1900 Brandstationen står färdig och tas i bruk. På övervåningen finns två enrumslägenheter som fungerar som tjänstebostäder samt ett sammanträdesrum. En fast ångspruta monteras vid brandstationen. Den har en räckvidd på 700-800 meter och tar sitt vatten direkt från Norrtäljeån. 1981 Konstnärerna Bengt Grandin och Eugen Krajcik tar initiativ till att förvandla den gamla brandstationen till konsthall. Tillsammans med en grupp kollegor bildar de därför föreningen NKYK, Norrtälje Kommuns Yrkesverksamma Konstnärer. Eftersom ångsprutan kräver yrkeskunnig personal organiserar man om brandförsvaret. 1983 Brandstationen blir konsthall. Den första utställningen, med måleri och 1904 litografier av Philip von Schantz, har vernissage den 4 juni. Stadens brandkår är uppdelad i två avdelningar, en frivillig och en värnpliktig. Den frivilliga, elitbrandkåren, utgörs av 26 man som har ansvar för ångsprutans vård och skötsel. Den värnpliktiga kåren omfattar en stor del av Norrtäljes manliga invånare, 561 man. Det finns även en reservkår. Denna organisationsform står sig sedan i stort sett oför- 1986-1997 Gunhild Stensmyr är konsthallens första intendent. Hon driver framgångsrikt verksamheten med små medel och bygger upp konsthallens rykte som en angelägen plats för samtidskonst. ändrad fram till 1930. Man använder sig av militära titlar som sergeant, korpral och brandsoldat. 1991 Konsthallen hotas av nedläggning men räddas. 1929-31 Den tekniska utvecklingen och övergången från hästskjuts till bilar innebär att det är möjligt att minska personalstyrkan. De militära titlarna ersätts så småningom med mer civilt klingande motsvarigheter som brandmästare, brandchef och brandman. En språklig rest som fortfarande finns kvar från tiden då man använde häst och vagn är begreppet anspänningstid, den tid det tar från att ett larm kommer in till 1992 Stödföreningen Norrtälje konsthalls vänner bildas på initiativ av Åke Oldenvik och Gunhild Stensmyr. Föreningens medlemmar deltar aktivt i konsthallens arbete genom att bemanna receptionen, samarrangera konstnärsmöten, föredrag och anordna konstresor. Man ger även ut en medlemstidning. dess att brandbilen lämnar stationen. 1997 1948 Konsthallen utses till Årets museum. De övriga nominerade var Kalmar konstmuseum och Uppsala konstmuseum. Ur stadgarna: Stadens brandstyrka ska bestå av brandchef, vice brandchef, en borgarbrandkår om minst 30 man med en brandmästare. Till detta kommer en reservbrandstyrka av minst 40 man. 2014 Sedan den öppnade har konsthallen haft cirka 450 utställningar, men 1968 också varit en plats för pedagogisk verksamhet, föredrag, konserter, workshops och mycket mer. Brandkårens uppgifter har utökats under årens lopp från att bara gälla brandsläckning till att även omfatta en rad andra saker, till exempel att ge råd till allmänheten och granska nybyggnader. Brandkåren begär också 8 000 kronor för att köpa in utrustning för oljesanering. 2015 Norrtälje konsthall flyttar tillsammans med Norrtälje museum in i det nybyggda huset på Galles gränd 7. Vilken verksamhet som nu ska be- 1976 Flyttlasset går till den nybyggda brandstationen på Baldersgatan och drivas i den gamla brandstationen återstår att se. En plats för scenkonst är ett av förslagen. därmed står det gamla tegelhuset på Lilla Brogatan tomt i några år. Under tiden används det bland annat som kanslilokal för Norrtälje brottarklubb och förvaringsplats för traktorer och redskap.
