Personliga möten som förändrar attityder och beteenden - En jämförande rapport om allmänhetens syn på personer med psykisk ohälsa
Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 2 Inledning... 3 Sammanfattning... 4 Resultatredovisning... 5 Positiva attitydförändringar i kampanjlänen mellan 2009 och 2012... 5 Större andel positiva i kampanjlänen jämfört med övriga Sverige... 6 Positiva attityd-och beteendeförändringar i Skåne 2011-2012... 7 Om undersökningen... 8 Tips för att bryta tystnaden... 9 2
Inledning I Sverige har tre av fyra erfarenheter av psykisk ohälsa antingen egen eller som närstående. Ändå är tystnaden utbredd. Negativa föreställningar, attityder och beteenden skapar hinder för återhämtning och fungerande livsstrategier. Skam- och skuldkänslor hämmar både den med psykisk ohälsa och människorna runt omkring. Många blundar inför problemen och väntar för länge med att söka hjälp. Många riskerar att förlora sina jobb, vänner och familj. På så sätt blir vi sjukare i Sverige. Helt i onödan. För att bryta denna diskriminering och negativa utveckling jobbar Hjärnkoll med att öppna upp för samtal om våra psykiska olikheter. Det sker med hjälp av 300 ambassadörer som berättar om sina erfarenheter av psykisk ohälsa i olika sammanhang såsom på arbetsplatser, gator och torg, konferenser och i media. Målet är att alla ska kunna vara öppna med sitt psykiska funktionssätt utan att vara oroliga för negativa konsekvenser. Hjärnkoll arbetar koncentrerat i åtta kampanjlän: Västra Götaland, Uppsala och Västerbotten sedan starten 2009, Skåne sedan 2011 samt Örebro, Värmland, Jämtland och Norrbotten sedan i höstas. I kampanjlänen finns kampanjledare som koordinerar och driver det regionala arbetet. De stöttar nätverket av ambassadörer, sprider kännedom om kampanjen till beslutsfattare, arbetsgivare, vårdpersonal och i media. Som en del i att utvärdera effekterna av detta arbete genomför Hjärnkoll varje år en jämförande befolkningsundersökning där allmänhetens attityder, kunskap och beteenden kring psykisk ohälsa studeras. Denna rapport är en kort sammanfattning av olika undersökningar genomförda 2009-2012. Resultatet är tydligt - människors attityder till personer med psykisk ohälsa har förbättrats och insatser ifrån samhällets sida har bidragit till denna positiva utveckling. 3
Sammanfattning Undersökningen visar att allt fler har positiva attityder till personer med psykisk ohälsa idag jämfört med tidigare. Den bekräftar också att när man från samhällets sida arbetar aktivt och medvetet så är det möjligt att förändra allmänhetens negativa attityder och beteenden. I de kampanjlän där Hjärnkoll nu arbetat i drygt tre år är de positiva förändringarna större och fler än i övriga Sverige. Detta yttrar sig exempelvis genom att det, mellan åren 2009-2012, är en mindre andel i kampanjlänen som tycker att det är bäst att undvika personer som har en psykisk sjukdom. Det är dessutom en större andel där än i övriga landet som tycker att psykiatriska patienter är pålitliga barnvakter och som kan tänka sig att bo granne med personer som haft en psykisk sjukdom. Det finns också en avgörande skillnad mellan de län där kampanjen pågått i tre år och övriga Sverige när det gäller förväntade och framtida beteenden. I kampanjlänen är människor i mindre utsträckning motståndare till att en person med psykisk sjukdom bor i grannskapet och man skulle också i mindre utsträckning undvika en person med psykisk sjukdom. Vidare skulle man i kampanjlänen i större utsträckning kunna prata naturligt med en person med psykisk sjukdom, än i övriga Sverige. I kampanjlänen är det också en större andel som är positiva till att arbeta tillsammans med och bo nära en person som har psykiska problem, samt att fortsätta en relation med en person som får psykiska problem. 4
