1(125) Bevissäkring m.m. (utgåva 2) I avvaktan på att arbetet med att ta fram handboken om specialverkställighet (Sverkställighet) slutförs publiceras här tre nya kapitel i den del av S-handboken, där bevissäkring och säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 rättegångsbalken behandlas. Kap. 3, Skatteverkets möjligheter att göra oannonserade kontrollbesök Kap. 6, Undersökningar enligt konkurrenslagen Kap. 7, Säkerhetsåtgärder vid angrepp på företagshemligheter Några tillägg och justeringar av redaktionell karaktär har gjorts i de kapitel som tidigare har publicerats. Det gäller främst det inledande kapitlet, Allmänt om olika former av bevissäkring m.m. Detta eftersom också EU-kommissionens rätt att genomföra inspektioner hos företag och att få handräckning hos Kronofogden behandlas i det nya kapitlet om undersökningar enligt konkurrenslagen. I arbetet med att ta fram S-handboken deltar kronofogdarna Clarence Eliasson, Stockholm och Sune Persson, Sundsvall, kronokommissarie Lennart Nilsson och kronoinspektör Elisabeth Lustig, Malmö samt verksjurist Ann-Marie Ahlqvist, huvudkontoret. Innehållsförteckning: 1 ALLMÄNT OM OLIKA FORMER AV BEVISSÄKRING M.M... 7 1.1 S-teamens arbetsuppgifter... 7 1.1.1 Syftet med bevissäkring... 8 1.2 De bestämmelser som KFM ska tillämpa... 9 1.2.1 Bestämmelserna om bevissäkring i 69 kap. skatteförfarandelagen... 9 1.2.2 Den immaterialrättsliga lagstiftningen m.m... 10 1.2.3 Handräckning på begäran av konkursförvaltare... 10 1.2.4 Handräckning enligt konkurrenslagen... 11 1.3 Skillnader mellan olika former av bevissäkring... 12 1.4 Att tänka på när bevisning ska efterforskas i en bostad... 17 1.4.1 Verkställbarhetsprövningen... 17 1.4.2 Förrättningen... 18 1.5 Förarbeten och litteratur m.m... 19 2 BEVISSÄKRING ENLIGT SKATTEFÖRFARANDELAGEN... 19 www.kronofogden.se E-postadress: kronofogdemyndigheten@kronofogden.se Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 1050 Esplanaden 1 0771-73 73 00 08-29 26 14 172 21 SUNDBYBERG 172 67 SUNDBYBERG
2(125) 3 SKATTEVERKETS MÖJLIGHETER ATT GÖRA OANNONSERADE KONTROLLBESÖK... 19 3.1 Inledning... 19 3.2 De bestämmelser i skatteförfarandelagen som är tillämpliga... 20 3.3 Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök... 21 3.3.1 Särskild kontroll av torg- och marknadshandel... 21 3.3.2 Personalliggare... 22 3.3.3 Kassaregister... 24 3.4 Kan kontrollbesök leda till beslut om bevissäkring?... 25 3.4.1 Den särskilda kontrollen av torg- och marknadshandel... 26 3.4.2 Kontrollen av skyldigheten att föra personalliggare... 26 3.4.3 Kassaregisterkontrollerna... 26 3.5 Förslag om oannonserade kontrollbesök i fler branscher... 26 3.6 Förarbeten och litteratur... 27 4 INTRÅNGSUNDERSÖKNINGAR... 27 4.1 Bakgrund... 28 4.2 Allmänt om skyddet för immateriella rättigheter... 28 4.2.1 Intrångsundersökningar... 29 4.2.2 Edition... 30 4.2.3 Informationsföreläggande... 30 4.2.4 Vitesförbud... 31 4.2.5 Förstörande m.m. av intrångsföremål... 32 4.2.6 Säkerhetsåtgärder enligt 15 kap 3 RB... 32 4.2.7 Skadestånd... 32 4.2.8 Straffrättsliga sanktioner... 33 4.2.9 Tullverkets möjligheter att ingripa mot varor som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter... 34 4.3 Syftet med en intrångsundersökning... 35 4.4 Domstolsförfarandet... 35 4.4.1 Beviskravet... 36 4.4.2 Proportionalitetsprincipen... 36 4.4.3 Rätt att ta upp fråga om intrångsundersökning... 37 4.4.4 Sökandens yrkande... 37 4.4.5 Kravet på att säkerhet ställs... 38 4.4.6 Förutsättningarna för ett interimistiskt beslut... 38 4.5 Innehållet i domstolens beslut... 39 4.5.1 Ändamålet med undersökningen... 39 4.5.2 Föremål och handlingar som får eftersökas... 39 4.5.3 Handlingar som aldrig får eftersökas... 41 4.5.4 Utrymmen där undersökningen får genomföras... 41 4.5.5 Villkor som ska tillämpas vid verkställigheten... 41
3(125) 4.5.6 Expedieringen av interimistiska beslut... 42 4.6 Omprövning och överklagande av domstolens beslut... 42 4.7 I utsökningsbalken tillämpliga bestämmelser... 43 4.8 Förberedelser av verkställigheten... 44 4.8.1 Närmare om sökandens kontakter med KFM... 45 4.8.2 Anlitandet av sakkunniga... 47 4.8.3 Kostnaderna för förfarandet hos KFM... 47 4.9 Ansökan om verkställighet... 48 4.9.1 Genomgång av domstolens beslut m.m.... 48 4.10 GENOMFÖRANDET AV INTRÅNGSUNDERSÖKNINGEN... 49 4.10.1 Information när förrättningen påbörjas... 50 4.10.2 Sökandens eventuella närvaro... 50 4.10.3 Rätten att tillkalla ett juridiskt biträde... 52 4.10.4 KFM:s befogenheter... 52 4.10.5 Skyldigheten för KFM att iaktta beslagsförbudet... 53 4.10.6 Bedömning av vad beslutet om en intrångsundersökning omfattar.. 54 4.10.7 Olika tekniska tillvägagångssätt när handlingar ska kopieras... 54 4.10.8 Förrättningen kan inte slutföras utan avbrott... 55 4.11 Överklagande av KFM:s beslut... 55 4.12 Efterarbetet... 56 4.12.1 Att tänka på när omprövning eller överprövning begärs... 57 4.13 KFM:s protokoll m.m.... 57 4.13.1 Tillhandahållande av bevisningen... 59 4.13.2 Underrättelse till tingsrätten... 59 4.14 Avslutande av målet hos KFM... 59 4.14.1 Talan har väckts... 60 4.14.2 Talan har inte väckts... 60 4.14.3 Beslutet om intrångsundersökningen har upphävts... 61 4.15 Vissa särskilda frågor... 61 4.15.1 Säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 RB... 61 4.15.2 Kvarstad... 62 4.16 Sekretess... 62 4.16.1 Till skydd för enskild... 63 4.16.2 Domstolen har förordnat om sekretess... 63 4.16.3 Tystnadsplikt för experterna... 64 4.17 Förarbeten, rättsfall, JO- och JK-beslut och litteratur... 64 5 SÄKERHETSÅTGÄRDER SOM GÄLLER INTRÅNGSFÖREMÅL... 64 5.1 Bestämmelserna om förstörande och andra åtgärder... 65 5.2 Förutsättningarna för säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 RB... 66 5.2.1 Närmare om kravet på proportionalitet... 66
