1 (9) 511-12674-06 Bevarandeplan Natura 2000 Sulitelma SE0820334 Fastställd av Länsstyrelsen: 2007-12-11 Namn: Sulitelma Områdeskod: SE0820334 Områdestyp: SCI (utpekat enligt art- och habitatdirektivet) Area: 61815 ha Ytterligare skyddsform: Saknas Kommun: Arjeplog/Jokkmokk Lägesbeskrivning: ca 12 mil NV om Arjeplog, närmast norska gränsen Koordinat RN: 1524091, 7433747 Kartblad: 27G, 28G Ägandeförhållanden: Statligt Berörda samebyar: Luokta-Mávas, Tuorpon, Semisjaur-Njarg
2 (9) Vad är en bevarandeplan? Natura 2000 är ett nätverk av Europas allra mest värdefulla naturområden. När Sverige blev medlem i EU blev vi också en viktig del av Natura 2000-nätverket. Över hela Sverige finns idag många naturområden som ingår i Natura 2000. Områdena kan vara mycket olika men gemensamt för dem alla är att de är ett exklusivt urval av den mest värdefulla naturen i Sverige och Europa. Till varje Natura 2000-område ska det finnas en bevarandeplan som ur olika aspekter beskriver området. Bevarandeplanen ska vara ett levande dokument och revideras vid behov. Bevarandeplanen ska fungera som : Ett vägledande dokument för myndigheter, kommuner mm som kan komma att bli berörda vid eventuella bedömningar och prövningar vid exploatering eller andra åtgärder som kan skada Natura 2000-området. Ett underlag för hur området bör skötas för att bibehålla dess naturvärden samt en bedömning om ytterligare skydd (naturreservat, biotopskydd mm) är nödvändigt för att uppnå syftet med området. En informationskälla till markägare, brukare, exploatörer och allmänhet om Natura 2000-områdets speciella värden och vad som kan skada dessa. Mer information om Natura 2000 finns På länsstyrelsens hemsida: www.bd.lst.se På Naturvårdsverkets hemsida: www.naturvardsverket.se Hos Länsstyrelsen i Norrbotten tel 0920-96000
3 (9) Innehållsförteckning 1 Allmänt... 4 2 Grunder för utpekandet... 4 3 Områdesbeskrivning... 4 4 Bevarandesyfte och bevarandemål för Sulitelma... 5 5 Hotbild för Natura 2000-området... 6 5.1 Verksamheter som kan påverka naturtyper och arter negativt... 6 6 Bevarandeåtgärder... 7 6.1 Områdets skydd... 7 6.2 Skötselåtgärder... 7 7 Bevarandestatus idag... 7 8 Övervakning och uppföljning... 8 9 Beskrivning av de utpekade naturtyperna och arterna... 8 10 Källor... 9 Bilaga Kartbilaga A Kartbilaga B
4 (9) Art- och habitatdirektivet: Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Fågeldirektivet: Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar. 1 Allmänt EU-länderna har gemensamt tagit fram vilka naturtyper och arter som är viktiga att skydda och bevara. Områden som ingår i det europeiska nätverket Natura 2000 innehåller en eller flera av dessa naturtyper och/eller arter som finns i art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet. Vissa arter och naturtyper i direktiven är prioriterade vilket innebär att extra hänsyn ska tas till dessa. Varje område som ingår i Natura 2000-nätverket föreslås av respektive länsstyrelse och beslutas av regeringen. 2 Grunder för utpekandet Sulitelma är utvalt att ingå i Natura 2000 eftersom det i området finns naturtyper och arter som finns med i art- och habitatdirektivet. Området är ett av fjällens mest orörda vildmarksområden. Floran hör till fjällvärldens rikaste områden och många krävande och sällsynta arter förekommer relativt vanligt. Naturtyper i området som pekats ut enligt art- och habitatdirektivet Kod Naturtyp Areal (ha) Andel (%) 1) 8310 Grottor x 2) x 2) 1) = Andelen utpekade naturtyper i området behöver inte uppgå till 100% av arealen. 