Det brinner! Den 12 april 1912 klockan två på natten utbröt i Norrtälje en stor brand som började i Apoteket på Tullportsgatan. Branden orsakades förmodligen av en kortslutning som uppstod då apotekardrängen och några tjänsteflickor hade skottat ut snö från vinden dagen innan. Det var en kall natt med hård blåst, vilket gjorde att branden spred sig snabbt västerut på gatan. Släckningsarbetet var mycket utmanande och ångsprutan gick för fullt på brandstationen. Genom att spruta vatten på ett brandsegel kunde den närbelägna Tullgården, som låg på platsen där dagens polisstation ligger, räddas. Det var en lyckad insats då man kunde förhindra en större spridning av elden för att organisationen fungerade bra och utryckningen gick snabbt. Bengt Grandin leder barnverksamhet utanför konsthallen. Delar ur brandkåren i Norrtälje, tidigt 1900-tal. Konsthallen utvecklas Gunhild Stensmyr var konsthallens första anställda intendent. Hon lade grunden för och utvecklade verksamheten till vad den är idag under sina elva år på konsthallen. På sin första arbetsdag fick hon bokstavligt talat skapa sig en plats på konsthallen: Jag gick upp på övervåningen, jag tror att det var Röda korsets loppis som hade sitt förråd där, så då började jag med att röja, kasta ut saker därifrån och så hittade jag ett litet kyffe som jag använde som kontor berättar Gunhild. Hennes nästa steg blev att formulera måldokument för konsthallen, och att anställa en medarbetare, Torun Ekstrand. Tillsammans byggde de sedan upp den pedagogiska verksamheten för barn i bildverkstaden, och anordnade angelägna och nyskapande utställningar trots en mycket begränsad budget. En konsthall blir till Konstnärerna Bengt Grandin och Eugen Krajcik tog initiativ till att starta konsthallen i början på 1980-talet eftersom det inte fanns någon fast utställningslokal för konst i Norrtälje. Deras ambition var att främja allmänhetens konstintresse genom att visa lokal konst men också att spegla samtidskonsten. När Bengt och Eugen fick veta att den gamla brandstationen stod tom kontaktade de kommunen och presenterade sitt förslag. Ett tiotal intresserade konstnärer bildade då föreningen NKYK, Norrtälje Kommuns Yrkesverksamma Konstnärer. Eugen, som var skulptör, byggde en stor skalenlig modell av huset där man kunde lyfta av de olika sektionerna och se hur det var tänkt att se ut. Konstnärernas förslag på verksamhet i den gamla brandstationen antogs och den 4 juni 1983 kunde man bjuda in till vernissage för den första utställningen. I början var all verksamhet ideell och drevs av konstnärerna själva. Ett verk ur utställningen Revelatio Coelestis av Gunilla Wihlborg 1992. Foto: Roine Karlsson.
1620 Det beslutas att ett gevärsfaktori ska anläggas för tillverkning av vapen ett ambitiöst program av utflykter, föredrag och hembygdsfester samt veckolånga hembygdskurser. i Norrtälje. Skickliga smeder hämtas från Tyskland av faktorn Heinrich Jancken. 1936 1622 Fornminnesföreningen påbörjar en inventering av Roslagens fasta fornminnen. Norrtälje får stadsprivilegier av Gustav II Adolf den 10 mars. 1949 1623-1625 Gevärsfaktoriets byggnader uppförs. Verkstäder, smedjor och borrkvarn Fornminnesföreningen köper den till faktoriet angränsande Zettersténska gården vilket ger möjlighet att utöka museet. ligger norr om ån utmed nuvarande Hantverkargatan. 1972 1719 Norrtälje bränns av ryssarna. En av de få byggnader som klarar sig är faktoriområdets borrkvarn. Man börjar genast bygga upp området igen och modernisera det. Stiftelsen Roslagsmuseet bildas med representanter från fornminnesföreningen, kommunen och landstinget. Stiftelsens uppgifter blir att förvalta och bevara de fastigheter och samlingar som tillhört fornminnesföreningen, hålla samlingarna tillgängliga och bedriva och främja kulturminnesvård och museal verksamhet. I samband med bildandet 1757 av stiftelsen byter Norrtälje museum namn till Roslagsmuseet. Kronan säljer gevärsfaktoriet till finansmännen Robert Finlay och John Jennings. 1974 Den första intendenttjänsten tillsätts med Christina Karman-Ohlberger. 1769 Besökarantalet går upp kraftigt under följande år. Jakob Grill tar över verksamheten. 