4(125) 5.3 Syftet med säkerhetsåtgärder... 67 5.4 Domstolsförfarandet... 67 5.4.1 Interimistiska beslut... 67 5.4.2 Omprövning och överklagande... 68 5.4.3 Beslut om säkerhetsåtgärder när den immaterialrättsliga tvisten avgörs... 68 5.5 Förberedelser av verkställigheten... 69 5.6 Verkställigheten av säkerhetsåtgärder... 69 5.6.1 Underrättelse i undantagsfall... 69 5.6.2 Omhändertagande av intrångsföremål... 70 5.6.3 Förrättningskostnaderna... 70 5.7 När tvisten mellan parterna har avgjorts slutligt... 71 5.7.1 De bestämmelser som KFM ska tillämpa... 71 5.7.2 Genomförandet av den efterföljande verkställigheten... 72 5.7.3 Uttagande av förrättningskostnaderna... 73 5.7.4 Avslutande av målet hos KFM... 73 5.8 Vissa särskilda frågor... 73 5.9 Sekretess... 74 5.9.1 Förarbeten och litteratur... 74 6 UNDERSÖKNINGAR ENLIGT KONKURRENSLAGEN... 74 6.1 Bakgrund... 75 6.1.1 Införandet av 2008 års konkurrenslag... 75 6.1.2 Förslag om effektivare konkurrenstillsyn... 76 6.2 Syftet med en platsundersökning... 77 6.3 Förutsättningarna för beslut om undersökning... 77 6.3.1 Hos det företag som utredningen gäller... 77 6.3.2 Hos annat företag... 78 6.3.3 I privata utrymmen... 78 6.3.4 Av EU-kommissionen... 79 6.3.5 Efter begäran av konkurrensmyndigheten i annan medlemsstat... 79 6.3.6 När rättslig hjälp lämnas åt annan stat... 80 6.4 Förberedelser hos KFM... 80 6.4.1 När kommissionen ska genomföra en inspektion... 81 6.5 Domstolsförfarandet... 81 6.5.1 Expedieringen av beslutet om platsundersökning... 82 6.5.2 Innehållet i domstolens beslut... 82 6.6 GENOMFÖRANDET AV PLATSUNDERSÖKNINGEN... 83 6.6.1 Konkurrensverkets befogenheter... 84 6.6.2 Företagets skyldighet att medverka vid undersökningen... 84 6.6.3 Rätten att tillkalla ett juridiskt biträde... 85 6.6.4 Spegling och kopiering av affärshandlingar m.m.... 86
5(125) 6.6.5 Handlingar som inte får granskas... 86 6.6.6 Proportionalitetsprincipen... 87 6.7 HANDRÄCKNING HOS KFM... 87 6.7.1 Verkställbarhetsprövningen... 88 6.7.2 I utsökningsbalken tillämpliga bestämmelser... 88 6.7.3 Undersökningen kan inte slutföras under en arbetsdag... 89 6.8 Kommissionen har beslutat om inspektion... 90 6.8.1 Regleringen av kommissionens befogenheter... 90 6.8.2 Genomförandet av inspektionen... 91 6.8.3 Företagets skyldighet att medverka... 92 6.8.4 Kommissionens befogenhet att försegla... 92 6.8.5 Verkställbarhetsprövningen... 93 6.8.6 KFM:s befogenheter... 93 6.9 När Konkurrensverket genomför en inspektion på begäran av kommissionen... 94 6.10 Undersökning efter begäran av Konkurrensmyndigheten i annan stat... 94 6.11 KFM:s protokoll m.m.... 95 6.11.1 Kostnaderna för förfarandet... 96 6.11.2 Avslutande av målet hos KFM... 96 6.12 Vissa särskilda frågor... 96 6.12.1 Tilläggsbeslut... 97 6.12.2 Vitesföreläggande... 97 6.13 Sekretess... 97 6.13.1 Till skydd för Konkurrensverkets utredning... 97 6.13.2 När internationell rättslig hjälp lämnas... 98 6.13.3 Till skydd för enskild... 98 6.13.4 Hos domstolen... 99 6.14 Förarbeten, rättsfall och litteratur... 99 7 SÄKERHETSÅTGÄRDER VID ANGREPP PÅ FÖRETAGSHEMLIGHETER... 100 7.1 Allmänt om skyddet för företagshemligheter... 100 7.1.1 Vissa grundläggande begrepp... 101 7.1.2 Bestämmelserna om inlösen m.m.... 101 7.2 Förberedelser av verkställigheten... 102 7.2.1 Anlitandet av externa experter... 102 7.3 Förutsättningarna för säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 RB... 103 7.4 Domstolsförfarandet... 103 7.4.1 Expedieringen av interimistiska beslut... 104 7.4.2 Omprövning och överklagande... 104 7.5 Verkställigheten av säkerhetsåtgärder... 104
6(125) 7.5.1 Information som ska separeras ur en dator... 105 7.5.2 Invändningar om äganderätten... 106 7.6 När tvisten mellan parterna har avgjorts slutligt... 107 7.6.1 Avslutande av målet hos KFM... 107 7.7 Sekretess... 108 7.8 Förarbeten, rättsfall och litteratur... 109 8 KÄLLFÖRTECKNING... 109 8.1 ALLMÄNT OM OLIKA FORMER AV BEVISSÄKRING M.M. 109 8.1.1 Förarbeten... 109 8.1.2 Litteratur... 109 8.2 BEVISSÄKRING ENLIGT SKATTEFÖRFARANDELAGEN... 110 8.3 OANNONSERADE KONTROLLBESÖK... 110 8.3.1 Förarbeten... 110 8.3.2 Litteratur... 111 8.4 ALLMÄNT OM IMMATERIALRÄTT... 111 8.4.1 Förarbeten... 111 8.4.2 EU-rätt och internationella överenskommelser... 112 8.4.3 Föreskrifter... 113 8.4.4 Rättsfall... 113 Högsta domstolen... 113 8.5 INTRÅNGSUNDERSÖKNINGAR... 113 8.5.1 Förarbeten... 113 8.5.2 Rättsfall... 114 Hovrätterna... 114 8.5.3 JO-beslut... 115 8.5.4 JK-beslut... 115 8.5.5 Litteratur... 115 8.6 SÄKERHETSÅTGÄRDER SOM GÄLLER INTRÅNGSFÖREMÅL... 116 8.6.1 Förarbeten... 116 8.6.2 Litteratur... 116 8.6.3 Rättsfall... 117 Högsta domstolen... 117 8.7 UNDERSÖKNINGAR ENLIGT KONKURRENSLAGEN... 117 8.7.1 Förarbeten... 117 8.7.2 EU-rätt... 119 8.7.3 Rättsfall... 119 Marknadsdomstolen... 119 Stockholms tingsrätt... 119 8.7.4 Litteratur... 120
7(125) 8.8 SÄKERHETSÅTGÄRDER VID ANGREPP PÅ FÖRETAGSHEMLIGHETER... 120 8.8.1 Förarbeten... 120 8.8.2 Rättsfall... 121 Arbetsdomstolen... 121 Hovrätten... 121 Kammarrätten... 121 8.8.3 Litteratur... 122 9 FÖRKORTNINGAR... 122 9.1 Författningar som har ersatts av skatteförfarandelagen... 122 9.2 Immaterialrättslig lagstiftning m.m.... 123 9.3 Övriga förkortningar... 123 1 ALLMÄNT OM OLIKA FORMER AV BEVISSÄKRING M.M. Sammanfattning Bestämmelser om att räkenskapsmaterial m.m. får omhändertas eller kopieras i syfte att säkra bevisning finns i skatteförfarandelagen, de immaterialrättsliga lagarna, konkurrenslagen och konkurslagen. De bestämmelser som ska tillämpas vid verkställigheten och bestämmelserna om hur de åtgärder som vidtas ska dokumenteras skiljer sig åt i några avseenden. Detta beror på att KFM:s uppgift inte är densamma vid olika former av bevissäkring. 1.1 S-teamens arbetsuppgifter Enligt de riktlinjer som gäller för urvalet av S-gäldenärer (KFM:s ställningstagande Nr 6/13/VER) ska S-teamen, såvitt gäller bevissäkring och säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 RB, svara för följande arbetsuppgifter: bevissäkring enligt skatteförfarandelagen intrångsundersökningar
8(125) verkställighet av säkerhetsåtgärder som gäller intrångsföremål handräckning enligt konkurrenslagen när Konkurrensverket eller EUkommissonen genomför platsundersökningar verkställighet av säkerhetsåtgärder vid angrepp på företagshemligheter handräckning på begäran av konkursförvaltare om det gäller räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör boet och kriterierna för vad som menas med en S-gäldenär uppfyllda. 1 För att KFM ska kunna verkställa en bevissäkring enligt skatteförfarandelagen, en intrångsundersökning, lämna handräckning enligt konkurrenslagen eller verkställa säkerhetsåtgärder måste det finnas ett beslut som kan ligga till grund för verkställigheten (en exekutionstitel). Vanligtvis har domstolen meddelat ett beslut utan att den som åtgärden riktar sig mot har hörts och som också ska verkställas utan att någon underrättelse först lämnas. Förrättningen måste i dessa fall genomföras i omedelbar anslutning till att verkställighet begärs. 1.1.1 Syftet med bevissäkring Syftet med att bevisning kan säkras av KFM är att säkerställa att Skatteverket, Konkurrensverket, konkursförvaltaren eller den som har lidit intrång i en immateriell rättighet kan få tillgång till bevisning även i de fall tvång måste tillgripas. När det gäller intrångsundersökningar är avsikten också att undersökningen ska kunna fungera som en förberedande åtgärd om sökanden avser att föra talan om skadestånd, att intrångsföremål ska förstöras eller att andra åtgärder med sådana föremål ska vidtas. I fråga om handräckning enligt 7 kap. 14 KonkL bör det tilläggas att syftet främst är att konkursförvaltaren på ett snabbt och enkelt sätt ska kunna omhänderta räkenskapsmaterialet och andra handlingar som rör boet utan att först behöva utverka en exekutionstitel. Att förvaltaren omhändertar gäldenärens räkenskapsmaterial m.m. utan dröjsmål är viktigt, då förvaltaren har till uppgift att upprätta bouppteckning och förvaltarberättelse och ska utreda om det finns misstankar om brott och förutsättningar för 1 Se ställningstagandet om urvalet av S-gäldenärer (Nr 6/13/VER) punkt 2.1.