2) = För närvarande saknas arealuppgifter. Ingående arter enligt art- och habitatdirektivet Kod Art 1956 Blockhavsdraba (Draba cacuminum) 1965 Fjällvallmo (Papaver radicatum) 1972 Lappranunkel (Ranunculus lapponicus) 1969 Fjällviva (Primula scandinavica) 1961 Snöfryle (Luzula arctica) 3 Områdesbeskrivning Sulitelma utgör ett alpint högfjällsmassiv (1869 m ö h). Området består av vildmark i väglöst land, opåverkat av exploatering. Här finns stora sjöar och mäktiga högfjäll som dominerar landskapsbilden i norr och söder. Dessa åtskiljs av ett förhållandevis lågt terrängavsnitt runt Piteälvens källsjöar, Pieskehaure och Mavasjaure. Hela området är präglat av det kala berget och utmärks av stor blockrikedom. Landets största glaciärer, Salajekna och Stuorrajekna ligger inom Sulitelma-masssivet. Terrängformerna präglas av glaciärernas verksamhet vilket visas av markanta änd- och sidmoräner och låga mycket utvecklade moränsträngar sk. flutings. Salanjenka har områdets största glaciärport. Genom den rinner Lairojåkkå som mynnar ut i den stora fjällsjön Pieskehaure. Här finns Sveriges största aktiva sandur. Sulitelma uppvisar en rikedom av geomorfologiska objekt. Längs Lairojåkkås lopp finns aktiva sluttningsprocesser och välformade slukåssystem. I området finns även isälvsavlagringar, issjöar, raviner och i Ikesjaures övre del finns en vackert utformad U-dal.
5 (9) Vegetationen är i huvudsak alpin. Här finns hedbjörkskogar, ängsbjörkskogar, rishedar, och artrika lågörtsängar som på högre höjder övergår i gräshedar, men även rena högörtsängar påträffas. Området är kalkrikt och botaniskt sett ett av de artrikaste i fjällvärlden med bland annat brandsspira, lappkattfot, fjällklocka, fjällblära, dvärgyxne, rödnörel, smaldraba och gulldraba. Till de rödlistade arterna kan nämnas staggstarr, fjällarnika, dvärgdraba, raggdraba, tuvnarv, skrednarv, brokstarr, nordlåsbräken och alpstenbräken. Området hyser även en rad rödlistade mossor. Faunan i området är representativ för fjällvärlden. Den norra delen av området har en relativt rik sjöfågelfauna. Ett stort antal sjöar i Sulitelma har tidigare varit fisktomma, men genom utplanteringar av fisk är det kanske bara ett fåtal av dessa som fortfarande saknar fiskpopulationer. Fisktomma sjöar utgör unika livsmiljöer för bland annat stora och långsamsimmande kräftdjur och vissa insektsarter som slås ut i närvaro av fisk. Dessa evertebrater ger goda förutsättningar för en fågelfauna som främst livnär sig på dessa djur t ex alfågel och smalnäbbad simsnäppa, men även andra änder och vadare. Sulitelmaområdet är även känt som klassiska fjällgåsmarker b la Lairojåkkås delta vid norra Pieskehaure är ett välkänt område där fjällgäss tidigare höll till medan arten fortfarande var livskraftig. Södra delen av området har rikligt (ca 65 st) med registrerade fornlämningar så som kåtatomter, härdar, boplatser, gravar och offerplatser. 4 Bevarandesyfte och bevarandemål för Sulitelma Syftet med Natura 2000-området Sulitelma är att det ska bidra till att upprätthålla gynnsam bevarandestatus för de ingående arterna på biogeografisk nivå. Att upprätthålla gynnsam bevarandestatus innebär i grova drag att de utpekade arterna ska finnas kvar långsiktigt. För att gynnsam bevarandestatus ska råda måste vissa bevarandemål uppfyllas. Bevarandemål för arterna i Sulitelma finns sammanställda i tabellen nedan. En basinventering av Sveriges Natura 2000-områden har påbörjats 2004 och förväntas pågå till och med år 2008. Efter denna inventering kan uppgifter komma att ändras samt x, y eller liknande mål att ersättas med siffror och arter. Bevarandemål för arealer och populationsstorlekar tillåts fluktuera inom ramen för naturlig variation. Art Bevarandemål Blockhavsdraba (Draba Populationens storlek bibehålls eller ökar. Minsta antalet plantor får cacuminum) inte understiga x st. Fjällvallmo (Papaver radicatum) Lappranunkel (Ranunculus lapponicus) Artens livsmiljö i området får inte minska. Populationens storlek bibehålls eller ökar. Minsta antalet plantor får inte understiga x st. Artens livsmiljö i området får inte minska. Populationens storlek bibehålls eller ökar. Minsta antalet plantor får inte understiga x st.
