U 49/2011 rd Statsrådets skrivelse till Riksdagen om ett förslag till rådets direktiv om ett gemensamt system för en skatt på finansiella transaktioner I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska kommissionens förslag av den 28 september 2011 till rådets direktiv om ett gemensamt system för en skatt på finansiella transaktioner och om ändring av direktiv 2008/7/EG samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 17 november 2011 Finansminister Jutta Urpilainen Lagstiftningsråd Jukka Vanhanen 295764
2 U 49/2011 rd FINANSMINISTERIET PROMEMORIA EU/2011/1658 20.10.2011 FÖRSLAG TILL RÅDETS DIREKTIV OM ETT GEMENSAMT SYSTEM FÖR EN SKATT PÅ FINANSIELLA TRANSAKTIONER 1 Allmänt Europeiska kommissionen överlämnade den 28 september 2011 ett förslag till rådets direktiv om ett gemensamt system för en skatt på finansiella transaktioner och om ändring av direktiv 2008/7/EG, KOM(2011) 594 slutlig. Förslaget grundar sig på artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Bakgrunden till förslaget till direktiv är den allmänna uppfattning som blivit allt starkare till följd av den ekonomiska och finansiella krisen att finanssektorn, som varit underbeskattad och i samband med krisen fått ett märkbart offentligt stöd och som på ett centralt sätt bidragit till krisens uppkomst, borde bidra på ett mera rimligt sätt med tanke på kostnaderna för att hantera krisen. Förslaget syftar till att finanssektorn ska bidra till att täcka kostnaderna för krisen och ska beskattas på ett rättvist sätt jämfört med andra sektorer i framtiden, att avskräcka finansinstituten från att bedriva överdrivet riskabel verksamhet, att komplettera de regleringsåtgärder som syftar till att undvika framtida kriser och att generera ytterligare inkomster till de allmänna budgetarna. Genom förslaget harmoniseras de grundläggande inslagen i en skatt på finansiella transaktioner i medlemsstaterna, så att den inre marknaden fungerar väl. På grund av att flertalet finansiella transaktioner är extremt lättrörliga är det enligt motiveringen till förslaget viktigt att förebygga de snedvridningar som vållas av nationella skattebestämmelser. Samtidigt bör man kunna undvika incitament till skattearbitrage inom EU, snedvridningar av resursallokeringen mellan finansmarknaderna i unionen och riskerna för dubbelbeskattning eller utebliven beskattning. Skattebasen enligt förslaget till direktiv är avsedd att vara mycket omfattande för att garantera verksamheten på den inre marknaden. Skattebasen täcker transaktioner som gäller ett brett sortiment av finansiella instrument och derivatavtal på både organiserade marknader och utanför dem. Skatten ska även tilllämpas på ett brett urval av finansinstitut. Skatt ska tas ut i enlighet med hemvistprincipen. Minimiskattesatserna måste vara låga på grund av riskerna för utflyttning. Till förslaget hör konsekvensbedömningarna SEK(2011) 1102 315 slutlig Vol. 1 19 och en sammanfattning av konsekvensanalysen SEK(2011) 1103 slutlig. Förslaget till direktiv syftar också till att för unionen skapa en ny inkomstkälla, med målet att gradvis ersätta nationella bidrag till EU:s budget och därigenom minska trycket på de nationella budgetarna. I förslaget till rådets beslut av den 29 juni 2011 om systemet för Europeiska unionens egna medel (KOM(2011) 510 slutlig) föreskrivs att de inkomster som genereras av beskattningen av finansiella transaktioner blir en källa till egna medel i EU-budgeten. Kommissionen kommer i november att komplettera förslaget till direktiv gällande en skatt på finansiella transaktioner med separata förslag till rättsakter om egna medel där kommissionen föreslår hur en skatt på finansiella transaktioner kan tjäna som en inkomstkälla för EU:s budget. Enligt kommissionens synpunkt förbättrar förslaget förutsättningarna för att skatten på finansiella transaktioner ska utvecklas till en global skatt. 2 Huvudsakligt innehåll Direktivet tillämpas på sådana transaktioner som gäller de finansiella instrument som fastställs i direktivet och där minst en av parterna är ett i direktivet fastställt finansinstitut som är etablerat på en medlemsstats territorium och som agerar antingen för egen räkning eller för en annan persons räkning eller agerar i namn av en part i transaktionen.
