Rotel 020 l O l 2012-12-21 Stockholm Mål nr Sid 1 (12) KÄRANDE EMFESZ Elsö Magyar Földgåz es Energiakereskedelmi es Szolgåltat6 Korlatolt Felelössegii Tårsasag (i det följande benämt Emfesz) Szabadsag ter 7 HU-1054 Budapest Ungern SVARANDE Rosukrenergo AG (i det följande benämnt RUE) 7 Bahnhofstrasse 6300 Zug Schweiz Ombud: Advokaterna Jörgen Almelöv Johan Sidklev, Pamela Lannerheim Angergård och Magnus Fridh Setterwalls Advokatbyrå AB Box 1050 101 39 Stockholm SAKEN Klander av skiljedom KLANDRAT AVGÖRANDE Skiljedom, meddelad i Stockholm den 17 mars 2011, se bilaga A HOVRÄTTENS SLUT l. Hovrätten avslår käromålet. 2. Emfesz ska ersätta RUE för rättegångskostnader i hovrätten med dels 73 741 brittiska pund GBP, varav 69 633,44 pund avser ombudsarvode, dels 3 399395 kf SEK, varav 3 088 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på dessa belopp enligt 6 räntelagen från dagen för hovrättens dom till dess betalning sker. Dok.Id 1048569 Postadress Box 2290 103 17 Stockholm Besöksadress Telefon Birger Jarls Torg 16 08-561 67000 08-561 675 00 E-post: svea.avd2@dom.se www.svea.se Telefax 08-561 675 09 Expeditionstid måndag - fredag 09:00-15:00
BAKGRUND Sid2 T 2737-11 Emfesz och RUE undertecknade den 23 december 2004 ett avtal om leverans av naturgas (Avtalet). Avtalet gav Emfesz rätt att genom löpande avrop, s.k. nomineringar, förvärva upp till tre miljarder kubikmeter gas per år med en motsvarande skyldighet för RUE att leverera den avropade mängden gas. Den 22 oktober 2009 påkallade RUE skiljeförfarande vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. RUE gjorde gällande en fordran på Emfesz för gas levererad från september 2008 till och med april 2009 jämte ränta på betalningen för dessa och tidigare leveranser. Emfesz invände bl.a. att betalning hade skett genom kvittning med en skadeståndsfordran grundad på att RUE brutit mot Avtalet och orsakat Emfesz skada. I skiljeförfarandet hävdade Emfesz en motfordran ("genkäromålet") avseende samma skadeståndfordran i den mån denna inte använts till att betala RUE:s huvudfordran. Till skiljemän utsågs advokaterna Per Runeland och Carita Wallgren-Lindholm, vilka gemensamt utsåg J. William Rowley, Queens Counsel, till ordförande. Den 17 mars 2011 meddelades skiljedom i målet. Genom domen förpliktades Emfesz att till RUE betala bl.a. 527 miljoner USD avse 'ende gasleveranser och ränta. Ernfesz genkäromål avslogs. YRKANDEN Ernfesz har yrkat att hovrätten ska upphäva den skiljedom som meddelades mellan parterna i Stockholm den 17 mars 2011. RUE har bestritt yrkandet. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. GRUNDER FÖR TALAN Emfesz 1. Skiljenämnden överskred sina befogenheter när den grundade sin bedömning på en omständighet som ingen av parterna hade åberopat, nämligen att den sista dag som
Sid 3 Emfesz gjorde daglig nominering av gas var den 23 april 2009. Detta utgör ett uppdrags överskridande eller handläggningsfel (34 första stycket 2 resp. 6 lagen [1999:116] om skiljeförfarande). 2. Skiljenämnden har inte prövat den omständigheten att Avtalet var ett ramavtal, att separata avtal träffades vid varje nominering och att RUE därmed inte hade rätt att ställa in leverans av gas på grund av att Em.fesz inte betalat for gas enligt ett tidigare sådant avtal. Detta utgör ett uppdragsöverskridande eller handläggningsfel (34 första stycket 2 resp. 6 lagen om skiljeförfarande ). 3. Skiljenämnden avslog Emfesz begäran om att skjuta upp huvudförhandlingen och att tillåtas åberopa nya vittnen. Em.fesz betogs därigenom möjligheten att bemöta RUE:s talan på ett ändamålsenligt sätt. Detta utgör ett handläggningsfel (34 första stycket 6 lagen om skiljeförfarande). 1. Att skiljenämnden i skiljedomen angav att den sista dagliga nomineringen skedde den 23 april 2009 är inte ett sådant fel som kan leda till att skiljedomen upphävs och har inte heller påverkat utgången. 