studieförbundet bildas samtalsguider Bibelstudiet: Att dela för livets skull Jesu uppmaning Följ mig utmanar oss. Den utmanar oss att vara en kyrka som står upp för det rätta, med ödmjukhet inför allas vårt behov av barmhärtighet. Den utmanar oss att sträva efter fördjupad enhet och till att vara trogna kallelsen att möta varje människa där hon är med evangelium. Seminarierna på kyrkokonferensen 2015 har handlat om vissheten att mötet med Jesus Kristus förvandlar dig, mig och världen. De tog sin utgångspunkt i berättande bibeltexter kring vad som är vår kyrkas kallelse idag och hur den kan bidra till en förvandlad värld. Genom att vi utgått från bibeltexter som kopplats till vart och ett av den antagna verksamhetsplanens åtta riktningsmål får vi nu möjlighet enskilt och/eller i församlingen reflektera kring hur en bibeltext landar och levs i praktiken. Målen rör Equmeniakyrkans arbete regionalt, nationellt och internationellt. Bibelns berättelser är i sig en samlande kraft. De befolkar rummen vi vistas i. De bidrar till djupare identitet för oss som kyrka när vi delar och tolkar Guds ord. Låt därför dessa åtta studier påverka dig och ditt liv under kommande år. De har skrivits för att fördjupa samtalet i församlingen, i den lilla studie- eller bönegruppen, på ett församlingsmöte eller en gudstjänst. Till del olika studierna finns reflekterande frågor att samtala vidare kring men också en rad olika tips på material som bidrar till ytterligare fördjupning. Alla författare av bibelstudierna arbetar i Equmeniakyrkan eller i biståndsorganisationen Diakonia. Samtliga bibelstudier har bearbetats av Bilda till ett studiematerial. Lokala konsulenter på Bilda kan erbjuda ytterligare stöd och inspiration för studie- och samtalscirklar i din församling. Ta kontakt med din Bildaregion kring hur ni kan fördjupa bibelsamtalet hos er. För att starta en studiecirkel gäller följande: Att ni är 3 12 deltagare inklusive cirkelledaren. Att ni träffas vid mins tre tillfällen. Att det sammanlagda antalet cirkeltimmar är minst 9 (en studietimma är 45 minuter). Läs mer på www.bilda.nu 1
Dela för livets skull Att dela ansvaret så kyrkan håller ihop. Ett samtal om brödundret i Lukas 9 där Jesus utmanar oss genom att säga Ge dem något att äta, ni själva Riktningsmål 8 i Equmeniakyrkans verksamhetsplan 2015 2016 Equmeniakyrkan regionalt, nationellt och internationellt säkerställer att strukturen och ekonomin i Equmeniakyrkan är funktionell och hållbar. I samband med bibelstudiet kan man, om man är en större grupp, göra olika fyrahörnsövningar för att öka interaktiviteten. Inledande fyra hörns-övningar Introduktion/förklaring: Ledaren pekar ut fyra hörn i lokalen, varje hörn representerar ett svarsalternativ. Han/hon ställer en fråga eller ett påstående och visar vilket hörn som representerar vilket svarsalternativ. Deltagarna ställer sig i hörnet som representerar det svar de är mest överens med. Man måste välja, men poängtera att inget är rätt eller fel! Fråga 1: Det viktigaste att dela med andra är: vår tid våra kunskaper/gåvor våra pengar/resurser något annat Fråga 2: Vad är det som gör att vi ibland inte delar med oss? vi glömmer bort det vi har inte resurser i form av tid och/eller pengar vi ser inte behoven något annat Fråga 3: Varför är det viktigt att dela? det är en del av att vara gemenskap för att det ska bli rättvist Jesus har sagt att vi ska göra det något annat. Efter varje fråga får några från varje hörn dela hur de hade tänkt när de ställde sig i respektive hörn. Petter Jacobsson, utbildnings- och ombudshandläggare i Diakonia Vad är det mest spännande med texten i Lukas 9? Det är en komplicerad text eftersom den predikats över så mycket, med ganska givna poänger. Den vanligaste tanken om denna text, särskilt i relation till delande är också den vanligaste associationen vi gör: Att Gud välsignar det lilla så att det blir något stort och att det är 2
inställningen hos givaren som är det avgörande. Om vi bara satsar det vi har, kan resultatet blir så mycket större. Jag tror egentligen att det ligger en annan och minst lika viktig berättelse nerlagd i texten. Brödundret är en kommentar till frestelseberättelsen i Lukas 4:1.13. De två berättelserna står i relation och kommunikation till varandra och handlar om samma frågor. Göra bröd Få inflytande Bli kung Det är i brödundret som Jesus verkligen svarar på djävulens utmaning. Han gör det genom att besvara djävulens frågor i praxis: Gör bröd av det befintliga- använder människors resurser inte av sten. Gör inte under för att synas utan för att möta människors behov. Faller inte på knä för djävulen för att få makten utan ger sig av när