U 49/2011 rd 3 Finansiella instrument som omfattas av skatten För det första omfattar skattens tillämpningsområde de finansiella instrument som har räknats upp i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (MiFID), dvs. överlåtbara värdepapper (aktier, obligationer mm.), penningmarknadsinstrument (olika andra skuldebrev), investeringsfondernas vinstandelar och definierade derivatavtal. För det andra omfattar skattens tillämpningsområde strukturerade produkter, med vilka avses omsättningsbara värdepapper eller andra finansiella instrument som erbjuds genom värdepapperisering i den mening som avses i artikel 4.36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG (det s.k. kapitalkravsdirektivet) eller likvärdiga transaktioner som involverar överföring av andra risker än kreditrisken. Finansinstitut Finansinstitut som avses i direktivet är bl.a. värdepappersföretag, organiserade marknader och andra typer av organiserade handelsplatser eller handelsplattformar, kreditinstitut, försäkrings- och återförsäkringsföretag, fondföretag och förvaltningsbolag samt pensionsfonder och pensionsinstitut. Till definitionen av finansinstitut hör också alla andra typer av företag vars verksamheter till en väsentlig del utgörs av de finansiella tjänster som nämns i direktivet, handel för egen eller kundens räkning med alla typer av finansiella instrument, förvärv av innehav i företag, medverkan i eller emission av finansiella instrument eller tillhandahållande av tjänster som är relaterade till dem. Kommissionen ska anta delegerade akter med närmare bestämmelser om fastställande huruvida nämnda verksamheter utgör en väsentlig del av ett företags samlade verksamhet. Av olika orsaker har från direktivets tilllämpningsområde avgränsats bl.a. den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, de centrala motparterna när de verkar i denna egenskap och värdepapperscentralerna. Skattebelagda finansiella transaktioner Med en finansiell transaktion som medför skyldighet att betala skatt avses köp eller försäljning av ett finansiellt instrument samt annan sådan transaktion mellan aktörer som hör till samma kategori som innebär en överföring av den risk som är knuten till det finansiella instrumentet på mottagaren. Med finansiella transaktioner som gäller derivatavtal avses ingående eller ändring av derivatavtal. Avsikten är inte att inrikta skatten på företagens anskaffning av kapital, och skatt behöver enligt förslaget till direktiv inte betalas vid emission eller teckning av värdepapper. Emission och inlösen av andelar i investeringsfonder och andra fondföretag avses emellertid höra till skattens tillämpningsområde. Avgränsade från direktivets tillämpningsområde är de transaktioner som har utförts med vissa namngivna parter. Till dessa hör bl.a. Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och ett flertal av deras organ, Europeiska centralbanken, vissa internationella organisationer och medlemsstaternas centralbanker. Skattesats, skattskyldighet och betalning av skatten Minimiskattesatsen är 0,1 procent av ersättningen. När det gäller åtgärder inom en och samma kategori eller när ersättningen är lägre än marknadspriset beräknas skatten på marknadspriset. I fråga om derivatavtal är skatten dock 0,01 procent av det nominella belopp som används för att beräkna betalningar inom ramen för ett givet derivatavtal. När ett derivatavtal medför tillhandahållande av ett finansiellt instrument, uppgår skatten på denna transaktion till 0,1 procent, förutsatt att alla övriga villkor för beskattning är uppfyllda. Varje finansinstitut som är part i transaktionen och agerar antingen för egen räkning eller för en annan persons räkning eller i namn av en part i transaktionen eller för vars räkning transaktionen har utförts ska betala skatt. Skatt ska således betalas två gånger för en och samma transaktion. När ett finansin-