2. Det framgår av skiljedomen att skiljenämnden prövade den av Emfesz påstådda omständigheten att separata avtal träffades vid varje nominering och att skiljenämnden betraktat de individuella nomineringarna som en: del av Avtalet och inte som separata avtal. Hur avtalsförhållandet mellan parterna ska tolkas och betecknas är i vart fall en rättslig fråga. Under alla förhållanden har vad Emfesz anfört inte haft betydelse för utgången även om separata avtal skulle befinnas ha ingåtts vid varje nominering. 3. Skiljenämndens beslut av den 27 november 2010 har inte det innehåll som Emfesz gör gällande. Emfesz har inte begränsats i sin rätt att åberopa bevisning. Emfesz rätt att göra invändning om att så skedde är under alla förhållanden prekluderad eftersom
Sid 4 Emfesz reservation saknade tillräcklig precision. Emfesz får därfor anses ha avstått från att göra gällande något fel i denna del. Under alla omständigheter har det påstådda felet inte påverkat utgången av målet. UTVECKLING AV TALAN Parterna har till utvecklande av sin talan anfört bl.a. följande. Emfesz Emfesz yrkande att skiljedomen ska upphävas avser skiljedomen i dess helhet. Den första klandergrunden Emfesz åberopade i skiljeförfarandet att RUE begått ett väsentligt avtalsbrott genom att inte leverera den gas som Emfesz nominerat efter den 27 april 200.9. RUE invände att RUE inte hade någon skyldighet att leverera gas efter den 30 april 2009 eftersom Emfesz inte nominerat gas och att R DE under alla omständigheter hade rätt att ställa in sin prestation till foljd av Emfesz faktiska avtalsbrott som bestod i att Emfesz inte betalat substantiella belopp för gas som RUE levererat med anledning av tidigare nominenngar. Det har varit ostridigt mellan parterna att Emfesz avropat gas genom dagliga nomineringar till och med den 29 april 2009 för leverans till och med den 30 april 2009. I skiljedomen (8.6.11) anförs att Emfesz gjorde sin sista dagliga nominering den 23 april 2009. Skiljenämnden anförde att Emfesz begärt skadestånd av RUE avseende uteblivna leveranser för perioden från den 1 maj 2009 och framåt men att Emfesz inte gjort några dagliga nomineringar under den perioden och fann att RUE inte var skyldigt att leverera gas under den perioden och således inte begick något avtalsbrott genom att inte leverera någon gas. Skiljenämnden har felaktigt angett att den period som Emfesz begärde skadestånd for var från den 1 maj och inte från den 27 april 2009. Vidare har skiljenämnden felaktigt
Sid 5 T 2737-1 1 utgått från att den sista dagliga nomineringen skedde den 23 april och inte den 29 april för leverans den 30 april 2009. Det är oklart varifrån nämnden fått den uppgiften, eftersom inte ens RUE åberopat att så skulle vara fallet. Till grund för sin bedömning att RUE inte varit skyldigt att leverera gas har skiljenämnden lagt en omständighet som inte åberopats av någon part och skiljemännen har därigenom överskridit sitt uppdrag. Genom att lägga felaktiga faktaomständigheter till grund för sin prövning har skiljenämnden i vart fall begått ett allvarligt handläggningsfel. Skiljenämnden fann att Emfesz dagliga nomineringar medförde leveransskyldighet för RUE. Om nämnden inte hade överskridit sitt uppdrag hade det därför funnits tre dagar, den 28-30 april 2009, med bindande nomineringar. Under förutsättning att RUE inte med rätta hade ställt in sin prestation innebär det att RUE begått ett faktiskt avtalsbrott genom att inte leverera dessa dagar. Efter den 30 april 2009 upphörde Ernfesz att nominera eftersom det stod klart att RUE inte skulle leverera mera gas. Emfesz åberopade i skiljeförfarandet att RUE den 27 april 2009 meddelat att bolaget inte skulle leverera mera gas (Non-Performance NotifIcation) och att RUE därmed begick ett