folk vill göra Jesus till kung. Det vill säga, han tar ett helt annat förhållningssätt till att vara kung. Berättelserna handlar alltså om Jesu förhållande till makt och vilka medel som kan användas för att skapa RIKET. Brödunderberättelsen blir mycket mer politiskt laddad om den ställs som en spegel till frestelseberättelsen. Vilka kompromisser kan jag göra för att uppnå mina mål? Hur mycket av mina ideal kan jag offra för att nå målet? Utmaningen och kanske det mest relevanta för detta bibelstudium om församlingen och delande är alltså hur vi svarat på djävulens frågor som kyrka. Hur har vi hanterat frågan om att fixa bröd? Om att få till ett bra arbete och om att bli kungar över riken? Hur har kyrkan i stort eller i den lilla församlingen förhållit sig till frågan om makt och inflytande? Hur har vi tänkt oss den mest effektiva vägen till samhällsförändring och hur mycket har vi varit benägna att kompromissa för att få makt? Har vi följt Jesu till synes ineffektiva, och kompromisslösa väg eller har vi i någon mån svarat JA på djävulens frågor i öknen? Vågar vi implementera Jesu pacifistiska omvända maktstrategi istället för att på något vis spela med i de system vi vill förändra? Hur många gånger har kyrkan i slutändan blivit förändrad när hon sökte förändra staten, makten, imperiet, det goda samhället? Har inte den till synes effektiva vägen, nämligen att ge sig in i makten, slutat med kyrkans förändring, inte systemets. Det som är giltigt i de stora kyrkohistoriska svepen är lika giltigt i det lilla lokala sammanhanget. Frestelseberättelsen följer varje församling i varje tid. Samma frågor ställs i det stora sammanhanget och i det lilla. Att samtala vidare om Hur delar vi makt och resurser? Många av de problem vi möter som kyrka har sin grund i tidigare dåliga svar på frågan om makt där kyrkan många gånger gjort precis tvärtom mot vad Jesus gjorde, ställd inför djävulens frågor. Hur är vi en kyrka som försöker implementera Jesu förhållningssätt till makt och förändring i varje litet steg. 3
Klara Holmin, ungdomsledare i Redbergskyrkan i Göteborg Jag skulle säga att vi praktiserar två typer av delande i kyrkan. Dela med och dela ut. Den första är att vi delar med varandra, inom vår befintliga gemenskap. Här delar vi gemenskap, vi tröstar varandra och delar skratt och tro. Vi delar också med oss av vår kunskap, och utifrån den kunskap vi besitter, och utifrån vår kapacitet, delar vi upp uppgifter mellan oss. Saker vi gemensamt bestämt att vi vill göra. Så är församlingen uppbyggd. Det är hela strukturen för församlingen som den ser ut idag. Förhoppningsvis delar vi också med oss av tjänster till varandra. Snöskottning till den som har dålig rygg och skjuts till gudstjänsten för den som har dåliga knän. Står någon utan pengar hjälps vi förhoppningsvis åt med hyran. Vi jobbar mot ett gemensamt mål och alla både ger och får på vägen. Det andra sättet vi delar är till dem som än så länge står utanför. Kyrkan har länge skickat framförallt pengar, men också människor, ut i världen. Vi har bidragit med materiella och mänskliga resurser till människor som själva inget har. Under de senare årtiondena har många av oss bedrivit detta arbete många hundra mil från vår egen kyrka. Helt enkelt för att vi i vårt närområde varit väldigt skonade från fattigdom och alltför påtagliga problem. Det kan handla om vänförsamlingar. Hur många har en sådan? Hur många av dessa finns i Kongo? Detta har förändrats tillbaka på många platser och nu har fattigdomen, som alltid funnits, blivit mer synlig kring våra kyrkor och på våra kyrktorg igen. Detta gör att vi måste börja tänka om kring delande. I denna typ av delande finns det mycket tydligare en givare och en mottagare. Det är inte alls samma dynamik som i det första sättet att dela. Det finns därmed också ett problem i maktbalansen, där den ena som givare, står högre än den som tar emot. Att det finns en ojämn maktbalans betyder inte att givandet är dåligt och måste upphöra, men det betyder att vi måste vara medvetna om att det är en ojämn maktbalans. Vår utmaning i vårt delande, som samfund, som församlingar och som medmänniskor, är att sträva mer och mer mot delande nummer ett. Att göra saker tillsammans med människor och inte för människor. Att göra gudstjänster med människor, inte för människor. Att göra verksamhet med människor, inte för människor. Detta är naturligtvis ett delande som kräver engagemang. Det är alltid enklast att ge pengar till något trevligt biståndsprojekt, och det är också bra med tanke på hur mycket pengar vi har jämfört med alla andra på den här jorden. Att dela MED varandra, det är vår utmaning! Om vi vill praktisera