1983 1842 Gevärsfaktoriet läggs ner. Filarverkstaden, den byggnad som idag kallas för faktoriet, används under de följande åren som bank, epidemisjukhus Norrtälje kommun blir en av fem stiftelsebildare vid uppstarten av Stockholms läns museum. De andra är Södertälje kommun, Sigtuna kommun, Stockholms stad och Stockholms läns hembygdsförbund. och bostadshus. 1993 1918 Roslagens Fornminnes- och Hembygdsförening bildas. Borgmästare W. E. Hallin var initiativtagare och ordförande. I den första styrelsen Landstinget lämnar stiftelsen. Museet får därför ett engångsbelopp som de använder till att köpa magasinslokaler i Långgarn. Här förvaras nu museets omfattande samlingar. satt även kyrkoherde Silfver i Länna, vice ordförande, rådmannen Julius Nordin, inspektör Fredrik Wallén, hemmansägare Erik Eriksson i Vik, Söderby Karl och fröken Karolina Zetterman. 2002 Roslagsmuseets vänner bildas. 1919 Föreningen köper den gamla byggnaden på Faktorigatan med avsikt 2008 Stora delar av personalen sägs upp och museet stängs för renovering. att använda den som museum. Föremål har redan innan börjat samlas in och har förvarats på olika platser i Norrtälje, bland annat i W. E. Hallins hem. 2013 Det kommunalt ägda Norrtälje museum bildas. 1922 Norrtälje museum invigs. Fornminnesföreningen driver verksamheten på ideell basis. Med tiden utvidgas föreningens verksamhet till att omfatta
Tre generationer Rosenhell Norrtälje gevärsfaktori bestod av flera byggnader som låg längs med Norrtäljeåns båda sidor på nuvarande Hantverkargatan och Faktorigatan. Den byggnad som vi idag känner som gevärsfaktoriet innehöll endast en liten del av verksamheten. Anläggandet av ett gevärsfaktori i Norrtälje var en bidragande orsak till att byn Norra Telje fick stadsprivilegier 1622 av Gustav II Adolf, och faktoriet kom att sätta en stark prägel på stadens näringsliv fram till mitten av 1800-talet. Hantverkarna vid faktoriet hade olika uppgifter. Stockmakare kallades de som tillverkade trädelen, stocken, av geväret eller pistolen och som sedan monterade ihop den med pipan och de övriga delarna till ett färdigt vapen. Det var vanligt att flera generationer i samma familj jobbade inom samma skrå. Sönerna i familjen Rosenhell levde och verkade som stockmakare i Norrtälje i tre generationer, under drygt hundra år. Nils Rosenhell föddes i slutet av 1600-talet. Han började som lärogosse vid Norrtälje faktori, och blev gesäll i Stockholm år 1721 hos mäster Jonas Schertiger den yngre. Nils återvände sedan till Norrtälje där han gifte sig med Barbro Larsdotter och arbetade som stockmakarmästare. De fick två barn, Joakim född 1729 och Maria född 1736. Nils Rosenhell dog ung, innan 1739 då hans hustru står omtalad som änka. Deras son Joakim Rosenhell valde samma yrkesbana som sin far. Han började som lärogosse hos mäster Jonas Tellberg, där han också blev gesäll 1754. Ett år senare flyttade Joakim över till mäster Lorens Björkmans verkstad, därefter arbetade han under minst två år i Stockholm. Joakim gifte sig med Brita Stina Forsman, född 1728 och de fick dottern Greta Regina år 1768. Brita Stina avled, och Joakim gifte om sig 1773 med pigan Maria Hasselbom, född 1742. Deras son Jacob föddes 1775. Familjen var då bosatt på Verkstadsgatan. Då Maria avled år 1794 köpte Joakim gård nummer fyra på Tullportsgatan och flyttade dit. Åldermannen och rustmästaren Joakim Rosenhell avled den 7 april 1807 av andtäppa. Rustmästarens uppgift var att inspektera de färdigtillverkade vapnen, vilket var ett viktigt och statusfyllt uppdrag. Ålderman är en vald föreståndare för ett gille eller ett skrå. Jacob Rosenhell sattes i unga år i lära hos sin far Joakim som stockmakarlärling. Han arbetade också under några år i Stockholm hos mäster Johan Reichart. År 1800 gifte han sig med jungfrun Anna Martin, och ungefär samtidigt blev han också mästare. Paret bodde i Jacobs föräldrahem på Tullportsgatan. Jacob hann bli både rustmästare och ålderman innan han avled 34 år gammal 1809. Roslagsmuseet Lennart Jansson, adjunkt, historiker och en av de mest välkända kulturpersonligheterna i