avtalsbrott som berättigade Emfesz till skadestånd. RUE bestred att det lämnats ett sådant meddelande. Emfesz åberopade vittnesattester och förhör med verkställande direktören i Emfesz, Istvån G6czi. RUE åberopade som motbevisning vittnesattest och förhör med verkställande direktören i RUE, Dmitry Glebko. Skiljenämnden valde att tro på Glebkos utsaga, nämligen att RUE inte hade lämnat något meddelande. Glebko angav att det huvudsakliga skälet till att RUE slutade leverera var att Emfesz slutat nominera gas. Uttalandet går väl ihop med den felaktiga utgångspunkten att den sista dagliga nomineringen avsåg den 23 april 2009. Med den korrekta utgångspunkten att RUE slutade leverera innan Emfesz slutade nominera, framstår G6czis förklaring att RUE:s leveranser upphörde därför att RUE inte längre hade tillgång till gas som mera trovärdig än Glebkos. Med en korrekt utgångspunkt borde skiljenämnden ha gjort en annan bevisvärdering och funnit att RUE lämnat ett icke-fullgörandemeddelande. Nämnden hade då också kommit fram till att RUE begått ett väsentligt avtalsbrott.
Den andra klandergrunden Sid 6 T 2737-1 1 RUE invände mot Emfesz påstående om avtalsbrott att det inte hade någon betydelse om Emfesz nominerat, eftersom RUE ändå haft rätt att ställa in leveranserna då Emfesz inte betalat för gas som RUE levererat med anledning av tidigare nomineringar. Emfesz invände mot detta att RUE inte hade haft rätt att ställa in leveranserna och anförde bl.a. att Avtalet är ett ramavtal under vilket separata köpeavtal ingås vid varje bindande beställning. Skyldigheten att leverera följer av vatje sådant separat köpeavtal och det finns ingen leveransskyldighet under själva Avtalet. Det är därför inte heller möjligt att ställa in leveranserna under Avtalet utan dessa måste ställas in under de separata avtalen. Under dessa hade RUE inte rätt att ställa in prestationen med hänvisning till att Emfesz begått ett faktiskt avtalsbrott under andra separata avtal. RUE åberopade ett utlåtande av professor Christina Ramberg till stöd för sin rätt att ställa in prestationen. Ramberg berör inte Avtalets karaktär men uttalar sig trots detta kategoriskt och konstaterar att RUE med rätta ställt in prestationerna på grund av Emfesz sena betalningar. Emfesz åberopade i skiljeförfarandet ett utlåtande av professor Bert Lehrberg, som kommit fram till att RUE inte med rätta ställt in leveranserna. A v görande för den frågan var Avtalets karaktär. Skiljenämndens bedömning av RUE:s rätt att ställa in prestationerna är påfallande kortfattad och sammanfattas i två stycken i skiljedomen (8.6.13-14). Emfesz invändning om att Avtalet är ett ramavtal och konsekvenserna aven sådan bedömning har nämnden inte berört. Genom att inte pröva denna invändning har skiljenämnden överskridit sitt uppdrag eftersom nämnden därmed gjort en ofullständig prövning av tvisten. Skiljenämnden har i vart fall begått ett handläggningsfel som sannolikt påverkat utgången i målet. Den tredje klandergrunden Den 22 november 2010, två veckor före den planerade huvudförhandlingen i skiljeförfarandet, gav RUE in omfattande bevisning och nya omständigheter, bl.a. ett avtal mellan Emfesz och RosGas AG som avsåg gasleveranser från RosGas AG till Emfesz. Då Emfesz fick del av denna bevisning och dessa omständigheter insåg Emfesz att man behövde ytterligare tid för att utföra sin talan och det inte skulle gå att bemöta RUE:s