4 U 49/2011 rd stitut agerar i namn av ett annat finansinstitut eller för dess räkning ska enbart detta andra finansinstitut betala skatt för att kedjebeskattning ska kunna undvikas. Alla parter i en transaktion, även andra personer än finansinstitut, ska vara solidariskt betalningsskyldiga för ett finansinstituts obetalda skatt. Skatten ska betalas vid den tidpunkt då den blir utkrävbar, om transaktionen utförs elektroniskt. I alla andra fall ska skatten betalas inom tre arbetsdagar från den tidpunkt då den blir utkrävbar. Fördelningen av skatteinkomster mellan medlemsstaterna: hemvistprincipen Ett finansinstitut ska betala skatt till den medlemsstat på vars territorium institutet är etablerat. Ett finansinstitut anses vara etablerat på en medlemsstats territorium, om något av följande villkor är uppfyllt: det är auktoriserat av den medlemsstatens myndigheter i fråga om de transaktioner som omfattas av auktorisationen det har sitt säte i den medlemsstaten det har sin adress eller är beläget i den medlemsstaten det har en filial i den medlemsstaten när det gäller transaktioner som utförs av den filialen, eller det är part i en transaktion och agerar med ett finansinstitut som på ovan nämnt sätt är etablerat i den medlemsstaten eller med en annan part som är etablerad i medlemsstaten. När flera av villkoren är uppfyllda ska det första villkor som uppfylls från början av förteckningen fastställa etableringsmedlemsstaten. Någon annan än ett finansinstitut anses vara etablerad i en medlemsstat, om dess säte eller filial eller, i fråga om fysiska personer, hans eller hennes adress eller vistelseort befinner sig i den staten. Ett finansinstitut ska inte anses vara etablerat i en medlemsstat, om den person som är betalningsskyldig för skatten bevisar att det inte finns någon koppling mellan transaktionens ekonomiska substans och territoriet för någon medlemsstat. Administrativa förfaranden Medlemsstaterna ska fastställa skyldigheter i fråga om registrering, redovisning och rapportering samt andra skyldigheter som säkerställer att skatten betalas. En deklaration som innehåller alla uppgifter som behövs för att beräkna skatten under en månad ska lämnas inom tio dagar efter utgången av den månad under vilken skatten blivit utkrävbar. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att förebygga skatteundandragande, skatteflykt och missbruk. Kommissionen får anta delegerade akter om de åtgärder som ska vidtas. Förhållande till andra skatter på finansiella transaktioner och ändring av direktiv 2008/7/EG Enligt förslaget till direktiv får medlemsstaterna inte behålla eller införa några andra skatter på finansiella transaktioner än skatt på finansiella transaktioner och mervärdesskatt; mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) ger medlemsstaterna en option att beskatta finansiella tjänster, t.ex. värdepappersförmedling. Bestämmelser om skatt på transaktioner finns även i rådets direktiv 2008/7/EG om indirekta skatter på kapitalanskaffning. I detta direktiv föreskrivs det att medlemsstaterna inte utöver skatt på kapitalplaceringar får ta ut någon som helst annan form av skatter av kapitalassociationer för vissa åtgärder. Direktivet berättigar medlemsstaterna att i viss utsträckning ta ut skatt även för överlåtelse av värdepapper. För att undvika eventuella konflikter mellan direktiven ska det föreskrivas att bestämmelserna i det föreslagna direktivet ska ha företräde framför bestämmelserna i direktiv 2008/7/EG. Enligt förslaget ändras direktiv 2008/7/EG så att det inte begränsar tilllämpningen av det nu föreslagna direktivet. Skatt på finansiella transaktioner som EU:s egna medel Kommissionen har för avsikt att skapa en ny inkomstkälla för EU genom att fördela skatteintäkterna mellan medlemsstaterna och EU-budgeten i enlighet med förslag till rättsakter som ges senare, vilket medför att med-
U 49/2011 rd 5 lemsstaternas bidrag till unionens budget kunde minskas. I förslaget som gäller systemet för Europeiska unionens egna medel (KOM(2011) 510 slutlig) nämns en skatt på finansiella transaktioner som en ny källa till egna medel som tas in i unionens budget. Kommissionen kommer i november att komplettera sitt förslag till beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel, förslaget till förordning om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel (KOM(2011) 511 slutlig) och förslaget till förordning om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (KOM(2011) 512) med bestämmelser som är nödvändiga för att en skatt på finansiella transaktioner ska kunna införas. Syftet med dessa förslag är bl.a. att binda den skatteandel som inkomstförs till unionen till de skatter som medlemsstaterna faktiskt tar ut. Varje månad krediteras ett konto som medlemsstaterna inrättat i kommissionens namn med EU-andelen. 