ett delande som knyter oss tätare samman, som skapar gemenskap och som skapar glädje, då är det delande nummer ett som gäller. En underrubrik på det här seminariet var dela så att kyrkan håller ihop. Om vi benämner det så, då är det delande nummer 1 vi måste mena. Målet är att bredda det interna delandet, det där vi delar med varandra inom gruppen, så mycket att ingen längre står utanför. Det låter utopiskt, kanske helt enkelt för att det finns många människor som inte vill vara med, och som aldrig kommer att vilja det. Men vi som kristna kan inte vara sådana som inte vill vara med. Att vara nöjd med det man har och därmed inte behöva dela med andra längre. Vi måste vilja vara med, och måste vilja arbeta för att släppa in andra. Det är så vi delar så att kyrkan håller ihop. Att samtala vidare om Hur kan vi göra i vår församling för att gå mer mot delande nummer ett? Vad behöver vi ändra på för att förenkla för människor att komma med in i vårt delande? 4
Allmänna frågor Vad tar du med dig av detta? Vad reagerade du på? Vad spelar detta för roll i min församling? Materialtips att jobba vidare med Diakoni mer än ord (SKR) Samtal kring kristet ideellt socialt arbete (Bilda) Action tillsammans förändrar vi världen (Marcus förlag) Kyrkan i livet livet i kyrkan (Verbum). Version 8 juni En samtalsmodell för studiecirkel Samtalsledare och spelregler Någon i gruppen håller i samtalsstrukturen och tiden, så att alla får utrymme och allas erfarenheter tas tillvara. Innan gruppen startar enas man om spelregler för samtalet. Spelregler som brukar bidra till att skapa ett öppet och lärande samtal är: Det personliga vi delar stannar i gruppen. Det är ok att prova tankar och att ändra sig. Man har rätt att vara tyst. Alla talar i jagform. Alla hjälps åt alla hålla tidsramarna. Alla bidrar med sitt perspektiv och värdesätter att få ta del av andras. En samtalsmodell för studiecirkel En studiecirkel kan läggas upp med hjälp av samtalsmodellen som beskrivs nedan. 1,5 h 2 h är en lämplig tid för samlingen. En inledande runda, ca 20 min. Gemensamt samtal, ca 60 min. Avslutande runda, ca 10 min. Tidsangivelserna är ett förslag och kan anpassas efter gruppen. Börja gärna med ett enkelt drop-in-fika och småprat en stund innan cirkeln startar. Det ger alla möjlighet att landa i gruppen. 5
Samtalsmodellen En inledande runda där man kan prova sina tankar Börja med en runda där var och en får möjlighet att berätta vad som rör sig i tanke eller känsla just nu. Det kan vara en fundering utifrån det ni läst eller på annat sätt tagit del av inför samlingen. Det kan också vara reflektioner över en händelse som anknyter till ert tema för studiecirkeln. Var och en får 3 4 minuter till sitt förfogande. Det är alltid ok att passa, att låta ordet gå vidare om man inte vill säga något. (Första gången man möts kan den inledande rundan vara mer personlig så att man lär känna varandra i gruppen. Man kan till exempel berätta något från sitt eget liv och varför man valt att delta i studiecirkeln.) Använd gärna ett föremål att hålla i för den som berättar, en sten eller något annat som är avstressande att hålla i. Föremå let markerar vem som har ordet och när en person berättat klart går föremålet och ordet vidare till nästa. I rundan får var och en berätta utan att bli avbruten. Syftet är att man ska få sätta ord på och prova sina tankar, utan att behöva förklara och försvara. Samtidigt tränar man sig att lyssna och ta in olika perspektiv. Inget samtal förs kring den inledande rundan, om inte personen själv för in det i det efterföljande gemensamma samtalet. Gemensamt samtal När rundan är klar öppnar ni för ett gemensamt samtal utifrån det bibelstudium som ni läst och de samtalsfrågor som finns i materialet. Starta gärna samtalet med en fråga, till exempel: Är det något speciellt du fastnade för i det du läste? Hur knyter det an till livet och dina erfarenheter? Mötte du några nya perspektiv? Hur tänker du kring det? Gjorde du någon ny upptäckt eller insikt? Hur kan du använda dig av det? Ett alternativ kan vara att någon i gruppen inleder samtalet med en reflektion som anknyter till temat. Andra inspel i samtalet kan till exempel vara litteratur, film, bilder, artiklar eller musik som berör ert samtalsämne. Avslutande runda Avsluta samlingen med en runda där var och en har möjlighet att säga något kort om dagen, till exempel: Det här bär jag med mig från idag Något jag skulle vilja veta mer om Jag skulle vilja samtala vidare om Någon gång kan det vara bra att reflektera över hur man arbetar tillsammans och anknyta till de spelregler som gruppen bestämt. Vad fungerar bra? Vad skulle vi kunna göra annorlunda?