Synen på arbete Inledning George Eliot skriver ironiskt om arbetet som an affair religiously unexpicable. Det torde även vara många kristnas attityd: arbetet kan inte förklaras utifrån religiösa termer. Jobbet från måndag till fredag är bara en lång tunnel, som skiljer söndagarna åt. På söndagen däremot har man möjlighet att göra en tjänst åt Gud. Den kristna kyrkan har inte alltid lockats eller ens sett som angeläget att hjälpa sina medlemmar att se arbetet som en del av sitt kristna liv. Kyrkan har stått handfallen inför de konkreta arbetsproblemen. När påven Paul VI besökte Spanien gick han till en sjuk kvinna för att dela glädjeämnen och förhoppningar, besvärligheter och ångest med vår tids människor. De enda ord kvinnan orkade få fram var följande: Ers helighet, skaffa arbete åt min man! Påvens svar blev att hon borde förtrösta på Gud och mannen och dottern fick en påvlig minnesmedalj och en ask karameller. Den händelsen är typisk! Är det då möjligt att från kristet håll ge synpunkter på vilka jobb som är etiskt försvarbara? Eller måste vi nöja oss med att även i den här situationen dela ut karameller till tröst? Enligt min mening är det i varje fall nödvändigt att först ge en principiell syn på arbetet, för att sedan övergå till den aktuella frågan. Gud arbetar Bibelns höga uppskattning av arbetet återfinns i själva gudsbilden. Gud liknas t ex vid en krukmakare, som arbetar nerstänkt av lera. Det han skapat är hans händers verk. Denna enkla syn, förmedlad med hjälp av mänskliga bilder, finns också i Jesu undervisning om Gud, som föder fåglarna och kläder liljorna. Det normala arbetet, som alla kände till, ligger som en förutsättning bakom skildringen av Gud som Skapare och uppehållare. Vanliga hantverkares jobb, som exempelvis murarens, blir symboler för Guds gärning: I urtiden lade du jordens grund och himlarna är dina händers verk. Detta bör jämföras med andra religioners gudsbild. Enligt många utmärks gudarna av ständig vila och orörlighet i sig själva. I stället uppfanns demiurger, en lägre sorts gudar, som fick överta skapelsegärningen, så att den Högste inte skulle behöva besmitta sig med materien. Någon sådan motsättning mellan andens och materiens värld finns inte i Bibeln. Jorden är Herrens och allt vad därpå är, Ps 24:1. För gudsbilden innebär detta att Bibelns Gud kan sägas arbeta i denna värld, med materien. För den kristne betyder det att det inte finns någon ituklyvning mellan arbetslivet och det andliga livet, ett liv vid sidan om och utanför det världsliga. Arbetet hör till gudsförhållandet, och det finns ingen motsättning mellan gudsgemenskapen och jobbet. Snickarens son Allra tydligast blir detta i Jesu eget liv. För Jesus var arbetet en självklarhet. Han som förkunnade att mitt ok är milt (i betydelsen passande ) hade själv, enligt legenden, tillverkat oxok och sålt dem i en affär under skylten Mina ok passar bra. Han som talar m såningsmannen på åkern och de arbetslösa på torget var själv intimt förtrogen med 1
kroppsarbete. Judarnas konung som spikas fast på ett kors, var egentligen en timmermannens son, vilkens händer många gånger hanterat hammare och spik. Här föreligger dock en fara att göra för mycket av Jesu ställning som arbetare. Författarna i NT är egentligen inte särskilt intresserade av Jesu hantverk. Det är bara i senare legender som man kan återfinna detaljer från Jesu arbetsliv, och då utsmyckade med under. Enligt Bibeln var allt vardagligt och vanligt, men Gud bodde genom Jesus Kristus i denna vardaglighet och helgade den. Jesu egentliga verk är dock inte arbetet som hantverkare utan som världens Frälsare. Det är fullbordandet av det slutliga, fullkomliga och en gång för alla utförda verket till människors frälsning, som de nytestamentliga författarna anser vara Kristi egentliga verk och arbete. (Richardson) Vi har ingen hjälp av att se Jesus som den store arbetaren utan vi måste lära känna honom som Försonaren. En allmänt idealistisk skapelseteologi är inte tillräcklig. Arbetsgärningen i denna värld fullkomnas, liksom allt annat, endast genom kraften från Kristi frälsningsgärning. Ett led i skapelsen Redan skapelseberättelsen klargör att människans arbete är ett led i Guds skapelse (1 Mos 2:15). Det arbete vi idag står i, som ingenjörer och svarvare, terapeuter och hemmafruar, är ett svar på Guds första befallning till människan (1 Mos 