9(125) återvinning m.m. Avsikten är också att möjligheten att få handräckning direkt hos KFM ska utgöra ett påtryckningsmedel så att räkenskapsmaterial m.m. överlämnas frivilligt till förvaltaren. 2 1.2 De bestämmelser som KFM ska tillämpa Inledningsvis ska det nämnas att bestämmelser i speciallagstiftningen som avviker från vad som föreskrivs i utsökningsbalken har företräde framför bestämmelserna i balken, se 1 kap. 2 UB. Ett exempel på en sådan bestämmelse som gäller i stället för reglerna i utsökningsbalken är 5 kap. 10 andra stycket konkurrenslagen, där det föreskrivs att KFM aldrig ska underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras före verkställigheten. Enligt 16 kap. 11 UB, som är en av de bestämmelser som gäller vid bl.a. handräckning enligt konkurrenslagen, är huvudregeln att svaranden ska underrättas. 1.2.1 Bestämmelserna om bevissäkring i 69 kap. skatteförfarandelagen I bestämmelserna om verkställighet av bevissäkring i 69 kap. 2-12 och 18 SFL, som tidigare fanns i tvångsåtgärdslagen, finns inte någon hänvisning till utsökningsbalken, bortsett från att det anges att bestämmelserna i 18 kap. UB ska tillämpas om KFM:s beslut överklagas. Också när det är KFM som verkställer förvaltningsrättens eller granskningsledarens (GRL:s) beslut om bevissäkring ska flera bestämmelser i skatteförfarandelagen iakttas. Det gäller bl.a. att den som bevissäkringen avser ska ges skälig tid att inställa sig och rätten för den granskade att tillkalla ombud eller biträde. Vidare är det KFM som ytterst avgör om förutsättningarna för att omhänderta teknisk utrustning är uppfyllda om detta blir aktuellt i ett enskilt fall. Den bestämmelse som ger KFM befogenhet att använda tvång finns i 69 kap. 11 SFL. Bestämmelsen stämmer i stort sett överens med vad som gäller enligt 2 kap. 17 UB vid KFM:s förrättningar i allmänhet. GRL, som bara får verkställa bevissäkring i verksamhetslokaler om det kan ske obehindrat, har inte några befogenheter att använda tvång. 2 Se kapitlet om handräckning på begäran av konkursförvaltare som har publicerats separat på www.kronofogden.se
10(125) 1.2.2 Den immaterialrättsliga lagstiftningen m.m. I varumärkeslagen, upphovsrättslagen och motsvarande bestämmelser i övriga immaterialrättsliga lagar föreskrivs att verkställigheten av intrångsundersökningar ska ske enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av följande bestämmelser. 1 3 kap. UB (Förfarandet hos KFM m.m.) 17 kap. 1 5 UB (Förrättningskostnaderna) 18 kap. UB (Överklagande av KFM:s beslut). Vidare finns det flera bestämmelser i de immaterialrättsliga lagarna, varigenom det regleras hur verkställigheten ska gå till. Det gäller bl.a. den tidfrist inom vilken ansökan om verkställighet måste ges in, att motparten ska underrättas endast om beslutet om intrångsundersökning har meddelats utan att denne först har hörts, KFM:s befogenheter när det gäller dokumentationen av den bevisning som får eftersökas och rätten för KFM att anlita sakkunnigt biträde, se 56 e-h upphovsrättslagen, 9 kap. 9-13 varumärkeslagen och motsvarande bestämmelser. Vid verkställighet av säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 RB som gäller intrångsföremål eller vid angrepp på företagshemligheter är det i stället bestämmelserna om verkställighet i annat fall i 16 kap. 11-12 a UB som ska tillämpas, se 1 kap. 1 andra stycket UB. Också i dessa fall är bestämmelsen i 2 kap. 17 UB om KFM:s rätt att använda tvång tillämplig, se KUB IV s. 31. 1.2.3 Handräckning på begäran av konkursförvaltare I 7 kap. 14 KonkL finns det inte någon hänvisning till utsökningsbalken, bortsett från att det anges att bestämmelserna om talan mot utmätning i allmänhet ska tillämpas. Därutöver anges att KFM får använda tvång på ett sätt som i stort sett stämmer överens med vad som gäller vid förrättningar i allmänhet enligt 2 kap. 17 UB. Det finns däremot inte någon regel om vad som ska gälla för
11(125) tillträde till en bostad om den hos vilken handräckning ska ske inte är hemma. Detta har motiverats med att en i alla delar parallell reglering med utsökningsbalkens bestämmelser inte har bedömts nödvändig och de särskilda förutsättningar som måste vara uppfyllda för att handräckning ska beviljas. Förvaltarens möjligheter att på egen hand få tillgång till räkenskapsmaterialet m.m. ska i princip vara uttömda, se prop. 1978/79:105 s. 176 och 278. I detta sammanhang bör också nämnas att det kommit att diskuteras om KFM får föreskriva vite för att förmå t.ex. en redovisningsbyrå eller en revisionsbyrå att överlämna konkursgäldenärens räkenskapsmaterial till förvaltaren om detta inte sker frivilligt. Detta eftersom vitesföreläggande är en av de verkställighetsformer som KFM får använda vid verkställighet i annat fall, bortsett från de fall då domstolen har föreskrivit vite i det beslut som ligger till grund för verkställigheten, se 2 kap. 15 och 16 kap. 12 UB. För att det ska anses vara tillåtet för KFM att föreskriva vite talar att detta inte är en lika ingripande åtgärd som genomförandet av en förrättning under vilken räkenskapsmaterialet omhändertas med tvång. Å andra sidan har frågan om föreläggande och utdömande av vite enligt lagen (1985:206) om viten inte behandlats i förarbetena till konkurslagen. Vikten av att mer ingripande tvångsåtgärder än nödvändigt inte vidtas har emellertid betonats. Tvånget måste stå i rimlig proportion till det intresse som ska tillgodoses, se prop. 1978/79:105 s. 177 och 277 f. Vidare finns det anledning att överväga ett vitesföreläggande endast om handräckningen riktar sig mot tredje man. Till detta kommer att det inte blir aktuellt med vite om det finns risk att verkställigheten saboteras om det i förväg blir känt att handräckning har begärts. I en sådan situation får handräckning genomföras utan att den som åtgärden riktar sig mot underrättas före förrättningen. Klicka här om Du vill läsa mera om handräckning på begäran av konkursförvaltare, se 3 1.2.4 Handräckning enligt konkurrenslagen 3 Då handräckning enligt 7 kap. 14 KonkL ofta gäller egendom som ingår i boet har detta kapitel placerats i en annan del av S-handboken.