6 (9) Artens livsmiljö i området får inte minska. Fjällviva (Primula scandinavica) inte understiga x st. Populationens storlek bibehålls eller ökar. Minsta antalet plantor får Artens livsmiljö i området får inte minska. Snöfryle (Luzula arctica) Populationens storlek bibehålls eller ökar. Minsta antalet plantor får inte understiga x st. Artens livsmiljö i området får inte minska. 5 Hotbild för Natura 2000-området Här beskrivs de viktigaste hot som vi idag känner till mot Natura 2000-områdets naturvärden. Hoten redovisas som exempel på verksamheter och faktorer som kan innebära en negativ påverkan på de arter som skyddas inom området. Det är viktigt att ha i åtanke att andra hotbilder, som idag är okända, kan bli aktuella i framtiden. De faktorer som är av global karaktär, till exempel klimatförändringar och luftföroreningar kan inte lösas genom områdets skötsel utan måste lösas i den politiska debatten. I bevarandeplanen ligger tyngdpunkten därmed främst på kända och potentiella, lokala hot. 5.1 Verksamheter som kan påverka naturtyper och arter negativt I nuläget är området i stort sett opåverkat. Största hotet är en kraftig ökning av mänskliga aktiviteter och/eller exploatering. Ett annat potentiellt hot är ett för högt renbetestryck. I tabellen nedan finns exempel på verksamheter som skulle kunna påverka de utpekade naturtyperna och arterna negativt. Art Hot Blockhavsdraba Inga hot är kända mot arten men flera av artens lokaler har ej gått att (Draba cacuminum) återfinna. Vad som orsakat det troliga försvinnandet är okänt. Det är även okänt varför arten har den geografiska begränsningar den har. Arten är uppkommen i Skandinavien och möjligen har det skett så sent som efter senaste istiden, vilket gör den aktuella situationen än mer svårtolkad. Risk för negativa genetiska effekter p.g.a. små isolerade delpopulatio- Fjällvallmo (Papaver radicatum) Lappranunkel (Ranunculus lapponicus) Fjällviva (Primula scandinavica) Snöfryle (Luzula arctica) ner. Förändrad störningsregim kan påverka arten negativt. Främst genom att minskat renbete och tramp kan gynna andra arter som kan konkurrera ut arten. Dikning och andra markavvattnande åtgärder i eller i direkt anslutning till objektet. Dessa åtgärder kan påverka hydrologin och hydrokemin. Åtgärder och ingrepp i anslutning till växtplatserna som kan skada populationerna i området t.ex. skogsavverkning som kan ge körskador och för stor exponering av arten. Risk finns för negativa genetiska effekter p.g.a. små isolerade delpopulationer. Klimatförändringar som medför ökad temperatur kan medföra att andra arter gynnas på snöfrylens bekostnad, och en förändring som medför torrare lokalklimat kan kraftigt missgynna populationerna. Risk finns för negativa genetiska effekter p.g.a. små isolerade delpopulationer.