1:28). Gud fortsätter sin skapelse idag genom människors arbete. Arbetslivet representerar skapelsegärningar som Gud själv utför genom människohänder (Aukrust). I Lilla katekesen förklarar Luther första trosartikeln om Gud som Skapare på följande sätt: därtill försörjer mig rikligen och dagligen med kläder och föda, hus och hem och med allt det jag till livets uppehälle behöver. Allt detta får jag ju mänskligt sett, genom min egen och andras arbetsinsats. Skaparen möter vi alltså i människors arbete, människor blir Skaparegudens medarbetare. Det hör till den mänskliga existensen att arbeta, men detta är samtidigt en välsignelse från Skaparen (1 Mos 1:28). Gud välsignar människan, när han ger henne fullmakt att lägga jorden under sig och att råda över naturen (Steinar Moe). Varning för avgudar Men här bör man dock göra en markering gentemot en alltför idealiserande syn på arbetet. Idag framhålls ständigt att människan är en skapande varelse. Det sägs dock inte i Bibeln att vi har del i Guds skapande förmåga. Tvärtom används ordet för skapa (hebr barah) endast om Gud själv. Bibeln är tveksam inför att uppehålla sig vid resultatet av människors arbete. Anledningen till detta är risken för avgudadyrkan (2 Mos 20:3-4), dyrkan av människohänders verk (Ps 115:4). Om den skapande förmågan överbetonas kan det medföra att Skaparen sätts åt sidan och det skapade intar hans plats (1 Mos 11:1-6). Det arbete som syftar till att göra människan till en gud, som vid Babel, stoppas av Gud själv (v 7-9). Bibeln vill lära oss att allt beror av Gud. När åkermannen plöjt, sått osv (Jes 28:23-28) sägs till sist: Också detta kommer från Herren Sebaot. Han är underbar i råd och stor i vishet. (v 29). Om man ändå vill använda beteckningen skapande på människors arbetsinsats borde detta alltså inte förstås som självförverkligande i individualistisk mening eller som någon slags självständig, kreativ förmåga att åstadkomma ting, skild från Guds välsignelse av arbetet. Likheten med Guds skapelse ligger i art arbetet utförs för att tjäna nästan och detta är att skapa. Den innersta sidan av kallelsearbetet är den självutgivande tjänsten för andra. Verktyg 2
och mått, nål och fingerborg, ja t o m ditt ölkrus ropar högt: använd oss till nästans tjänst (Luther). Ett liv som bestäms av gudsgemenskapen yttrar sig i kärlekens tjänande. Motiveringen ligger i att Kristus gjort allt för oss, varför vi ska göra allt för nästan. Tron är verkmästaren och anföraren säger Luther, kärleken följer efter. Kallelsen då? Kallelsen ligger då i att varje rätt arbete är konstruerat så att det tjänar nästan. Du är i första hand kallad till att vara bilmekaniker men som bilmekaniker är du kallad att vara nästan till tjänst. Här bör man dock lägga märke till att i NT kallas ingen till något jordiskt yrke. Kallelse står för kallelsen till frälsning. Vår kallelse är sedan att föra evangeliet vidare. I detta ingår dock vårt dagliga arbete. I strängt exegetisk mening kan kall alltså inte beteckna det jordiska arbetet utan kallelsen till frälsning och tjänst i församlingen. Som en protest mot medeltidens syn på klosterlivet som en speciell kallelse, var reformatorernas hävdande av alla yrken som ett kall dock något riktigt. Fullkomlighetens stånd är inte att bli munk utan att i en brinnande kärlek vara allas tjänare (Luther). Däremot får man i denna kallelsesyn inte lägga krav på en speciell kallelseupplevelse inför sitt yrke. Ett ängsligt sökande kring Guds vilja vad gäller mitt yrke är typiskt för vår individualistiska religiositet, och understryks av undervisningen från många pastorer, som själva har bakom sig en markant upplevelse. Här behöver vi lära oss mycket av nykter tro på Guds försyn. Inte så att Gud har placerat mig i ett fastlåst stånd. Vi måste själva välja vår plats i arbetslivet. Men tron på Guds omsorg ligger i att dessa val, som för oss kan tyckas korttänkta och omogna ändå har något med Guds vilja att göra. Detta leder till en frihet gentemot arbetet. Gud blir dess Herre och Han får ansvaret för det. Det kan tyckas godtyckligt att man just fått det speciella yrket, men en kristen förtröstar på att Gud har sin mening med det. Arbetet inte gudomligt Låt oss då övergå till det konkreta problemet om vissa jobb inte kan innehas av kristna av etiska skäl. Ingen kristen bör exempelvis lämna ett arbete för att ägna sig åt