Dnr: 511-11470-2004 Bevarandeplan för Natura 2000-område Varglyan-Långsjön, SE0220505, Eskilstuna kommun Natura 2000-kod: SE0220505 Områdets namn: Varglyan-Långsjön Totalareal: 40,1 Upprättad av: Länsstyrelsen i Södermanlands län, kontaktperson Karl Ingvarson Fastställd av Länsstyrelsen: 2006-03-06 Områdestyp: psci-område enligt Habitatdirektivet. Status: Godkänt av Regeringen 2003-05-26 Ägandeförhållanden: Österrekarne Häradsallmänning Skyddsform, beslut: Skyddat som naturreservat 2004-05-10, Dnr. 511-2479-2003 Fastighetsbeteckning: Del av Österrekarne Häradsallmänning S:4 och S:2 Ekonomiskt kartblad: 106 26
Innehållsförteckning Beskrivning av området... 3 Ingående Naturtyper enligt habitatdirektivet... 3 Beskrivning av naturtyper i området... 3 Bevarandesyfte... 4 Förslag till Bevarandemål... 4 Hotbild vad kan påverka Natura 2000-området negativt?... 5 Bevarandestatus idag... 5 Förslag till bevarandeåtgärder med tidplan... 5 Skyddsvärda arter... 6 Referenser... 7 Bilaga 1 Skötselförslag... 8 Bilaga 2 Karta... 11
Beskrivning av området Detta skogsobjekt tillhör Mälarmården, ett av länets större skogsområden beläget i gränstrakterna mellan kommunerna Katrineholm, Eskilstuna och Flen. Området ligger i Eskilstuna kommun, Näshulta socken, ca sju km nordväst om Hälleforsnäs, fågelvägen. Varglyan- Långsjön är ett talldominerat skogsområde som ligger i Mälarmårdens barrskogslandskap. Området är småkuperat med några mer höjdlänta partier och inslag av svackor och enstaka lodytor. Skogens ålder är varierande med allt från 90 årig tallskog till 200 åriga tallar. Området har en uppenbar brandhistorik med ett flertal brandstubbar. I norra delen ligger Långssjön, en näringsfattig skogssjö med en strandskog av tall och glasbjörk. Boniteten i områden är genomgående låg och fältskiktet utgörs av lingonristyp och lavtyp. Området har naturskogskaraktär i vissa delar som uppkommit genom att området undantagits från skogsbruk. Namnet Varglyan är ursprungligen namnet på ett berg sydost i objektet. I objektet ingår den ca tre hektar stora, Långsjön, samt den lilla sjön Bytstickan. Terrängen är småkuperad där berg med hällmarkstallskog varvas med tallmossar och fattigkärr. Berg av olika gnejser dominerar kullarna och organiska jordarter myrarna. Jordarten sandig-moig morän förekommer fläckvis. På häradskartan från slutet av 1800-talet domineras området av barrskog och troligen drevs här blädningsskogsbruk. Den äldsta skogen är ej påverkad av avverkning under flera decennier och Varglyan är i dag en av de få kvarvarande bestånden med gammelskog på hela denna del av Mälarmården. På mossarna finns rester av gamla diken vilka har börjat växa igen. För beskrivningar av kulturhistoria och markanvändningshistorik, se skötselplanen för naturreservatet. Ingående Naturtyper enligt habitatdirektivet Kod Naturtypernas namn Rapporterad areal (ha) Ny areal 9010 Västlig taiga* 32 91D0 Skogsbevuxen myr* 5 3110 Oligotrof mineralfattig sjö** 3 Ej naturtyp, yngre skog, väg etc 2,1 Totalareal 40,1 *= Prioriterad naturtyp ** Naturtypen skall strykas från området alternativt klassas i en ny naturtypsklass, detta sker inom basinventeringen under 2006-2008. Inom basinventeringen kommer arealerna att korrigeras Ingående arter enligt fågeldirektivet Inga noterade arter förekommer. Det är dock troligt att både tjäder, orre samt spillkråka lever i området och använder olika delar till bl.a. födosök och skydd under årets olika faser. Bon av spillkråka finns i några tallar. Beskrivning av naturtyper i området Större delen av tallskogen som dominerar objektet har naturskogskaraktär där träden har nått en betydande ålder (uppskattad medelålder 140-150 år). En del tallar har pansarbark och sparrgreniga kronor och är troligen uppemot 300 år gamla. Åldersvariationen på tallarna är stor och skogen är tilldels storvuxen. Inslag av gran finns i de bördigare sänkorna och bitvis ingår även en del björk (glasbjörk och vårtbjörk). Döda träd förekommer allmänt såsom lågor,