12(125) När handräckning lämnas vid Konkurrensverkets eller kommissionens platsundersökningar ska bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning tillämpas, se 5 kap. 10 konkurrenslagen och hänvisningarna till denna bestämmelse i 5 kap. 15-17 och 20 konkurrenslagen. Detta innebär att bestämmelserna i 16 kap. 11-12 a UB är tillämpliga och att KFM har befogenhet att använda tvång enligt 2 kap. 17 UB. Enligt en särskild föreskrift i konkurrenslagen ska KFM emellertid aldrig underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker. Vidare ska bestämmelserna om platsundersökningar i Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget - numera artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget - och Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer tillämpas när kommissionen har beslutat om undersökning (inspektion). Detta har tydliggjorts genom en särskild bestämmelse i 1 kap. 3 konkurrenslagen. Därutöver föreskrivs i 5 kap. 17 konkurrenslagen att KFM på ansökan av Konkurrensverket får besluta om handräckning för att undersökningen ska kunna genomföras och att de bestämmelser som gäller enligt 5 kap. 10 andra stycket konkurrenslagen i denna lag ska tillämpas när handräckning lämnas. 1.3 Skillnader mellan olika former av bevissäkring KFM ska vid en intrångsundersökning ta kopior m.m. av den bevisning som får efterforskas, men har inte rätt att omhänderta föremål eller originalhandlingar. Vid bevissäkring enligt skatteförfarandelagen och när handräckning lämnas på begäran av konkursförvaltare eller Konkurrensverket ska det räkenskapsmaterial m.m. som omhändertas eller, när det gäller handräckning enligt konkurrenslagen kopieras, tas om hand av sökanden vid förrättningen. Dessutom skiljer sig bestämmelserna åt när det gäller vilka handlingar som ska undantas från kontrollen eller undersökningen och hur förfarandet ska gå till om den som granskningen gäller begär undantag, se 9 kap. 2 andra stycket varumärkeslagen, 56 f upphovsrättslagen och motsvarande bestämmelser i övriga immaterialrättsliga lagar, 47 kap. SFL och 5 kap. 11 konkurrenslagen. I fråga om Konkurrensverkets och EU-kommissionens platsundersökningar bör det tilläggas att KFM, även jämfört med vad som gäller enligt skatteförfarandelagen och konkurslagen, har en mycket begränsad roll. KFM ska
13(125) vid undersökningar enligt konkurrenslagen lämna handräckning endast om det i det enskilda fallet uppstår ett behov av detta när undersökningen genomförs. En annan skillnad är att domstolen eller kommissionen i beslutet om undersökning bestämmer vid vilken tidpunkt undersökningen ska börja. Ett beslut om en intrångundersökning förfaller däremot först om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från det att beslutet meddelades, se 9 kap. 9 varumärkeslagen, 56 e första stycket upphovsrättslagen och motsvarande bestämmelser i övriga immaterialrättsliga lagar. Vidare upphör enligt 69 kap. 2 SFL ett beslut om bevissäkring att gälla om verkställigheten inte påbörjas inom en månad från den dag då beslutet meddelades. Kännetecknande för en intrångsundersökning är att KFM avgör vilken bevisning som omfattas av det beslut som ligger till grund för verkställigheten. KFM har alltså ansvaret för att efterforskning och kopiering m.m. sker inom de ramar som domstolen har bestämt. Bestämmelserna skiljer sig också i följande avseenden från vad som gäller vid bevissäkring enligt skatteförfarandelagen och när handräckning lämnas enligt konkurrenslagen eller konkurslagen. Sökanden får i regel inte vara närvarande när intrångsundersökningen genomförs och det är KFM som utser de experter som biträder vid verkställigheten. Endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter det att domstolen har hört motparten ska denne underrättas innan beslutet verkställs. I praktiken är det så gott som alltid fråga om ett interimistiskt beslut som ska verkställas utan att någon underrättelse lämnas i förväg. KFM, vars beslut kan överklagas, avgör även om undantag inte begärs om det finns handlingar som omfattas av beslagsförbudet i 27 kap. 2 RB. I den immaterialrättsliga lagstiftningen finns, till skillnad från vad som är fallet vid bevissäkring enligt skatteförfarandelagen och konkurrenslagen, inte någon bestämmelse om att handlingar för vilka undantag begärs ska förseglas och överlämnas till domstol som ska pröva om förutsättningarna för undantag är uppfyllda. KFM:s protokoll från förrättningen ska enligt 18 kap. 6 a tredje stycket UF innehålla betydligt fler uppgifter än vad som är fallet vid andra former av bevissäkring. Den bevisning som har säkrats får inte överlämnas till sökanden förrän protokollet är klart och ska expedieras till parterna. Det är först när ett
14(125) omfattande efterarbete har utförts som KFM:s förrättning anses vara avslutad. Kännetecknade för bevissäkring enligt skatteförfarandelagen är att sådana beslut inte alltid behöver verkställas av KFM. GRL är behörig att verkställa bevissäkring i verksamhetslokaler, om det kan ske utan att någon form av tvång behöver tillgripas. När KFM verkställer en bevissäkring har KFM det övergripande ansvaret för det praktiska genomförandet av förrättningen och ska ge GRL tillträde till verksamhetslokalerna och de utrymmen i övrigt som får undersökas. Vidare gäller följande: GRL ska alltid vara närvarande, då flera frågor vid genomförandet av förrättningen ska lösas i samråd mellan KFM och GRL. Vidare är det GRL som bedömer vilka handlingar som omfattas av beslutet om bevissäkring och om en begäran om undantag från kontrollen kan godtas av Skatteverket. Om GRL och den granskade har olika uppfattning om vilka handlingar som omfattas av bevissäkringen eller som ska undantas på grund av beslagsförbudet eller då de har ett betydande skyddsintresse ska Skatteverket omedelbart försegla handlingarna och överlämna dessa till förvaltningsrätten. Därefter avgör domstolen om de handlingar som har förseglats ska undantas från undersökningen. GRL har med sig revisorer och egna dataexperter, s.k. IT-forensiker, som biträder vid kopieringen och/eller omhändertagandet av digitalt lagrat material. I regel har förvaltningsrätten beslutat att underrättelse om beslutet om bevissäkring ska ske först i samband med att åtgärden verkställs och att delgivning ska användas. När KFM verkställer bevissäkring är det KFM som ombesörjer delgivning av domstolens beslut om bevissäkring. Om bevissäkring, förutom i företagets verksamhetslokaler, ska ske också hos t.ex. en revisionsbyrå eller i en bostad föreskriver förvaltningsrätten genom för KFM bindande föreskrifter i regel i vilken turordning verkställighet får ske. KFM ska enligt 16 kap. 1 SFF upprätta ett verkställighetsbevis, som ska innehålla en förteckning över det räkenskapsmaterial m.m. som har
