MÖRRUMSÅN 2013 Recipientkontroll i Mörrumsåns avrinningsområde
Beställare: Mörrumsåns vattenvårdsförbund Konsult: Calluna AB Medverkande personal Calluna:Malin Anderson Olbers är projektledare för recipientkontrollen i Mörrumsåns avrinningsområde. Annika Stål-Delbanco, Malin Anderson Olbers, Elisabeth Lundkvist och Kenneth Johansson, är författare till rapporten. Håkan Sandsten har kvalitetsgranskat resultaten. Fältarbetet och databearbetningen har utförts av Malin Anderson Olbers, Kenneth Johansson, Mattias Stahre, Robert Björklind, Ogun Caglayan Turkay, Joel och Love Askling och Rebecka Le Moine. Rebecka Le Moine och Anna Jangius har gjort kartor. Övriga medverkande: Analys av vattenkemi: Eurofins Environment Sweden AB. Artbestämning och utvärdering av växtplankton: Mats Nebaeus, Pelagia och Peder Larsson på Pelagia Miljökonsult AB. Kontaktuppgifter: malin.olbers@calluna.se, tel. 0727-199011 eller växel 013-122575 Denna handlings datum: 2014-05-02, kompletterad 2015-06-23 (avsnitt Transporter och förluster samt bilaga 11) Intern projektbeteckning: Mörrumsåns vvf 2013, MAN0003 Omslagsbild: Åsnens strand, Julöfjorden. Foto Malin Anderson Olbers Bild baksida: Växjösjöns strand. Foto Malin Anderson Olbers Adress Telefon E-post: info@calluna.se Calluna AB 013-12 25 75 Nätadress: www.calluna.se Linköpings slott Postgiro 638 59 58-1 582 28 Linköping Fax Bankgiro 5969-0826 013-12 65 95 Org. nr. 556575-0675 2
Sammanfattning 2 Inledning 3 Mörrumsåns vattenvårdsförbund - MVVF 3 Provtagningsprogrammet 4 Organisation 7 Områdets förutsättningar 7 Provtagnings- och analysmetodik 8 Resultat 10 Väder och vattenföring 10 Transporter och förluster 12 Status för näring 14 Status för siktdjup, turbiditet och färg 16 Syretäring och organiskt kol 18 Syretillstånd 18 Metaller i rinnande vatten 20 Försurning 24 Bottenfauna 25 Fisk 28 Växtplankton 30 Sediment i sjöar 35 Miljömål 36 Miljökvalitetsmål 36 Bara naturlig försurning 36 Ingen övergödning 37 Referenser 38 Bilaga 1 Föroreningsbelastande verksamheter Bilaga 2 Provtagningspunkter och undersökningsprogram Bilaga 3 Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar Bilaga 4 Syre- och temperaturprofiler Bilaga 5 Metaller i vatten Bilaga 6 Metaller i sediment Bilaga 7 Växtplankton Bilaga 8 Elfiske Bilaga 9 Bottenfauna Bilaga 10 Analysparametrarnas innebörd Bilaga 11 Vattenföring, transport och arealspecifik förlust Bilaga 1, 2, 10 och 11 återfinns i detta dokument, övriga bilagor finns på bifogad cd. 1
Sammanfattning På uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund har Calluna AB genomfört undersökningar av Mörrumsåns olika vattenförekomster för år 2013. Programmet innehåller undersökningar av vattenkemi, metallhalter i vatten och i sediment, fisk, växtplankton och bottenfauna. År 2013 i Mörrum utmärkte sig som ett torrt år, med lite nederbörd och låga vattenflöden. Ungefär hälften av provpunkterna hade måttlig eller sämre status för näring. Likt förra året rådde dålig status vid 318 Bergunda kanal, 315B Sundet samt 333 Opparydsbäcken vid Jonsgård. Dessutom rådde dålig status vid 329 Obyån uppströms Kottjasjön. Vid fem av provpunkterna rådde hög status, alla dessa låg i norra delen av avrinningsområdet. Liksom föregående år var statusen god i Forsbacka vid Mörrumsåns mynning i havet. Det är ovanligt med god status för näring vid havsmynningar av andra vattendrag i södra Sverige. Åsnen hade tidigare måttlig status för siktdjup, men under både år 2012 och 2013 visade Åsnen Kalviksfjorden på god status, medan Julöfjorden fortfarande visade måttlig status. Varken Örken eller Salen går att bedöma då de saknar uppgift om färg och absorbans. Övriga sjöar hade måttlig till sämre status. Vid samtliga undersökta vattendragspunkter inom Mörrumsåns avrinningsområde är halterna TOC måttligt till mycket höga likt tidigare. Förhållandena för syre var överlag goda eller höga under 2013. I likhet med tidigare år rådde dock syrgasbrist vid botten i 469 Växjösjön i augusti 2013, vilket drog ner statusen till dålig och i juni var syrgashalten låg i Barnsjön (0,3 mg/l), vilket också drog ned statusen till dålig. Otillfredsställande syrestatus rådde i 316 Norra Bergundasjön. Vattendragens syrgashalter klassades med de gamla bedömningsgrunderna och det var svagt syretillstånd likt förra året var det 478 Ramkvillaån nedströms Ramkvillasjön, 438 Kavleån uppströms Helgasjön och 147 Helige å uppströms Salen. Detta tillstånd blev även det rådande i 429 Bergunda kanal, 351 Lekarydsån uppströms Salen och 436 Tävelsåsbäcken St Trängslet. Jämfört med de gamla bedömningsgrunderna är årsmedelhalterna av metaller låga eller mycket låga på alla ordinarie provtagningspunkter, liksom tidigare år (tabell 4). Två nya punkter finns dock med i årets metalluppföljning, 315 Sundet och 318 Bergunda kanal. I Sundet var medelhalten för bly måttligt hög, vilket härrör från en hög halt i januari. Mycket metaller verkar bindas i Norra Bergundasjön då halterna sjunker efter 315 Sundet. Detta kan orsakas av att flödena har varit låga och metallerna helt enkelt inte transporterats vidare i systemet. Alkaliniteten i vattendragen var överlag god eller mycket god i hela området och ph höll sig här mellan nära neutralt och svagt surt. För bottenfauna i rinnande vatten var statusen med avseende på eutrofiering hög på alla lokaler utom i Bergunda kanal, där det fanns tecken på en måttlig belastning. Lokalerna i Bergunda kanal och Forsbacka bedömdes ha allmänna naturvärden. Övriga lokalerna bedömdes ha mycket höga 2