torrakor och högstubbar i olika nedbrytningsstadier. Viktiga strukturer är utöver detta grova tallar, gamla, senvuxna granar, tjädertallar och brandstubbar. Marken är huvudsakligen torr och hällarna domineras av lav och ljung. Norr om Långsjön finns ett parti med gammal tallsumpskog, där det förekommer en del döda träd. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus för naturtyperna: Brand och/eller skötselinsatser som påminner om brandens funktion är en förutsättning för att gynna och bevara arter knuta till tall. Fördelningen tall och gran i det framtida skogsbeståndet skall bestämmas utifrån skogens förutsättningar (bonitet etc) och naturliga dynamik där tallskog således skall vara den dominerande skogstypen Bibehålla ett inslag av lövträd Död ved är avgörande för att området skall innehålla för naturtypen intressanta arter. Den döda veden bör finnas i form av lågor, torrakor, högstubbar, hålträd, grenar och kvistar, se förslag till bevarandeåtgärder och bilaga 2. Att omgivande skogslandskap brukas med godhänsyn framförallt med avseende på lämnande av död ved för att underlätta för arter som gynnas av detta substrat Ingen minskning av populationerna hos de typiska arterna (populationsvariationer förekommer) Opåverkad hydrologi Bevarandesyfte Det övergripande syftet med Natura 2000-området är att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för de i området utpekade naturtyperna och arterna så att området bidrar till den biologiska mångfalden i landskapet och länet. För detta område innebär det att bevara en gammal barrskog med naturskogsliknande utseende där arter knutna till död ved och gamla träd kan fortsätta leva kvar i området. Förslag till Bevarandemål Västlig taiga (9010) Areal Arealen naturskogsliknande tallskog och barrblandskog skall bestå och de delar som ej klassas som naturtyp inom Natura 2000-området skall skötas så att naturvärdena ökar med tiden. Struktur / funktion Relationen död ved/levande träd skall var 1/8 På lämpliga delar bör det genomföras naturvårdsbränning eller skötselinsatser som liknar effekten av brand Typiska arter Typiska arter skall förekomma i provrutor Skogsbevuxen myr (91D0) Areal Arealen Skogsbevuxen myr skall bestå Strukturer och funktioner Relationen död ved/levande ved skall vara 1/10 utslaget på hela området Hela naturtypen skall ha en ostörd hydrologi Typiska arter För naturtypen typiska arter som stjärnstarr, kärrviol/mossviol skall förekomma i minst 25 % av provytorna
Oligotrof mineralfattig sjö (3110) Arealen sjö skall bestå Hotbild vad kan påverka Natura 2000-området negativt? Nedan följer en beskrivning av några hotbilder mot naturvärdena inom Natura 2000- området. Det kan naturligtvis finnas fler men avsikten med detta stycke är att beskriva några tänkbara hot. De flesta hot mot området är i dagsläget avvärjda då de regleras i föreskrifter för naturreservatet. Avlägsnande av död ved eller torrträd då detta innebär en minskning av viktiga substrat för lavar, insekter och svampar Körning med skogsbruksmaskiner eller andra fordon i området så att markytan skadas All form av exploatering som t.ex. bebyggelse, vägdragningar, uppsättande av master m.m. Kalkning, gödsling och/eller spridning av aska i eller i anslutning till naturtypen Igenväxning av gran i delar som domineras av tall Bevarandestatus idag Naturtyp Västlig taiga- tallskog Västlig taiga- granskog Skogbevuxen myr Oligotrof mineralfattig sjö Gynnsam bevarandestatus -Kunskap saknas -Kunskap saknas -Kunskap saknas Nej Kommentar Förslag till bevarandeåtgärder med tidplan Område Åtgärd Tidsplan Västlig taiga (9010) Nyskapande av död ved i tallskogen. Skapa högstubbar, lågor och skada tallar, se också skötselplanen för naturreservatet Förslag till mer noggranna skötselinstruktioner, se bilaga 2 Om tekniska förutsättningar finns kan naturvårdsbränning vara lämplig. Diskussion med markägaren bör inledas Inleda diskussion med omgivande markägare om vilken hänsyn som gynnar de ovanliga arterna i detta landskap, se kommande Åtgärdsprogram 2007, för Raggbock i "skalbaggar på äldre död tallved" Yttergränsen bör justeras så att den 2007 sammanfaller med naturreservatsgränsen, diskussion med markägare bör inledas Skogsbevuxen myr (91D0) Eventuell gallring i vissa delar för att öka ljusinsläppet och samtidigt skapa ny död ved 2007