ett mer andligt kall eller kanske för att en direkt kallelseupplevelse saknas. Det ä också tveksamt om en kristen kan kräva rätta förhållanden. Uppmaningen till helhjärtad tjänst (Ef 6:5-8) ges till slavar, som i vissa fall hade en miserabel arbetssituation. Inte heller kan det kristne resa krav på ett skapande arbete. Enligt marxismen är det i arbetet som människan formar sig själv, framträder som skapande. Människan skapar sig själv. Detta gudomliggörande av arbetet kan en kristen inte ansluta sig till. Det sägs aldrig i Bibeln att det är arbetet som ger livet mening. Detta innebär dock inte att man stillatigande ska finna sig i vilka jobb som helst, genom att blint lita på att kallelseförsynen tilldelat mig rätt arbete, att i underordnande för arbetsgivaren vara nöjd med att överhuvudtaget få arbeta. Vi måste utöva en kritisk prövning av varje arbete. Ideologier lurar Det fördärv som tar sig olika uttryck inom arbetslivet, är en följd av syndens förbannelse (1 Mos 3:17-19). Arbetet hör till Guds ursprungliga skapelse, men dess möda och lidande har tillkommit som resultat av människans fall. Till synden inom detta område hör t ex de ideologiska illusionerna, att arbetet i sig själv är något ont eller att arbetet kan skapa ett 3
paradis åt människan. Arbetslivet har fått en inriktning och ett innehåll som inte längre stämmer med Guds syften. Den syndiga människan vill inte tjäna sin nästa utan bara sig själv. Därför behöver hon den tukt som ligger i att möta lidande, motgångar, monotoni och misslyckanden i arbetet. Arbetet blir alltså en form av kristen askes, ett kors. Min syndiga självhävdelse bryts ner och jag påminns om tjänsten åt nästan. Det som andra tolkar som främlinggörande element kan den kristne se som ett kors, en fördold gåva från Gud. Men denna vår tro ska också förenas med social rättfärdighet. Den totala rättfärdigheten hör till det kommande gudsriket, men redan nu bör den vara ett riktmärke för vårt etiska handlande. Även gudsfolket i NT bör följa Guds vilja till större rättfärdighet på jorden nu. Den rättfärdighet Jesus åsyftar skall ta gestalt i skapelsen. Även om kampen för den blir korsöverskuggad på grund av de onda makternas motstånd skall den utkämpas. (Bo Nylund) Astrolog och porrförsäljare På vilket område har vi då att utkämpa denna kamp idag? Var bör den kristne säga ifrån och inte längre delta i ett orättfärdigt arbete? Naturligtvis får resonemanget inte urarta till en lista över oacceptabla jobb, som alla kristna måste instämma i. Den formen av moralism känns inte tilltalande. Visserligen har dylika uppräkningar förekommit i kyrkans historia. Så nämner exempelvis Tertullianus vilka arbeten som en kristen bör avstå från (konstnärer, astrologer, lärare, köpmän) men han gör det under den övergripande principen att inte bli inblandad i avgudadyrkan. En enskild kristen kan dock inte tänkas sitta inne med tillräcklig kunskap i kristen tro eller erfarenhet av arbetslivet, för att hans yttranden ska kunna bli normgivande. Däremot bör själva problemställningen överlämnas åt församlingen, åt vilken Guds vishet är given. Det är i de kristnas gemenskap som en kristen individ kan få hjälp med sina etiska problem. Den församling som äger Guds fullhet måste rimligtvis kunna lösa problemet med orättfärdiga arbeten. Jan Carlqvist berättar att han brukar låta konfirmander ta ställning till olika yrken. De brukar inte se några svårigheter för en kristen att vara t ex försäljare i en porrbutik, polis, reklamman, chef för en vapenfabrik eller skådespelare. Några har reagerat mot reklammannen men ingen porrförsäljaren. Det visar dels på andra värderingar vad gäller moralfrågor än vad som rådde tidigare, dels på en idag utbredd uppfattning att kristna kan arbeta i vilka yrken som helst. Exemplen visar att vi knappast kommer fram till helt eniga svar! I medvetande om det vanskliga i företaget villa jag ändå göra några påpekanden kring vissa problemområden. Samtalet kn sedan följas upp i församlingen. Profeter mot reklam Bibeln har hårda ord att säga till de affärsmän, som lurar sina kunder (5 Mios 25:13-16). Visserligen kontrolleras idag falska vikter (Mika 6:9-11) men det finns mer sofistikerade sätt att skaffa sig orättfärdig vinning på. Profeterna skulle idag säkert ha riktat in sig på reklammarknaden. De syndiga tendenserna hos människan högmod, girighet, självtillfredsställelse exploateras och utgör grunden för stora delar av den moderna affärsverksamheten. Ingen kan naturligtvis påstå att reklammannen skapar begäret i sig, men det är svårt att undgå tanken att genom att stimulera girigheten med hjälp av de mest övertygande medel som står till förfogande, stärker han den begärets makt som en kristen är satt att förstöra. (D Field) 4