naturvärden, främst till följd av att antalet arter var mycket stort och förekomst av ovanliga arter. Det fanns inga rödlistade arter, men åtta relativt ovanliga arter påträffades. Bottenfaunan i rinnande vatten har inte förändrats nämnvärt de senaste ca 5 åren. Försurningssituationen var dock något bättre än tidigare år, d.v.s. fler arter och individer av försurningskänsliga arter påträffades. Vidare finns en positiv trend med minskad eutrofieringspåverkan för både 318 Bergunda kanal, Dalen och Kråkesjöns utlopp, lokal 143. Bottenfauna i sjöar visade att näringsstatus var dålig i Norra Bergundasjön och syretillgången i bottenvattnet var otillfredsställande. Endast en art som är måttligt känsligt för dåliga syreförhållanden påträffades i proverna. Under åren 1995-2013 har bedömningen av syretillstånd i Norra Bergundasjön växlat mellan syrefattigt och syrerikt. De tre senaste åren har dock syretillgången varit dålig. Elfisket på tre lokaler visade fortsatt riklig förekomst av uppväxande laxfisk vid Åkeholm, längst från Mörrumsåns mynning. Här var också statusen för vattendragsindex fortsatt god. På de andra två lokalerna, Ekeberg och Forsbacka, var dock förekomsten av lax låg, likt tidigare (Calluna 2013). I Ekeberg var dock statusen god, vilket främst beror på att toleranta arter inte hittades i år. I Forsbacka var statusen otillfredsställande likt tidigare. En sammanvägd bedömning av växtplankton visade att Örken (norra och södra), Salen och Åsnen Kalviksfjorden hade god status, medan Åsnen Julöfjorden endast hade måttlig status. Både Norra och Södra Bergundasjön, Trummen och Växjösjön hade otillfredsställande status med en stor andel cyanobakterier (så kallade blågröna alger), vilket visar att sjöarna hade stora övergödningsproblem. Extrem vattenblom rådde i Trummen i augusti, delvis kopplat till lågt vattenstånd, hög värme och låg omsättning. Metallhalterna i sedimentet höll sig på ungefär samma nivå som tidigare. Det var dock endast hög halt av koppar i Växjösjön men hög halt av nickel i båda Bergundasjöarna. Avloppsanläggningar är den vanligaste typen av tillståndspliktig verksamhet med direkta utsläpp till Mörrumsån. Inledning Mörrumsåns vattenvårdsförbund - MVVF Mål De som ansvarar för miljöfarlig verksamhet är enligt miljöbalken skyldiga att utföra kontroll av bland annat avloppsvattenutsläpp och av det vattenområde som utgör recipient. Denna kontroll är samordnad i ett kontrollprogram för hela Mörrumsån. Enligt Naturvårdsverket ska recipientkontrollen 1) åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde; 2) relatera tillstånd och utveck- 3
lingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrund och/eller bedömningsgrunder för miljökvalitet; 3) belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen; 4) ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Vattenvårdsförbundets allmänna verksamhetsmål är 1) att följa förändringarna hos vattenkvaliteten inom vattendragssystemet; 2) att medverka till att åtgärder vidtas där så behövs så att inte vattnets användbarhet försämras; 3) att upprätta ett handlingsprogram för den framtida vården av vattenområdena och en plan för hur vattnet lämpligast bör nyttjas. Calluna Calluna har fått i uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund att utföra recipientkontrollen mellan åren 2011 och 2013. Detta uppdrag började i april 2011, den tidigare konsulten Alcontrol tog prover fram tills dess. Provtagningsprogrammet Provtagningsprogrammet består av 52 punkter fördelade i Mörrumsåns huvudfåra och i dess biflöden (Figur 1; Tabell 1; Bilaga 2). Här tas prov för fysikaliska och kemiska data, plankton, bottenfauna, fisk, metaller i sediment och metaller i vatten i den omfattning som framgår av bilaga 2 och tabell 1. Vissa parametrar och provpunkter tas inte varje år, utan vart tredje eller vart sjätte år med år 2011 som startår. Växjö kommun bekostar dessutom utökad provtagning inom Mörrumsåns avrinningsområde under 2013. I fyra av punkterna vid Aggåns nedre delar har provtagningen utökats (varje månad istället för varannan) och fosfatfosfor lagts till basanalyserna och två nya punkter utanför programmet lades till för att hålla koll på fosforförlusterna. I sjöarna kring Växjö utökades provtagningen med baspaket, ammoniumkväve och fosfatfosfor i både yt- och bottenvatten och provtagning i Skirviken och Barnsjön lades till under året, dels med samma paket som i övriga växjösjöar och dels med provtagning av plankton och klorofyll. Vid de sex vattendragspunkerna i Växjö lades analys av ammoniumkväve och fosfatfosfor till och vid två av dessa (315 och 318) även analys av metaller varannan månad. Målsättningen med de fysikalisk-kemiska parametrarna i kontrollprogrammet är att beskriva det kemiska tillståndet och förändringarna i vattenmiljön, samt bedöma påverkan från olika källor. Beskrivningarna ska samtidigt utgöra bakgrundsinformation för bedömningar av biologiska parametrar och underlag för transportberäkningar i vattendraget. De nya bedömningsgrunderna används, förutom för försurning och metaller, där de gamla bedömningsgrunderna används. Även de parametrar som inte är upptagna i de nya bedömningsgrunderna bedöms enligt de gamla bedömningsgrunderna. 4
Tabell 1. Provtagningspunkter och undersökningsprogram i Mörrumsåns avrinningsområde. Bas=fysikaliska och kemiska undersökningar (3, 6 resp. 12 ggr/år). Me=metaller i vatten (6 ggr/år). Bf=bottenfauna (varje resp. vart tredje år). Pl=plankton (1, 2 resp. 3 ggr/år alt. vart tredje år). Sed=sediment (varje, vart tredje resp. vart sjätte år). Elfiske/nätprovfiske (varje alt. vart sjätte år). S-HYPE=vattenföringsdata från SMHI. Startår 2011. Nr Namn X'koord Y'koord 101 Boskvarnasjöns-utlopp 6344840 1459834 Bas-6- S9HYPE 104 Änghultasjöns-utlopp 6334959 1459672 Bas-3 107 Norrsjöns-utlopp 6331518 1459753 Bas-3 110 Madkrokens-utlopp 6328200 1454959 Bas-3 478 Ramkvillaåns-mynning- 6342455 1448357 Bas-6 111 Örken-norra-delen 6336100 1451500 Pl-2 Bf-1/3- Sed-1/6 -Fisk32-1/6 113 Örken-södra-delen 6326800 1453800 Pl-2 Bf-1/3 Sed-1/6 115 Örkens-utlopp 6329213 1451626 Bas-6- Me-6 426 Drättingesjöns-utlopp 6325986 1453638 Bas-3 118 Vartorp-uppströms-dammen 6327694 1446992 Bas-6 120 Övrasjön-mitten 6327000 1445500 Sed-(PCB,-Olja,- Hg)-1/3 125 Sörabysjön-södra-delen 6323000 1444000 Pl-1/3- Bf-1/3 Sed-1/6 175 Sörabysjöns-utlopp 6324980 1443364 Bas-6 427 Skärlen 6339000 1443000 Pl-1/3- Bf-1/3 Sed-1/6-132 Åby 6323169 1437827 Bas-12 S9HYPE 438 Kavleåns-mynning 6321428 1437461 Bas-6 178 Helgasjön-Arabyviken 6309000 1436000 Pl-1/3 Bf-1/3 Sed-1/6 Fisk24-1/6 139 Helgasjöns-utlopp-Bergsnäs 6307067 1435664 Bas-12 S9HYPE 468 Trummen-mitt 6304280 1440340 Pl-6 Bf-1/3- Sed-1/3 429 Trummen-ut 6304497 1439905 Bas-6 469 Växjösjön-mitt 6304450 1439900 Pl-6- Bf-1/3 Sed-1 469 Växjösjön-ut 6304682 1438809 Bas-6- Me-6 313 S-Bergundasjön 6302500 1437600 Pl-6- Bf-1/3 Sed-1 315 Sundet 6303939 1436687 Bas-12 316 N-Bergundasjön 6304679 1436188 Bas-6 Pl-6- Bf-1 Sed-1 318 Bergunda-kanal 6304681 1435205 Bas-12 Bf-1 143 Kråkesjöns-utlopp 6305396 1430799 Bas-12- Me-6 Bf-1 147 Os 630185 142535 Bas-6 Bf-1/3 322 Dansjön-uppströms 6317227 1425146 Bas-6 351 Mynningen-i-Salen 6309000 1424269 Bas-6 327 Mynningen-i-Salen 6307588 1423129 Bas-6 329 Kotjasjöns-inlopp 629530 141880 Bas-6 350 Mynningen-i-Salen 630028 142216 Bas-6 333 Mynningen-i-Salen 6294587 1423561 Bas-6 148 Salen-längst-norrut 6308000 1424000 Sed-1/6 150 Salen-norra-delen 6304900 1423800 Pl-1 Fisk20-1/6 151 Salen-norra-delen 6304517 1423634 Bas-6 152 Salen-södra-delen 6300200 1424100 Sed-1/6 154 Salens-utlopp-Huseby 629528 142563 Bas-6 S9HYPE 432 Rösås 6285619 1434607 Bas-6 400 Näsbykvarn 6316926 1462456 Bas-6 342 Torsjöns-utlopp 629137 144608 Bas-6 343 Nedströms-Ingelstad 6288824 1444533 Bas-6 436 Tävelsåsbäcken-St-Trängsled 6290762 1439724 Bas-6 464 Yttre-kanalen-Södregård 6285260 1442098 Bas-6 344 Aggåns-mynning-i-Åsnen 6280553 1441756 Bas-6- S9HYPE 156 Åsnen-Kalviksfjorden 6281700 1434200 Bas-6.