Sid 7 T 2737-11 påståenden och bevisning med den bevisning Emfesz dittills åberopat. I brev den 24 och den 25 november 20 10 begärde Emfesz att skiljenämnden antingen skulle senarelägga huvudförhandlingen eller avvisa delar av det nya material som RUE gett in. Emfesz anforde att beträffande Rosgasavtalet måste Emfesz ta möjlighet att visa att den bild av händelseförloppet och av Istvan G6czi som RUE försökt skapa var felaktig och att ärendet krävde vidare utredning och att Emfesz skulle behöva åberopa ytterligare vittnen och vittnesattester från G6czi. I skiljedomen har detta felaktigt återgetts med att Emfesz begärde att få ge in ytterligare vittnesattest från G6czi gällande Rosgasavtalet. Genom beslut den 27 november 2010 avslog skiljenämnden Emfesz begäran om att skjuta upp huvudförhandlingen och att få komma in med kompletterande bevisning. Nämnden anförde att det var tillräckligt att Emfesz kompletterade med en ytterligare vittnesattest från G6czi. Den 30 november 2010 reserverade sig Emfesz mot beslutet. Invändningen om handläggningsfel är alltså inte prekluderad. Skiljenämndens beslut innebär att Emfesz inte fått möjlighet att i behövlig omfattning utföra sin talan i målet. Att en part förvägrats att försvara sig mot uppgifter som inkommit i ett sent skede i processen har i doktrinen omtalats som ett typexempel på när ett klanderbart handläggningsfel föreligger. Om Emfesz talan skulle vinna framgång, ska skiljedomen upphävas endast i den del som avser genkäromålet. Emfesz klandertalan berör nämligen bara genkäromålet. Den första klandergrunden Det är ostridigt att den sista dagliga nomineringen gjordes den 29 april 2009 och att uppgiften i skiljedomen att detta skulle ha skett den 23 april 2009 är felaktig, troligen på grund av ett skrivfel.
Sid 8 Sedan skiljenämnden konstaterat att det saknades giltiga dagliga nomineringar prövade nämnden om RUE brutit mot Avtalet under ett antagande att det hade funnits giltiga nomineringar. Skiljenämnden konstaterade att det inte kunde komma i fråga att en eventuell underlåtenhet av RUE att leverera i enlighet med Emfesz påstådda nomineringar skulle utgöra ett avtalsbrott. Detta var fallet eftersom RUE vid den tidpunkten under alla omständigheter hade rätt att innehålla sin prestation till aess att Emfesz betalat RUE de betydande belopp som var förfallna (skiljedomen 8.6.12). Det framgår alltså tydligt av domskälen att felet vad gäller nomineringsdatum saknat betydelse för målets utgång eftersom skiljenämnden funnit att RUE, även om nomineringar hade gjorts enligt Emfesz påstående, ändå inte hade brutit mot Avtalet. Emfesz har för övrigt inte framställt något skadeståndsanspråk som avsåg perioden den 28-30 april 2009 utan anspråket beräknades av Emfesz :från den 1 maj 2009. Även om skadeståndskravet hade avsett dessa dagar skulle kravet för tre dagar bara rört sig om någon promille av kraven i målet och i princip inte kunnat påverka utgången eller fördelningen av kostnaderna. Det är inte heller sannolikt att skiljenämnden skulle ha gjort en annan bedömning av G6czis trovärdighet om den utgått från att det funnits bindande nomineringar den 28-30 april 2009. Den andra klandergrunden Det står klart att skiljenämnden uppmärksammat Emfesz ramavtalsargument. Det framgår av skiljedomen att professor Lehrberg hörts i målet och det hänvisas till hans vittnesmål (2.4.8 resp. 8.6.15). Av dokumentationen framgår också att ramavtalsargumentet varit uppe till tydlig diskussion vid förhandlingen inför skiljenämnden. Domskälen visar dock att nämnden har valt att gå på RUE:s linje. Skiljenämnden beskriver de stora summor som Emfesz var skyldigt RUE "under Avtalet" (8.6.12 och 8.6.14) och hänvisar till professor Rambergs slutsatser om rätten att irmehå1la sin prestation under "ett avtal". Skiljenämnden har uppenbarligen betraktat de individuella avropsköpen som en del av Avtalet. - Eftersom en skiljenämnd inte är bunden av parternas juridiska argumentation utan är fri i sin materiella bedömning är det inte meningsfullt att fråga sig om ett påstått fel som bestått i att skiljenämnden inte har lyssnat på den ena partens juridiska argumentation kan ha inverkat på utgången. Klart är i alla fall att ett klandergrundande fel inte föreligger.
