som visats innebär det en skärpning av ELA K:s strängaste krav, förutom en avvikelse från energiministern. l detta sammanhang skall inte tas upp frågan om totalbehovet av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten skall minska med 40 eller 70 %av behovet för radiatorerna i normhuset för att ''särskilda skäl" skall föreligga för att direktverkande elvärme skall kunna tillåtas enligt i proposition 1980/81:133 föreslagen lydelse av 44 a tredje stycket byggnadsstadgan. Det härigenom ställda förslaget begränsas därför till att riksdagen inte skall godkänna de lagmotiv som angetts i proposition 1980/81: 133. Det får förutsättas att vederbörande utskott hemställer att riksdagen antar förslaget till lagändring med otvetydiga uttalanden om vad som skall anses vara särskilda skäl. Med hänvisning till det anförda föreslås att riksdagen antar det vid proposition 1980/81: 133 fogade förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan och därvid som sin mening ger regeringen till känna att riksdagen inte godkänner vad i propositionen (s. 38) anförts om vad som kall anses vara uppvärmningssnåla byggnader. Stockholm den25mars 1981 P. O. H Å KANSSON (s)
GOT AB 66825 Scockholm i9ki