-Vid-skiktning,- bas-2-vid-botten. Pl-1- Fisk20-1/6-(av- Åsnens-FVOF) 157 Åsnen-Julöfjorden 6268900 1435500 Bas-6.-Vid-skiktning,- bas-2-vid-botten. 201 Åsnens-utlopp-Hackekvarn 6268879 1435297 Bas-6 211 Åkeholm 6240950 1434350 Bf-1 Fisk-1 213 Svängsta 6237300 1435900 Bf-1 Fisk-1 219 Forsbacka-(2-km-uppstr.-mynningen) 622765 143445 Bas-12 Me-6 Bf-1 Fisk-1 Pl-1- Undersökningsprogram 5
# Figur 1. Mörrumsåns avrinningsområde med provtagningslokaler. Områdets avloppsreningsverk är markerade med stjärnor och tätorter med gula markeringar. 6
Organisation Calluna AB All provtagning och analys samordnades av Calluna AB, med Malin Anderson Olbers som projektledare under andra halva av året. Allt fält- och dataarbete har utförts av personal vid Calluna AB; Kenneth Johansson, Malin Anderson Olbers, Anna Jangius, Mattias Stahre, Robert Björklind, Ogun Caglayan Turkay, Joel och Love Askling och Rebecka Le Moine. Malin Anderson Olbers, Annika Stål-Delbanco, Elisabeth Lundkvist (bottenfauna), och Kenneth Johansson (fisk) har författat rapporten. Anna Jangius har gjort kartor. Adress: Calluna AB, Linköpings slott, 582 28 Linköping. Tel: 013-122575, Fax: 013-126595. E-post: info@calluna.se. Eurofins AB All kemisk analys utfördes av Eurofins AB, med Lena Olsson som kvalitetsansvarig. Adress: Eurofins Environment Sweden AB, Box 45184, 104 30 Stockholm. Tel: +46-(0)104908131, Fax: 08-52212452. E-post: LenaOlsson@eurofins.se. Pelagia Miljökonsult Växtplanktonprover är analyserade och sammanställda vid Pelagia Miljökonsult AB, där Mats Nebaeus har analyserat proverna och Peder Larsson har svarat för sammanställningen. Adress: Pelagia Miljökonsult AB, Sjöbod 2, Strömpilsplatsen 12, 90743 Umeå. Tel: 090-702170, Fax: 090 702179. E-post: info@pelagia.se. Områdets förutsättningar Mörrumsån börjar i Jönköpings län, där sjön Vrången (öster om Lindshammar) betraktas som åns källsjö. Avrinningsområdet omfattar 3 369 km 2, varav 90 % ligger i Kronobergs län, framför allt i Växjö och Alvesta kommuner. Mörrumsån mynnar i Östersjön vid Elleholm i Blekinge län, strax söder om samhället Mörrum. Mörrumsån är 183 km från Vrången ner till mynningen i Östersjön, med en höjdskillnad på 280 m. Åsnen och Helgasjön är de största sjöarna i systemet. De största biflödena är Aggån, Lekarydsån, Änganäsån, Asaån, Obyån och Rottneån. Berggrunden uppströms och omkring Åsnen består av granitoider/vulkaniska bergarter med låg vittringsbenägenhet. Det innebär att sur nederbörd som tränger ned i marken inte neutraliseras i någon större utsträckning. En bit nedströms Åsnen blir berggrunden något mer lättvittrad. Jordarterna i området domineras av morän, med inslag av kalt berg/tunt jordtäcke och stråk av isälvssediment. I mynningsregionen finns mer sammanhängande områden med kalt berg/ tunt jordtäcke. Avrinningsområdet består av ca 61 % skog, 8 % åker, 5 % betesmark, 13 % vatten och 14 % övrig mark (SCB 2008). Åkermarken är koncentrerad till trakterna kring Helgasjön, Salen och Åsnen, samt till det kustnära området. Totalt antal djurenheter var år 2005 ca 24 200 st. Befolkningsmäng- 7
den inom avrinningsområdet var år 2005 ca 106 500 st varav ca 19 800 bodde i glesbygd. Av befolkningen som år 2005 var bosatt i småhus och lantbruk var 53 349 kopplade till kommunalt avlopp medan 17 463 hade enskilt avlopp och 324 saknade avlopp. Vidare hade 2 120 fritidsfastigheter enskilt avlopp och 1 511 fritidsfastigheter saknade avlopp år 2005. Provtagnings- och analysmetodik För samtliga fysikaliska och kemiska parametrar användes provtagningsmetod SS-EN ISO 5667-1:2007/ISO 5667-4, utg 1 i sjöar och SS-EN 5667-1:2007/ISO 5667-6:2005 i vattendrag. För metaller i vatten användes provtagningsmetod SS028194, utg 1. Analysmetoderna följde Svensk Standard och specificeras i tabell 2. Parametrarnas innebörd förklaras i bilaga 10. Bottenfauna provtogs med Europastandard SS-EN 27828 i vattendrag och med Svensk standard SS 028190 i sjöarnas profundal. Bottenfauna är analyserad med analysmetod SS-EN 27828. Bestämningslitteratur anges i bilaga 9. Fisk provtogs med elfiske i vattendrag enligt SS-EN 14011, utg 1. Växtplankton provtogs enligt Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, Sötvatten, Växtplankton i sjöar (utg. 2010-02-18) och siktdjup enligt Naturvårdsverkets Handledning för miljö, Hav, Siktdjup (utg. 2001-02-20). Växtplankton analyserades enligt metod SS-EN 15204:2006, Naturvårdsverkets handledning och bilaga A till Handbok 2007:4samt HVMFS 2013:19. Klorofyll-a analyserades enligt SS 028146-1 (den traditionellt vanligaste metoden, där aceton används som extraktionsmedel, jämfört med metanol, enligt metod SS 028170). Sediment i sjöar är provtagna enligt SS-EN ISO 5667-19:2005/ISO 5667-12:1995 och analyserade enligt metod angiven i tabell 3. Vid samtliga beräkningar har mindre-än-värden beräknats som halva det angivna värdet (ex. Tot-P <5 µg/l = 2,5 µg/l). Avvikelser: Metaller har inte analyserats i punkt 143 Kråkesjöns utlopp i januari på grund av misstag vid laboratoriet. 8