7 (9) Vid eventuella tillståndsprövningar samt vid verksamheter som kan påverka området bör ovanstående och andra likvärdiga åtgärder beaktas. Detta är av stor vikt för att bevarandesyfte och bevarandemål ska uppnås över tiden. 6 Bevarandeåtgärder Bevarandeåtgärderna i området ska leda till att de uppsatta bevarandemålen uppfylls över tiden. Det innebär att området måste ha ett tillfredställande skydd mot bland annat exploatering samt att de skötselkrävande naturtyperna och arterna får den skötsel som krävs för att de skall vara i gynnsam bevarandestatus. Bevarandeåtgärderna bör även kopplas till miljömålsarbetet. För att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område krävs tillstånd. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av det berörda området (7 kap 28 a miljöbalken). 6.1 Områdets skydd Förutom Natura 2000-bestämmelserna (7 kap 28-29 miljöbalken) är Sultelma obrutet fjällområde och omfattas därmed av särskilda bestämmelser (4 kap 5 miljöbalken). Sulitelma är även utpekat som ett riksintresseområde för naturvården. Blockhavsdraba fjällviva, lappranunkel, fjällvallmo och snöfryle är utöver skyddet inom nätverket Natura 2000, även fridlysta enligt artskyddsförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd. Eventuella sjöar som efter inventering (enligt nedan) visar sig vara fisktomma bör erhålla ett formellt skydd, företrädesvis som reservat. 6.2 Skötselåtgärder Området bör lämnas för fri utveckling. Åtgärder som ökar förutsättningarna för att uppnå bevarandemålen för området kan dock bli aktuella i framtiden. Exempel på en sådan åtgärd kan vara att skapa lämplig markstörning för att gynna spridning av Lappvallmo om behovet skulle uppstå. Inventeringar av de sjöar som möjligen kan vara fisktomma bör genomföras snarast för att säkerställa sjöarnas ekologiska status. Eventuella sjöar som visar sig vara fisktomma bör om möjligt skyddas som reservat och skyltar bör sättas upp för att förhindra att fisk planteras in av misstag. 7 Bevarandestatus idag Det finns inga uppgifter om aktuell bevarandestatus för naturtypen grottor. Bevarandestatusen för de utpekade arterna i området är i dagsläget bedömd som gynnsam med undantag för Lappranunkel där statusen är bedömd som måttlig. Ingen inventering för
8 (9) detta syfte har dock utförts i området vilket gör att statusen är svårbedömbar. Inför säkrare bedömning avvaktar vi den information som basinventeringen kan ge. 8 Övervakning och uppföljning Det pågår för närvarande ett nationellt arbete med att utveckla uppföljningsmetoder för de olika arterna och naturtyperna (Abenius m fl 2004). Bevarandeplanen kommer att kompletteras med information om hur de olika naturtyperna och arterna ska följas upp och bedömas. 9 Beskrivning av de utpekade naturtyperna och arterna 8310 Grottor utgörs av alla grottor och vattenområdena inuti dessa som kan innehålla specialiserade eller endemiska arter. I Sverige är floran och faunan mycket sparsam och dåligt känd. Grottorna kan i södra Sverige härbärgera flera sällsynta fladdermusarter. Floran utgörs av mossor och alger vid grottans mynning. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus beskrivs för naturtypen på följande sätt: Ostörd miljö och intakt substrat Ingen påtaglig minskning av populationerna av de typiska arterna i naturtypen. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Frånvaro av markexploatering och liknande saker som tar mark i anspråk och minskar naturtypens areal. Blockhavsdraba (Draba cacuminum) kräver öppen, mineralrik mark med tidig snösmältning och lång vegetationsperiod. Oftast är lokalerna belägna på eller nära fjälltoppar. Artens frön kan spridas med snödrev, en uppskattning av spridningsavstånd är 100 1000 m. Störning i form av renbetestryck är ej relevant på artens lokaler. Däremot förekommer klimatiskt betingad stress. Blockhavsdraba är rödlistad i Sverige och placerad i kategorin starkt hotad (EN). Fjällvallmo (Papaver radicatum) växer på kalkrik och instabil mark, dels på fjällryggar, klippor och rasmark, dels sekundärt på älvbankar, grusiga stränder och tillfälligt i vägkanter. Den förekommer främst i mellanalpin region. Den kan växa både torrt och relativt fuktigt. Arten är mycket konkurrenssvag och kräver markblottor för etablering. Den är klart störningsgynnad, dess förekomster är kopplade till klimatiskt betingad stress, aktiva markprocesser (i rasbranter och liknande) och renbete. Artens frön kan spridas med snödrev och med vatten, en uppskattning av spridningsavstånd är oftast 10 meter, sällsynt 1 km och med vatten nedströms åtskilliga km. Arten har troligen en långlivad fröbank. Den enskilda individen kan bli mycket gamla men på grund av biotopens instabilitet blir de sällan det.