15(125) omhändertagits. Beviset ska överlämnas till den eller de hos vilka verkställighet skett och GRL när förrättningen avslutas. Skatteverket svarar för transporten av räkenskapsmaterialet m.m. till sina lokaler och det är GRL som ska lämna tillbaka handlingar och annat som har tagits om hand så snart de inte längre behövs. Kännetecknande för handräckning enligt 7 kap. 14 konkurslagen är att konkursförvaltaren behöver få tillgång till gäldenärens bo med det räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör boet också i de fall då räkenskapsmaterialet m.m. inte överlämnas frivilligt. Beroende på förhållandena i det enskilda fallet är det inte alltid nödvändigt att KFM omhändertar den egendom som handräckningen avser. I vissa fall kan det vara tillräckligt att förvaltaren ges tillträde till t.ex. den lokal, där räkenskapsmaterialet förvaras. Vidare gäller följande: Konkursförvaltaren behöver inte utverka en särskild exekutionstitel för att få handräckning. En förutsättning för att handräckning ska beviljas är att det föreligger någon form av tredska. Detta innebär att förvaltarens egna möjligheter att få tillgång till räkenskapsmaterialet m.m. i princip ska vara uttömda. Av förvaltarens begäran om handräckning ska det därför framgå vilka åtgärder som förvaltaren har vidtagit för att få tillgång till räkenskapsmaterialet och hur förvaltaren vet eller har befogad anledning att utgå ifrån att gäldenärens räkenskapsmaterial finns på en viss adress. Det är KFM som bestämmer var man ska leta efter de handlingar som handräckningen gäller sedan en bedömning gjorts av vad förvaltaren har uppgett i sin ansökan. Då det inte har reglerats vad som ska gälla i fråga om underrättelser till den som handräckningen riktar sig mot, konkursgäldenären eller tredje man, avgör KFM beroende på omständigheterna i det enskilda fallet om handräckning ska verkställas utan att underrättelse först lämnas. Förvaltarens begäran om handräckning kan, förutom konkursgäldenären eller en företrädare för denne som förvarar räkenskapsmaterial m.m. i bostaden, rikta sig mot t.ex. en revisions- eller redovisningsbyrå som gäldenären anlitar. Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat
16(125) räkenskapsmaterial är enligt 7 kap. 12 andra stycket KonkL skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren. Konkursförvaltaren eller ett ombud för honom eller henne ska vara närvarande vid förrättningen. Vidare är det förvaltaren som ska anlita dataexperter om detta behövs i samband med att digitalt lagrade handlingar ska omhändertas. Protokoll ska föras enligt de bestämmelser i 3 kap. UF som gäller för KFM:s förrättningar i allmänhet. Förvaltaren svarar för transporten av de handlingar som har omhändertagits. Kännetecknande för en platsundersökning enligt konkurrenslagen är att det är undersökningsledaren hos Konkurrensverket eller kommissionen som bestämmer var deras personal och de externa experter som anlitas, inom de ramar som domstolen eller kommissionen har bestämt, ska leta efter handlingar. Undersökningsledaren bedömer också vilka handlingar som omfattas av beslutet om platsundersökning. Vidare gäller följande. Konkurrensverket eller kommissionen kan genomföra undersökningen utan att det blir aktuellt med några tvångsåtgärder. KFM är emellertid alltid närvarande när en undersökning påbörjas och om behov av handräckning uppstår beviljas detta på plats. Om företaget anser att en handling omfattas av advokatsekretess och Konkurrensverket därför inte får kopiera handlingen, ska verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till Stockholms tingsrätt. Därefter ska tingsrätten utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas av Konkurrensverkets undersökning. Det finns inte någon skyldighet för det granskade företaget att röja företagshemligheter av teknisk natur. Jämfört med andra former av bevissäkring är det vanligt att undersökningen inte kan slutföras samma dag som den har påbörjats. Det beror på det material som ska speglas i regel är mycket omfattande. Konkurrensverket, som inte har befogenhet att försegla lokaler och andra utrymmen, begär därför handräckning hos KFM när undersökningen inte
17(125) kan slutföras samma dag som den har påbörjats. Kommissionen har däremot befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar hos det företag som undersökningen gäller så länge och i den omfattning som det är nödvändigt för inspektionen. Protokoll ska föras enligt de bestämmelser i 3 kap. UF som gäller för KFM:s förrättningar i allmänhet. Då Konkurrensverket och kommissionen har en omfattande dokumentationsskyldighet har KFM inte till uppgift att förteckna det räkenskapsmaterial m.m. som har kopierats när platsundersökningen genomfördes. Även om KFM har lämnat handräckning, dvs. gett tillträde till ett låst utrymme och/eller har verkställt försegling, ska KFM inte svara för transporten av de handlingar som har kopierats till Konkurrensverkets lokaler. 1.4 Att tänka på när bevisning ska efterforskas i en bostad När bevissäkring enligt skatteförfarandelagen, en intrångsundersökning eller handräckning enligt konkurslagen eller konkurrenslagen ska verkställas i en bostad måste KFM särskilt tänka på bl.a. konsekvenserna av proportionalitetsprincipen och de särskilda regler som finns när det gäller bostäder. 1.4.1 Verkställbarhetsprövningen KFM måste alltid kontrollera att domstolen har gett tillstånd till att bevissäkring enligt skatteförfarandelagen, en intrångsundersökning eller en undersökning enligt konkurrenslagen får genomföras i bostaden. Vidare måste KFM vara uppmärksam på att beslut om bevissäkring enligt skatteförfarandelagen alltid måste fattas av domstol. GRL får endast besluta om bevissäkring i verksamhetslokaler. Till detta kommer att föreskrifter om i vilken ordning olika förrättningar får ske är bindande för KFM. Förvaltningsrätten föreskriver i regel att bevisning får eftersökas i företrädarens bostad först sedan det har konstaterats att räkenskapsmaterialet inte har påträffats hos det granskade företaget eller på någon annan plats där tillstånd till efterforskning har getts.