Norrtälje, har suttit i Fornminnesföreningens styrelse från slutet 1960-talet till år 2014. Han blev värvad av läroverksadjunkt P. M. Lijsing, som verkade som museiföreståndare och lokalhistoriker under föreningens grundare W. E. Hallins tid. Lennart betonar särskilt den viktiga roll som pedagogiken hade vid Roslagsmuseet. Trädgården användes bland annat för gamla lekar som Lek-Maja lärde ut. Inomhus fanns en historisk utställning, med ett tydligt barnperspektiv, som började i nutid och gick bakåt. I en annan byggnad inreddes ett skolmuseum av folkskolläraren Sven Norbrink och skolchefen Sten Lagerström. De använde sig av autentiskt material från kommunens skolor, bland annat gamla bänkar och planscher. Vy över Norrtälje från Erik Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna 1698-1701. Kopparsticket visar en idealiserad bild av staden.
1898 Aktiebolaget Pythagoras instiftas den 20 augusti av tre unga uppfinnare, ingenjör Knut Pauli, filosofie licentiat Ivar Hultman och verkmästare Waldemar Haglund. Ändamålet är att i riket driva mekanisk, 1933 Pythagoras sätts återigen i konkurs. Edvin Jönsson som arbetat på Pythagoras sedan 1924 får köpa bolaget och driver det sedan under namnet Motor AB Pythagoras. elektro- teknisk eller annan fabriksrörelse. 1948 1899 Pythagoras fyller 50 år och har klarat sig bra igenom andra världskriget. Konstnären Ester Hultman, utbildad vid Tekniska skolan i Stockholm och Valand i Göteborg och syster till Ivar Hultman anlitas för att designa nya produkter åt Låsfabriken som är en del av Pythagoras verksamhet. 1965 Edvin Jönsson säljer den sista andelen i Pythagoras till Rödhammarbolagen, som låter verksamheten långsamt tyna bort. Den upphör helt 1900 1979 och fabriken står tom i fyra år. Friherre Jan Brauner blir ny styrelsemedlem och ledare för företaget. Brauner sätter genast igång att strama upp verksamheten för att göra den mer lönsam. Låsfabrikens kapacitet och produktsortiment utökas. 1975 Stadsarkitektkontoret i Norrtälje kommun beställer en kulturhistorisk 1903 Fabriken får en beställning på motorer som ingenjören Arvid Schubert byggnadsinventering för centrala Norrtälje. Fabrikskomplexet Pythagoras anges i denna vara omistligt ur kulturhistorisk synpunkt. In venteringen glöms sedan bort. tagit fram ritningar till. Under de följande åren utökas både tillverkningen och utvecklandet av tändkulemotorer på fabriken. 1983-1989 Byggfirman Anders Diös AB köper Pythagoras av Rödhammarbolagen 1914 Första världskriget bryter ut, men Pythagoras lägger om produktionen till järnsvarvar och klarar på så sätt exportnedgången. för att riva fabriken och bygga bostäder på tomten. I samband med deras ansökan om rivningslov väcks en opinion för att bevara Pythagoras som ett industrimuseum. Gun Svensson, ledamot i byggnadsnämnden, bestämmer sig för att undersöka Pythagoras närmare. Hon 1917 Pythagoras gör sitt bästa årsresultat någonsin, 156 251 kronor. tar sedan initiativ till att föreningen Pythagoras Vänner bildas på hösten 1984 för att kunna rädda fabriken som kulturminne. De lyckas tillslut och Norrtälje har fått en unik kulturinstitution. 1918 Fabriksområdet byggs ut ytterligare och får dagens utseende. 1990 Under följande år både renoverar och restaurerar Pythagoras Vänner 1919 lokalerna till ett funktionellt museum. Pythagoras gör en förlust på 100 000 kronor och Jan Brauner avgår som verkställande direktör. Styrelsen tillsätter i hans ställe ingenjör Algot Hansson, som har arbetat på Pythagoras sedan 1899. 2006 1927 Den pedagogiska verksamheten för barn utvidgas och museidelen Barnens Pythagoras står klar. Margareta Lindberg har utformat det pedagogiska programmet Teknikundervisning som tar skruv. Pythagoras försätts i konkurs. Ingenjör Lars-Oscar Svedlund får uppdraget att realisera konkursboets tillgångar. Året efter köper Svedlund Nya AB Pythagoras. Affärerna går dåligt under depressionen, och Svedlund ger sig av utan att betala ut arbetarnas löner. 2014 Om du vill veta mer om Pythagoras kan du se det med egna ögon, åk upp med hissen högst upp och gå över spången så kommer du till Pythagoras industrimuseum.