Tabell 2. Fysikaliska och kemiska parametrar i vatten med respektive analysmetod. Parameter Enhet Metod Vattentemperatur C fd SLV metod 1990-01-01, fältmätning utförd av Calluna Turbiditet (grumlighet) FNU SS-EN ISO 7027:2000 ph SS-EN ISO 10523:2012 Alkalinitet mekv/l SS-EN ISO 9963-2:1996 Absorbans 420 nm, 5 SS-EN ISO 7887:2012 del C Syrgas mg O2/l och % SS-EN ISO 5814:2012, fältmätning utförd av Calluna Färg, spektrofotometrisk mättnad mg Pt/l SS-EN ISO 7887:2012 del C Totalt organiskt kol mg TOC/l SS-EN 1484:1997 Konduktivitet ms/m SS EN 27888:1994 Totalfosfor µg tot-p/l SS-EN ISO 15681-2 Fosfatfosfor µg/l SS-EN ISO 15681-2:2005 Totalkväve µg tot-n/l SS-EN ISO 11905:1998 Nitrat-nitritkväve µg NO2,3-N/l EN ISO13395:1997 Ammoniumkväve µg/l SS-EN 11732:2005 Aluminium µg/l ISO 17294:2009 ICP-MS Arsenik µg/l ISO 17294:2009 ICP-MS Bly µg/l ISO 17294:2009 ICP-MS Kadmium µg/l ISO 17294:2009 ICP-MS Kobolt µg/l ISO 17294:2009 ICP-MS Koppar µg/l ISO 17294:2009 ICP-MS Krom µg/l ISO 17294:2009 ICP-MS Nickel µg/l ISO 17294:2009 ICP-MS Zink µg/l ISO 17294:2009 ICP-MS Kvicksilver µg/l SS-EN 1483:2007, AFS Tabell 3. Metaller som analyserades i sjösediment, samt analysmetod. Metall Enhet Metod Arsenik mg/kg TS SS028150:1993 ICP-MS Bly mg/kg TS SS028150:1993 ICP-MS Kadmium mg/kg TS SS028150:1993 ICP-MS Koppar mg/kg TS SS028150:1993 ICP-AES Krom mg/kg TS SS028150:1993 ICP-AES Kvicksilver mg/kg TS SS028150:1993 AFS Nickel mg/kg TS SS028150:1993 ICP-AES Zink mg/kg TS SS028150:1993 ICP-AES 9
Resultat Väder och vattenföring Nederbörden under år 2013 var mindre än under ett normalår under största delen av året. Hösten var extremt torr med mycket lågt vattenstånd i både yt- och grundvatten (Thomas Svensson, Vetlanda). I juni och december var dock nederbörden högre än normalt, medan nederbörden i framförallt mars och juli var ovanligt låg (Figur 2). Mest nederbörd kom i december, då 78 mm föll, jämfört med ett normalår på 56 mm. Medeltemperaturen i luften var normal under större delen av året (Figur 3). Maj, juli och december utmärkte sig som något varmare än ett normalår, medan mars var något kallare än normalt (Figur 3). Årsmedeltemperaturen under år 2013 var något högre än medeltemperaturen för perioden 1961-2013 (Figur 5). I Växjö är klimatet varmare efter år 1988 än före, vilket illustreras med glidande medelvärden. År 2013 kom något mer nederbörd än vad det gjorde i medeltal under 1961-90 (Figur 6). Även nederbördsmängderna verkar ha ökat sedan 1988. I bilaga 11 finns resultat från vattenföringen för de provpunkter som transporter beräknas för. I figur 4 visas medelvattenföringen under år 2013, jämfört med perioden 1910-2013, för SMHIs station Mörrum. Sett över hela året var medelvattenföringen 20 m 3 /s, vilket är 7 m 3 /s mindre än medelvattenföringen under denna 100-årsperiod. Det finns dock risk för att medelvattenföringen är felaktig, då Andreas Hedrén (Växjö kommun) har uppmärksammat att SMHI visar för högt flöde för Åsnen (10 m 3 /s mot verklighetens 7 m 3 /s). Vattenföringen var under större delen av året mycket lägre än normalt, med undantag för januari och februari då den var högre än normalt, samt i början av juni, då den var normalstor. Den extrema torkan och låga vattenföringen ledde till stagnation i sjöar och stillastående vatten i framförallt mindre vattendrag (Andreas Hedrén, Växjö kommun). 350 Månadsmedelnederbörd (mm) 300 250 200 150 100 50 0 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Nederbörd 2013 Normal 1961-90 Max medel 1901-2013 # Min medel 1901-2013 Figur 2. Nederbördsmängder vid SMHI s station Växjö under år 2013, jämfört med normalmängder under åren 1961-90 och min- och maxmängder sedan år 1901. 10
# Medeltemperatur C 25 20 15 10 5 0-5 -10-15 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Medeltemp 2013 Normal 1961-90 Max medel 1901-2013 Min medel 1901-2013 Figur 3. Månadsmedeltemperatur år 2013, jämfört med normalmedeltemperatur under åren 1961-90 samt den högsta och lägsta medelvärdestemperaturen sedan år 1901. Från SMHIs väderstation i Växjö. Va#enföring+(m 3 /l)+ 160,0# 140,0# 120,0# 100,0# 80,0# 60,0# 40,0# 20,0# 0,0# jan# feb# mar# apr# maj# jun# jul# aug# sep# okt# nov# dec# 2013# Medel#2010>2013# Min#2010>2013# Max#2010>2013# Figur 4. Dygnsbaserad medelvattenföring under 2013, jämfört med perioden 1910-2013 (medel-, max- och minvärde) för SMHI:s station i Mörrum (86-186). 11
Årsmedeltemperatur ( C) 9 8 7 6 5 4 3 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 Årsmedeltemperatur Medelvärde1961-1990 Högsta sedan 1901 Lägsta sedan 1901 3 per. glid. med. (Årsmedeltemperatur) Figur 5. Årsmedeltemperatur 1961-2013, jämfört med medeltemperatur under åren 1961-90 samt den högsta och lägsta årsmedeltemperaturen sedan år 1901. Från SMHIs väderstation i Växjö. Årsmedelnederbörd (mm) 1200 1000 800 600 400 200 0 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 Årsmedelnederbörd 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 Medelvärde1961-1990 2008 2010 2012 Högsta sedan 1901 Lägsta sedan 1901 3 per. glid. med. (Årsmedelnederbörd) Figur 6. Årsnederbörd 1961-2013, jämfört med medelnederbörd under åren 1961-90 samt den högsta och lägsta årsnederbörden sedan år 1901. Från SMHIs väderstation i Växjö. Transporter och förluster Vattenföringsdata var vid rapporttillfället inte tillförlitliga varför det beslöts att beräkningar av transporter och förluster av kväve, fosfor, TOC och metaller skulle kompletteras vid senare tillfälle. De modeller som används för att beräkna vattenföring fungerar inte vid så extremt låga flöden som förekom under stora delar av 2013. Enligt SMHI (2014) blir de relativa felen ganska stora under lågvatten, speciellt i reglerade vattendrag (som Mörrumsån) där lågflödena ofta överskattas, men transporter är å andra sidan relativt låga under lågflöden varför slutresultatet ändå blir relativt korrekt. SMHI publicerade stationskorrigerade flöden i september 2014 och därför utfördes transportberäkningarna först efter denna publicering. Även efter stationskorrigeringen kvarstår en del mindre tillförlitliga flödesdata under perioder med extrema lågflöden, särskilt vid lokaler som ligger långt från de mätstationer som används vid stationskorrigeringen av data. Vid provpunkt 12