18(125) Därutöver måste KFM när ett beslut från kommissionen ligger till grund för en undersökning i ett privat utrymme kontrollera att det finns ett förhandsgodkännande från Stockholms tingsrätt. För att det ska vara tillåtet att genomföra en undersökning i privata utrymmen måste det alltid finnas ett sådant godkännande. Att det blir aktuellt med handräckning i en bostad är emellertid sällsynt. I förordningen nr 139/2004 finns det inte några bestämmelser om att undersökningar får genomföras i privata utrymmen. Däremot kan detta ske när en undersökning genomförs med stöd av förordningen nr 1/2003. 1.4.2 Förrättningen Vid alla förrättningar ska KFM se till att de inte väcker onödig uppmärksamhet eller annars orsakar svaranden eller annan enskild större olägenhet än vad som är nödvändigt. Vidare får större skada än nödvändigt inte förorsakas när KFM bereder sig tillträde till en låst bostad eller ett annat utrymme som är tillslutet, se 3 kap. 1-2 UF och 69 kap. 4 SFL. När verkställighet sker i en bostad är proportionalitetsprincipen av särskilt stor betydelse, eftersom integritetsaspekten då måste tillmätas särskild tyngd. Om den som åtgärden riktar sig mot inte är hemma bör KFM innan låssmed används alltid göra i vart fall något försök att nå personen per telefon innan förrättningen påbörjas. Till detta kommer att det vid alla former av bevissäkring från fall till fall måste bedömas hur omfattande eftersökningen av den bevisning som får efterforskas ska göras. Huvudregeln är, liksom vid utmätningsförrättningar, att undersökningarna inte får vara mer ingående än vad som är sakligt motiverat. En metodisk genomgång av alla lådor och skåp m.m. bör bara ske när man har skäl att tro att den bevisning som får eftersökas finns i dessa förvaringsutrymmen, jfr KFM:s handbok Utmätning s. 80. Dessutom måste KFM vara uppmärksam på att risken för att integritetskänsliga handlingar, som inte omfattas av det beslut som ligger till grund för verkställigheten, påträffas är större i en bostad än i en verksamhetslokal. Detta gäller i synnerhet när handlingar i datorer ska eftersökas och kopieras. Vidare måste KFM om det någon gång skulle bli aktuellt med försegling av ett rum eller ett förvaringsutrymme i en bostad ta hänsyn till bl.a. familjesituationen vid den proportionalitetsavvägning som alltid ska göras. Om ett beslut av kommissionen ligger till grund för verkställigheten har
19(125) kommissionen inte befogenhet att försegla i privata utrymmen. De åtgärder som KFM får vidta med stöd av utsökningsbalken i form av försegling m.m. har däremot inte inskränkts när det gäller handräckning i en bostad, se avsnitt 6.8.6. 1.5 Förarbeten och litteratur m.m. Om du vill läsa mera om olika former av bevissäkring och säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 RB, se avsnitt 2-8. 2 BEVISSÄKRING ENLIGT SKATTEFÖRFARANDELAGEN 3 SKATTEVERKETS MÖJLIGHETER ATT GÖRA OANNONSERADE KONTROLLBESÖK Sammanfattning Skatteverket får, utan att underrättelse lämnas i förväg, göra kontrollbesök för att kontrollera att den som är skyldig att föra personalliggare och/eller att använda kassaregister fullgör dessa skyldigheter. Vidare får oannonserade kontrollbesök genomföras, där torg- och marknadshandel bedrivs, för att identifiera en person som bedriver eller kan antas bedriva sådan handel. Syftet med de särskilda kontrollformerna när det gäller vissa branscher är främst att undandragande av skatt genom svartarbete ska motverkas och att seriösa företagare ska skyddas från illojal konkurrens. 3.1 Inledning KFM har inte någon uppgift i samband med att Skatteverket genomför kontrollbesök. Ett beslut om kontrollbesök utgör inte en exekutionstitel. Då genomförandet av sådana besök emellertid är ett sätt, varigenom ekonomisk brottslighet kan motverkas är det viktigt att man på KFM har kännedom om hur
20(125) dessa kontroller går till och i vilka sammanhang de uppgifter som kommer fram kan användas för att upptäcka och motverka ekonomisk brottslighet. Under senare tid har kontrollen av personalliggare som i möjligaste mån genomförs i samband med kassargisterkontroller inriktats mer mot det avsiktliga fusket, se prop. 2012/13:1, utgiftsområde 3 s. 12-13. Om en personalliggarkontroll övergår till begränsad revision kan uppgifter om anställningskontrakt och liknande handlingar följas upp av Skatteverket och jämföras med de löneutbetalningar som näringsidkaren gör. Detta kan, förutom när det gäller möjligheterna att upptäcka skattebrott, vara av betydelse för bekämpningen av bidragsbrott om det framkommer att en person som uppbär arbetslöshets- eller sjukersättning arbetar svart. Vidare kan det bidra till möjligheterna att förhindra felaktiga utbetalningar från den statliga lönegarantin om företaget går i konkurs, se avsnittet om falska kontrolluppgifter i kapitlet om härvor och andra brottskonstellationer. 4 3.2 De bestämmelser i skatteförfarandelagen som är tillämpliga Den särskilda dokumentationsskyldigheten för näringsidkare som är skyldiga att ha certifierat kassaregister 5, att föra personalliggare eller den som upplåter plats för torg- och marknadshandel regleras i 39 kap. 4-13 SFL och 9 kap. 2-7 SFF. Vidare har bestämmelserna om kontrollen av att denna skyldighet fullgörs samlats i 42 kap. SFL i syfte att tydliggöra skillnaden mellan de särskilda kontrollbefogenheterna och revisionsinstitutet. Bestämmelserna om kontrollavgifter som ska tas ut om dokumentationsskyldigheten inte har fullgjorts finns i 50 kap. SFL. I de för tillsyn över kassaregister och kontrollbesök gemensamma bestämmelserna föreskrivs att den som enligt ett beslut om tillsyn eller kontrollbesök ska kontrolleras inte behöver underrättas i förväg. Underrättelse ska emellertid lämnas 4 Avsnitt 4.3.9 i den del av S-handboken som publicerades på intranätet den 31 augusti 2012, dnr 808 34351-10/111. 5 Skatteverket har medgett generellt undantag från kravet på certifierat kassaregister om näringsidkaren använder ett tillverkardeklarerat sådant som är anslutet till en certifierad kontrollenhet, se 14 SKVFS 2009:1.