Skyddsvärda arter Området undersöktes sommaren 2002 av experter på skalbaggar, svampar och lavar vilka har hittat en hel del intressanta arter (se tabell). Sju signalarter av svampar är upphittade, av vilka blodticka och gullgröppa är ovanliga i Södermanland. Fyra skinn har påträffats som är nya för länet, där Phlebia serialis antas vara sällsynt. De andra är troligtvis förbisedda. Årets extremt torra sommar har sannolikt hatt inverkan på resultatet och en återinventering av svampfloran är därför önskvärd. Den dominerande hällmarkstallskogen, liksom tallmossarna och fattigkärren, är artfattig och trivial med hänsyn till lavar. Men det stora antalet stubbar, rotvältor, torrakor och lågor gör området ganska intressant. Särskilt är rikedomen stor i bergbranterna. Bristen på rikbarksträd bidrar till att göra den epifytiska lavfloran fattig. Vad gäller insekter har hittats tre rödlistade arter samt ett antal andra intressanta arter, vilka finns med i tabellen. Trefläckig brunbagge lever främst på vedsvampar på döda barrträd. Timmertickgnagare är sällsynt och minskar i landet eftersom gamla grova tallågor blir alltmer sällsynta. Samtliga Ampedus-arter är knutna till döda träd och är därför generellt minskande i skogslandskapet. Tab. 1. Rödlistade arter, signalarter samt andra skyddsvärda arter registrerat i objektet. Rödlistekategori följer Gärdenfors, U. (ed.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. (NT) = missgynnad, (LC)= livskraftig, (S) = signalart enligt Skogsstyrelsen. Svensk namn Latinsk namn Rödlistad/si gnalart Notering Barkticka Oxyporus corticola S Blodticka Caloporus taxicola S Fjällig taggsvamp Sarcodon imbricatus. S Gullgröppa Pseudomerulius aureus S ovanlig i länet Korktaggsvampar Hydnellum spp. S Tallticka Phellinus pini S allmän Vedticka Phellinus viticola S Ceraceomyces microsporus ny i länet Phlebia serialis sällsynt, ny i länet Resinicium farinaceum ny i länet Sistotremastrum suecicum ny i länet Citronellav Arthrorhaphis citrinella få fynd i länet Grynig blåslav Hypogymnia farinacea S Knotterlav Trapeliopsis pseudogranulosa få fynd i länet Kortskaftad ärgspik Microcalicium ahlneri S sparsamt Liten spiklav Calicium parvum S sparsamt Lecanora hypoptella få fynd i länet Lecanora phaeostigma få fynd i länet Micarea leprosula få fynd i länet Micarea lignaria få nya fynd i länet Protothelenella sphicntrinoidella få fynd i länet Trefläckig brunbagge Abdera triguttata Tid. rödlistad Ampedus balteatus Ampedus pomonae Ampedus sanguineus Ampedus tristis Svart praktbagge Anthaxia similis LC Tid. rödlistad Granbarkgnagare Microbregma emarginata LC Tid. rödlistad Blå praktbagge Phaenops cyanea Timmertickgnagare Stagetus borealis LC Tid. rödlistad Nordlig brunbagge Xylita laevigata Fr. knuten till äldre barrskog
Referenser A. Nordin, Absconditella, 2002. Lavinventering i godkända eller planerade natura 2000- områden i Södermanlands län. Ahnlund, Hans, 2003. Angränsning samt skötselförslag till Natura 2000-områdena nr 504 Ormsjöbergen, samt nr 505, Varglyan-Långsjön. Uppdrag, länsstyrelsen i Södermanland 2003. Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering, ID-nummer: 10G 2G 01 (nyckelbiotop) Pro Natura 2002. Skalbaggsinventering av Varglyan-Långsjön. Preliminär rapport. Pro Natura 2002. Svampinventering av Varglyan-Långsjön. Komplettering av Hans Rydberg, Länsstyrelsen i Södermanland. Preliminär rapport. Sveriges Geologiska Undersökning, 1984. Berggrundskarta över Södermanlands län. Skala 1:250 000. Sveriges Geologiska Undersökning, 1987. Jordartskartan, 10G Eskilstuna SO. Skala 1: 50 000.