219 Forbacka 2 km uppströms mynningen i havet är dock vattenföringsdata relativt pålitliga då dessa stationskorrigeras mot en mätstation belägen i Mörrum, endast några kilometer uppströms provpunkten. I bilaga 11 redovisas månadsvisa transporter och arealspecifika förluster av kväve, fosfor och TOC, tillsammans med vattenföringsdata. Beräkningar av ämnestransporter och arealspecifika förluster har gjorts för elva punkter i avrinningsområdet. Åtta av dessa är belägna i huvudfåran, två i biflödet Bergunda kanal och ett i biflödet Aggån. Vattenföringsdata har hämtats från SMHI. Vid punkt 430b, Växjösjöns utlopp, har 70 l/s adderats till SMHI:s data under perioden 1/4-31/10 för att kompensera överledning av vatten från Helgasjön till Växjösjöns utlopp. Från punkt 143 Kråkesjöns utlopp och nedströms i huvudfåran har 200 l/s adderats till SMHI:s data under hela 2013 för att kompensera tillskott från dricksvattenproduktion. För 318 Bergunda kanal har vattenföringsdata från Andreas Hedrén, Växjö kommun, använts. Transporterna av kväve, fosfor och TOC var avsevärt mindre 2013 jämfört med år 2012 för alla lokaler, vilket var väntat med tanke på den extremt låga vattenföringen under 2013. Det enda undantaget var 143 Kråkesjöns utlopp, där transporten av fosfor var marginellt större 2013 än 2012. Huvudskälet till den högre transporten 2013 var högre uppmätta fosforhalter i januari 2013 jämfört med januari 2012, då de högsta flödena för respektive år uppmättes. Den arealspecifika förlusten av kväve och fosfor under 2013 utmärker sig liksom tidigare vid lokal 318, Bergunda kanal, där den uppgår till 14,2 respektive 0,30 kg/ha jämfört med 11,4 och 0,35 kg/ ha 2012. Förlusten vid övriga lokaler ligger mellan 0,85-1,7 respektive 0,024-0,067 kg/ha, det vill säga ungefär en tiopotens lägre. Detta överensstämmer även med tidigare års resultat och har att göra med Växjös avloppsreningsverk uppströms punkten i kombination med ett litet delavrinningsområde. Enligt de gamla bedömningsgrunderna var den arealspecifika förlusten av kväve låg vid 115 Örkens utlopp, 132 Åby, och 139 Helgasjöns utlopp Bergsnäs baserat på treårsmedel, i likhet med 2012 års resultat. Baserat på endast 2013 års data var det mycket låga förluster vid 115 och låga förluster vid 132 och 139. Vid 430b Växjösjöns utlopp var det låga förluster 2012, men baserat på treårsmedelvärdet var det måttligt höga förluster 2013. Sett endast till 2013 års data var det låga förluster vid 430b. Samma bedömningsgrunder ger 318 Bergunda kanal höga förluster av kväve både 2011-2013 och 2013. Vid 143 Kråkesjöns utlopp och 147 Helige å utlopp i Salen var det låga förluster av kväve 2011-2013 och 2013. Vid 344 Aggåns mynning i Åsnen, 201 Åsnens utlopp Hackekvarn och 219 Forsbacka var det måttligt höga förluster 2011-2013 men låga förluster baserat endast på 2013. Den arealspecifika förlusten av TOC vid 318 Bergunda kanal skiljer sig inte på samma sätt från övriga punkter som för kväve och fosfor. Förlusten av TOC vid 318 Bergunda kanal var 36 kg/ha medan den på övriga lokaler låg mellan 20-30 kg/ha. Högst arealspecifik förlust av TOC var det vid 318 Bergunda kanal (36 kg/ha), 344 Aggån uppströms Åsnen (30 kg/ha), 201 Åsnens utlopp Hackekvarn (29 kg/ha) och 147 Helige å uppströms Salen (28 kg/ha). Transporter av metaller återfinns i bilaga 11. De metallmängder som transporterats vid 115 Örkens utlopp och 219 Forbacka var mindre än 2012. Vid 430b Växjösjöns utlopp och 143 Kråkesjöns utlopp var dock transporten av vissa metaller större under 2013 än 2012, vilket beror på enskilda höga mätvärden 2013 och januari 2014 (används vid interpolation) under perioder med högflöden. 13
Status för näring Status för näring redovisas i Figur 7. Rådata återfinns i bilaga 3. I 17 av 37 bedömda provpunkter rådde måttlig eller sämre status. Likt förra året rådde dålig status vid 318 Bergunda kanal, 315B Sundet samt 333 Opparydsbäcken vid Jonsgård. Dessutom rådde år 2013 även dålig status vid 329 Obyån uppströms Kottjasjön. Vid fem av provpunkterna rådde hög status, varav 132 Åby, Tolgsjöns utlopp, är den punkt som är belägen längst söderut. Liksom de senaste åren var statusen god i 219 Forsbacka, vid Mörrumsåns mynning i havet. Det är ovanligt med god status för näring vid havsmynningar för andra vattendrag i södra Sverige. I sjöarna var det endast Åsnen Kalviksfjorden som uppnådde god status med avseende på näring. Åsnen Julöfjorden samt Barnsjön nådde måttlig status, Trummen och Växjösjön otillfredsställande och Norra och Södra Bergundasjön hade dålig status. Referensvärdena för fosfor hämtades från VISS 2014-04-11 och för Skirviken och Barnsjön användes samma referensvärde som för Trummen. För Norra Bergundasjön och Åsnen baseras bedömningen på treårsvärden av fosfor, medan övriga sjöar begränsas till 2013 års värden. Mörrumsån vid Forsbacka. Foto Malin Olbers. 14
# Figur 7. Status för näring (fosfor) Mörrumsån. S står för Skirviken och B för Barnsjön. Övriga lokaler är märkta med sitt ID-nr. 15
Status för siktdjup, turbiditet och färg Statusen för siktdjup enligt de nya bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 2007) i Bergundasjön, Skirviken, Åsnen, Barnsjön, Växjösjön och Trummen är baserat på medel av 2013 års data (minst fyra tillfällen per sjö, bilaga 3), medan medelvärde av 2011-2013 års data har använts för både Örken och Salen. I dessa två sjöar har dessutom absorbansdata från utloppspunkterna använts eftersom dessa parametrar inte har tagits ute i sjöarna. Statusen för siktdjup i Norra Bergundasjön var dålig år 2013 (figur 8), liksom tidigare år och lika dålig status rådde även i Södra Bergundasjön och i Skirviken. Åsnen hade tidigare måttlig status, men under både år 2012 och 2013 visade Åsnen Kalviksfjorden på god status för siktdjup, medan Julöfjorden fortfarande visade måttlig status. Måttlig status rådde även i Växjösjön, Örken Norra och Barnsjön, medan Trummen och Salen Norra uppvisade otillfredsställande status. För vattendragen klassades turbiditet med de gamla bedömningsgrunderna (medelvärde för 2013) och visade starkt grumligt vatten i 8 av provpunkterna (350, 333, 436, 463, 464, 327, 329 och 315B) och betydligt grumligt i 10 punkter (426, 351, 151, 343, 438, 400, 429, 430B, 318 och 344). Övriga 19 provpunkter i vattendragen hade måttligt grumligt vatten. Rådata för turbiditet finns i bilaga 3. Liksom turbiditet påverkar vattenfärg också siktdjupet och i vattendragen klassades endast 4 provpunkter som måttligt färgade (430B, 110, 115 och 318), medan 14 vattendrag klassades som betydligt färgade (154, 201, 219, 118, 175, 143, 147, 322, 132, 139, 315B, 104, 107 och 478) och övriga 19 provpunkter som starkt färgade. Vattenfärg bedömdes enligt de gamla bedömningsgrunderna och baserades på medelvärdet av 2013 års data (bilaga 3). 16
Figur 8. Status för siktdjup. Bedömningarna baseras på olika grunddata, se text ovan. 17