21(125) så snart det kan ske utan att kontrollen förlorar sin betydelse. Vidare föreskrivs att tillsyn och kontrollbesök ska genomföras på ett sådant sätt att verksamheten inte hindras i onödan, se 42 kap. 10-11 SFL. Huvudregeln när det gäller revision är att den som kontrolleras ska underrättas i förväg. En annan skillnad mellan kontrollformerna är, såvitt gäller tillsyn över kassaregister, att tillsynen kan genomföras mot den kontrollerades vilja med biträde av polisen. För att en revision ska kunna genomföras med tvång måste det däremot finnas ett beslut om bevissäkring. Dessutom kan flera kontrollbesök och besök för tillsyn göras hos samma näringsidkare om Skatteverket bedömer att detta är motiverat, medan det vid en överraskningsrevision oftast görs endast ett oanmält besök. 3.3 Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök Kontrollbefogenheterna när det gäller tillsynen över kassaregister och kontrollbesök hos den som är eller kan antas vara skyldig att använda kassaregister eller föra personalliggare syftar inte omedelbart till att kontrollera om skatt har redovisats och betalats. Om syftet är ett annat än att kontrollera om den särskilda dokumentationsskyldigheten fullgörs ska den i stället genomföras inom ramen för revision eller föreläggande. Kontrollbesök hos torg- och marknadshandlare syftar emellertid även till att kontrollera att handlarna är registrerade och betalar skatt, se prop. 2010/11:165 s. 414 f. Enligt punkt 21 i övergångsbestämmelserna till skatteförfarandelagen har torgkontrollagen, branschkontrollagen och kassaregisterlagen upphört att gälla vid utgången av 2011. De upphävda lagarna gäller endast för kontroller som har inletts dessförinnan. 3.3.1 Särskild kontroll av torg- och marknadshandel Lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m. (torgkontrollagen) började gälla den 1 juli 1998. Genom torgkontrollagen fick skattemyndigheterna befogenhet att besluta om kontrollbesök för att kunna identifiera personer som bedriver torg- och marknadshandel. Samtidigt blev tvångsåtgärdslagen tillämplig vid revision hos en platsupplåtare för att kontrollera
22(125) att anteckningsskyldigheten när det gäller den till vilken en plats har upplåtits har fullgjorts, se prop. 1997/98:100 s 171 f. Sedan skatteförfarandelagen infördes finns bestämmelsen om skyldigheten att dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för den som en plats upplåts till och för dennes företrädare i 39 kap. 13 SFL. Vidare får Skatteverket enligt 41 kap. 2 punkt 6 SFL besluta om revision hos en platsupplåtare för att kontrollera att den som har eller kan antas ha upplåtit en plats för torg- och marknadshandel har fullgjort sina skyldigheter att dokumentera och bevara nödvändiga identifikationsuppgifter. Syftet med kontrollbesök, som bara får genomföras där torg- och marknadshandel bedrivs, är främst att identifiera en person som bedriver eller kan antas bedriva torg- och marknadshandel. Skatteverket får emellertid också kontrollera godkännande för F-skatt och ställa frågor om verksamheten, se 42 kap. 9 SFL. Enligt 9 kap. 7 SFF ska dokumentation om upplåtelse av plats för torg- och marknadshandel bevaras av platsupplåtaren under sju år och innehålla följande identifikationsuppgifter för den som platsen upplåts till: namn eller, om det är fråga om en juridisk person, firma personnummer, samordningsnummer 6 eller organisationsnummer postadress och telefonnummer. Om en kopia av ett beslut om godkännande för F-skatt har överlämnats till platsupplåtaren behöver denne inte dokumentera uppgifter för den som platsen upplåtits till. Torg- och marknadshandeln omfattas numera av kravet på att använda kassaregister om det inte är fråga om försäljning i obetydlig omfattning, se avsnitt 3.3.3 och 3.5. 3.3.2 Personalliggare 6 Skatteverket kan tilldela en fysisk person ett samordningsnummer om han eller hon inte uppfyller förutsättningarna för att ha ett personnummer, se 18-18 b folkbokföringslagen.