3 Förslagets rättsliga grund och förhållande till subsidiaritetsprincipen Förslaget grundar sig på artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken medlemsstaterna måste vara enhälliga för att ett direktiv ska antas. I artiklarna 2 och 11 ingår ett bemyndigande att delegera lagstiftningsbehörighet till kommissionen. Kommissionen anser att en enhetlig utformning på EU-nivå av huvudinslagen i en skatt på finansiella transaktioner krävs för att undvika opåkallad omlokalisering av transaktioner och marknadsaktörer samt substitution av finansiella instrument inom EU. Detta är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl och för att undvika snedvridning av konkurrensen. Detta kan även på ett avgörande sätt minska den nuvarande uppsplittringen av den inre marknaden, däribland i fråga om de olika produkter inom finanssektorn som ofta är nära substitut för varandra. Om en skatt på finansiella transaktioner inte är harmoniserad medför detta skattearbitrage och potentiellt dubbelbeskattning eller utebliven beskattning. Detta hindrar likvärdiga förutsättningar för företag i finanssektorn, påverkar medlemsstaternas skatteinkomster och medför extra kostnader för finanssektorn. Förslaget inriktas på fastställande av en gemensam struktur för skatten och gemensamma bestämmelser för utkrävbarhet. Enligt kommissionen lämnar förslaget ett tillräckligt handlingsutrymme för medlemsstaterna när det gäller att fastställa skattesatser ovanför miniminivån, ange redovisnings- och rapporteringsskyldigheter och förebygga skatteundandragande. Förslaget är enligt kommissionen förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Målet med förslaget kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna. Den harmonisering som föreslås går enligt kommissionen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, först och främst att få en väl fungerande inre marknad. 4 Förslagets konsekvenser för Finland 4.1 Konsekvenser för lagstiftningen i Finland Ett godkännande av förslaget till direktiv förutsätter nationell lagstiftning för genomförande av direktivet. Denna lagstiftning bör inbegripa bestämmelser som motsvarar direktivets sakinnehåll om bl.a de finansiella instrument som ska ingå i skattebasen för transaktionsskatten, skattepliktiga transaktioner, skattesatser och nödvändiga administrativa förfaranden. I samband med gränsöverskridande transaktioner kan det uppkomma konflikter till följd av skillnaderna i nationell lagstiftning eller avvikande tillämpning av den, t.ex. när parterna i en transaktion är fler än två finansinstitut, och man är oense om vem som är skyldig att betala skatten. Utöver finansinstitutens eget intresse kan också finansinstitutens etableringsstater ha ett intresse i saken som skattetagare. Av den orsaken och för att ett av målen med direktivet har varit att undvika dubbelbeskattning bör fungerande mekanismer för att lösa tvister skapas med tanke
6 U 49/2011 rd på såväl nationella som gränsöverskridande situationer. Förslaget till direktiv innehåller flera detaljer som kräver precisering innan direktivet kan genomföras nationellt så att de krav på exakthet som ställs på skattelagstiftningen i Finland uppfylls. Detta gäller t.ex. till en viss del definitionen av finansinstitut, liksom också definitionen av finansinstituts etableringsstater, som med tanke på medlemsstaternas beskattningsrätt är av central betydelse. Eftersom medlemsstaterna enligt förslaget till direktiv inte ska få ta ut andra skatter på värdepapperstransaktioner, är det nödvändigt att ändra bestämmelserna om överlåtelseskatt för värdepapper i lagen om överlåtelseskatt (931/1996). En minimiändring är förmodligen att åtminstone de transaktioner som enligt direktivet är beskattningsbara inte ytterligare ska beskattas med överlåtelseskatt. Även om tanken är att skatten på finansiella transaktioner ska riktas till handel som bedrivs särskilt på finansmarknaden, innehåller förslaget till direktiv inga regler enligt vilka t.ex. aktier i onoterade småföretag eller fastighetsbolag är avgränsade från de finansiella instrument som omfattas av skattens tillämpningsområde. 