Ett liv på Pythagoras Bengt Sundberg föddes i Gävle den 22 maj 1895. Hans far kom från Norrtälje och familjen flyttade hit 1905. De bodde i arbetarbostäderna på Pythagoras med 14 andra familjer. Vi hade det inte så trångt ändå. Vi var fyra barn i två rum och kök säger Bengt. 1908, när Bengt var 13 år, slutade han skolan och började arbeta som springgrabb hos en bagare. Ett par år senare började Bengt arbeta i gjuteriet på Låsfabriken, som hade samma ägare som Pythagoras. Där tillverkade han kärnor för att fylla håligheten på ljusstakar och lås vid gjutningen. Arbetsdagarna var långa, tio och en halv timme om dagen. Han tjänade 15 öre i timmen. Det motsvarar i dagens penningvärde en dagslön på knappt 80 kronor. Mellan 1912 och 1921 arbetade Bengt på Maskinfabriken, som låg vid brandstationen. Han trivdes mycket bra där, men fick sluta då den stängdes 1921. Sedan följde en period av arbetslöshet innan Bengt började arbeta på Pythagoras 1925. Då var fabrikens storhetstid redan förbi. Den inhemska konkurrensen på motormarknaden och en felsatsning på att utveckla en ny motor bidrog till att Pythagoras försattes i konkurs 1927. Bengt hade dock tur och fick ett tillfälligt jobb hos en svåger till den dåvarande direktören Torsten Pauli. Efter detta kom han tillbaka till Norrtälje när fabriken startade upp igen. Bengt Sundberg på Pythagoras. Under de följande åren fick han uppleva hårt arbete, facklig kamp och ytterligare en konkurs. Bengt blev kvar på Pythagoras till 1940. Under mitten av 1980-talet, när kampen för att rädda Pythagoras pågick som mest intensivt, hälsade Bengt ofta på uppe vid fabriken och han var även aktiv i Pythagoras Vänner. Pythagoras räddas När vi idag ser industrimuseet Pythagoras med dess livaktiga och variationsrika verksamhet är det svårt att tro att fabriksbyggnaderna en gång i tiden var en hårsmån från att rivas. 1983 hade den dåvarande ägaren Anders Diös AB lämnat in en rivningslovsansökan till kommunen för att kunna bygga bostäder på tomten. Innan Bengt gick bort 1989 hann han få ett lugnande besked från ordföranden i Pythagoras Vänner, Fred Andersson. Pythagoras var räddat för eftervärlden. Vid vårt sista sammanträffande frågade han om det var säkert att fabriken var räddad. Jag sa ja. Då kan jag dö lugnt, sa Bengt berättar Fred Andersson. Under åren 1983-1989 pågick sedan en intensiv och dramatisk kamp för att bevara Pythagoras som byggnadsminne och industrimuseum. En avgörande anledning till att man lyckades bevara Pythagoras för eftervärlden var att många olika människor samverkade för ett gemensamt mål. På det lokala planet fördes denna kamp av föreningen Pythagoras Vänner som arbetade ideellt med att kanalisera och organisera allmänhetens engagemang. Regionalt verkade länsstyrelsen och Länsmuseet för ett bevarande. Riksantikvarieämbetet, Statens kulturråd och Arbetets museum i Norrköping stödde och verkade för ett bevarande på det centrala planet.