Syretäring och organiskt kol De allra högsta halterna av TOC i Mörrumsån har stigit och före år 1997 förekom knappast halter över 40 mg/l, men därefter har det blivit ganska vanligt med sådana halter. Några sådana extrema halter upptäcktes dock inte år 2013 (bilaga 3). Överlag har de flesta provpunkter haft ökande vattenfärg och TOC under de senaste 15 åren, vilket är en välkänd trend i stora delar av Sverige och tros bero på minskad försurning och förändrat klimat. Även turbiditeten har ökat i Mörrumsån på flera provpunkter, vilket är svårförklarat och vi endast kan spekulera i orsakerna bakom. Det kan ha att göra med ökande planktonblomningar eller att en del av TOC-fraktionerna består av organogent material (detritus). När TOC ökar medför det troligen att turbiditeten också ökar. Vid alla undersökta vattendragspunkter inom Mörrumsåns avrinningsområde är halterna TOC måttligt till mycket höga under 2013 (bilaga 3). Halterna är mycket höga vid hela 11 av de 37 punkterna. Provpunkterna 426, 327, 350, 333, 432, 436, 463, 464, 344, 101 och 329 hade mycket höga halter, medan 151, 342, 343, 343b, 351, 400, 429, 438, 322, 351, 201 och 219 hade höga halter. Resten hade måttligt höga halter enligt de gamla bedömningsgrunderna. Syretillstånd Syretillståndet för sjöar baseras på minimivärden i bottenvattnet under det gångna året. Baserat på mätdata var förhållandena överlag goda eller höga under 2013 (Figur 9), men den värsta värmeböljan varade från början av juli till början av augusti och under denna period gjordes inga mätningar (bilaga 3 och 4). Därmed kan kan anta att de mest kritiska tillstånden avseende bland annat syrebrist inte blev dokumenterat. I likhet med tidigare år rådde dock syrgasbrist vid botten i 469 Växjösjön i augusti 2013, vilket drog ner statusen till dålig och i juni var syrgashalten låg i Barnsjön (0,3 mg/l), vilket också drog ned statusen till dålig. Otillfredsställande syrestatus rådde i 316 Norra Bergundasjön. Detta sammanföll också med höga fosfathalter i både Växjösjön, Södra Bergundasjön och Bergunda kanal, vilket är ett direkt resultat av att fosfor frisläpps från sedimentet vid syrgasbrist. I Växjösjön var det dessutom höga ammoniumhalter i augusti (490 µg/l), vilket också är tätt kopplat till syrgasbrist. I övrigt var ammoniumhalterna generellt höga i Bergunda kanal under större delen av året, vilket beror på påverkan från avloppsreningsverket. Särskilt i augusti utgjorde de höga ammoniumhalterna ett problem då det sammanföll med höga vattentemperaturer, vilket gör att vattenlevande organismer kan ha skadats av ammoniakförgiftning. 18
Figur 9. Status för syretillstånd i sjöar. 19
Vattendragens syrgashalter klassades med de gamla bedömningsgrunderna och baserades därmed på minimivärdet under de senaste tre åren. Totalt sex provpunkter fick den tredje sämsta klassen svagt syretillstånd. Likt förra året var det 478 Ramkvillaån nedströms Ramkvillasjön, 438 Kavleån uppströms Helgasjön och 147 Helige å uppströms Salen. Detta tillstånd blev även det rådande i 429 Bergunda kanal, 351 Lekarydsån uppströms Salen och 436 Tävelsåsbäcken St Trängslet. 22 provpunkter klassades som måttligt syrerika och resterande nio som syrerika (104, 107, 175, 322, 329, 400, 463, 201 och 219). Rådata för syrgashalter återfinns i bilaga 3 och 4. Minimihalterna av syrgas stiger tydligt om man tittar på alla punkter i Mörrumsåns kontrollprogram under en lång tidsserie. För 118 Vartorp, nedströms dammen, och 313, Södra Bergundasjön, var syrgashalterna som allra lägst på 1970-talet och de har förbättrats avsevärt sedan dess, men sedan 10 år finns det en svag tendens till att de åter börjar få lite sämre syrgasförhållanden. Metaller i rinnande vatten Metallhalter i rinnande vatten för år 2013 återfinns i bilaga 5. Jämfört med de gamla bedömningsgrunderna är årsmedelhalterna av metaller låga eller mycket låga på alla ordinarie provtagningspunkter, liksom tidigare år (tabell 4). Två nya punkter finns dock med i årets metalluppföljning, 315 Sundet och 318 Bergunda kanal. I Sundet var medelhalten för bly måttligt hög, vilket härrör från en hög halt i januari (bilaga 5). Lika hög halt erhölls vid omanalys. Med tillkommande provpunkter är det tydligt att sjösystemen vid Växjö ansamlar flera av de undersökta metallerna, då halterna ökar fram till sjöarna för att sedan spädas till lägre halter i huvudfåran (figur 10). Halterna var lägre i 318 Bergunda kanal än i 315 Sundet, vilket kan bero på att flödena har varit låga och att metallerna därmed inte har hunnit transporteras vidare. I 315 Sundet och var kopparhalten måttligt hög i februari, vilket först senare i juni kunde påvisas i Kråkesjöns utlopp (143) och i Forsbacka (219) (bilaga 5). Gränsvärden enligt EGs ramdirektiv för vatten finns för prioriterade och särskilt förorenande ämnen. De som är aktuella i denna undersökning är bly, kadmium, nickel och kvicksilver enligt tabell 5. Metallhalterna var överlag låga, och underskred de gränsvärden som finns. 20
1#000,000# 100,000# Medelhalt(2013((µg/l)( 10,000# 1,000# 0,100# 0,010# 0,001# 0,000# Al# As# Pb# Cd# Co# Cu# Cr# Hg# Ni# Zn# 115#Örkens#utlopp############################################### 430b#Bergunda#kanal,#Växjösjöns#utlopp# 315#Sundet# 318#Bergunda#kanal# 143#Kråkesjöns#utlopp########################################### 219#Forsbacka# Figur 10. Medelhalter av de metaller som mättes i Mörrumsåns kontrollprogram 2013. Punkt 115 ligger längst norrut, 430B bredvid huvudfåran vid Växjö, 315 och 318 före och efter Norra Bergundasjön, 143 i huvudfåran vid Växjö och 219 i huvudfåran längst i söder. Tabell 4. Bedömningar av metallhalter i vatten enligt gamla bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). Provpunkt As Pb Cd Cu/ Cr Ni Zn 115 Örkens utlopp Mycket'låga'halter Mycket'låga'halter Låga'halter Låga'halter Mycket'låga'halter Mycket'låga'halter Mycket'låga'halter 430b Bergundakanal Mycket'låga'halter Låga'halter Låga'halter Låga'halter Mycket'låga'halter Mycket'låga'halter Mycket'låga'halter 143 Kråkesjöns utlopp Mycket'låga'halter Låga'halter Låga'halter Låga'halter Mycket'låga'halter Mycket'låga'halter Mycket'låga'halter 219 Forsbacka Mycket'låga'halter Låga'halter Låga'halter Låga'halter Mycket'låga'halter Mycket'låga'halter Mycket'låga'halter Tabell 5. Framtagna gränsvärden för prioriterade och särskilt förorenande ämnen enligt EUs ramdirektiv för vatten. AA = årsmedelvärde, MAC=maxkoncentration. Prioriterat ämne Klass AA (µg/l) inlandsvatten AA (µg/l) kustvatten mm MAC (µg/l) inlandsvatten MAC (µg/l) kustvatten mm Högsta uppmätta halt 2013 (µg/l) Bly och blyföreningar 7,2 7,2 - - 4,6 Kadmium och kadmiumfören ingar (hårdhetsbero ende) Nickel och nickelförening ar Kvicksilver och kvicksilverföre ningar klass 2, 40-49 mg CaCO3/ l, mjukt vatten 0,08 0,2 0,45 0,45 0,071 20 20 - - 0,69 0,05 0,05 0,07 0,07 0,004 21