Sid 9 Den tredje klandergrunden Som framgår av skiljenämndens beslut den 27 november 2010 begränsades inte Emfesz bevisning utan nämnden avslog Emfesz begäran om att skjuta fram huvudförhandlingen, men tillät också med avsteg från den fastslagna tidsplanen och procedurreglerna, Emfesz att åberopa vittnesutlåtande av G6czi eller vittnesmål av G6czi och vittnesmål av Emfesz andra vittnen i sakfrågor. Varken i breven den 24 och den 25 november eller vid den telefonkonferens som föregick skiljenämndens beslut begärde Emfesz uttryckligen att få höra specifika vittnen. I praktiken uttnyttjade inte Emfesz de möjligheter att höra ytterligare vittnen som skiljenämnden gav bolaget. Emfesz får därför anses ha avstått från att göra gällande något fel i denna del. A v skiljenämndens beslut framgår vidare att skälen för att inte skjuta upp förhandlingen var bl.a. att Rosgasavtalet inte var nytt för Emfesz, att Emfesz själv borde ha lagt fram avtalet i den mån det omfattades av skiljenämndens editionsbeslut i augusti 2010, att förhandlingsdatumen var bestämda sedan länge, att ett uppskov skulle medföra stora kostnader, att förseningen kring skriftväxlingen i november 2010 i hög grad berodde på Emfesz och att de frågor som skulle behandlas på förhandlingen i december varit uppe sedan förfarandets början. Skiljenämnden anförde alltså tungt vägande skäl för att inte skjuta fram förhandlingen. En skiljenämnd har stor befogenhet att inom reglerna för förfarandet fatta de processuella beslut som den finner lämpliga.. Om hovrätten skulle anse att skiljenämnden begått ett fel genom att inte skjuta upp förhandlingen eller "begränsa Emfesz bevisning" har felet i vart fall inte inverkat på utgången i målet. SKÄL Hovrätten har avgjort målet efter huvudförhandling. Tamas Gazda har på Emfesz begäran hörts som vittne. Skriftlig bevisning har åberopats. Emfesz har även åberopat rättsutlåtanden av professorerna Bengt Lindell och Lars Heuman medan RUE åberopat ett rättsutlåtande av jur. dr., f.d. hovrättslagmannen Thorsten Cars.
Hovrättens bedömning Sid 10 T2737-11 Den första klandergrunden Det är ostridigt i målet att Emfesz gjorde den sista dagliga nomineringen den 29 april 2009 avseende leverans den 30 april 2009. Uppgiften i skiljedomen att detta skett den 23 april 2009 är alltså felaktig. Det är fråga om ett sakfel men det finns ingenting i skiljedomen som talar för att skiljenämnden har grundat sin bedömning i målet på denna uppgift. Det är därför inte fråga om något uppdragsöverskridande från nämndens sida. Emfesz har gjort gällande att det skulle kunna vara fråga om ett handläggningsfel som sannolikt påverkat utgången. Emfesz har därvid anfört att skiljenämnden skulle ha gjort en annan bedömning av G6czis trovärdighet vad avser den s.k. Non Performance Notification om felet inte förekommit. Det framstår som långsökt att felet skulle kunnat påverka bevisvärderingen och det finns heller inget stöd i skiljedomen rör en sådan påverkan. Enligt hovrättens bedömning har det alltså inte varit fråga om ett sådant fel som sannolikt har inverkat på utgången. Emfesz talan kan då inte bifallas på denna grund. Den andra klandergrunden Som RUE anfört, framgår det av den redovisning av framlagd bevisning som finns i skiljedomen och av den argumentation som förs i domen att skiljenämnden prövat det av Emfesz framförda ramavtalsargumentet och att nämnden betraktat de individuella nomineringarna som en del av Avtalet. Det har alltså i denna del inte förekommit något uppdragsöverskridande eller handläggningsfel. Emfesz talan kan inte bifallas på den nu behandlade grunden. Den tredje klandergrunden Emfesz har gjort gällande att skiljenämndens beslut den 27 november 2010 medförde att bolagets möjligheter att åberopa bevisning och att utföra sin talan begränsades.