Resultatredovisning Positiva attitydförändringar i kampanjlänen mellan 2009 och 2012 Resultatet av Hjärnkolls befolkningsundersökning visar på positiva förändringar i attityder och beteenden i de ursprungliga kampanjlänen Västerbotten, Uppsala och Västra Götaland mellan 2009 och 2012. Av de 20 attityder som undersökts har det skett statistiskt säkerställda positiva förändringar i åtta av dem. Det finns också en positiv förändring som handlar om social distans vad avser förväntade beteenden, där man är mer positiv till kontakt med grannar med psykiska problem och att fortsätta vänrelationer med personer som får psykiska problem. Däremot har kunskaper om psykisk sjukdom endast marginellt förändrats under perioden 2009-2012. Tabell 1. Attityder till personer med psykisk sjukdom (CAMI) i de ursprungliga kampanjlänen. Jämförelser mellan 2009-2012. Tabellen visar procentuella andelar av antalet deltagare i undersökningarna som helt eller delvis instämmer i respektive påstående i undersökningen 2009 respektive 2012. Skillnaderna är statistiskt säkerställda. Påstående 2009 2012 Den bästa behandlingen för människor med en psykisk sjukdom är att vara delaktiga i samhället 73,3 77,9 Så långt det är möjligt bör psykiatrisk verksamhet bedrivas i öppna vårdformer 73,3 77,8 Vi måste inta en mer tolerant inställning till människor i vårt samhälle, som har en psykisk sjukdom Det är skrämmande att tänka sig att människor med psykiska sjukdomar bor i mitt bostadsområde Jag skulle inte vilja bo granne med människor som har haft en psykisk sjukdom för att få psykiatrisk vård 75,0 80,6 16,7 14,0 18,4 13,5 Det är bäst att undvika människor som har en psykisk sjukdom 10,4 10,0 5
De flesta personer som en gång varit patienter på en psykiatrisk klinik är pålitliga barnvakter 37,5 45,5 Utlokalisering av en psykiatrisk verksamhet till ett bostadsområde utgör ingen fara för lokalbefolkningen 66,3 70,8 Större andel positiva i kampanjlänen jämfört med övriga Sverige Allmänhetens attityder utanför de ursprungliga kampanjlänen har också förändrats i positiv riktning mellan 2009 och 2012. Samtidigt visar resultatet av undersökningen att attityderna i många avseenden är mer positiva i kampanjlänen. 2012 tycker en större andel i kampanjlänen än i övriga Sverige att personer som en gång varit psykiatriska patienter är pålitliga barnvakter och det är färre som inte skulle vilja bo granne med en person med psykisk sjukdom. Färre anser också att det är bäst att undvika en person med psykisk sjukdom. Den största och tydligaste skillnaden är dock att människor som bor i kampanjlänen har mer positiva beteendeförändringar än i övriga Sverige. Detta gäller både förväntade beteenden och framtida beteenden. I kampanjlänen är människor i mindre utsträckning motståndare till att en person med psykisk sjukdom bor i grannskapet, skulle i mindre utsträckning undvika en person med psykisk sjukdom och de skulle i större utsträckning kunna prata naturligt med en person med psykisk sjukdom (tabell 2). I kampanjlänen är det också en större andel av befolkningen än i övriga landet som är positiva till att arbeta tillsammans med och bo nära en person som har psykiska problem samt att fortsätta relationen med en person som får psykiska problem (tabell 3). Tabell 2. Förväntat beteende mot personer med psykisk sjukdom (FABI). Jämförelser mellan de ursprungliga kampanjlänen och övriga Sverige 2012. Tabellen visar procentuella andelar av antalet deltagare i undersökningarna som helt eller delvis instämmer i respektive påstående. Deltagare från de nya kampanjlänen är borttagna ur analyserna. Skillnaderna är statistiskt säkerställda. Påstående Kampanjlän Övriga Sverige Jag är motståndare till att människor som har en psykisk sjukdom bor i mitt grannskap 10,1 14,3 6
Jag skulle undvika att prata med grannar som tidigare haft en psykisk sjukdom Jag skulle kunna prata naturligt med grannar som har haft en psykisk sjukdom 5,4 8,5 92,4 89,0 Tabell 3. Framtida förväntat beteende visavi personer med psykisk ohälsa (RIBS). Jämförelser mellan de ursprungliga kampanjlänen och övriga Sverige 2012. Tabellen visar procentuella andelar av antalet deltagare i undersökningarna som helt eller delvis instämmer i respektive påstående. Deltagare från de nya kampanjlänen är borttagna ur analyserna. Skillnaderna är statistiskt säkerställda. Påstående Kampanjlän Övriga Sverige I framtiden skulle jag kunna tänka mig att arbeta tillsammans med en person som har psykiska problem I framtiden skulle jag kunna tänka mig att bo nära en person som har psykiska problem I framtiden skulle jag kunna tänka mig att fortsätta relationen med en vän som fick