Föroreningsbelastande verksamheter Föroreningsbelastande verksamheter redovisas i bilaga 1 och illustreras i figur 11. Uppgifterna är uppdaterade så långt som möjligt utifrån avloppsreningsverkens miljörapporter eller årsrapporter, utifrån kontakter med företagen och kommunerna. Den vanligaste typen av verksamhet med utsläpp till Mörrumsån är avloppsanläggningar (Figur 11). Störst antal anslutna personekvivalenter och därmed också störst utsläpp hade Växjö avloppsreningsverk (Sundet) följt av Alvesta. En jämförelse mellan mängden utsläppt fosfor och antalet anslutna personekvivalenter (pe) visar att Hemsjö ARV har något större utsläpp per pe än övriga ARV. Detta avloppsreningsverk togs i drift i april 2013 och viss inköring får man alltid räkna med. Utsläppen av kväve från Lindshammars ARV ligger betydligt lägre än övriga i förhållande till antalet anslutna personekvivalenter, medan högst utsläpp av kväve per pe sker vid Mörrums ARV. Jämförelserna är kanske inte helt rättvisa eftersom det kan finnas andra faktorer som påverkar mängderna än enbart antalet personekvivalenter. I Vetlanda pågår inventering av enskilda avlopp och beslut om förbud och åtgärder har under 2013 börjat skickas ut. I förhållande till den totala mängden transporterade ämnen i ån så bidrar avloppsreningsverken med en liten del. Beräkningar av de totala utsläppen från avloppsreningsverken i området blir inte helt korrekta då alla anläggningar inte har rapporterat in utsläppsmängder. För de anläggningar som har rapporterat in utsläppsmängder kan utläsas att de sammantaget släppte ut ca 226 ton kväve år 2013. Motsvarande utsläppsmängd för fosfor var 0,97 ton. 22
Figur 11. Verksamheter som påverkar vattenkvaliteten i Mörrumsåns avrinningsområde (från bilaga 1). 23
Försurning Alkaliniteten i vattendragen var överlag god eller mycket god i hela området och ph höll sig här mellan nära neutralt och svagt surt (figur 13 och bilaga 3). Enligt de gamla bedömningsgrunderna klassades de flesta sjöar till mycket god buffertkapacitet, medan 156 Åsnen Kalviksfjorden, och 157 Åsnen Julöfjorden, klassades till god buffertkapacitet, likt föregående år. Bedömning av alkalinitet och ph baseras på medianvärde för 2013. De sjöar och vattendrag som är försurade ligger i högre terräng än recipientkontrollens provpunkter. # Figur 13. Status för alkalinitet år 2013 i Mörrums avrinningsområde. 24
Bottenfauna I november 2013 undersöktes bottenfaunan på fem lokaler i rinnande vatten och i profundalzonen i en sjö, se tabell 6, figur 13 samt bilaga 9. Figur 13. Status för bottenfauna och fisk i Mörrumsåns avrinningsområde. 25
Rinnande vatten Bottenfaunan i alla lokaler i rinnande vatten klassades som opåverkad av försurande ämnen. Statusen med avseende på eutrofiering bedömdes som hög på alla lokaler utom Bergunda kanal, där det fanns tecken på en måttlig belastning. Lokalerna i Bergunda kanal och Forsbacka bedömdes ha allmänna naturvärden. Övriga lokalerna bedömdes ha mycket höga naturvärden, främst till följd av att antalet arter var mycket stort och förekomst av ovanliga arter. Det fanns inga rödlistade arter, men de relativt ovanliga arterna som påträffades var; nattsländorna Brachycentrus subnubilus, Notidobia ciliaris, Psychomyia pusilla och Setodes argentipunctellus, vattenfisen Aphelocheirus aestivalis, bäckbaggen Stenelmis canaliculata, jungfrusländan Calopteryx splendens, samt bäcksländan Perlodes dispar. Flest ovanliga taxa fanns i Åkeholm och Svängsta, två lokaler som ligger nära varandra. Sjöar Näringsstatus var dålig i Norra Bergundasjön och syretillgången i bottenvattnet var otillfredsställande enligt indexet BQI. Endast en art som är måttligt känsligt för dåliga syreförhållanden påträffades i proverna (fjädermyggan Chironomus plumosus). Jämförelse med tidigare undersökningar Bottenfaunan i rinnande vatten har inte förändrats nämnvärt de senaste ca 5 åren. Artantal, index och expertbedömningar är mycket lika de senaste åren. Försurningssituationen var dock något bättre än tidigare år, d.v.s. indexen var lite högre vilket enkelt uttryckt innebär att fler arter och individer av försurningskänsliga arter påträffades. Det finns också en positiv trend i lokal 318 Bergunda kanal, Dalen, där eutrofieringspåverkan har minskat och är mindre än på 1990-talet. I lokal 318 var belastningen måttlig 2013. Faunan var tämligen artfattig men antalet individer högt. Nattsländan Hydropsyche angustipennis dominerade här stort, särskilt på de grundare delarna av botten där vattenhastigheten var som högst. Foto av nattsländan Hydropsyche angustipennis som dominerade stort vid 318 Bergunda kanal. www.euroflyangler.com Även vid Kråkesjöns utlopp, lokal 143, har förhållandena förbättrats något. I slutet av 1990-talet fanns en viss eutrofieringspåverkan på faunan, men år 2013 bedömdes ekologisk status vara hög. Näringstillståndet i Bergundasjön har under perioden 1995-2009 vid flertalet provtagningstillfällen bedömts vara näringsrikt. Under 2011-2013 tycks förhållanden vara något sämre än under 2010, då status bedömdes vara måttlig. Endast ett taxon som är måttligt känsligt för dåliga syreförhållanden påträffades i proverna. Under provtagningsperioden 1995-2013 har bedömningen av syretillstånd växlat mellan syrefattigt och syrerikt. De tre senaste åren har dock syretillgången varit dålig. 26
Tabell 6. Stationer i Mörrumsåns avrinningsområde där bottenfauna undersöktes hösten 2013. Koordinater för varje station framgår i bilaga 9. Lokalernas ordning är från uppströms till nedströms i avrinningsområdet. Nr Lokalnamn Kommun Expertbedömning försurning Expertbedömning organisk belastning Expertbedömning na- turvärde Rinnande 318 Bergunda kanal, Dalen Växjö Ingen försurning Må9lig belastning Allmänt naturvärde 143 Kråkesjöns utlopp Växjö Ingen försurning Ingen/låg belastning Mkt högt naturvärde 211 Åkeholm Karlshamn Ingen försurning Ingen/låg belastning Mkt högt naturvärde 213 Svängsta Karlshamn Ingen försurning Ingen/låg belastning Mkt högt naturvärde 219 Forsbacka Karlshamn Ingen försurning Ingen/låg belastning Allmänt naturvärde Nr Lokalnamn Kommun Expertbedömning näringsstatus Sjöar BQI status 316 Norra Bergundasjön Växjö Dålig OJllfredsställande SyrefaLgt SyreGllgång expertbe- dömning 27