4.2 Ekonomiska konsekvenser Konsekvenserna av en skatt på finansiella transaktioner är svåra att bedöma eftersom de i betydande grad beror på hur investerarna reagerar på de stigande kostnaderna och i vilken omfattning den här typen av skatt införs utanför unionen. Även om skatten på en finansiell transaktion betalas av det finansinstitut som förmedlat eller startat transaktionen, överförs skattekostnaderna på en konkurrensutsatt marknad i regel på kunderna, eftersom finansinstituten inte har möjligheter att subventionera skatten med intäkter från andra källor. Skattekostnaderna skulle indirekt i betydande grad överföras på företag och privatpersoner. Vid stora investerares stora affärer blir skatten per transaktion betydande. Exempelvis i Finland skulle en medelstor affär med penningmarknadsinstrument till ett värde av ca 15 miljoner euro resultera i en skatt på 30 000 euro. De stora investerarna agerar redan nu på de öppna internationella marknaderna, och kommissionen ser att det kan finnas en viss risk för att i synnerhet stora transaktioner flyttas över till länder där verksamheten är skattefri. Eftersom konkurrensen om investerare mellan internationella finansinstitut är hård och marginalerna snäva, kan man även anta att utländska finansinstitut, när de skapar nya produkter, snabbt skulle dra nytta av de möjligheter som skillnaderna mellan de nationella skattesystemen erbjuder. Utflyttningseffekten minskar om skatten införs i så stor utsträckning som möjligt i synnerhet i G20-länderna. För Finlands vidkommande är det dessutom viktigt att även Sverige och Storbritannien, som åtminstone till en början har förhållit sig negativt till en skatt på finansiella transaktioner enbart inom unionen, inför skatten. I annat fall är risken stor för att i synnerhet de största skattepliktiga finansiella transaktionerna flyttas ut från Finland till dessa länder. Just på grund av risken för utflyttning har båda länderna ansett det vara viktigt att skatten införs på global nivå. Kommissionen har bedömt att skatten skulle minska antalet affärer inom särskilt den automatiserade handeln i samband med spekulativ högfrekvenshandel och därigenom stabilisera marknaderna och kursutvecklingen. Skatten kan emellertid vara för låg för detta ändamål i situationer där kurserna fluktuerar betydligt kraftigare än skatteprocenten under en dag. Förslaget ger investerare en möjlighet att anlita centrala motparter och andra nettningslösningar, vilket kan minska skattens effekter. En rent procentuell skatt gynnar värdepapper med stora vinstmarginaler men med proportionellt sett större risk. Kommissionen bedömer att skatten minskar i synnerhet den snabbt ökande och delvis farligt riskfyllda handeln med derivatavtal. I den mån skatten på finansiella transaktioner förhindrar framtida kriser på finansmarknaderna har den också indirekt betydande ekonomiska effekter när det gäller att förebygga de kostnader som finanskriserna orsakar. Marknadsparterna använder emellertid derivatavtal och säkerheter som grundar sig på återköpsavtal även för att skydda sig mot risker, och skatten kan då delvis få en höjande effekt på kostnaderna för skyddet. Förslaget
U 49/2011 rd 7 höjer kostnaderna för marknadsgarantrörelse och försvagar marknadernas likviditet, vilket kan bli ett problem i synnerhet på små marknader. Enligt kommissionens bedömningar sjunker volymerna av handeln med aktier på grund av skatten med ca 15 procent och volymerna av riskfyllda derivatavtal med eventuellt 75 procent. En minskning av volymerna kunde innebära en viss risk för systemen i randområdena, bl.a. i Finland, eftersom deras relativa konkurrenskraft försvagas i jämförelse med de stora finansiella centren. Den internationella infrastrukturkonsolideringen blir troligtvis snabbare i en situation där en skatt på finansiella transaktioner införs på ett geografiskt sett litet område. Kommissionen har fäst uppmärksamhet vid problemen med skattesmitning och kräver att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att minska riskerna. Med tanke på tillsynen över finansmarknaderna är det viktigt att investeringsverksamhetens mest betydande verksamhetsformer och