9 (9) Fjällviva (Primula scandinavica) växer i kalkrika, sydexponerade och fuktiga miljöer som bäckstränder, klippor, på vittringsgrus och i fjällängar. Den förekommer både ovanför och nedanför trädgränsen men går sällan högt ovanför den. Arten gynnas av ett måttligt intensivt renbete. Artens frön kan spridas med snödrev eller kortare avstånd med vinden, en uppskattning av spridningsavstånd är 100 m. Fjällviva är rödlistad i kategorin Starkt hotad (EN) i Sverige. Lappranunkel (Ranunculus lapponicus) växer i fuktig-våt skogsmark och i videsnår, helst på översilade ställen, i mossiga sänkor i sumpig granskog eller granblandskog, gärna utmed bäckar och källdrag. Den förekommer i myrkanter men knappast ute på myrarna. Den tål avsevärd beskuggning, men blomningen blir då sparsam. Den trivs bäst där videsnåren inte är för täta. Blommar ibland rikligt i fuktsvackor i hyggeskanter och kan i sådan miljö t.o.m. överleva hyggesbränning. Arten är inte kalkgynnad. Vegetationen är ofta artfattig och trivial, men Pyrola-arter kan ingå, ibland spädstarr Carex disperma. Arten är känslig för både skogliga och hydrologiska störningar. Artens frön sprids främst med vatten, men även med djur. En uppskattning av spridningsavstånd är 100 500 m. 1961 Snöfryle (Luzula arctica) förekommer på kalkhaltig mark ovan trädgränsen, ofta på hög höjd (mellanalpin). Arten växer på översilad torv eller grusmark. Den gynnas av ett måttligt intensivt renbete. Snöfryles frön är myr- och vindspridda. En rimlig uppskattning av spridningsavstånd är 50 m. 10 Källor Abenius J, Aronsson M, Haglund A, Lindahl H, & Vik P. 2004. Uppföljning av Natura 2000 i Sverige. Uppföljning av habitat och arter i Habitatdirektivet, samt arter i Fågeldirektivet. Naturvårdsverket. 54 s. Hammar, J. 2003. Fisktomma sjöar. Forskning och framsteg, 3/03 sid. 34-36. Naturvårdsverket 2004. Art och naturtypiska vägledningar för Natura 2000. Naturvårdsverket. Hemsida http://www.naturvardsverket.se Länsstyrelsen i Norrbottens län, 1986. Områden av riksintresse för naturvård- objekt 1-12. Naturvårdsverket, 1986. Naturvård i fjällen.
511-12674-06 Kartbilaga A Sulitelma SE0820334 0 5 10 20 30 40 kilometer 1500000 1515000 1530000 1545000 1560000 1575000 7455000 7425000 7425000 7455000 7440000 7440000 1500000 1515000 1530000 1545000 0 2,5 5 10 15 20 kilometer 1560000 1575000 7410000 Copyright Lantmäteriet 2006. Ur GSD - produkter ärende 106-2004/188 BD
511-12674-06 Kartbilaga B Sulitelma SE0820334 0 1,5 3 6 9 12 kilometer Copyright Lantmäteriet 2006. Ur GSD - produkter ärende 106-2004/188 BD