Bilaga 1 Skötselförslag Skötselförslag till Naturreservaten tillika Natura2000- områdena Ormsjöbergen och Varglyan (-Långsjön) Följande dokument är framtaget av Hans Ahnlund (fältarbete) efter instruktion och diskussion med Trine Haugset och Karl Ingvarson på Länsstyrelsen i Södermanlands län. Syftet var att få ett underlag till skötsel av olika skogsmiljöer för att gynna skogsarter som kräver störningar i någon form. Detta skall läsas som ett förslag och vara underlag vid framtida diskussioner om skötsel av olika typer av skogar. Områdena har besökts under två dagar i fält den 12 och 16 juni 2003. Syftet var att få en uppfattning om de ingående beståndstyperna, förekomst av död ved, förutsättningar för naturvårdsbränning samt för naturvårdande huggningsingrepp, avgränsningar av delområden. Konsulten har rört sig genom de föreslagna reservaten men också i det omgivande landskapet, främst på de äldre hyggen som ligger mellan de två områdena samt det som är beläget väster och sydväst om Långsjön. Svart krokig linje konsultens vandringar i området. Allmänt intryck Landskapet som helhet utgör en oerhört intressant talldominerad Mälarmårdsmiljö. Vittnesbörd om den äldre branddynamiken finns frekvent i form av stubbar med upp till 6 övervallningar. Några levande träd med brandljud sågs också. Förutsättningarna för framgångsrika insatser för naturvärden knutna till brandstörda tallskogar bedömer länsstyrelsen som mycket stora.
Skötselåtgärder De åtgärder som kan komma ifråga i dessa störningspräglade skogstyper utgörs naturligt nog ofta av olika ingrepp, men innebär även fri utveckling inom vissa delar. Brand. Naturvårdsbränning är naturligtvis på ett sätt den bästa metoden att vidmakthålla de naturvärden som är knutna till landskapet. Samtidigt är elden ett nyckfullt redskap på många sätt. Det är en stor apparat att få till en brand; om man ändå lyckas bränna är det inte säkert att resultatet blir det önskade och dessutom är leveranstiden för många naturvårdssortiment som branden åstadkommer mycket lång. Till viss del kan detta påskyndas, t.ex. genom att fälla en del grövre träd, främst tall, före bränning. På kartorna är det markerat några områden inom vilka vi bedömer att bränning vore möjlig ur avgränsningssynpunkt och där beståndsstrukturen är sådan att brandfälten skulle innehålla stora naturvärden. Det rör sig i allmänhet om lite bördigare marker med gran- och lövinslag och där man kan förvänta sig en god lövföryngring efter brand. Observera att säkerhetsmässiga aspekter är ännu ej analyserade av expertis inom det området. Huggningsingrepp. Inom detta begrepp ryms allt från kapning av enstaka högstubbar och träd till regelrätta naturvårdshyggen. I motsats till naturvårdsbränningar är utfallet mera prediktabelt och speciella naturvårdssortiment kan med små insatser skapas med stor precision. Av delvis dunkla orsaker betraktas sådana ingrepp fortfarande med stor misstro av naturvårdande myndigheter. I det aktuella området finns dock ovanligt lärorika exempel på hur brutala ingrepp skapat oerhört värdefulla miljöer. Det gäller de äldre hyggen som gränsar till Ormsjöbergen i norr och framförallt det V-SV om Varglyan-Långsjön. Vid de besök som genomförts på plats kunde konsulten konstatera att huvuddelen av områdets population av raggbock finns på dessa hyggen. I det första fallet förekom arten i lågor på bergknallar med lämnade träd, på det senare över stora delar av hygget som utgörs av mycket lågproduktiv mark. Enstaka lågor hade lämnats redan vid avverkningen och av lämnade träd har ett relativt stort antal successivt bildat lågor. Pågående raggbocksangrepp finns här i många lågor av varierande ålder. Även skrovlig flatbagge, Calitys