volymer hålls kvar på unionens territorium. Konsekvenser av skatteintäkterna I förslaget till direktiv uppskattas det att medlemsstaterna skulle kunna samla in sammantaget ca 57 miljarder euro i nya skatteinkomster per år. Införandet av en skatt på finansiella transaktioner förväntas å andra sidan ha en minskande effekt på bruttonationalprodukten på grund av dess effekter på finansieringskostnaderna och investeringarna och därigenom på sysselsättningen. Enligt kommissionens bedömning är effekterna på lång sikt 0,5 procent per år, dvs. ca 60 miljarder euro årligen. Uppskattningen är förknippad med avsevärda osäkerhetsfaktorer. I Finland skulle utfallet av transaktionsskatten jämfört med de europeiska finansiella centren sannolikt vara mindre, eftersom skattskyldigheten fastställs utifrån etableringsstaten för det finansinstitut som är först i kedjan och de finländska stora investerarna i omfattande utsträckning anlitar utländska finansinstitut direkt. Utländska investeringar i Finland görs dessutom i stor utsträckning via utländska banker och distansförmedlare. I Finland skulle skatteintäkterna förmodligen vara klart lägre än inom unionen i snitt på grund av randområdeseffekten och uppskattningsvis i storleksklassen 0,5 1 procent av unionens totala intäkter, dvs. ca 300 600 miljoner euro. Det är inte klart om den totala effekten av en skatt på finansiella transaktioner blir positiv för de totala offentliga intäkterna i Finland. Transaktionsskatten sänker förmodligen åtminstone i viss utsträckning de nuvarande intäkterna av överlåtelseskatten. Om bruttonationalprodukten sjunker, minskar även andra skatteinkomster samtidigt som offentliga eller halvoffentliga instansers avgifter för placeringstjänster stiger i fråga om skattepliktiga investeringsprodukter. Om skatteintäkterna används för att finansiera EU:s budget, vilket sänker Finlands bidrag, kommer detta att påverka slutresultatet. De finska skatteintäkterna beror i stor utsträckning också på eventuella förändringar i investerarnas beteende. Konsekvenser för intäkterna av överlåtelseskatt För närvarande går det inte att uppskatta till vilken del genomförandet av direktivet skulle kringskära basen för överlåtelseskatten. Om transaktionsskatten inte omfattar aktier i bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag, skulle Finland även framöver kunna ta ut en överlåtelseskatt på 1,6 procent för ägarbyte i fråga om sådana aktier även i det fallet att ett finansinstitut som avses i direktivet är part i transaktionen. Skatteutfallet av nämnda aktier uppgår för närvarande till ca 150 miljoner euro. Om man måste avskaffa överlåtelsebeskattningen av dessa medför det ett behov att av neutralitetsskäl även avskaffa överlåtelsebeskattningen av fastigheter, vars skatteutfall uppskattas uppgå till 300 miljoner euro. För ägarbyten av andra värdepapper är utfallet av överlåtelseskatten uppskattningsvis ca 80 miljoner euro om året. Konsekvenser för finansieringen av EU:s budget Direktivet inverkar även på Finlands bidrag till finansieringen av EU:s budget. En fördel-
8 U 49/2011 rd ning av skatteinkomsterna mellan medlemsstaterna och unionen kunde minska Finlands avgifter till unionen avsevärt. Skatteinkomsterna ska inte direkt räknas den medlemsstat till godo från vars territorium skatteinkomsterna inflyter, utan det totala beloppet av skatteinkomster från medlemsstaterna sänker den andel som ska finansieras med den avgift som medlemsstaterna betalar och som grundar sig på bruttonationalinkomsten. När Finlands andel av den på BNI grundade avgiften är 1,5 procent, men Finlands andel av skatteintäkten uppgår till uppskattningsvis endast 0,5 1 procent, minskar Finlands avgifter till EU 1,5 3 gånger mer än det skattebelopp som Finland betalar till unionen. 5 Ålands ställning Enligt 18 5 punkten i självstyrelselagen för Åland har Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om kommunerna tillkommande skatter. Skatten på finansiella transaktioner är en skatt som på samma sätt som den överlåtelseskatt som för närvarande tas ut ska betalas till staten, och den är enligt självstyrelselagen inte inbegripen i Ålands lagstiftningsbehörighet. Förslaget har inga direkta konsekvenser för Ålands ställning. 