psykiska problem 75,8 70,4 77,4 72,2 90,6 85,0 Positiva attityd-och beteende förändringar i Skåne 2011-2012 Precis som i de ursprungliga kampanjlänen visar resultatet av undersökningen att det även i Skåne, som varit kampanjlän sedan 2011, skett positiva attityd- och beteendeförändringar (tabell 7). Tabell 4 Förändringar i attityder och förväntade beteenden i det nya kampanjlänet Skåne. Jämförelser mellan 2011-2012 Tabellen visar procentuella andelar av antalet deltagare i undersökningarna som helt eller delvis instämmer i respektive påstående i undersökningen 2011 respektive 2012. Skillnaderna är statistiskt säkerställda. Påstående 2011 2012 Attityder (CAMI) Vi måste inta en mer tolerant inställning till människor i vårt samhälle, som har en psykisk sjukdom 74,8 81,8 7
Lokalbefolkningen bör acceptera att en psykiatrisk verksamhet utlokaliseras till deras bostadsområde för att tillgodose samhällets behov Lokalbefolkningen har goda skäl att motarbeta utlokalisering av psykiatrisk verksamhet till deras bostadsområde Förväntade beteenden (FABI) Om någon som tidigare har haft en psykisk sjukdom blev min granne, skulle jag besöka denne 66,8 74,0 25,4 18,9 71,1 78,8 Om undersökningen Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatsers (CEPI) har på uppdrag av Hjärnkoll genomfört årliga befolkningsundersökningar 2009-2012 med syftet att se förändringar i allmänhetens attityder, kunskap och beteenden kring psykisk sjukdom och personer med psykisk sjukdom. Särskilt fokus har legat på Hjärnkolls kampanjlän, som är Västra Götaland, Uppsala och Västerbotten sedan starten 2009, Skåne sedan 2011 samt Örebro, Värmland, Jämtland och Norrbotten sedan i höstas. Datainsamlingen har genomförts av opinionsinstitutet NOVUS Group genom en befolkningsrepresentativ webbpanel. Undersökningen 2012 omfattar 2182 personer och den särskilda undersökningen kring de tre ursprungliga kampanjlänen Västerbotten, Uppsala och Västra Götaland, omfattar 1024 personer. Enkäten består av tre delar: 1) Attityder - 20 påståenden fördelade på tre attitydfaktorer: vidsynthet, rädsla och inställning till samhällsbaserad psykiatri (Community Attitudes towards Mental Illnes, CAMI). 2) Beteenden 10 påståenden framförallt förväntande beteenden i olika typer av situationer eller kontakt med personer med psykisk sjukdom (Fear of and Behavioral Intention towards the mentally ill, FABI). 3) Kunskap 12 påståenden som rör kunskaper om behandling och rehabilitering av personer med psykisk sjukdom och där man får ta ställning till om olika psykiatriska tillstånd är sjukdom eller ej (Mental Health Knowledge Scale, MASK). 8
Tips för att bryta tystnaden För att öka allmänhetens kunskap och förändra negativa attityder och beteenden till personer med psykisk sjukdom och psykiska funktionsnedsättningar har Hjärnkoll tagit fram några enkla tips på vad du som anhörig, vän, granne, kollega eller chef kan göra. Du behöver inte vara expert på psykisk ohälsa för att göra skillnad. Med små enkla medel kan du öka kunskapen och minska osäkerheten hos dig själv och din omgivning. Ofta blir vi ställda när någon mår psykiskt dåligt. Vi blir kanske rädda för att säga eller göra fel saker. Men det viktigaste du kan göra som medmänniska är att visa att du bryr dig. Här är fler tips vad du kan göra: 1. Försök bidra till en öppen och saklig diskussion om psykisk hälsa i olika sammanhang. 2. Tala med en närstående på ett inkännande sätt utan att döma eller värdera. Låt den andre avgöra integritetsnivån på samtalet. 3. Agera likadant mot en närstående som blir sjukskriven för psykisk ohälsa som mot en vän med en kroppslig sjukdom eller skada. 4. Behandla förtroendet från din närstående respektfullt och konfidentiellt. 5. Fråga! Visa att du bryr dig och att du har tid för honom eller henne. 6. Visa att du finns håll kontakten. Visa att du finns till hands när och om han eller hon önskar att prata. 7. Uppmuntra att ta professionell hjälp. Du kan också själv ta kontakt för att få vidare råd om hur du bäst kan hjälpa. 8. Ta hand om dig själv. Det är lätt att känna sig oumbärlig. Om du upplever att du som närstående eller anhörig får det svårt sök då själv stöd och hjälp. Läs mer om vad du kan göra på www.hjarnkoll.se 9