scabra, observerades i stort antal. Intressant nog påträffades här också, i en gammal brandstubbe, minst fem urgamla flyghål av jättepraktbaggen Calcophora mariana. Arten är sedan länge utdöd i vår del av landet och möjligen försvunnen från Sverige, men gamla flyghål har påträffats i de mest brandpräglade delarna av Mälarmården även norr om Gnesta. Med denna lilla utvikning vill jag poängtera att det finns ovanligt illustrativa exempel i reservatens närmaste omgivningar på hur ingrepp skulle kunna utföras och hur de utvecklas över tid på olika ståndorter. Ett stort problem med att skapa lämpliga vedmiljöer för raggbock och andra sekundära brandarter är nämligen att lågor på bördigare marker snabbt blir beskuggade. På magra marker förblir lågorna exponerade och därmed gynnsamma miljöer under lång tid. Inom reservatsgränserna finns det därför särskilt markerade områden med flackare hällmarker på mager mark, ofta med inslag av skvattram. Inom dessa områden bör man skapa långlivade naturvårdshyggen där alla, eller åtminstone huvuddelen av grövre träd, lämnas liggande. Det är viktigt att rejäla luckor tas upp så att en stor andel av lågorna blir solexponerade. I samband med en sådan huggning har man stora möjligheter att selektivt lägga träden på bästa sätt, t.ex. mot sydvända hällar eller ut i fuktigare områden. Som stöd för detta finlir finns också många skolexempel på de närliggande hyggena. I andra delar av området bör man i stället fälla/ringbarka enstaka träd som redan står i öppnare lägen, liksom praktisera den redan nämnda metoden att fälla en del grövre träd före naturvårdsbränning. Fri utveckling. Fri utveckling är lämplig dels på kuperade hällmarkspartier med urgamla träd, dels i de fuktigare sänkorna med äldre gran. Den magra hällmarkstallskogen utvecklar med tiden speciella värden i form av hålträd, kådiga torrspiror (utvecklingsplats för bl.a. barrpraktbagge Dicerca moesta, av vilken flyghål sågs på hygget N Ormsjöreservatet) och en del liggande och stående torrträd i soliga lägen. De urgamla, delvis ihåliga, tallarna i de s.k. värdekärnorna är ohärdade och riskerar vid en skogsbrand att helt brinna upp. De har givetvis ett stort bevarandevärde, dock kanske inte så mycket för sitt biologiska innehåll utan mer som levande vittnesbörd om en gången tids skogsdynamik. I de fuktigare sänkor som finns i båda områdena kan med tiden naturvärden knutna till gammal granskog utbildas. Såväl bränning som huggningsingrepp ska i så fall utföras återkommande. Hos flera primära (brandberoende) insekter är varje generation beroende av nya brandfält inom sitt spridningsområde. Dessa arters krav kan givetvis inte tillgodoses inom ett så begränsat område som de föreslagna reservaten. De bränningar som kan komma till stånd där får ses som möjligheter att skapa brandfält med ovanligt höga naturvärden och genom återkommande bränder (t.ex. vart 20:e år) på samma plats, på sikt skapa områden med en naturlig och idag sällsynt beståndsstruktur (flerskiktad tallskog). De brandberoende arternas krav på brandkontinuitet i landskapet kräver å andra sidan insatser/samverkan mellan många markägare i ett större område. För sekundära brandarter är läget delvis annorlunda. Genom att de uppehåller sig längre tid, i raggbockens fall i flera decennier i samma substrat, kan även ett mindre område uthålligt innehålla lämpliga biotoper. De huggningsingrepp som föreslås bör inledas omgående och nya ytor/substrat tillkomma kanske vart femte/tionde
år. Även de sekundära brandarterna har dock landskapsekologiska krav och jag har därför inte i första hand beaktat idag befintliga värden, utan mer sett på den potential bestånden hyser för att skapa framtida värden.
Bilaga 2 Karta