6 Den nationella behandlingen av förslaget och behandlingen i Europeiska unionen Utkastet till promemoria om förslaget till direktiv har behandlats genom skriftligt förfarande i sektionerna 9 Skatter och 10 Finansiella tjänster och kapitalrörelser som är underställda kommittén för EU-ärenden. Saken har behandlats i regeringens EUministerutskott den 11 november 2011. Förslaget har tagits upp vid rådets högnivåarbetsgrupp för skattefrågor den 26 oktober 2011. Behandlingen av förslaget inom rådets arbetsgrupp för skattefrågor inleds den 5 december 2011. Innan behandlingen av förslaget till direktiv inleds vid rådets arbetsgrupp kommer information om de övriga medlemsstaternas synpunkter att finnas tillgänglig endast på mycket allmän nivå. Vissa medlemsstater förhåller sig positivt till en transaktionsskatt inom unionen. En del medlemsstater förhåller sig positivt till skatten om den är global. Vissa av medlemsstaterna, t.ex. Tyskland och Frankrike, har uppgett att de är villiga att framskrida i saken också om skatten enbart gäller euroområdet. Till de medlemsstater som förhåller sig mest negativt till skatten hör bl.a. Sverige och Storbritannien, som är det viktigaste finansiella centret inom hela unionen. Dessa länder oroar sig framför allt för skattens inverkan på en geografisk förskjutning av finansmarknaden. De medlemsstater som förhåller sig negativt till skatten har i sina ställningstaganden delvis också påverkats av misstanken om att ett globalt införande av skatten inte är särdeles sannolikt. En del av medlemsstaterna har inte ännu i detta skede av behandlingen av ärendet haft ens några allmänna synpunkter på skatten. En del av medlemsstaterna har särskilt framhållit att de motsätter sig att skatten tas i bruk i finansieringen av EU:s budget. 7 Statsrådets ståndpunkt Statsrådet anser att de allmänna syftena med direktivet är värda att understöda. Fastän den ekonomiska nytta som kan uppnås med den föreslagna skatten mot bakgrunden av ovan anförda konsekvensbedömningar är förknippad med osäkerhetsmoment, och fastän skatten således kanske inte nödvändigtvis medför någon betydande ekonomisk nytta, skulle den få finanssektorn att delta i det samhällsansvar som i synnerhet med anledning av de senaste finanskriserna har ansetts vara motiverat. Om skatten genomförs på rätt sätt kunde den eventuellt minska den spekulativa verksamhet som försiggår på finansmarknaderna, vilket, om det förverkligas, skulle främja stabiliteten på finansmarknaderna. I enlighet med regeringsprogrammet bör målet vara att transaktionsskatten tas i bruk i så stor utsträckning som möjligt åtminstone inom hela unionen, men hellre så långt möjligt i ännu större omfattning via internationellt samarbete. De ekonomiska konsekvenserna av förslaget till direktiv bör dock utredas noggrannare. Det är särskilt skäl att finna medel med
U 49/2011 rd 9 vilka man kan begränsa att värdepappersverksamheten i stor omfattning flyttas ut till länder utanför skattens territoriella räckvidd. I fråga om de sätt som föreslagits för betalning av skatten bör så långt möjligt även effektivare lösningar övervägas. Undantagsreglerna för transaktionsskatten kräver en utförligare bedömning för att t.ex. en kostnadsökning för statens och offentliga inrättningars medelanskaffning eventuellt ska kunna undvikas, liksom också biverkningarna för riskhanteringen och andra negativa biverkningar. Hur direktivet förhåller sig till de nationella transaktionsskatterna kräver också precisering. Vad gäller direktivets tillämpningsområde bör man sträva efter att beakta bolagiserat fastighetsägande. Förslaget omfattar dessutom ett flertal detaljer som gäller t.ex. definitionen av finansinstitut och finansinstituts etableringsstat och som bör preciseras innan direktivet genomförs nationellt. Förslaget till en skatt på finansiella transaktioner är också en del av det övergripande förslag till flerårig budgetram för unionen för 2014 2020 som kommissionen antog den 29 juni 2011. Därför bör förslaget till en skatt på finansiella transaktioner även granskas som en del av unionens ovannämnda fleråriga budgetram. Statsrådet tar ställning till skatten på finansiella transaktioner som en ny inkomstkälla för EU:s budget efter att ha fått förslagen till rättsakter i fråga.