Kan man som kristen arbeta på en reklambyrå, som inte alltid håller sig till sanningen? Men också: Kan vi fortsätta att stödja tidningar, vars hela ekonomi och ibland innehåll är beroende av annonsstödet? Får en kristen utnyttja folks köplust, när det gäller varor som inte täcker verkliga behov? Gunnar Adler-Karlssons förslag om köpfrid (reklam bara tillåten om den blir efterfrågad) är värt en stark uppbackning från kristet håll. Vi måste protestera mot den andliga våldtäkt som reklamen utgör idag och som förfört ss alla till att bli konsumister. Omänskliga risker Den moderna industrin utgör ett skrämmande ho mot miljön. Själva livsgrunden håller på att bli förgiftad. Jordens resurser utsätts för en häpnadsväckande rovdrift. Industrisamhället lever i en ond cirkel av produktionsökning, resursutnyttjande och avfallsproblematik. Människans arbete är inte längre till ära för Skaparen och till nytta för hela skapelsen. Arbetslivet är omänskliggjort i så hög grad att det hotar själva den mänskliga existensen. Hit hör också hälsoriskerna i arbetsmiljön. Risken för olyckor är överhängande för många arbetare idag. Vi kan fråga oss hur vi ska ställa oss till arbeten, som bygger på ett utnyttjande av varor från länder, där människor förtrycks och tilldelas orättfärdiga löner. Eller varför gå förbi modeoch kosmetikaindustrin, som borde åtalas för synnerligen kvalificerat reklambedrägeri. Är det verkligen fastställt att man blir säkrare som människa med ett visst anti-transpirationsmedel under armarna? Listan kunde naturligtvis utökas med de raffinerat destruktiva industrierna för alkohol och tobak. Sexindustrin hör också hit, med sitt cyniska utnyttjande av människors olycka. Här har inte heller krigsindustrin behandlats, som enligt min mening är klart ond till sin natur. Revolution och väckelse De två exemplen, reklam och miljöförstöring, är valda för att visa hur inblandade vi alla är i denna komplicerade problematik. Det vore enkelt att finna klart syndiga sysselsättningar (t ex prostitution) för att själv fortsätta att leva av produkter från hälsofarliga industrier. Exemplen visar istället att vårt samhälle måste uppleva en total revolution i riktning mot större lydnad av Guds skapelsevilja. Ett individuellt undandragande från ett enskilt arbete kan t o m medföra ökad ondska. Systemet är för ondskefullt för att personlig återhållsamhet ska anses tillräcklig. Protesten måste bli av kraftigare slag. En arbetare strejkar inte ensam utan styrkan ligger i den gemensamma handlingen. Samma sak gäller för församlingen. Den sociala grupp som är ålagd ansvaret för de mest avgörande förändringarna är nämligen inte någon fackförening eller direktörsklubb utan Guds församling. Historien visar att arbetslivet renats från orättfärdiga yrken i samband med genuina kristna väckelse. Genom samlade åtgärder från en församling på orten eller inom landet kan protesten bli effektfull. Församlingen bör, som under fornkyrkans tid, under sådana förhållanden förmedla arbeten åt dem som drabbas. Det är möjligt Visst är Gud intresserad av våra gudstjänster i kyrkorna. Men Gud är inte bara församlingens Frälsare utan också världens Skapare. Som Skapare har han ett fortsatt intresse för världen och det bör vi dela med honom. Gud har blivit för religiös i vår kristendomstolkning. Ingen av oss förnekar att Gud skapat allting, men har vi lärt oss att följden av denna tro blir att 5
ingenting i denna värld ligger utanför hans intressen? Att försöka förbättra samhället är inte världslighet utan kärlek. (Catherwood). Eller som Emil Brunner uttrycker samma sak: Radikal världsflykt är radikal kärlekslöshet. Kristen radikalism består inte av söta karameller till dem som har problem utan av rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande. Liksom Paulus löste problem med orätt mat utifrån sin gudsrikesetik ((Rom 14, 1 Kor 8) är det möjligt för församlingen idag att ta itu med arbetslivets frågor med hjälp av den kristna tron. Per-Axel Sverker 6