Sid 11 RUE har hävdat att Emfesz rätt att påtala handläggningsfel i denna del är prekluderad enligt 34 andra stycket lagen om skiljeförfarande, eftersom Emfesz inte med tillräcklig tydlighet reserverat sig mot skiljenämndens beslut. Emfesz har dock, visserligen kortfattat, i en skrivelse till skiljenämnden den 30 november 2010 reserverat sig mot beslutet. Hovrätten finner inte att Emfesz ska anses ha avstått från att åberopa handläggningsfel i denna del. Hovrätten konstaterar att Emfesz varken skriftligen eller vid telefonkonferensen som föregick skiljenämndens beslut närmare angett vilka vittnen man önskade höra i målet. Skiljenämnden har haft skäl att utgå från att det inte skulle bli fråga om andra personer än dem Emfesz redan åberopat. Av 21 lagen om skiljeförfarande och av reglerna för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut framgår att skiljemännen ska handlägga förfarandet opartiskt, ändamålsenligt och snabbt. Enligt skiljedomsreglerna har skiljenämnden stor frihet att med iakttagande av reglerna och parternas överenskommelser handlägga förfarandet på det sätt nämnden finner lämpligt. Enligt hovrättens bedömning har Emfesz möjligheter att på ett ändamålsenligt sätt utföra sin talan inte på något otillbörligt sätt begränsats genom beslutet den 27 november 2010. Beslutet framstår tvärtom som välavvägt. Hovrätten kan inte se att skiljenämnden begått något handläggningsfel. Emfesz talan kan därför inte heller i denna del vinna bifall. Sammanfattning, rättegångskostnader Käromålet ska alltså avslås helt. Vid denna utgång ska Emfesz ersätta RUE:s rättegångskostnader i hovrätten. Emfesz har överlåtit till rätten att bedöma skäligheten av yrkat belopp. Enligt 18 kap. 8 rättegångsbalken ska ersättning för rättegångskostnad fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Ersättning ska enligt samma lagrum också utgå för partens arbete och tidsspillan i anledning av rättegången.
Sid 12 RUE har för de svenska ombudens räkning yrkat ersättning avseende ombudsarvode med 3 938650 kr. Bortsett från att 88000 kr hänfårts till dagen får huvudfårhandlingen, är beloppet inte närmare specificerat. RUE har i och får sig utfårt sin talan med omsorg och skicklighet. Ä ven med beaktande av detta och av målets art och omfattning framstår den yrkade ersättningen som väl hög. Mot beloppet om 88 000 kr avseende dagen får huvudfårhandlingen finns inget att erinra. Hovrätten finner att en ombudskostnad därutöver om tre miljoner kr rar anses skäligen påkallad får tillvaratagande av RUE:s rätt. Yrkad ersättning får utlägg, liksom yrkandet får ombudsarvode och utlägg avseende den engelska advokatfirman DLA Piper UK LLP, framstår som skäliga. Hovrättens dom får enligt 43 andra stycket lagen om skiljeforfarande inte överklagas. r-,.. -' < ',',( e( " I> 7 --------, / ' / I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Cecilia Renfors, hovrättsrådet Måns Edling, referent, och tf. hovrättsassessorn Alexandra Bittner. Avgörandet är enhälligt.