Fisk De nedre delarna av Mörrumsån är tillgängliga för havsvandrande fisk och vattendraget hyser reproduktions- och uppväxtområden för lax och havsöring. Dessa områden är av mycket stor betydelse för förekomsten av vildlax i södra Östersjön. Elprovfisken utfördes på tre lokaler i Mörrumsåns vattensystem i början av september år 2013 (Åkeholm, Ekeberg och Forsbacka). Vid årets provfiske noterades en mycket låg vattenföring som resulterade i att delar av ån var torrlagda. Sannolikt har inte det påverkat fiskfaunan negativt då fisken söker sig till andra områden vid uttorkning. Resultaten redovisas och kommenteras nedan samt i Bilaga 8. Mörrumsån, 211 Åkeholm, Stenbron Lokalen vid Åkeholm är belägen cirka 16 km uppströms Mörrumsåns mynning, drygt fyra km uppströms Svängsta. Denna referenslokal har provfiskats sedan 1985. Vid provfisken 2011 och 2012 var vattenföringen hög till mycket hög vilket gjorde det svårt att fiska på ordinarie sträcka. För att kunna få ett resultat från området flyttades därför sträckan ca 100 m sydöst om ordinarie sträcka. Vid årets provfiske var vattenföringen låg, vilket gjorde möjligt att med god säkerhet genomföra fisket vid ordinarie lokal. Årets undersökning visade på en för området fortsatt riklig förekomst av uppväxande laxfisk. Av de tre provfiskade lokalerna hyser denna flest individer av laxfiskar och liksom vid tidigare års undersökningar dominerades fångsten av årsungar av lax (0+). Årets provfiske visar på att området fortsatt är en mycket bra lek- och uppväxtlokal för lax. Vattendragsindex (VIX) visar att statusen för året var god. Mörrumsån, 213 Ekeberg Lokal 213 Ekeberg är belägen i Svängsta, cirka 13 km uppströms mynningen, längs den västra stranden. Bottensubstratet består här främst av block, sten, grus och sand. Vid låga flöden bedöms lokalen ha goda förutsättningar som lek- och uppväxtplats för laxfisk. Förekomsten av laxfisk är dock låg i området, vilket kan bero på att tillgången på rätt leksubstrat är begränsad. Detta skulle kunna åtgärdas genom tillförsel av leksubstat. Vid årets provfiske var vattenföringen mycket låg, vilket resulterade i att hela den ordinarie sträckan inte kunde fiskas då delar var torrlagda. För att få tillgång till mer yta att fiska förlängdes lokalen in under bron. Årets resultat visade på liknande låga förekomst av lax som noterades 2006-2008 samt för 2011 och 2012. I övrigt noterades endast elritsa, vilket kan förklaras med de ovanliga förhållandena vid lokalen. Vattendragsindex (VIX) har visat att det framför allt har varit måttlig till otillfredsställade status under de flesta år som lokalen har provfiskats. Vid årets provfiske kunde det konstateras att statusen var god vilket framför allt beror på avsaknaden av toleranta arter som ingår i indexet. 28
Mörrumsån, 219 Forsbacka Lokal 219 Forsbacka är belägen cirka 2 km uppströms Mörrumsåns mynning i Östersjön. Flödet var vid provfisketillfället lågt, vilket gjorde att lokalen kunde fiskas utan problem. Det relativt stora vattendjupet på större delen av lokalen gör ändå lokalen till en olämplig som lek- och uppväxtlokal för laxfisk. Årets undersökning visar på fortsatt låga förekomster av laxfisk, liksom det har varit under hela 2000-talet. Höga förekomster har det inte varit sedan 1990-talet. Orsaken till detta kan vara att lekplatser har reducerats och möjligheten till föryngring i området har minskat. En inventering av området vid låg vattenföring borde kunna visa om så är fallet. Vid årets provfiske noterades gös som inte fångats tidigare vid lokalen. Vattendragsindex (VIX) visar att statusen under åren har varierat mellan måttlig till god i området beroende på hur frekvent laxfisk har varit samt om toleranta arter har noterats vid provfisken. Under åren 2001, 2008 och 2012 var dock statusen i området otillfredsställande, vilket den även var i år. 29
Växtplankton Under 2013 har växtplanktonprovtagning utförts vid 11 lokaler. En utförlig sammanställning av växtplanktonanalyserna för år 2013 återfinns i bilaga 7. Sjöarnas ekologiska status med avseende på växtplankton har bedömts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). Bedömningen visar i första hand på effekter av näringspåverkan och görs endast på augustiprovtagningen från tre år i rad (2011-2013). Vi har dock även statusklassat årets värden för att se hur årets värden står sig mot treårsperioden (Figur 14 och Tabell 7). I den sammanvägda bedömningen för perioden 2011-2013 uppnår både Örken (norra och södra), Salen och Åsnen Kalviksfjorden god status med avseende på fytoplankton, medan Norra och Södra Bergundasjön, Trummen och Växjösjön inte ens når upp till måttlig status, utan endast otillfredsställande status (tabell 7). Åsnen Julöfjorden nådde måttlig status i den sammanvägda bedömningen, men endast otillfredsställande för 2013 års data, vilket är en försämring mot bedömningen 2012. För 2013 års data är också bedömningen en klass sämre än föregående år för både Trummen och Örken (både norra och södra), medan Norra Bergundasjön har förbättrats med en klass. För Trummen beror försämringen på massförekomst av cyanbakterier i augusti, vilket ger dålig status. För Norra Örken är dock försämringen marginell, då värdena för de båda bedömningarna ligger nära brytpunkten mellan god och måttlig status. För övriga sjöar var bedömningarna de samma. Samtliga sjöar förutom Örken norra hade endast måttlig eller sämre status för klorofyll. Örken norra hade istället hög status. Statusen för klorofyll baseras på treårsmedel. Tabell 7. Växtplanktonstatus (Nklass) år 2013 (augusti) samt sammanvägd bedömning för 2011-2013 (augusti). Grön färg motsvarar god, gul måttlig, orange otillfredsställande och röd dålig status enligt den femgradiga skalan i Naturvårdsverket (2007). Station Statusbedömning 2013 2011+2013 Norra.Bergundasjön 2,12 1,72 Södra.Bergundasjön 1,2 1,15 Trummen 0,8 1,8 Växjösjön 1,47 1,82 Örken.Norra 1,84 3,01 Örken.Södra 2,98 3,25 Barnsjön 2,95 Skirviken 1,34 Salen 3,44 3,28 Åsnen.Julöfjorden 1,44 2,36 Åsnen.Kalviksfjorden 2,81 3,03 30