23(125) Lagen (2006:575) om särskild skattekontroll av vissa branscher (branschkontrollagen) började gälla den 1 januari 2007. Genom denna lag fick den som bedriver restaurang- eller frisörverksamhet en skyldighet att löpande föra en personalliggare med uppgifter om vilka personer som är verksamma i lokalen. Vidare fick Skatteverket rätt att när som helst, utan att det föreligger någon misstanke om oegentligheter, genomföra oannonserade kontrollbesök för att kontrollera att skyldigheten att föra personalliggare fullgörs och att undersöka vilka personer som är verksamma i företagets lokal. Sedan skatteförfarandelagen infördes finns bestämmelserna om personalliggare i 39 kap. 11 SFL. Därefter har skyldigheten för restauranger och frisörer att föra personalliggare utvidgats den 1 april 2013 till att omfatta också tvätteriverksamhet. Med tvätteriverksamhet menas enligt 39 kap. 2 SFL näringsverksamhet som avser rengöring av textilier och därmed jämförbara material, samt uthyrning, färgning, lagning eller ändring av textilier eller därmed jämförbara material i samband med sådan verksamhet. Vid kontrollbesök, som endast får genomföras i verksamhetslokaler, får Skatteverket kontrollera att personalliggaren finns tillgänglig i lokalen, att den uppfyller de krav som föreskrivs och att de personer som är verksamma i näringsverksamheten är upptagna i liggaren. Skatteverket får också begära att en person som utför eller kan antas utföra arbetsuppgifter i verksamheten styrker sin identitet och stämma av uppgifterna mot personalliggaren, se 42 kap. 8 SFL. Vidare har Skatteverket rätt att kontrollera om de personer som påträffas i verksamhetsokalen, men som inte finns antecknade i personalliggaren, kan misstänkas arbeta svart. En förutsättning är att det har fattats eller att det under kontrollbesöket fattas ett beslut om begränsad revision, dvs. en revision som endast avser handlingar som rör personalen. Då behov av revision i denna form ofta uppkommer först när kontrollbesöket genomförs har lagstiftaren bedömt att det varit nödvändigt att föreskriva ett undantag från huvudregeln att den som ska revideras ska underrättas i förväg, se 41 kap. 5 punkt 2 SFL. Den som är skyldig att föra en personalliggare ska enligt 39 kap. 11 SFL löpande dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för de personer som är verksamma i näringsverksamheten. Det krävs inte att personen är anställd eller ens uppbär ersättning för att dokumentationsskyldigheten ska omfatta honom eller henne, se prop. 2005/06:169 s. 126. Skyldigheten att föra personalliggare gäller inte för enskild näringsverksamhet eller fåmansföretag, där bara näringsidkaren/
24(125) företagsledaren och make eller barn under 16 år är verksamma. Dessa personer behöver inte heller antecknas i liggaren, om den måste föras på grund att det finns andra personer som är verksamma i företaget. Enligt 9 kap. 5 SFF ska en personalliggare innehålla följande uppgifter: näringsidkarens namn och personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer namn och personnummer eller samordningsnummer för personer som är verksamma i näringsverksamheten samt den tidpunkt då personernas arbetspass påbörjas eller avslutas. Näringsidkaren ska varje arbetsdag dokumentera dessa uppgifter i omedelbar anslutning till att arbetspasset påbörjas eller avslutas. Uppgifterna ska bevaras under två år efter utgången av det kalenderår då det för näringsverksamheten gällande beskattningsåret har gått ut. Personalliggaren ska finnas tillgänglig för Skatteverket i verksamhetslokalen, se 39 kap. 12 SFL. 3.3.3 Kassaregister Lagen (2007:592) om kassaregister m.m. (kassaregisterlagen) som i vissa delar började gälla den 1 januari 2008 och i övrigt den 1 januari 2010 infördes för att skydda seriösa företagare från illojal konkurrens från mindre seriösa företagare och öka legitimiteten för skattesystemet, se prop. 2006/07:105. I skatteförfarandelagen finns bestämmelserna om att näringsidkare som säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort ska använda kassaregister i 39 kap. 4 SFL. Bl.a. taxitrafik enligt taxitrafiklagen 7 omfattas inte av skyldigheten att använda kassaregister, se uppräkningen i 39 kap. 5 SFL av de näringsidkare som inte omfattas av skyldigheten att använda kassaregister. Den 1 januari 2014 togs det generella undantaget för torg- och 7 I departementspromemorian Redovisningscentraler för taxi (Ds 2013:66) har det bedömts att bestämmelserna om kassaregister i skatteförfarandelagen inte bör göras tillämpliga på taxinäringen. I stället föreslås att redovisningscentraler ska inrättas.
25(125) marknadshandel bort. Om försäljningen uppgår till högst fyra basbelopp under ett beskattningsår omfattas emellertid den som bedriver torg- och marknadshandeln inte av skyldigheten att använda kassaregister, se prop. 2012/13:129 och 2013/14:22. Bestämmelserna om Skatteverkets tillsyn över att den som är eller kan antas vara skyldig att använda kassaregister har detta och att de kassaregister som används uppfyller kraven finns i 42 kap. 3-5 SFL. Syftet med tillsynen är endast att kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att ha kassaregister har detta och fullgör sina skyldigheter vad avser just användningen av kassaregistret. Vidare får Skatteverket besluta om kontrollbesök för att kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att använda kassaregister fullgör sina eventuella skyldigheter, se 42 kap. 6 SFL. Vid ett sådant besök, som bara får genomföras i verksamhetslokaler som allmänheten har tillträde till, ska det kontrolleras att samtliga försäljningar registreras och att kunderna erbjuds kvitto. För att kunna göra detta får verket göra kundräkning, kontrollköp, kvittokontroll och kassainventering. Kundräkning får även göras på en allmän plats i anslutning till de lokaler där besöket sker. Om Skatteverket begär det ska näringsidkaren tillhandahålla kontrollremsa, uppgifter från journalminne eller tömningskvitto för kontroll av hur försäljningen har registrerats i kassaregistret. Enligt 42 kap. 7 får Skatteverket efter kontrollbesöket förelägga den som inte fullgör sina skyldigheter att göra detta. Såvitt gäller tillsynen över kassaregister har Skatteverket rätt att få det biträde som behövs för tillsynen av Polisen, se 42 kap. 4 andra stycket SFL. Sådant biträde kan däremot inte lämnas vid kontrollbesök. Befogenheten att inventera kassan vid ett kontrollbesök innefattar inte någon rätt att vidta åtgärden mot näringsidkarens vilja, se prop. 2006/07:105 s. 94 f. och 2010/11:165 s. 876. 3.4 Kan kontrollbesök leda till beslut om bevissäkring? Ett kontrollbesök har i sig en bevissäkrande funktion, men kan knappast leda till att ett beslut om bevissäkring enligt 45 kap. SFL fattas i anslutning till ett sådant besök. För att detta ska bli aktuellt måste det finnas ett beslut om revision eller ett föreläggande som inte har följts. Dessutom måste det finnas en påtaglig risk för sabotage. Om detta inte är fallet är förutsättningarna för att GRL ska kunna fatta
26(125) ett interimistiskt beslut om bevissäkring inte uppfyllda, se avsnitt 2.7.3. Till detta kommer att utgångspunkten är att kontrollbesök ska genomföras i samverkan. 3.4.1 Den särskilda kontrollen av torg- och marknadshandel Ett kontrollbesök som gäller särskild kontroll av torg- och marknadshandel kan aldrig övergå i bevissäkring. En annan sak är att revision hos en platsupplåtare kan leda till beslut om bevissäkring. 3.4.2 Kontrollen av skyldigheten att föra personalliggare Om ett beslut om begränsad revision har fattats och det därefter skulle visa sig nödvändigt att använda tvång blir det endast fråga om vad som närmast skulle kunna beskrivas som en begränsad bevissäkring. Anledningen är att revisionsbeslutet styr vilka handlingar som får eftersökas och omhändertas. 3.4.3 Kassaregisterkontrollerna När det gäller kassaregisterkontrollerna är det, enligt 45 kap. 8 SFL som avser förelägganden vid annan kontroll än revision och därmed omfattar förelägganden enligt 42 kap. 5 andra stycket och 7 andra stycket SFL, en förutsättning för bevissäkring att näringsidkaren förelagts att lämna ut vissa handlingar. Dessutom krävs det att föreläggandet inte har följts. Då föreläggandet styr vilka handlingar som får eftersökas och omhändertas kan det, liksom vid personalliggarkontroller, endast bli fråga om en begränsad bevissäkring. 3.5 Förslag om oannonserade kontrollbesök i fler branscher I Ds 2009:43 har det föreslagits att systemet med personalliggare ska införas också inom bygg- och tvätteribranschen. Vidare har behovet av att kunna göra oannonserade kontrollbesök i fler branscher påtalats i Skatteverkets slutrapport Uthyrning av arbetskraft svartjobbsgranskningen 2006-2008 s. 72 och i slutrapporten från SAMEB-projektet i Stockholms län, Missbruk av statlig