Predikotext: Sak 9:9-10; Matt 21:1-11 Adventstiden är en härlig och speciell tid av året. Det märks på många sätt. När det är som mörkast ute tänder vi upp mängder av stjärnor och ljusstakar. Vi förbereder oss inför julhelgen som snart kommer. Det är förväntan och spänning, inte minst hos barnen: Kommer mina önskningar att uppfyllas? Vi vuxna riktar kanske in oss mer på gemenskapen och ser fram mot möjligheten att få vara tillsammans med nära och kära lite mer än vanligt. Förhoppningsvis är det också många av oss som ser fram mot att få fira Jesu födelse en gång till. Bli påmind om undret att Gud blev människa i Jesus för att visa oss hur mycket han älskar oss och vill ha gemenskap med oss. För att fira den festen på bästa sätt behöver vi adventstiden som en förberedelsetid inte främst för att baka, städa och köpa julklappar, utan för att fördjupa oss i vad det faktiskt innebär för oss här och nu att världens Frälsare föddes en gång i Betlehem. Därför är det särskilt lämpligt att vi börjar ett nytt kyrkoår i advent. Att vi påminns om hur viktigt det är att i ett öppet hjärta ta emot denne fredens ödmjuke kung när han kommer ridande på en åsna. 1 / 6
Att vi lyssnar till både Johannes döparens utmaning om nödvändigheten av omvändelse från egoism och Jesu maningar till vakenhet över vad vi gör med våra liv, eftersom Guds rike är nära. Det finns ett uttryck som vi ibland använder när vi pratar om just Guds rike och människans frälsning. Det är orden: Redan nu men ännu inte. Det känns som att detta passar särskilt väl nu under advent, när vi läser om sådant som de facto hände för 2000 år sedan. Samtidigt så säger vi att vi firar Jesu födelse om några veckor och Guds rike, som Jesus sa redan är här, det ska uppenbaras vad det verkligen innebär någon gång i en framtid vi inte vet riktigt när den kommer bara att den kommer. Utifrån de här perspektiven kan vi också prata om ett flerfaldigt advent som innebär en ständig förväntan på Guds ingripande i vår värld och våra liv. GT är fullt av förutsägelser och längtan efter den Messias som Gud sedan skapelsens morgon lovat att sända för att befria jorden och mänskligheten från det onda. Redan i 1 Mos 3:15 möter vi det första löftet. Därför kallas också den versen för protoevangeliet eller det första evangeliet. Versen som lyder: Gud säger till ormen: jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall trampa sönder ditt huvud, och du skall stinga den i hälen." Sedan kan vi genom hela GT se hur löftena blir fler och fler och förväntningarna på att de ska infrias växer mer och mer. Så här skriver profeten Jesaja 7:14: Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, 'Gud med oss'. 2 / 6
Lukas skriver i 3:15: Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Och enligt Johannesevangeliet 1:20 bekände och förnekade inte, (Johan nes Döparen), han bekände: "Jag är inte Messias." Så uppfylls GTs profetior och messiasförväntan genom Jesus från Nasaret. Evangelierna berättar hans livshistoria allt från bebådelsen i Nasaret, födelsen i Betlehem. Hela hans verksamhet ända till korsfästelsen, döden, uppståndelsen och himmelsfärden. På korset säger Jesus de viktiga orden: Det är fullbordat. Vilket betyder att nu är Guds löften om en Frälsare uppfyllda! Jesu ankomst och närvaro på den här jorden är så starkt omvittnade att det krävs mer tro att förneka den än att acceptera att det var så som bl.a. bibeln berättar. Jesus säger själv att Guds rike är mitt ibland er och det Jesus säger och gör vittnar tydligt om att himlen har landat på jorden. I Matt 11:2-6 läser vi: Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: "Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?" Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull." Konstnären och författaren Birgitta Yavari skrev en gång: Det spelar ingen roll om Jesus hade fötts 1000 gånger i Betlehem om han inte har fått födas i ditt hjärta. 3 / 6
Det här är det viktigaste, allvarligaste och samtidigt det mest underbara budskapet i advent. Nu citerar jag karmelitmunken Wilfrid Stinissen som säger: Kristus har kommit, som världens Frälsare, men han måste bli min Frälsa re. Han har kommit som världens ljus, men nu måste han bli min personliga tillvaros ljus, (Som en skatt s10) Jesu ankomst mister sin betydelse för mig om jag inte tar emot honom som min personlige Frälsare. Han är Världens ljus och han vill vara mitt livs ljus och vägledare. Det är i hans närhet och med hans Andes hjälp som livet här och nu får sin fulla mening. Att få leva i den Gudsnärvaro och frihet som är alla Guds barns stora förmån. Johannes skriver: åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, (Joh 1:12) Det är en förväntan vi kan ha på honom och när den är uppriktig så ser vi också hur den uppfylls varje dag. Han är inte långt borta från någon enda av oss. Nej, Jesus bor med sin Ande i oss som tror, så att Guds rike kan vara en verklighet redan här och nu. Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade Jesus: "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er." (Luk 17:20-21) Ändå förstår vi både av bibelns vittnesbörd och vår egen längtan att något fortfarande saknas. Paulus skriver i 1 Kor 13:12: Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. 4 / 6
Det är detta då som är adventstidens fjärde dimension av förväntan. Det kommer en dag när allt ska återställas. När allt ont och mörkt ska förintas och Guds godhet blir tydlig för alla. Det är dagen när Jesus kommer tillbaka för att slutgiltigt upprätta Guds herravälde i universum. Dagen och stunden för när det sker vet ingen, men vi får vänta på den, se fram mot den med glädje och hopp tillsammans med alla andra som är plågade av ondskan i världen. Det blir en dag av ljus, befrielse och glädje för alla som lever i mörker och dödsskugga. Att få möta honom öga mot öga som en gång för länge sedan gav sitt liv på ett kors för att befria mig och dig från synd och evig död. Så häftigt och underbart det ska bli! Och medan vi väntar på och ser fram mot den dagen får vi leva med Jesus här och nu. Han uppmanar oss att vänta aktivt på det sättet att vi betjänar hans barn. Att vi delar livet med andra och inte stänger in oss av rädsla för att förlora det vi har. För det är ju när vi delar med oss och riskerar något för kärlekens skull som livet växer, blir helare och mer meningsfullt. Så låt oss fira advent i förväntan. 5 / 6
Tända ljus för hoppet och påminna oss om honom som var hos Gud sedan evighet. Som kom hit, är hos oss idag och som skall komma tillbaka en gång för att hämta alla sina barn hem till det himmelska ljuset och glädjen. Så vill Jesus att vi firar advent. Så vill han bli mottagen idag av dig och mig! 6 / 6